torsdag 9 november 2017

Equilibrium av Anna Jakobsson Lund

Anna Jakobsson Lund, Equilibrium   

Handling:
Midnattsklockan slår medan jag springer genom Kintoros sluttande gränder. Jag skulle ha varit på scenen nu, tagit emot de andra kemisternas applåder. Ingen hade vågat neka mig ett forskningsprojekt efter det här. 
Jag borde ha stannat i bankettsalen, kontrollerat den skärande smärtan. Bröt den sig ut ur mig? Hur kunde den göra det?
Klackarna slinter mot gatstenarna och jag drar av skorna. Fötterna domnar bort, men jag stannar inte. Jag måste härifrån, måste byta om innan någon ser mig. Klänningen är kladdig av blod. 
Equilibrium är berättelsen om Ari, som tvingas fly till rövarstaden Porto du Luando och söka skydd bland smugglare, nickelskojare och illusionister. Det är en roman om identitet och kön, vänskap och magi.

Vad jag tyckte:
Jag är helt mållös och känner verkligen, med tanke på mitt inlägg häromdagen, att jag saknar mina ord. För hur ska jag kunna beskriva exakt vad jag känner för Equilibrium.Hur handlöst förälskade jag blev i själva berättelsen och hur förtrollade jag blev av det helt genom magiska innehållet. Eller hur ska kunna förklara hur och varför jag blev så förtjust i Ari, Isobel, Ezra, Lene och alla de andra som jag hade äran att  tillbringa så mycket tid med. Eller hur svårt det var att lämna Porto du Luando och återvända hem till min egen gråa vardag igen. Kanske ska jag lyfta fram alla detaljerna som sprakar och vibrera av färger så intensiva att jag nästan kan ta på dom. Möjligen kan jag också lyfta fram  kläderna med dessa fantastiska trycken på, tryck som rent av berättar något om bäraren. Tatueringarna måste jag berätta om, de som varje person bär och talar om allt om deras liv men också om de är man eller kvinna eller något annat. För Equilibrium är inte bara en av årets absolut bästa fantasy. Det är också en helt igenom briljant historia om identitet, könstillhörighet, sexualitet och fördomar ( även mina egna provas en del måste jag erkänna). Där det komplexa och svåra vävs samman med det naturliga och kärleksfulla. 

Med inslag av grå vardaglig realism som utspelas på mörka och smutsiga bakgator. Varva detta med inslag av både varite och illusionister. Addera karnevaler och magiska krafter. Lägg till krig, rebeller, spioner och en liten dos dystopisk känsla. Ovanpå detta så lägg till den allra ljuvligaste kärlekshistorien.Krydda med varm vänskap, mod och lojalitet. Här ungefär har du Equilibrium!

Min ork att läsa är som jag nämnt begränsat till ca 15-30 min läsning g åt gången. Framemot slutet kunde jag inte släppa boken utan blev sittande i 1 1/2 timme.... med tårar i ögonen och en vemodig känsla fick jag sedan sova i 3 timmar eftersom jag tröttade ut mig själv så mycket. 

Jag önskar jag kunde skriva mer reflekterande och gå in på varje detalj som fick mig att falla handlöst. Där jag verkligen kunde få fram varför boken är så förbannat bra. Nu får det räcka med detta. Jag älskar verkligen Equilibrium och vet att den har en säker plats på årets topplista. Och om ni älskar fantasy så får ni absolut inte missa Equilibrium.

Jag hoppas innerligt att det kommer fler böcker!


Betyg: 5/5
Boken kommer: Rec-ex från författaren, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla, Skriva läsa leva, Bokhuset

måndag 6 november 2017

Vart tog orden vägen?

Jag saknar mina ord. Jag har alltid varit en människa som tyckte väldigt mycket om ord. Möjligen inte grammatik delen men orden i sig. Deras innebörd, betydelse och sammanhang. Jag är stolt över det stora ordförråd som jag byggt upp i mitt huvud. Ett ordförråd som har delvis byggts upp genom trogen och nitisk läsning under många år. Detta ordförråd har skapat en känsla av trygghet då jag kunnat konversera och tala för min sak eller andras sak i olika situationer. Jag har utan problem läst komplexa och svåra texter och därigenom byggt upp mitt ordförråd ännu mer. Men såklart ryms här lättsammare ord, roliga ord, gamla ord och enklare ord med.

Nu har jag tappat bort nyckeln till mitt ordförråd. Mina två sjukdomar påverkar min förmåga att använda hjärnan rätt. Hjärnan mår ok men dels får titt som tätt fibrodimma som gör mig oförmögen att tänka samt få grepp om de mest enkla saker som behövs göras och dessutom tappade jag bort ord titt som tätt. Nu när jag även (ev) har ME så blir detta än mer besvärligt. ME är svår funktionsnedsättande trötthet. Du är helt enkelt trött men betydligt intensivare och svårare än en vanlig trötthet.

Nu försvinner ord hela tiden. Mockafjäng är det nya ordet här och täcker allt från stekpanna till fjärrkontrollen. Men också ord som tendens, isolering, gemenskap som ersätts med ett ehe-ljud.....Frustration i att tappa ord får mig också att stamma lätt när jag pratar. Jag gjorde detta tidigare framförallt i pressad situationer eller när jag kände mig otrygg. Mina ord blev då mitt vapen. Nu kommer jag inte åt  dem..... vilket gör att jag känner mig både utlämnad och otrygg när jag måste samtala med någon utanför familjen. Men även att skriva är helt omöjligt svårt ibland. Tankarna vill få fram rätt ord, men de trasslar till sig på vägen ut och så skriser fingrarna helt galet.

För en tid sedan satt jag och läste lite,  och jag kunde inte komma på vad negligé var för något. Jag anade att det var ett klädesplagg utifrån kontexten (tog lite tid att hitta fram till detta ord med....) Men jag kunde inte överföra ordet till en bild i mitt huvud. Detta är en av anledningarna till att det tar väldigt lång tid för mig att läsa just nu. Dels är det tröttande rent fysiskt faktiskt men det är allra mest tröttande mentalt. Ordens innebörd och sammanhang har blivit suddiga. Tjusningen i att läsa en bok utan hinder och där jag känner att jag verkligen tar till mig ordens betydelse är borta. Den finns nog kvar för ibland glimrar det till och då blir jag överlycklig.

Att sedan läsa en helt igenom briljant bok som Anna Jakobsson Lunds Equilibrium bjuder på ännu en ny utmaning. Jag älskar fantasy som väver in begrepp och ord som hör hemma i just denna världen. Som inte finns här i vår verklighet men möjligen kan påminna om något här. Denna gång fick jag det riktigt svårt att "översätta dessa ord till en bild i mitt huvud. Detta var något oväntat att just detta skulle ta sådan energi från mig. Jag älskade boken så det gick fint till slut men det gick sakta att läsa boken.

Ord används också när man skriver och just nu både skriver och stavar jag som en kratta. Jag skrev en skiss av detta inlägg i telefonen, i ett anteckningsblock. Dels för att kunna skriva lite i taget men också för stavningskontroll. Nu när börjat blogga så upplever jag samma sak som när jag ska tala. Jag upplever det som att jag stammar även när jag skriver. Orden flyter inte ut genom fingrarna som alltid gjort. De fastnar på vägen och hittar inte fram som de ska. Jag vill alltid kunna tala "korrekt", det låter möjligen stelt och trist. Men för mig är det viktigt. Samma gäller när jag skriver tex en recension. Här vill jag få till en korrekt känsla där orden berättar precis det jag vill säga.  Genom orden vill jag försöka få fram de känslor jag kände för boken. Jag vill få till ett bra sammanhang i texten som få läsaren att tycka om texten och att den talar till dom. Men nu kämpar jag för att ens få fram orden. Denna text fick jag kämpa med väldigt länge med att skriva. Få stavningen rätt,  få orden att höra ihop, få ett flöde i texten som stämmer med det jag vill säga samt att komma ihåg alla små extra ord som tex att, det, som osv.

Åh! Vad jag saknar mina ord! Och att läsa! Och att skriva!

Tur man har kärleksfullt sällskap i sängen.