Coffin road av Peter May

Peter May, Coffin road 
Översättare: Charlotte Hjukström

Handling:

En man spolas upp, halvt ihjälfrusen, på en ödslig strand på ön Harris i Yttre Hebriderna. Han har ingen aning om vem han är eller hur han kom dit. Hans enda ledtråd är en karta över en rutt vid namn Coffin Road. Han vet inte vart den kommer att leda honom, bara att han måste följa den.

Kriminalinspektör George Cann korsar Atlanten till en avlägsen klippö utanför Yttre Hebriderna. Fylld av onda aningar kliver han i land på den plats där tre fyrvaktare mystiskt försvann ett sekel tidigare. Men nu finns det en ny gåta: en man hittad ihjälslagen på samma klippa.

I sitt flickrum i Edinburgh sitter tonåriga Karen Fleming och grubblar över vad som hände hennes döde far, en framstående vetenskapsman. Två år efter att man hittade hans självmordsbrev kan hon fortfarande inte tro att han frivilligt skulle ha övergett henne. Coffin Road följer dessa tre riskfyllda resor mot en enda, chockerande sanning – och insikten om att okunskap kan leda till vår död…

Vad jag tyckte:
Peter May tillhör en av mina favoritförfattare. Hans trilogi som utspelar sig på Yttre Hebriderna är helt underbara och så är även hans näst senaste bok Enter Island. Så det var med stor glädje när hans allra senaste dök upp i brevlådan. Dock hade jag betydligt svårare för att komma in i denna än vad jag hade med de andra. Jag fastnade inte på samma direkta sätt som tidigare.  När man har en favoritförfattare så är det vissa bitar som man känner igen i varje ny bok och som är en del av det som tilltalar en.  Hos Peter May är det de fascinerande miljöskildringarna som är målade på ett sätt som får en att verkligen förflyttas dit. Det är dessutom de spännande livsödena och skildringarna av karaktärerna som utgör det som tilltalar mig hos Peter May. Ett annat kännetecken är att May använder sig av två perspektiv när han berättar sinhttp://bokslut.blogspot.se/2017/09/coffin-road-av-peter-may.html historia. Här finns ett jag-perspektiv samt ett tredjepersons-perspektiv.

Allt detta finns i Coffin Road, jag kan känna de salta stänken från havet, höra vinden vråla, känna torvröken kittla i min näsa och jag kan se de karga öarna utanför Hebriderna. Vi har två perspektiv som vanligt. Den okända mannen som förlorat minnet står för jag-perspektivet medan Karen står för tredjeperson-perspektiv. Det ovanliga är att jag inte fastnar för någon av dessa. Karens beteende och sätt att agera känns inte trovärdigt och hon är alltför mycket av allt på något sätt. Mannen utan minnen är minst sagt otrevligt. Historien om att förlora minnet är intressant men pga av karaktären så kan jag inte uppbåda tillräckligt intressant att lära känna.

Dock finns här en väldigt intressant och högaktuell historia som kretsar kring det stora problemet med bi-döden. Detta lyckas Peter May mycket väl med och får med många intressanta tankar kring detta problem. Dessutom gillar jag att även denna bok utspelar sig på Yttre Hebriderna precis som han tre första böcker. Det är alltid trevligt att återvända till en plats man lärt känna tidigare genom andra karaktärer. Dessutom så är polisen Gunn en gammal bekant från just de böckerna!

Så Coffin Road är måhända inte en av Peter Mays bästa enligt mitt tycke men är ändå på det stora hela en både intressant och välskriven berättelse som jag gillar rätt bra.

En liten parentes: Insektsbett är en viktig detalj i boken men de omtalas konsekvent som getingstick, borde det inte var bistick? Det är ju bi som är en stor del av just denna berättelse.

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Rec-ex från Modernista, Tackar!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Västmanländskans bokblogg, Just nu Just här, Boktanken, Bokföring enligt Monika