Idag letade jag efter en bok som var någorlunda lätt att läsa när ens huvud är febrigt och halsen gör ont. Jag letade runt ett tag, fick tag på en King bok jag började på igår och som var precis det jag behövde då igår kväll. Men idag, när solen lyste, fåglarna kvittrade och himlen var så intensivt blå då passade inte en mörk och kuslig King samling in.
Just då behövde jag något annat och jag kom på att jag hade denna boken hemma. Jag har läst om den på olika ställen, känt mig intresserad men förkastat iden att läsa den då den tillhör en kategori jag vanligen inte läser längre eftersom jag känner mig för gammal för den. Boken är en ungdomsbok eller egentligen är det väl en sk young-adult bok. Men nu är jag väldigt glad att jag våga släppa dom fåniga tankar jag hade då och gav den en chans. Jag slog alldeles nyss ihop boken med tårar på kinden och en hals som är tjock. Boken handlar om Mia, Mia som varit med om en hemsk olycka och hela hennes familj är nu döda. Mia är ännu inte död, hon står bredvid sig själv och hon minns sitt liv medan hon väntar på att kunna göra ett val, stanna kvar eller gå. Vi får följa med henne under 24 timmar och det är vackra, sorgliga, kärleksfulla, varma och innerliga timmar. Vi får ta del av hennes familjs liv, hennes kärlek till Adam, vi får lära känna hennes vänner och hennes kärlek till musik. Det är så otroligt vackert att det stockar sig i halsen hela tiden och jag slukar boken för att nå fram till slutet. När jag väl är där så kom tårarna, stilla tårar som tillrar nerför kinderna. Detta är så fint och så starkt. Jag är väldigt glad att jag släppte mina fördomar och gav Gayle och Mia en chans.
Några böcker ska man smaka på, andra ska man sluka och några få ska man tugga och låta smälta / Francis Bacon
Sidor
▼
torsdag 28 april 2011
Reginald Hill, Hämden
Skogshuggarens son Wolf Hadda har fått allt en man kan drömma om, han har en framgångsrik karriär, han är förmögen och han har gift sig med godsägarens dotter Imogene. Hans liv är perfekt helt enkelt trots att han fått slita hårt för att nå ända fram. Men en dag så raseras allt, som ett korthus faller allt samman när Wolf blir anklagad och dömd för det värsta brott som finns. Alla han känner vänder honom ryggen åt, även hans fru. Wolf skadas svårt under en olycka och sen tillbringar han långa år i fängelset utan att att säga något. Men en dag så händer något som gör att han öppnar sig. När han väl blir fri då planerar Wolf för hämnd.
onsdag 20 april 2011
Michael Connelly, Poeten
Kriminalreportern Jack McEvoy får beskedet att han bror kriminalutredaren Sean har tagit livet av sig och han blir väldigt misstänksam. Det är något som inte stämmer och Jack tänker gräva djupt för att nå fram till sanningen. Broderns självmordsmeddelande " Bortom tid, Bortom rymd" är inte Seans stil och det visar sig komma ifrån ett verk av Edgar Allan Poe. (detta var det jag fastnade för när jag högg tag i boken *ler*) När Jack sen uppdagar att andra polisers självmord runt om USA följts av ett meddelande hämtade ifrån Edgar Allan Poes verk så förstår han att han faktiskt är en seriemördare på spåren och FBI kopplas in. Sen följer en helt vansinnig jakt på Poeten som seriemördaren kommit att kallas.
Ondskans ansikte
Jag har nyligen läst ut en bok, Hämnden av Reginald Hill (rec om själva boken kommer snart) och i den boken finns en tankegång eller mer en bild som jag fastnade för. Jag och Underbar har diskuterat länge och ingående om denna bild, detta samtal lede även till att jag fick leta på bibblan efter mer information. I boken får vi möta Wolf Hadda, en mycket attraktiv, framgångsrik och väldigt förmögen man som har allt han någonsin drömt om. Han är gift med Imogene, hans prinsessa och han har en vacker dotter. Men en dag så slås allt det vackra i spillror, Wolf blir anklagad för det värsta brott som finns och blir häktad. Han råkar ut för en otäck olycka och blir vanställd. Han förlorar sin fru och sin dotter, hela hans förmögenhet försvinner och han har nu ingenting. Och här finns då den bild jag pratade om. Innan detta brott så var han väldigt vacker och attraktiv, hans utseende beskrivs noga i början av boken, men efter brottet så är han vanställd. Han ansiktet är fullt av ärr, hans ena ben är snett, han saknar ena handens fingrar och han haltar fram.
Som en person uttrycker det: Se på han, det är klart han är skyldig. Han ser ju ut som ett monster.( Minns inte exakta ordföljden och boken är tillbaka på bibblan nu. ) Alltså hans utseende visar att han är ond. Och visst är det väldigt ofta så att onda människor i litteraturen eller på film ges ett förskräckligt utseende eller nån form av missbildning, såsom tex Frankenstein, Dracula, Fred Kruger, Jigsaw i Saw filmerna osv. För att tydligt visa att ondskan finns där, att dessa otäcka och fula människor är nog onda, det räcker att titta på dom ju så ser man det. Men lika ofta leker författaren eller filmskaparen med en, för lika ofta som det är monstret så lika ofta är det just den vackra och fina människan som är den onde. Men våra fördomar och tankesätt säger ofta automatiskt är att "Nä, inte han, han ser så vanlig ut ju. Han är ju rent av väldigt stilig. Det måste ju vara han, den med det hemska ärret rakt över ansiktet, den sneda ryggen, den fula kroppen osv". Och detta tankesätt används även ofta i verkligheten, hur ofta har man/jag sagt just så " Nämen han ser så vanlig ut!"? Att vi är så vana vid från filmens värld och litteraturens värld att monsterna inte är dom vanliga, snygga och stiliga utan dom där andra, skuggvarelserna med missbildningar eller ärr. Det är mycket intressant att fundera i dom här banorna och jag känner att jag måste fördjupa mig mer. Detta jag skrivit nu är mest lösa tankar och funderingar, jag har inte riktigt kunna bygga upp det ordentligt med bra exempel och fakta. Men det ska jag nog råda bot på. *ler*
Som en person uttrycker det: Se på han, det är klart han är skyldig. Han ser ju ut som ett monster.( Minns inte exakta ordföljden och boken är tillbaka på bibblan nu. ) Alltså hans utseende visar att han är ond. Och visst är det väldigt ofta så att onda människor i litteraturen eller på film ges ett förskräckligt utseende eller nån form av missbildning, såsom tex Frankenstein, Dracula, Fred Kruger, Jigsaw i Saw filmerna osv. För att tydligt visa att ondskan finns där, att dessa otäcka och fula människor är nog onda, det räcker att titta på dom ju så ser man det. Men lika ofta leker författaren eller filmskaparen med en, för lika ofta som det är monstret så lika ofta är det just den vackra och fina människan som är den onde. Men våra fördomar och tankesätt säger ofta automatiskt är att "Nä, inte han, han ser så vanlig ut ju. Han är ju rent av väldigt stilig. Det måste ju vara han, den med det hemska ärret rakt över ansiktet, den sneda ryggen, den fula kroppen osv". Och detta tankesätt används även ofta i verkligheten, hur ofta har man/jag sagt just så " Nämen han ser så vanlig ut!"? Att vi är så vana vid från filmens värld och litteraturens värld att monsterna inte är dom vanliga, snygga och stiliga utan dom där andra, skuggvarelserna med missbildningar eller ärr. Det är mycket intressant att fundera i dom här banorna och jag känner att jag måste fördjupa mig mer. Detta jag skrivit nu är mest lösa tankar och funderingar, jag har inte riktigt kunna bygga upp det ordentligt med bra exempel och fakta. Men det ska jag nog råda bot på. *ler*
tisdag 19 april 2011
Yasmin Crowther, Saffransköket
Maryam är uppvuxen i de bergiga gränstrakterna mellan Iran och Afghanistan, men hon flyttade till London och gifte sig med en engelsman. Dom har nu en dotter, Sara. Sara gifter sig med en engelsman, blir gravid. Men så händer det något väldigt tragiskt med Sara som får hemska konsekvenser och som Maryam delvis är skyldig till. Maryam väljer att fly från alltihopa. Hon reser hem. Hem till det land där hon som ung måste dölja sitt ansikte, där hon inte fick vara vän med den pojke hon älskar och där hon inte fick lov att studera. Samtidigt som Maryam försöker komma till ro med sitt förflutna så försöker Sara hemma i England sig på att förstå sin egen mamma och hennes förflutna
Språket är även väldigt "blommigt" ( ett uttryck jag använder om texter som är fulla av detaljer och beskrivningar som ex: S 96: "Efteråt satt jag på badkarskanten och kammade håret, långa svarta slingor i sicksack över huden. Solstrålar sken lågt och intensivt i purpurfärgade moln och ljuset fångade dammet och smutsen, som täckte allt") men det blir heller aldrig överbelastat med för många "blommiga" ord. För det krävs en fin balans med "blommighet" och med det avskalade, för att göra texten luftig och för att hålla läsflyten uppe och inte dränka den i "blommiga" ord. Författarinnan ger en även gott om utrymme för egna tankar och bilder. Och jag imponeras av det faktum att detta är Crowthers debutbok.
måndag 11 april 2011
Ännu ingen struts!
Strutsifierandet ( jorå det är ett ord, i min egna ordbok är det ett riktigt ord *ler*) av Herr Hund fortgår och jag är väldigt nöjd. Han har dock inte förvandlats till en struts av något slag utan han håller sig vid att vara bara Herr Hund. Men hans tassar har blivit väldigt mycket bättre och sprickorna mycket mindre! Så det var ett bra inköp faktiskt.
Tana French, Tills skogs
Detta är en mycket ovanlig deckare, jag känner mig tom osäker på om det borde kallas deckare. Visst ett ohyggligt mord begås, en utredning måste göras på sedvanligt deckarvis och där finns det vanliga polisparet, i detta fall vid namn Rob Ryan och Cassie Maddox. Men French lyfter denna deckarhistoria till ett helt nytt plan, hon lägger till en ovanlig skärpa, en djärvhet och en otrolig spänning i sin text. Lägg därtill karaktärer som är ovanligt djupa och levande, dom är två kantstötta varelser med fel och brister, dom är sårbara och dom är starka.
Lägg därtill en otroligt välskriven och bearbetad mordhistoria med sin alldeles egna twist, lägg även till Ryans egna historia som är en av dom stora drivkrafterna i boken. Ryan hette en gång något helt annat, men en dag då han var tolv år gammal sprang han och hans två vänner ut i skogen. Men det var bara Ryan som hittades igen. Hans vänner återfinns aldrig igen. Denna händelse påverkade och förändrade Ryan som barn och han bär med sig det som vuxen. Nu när det inträffar ett mord på en ung flicka i Knocknaree, just den lilla staden där Ryan är född och där hans vänner försvann, så undrar han om det är ett sammanträffande eller inte. Jag är väldigt förtjust i French första bok, att detta är en debut känns otroligt då den är så välskriven och så bra. Språket lutar gärna åt det poetiska hållet och blir ibland lätt naturromantiskt. Ryan och Maddox är intressanta att lära känna och jag kommer läsa vidare om dom så fort jag kan. Vissa böcker har ett speciellt skimmer runt sig, dom glittrar lite extra mycket och deras lyskraft stannar lite längre inom en efter man läst ut dom. Detta är en sådan bok.
Lägg därtill en otroligt välskriven och bearbetad mordhistoria med sin alldeles egna twist, lägg även till Ryans egna historia som är en av dom stora drivkrafterna i boken. Ryan hette en gång något helt annat, men en dag då han var tolv år gammal sprang han och hans två vänner ut i skogen. Men det var bara Ryan som hittades igen. Hans vänner återfinns aldrig igen. Denna händelse påverkade och förändrade Ryan som barn och han bär med sig det som vuxen. Nu när det inträffar ett mord på en ung flicka i Knocknaree, just den lilla staden där Ryan är född och där hans vänner försvann, så undrar han om det är ett sammanträffande eller inte. Jag är väldigt förtjust i French första bok, att detta är en debut känns otroligt då den är så välskriven och så bra. Språket lutar gärna åt det poetiska hållet och blir ibland lätt naturromantiskt. Ryan och Maddox är intressanta att lära känna och jag kommer läsa vidare om dom så fort jag kan. Vissa böcker har ett speciellt skimmer runt sig, dom glittrar lite extra mycket och deras lyskraft stannar lite längre inom en efter man läst ut dom. Detta är en sådan bok.
Anchee Min, Orkide; Kinas sista kejsarinna
Den Förbjudna staden i Peking, ett gigantiskt muromgärdat område fyllt av enorma palats fyllda med lyx och med sagolika trädgårdar. Platsen bebos av Kejsaren, tusentals konkubiner och eunucker. Året är 1851 och Quingdynastin har börjat vittra sönder. Hovet är nu fyllt av intriger och platsen har blivit än mer isolerat. Hit anländer Orkide för att bli en av kejsarens konkubiner och hon hamnar mitt i ett ormbo av intriger och lögner. Vi får följa med Orkide under hela hennes långa resa, får lära känna henne och vi får ta del av den oerhört smärtsamma kärlekshistorien som inträffar. Boken är byggd på sanna personer och sanna händelser, detta faktum tillför historien ytterligare ännu en dimension, händelserna får en fastare förankring. Att Orkide, denna starka, okuvliga och viljestarka kvinna faktiskt levt fascinerar mig. Boken är lättskriven men inte för den skull ytlig, texten vimlar av detaljer och miljöbeskrivningar. Jag blev förtrollad och hänförd av denna bok.
söndag 3 april 2011
Mars månad
Dags för mars månads summering. En bra blandning denna månaden med. Med en hel del höga betyg faktiskt! Hittat ett par nya favoriter såsom Tawni O Dell. Blir lite längre summering än föregående månader eftersom jag inte skrivit något om dessa böcker. Säg till om ni vill veta mer om någon specifik bok så ska jag nog kunna knåpa ihop något *ler*
Mars
Andrew Nicoll, Den gode borgmästaren ****
En väldigt varm och söt historia, om borgmästaren i staden Punkt
som blir förälskade i Fru Stopak ( hans sekreterare). En annorlunda
historia med en varm känsla och ett stort vemod
Simon Scarrow, Legionären ***
Om en legionär i den romerska armen år 42 e.Kr. Väldigt macho
och actionfylld. Spännande historia
Linwood Barclay, Alltför nära ****
En obehaglig bok, inte dålig utan väldigt bra. Familjen Cutters grannar mördas och det lilla
samhället blir chockade. Men det visar sig att det nog var fel familj som mördades. Mördaren tog
fel hus. Väldigt spännande och intensivt.
Marianne Cedervall, Svinhugg ****
Om Mirjam och hennes vän Hervor. Om hämnd. Mirjam återvänder till Gotland och konfronterar sitt
förflutna. Varmt, svärta, vänskap och humorfylld.
Marianne Cedervall, Svartvinter ****
Återigen om Mirjam och Hervor, som nu befinner sig i Lappland. Vi möter även Ralph som ärvt ett
hotell i den lilla byn Kuivalihavaara. Återigen varmt och skönt, som en stor tjock filt att vira in sig i.
Paul Auster, Den osynlige **
Adam Walker möter den karismatiske Rudolf Born och hans flickvän Margot. Något går väldigt fel. Många år senare får Adams studiekamrat reda på vad som egentligen hände 1967. Jag kom inte in i denna bok. Jag fastnade hela tiden. Jag läser kanske om den senare.
Joyce Carol Oates, Älskade syster *****
Ohyggligt skrämmande historia. En mörk och intensiv roman. Om lilla Bliss Rampike och om hennes bror Skyler. Välskriven och tätt.
Tawni O Dell, Kära syster, *****
Shae-Lynn jobbar som taxichaufför i gruvstaden Jolly Mount. Hennes syster försvann spårlöst för 18 år sedan. Otäcka händelser inträffar och Shae-Lynns liv förändras återigen. Det är en stark bok och jag föll pladask för Shae-Lynn som är en otroligt kaxig och stark kvinna. Läs den!
Reginald Hill, Dödsmässan ***
Ytterligare en Hill! En Pascoe/Dalziel bok. Välskriven. Intressant. Om lögner och om hämnd. Om hur felaktiga beslut kan förändra ens hela liv.
Simonetta Agnello Hornby Mandelplockerskan ****Om Mennulara ( mandelplockerskan) som i nästan hela sitt liv tjänat åt familjen Alfallipe. Nu har hon gått bort och staden surrar av rykten och skvaller. Det handlar om girighet och hämndlystnad. Stadens invånare får komma till tals och berätta om allt som hänt och om vem Mennulara var egentligen. Vackert och mustigt.
fredag 1 april 2011
Joyce Carol Oates, Älskade syster
Bliss Rampike, 6 år gammal och redan en stor konståkerska. Hon är ett barn som inte får lov att vara ett barn, utan utnyttjas till max. En dag hittas hon mördad i familjens källare, allt medan familjen sover på övervåningen. Historien berättas av hennes bror Skyler, en mycket trasig kille som hamnar mitt i ett inferno och en mediacirkus som inte drar sig för att utnyttja, bedra och lura. Det är en skitig historia, med mycket mörker och jag måste ta andningspauser mellan varven för att orka ta mig igenom den. Boken är absolut inte dålig utan bara så ohyggligt välskriven att den gör ont i hjärtat. Två barn som inte får lov att vara ett barn, med en mamma som vägra släppa sina egna drömmar och fixa idéer och en pappa som inte finns där när han behövs som mest.
Boken bygger på ett verkligt fall, julen 1996 mördas den sexåriga barnstjärnan och skönhetsdrottningen JonBenet Ramsey i källaren. Allt medan familjen sover på övervåningen, fallet väckte då stor uppmärksamhet och är ännu olöst. Älskade syster är också en skrämmande bild av en desperat kamp för att passa in i det lite finare samhället, vara med i den rätta Countryklubben, umgås med dom rätta människorna, se ut på rätt sätt och vara lite förmer än alla andra. Betsy, mamman i familjen är den som driver denna vansinniga kamp och stundtals tycker jag även synd om henne. Dock får detta medlidande svårt att växa när historien uppdagas, Betsy tvekar inte inför att stoppa sina barn fulla av diverse mediciner, droger, tillväxthormoner eller att göra ingrepp för att dom ska se lite bättre ut. Båda barnen får mängder av diagnoser och därmed även mer mediciner. Varför får dom inte lov att bara vara barn? Det är en väldigt sjuk värld som målas upp och jag hoppas innerligt att det inte ser ut så här i verkligheten där borta i USA. (Kan kanske kolla med systern). Läs den! Och bli skrämd.
Boken bygger på ett verkligt fall, julen 1996 mördas den sexåriga barnstjärnan och skönhetsdrottningen JonBenet Ramsey i källaren. Allt medan familjen sover på övervåningen, fallet väckte då stor uppmärksamhet och är ännu olöst. Älskade syster är också en skrämmande bild av en desperat kamp för att passa in i det lite finare samhället, vara med i den rätta Countryklubben, umgås med dom rätta människorna, se ut på rätt sätt och vara lite förmer än alla andra. Betsy, mamman i familjen är den som driver denna vansinniga kamp och stundtals tycker jag även synd om henne. Dock får detta medlidande svårt att växa när historien uppdagas, Betsy tvekar inte inför att stoppa sina barn fulla av diverse mediciner, droger, tillväxthormoner eller att göra ingrepp för att dom ska se lite bättre ut. Båda barnen får mängder av diagnoser och därmed även mer mediciner. Varför får dom inte lov att bara vara barn? Det är en väldigt sjuk värld som målas upp och jag hoppas innerligt att det inte ser ut så här i verkligheten där borta i USA. (Kan kanske kolla med systern). Läs den! Och bli skrämd.