Maryam är uppvuxen i de bergiga gränstrakterna mellan Iran och Afghanistan, men hon flyttade till London och gifte sig med en engelsman. Dom har nu en dotter, Sara. Sara gifter sig med en engelsman, blir gravid. Men så händer det något väldigt tragiskt med Sara som får hemska konsekvenser och som Maryam delvis är skyldig till. Maryam väljer att fly från alltihopa. Hon reser hem. Hem till det land där hon som ung måste dölja sitt ansikte, där hon inte fick vara vän med den pojke hon älskar och där hon inte fick lov att studera. Samtidigt som Maryam försöker komma till ro med sitt förflutna så försöker Sara hemma i England sig på att förstå sin egen mamma och hennes förflutna
Språket är även väldigt "blommigt" ( ett uttryck jag använder om texter som är fulla av detaljer och beskrivningar som ex: S 96: "Efteråt satt jag på badkarskanten och kammade håret, långa svarta slingor i sicksack över huden. Solstrålar sken lågt och intensivt i purpurfärgade moln och ljuset fångade dammet och smutsen, som täckte allt") men det blir heller aldrig överbelastat med för många "blommiga" ord. För det krävs en fin balans med "blommighet" och med det avskalade, för att göra texten luftig och för att hålla läsflyten uppe och inte dränka den i "blommiga" ord. Författarinnan ger en även gott om utrymme för egna tankar och bilder. Och jag imponeras av det faktum att detta är Crowthers debutbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar