Prins JumJum

Idag skulle vår älskade JumJum fyllt 13 år.  1 år och 5 månader har det gått sedan min älskade vän vandrade vidare utan mig. Så många tomma dagar, så mycket smärta och oändligt många tårar. Saknaden är stor även om vi börjar lära oss att leva utan JumJum. Mitt hjärta kommer alltid ha ett JumJum format hål.

Jag skriver en bok om mitt liv tillsammans med JumJum, en läkningsprocess för sorgen men också för att avsluta vissa delar av mitt liv.  Såhär har jag skrivit i den om mitt första möte med JumJum:

"Vi fann många fina hundar men ingen av dom kändes rätt. På något sätt anade jag att det fanns en speciell hund där ute som väntade på mig och ingen av de hundar jag träffade var den hunden.

Så en dag ringde en ung familj, som bodde i en större stad några mil söderut och de hade en stor hund som de inte hann med. De älskade honom på sitt sätt men i en lägenheten mitt i stan så fanns det inte riktigt utrymme för en så levnadsglad och sprallig hund som de hade. Jag bad dom komma till oss så fort de kunde och någonstans inom mig fladdrade hoppet. Under mitt samtal med familjen så hade ett hopp växt, det kändes som om just denna hunden var den jag letade efter. Dagarna innan de kom var jag så nervös, nästan som om jag skulle på en blinddate!

4 tassar, en rumpa, 25 kg chokladbrun hund ramlar in i min lägenhet och rusar fram till mig och i princip välter omkull mig av ren och skär glädje över att se mig.  Hans bärnstensfärgade ögon kikar upp på mig, tungan hänger som en slips utanför och med en svans som effektivt sopar rent allt som befinner sig i rumphöjd bakom honom. Då var jag fast! Jag blev djupt förälskade där och då! Och jag visste där och då att jag och JumJum var menade för varandra. Detta var den hund som jag väntat på."