fredag 21 oktober 2016

Närhet som läker

Mitt i sorgen är det skönt att få närhet och värme ifrån de andra djuren här hemma. Lilla Mio söker ofta upp mig nuförtiden och ska vara så nära han kan. Idag sitter vi i soffan, skriver på bloggen och försöker avverka lite andra måsten. Det är dock svårt när man sitter såhär:

Jag sitter med benen vikta under mig, på höger knä balanserar datorn och vänster arm får jag vinkla över katten för att kunna skriva. Men vad gör man inte för de små liven. =)

New York Times By the book-Tag


Nu har det varit tyst här inne ett tag men jag känner att det är dags att ta tag i bloggen igen.  Bli mer aktiv igen, både i skrivandet och i att kommenterar hos andra, bli lite mer engagerad. Jag börjar lite lätt med en enkät som jag hittade hos Bokföring enligt Monika.

1. What book is on your nightstand now?
Det är Serahema Sapatorium 1:2- Bäraren av Marcus Olausson, en bok jag verkligen längtat efter.

2. What was the last truly great book that you read?
Truly great? Vad menar de här egentligen? Jag kör på att de efterfrågar en verkligen bra bok och då måste jag säga Enda vägen av Anna Jakobsson Lund.

3. If you could meet any writer – dead or alive – who would it be? And what would you want to know?
Åh herre gud! Det finns så många, både levande och döda som jag gärna träffat i verkligheten. Men om vi tar två stycken som dyker upp i huvudet sådär spontant. Så får det bli Mary Shelley ( beroende på att jag ser tv-serien Penny Dreadful) och henne hade jag gärna pratat feminism med och skräck. Den andra som är Stephen King, skräck även här men i annan form. Jag skulle vilja veta hur det fungerar att både far och son skriver skräck, pratar de med varandra om idéer eller inte?

4. What books might we be surprised to find on your shelves?
Möjligen skulle det vara de riktigt gamla böckerna jag har i hyllan, inte så mycket för innehållet som för att de skildrar en annan tid. Jag har en riktigt gammal psalm-bok, 1890 är den ifrån, som är fullklottrad med anteckningar och liknande, troligen skrivna av dess tidigare ägare. Verkar vara skrivet att samma person med.

5. How do you organize your personal library?
Alfabetisk ordning, serie av samma författare tillsammans och övriga efter efternamnet. Inbundna för sig och pocket för sig ( I pocket hyllan råder ordnat kaos..) Indelat även efter genre så vi har romanhyllan som är blandat med tonår/barnböcker ( pga platsbrist), sedan har vi deckare/thriller för sig, skräck för sig, fantasy för sig och dystopier för sig. Faktaböckerna bor i en egen hylla, ordnat kaos även här samt att skräckmästaren Stephen King har ett helt hyllplan för sig själv! De olästa böckerna, rec-ex och låneböcker bor i en egen bokhylla.

6. What book have you always meant to read and haven’t gotten around to yet? Anything you feel embarrased never to have read?
Jag har två serier hemma som jag verkligen vill läsa då de känns nästan på lite "obligatoriska" och det är Villiam Mobergs Utvandrar-sviten och Per-Anders Fogelströms Stad-serie. Men skäms gör jag inte, jag läser när jag vill läsa. Det kommer en tid även för dessa böcker. 

7. Disappointing, overrated, just not good: what book did you feel you were supposed to like but didn’t? Do you remember the last book you put down without finishing?
Det har funnit en del sådan böcker men jag kan faktiskt inte komma på en enda. Eller jo den där "biografin" om Robin Williams, boken heter När skratten tystnar och är skriven av Emily Herbert. Den står av okända skäl fortfarande i min bokhylla och det var den jag såg först. Jag ville så gärna få läsa något fint, något stark och bra skrivet av geniet Robin Williams. Men så får jag en hög med bull-shit istället....


 Jag lägger ibland undan böcker som jag börjat läsa, ofta beror det inte på att boken är dålig utan på att jag inte är på rätt humör för just den boken. Jag är också rätt duktig på att om boken jag läser inte är så bra som jag trodde eller jag rent av tycker den är riktigt dålig, då ger jag den ca 50-100 sidor och blir det inte bättre så slutar jag läsa. Lånar mycket böcker så det kostar mig inget att lämna tillbaka boken oläst!

8. What kinds of stories are you drawn to? Any you stay clear of?
Skräck, thriller, deckare, dystopier blandat med en hel del fantasy, en nypa Science fiction. Balanserat med en del feel-good och vanliga romaner. Så ser min läsning ut, emellanåt slinker det även ner en klassiker av något slag.  Jag läser inte gärna BOATS, kändismemoarer eller liknande, även ren romance undviker jag.

9. If you could require the president to read one book, what would it be?
Om vi pratar om svenska statsministern så borde det vara Charlotta von Zweigbergks bok Fattigfällan, jag har ännu inte läst hela boken för det är för tungt att läsa den just nu. Men det är brännande aktuellt och en bok som kanske skulle få regeringen att få upp ögonen på ett stort samhällsproblem.

10. What do you plan to read next?
Det blir den bok som ligger på sängbordet! 

Expedition Kanchenjunga av Michelle Paver

Michelle Paver, Expedition Kanchenjunga 
Rec-ex ifrån Semic förlag, Tusen tack!

Handling:
Himalaya, 1935. Den unge läkaren Stephen Pearce reser till Indien för att delta i en expedition med sin äldre bror Kits. Teamet ska bestiga Kanchenjunga, världens tredje högsta berg. En bedrift som ingen har lyckats med förut.

De följer bokstavligt talat i spåren på en tidigare, legendarisk expedition som slutade i katastrof. Fem män miste livet då, besegrade av vädrets makter, olyckor och höjdsjuka. Är det verkligen en bra idé att försöka sig på exakt samma resa? Medan förberedelserna fortskrider blir Stephen alltmer illa till mods. Och när expeditionen går av stapeln blir det bara värre. Det börjar med att han ser underliga saker i ögonvrån … Ju högre de kommer, desto värre blir mörkret. Det förflutna vilar tryckande och olycksbådande över gruppen, som ändå envist fortsätter. 
Men ibland är sanningen så hemsk att det hade varit bättre att inte veta.

Vad jag tyckte:
I Expedition Kanchenjunga beger vi oss till ett otillgängligt område i bergskedjan Himalaya. Här ska vi följa Stephen Pearce och de övriga i teamet när de ska försöka bestiga Kanchenjunga. Ett berg som ingen någonsin lyckats besegra ännu. Författaren beskriver att boken är inspirerad av tidiga expeditioner som försökte bestiga Kanchenjunga samt den expedition som senare på 50-talet faktiskt lyckades bestiga berget. Karaktärerna som sådan är fiktiva men bär alltså spår av verkliga bergsbestigare. Något som gör berättelsen än mer trovärdig är att författaren själv begav sig till Darjeling, den stad där bokens expedition utgick ifrån och där de verkliga expeditionerna utgick ifrån. Därifrån följde författaren i deras fotspår en bit på den väg alla expeditioner är tvungna att vandra för att ens ta sig till bergets fot. I boken pågår denna vandring i 8 veckor men ändå lyckas författaren få med hela denna vandring på några få sidor, utan att det ens känns som att vi missar något alls. Och detta är Michelle Paver stora styrka anser jag, hon skriven en roman på ca 250 sidor men ändå känns det som jag läst det dubbla. För historien är så mångfacetterad och rymmer så många nivåer men där varje ord känns extremt noga utvalt. Där historien komprimerats utan att för den skulle försaka själva berättarglädjen. Med sin avskalade och lätt kyliga ton skapar Paver en ruskigt spännande historia. Där obehaget stegvis växer och där själva platsens otillgänglighet och kärva miljö utgör en viktig komponent i själva historien.

Tiden är 1935, medlemmarna har inga moderna hjälpmedel som tex gps, goretex-jackor, klättringsutrustning så som hjälmar av kevlar eller andra hjälpmedel. De är utrustade med vilja att bestiga ett berg ingen ännu har lyckats bestiga. Isolerad ifrån omvärlden, ifrån baslägret till närmaste by tar det ca en veckas vandring, utsatta för vädrets krafter och naturens fruktansvärda temperament så utsätts de även för något som inte går att förklara. Något ondskefullt ruvar på berget Kanchenjunga.


tisdag 18 oktober 2016

Ännu ett farväl

Torsdagen den 13/10 tog vi farväl av vår älskade Luna. Kl 18.00 somnade hon stilla in och vandrade över regnbågsbron. Den 25/8 vid samma tid somnade Lunas son Chili in. Att behöva ta farväl av en älskad familjemedlem är tungt men att ta farväl av två inom loppet på lite mer än en månad, det är grymt.  Luna visste vi inte ens att hon var så sjuk som hon var. Vi var in på en rutinkontroll av en liten cysta ( godartad) hon hade på magen. Då visade det sig att hennes hjärta slog orytmiskt och efter röntgen kunde det konstateras att hennes hjärta hade en massiv förändring på sig. Troligen en tumör och troligen en aggressiv sådan eftersom vi var inne med Luna i mars detta året för ett annat problem. Då visades det inga förändringar på hjärtat och det slog stadigt och fint. Så när sjukdomen tog fart gick det väldigt fort. Vår veterinär trodde på att eftersom Chili alltid varit sjuk med sitt medfödda hjärtfel så har Luna alltid vakat över honom extra mycket. Nu behövde hon inte göra det mer så hon släppte taget om livet. Luna var 15 år gammal när hon somnade in så det är en ansenlig ålder. Hennes hjärta krossades både bokstavligen och bildligt talat.

Luna du var vår drottning, stolt och värdig.
Luna, du styrde vår familj med järntass och vakade över oss alla.
Luna, du var den som såg till att alla mådde bra och uppförde sig väl.
Luna, du stolta moder till flera kullar.
Luna, du fina som fick genomlida många svåra saker i ditt liv men också där du levde som en drottning bör leva. Luna, du ofattbara vackra lady.
Luna, min älskade nu kan du vila, nu behövde du inte vaka över någon mer.
Luna, din dotter Alice klarar sig nu på egen tass, du lämnade ditt rike i hennes tassar.
Luna, lilla Mio skriker efter dig om nätterna.
Luna, vi sörjer dig så med tunga hjärtan blickar vi ut över vårt hem som saknar en drottning.










fredag 14 oktober 2016

Stötta Anna Jakobsson Lunds Kickstarter-kampanj

Jag skrev för någon vecka sedan om att Anna Jakobsson Lund skulle starta en Kickstarter-kampanj i samband med att Tredje principen ska översättas till engelska.

Här hittar nu länken dit, kampanjen är igång i 30,dagar. Då titta in där och se efter om ni kan göra något för att hjälpa författare Anna Jakobsson Lund.

onsdag 12 oktober 2016

Wendigons förbannelse av Rick Yancey

Rick Yancey, Wendigons förbannelse

Handling:
Sent på kvällen dyker en kvinna upp hemma hos Monstrumologen. Hon bönar och ber doktorn om hjälp, eftersom hennes make - doktorns vän John Chanler - är spårlöst försvunnen i den kanadensiska vildmarken. Han begav sig dit för att hitta Wendigon, en fruktad, livsfarlig och högst mytomspunnen varelse.

   Doktor Warthrop anser att Wendigons förbannelse är ren vidskeplighet, men han och Will Henry beger sig ändå ut i markerna för att leta efter doktorns försvunne vän. Där ställs de utan tvekan, trots Monstrumologens bestämda uppfattning om Wendigon, inför frågan om vad det i så fall är som härjar i dessa skogar? Och vad har John Chanler egentligen råkat ut för?

Vad jag tyckteJag tror jag läste denna bok vid helt fel tidpunkt. Wendigons förbannelse är en mörk, skitig och rå berättelse som verkligen inte undviker detaljer eller otäckheter. Det är rasande skickligt berättat på så många sätt. Men för mig så läste jag boken vid helt fel tid och mådde mest illa under läsningens gång. Det är så fruktansvärt hopplöst och förtvivlat hela tiden och den monsterjakt som pågår är så äcklig. Men som sagt är det inte boken det är fel på utan det var bara fel tid för mig att läsa den. För Rick Yancey har skapat något eget med serien Monstrumologen, där då Wendigons förbannelse är bok två.

 Det är som Frankenstein korsat med Dracula blandat med Charles Dickens varvat med H.P Lovecraft. Det är mustigt, mörkt och skitigt på så många sätt och det gjorde mig illamående vid läsningen. Författaren har ju onekligen lyckats då han skapat något så magstarkt att även om jag är van vid att läsa mörka och räliga böcker inte riktigt fixad att läsa boken. Vid ett annat tillfälle hade jag säkert kunnat hylla boken än mer men när jag läste ut den så var jag mest glad över att den var slut. Men jag kommer absolut läsa nästa del av serien men då kommer jag välja läs tillfälle  med större omsorg.

Vild av Cheryl Strayed

Cheryl Strayed, Vild

Handling:
När Cheryl Strayed är tjugotvå år rasar hennes liv samman. Hennes mamma, som bara är drygt fyrtio år gammal, insjuknar oväntat i en agressiv cancer och avlider hastigt. Hennes ursprungsfamilj, brodern, styvfadern, splittras och tappar sakta men säkert kontakten. Cheryl flyr vardagen och sin man, inleder affärer med en rad olika män varav en är narkoman och snart går också hon på heroin. Hennes äktenskap kraschar naturligtvis. På några få år har hon förlorat allt. Framför allt tron på sig själv. Men någonstans i en spiral som bara pekar neråt föds idéen om att under tre månader lämna allt och ge sig ut på en vandring från Mexiko till den kanadensiska gränsen. Leden heter Pacific Crest Trail, är knappast mer än ett streck på kartan och verkligen ingenting för amatörer. Vild handlar om denna livsavgörande färd. Cheryl går ensam genom snö och öknar, i för små kängor och med för tung ryggsäck, och möter skallerormar, björn och andra vandrare – de som blir vänner för livet, och de som vill utnyttja att hon är en ensam kvinna. Hon begår alla fel man kan tänka sig, men lär sig av misstagen och långsamt mognar insikten om att hon nog kan börja tycka om sig själv igen.

Mot alla odds kämpar Strayed på under den hundra dagar långa vandringen som först bryter ned henne, men gör henne starkare och slutligen hel igen. Vild är en drabbande skildring av en ung kvinnas kamp med sig själv.

Vad jag tyckte:
Vild är en stark skildring av en ung kvinnas kamp att finna sig själv. Det är en berättelse som berör mig på djupet och de inledande kapitlena där Cheryl så naket och ärligt berättar om sorgen efter mamman drabbar mig rakt i hjärtat. Den där skräcken som jag ständigt bär på, den där outtalade förtvivlan som inte ens går att skriva i ord, den gör ont att läsa om. Cheryl Strayed enormt långa vandring är fascinerande att läsa om och jag kommer på mig att sitta och svära högt när det inträffar något katastrofalt för Cheryl.

Vild är berättelse som berör mig starkt på så många plan att det nästan blir för personligt att ens skriva om alla de tankar och känslor som den gav mig. Men jag varmt rekommendera denna personliga skildring av en ung kvinnas försök att hitta sig själv genom att vandra 100 mil. En enastående prestation av en person som knappt vandrat i hela sitt liv. Texten känns noga i genomtänkt med en klar prosa och ett naket sätt att skildra de vedermödor författaren genomgår. Vild är en inspirerande läsning som jag varmt kan rekommendera.

tisdag 11 oktober 2016

Ett vakande öga av Fredrik T Olsson

Fredrik T Olsson, Ett vakande öga

Handling:
Strömmen slås ut i stora delar av Sverige. 
Över hela världen utsätts viktiga mål för elektroniska attacker. 
Och den nyligen avskedade kryptologen William Sandberg grips av sina egna forna kolleger, misstänkt för att ligga bakom dåden. 

Ett vakande öga möter vi William och Christina Sandberg tre år före händelserna i Slutet på kedjan. Deras tjugoåriga dotter Sara är spårlöst försvunnen, William är nedbruten, härjad och avstängd från sitt jobb på försvarshögkvarteret, och Christina har för sista gången släppt sina nycklar genom brevlådan och flyttat ut. 

När så det svenska strömavbrottet visar sig vara ett i en lång rad liknande attacker världen över, blir Williams enda sätt att rentvå sig att själv försöka hitta vem eller vilka som ligger bakom. 
Men vem är det som följer honom för varje steg han tar? Vad vet försvaret som de inte berättar? Och varför verkar Sara ha med händelserna att göra? 

Med privatlivet i upplösning och anklagad för terrorbrott han inte begått, måste William hitta den verkliga källan till attackerna innan samhället slås i spillror. På var sitt håll inleder han och Christina en desperat jakt på sanningen – en jakt som tvingar dem båda att möta sina egna mörkaste minnen. 


Vad jag tyckte:
Det är lite intressant att Ett vakande öga utspelar sig före Slutet på kedjan som ju var första boken som utkom. Så det är egentligen bättre att läsa Ett vakande öga före Slutet på kedjan.  Ett vakande öga är en skickligt sammansatt thriller om hur sårbart vårt samhälle egentligen är. Vi är idag beroende av elektricitet och tillgång till det världsomspända nätet. När detta utsätts för attacker hur skyddar man sig då egentligen?

Med ett ständigt driv, hög fart och snabba tempoväxlingar får vi följa William på ett helt vansinnig jakt. En jakt som uppdagar något högst skrämmande, något jag inte tänker skriva så mycket om får det skulle förstöra för andra som ännu inte läst känner jag. Men jag kan säga som så att mycket av det som händer kretsar kring frågan om vad som är ett medvetande eller inte. Fredrik T Olsson är även manusförfattare ( Bla Maria Wern och Jordskott) och det märks en del i hans sätt att skriva. Det är snabbt tempo, skickliga växlingar, rappa dialoger och tätt skrivet med korta kapitel och ständiga cliffhangers. Men det är snyggt gjort vilket gör att Ett vakande öga till en riktigt härlig läsupplevelse.

( Ett vakande öga vann jag i en tävling som Wahlström & Widstrand anordnade på Facebook, boken är fint signerad av författaren! Tack för vinsten! )

Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson, Davidsstjärnor 

Handling:
En gammal israelisk legend berättar om Papperspojken, han som kommer om natten och rövar bort sina offer. I dag minns nästan ingen myten, men så skjuts en lärare på Salomonskolan i Stockholm till döds inför barn och föräldrar. Bara timmar senare försvinner två judiska pojkar på väg till sin tennisträning.
Fredrika Bergman och Alex Recht ställs inför en av sina svåraste utmaningar när de dras in i jakten på en mördare som framstår som lika skoningslös som effektiv. Spåren leder utredarna till en och samma plats: Israel.
Eden Lundell, chef för Säkerhetspolisen får samtidigt anledning att söka i sitt förflutna då en man vid namn Efraim Kiel oväntat dyker upp i Stockholm. Det dröjer inte länge förrän en väl bevarad hemlighet är på väg att avslöjas. Och upprepade gånger nämns Papperspojken. Men vem är han egentligen? Kan han ha fått liv och börjat söka efter nya offer?
Vad jag tyckte:
Det är härligt att Fredrika Bergman och Alex Recht återigen jobbar, i förra boken Paradisoffer hade Recht grupp splittrats och de båda arbetade på olika ställen. Men i Davidsstjärnor arbetar de återigen tillsammans och denna gång för att stoppa en hänsynslös mördare.  Det är även kul att Eden Lundell som vi fick lära känna i Paradisoffer dyker upp.

Davidsstjärnor är en spännande och välskriven deckare som innehåller en smart intrig, levande karaktärer och skickligt sammansatta miljöskildringar. Vi har spår ifrån både nutiden och dåtiden som vävs samman på ett riktigt bra sätt. Emellanåt spretar det iväg då det är många röster att hålla reda på men jag tycker ändå att Kristina Ohlsson lyckas väl med att få ihop alla delar och trådar på ett riktigt snyggt sätt. Kristina Ohlsson väver också in legenden om Papperspojken på ett väldigt fint sätt. Något som gör läsningen ännu bättre. Legenden om Papperspojken är författarens eget påhitt men det går nog ändå att känna igen spår ifrån andra legender om man är tillräckligt insatt. Att rädsla blandat med ideologi leder fram till de ohyggliga händelserna känns trovärdigt genom att man vet att författaren kan sin sak. Davidsstjärnor är en ruskig bok där barn far väldigt illa, det är magstarkt men samtidigt så håller författaren en fin balans mot gränsen för vad som bli för mycket. Jag uppskattar också att även om poliserna får utrymme i boken, där deras personlig liv länkas samman med det pågående brottet så är det ändå brottet som sådant som står i fokus.

Om du vill läsa en deckare som sticker ut från mängden så kan jag varmt rekommendera Kristina Ohlssons fantastiska serie med Fredrika Bergman, Alex Recht och Peder Rydh,

måndag 10 oktober 2016

Olyckan av C.L Taylor

C.L Taylor, Olyckan
Rec-ex ifrån Lind & Co, Tack!

Handling:
Att bevara en ohygglig hemlighet kan vara så svårt att det rent av kan kännas lättare att inte längre finnas till. Kanske var det så det kändes för Charlotte? Ingen vet, men hennes mamma Sue misstänker det. Varför skulle hennes älskade tonårsdotter annars ha klivit rakt ut i gatan framför en buss?
Nu ligger Charlotte i koma och Sue och hennes make kämpar för att både hitta svar, få till stånd något slags normal vardag och – förstås – för att dottern äntligen ska vakna upp
.
En dag hittar Sue Charlottes dagbok och via en kommentar i den tvingas hon rannsaka sig själv. Till slut har hon inget annat val än att konfrontera sina egna demoner. Handlar allt det här om henne och ett förflutet hon kämpat hårt för att lämna bakom sig? Eller ser hon spöken mitt på ljusa dagen? Och varför verkar hennes make inte se det hon ser? Frågan är om han vet mer än han låter påskina.
Kan det vara så att det som hänt Charlotte i själva verket handlar om Sue?

Vad jag tyckte:
Boken Olyckan är en nervpirrande psykologisk thriller som verkligen får en att ifrågasätta vad som egentligen hände Sues dotter Charlotte. Historien byggs upp kring dåtiden och nutiden, i dåtiden får vi följa en ung Sue när hon inleder ett förhållande med en man som ganska snart visar sig vara en ren psykopat. Dessa delar av historien gör mig illamående att läsa och jag får en knut av obehag i magen. Den nutida delen kretsar kring Charlottes olycka och om hur Sue kämpar för att få klarhet i vad som egentligen hände henne.  Sues inre våndor och förtvivlan skildras väldigt väl och det är lätt att känna med henne. Det gör förtvivlat ont när man märker hur hennes närmaste inte tror henne och där hon ensam måste uthärda det förflutna som alltför snabbt dyker på henne.

Olyckan är skickligt skriven, om än lite styltigt emellanåt. Vissa saker kommer lite för abrupt och man får inte riktigt in det i bilden. Bland annat pratas det tidigt i boken om Sues återfall utan att man får en förklaring för vad det är för slags återfall. Det är först när jag läser vidare som jag får en koppling till vad dessa återfall är för något.

Men jag tycker dock författaren lyckas väl med att reda ut allt för mig som läsare ändå. Det är en spännande historia samtidigt som det är lättläst. Olyckan är rakt igenom underhållande och stark läsning.

En paus

Det kommer bli relativt tyst här på bloggen en tid framöver. Jag har planerat att schemalägga en del inlägg, mest av de äldre böcker som ännu inte blivit skrivna om och om de rec-ex jag nyligen läst ut.  Kommentarer läser jag så fort jag kan och svarar på i mån av ork. I övrigt kommer jag inte vara aktiv på bloggen på ett tag. Det kommer vara en svår tid framöver då vi på torsdag måste säga ännu ett farväl. Vår älskade drottning Luna är svårt sjuk och kommer få somna in då. Vi har ännu inte ens förstått att Chili gick bort i slutet av september. Jag skriver mer om detta senare. Just nu orkar jag inte tänka på det. De få dagar som är kvar ska jag försöka njuta av Luna så mycket det bara är möjligt.

Dessutom så ska jag nästa vecka träffa en arbetsterapeut för att utröna hur mycket arbetsförmåga jag har kvar i och med min fibromyalgi. Om det möjligen kan bli så att jag kan utbilda mig via arbetsförmedlingen eller inte. Så det lär bli en tuff tid framöver.  Inlägg lär som sagt schemaläggas och jag ska försöka vara aktiv. Men hur mycket får vi se och mina planer på att börja bygga upp bloggen ännu mer får vänta ett tag till.


torsdag 6 oktober 2016

Färjan av Mats Strandberg

Mats Strandberg, Färjan

Handling:
I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.

Mats Strandberg följer upp succén med Engelsfors-trilogin med en spännande skräckroman. Liksom i Engelsfors blandas det socialrealistiska med det övernaturliga, på en plats som många svenskar har en relation till. Här får vi lära känna både passagerare och personal. Den ensamma gamla kvinnan som söker äventyret. Den avdankade schlagerstjärnan som leder karaokekvällarna. Mannen som tidigare jobbat ombord och nu återvänder för att iscensätta ett spektakulärt frieri. Ordningsvakten som med sina tre kollegor försöker kontrollera det dagliga kaoset ombord. De tolvåriga kusinerna som var bästa vänner innan en familjehemlighet kom emellan dem.

Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.

Vad jag tyckte:
Jag är en sådan person som ogillar båtar av alla slag, stora som små kvittar. Kan jag slippa åka båt så gör jag gärna det. Efter att ha läst Färjan kan ju lugnt säga att det lär inte bli några båtturer eller kryssningar inom det närmaste för mig! Det jag ogillar allra mest med att åka båt är just instängdheten, du kan inte bara bestämma dig för att kliva av när du är mitt ute på ett hav. Jag har svårigheter när det gäller trånga platser med mycket folk, en buss eller en bil kan du ju alltid kliva av om det blir för mycket. Men Mats Strandberg väljer att befolka sitt fartyg inte bara med alltför många människor. Han väljer också att släppa lös monster på sitt fartyg...

Det finns en klaustrofobisk känsla tvärsigenom hela boken och jag får påminna mig själv att andas med jämna mellanrum. På Baltic Charisma finns det en mängd olika människor som av olika skäl valt att göra en Ålands-kryssning. De vill glömma vardagen, slippa känna sig ensam eller blivit dit släpade av föräldrar som vill släppa loss lite. Vi har även all personal, vissa som gillar sitt jobb, vissa som önskar att de kunde lämna fartyget för gott.  Mats Strandberg har en stark berättarskicklighet som verkligen får en fast. Det är detaljrikt och färgstarkt ( och även magstarkt emellanåt) Vi växlar mellan olika karaktärer som alla är välgjorda på ett sätt så att de känna levande. Ensamma Marianne som längtar så desperat efter någon men aldrig att Strandberg låter henne tappa ansiktet för det. Zandra och Madde, två festglada tjejer som bara är lite för mycket men ändå helt igenom underbara. Lo och Albin, kusinerna som slutat prata fast de alltid varit bästa vänner men nu i yngre tonåren tappat bort varandra, tokälskar Los sätt att prata! Sedan har vi Dan Appelgren, avdankad mellostjärna som är sluskig och en skitstövel men ändå högst mänsklig på något sätt. Men allt kommer snart gå käpp rätt åt helvetet och det är förbenat otäckt med alla trånga korridorer och små hytter. Det finns ingenstans du kan fly till, allt som finns omkring dig är det iskalla Östersjön.

Färjan är mycket läsvärd och jag kan varmt rekommendera den till dig som gillar skräck!

Mörkret, väktare, lögnare, vän av Christoffer Carlsson

Christoffer Carlsson, Mästare, väktare, lögnare, vän

Handling:
Det lilla samhället Bruket, i juni 2014. Hoppet om en fridfull midsommar krossas när en äldre man hittas skjuten till döds i sitt hem. Brottsutredningen får förstärkning när Leo Junker anländer från Stockholm och utger sig för att vara från Rikskriminalpolisen. En som inte litar på honom är kriminalassistent Tove Waltersson, som nyligen återvänt till sin hemort efter en längre sjukskrivning.
Bruket är en märklig plats och döljer fler hemligheter än man först tror. I takt med att en händelse avlöser en annan växer något större än sanningen om ett grovt brott fram.
I en annan tid och en annan värld är det Stockholm och 1984. Två poliser ser sin stora chans i skuggorna av ett tillslag, men en ung journalist är fast besluten att avslöja deras hemlighet. De möts en kall natt i november och efter det finns ingen återvändo.
Vad jag tyckte:
Christoffer Carlsson är en skicklig författare med stark berättartalang. I denna bok så finns där en liten flört med äldre spionromaner. Skickligt växer en spännande och tätt berättelse fram. Genom Leo Junker får vi kopplingarna framåt i tiden samtidigt som vi växelvis får veta vad som lett fram till dagens händelser. I de dåtida kapitlen är det Charles Levin som för talan, Leo Junker före detta mentor. Det lilla samhället Bruket är skickligt tecknat med välgjorda detaljer och en känsla av stillastående luft och instängdhet. Man sugs snabbt in i berättelsen då det finns ett ständigt driv, emellanåt blir det dock lite rörigt med många röster och trådar. Dock lyckas Carlsson väva ihop allt till en snygg helhet.

Jag tycker mycket om boken då det finns en stark berättarglädje i den som tilltalar mig mycket. Mästare, väktare... är en smart, underhållande och välskriven deckare/thriller. Där en tätt, intensiv stämning bidrar till att bygga upp berättelsen. Det är på många sätt en mer eftertänksam berättelse som bjuder på en lågmäld skildring av den svenska landsbygden. Där brott och straff kontras med lojalitet in i döden. Jag kan varmt rekommendera serien om Leo Junker för den som söker något annorlunda i deckare-genren.

onsdag 5 oktober 2016

Enda vägen av Anna Jakobsson Lund

Anna Jakobsson Lund, Enda vägen 

Rec-ex ifrån författaren, Tusen tack!

( Enda vägen är del tre, läs vad jag tyckte om del ett här och del två här)
Handling:
När systemet visar sina svagheter - Hur långt är du beredd att gå för att störta det?

Efter attentatet i periferian försätts huvudstaden i undantagstillstånd. Motståndets kamp mot byråkraterna blir mer och mer våldsam. Ava, Levi och Laymah ger sig av i jakt på en uråldrig hemlighet som kan störta Systemet. En hemlighet de inte är ensamma om att vilja utnyttja. Ava kämpar med att leda en grupp med många viljor. Samtidigt söker hon svar som hon trodde var begravda för alltid. Finns det människor i Rörelsen som vet något om hennes förflutna?

Levi försöker hitta en plats i en kamp där våld, kunskap och kärlek blandas ihop. Kan det finnas ett annat sätt att göra motstånd? En annorlunda revolution?"

Vad jag tyckte:
Då har vi nått vägens slut och det är dags att säga farväl till Levi, Ava och Leymah. Och det känns både vemodigt och tomt att behöva lämna dom nu. I tre böcker har jag följt deras kamp mot en bättre värld och ett annorlunda System. Jag har mött deras privata inre demoner och jag har fått se en varm och innerlig vänskap växa fram. Här har funnit mycket mod och styrka men också mycket förtvivlan och hopplöshet. Det har funnits mycket mörker och ondska men också ljus och godhet. Men nu skiljs våra vägar åt och det är sorgligt att det redan är tid för avsked. 

I denna allra sista delen möter vi ännu ett lager av Anna Jakobsson Lunds komplexa och komplicerade berättelse. Där motståndet kanske kan utkämpas inte med våld. Kanske går det att möta våld med icke-våld? Samtidigt så vävs Sinnena in mer naturligt i denna tredje delen tycker, det har tagit stor plats innan men nu känns det som en naturlig del för de tre. Tidigare var det mycket nytt även för dom och det har tagit tid för dom att förstå exakt vad Sinnena kan göra. Jag upplever fortfarande böckerna som nyskapande och fräsha. Författaren har tagit en genre som blivit väldigt populär på sista åren, mixat ned alla elementen som tillhör och sedan byggt upp något alldeles eget utifrån detta. Och det är så otroligt snyggt gjort, det är smart handling, skarpa karaktärsskildringar, häftiga miljöer ( där man till viss del kan känna igen sig, vi befinner oss ju trots allt här i Europa!),med väl genomtänkta detaljer. Allt med en egen ny stil och ton. Som jag sa i första boken "J-vlar vilken bra bok detta är", ett omdöme som håller ännu!  

Det finns scener i boken då jag önskar att jag kunde ha en sådan där kudde framför ögonen, en sån man använder när man tittar på en riktigt läskig film. Speciellt när Levi så att säga hamnar i knipa då skulle jag behövt en sådan kudde..... Levi kom att ligga mig lite extra varmt om hjärtat. Men alla tre känns som mina vänner på något sätt nu så här i sista delen. Leymah som vi får lära veta mer om i denna sista delen kom också att bli något extra för mig. Ava med sin självsäkra kaxighet får ytterligare dimensioner i denna sista delen.  Författaren fördjupar historien ytterligare med en lite lågmäld eftertänksamhet rör vi oss mot slutet. Ett slut som för övrigt är riktigt välgjort och väl anpassat till berättelsen. Det är inte ett " ÅH, så lever de lyckliga i alla sina dagar-slut" Utan det är ett slut som hedrar Ava, Levi och Leymah samt alla de andra vi fått lära känna genom de tre böckerna såsom Angus, Jor, Lo, Bastian och Bri för att bara nämna några.  Ett bra slut är viktigt i alla böcker men ännu viktigare blir det när man ska avsluta en hel serie. En hel del författare lyckas klanta till det och gör slutet till något alldeles hemskt. Men inte Anna Jakobsson Lund inte! Hon lyckas skapa ett fint och bra slut. Ett slut med hopp om förändring och ljusare tider. 

Så jag kan inte mer än buga och bocka för Anna Jakobsson Lund för att hon skapat en helt igenom briljanta  serie. Och du som ännu har böckerna olästa framför dig, jag avundas dig!


måndag 3 oktober 2016

Bron av Stephen Booth

Stephen Booth, Bron 

Handling:
Efter ett stökigt Halloween-firande i brittiska Edendale hittas en 35-årig kvinna död under Corpse Bridge, bron som förbinder Västra Derbyshire med en gammal begravningsplats i Staffordshire. När polisinspektör Ben Cooper, tillbaka på jobbet efter ett personligt trauma, anländer till brottsplatsen möts han av en makaber syn: en stor docka som vilar på en gravsten, snaror i skogen och en lerfigur föreställande markägaren, earlen av Mansby. 

Under utredningens gång hittas ytterligare mordoffer på vägen till bron, och Cooper får hjälp av kollegan Diane Fry att nysta ut ledtrådarna i den alltmer bisarra gåtan som tycks präglad av både politik och gammal folktro. När de får höra om earlens planer att göra om gravfältet till en parkeringsplats, blir fallet mer invecklat. Finns det ett samband mellan dödsfallen och earlens planer? Handlar det om medvetet riktade mord, eller är det en sjuk seriemördare de har att göra med? Pressen ökar, och Ben vet inte vem han kan lita på. När utredningen når sin kulmen måste han fatta ett beslut som kan försätta allt – och alla – i fara.

Vad jag tyckte:
Fjortonde boken om Ben Cooper och Diane Fry och jag gillar det ännu! Det har varit lite knaggligt några gånger men nu tycker jag att serien lyfter igen. I Bron är Ben Copper tillbaka medan Diane Fry har flytt landsbygden. Men deras utredningar kommer ändå länkas ihop och Fry får motvilligt återvända till Edendale.  Äntligen får vi också se att Fry och Copper börjar förstå att de faktiskt är i behov av varandra. I Bron möts småstaden och storstaden på ett betydligt tydligare sätt än i de tidigare delen men denna skillnad är faktiskt avgörande för hur brottet ska kunna lösas.

Stephen Booth skriver klassiska pusseldeckare där vidunderliga miljöskildringar varvas med te i mängder. Där brotten löses med pusslande, samtalande och letande. Där vi långsamt tar oss framåt men där det hela tiden finns ett driv och spänning. Bron är en välskriven deckare som är riktigt trivsam att läsa.  Smart, underhållande och skickligt sammansatt intriger tillsammans med levande karaktärer gör läsningen till en riktigt trevlig lässtund.

Det vi inte visste var lycka av Agnes Ledig

Agnes Ledig, Det vi inte visste var lycka 

Handling:
Julie har sedan länge slutat tro på under. Hon sliter i kassan på stormarknaden och uppfostrar ensam sin lille son Lulu, som är det enda som ger hennes liv mening. 

Men en särskilt dyster dag är det en kund som ler mot henne, där hon sitter och kämpar med gråten. Veckan därpå återkommer Paul, som den vänligen mannen heter, och bjuder ut henne på lunch. Julie har dåliga erfarenheter av män och är först skeptisk, men bestämmer sig sedan för att lita på honom och går med på att ses. 

Trots att de är så olika och ålderskillnaden stor, finner de genast varandra. Och när Paul föreslår att hon och Lulu ska fly den grå vardagen och följa med honom till hans sommarhus i Bretagne, tackar hon efter viss tvekan ja. Det blir inledningen till en stark vänskap, och för Julie en ny tillvaro. Även Paul och hans son har haft en svår tid, men tillsammans upptäcker de att det även i den djupaste sorg kan finnas känslor av lycka. 


Vad jag tyckte:
Vissa böcker skulle behövas förses med en varningstriangel så att man vet att man behöver näsdukar! Agnes Ledigs bok Det vi inte visste var lycka skulle behöva en sådan varningstriangel.  Men Det vi inte visste var lycka är inte bara en sentimental och snyftig berättelse utan den rymmer också mycket värme och en lättsam humor som lyfter bokens allvarliga ämnen.

På ett lätt och luftigt språk så förmedlar Agnes Ledig en vacker berättelse om moderskap, vänskap, sorg och kärlek.  Det vi inte visste var lycka är en ömsint berättelse som berör mig starkt med sina innerliga känslor.  Det är lättsmält och underhållande utan att vara alltför sockersött eller banalt. Boken har sina drag av romantisk komedi med en hel del livsdomar insprängda i sig. Vi rör oss mycket på ytan av karaktärerna och det stör mig emellanåt att författaren inte fördjupar sig ännu mer i sina karaktärer.  Samtidigt är det en lättläst och trivsam bok som underhåller och berör för stunden. En fin läsupplevelse och jag läser gärna mer av Agnes Ledig om det översätts fler.

söndag 2 oktober 2016

Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George

Nina George, Den lilla bokhandeln i Paris 

Handling:
Monsieur Perdu kan ordinera den perfekta boken för ett brustet hjärta. Men kan han kurera sitt eget?
Monsieur Perdu kallar sig för litterär apotekare. Från sin flytande bokhandel belägen på en pråm på floden Seine ordinerar han romaner för alla livets motgångar. Genom att använda sin intuition finner han exakt den bok läsaren behöver, och reparerar på detta sätt både brustna själar och hjärtan. Den enda han inte verkar kunna kurera genom litteraturen är sig själv; han lider fortfarande i kval efter att hans livs stora kärlek försvann. Bakom sig lämnade hon endast ett brev, som han aldrig öppnade.  
Efter att Perdu slutligen förmått sig att läsa brevet lättar han ankar och ger sig av på en resa till södra Frankrike i hopp om att komma över sin förlust och få ett avslut på historien. Med sig har han en storsäljande författare med skrivkramp samt en (kärlekskrank italiensk kock, och längs Frankrikes floder reser Perdu, delar ut sin visdom och sina böcker, och visar hur den litterära världen kan ta den mänskliga själen på en resa för att hela sig själv. 
Vad jag tyckte:
Den lilla bokhandeln i Paris är en skimrande liten pärla till bok. Hjärtevärmande och charmig fylld med fascinerande karaktärer och en finstämd berättelse om kärlek, vänskap och sorg.  En bok som lägger sig som bomull runt själen och fyller en med ljushet och värme. Med ett tilltalande behagligt språk så får vi följa Monsieur Perdu och hans vänner längs floden Seine. Nina George har en lätthet i sitt språk som tilltalar mig mycket. Läsningen svävar fram och det går rasande fort att läsa igenom boken. Men det är också en bok som stannar kvar hos en länge.

Den lilla bokhandeln i Paris passar utmärkt att läsa när regnet öser ner och höststormen viner om knuten. Tillsammans med en kopp kaffe och något gott att tugga på så har man en härlig lässtund framför sig.

Själarna bibliotek av Ransom Riggs

Ransom Riggs, Själarnas bibliotek

Handling:
En pojke med övernaturliga krafter. En armé av livsfarliga monster. Ett avgörande slag om de besynnerliga barnens framtid.

Äventyret som började med Miss Peregrines hem för besynnerliga barn och fortsatte med Spökstaden, avslutas nu med den spännande tredje delen,Själarnas bibliotek.

Nu är de här igen de besynnerliga barnen! Tiden håller på att rinna ut. En galning är på jakt efter dem och miss Peregrine befinner sig fortfarande i fara. Jacob Portman och Emma Bloom tvingas genomföra det allra farligaste av räddningsuppdrag. De färdas genom ett landskap märkt av krig, träffar nya vänner och utsätts för större fara än någonsin tidigare. Kommer Jacob att bli sig själv igen? Blir han åter den hjälte som han en gång var?


Vad jag tyckte:
Själarnas bibliotek är alltså sista delen i en trilogi och jag är lite tudelad inför vad jag känner för boken. Jag var mycket förtjust i de två första delarna även om det verkar som om att jag bara skrivit om bok två här på bloggen.  Den stora tjusningen i serien är de fotografier som historien om de besynnerliga barnen är uppbyggd kring. Alla tre delar innehåller fascinerande och skrämmande äldre fotografier på märkliga människor och ting.

I denna tredje delen känner jag mig faktiskt lite uttråkad, möjligen var det inte helt rätt tid att läsa boken på.  Men visst är det samma säregna och udda berättelse om de besynnerliga barnen och världen de lever i. Själarnas bibliotek är mörkare och otäckare än de tidigare delarna, mer hopplöshet och sorgmodighet känner jag. Jag drabbas av en känsla av tröstlöshet och känner mig inte lika engagerad som i de tidigare delarna. Dock så säger jag inte att Själarnas bibliotek är en dålig bok för det är den verkligen inte. Ransom Riggs har verkligen lyckas skapa något alldeles eget och nytt som inte passar in i någon standar mall.  Det är vemodigt att serien är slut men nu kan jag istället se framemot filmen som kommer snart!