Boktjuven av Markus Zusak

Markus Zusak, Boktjuven

Handling:
När döden berättar en historia, måste du lyssna. 

Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid son lillebrors grav. Det är dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Hon inleder en kärleksaffär med ord och böcker när hon med hjälp av sin fosterpappa lär sig läsa. Och böcker är den röda tråden i denna sofistikerat komponerade roman. Böckerna öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker står att finna. 
Hon delar sina böcker med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den jude som gömmer sig i familjens källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.

Vad jag tyckte:
Jag vet att jag för länge sedan började läsa Boktjuven men av någon för mig okänd anledning så läste jag aldrig klart den. Nu har jag läst och jag kan inte förstå varför jag inte läste klart den då. Boktjuven är en stark skildring av en ung flickas liv i skuggan av Andra Världskriget. En ung flicka som förlorar allt men samtidigt vinner väldigt mycket med.  Jag blir otroligt förtjust i den ovanliga berättarkaraktären som är självaste Döden. De små inflikade texterna han skriver ned tycker jag är finurliga, här kommenterar Döden det som hänt och det som ska hända. Här får vi listor på det som är viktigt att förstå och viktiga delar att komma ihåg. samtidigt finns det i texten inflätat teckningar och små sagor skrivna av andra, bitar som är riktigt fina och fyller sin plats på ett utmärkt sätt.

 Jag gillar även Dödens torra, lite syrliga humor.  Boktjuven är skriven med ett säreget språk som samtidigt är lättläst och behagligt att läsa. Jag sugs in i berättelsen och väl där inne tappar jag stundtals andan, får en skyhög puls, ler brett och fnissar lite men jag får också tårar i ögonen och en klump i magen. Liesel är en karaktär som jag tar till mitt hjärta och jag beundrar hennes kamp inför att erövra orden, de ord hon behöver för att kunna läsa den där första boken som hon stal. Den bok som hon stal efter att hennes lillebror begravts. Jag gillar Liesels nya pappa Hans, han är så varm och kärleksfull mot den lilla flickan, han är en så underbar karaktär. Även nya mamma Rosa gillar jag, bakom hennes barskhet och svordomar ryms ett hjärta av guld. Liesels vänner är även de en viktig del av historien, framförallt vänskapen med den unge pojken som älskar Jesse Owens överallt annat.

Slutet är hjärtslitande även om jag förstår vad som ska komma. Boktjuven är en bok jag blev förälskad i och jag kommer så fort jag har råd att köpa mig ett eget exemplar. Detta är en ljuvlig bok som passar både ung som gammal att läsa. Den berättar om så viktiga saker som kärlek, tolerans, förståelse, respekt, vänskap, lojalitet och familjeband. Allt detta mitt under ett brinnande världskrig.

Läs och njut!

Nu ska jag se om jag hittar filmen som bygger på boken även om jag är lite ängslig inför att se den så hoppas jag på att filmen kan ge mig en fin tv-stund.