Clare Mackintosh, Jag lät dig gå
Rec-ex ifrån Lind & Co, Tusen tack!
Handling:
Femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick.
Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.
För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol – hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av fasansfulla minnen. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet.
Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Men är det alls möjligt att lämna ett liv för ett helt annat?
Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser är förödande.
Vad jag tyckte:
Med en stark inledning som gör ont att läsa kastar Clare Mackintosh oss rätt in i en handling som med sin stämningsmättade ton får oss att önska att vi kunde stoppa bandet. En sekund, en hand som glider bort, en regntung höstkväll och en bil och så rycks en liten pojkes liv bort. Därefter får vi följa Jenna, en ung kvinna så tyngd av sorg att hon väljer att fly. Fly så långt bort hon kan, kapa alla banden och försöka börja om. Vi landar tillsammans med Jenna i en liten kustby någonstans i Wales och där får vi följa hennes kamp efter att försöka ta sig upp på fötter igen. Samtidigt så följer vi polisen Ray Stevens som kämpar för att försöka lösa den tragiska smitningsolyckan som tog lilla Jacobs liv. Clare Mackintosh har ett levande språk som med sina väl avvägda detaljer och känslor skapar en stämningsmättad och tät berättelse om skuld, sorg, förtvivlan men också om hopp och ljus. Jag älskar skildringar av den lilla kustbyn och dess invånare där havet bildar en ständig kuliss som med sin skiftande natur ökar känslan av behag.
När boken närmare sig mitten börjar jag fundera över vart boken egentligen är på väg, det började nästan kännas som om vi hade fastnat. Men sen kommer en vändning som i alla fall jag inte hade väntat mig och jag sitter med hakan i marken. Där jag bläddrar bakåt för att se vad för liten detalj jag egentligen missade och som gjorde att jag inte förutsett detta. Denna vändningen leder oss in på en mycket mörk historia med många hemligheter och ett liv kantat av tragedi och sorg. Denna del av boken gör ont i mig att läsa och jag känner mig så förtvivlad när jag läser om Jenna och hennes liv.
Clare Mackintosh välskrivna historia lyckas alltså förvirra och lura mig helt och jag gillar det verkligen. När en författare som skriver en psykologisk thriller faktiskt lyckas lura mig så totalt. Att detta är författarens debut gör mig ännu mer imponerad och jag tycker att det märks, speciellt då i polisdelarna, att författaren har erfarenhet ifrån detta området. Författaren har jobbat inom både ordningspolisen och kriminalen.
Jag lät dig gå är en bok jag verkligen kan rekommendera, den är smart, underhållande, känslosam och bjuder på en rejäl twist som ställer allt på sin spets. Jag lät dig gå bjuder på en historia som kryper in under skinnet på dig och där du inte kan lägga dig ifrån boken, även om klockan är långt efter sovtid. Jag kan inte säga annat än: Läs den!!!
Det var onekligen snyggt gjort med den där twisten :)
SvaraRaderaJag satt också med hakan i backen!
SvaraRaderaSkummade igenom den igår. Skummade eftersom jag egentligen inte var sugen på att läsa den, men var så nyfiken på den här twisten alla skrivit om. Och twisten var ju riktigt bra, säkert boken också men eftersom jag inte läste den ordentligt så hamnar den nog inte på bloggen.
SvaraRadera