torsdag 30 mars 2017

Dagar då sorgen gör sig påmind

Idag är en sådan dag då sorgen sökt sig upp till ytan igen. Tårarna rinner hela tiden och det värker i hjärtat. Jag saknar mina vänner så otroligt mycket och jag längtar så efter dom.

Varför var de tvungna att gå båda två samtidigt? Det är så orättvist. Hade vi verkligen inte förtjänat något bättre än så? Vi som lidit så redan. Sorgen gör en arg och orkeslös.







Skuggspelet: Ängeln utan vingar

Maud Mangold, Skuggspelet: Ängeln utan vingar 

Handling:
Teas bästa vän Gabriel har alltid varit annorlunda. Det verkar ibland som att han kan läsa tankar, och han lever lite som i sin egen värld. En dag är han försvunnen. Veckorna går och han kommer inte tillbaka. Då möter Tea en underlig flicka, Hilja, som på något vis påminner om Gabriel. Hon erbjuder sig att hjälpa Tea att hitta sin vän. Men för att göra det måste Tea följa med Hilja, djupt in i skogen.

Det blir starten på ett äventyr som Tea inte kunnat drömma om ens i sin vildaste fantasi. Hilja för henne till en magisk värld som befolkas av skednäsor, olyckskorpar och pepparkakshäxor; en värld som skulle vara helt underbar om det inte var för den mystiska grådimman som hotar bortom bergen. En gammal olycksbådande profetia håller också på att slå in och allt verkar ha med Gabriels försvinnande att göra.


Vad jag tyckte:
Ibland är det så skönt att läsa böcker riktade till betydligt yngre läsare än mig själv. Detta är just en sådan bok, åldersgruppen är tänkt 9-12 men även en snart 35 år gammal tant kan uppskatta boken =)

Ängeln utan vingar är en urban fantasy eller kanske mer som Narnia i det att den andra världen finns precis bredvid vår egen. När Teas allra bästa vän Gabriel försvinner så måste hon tillsammans med den märkliga flickan Hilva ge sig ut på ett äventyr in i den andra världen.

Detta är en mysig och charmig berättelse med lagom mycket otäckheter och spänning. Lekfullt och med en söt humor som lyfter själva berättelsen. Detaljerna kring denna andra världen är fantasifulla med många märkliga varelser såsom skednäsor och ensamma pepparkakshäxor samt platser som Elefantdalen och Lyktskogen.  Inspirationen till berättelsen känns igen för en van läsare som mig själv, spåren från Astrid Lindgren, Grimm och Tolkien märks på sina håll. Historien är i sig inte unik men har tillräckligt med charm och originalitet för att kunna stå på egna ben. Genomtänkta karaktärer som lyckas till viss del träda utanför de vanliga mallarna.

Ängeln utan vingar är trivsam och avkopplande läsning där man för en stund kan släppa krav och måsten som vuxen.

Betyg: 3+/5
Boken kommer från. Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Bokkoll, Boktokig,

onsdag 29 mars 2017

Vita Tigern av Christin Ljungqvist

Christin Ljungqvist, Vita tigern  

Handling:
Till hotell Vita Tigern i Göteborg kommer människor från hela världen, på flykt undan krig eller för att skapa ett bättre liv för sina barn. Avalon har vuxit upp här, lekt i lobbyn, hjälpt till i köket, hämtat resande från luftskeppen. 

På nyårsnatten brakar en svävare ner i isen vid Götaälvbron, och tillsammans med sina vänner börjar Avalon leta efter föraren. Men under sökandet snubblar hon över en familjehemlighet som visar sig större än hon ens kunnat föreställa sig.

Vad jag tyckte:
Jag är riktigt förtjust i böcker som kan övertyga mig att boken och dess historia faktiskt är läsvärd och bra trots att jag i inledande skede är motvillig och avvaktande. Så är det med Vita Tigern, i början är avvaktande där jag inte tycker det är så jättebra. Men sakta börjar boken locka på mig, den trugar och gör sig till och försöker visar upp alla sina bra sidor. Och sakta börjar motvilligheten släppa och övergå till ren förtjusning där jag slukar den sista delen av boken för att jag inte kan sluta läsa. Mycket av min inledande inställning har med Avalon att göra, bokens huvudperson ställer till det för mig och skapar motstridiga känslor. Första biten jag läser så blir jag så trött på henne då hon känns både naiv, omogen och barnslig för sin ålder ( hon är 14 år). Jag blir irriterad över hennes beteende och dumma beslut som slutar illa inte bara för henne utanför alla runt omkring henne. Sedan tar jag en paus i läsningen, hushållet och djuren behövde omsorg, och medan jag är ute med hunden börjar jag fundera på varför jag är så avig mot Avalon. Hon är ju ändå bara 14 år och ganska typiskt fjortis-aktig i den del jag hunnit läsa.

Sedan kommer jag fram till att jag är så påverkad och färgad av alla dessa hjältinnor i alla dessa dystopiska serier som är kick-ass och som begår revolution och beter sig rebellisk hela tiden. Jag kan helt enkelt i början inte förstå att även om Vita Tigern till viss del dystopisk så till vida att historien utspelar sig i ett framtida Göteborg där samhället som sådan gått under och där livet inte längre är som det brukar, så är Avalon för det första en helt vanlig tjej och som sådan är hon faktiskt riktigt intressant. Dystopiska skildringar behöver inte alltid handla om revolutioner eller uppror utan kan även handla om vanliga saker som vänner, lekar och äventyr. För även i framtiden kommer människor leva till största del ordinära och vanliga liv och det gör att Vita Tigern är en mer realistisk skildring av framtiden än alla de andra dystopiska skildringar jag läst innan. Både har sin tjusning dock och jag gillar även de andra dystopierna.

Dessutom ger Avalons mamma mig en knuff i rätt riktning när hon talar om hur hon vill att Avalon inte ska förlora sin nyfikenhet och förundran över världen. Hur hon inte vill att Avalon ska bli kall och försiktig, rädd för andra och osäker på vem hon kan lita på. Så det är verkligen komplexa karaktärer Ljugqvist skapat som dessutom genomgår stora förändringar tvärs igenom hela berättelsen.

Nu är inte Vita Tigern en renodlad dystopisk skildring utan mer en framtidsskildring med inslag av Steampunk och  Andra Världs kriget-vibbar. Dessutom blandar Ljungqvist in mängder av intresseväckande delar som berör miljön och samhället. Där det samiska folket faktiskt har en betydande roll.  Detaljerna är i sig enastående och väldigt genomtänkta, Göteborg är verkligen en främmande plats där Ljungqvist verkligen lyckats skapat något verkligt häftigt. Historien som sådan börjar lite som en av Fem-böckerna, ni vet de fem kompisarna som löser mystiska fall i deras närhet. Den känsla får jag direkt i början av boken men allt medan boken lockar och trugar mig så skiftar detta oskuldsfulla äventyret till något betydligt farligare och mörkare. När boken är slut är jag helt golvad av denna fantastiska läsupplevelse!

Betyg: 4 - /5
Boken kommer från: Gilla förlag/ Lilla Piratförlaget, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:

tisdag 28 mars 2017

Reader Problems book tag

Vi tar väl och gör en liten enkät tycker innan jag ska parkera mig en stund på uteplatsen med kaffe och boken. Johannas deckarhörna lockade mig med en enkät som i sin tur kommer från Bokföring enligt Monika! Vill du själv göra den, så norpa på men lämna gärna en kommentar om du gör det =)

1. Du har 20.000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vad du ska läsa?
Min läsning baseras på humör, känsloläge och dagsform så det är ofta det som bestämmer vad jag ska läsa för något.  Rec-ex som har en bestämd datum då de ska skrivas om försöker jag lyfta fram så fort jag kan. Och sedan har jag inte 20 000 olästa böcker eftersom min sambo sa när vi började träffas att 10 000 böcker nog var lite väl många böcker att ha i ett hem...Så då har jag tolkat det som att 9 999 böcker är en helt ok mängd böcker att ha i sitt hem, har en bit kvar dock innan jag når dit och sambon ångrar att han inte tänkte igenom svaret när jag ställde frågan om hur många böcker som är rimligt att ha i sitt hem =)
2. Du är halvvägs genom en bok och du känner inte något för den. Ger du upp läsningen eller läser ut den?
Ofta lägger jag den åt sidan, läser en helt annan bok och återvänder sedan till bok nr 1. Är det fortfarande så att jag inte gillar den eller inte kommer vidare så brukar jag stänga igen boken. Detta gäller dock bara mina egna böcker eller låneböcker. Är det rec-böcker så vill jag läsa igenom hela för att kunna skriva ett rättvist omdöme. Men jag är i övrigt rätt bra på att lägga undan böcker som inte fungerar för mig. Ibland kan de få ännu en chans, om där fanns något som jag gillade och där kanske tiden/platsen inte var rätt för just den boken. Då har det hänt att jag långt senare börjat läsa boken igen på nytt. Men fler chanser än så får inte boken =)
3. Slutet av året kommer med stormsteg och du har inte avslutat din läsutmaning. Försöker du läsa ikapp och hur i så fall?
Jag är inte med i några läsutmaningar längre för jag fixar inte stressen och att styra min läsning just nu när jag är sjuk. Jag har lite tankar kring min läsning och vad jag skulle vilja upptäcka under året men det är tankar som man egentligen kan säga inte har ett bäst-före datum så jag flyttar helt enkelt med dom till nästa år.
4. Omslagen på böcker i en serie du älskar matchar inte, hur hanterar du det?
Det kan vara lite störande men det går över snabbt. =) Det är innehållet som är det viktigaste i detta fallet.
5. Alla omkring dig hypar över en bok du inte gillar. Vem bondar du med som har liknande känslor?
Bondar?? Jag bondar inte med någon men jag kan prata med min sambo om det eller så skriver jag om det på bloggen. 
6. Du läser en bok offentligt och känner hur du börjar gråta. Hur hanterar du det?
Har faktiskt aldrig hänt, böcker som kräver tårar läser jag hemma! 
7. Uppföljaren till en bok du älskar har precis kommit ut men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om boken innan du går vidare?
Tidigare gjorde jag inte det för jag behövde inte det. Så fort jag började läsa bok två så kom bok ett tillbaka till mig. Men efter att jag fått utmattningssyndrom så är detta omöjligt. Det har hänt flera gånger att jag ska börja läsa nästa bok i en serie och jag minns inget av föregående bok. Och det händer även med böcker jag verkligen gillade. Så jag läser bitar av föregående bok samt slutet innan jag börjar på den nya delen. Så slipper jag ångest och stressen över hur katastrofalt mitt minne blivit. Men jag försöker att låta det vara, låter tiden läka kroppen och själen. Dock börjar jag märka en viss förbättring inom detta de senaste två månaderna så förhoppningsvis är det på väg att släppa.
8. Du vill inte att någon ska låna dina böcker, hur säger du på ett trevligt sätt nej till någon som frågar?
Det är oftast min mamma som lånar böcker av mig och hon är alltid väldigt rädd om dom så jag behöver inte vara rädd för att böckerna ska gå sönder eller så. Dock så har jag lånat ut två böcker som ännu inte kommit hem, de är borta...Och sådant kan störa mig, just den ena boken betydde rätt mycket för mig med och jag saknar den.
9. Du har plockat upp fem böcker den senaste månaden men inte kommit någonvart med dem. Hur kommer du över en lässvacka?
Jag läser böcker för barn/mellanåldern, gärna fantasyinspirerat eller spökhistorier! Eller så ser jag tokmånga avsnitt av en tv-serie. De två knepen brukar alltid hjälpa för mig. 
10. Det är många böcker som har kommit ut och som du bara måste läsa, hur många böcker köper du?
Inte så många pga av dålig ekonomi. En del kanske jag ber om som rec-ex om jag känner att jag tiden och orken till det. Annars så reserverar jag på biblioteket.
11. Efter du har köpt alla de där böcker du bara måste läsa, hur lång tid sitter de i din bokhylla innan du faktiskt läser dem?
Det beror på vad det är för bok! Lånade böcker och rec-ex läses i tur och ordning så fort det går. Övriga böcker som jag fått eller köpt de kan stå olästa bra länge. En del blir faktiskt hyllvärmare men jag försöker beta av dom och hålla antalet nere på en rimlig nivå. För det är heller inte bra att helt stå utan olästa böcker, för tänk om man blir insnöad, sjuk i en längre tid, elavbrott eller liknande otäckheter då behöver man ha ett lager med olästa böcker så man inte riskerar att stå utan!  Usch och fy vilken hemsk tanke, att stå utan olästa böcker!

Tematrio: Tid i titeln

Veckans tematrio handlar om tid, ett passande ämne nu när vi precis ställt om klockorna igen och man (läs:jag) känner sig helt förvirrad och trött.

 Så här säger Lyrans noblesser denna vecka: Tiden går, men allt består eller hur är det man brukar säga? Många romaner handlar om tid på olika sätt och många har dessutom någon form av tidsangivelse i titeln. Berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid!

Jag tar tre böcker som jag ännu inte läst men som står och väntar på sin tur i bokhyllan =) Länkarna går till förlagens sidor om man vill läsa mer om boken.


  1. Tiden är inte än av Elin Boardy. Denna ser jag verkligen framemot att få läsa, hoppas få lite tid över i helgen så att jag kan börja på den då.
  2. Skördetid av Attica Locke. Ett spontanlån på biblioteket där både omslag och titel gjorde mig nyfiken. Baksidetexten övertygade mig helt och nu väntar den bara på att jag ska få tid att läsa den med.
  3. 4:50 från Paddington av Agatha Christie. Jag har sett tv-avsnittet som baseras på denna boken men jag har ännu inte läst själva boken. Har inte ens läst någon av Christies böcker med Ms Marple så känns som det är hög tid för det.

måndag 27 mars 2017

Vem var Henrietta Lacks?

Rebecka Skloot, Den odödliga Henrietta Lacks  
Översättare: Göran Grip
Originaltitel:The immortal life of Henrietta Lacks

Handling
 januari 1951 diagnosticerades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov.
Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna.

Vad jag tyckte:
Rubriken på detta inlägg syftar till att jag hela tiden döper om denna bok till just Vem var Henrietta Lacks? Dock är det en relativt passande omskrivning eftersom den röda tråden genom Rebecka Skloots bok handlar just om Henrietta Lacks och försöker att ta reda mer om henne. Henrietta Lacks var en ung färgad kvinna som någon gång på femtiotalet fick cancer och där hennes vävnader utan hennes medgivande skördades och tog varas på. Dessa vävnaders celler visade sig vara mycket speciella och det startades en mängd forskning på just Henriettas celler. HELA som dessa celler senare kom att kallas.  Utan sitt medgivande eller hennes efterlevande familjs vetskap så kom dessa celler att skapa enorma förändring inom bla medicinsk vetenskap och där HELA dessutom skickades ut i rymden för att testas.  Under väldigt många år så stod hela hennes efterlevandes familj ovetande till detta. För boken berör inte bara de rent medicinska frågorna kring huruvida celler eller vävnader tillhör dig personligen även efter de har avlägsnats ifrån din kropp eller inte? Boken är också en stark skildring över det färgades situation i USA och deras utsatthet både under femtiotalet men också i modern tid. Henrietta Lacks dotter Deborah är den som fungerar som språkrör för familjen men Rebecka Skloot får verkligen kämpa för att kunna skriva sin bok.

Det är tung läsning men absolut inte dålig, det är bara det att jag är ovan vid att läsa faktaböcker och denna är så sprängfylld med detaljer, både rent historiska detaljer men också vetenskapliga detaljer som ibland känns lite bortom min egen kunskap. Men jag läser vidare, ett kapitel i taget och jag gillar det verkligen. Detta är en stark bok som berör så många frågor och tankar och där jag känner att jag inte riktigt kan få ned alla mina tankar kring boken här i detta omdöme på ett snyggt sätt. Här ryms frågor om identitet och integritet, frågor om livet och döden men samtidigt är detta en skildring över familj, speciellt relationen mellan dottern och modern, det är även en kvinnohistoria sedd ur en färgad kvinnas perspektiv och alltså lyfts även rasism in samt även slaveri. Den odödliga Henrietta Lacks är en komplex bok som bör läsas med tålamod och sakta, där man låter varje del ta in tid och där man hinner tänka klart innan man läser vidare.


Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Beas Bokhylla,  C.M.R Nilsson, Bokmania och Bokblomma

söndag 26 mars 2017

De välvilliga av Joyce Maynard

Joyce Maynard, De välvilliga 
Översätta: Frida Lindholm
Originaltitel: Under the influence

Handling:
Helen befinner sig på botten. Drömmen om en karriär som fotograf har krossats, äktenskapet havererat och hon har förlorat vårdnaden om sin son, Ollie – allt på grund av sitt alkoholmissbruk.

Men så möter hon Ava och Swift Havilland, ett förmöget och karismatiskt par med ett imponerande hem och fantastiska vänner. Helen fascineras av deras generositet och snart sveps hon med i deras extravaganta livsstil. Dessutom har Ava och Swift betydelsefulla kontakter, och de erbjuder henne sitt inflytande för att hon ska få sin son tillbaka. Försiktigt börjar hon se ljust på framtiden. Men det visar sig snart att deras vänskap har ett högt pris ..
.

Vad jag tyckte:
De välvilliga är en psykologisk thriller som på ett relativt långsamt sätt spelar upp ett rätt otäckt drama för oss. Det långsamma tempot dra ned en del på betyget eftersom jag upplever att handlingen emellanåt står och stampar på samma ställe. Dock är De välvilliga överlag en krypande otäck thriller som uppvisar människors allra fulaste sidor. Sakta så avslöjas en sorglig historia om en ung kvinna som när hon är som allra längst ned på botten blir utnyttjade av de som hon tror är hennes vänner. Vänner som hjälper henne att bygga upp sitt liv igen och som är så där alldeles underbara och ljuvliga på alla sätt. Joyce Maynard skildrar det psykologiska spelet med skicklighet och hennes lättsamma språk skapar en behagligt läsning trots sitt tunga ämnen.

Den enda större invändningen jag har, förutom själva tempot, har med paret Haviland att göra. För jag tycker inte jag får någon förklaring till varför de utnyttjar och manipulerar folk omkring. Vilken var deras anledning till att snärja Helen till exempel? Jag förstår det inte riktigt. Slutet känns därför inte så genomarbetat utan snarare hafsigt.

De välvilliga är en trevlig läsning och jag gillar Maynard sätt att handskas med detaljer och strö små pusselbitar omkring sig så att jag som läsare får en känsla av upptäcka saker innan Helen vet om det.

De välvilliga är trivsam läsning och jag vill väldigt gärna läsa mer av Joyce Maynard för att se huruvida hennes författarskap är densamma eller har förändrats. Det finns bitar som jag inte riktigt kunde med såsom tempot som är en aningen segt och så det slarviga slutet. Möjligen är hennes andra böcker annorlunda?

Betyg: 3+ /5
Boken kommer från: Rec-ex från Harper Collins förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boktokig, 

fredag 24 mars 2017

Helgfråga: Titlarnas betydelse


Nu var det fredag igen och efter en rätt så lång dag på arbetsträningen så är jag glad över att få sitta ned en stund innan det är dags för handling och fredagsmys. Solen skiner ute och himlen är blå och rundan med hunden var så skön. Hoppas det fina vädret håller i sig under helgen så jag och kära sambon kan ägnas oss åt trädgårdsarbete!

Veckans helgfråga är det faktisk jag som ligger bakom! Så roligt att Mia valde att ta med min fråga! Dock hade jag nog lite svårt att formulera mig korrekt när jag gav förslaget förra fredagen! Hoppas ni alla förstår ändå =)

Mias helgfråga, via mig själv, lyder som följer: Har titeln en avgörande faktor för att man blir nyfiken på en bok? Alltså hur viktig är titeln på boken?

För mig fungerar titlar på ungefär samma sätt som omslag, de är helt enkelt lockmedel som kan väcka min nyfikenhet på böcker/författare som är nya för mig. Jag kan också tycka det är roligt att se om titeln som sådan passar in på själva bokens handling. 

En titel kan vara väldigt konkret och tydlig såsom: Konklaven av Robert Harris, en tydlig titel som enkelt talar om bokens innehåll samtidigt som den är lätt att komma ihåg.

Sedan kan en titel väcka nyfikenhet för att den sticker ut eller är annorlunda på något sätt så som:
Problemet med får och getter av Joanna Cannon, här väcks min nyfikenhet på vad som egentligen är problemet med just får och getter. Detta är också en titel som kräver att man läser själva boken för att man ska kunna förstå titeln.  En annan titel som väckte min nyfikenhet genom att sticka ut lite är Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith. Jag vill väldigt gärna veta vad detta träd är för något och varför det är så viktig. Så här har titeln verkligen fungerat som lockmedel för jag tackade ja till rec-ex mycket tack vare titeln! =)

Sedan har vi de extremt långa titlarna som i sig är rätt roliga och som jag tycker är rätt kul men som kan vara väldigt svåra att komma ihåg. Så som tex:  Och jag läste att det var omöjligt att leva lyckligt förutan dig av Mark Levengod eller kanske Torka aldrig tårar utan handskar av hans make Jonas Gardell.

Eftersom jag läser väldigt mycket översatta böcker, ofta från engelska till svenska, så tycker jag det är roligt att kika på vad boken heter i original. Så som tex Sanning och Skvaller av Curtis Sittenfield som ju heter Eligible i original. Som i sig betyder rakt översatt Valbar vilket kanske inte blivit en så rolig titel på svenska. Sanningen och skvaller passar mycket bättre då.

Sedan minns jag rätt ofta fel på titlarna när jag ska tex tipsa om dom eller berätta om dom. Tex så har jag på senaste tiden gått omkring och pratat om hur bra boken Vem är Henrietta Lacks av Rebecka Skloot är... Men när jag väl skulle skriva upp den i Läst-listan så insåg jag att den faktiskt heter Den odödliga Henrietta Lacks. Dock så är min titel passande på så sätt att boken i princip kretsar kring frågan om vem är Henrietta Lacks egentligen. =)

Hälsning från de döda av Stuart MacBride

Stuart MacBride, Hälsning från de döda   
Översättare:Mia Kjellsdotter Karlsson

Handling:
Medierna kallar honom ”Födelsedagsfiraren”. Han har kidnappat flickor i många år – alltid när de ska fylla tretton. Därefter skickar han födelsedagskort till deras familjer som visar hur han långsamt torterar flickorna till döds.

För fem år sedan försvann kriminalinspektör Ash Hendersons dotter Rebecca. Ett år senare kom det första kortet. Men Ash har alltid hållit det för sig själv. För om sanningen kommer fram lyfts han bort från utredningen, och då kan han inte ge Rebeccas mördare det helvete han förtjänar ...


Vad jag tyckte:
En hälsning från de döda kräver en läsare med tåliga nerver och en stabil mage. MacBride väjer inte för det råa och skitiga, här finns många otäcka detaljer och scener som är grymt räliga. Dock så lyckas han enligt mig för det allra mesta hålla sig på rätt sida gränsen. Den där gränsen som när man kliver över den leder till effektsökeri och ett grottande i just det räliga. MacBride lyckas dock väl med att visa upp tillräckligt mycket för att man ska bli lätt illamående men ändå hålla tillbaka så pass mycket att man faktiskt orkar med att läsa vidare.

Dessutom skulle i alla fall jag vilja säga, på tal om de där stereotyperna som skrevs om förra helgen i jerkan, att Ash Hendersson på många sätt är en klassisk polis men där MacBride tagit de typiska dragen så som skild, alkoholproblem, bitterheten och förvridit dom till något helt eget. Ash Henderson är inte en karaktär som är lätt att tycka om men han växer ändå under läsningens gång. Och efter en tid så märker jag att jag skiftat sida, från att stå vid sidan och förfasas över hans beteende och våldsamhet så har jag glidit över till att stå vid hans sida och heja på! Nej Ash Henderson har problem med humöret och han tvekar inte att gå över gränsen men han har ändå ett rättvist tänkande. Hans förmåga att både hamna i slagsmål samt att söka upp slagsmål hänger ofta samman med att han försöker skydda någon som står honom nära eller någon som inte kan skydda sig själv. Han har inte problem med alkohol för han dricker inte sprit men däremot så har han problem med smärtstillande pga den reumatism som plågar honom. Han är förvisso skild men är ändå inte direkt bitter över det utan verkar vara ok med det. Ash är en skitstövel samtidigt som han är en korrupt snut men på något sätt så gillar jag honom ändå.

Dessutom så har vi även Alice MacDonald, doktorn som ska hjälpa Ash att finna födelsdagsfiraren genom psykologi och beteendevetenskap. Men Alice är en minst sagt egen och väldigt speciell men det är intressant att se vilken stark position hon får i slutet på boken. Jag gillar henne skarpt.

Måhända går det lite väl fort framemot slutet och kanske skulle det ha varit skönt om författaren dragit ned en aningen på tempot. Det blir helt enkelt lite för många sidospår och vissa tycker jag nog författaren kunde lämna utanför. Men det är ok ändå, för jag gillar verkligen detta.

En hälsning från de döda är en mörk skildring från Skottland där det är skuggornas baksidor som visas upp.  Med ett knivskarpt språk, vassa dialoger och ruggigt skickliga karaktärsskildringar blir Hälsning från de döda en gastkramande läsning. MacBride är skickligt på att hålla drivet igång så att man andlöst måste läsa vidare.  Dessutom så är MacBrides språk rätt eget, dels så skrivs läten ut som tex mmnggf ( när en person försöker prata genom silvertejp...) dessutom så är Alice rätt egen och svävar lätt iväg och dialogerna mellan henne och Ash kan verkligen sväva iväg helt. Men efter ett tag kommer man in i detta för det passar på något sätt in i själva berättelsen.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Rec-ex från Harper Collins, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Mysterierna, Bokraden, Bokföring enligt Monika

torsdag 23 mars 2017

50 frågor eller en möjlighet att lära känna mig lite bättre =)

Monikas bokföring lade upp en enkät och eftersom det alltid är roligt med enkäter så tar även jag och svarar på den! Det är fritt fram att norpa enkäten och svara själv i sin egen blogg! 

1. Vem litar du på?
Min familj och min sambo. 

2. Var skulle du vilja vara just nu?
Just nu är jag väldigt nöjd med den plats jag befinner mig på men jag längtar onekligen till sommarens semester där en av veckorna ska spenderas i en stuga långt ut i skogen!

3. Favoritstad?
Arboga. Helt enkelt för att det var där som mitt liv började om på nytt, där fann jag både mig själv, min sambo och hittade även tillbaka till min familj

4. Vilket är ditt favoritnummer?
22

5. Vad var det senaste du åt?
Mariekex och kaffe =)  

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?
Mörk turkos tror jag nog

7. Hur är vädret just nu?
Solen skiner på en klarblå himmel!

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?
Svarar på denna ur ett privatperspektiv, pratar annars väldigt i telefon på arbetet men det passar inte in här precis. Den sista jag pratade med i telefon var pappa.

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?
Rent fysiskt är det nog händerna jag ser först =) Om man tänker personlighetsmässigt så går jag efter snällhet. Nu är det inte så att jag är i behov av att kolla in andra eftersom jag har en sambo men tolkar frågan lite mer generellt utefter andra personer oavsett kön och ur ett mer vänskapligt perspektiv.

10. Vad har du för skostorlek?
38/39

11. Favorit tv-program?
På Spåret samt Doobidoo

12. Har du några syskon?
Två yngre systrar.

13. Längd?
161 cm.

14. Hårfärg?
Originalfärg är cendré, numera mer grått som dock döljs av hårfärg.

15. Ögonfärg?
Blå/grå

16. Använder du kontaktlinser?
Nej! Avskyr att pilla mig i ögonen, använder dock glasögon.

17. Favorithögtid?
Midsommar är speciell för mig, från det år jag träffade min nuvarande sambo och framåt. Vi har en speciell tradition på midsommar nämligen. Vi packar våra ryggsäckar med lyxig picknick och sedan beger vi oss ut i skogen, vi vandrar i från 3 timmar och uppåt. Bara vi, hunden och skogen, hela dagen. 

18. Favoritmånad?
Augusti gillar jag av någon anledning

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
Förstår inte riktigt frågan, om man gråter så har man ofta en anledning eller en känsla eller någon form av orsak till att man gråter. Sedan kan det beror på något litet eller på något större. 

20. Vilken var den senaste filmen du såg?
Jack Ryan: Shadow Recruit

21. Favoritdag på året?
Jag kan inte påstå att någon speciell enskild dag är min favorit, har många kära dagar som när familjen fyller år eller liknande. 

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Ingen aning! Det var så många år sedan jag ens behövde tänka på detta.

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?
Nej det kan jag då rakt inte.

24. Kramar eller kyssar?
Kramar.

25. Choklad eller vanilj?
Vet inte riktigt om det är glassmaken de är ute efter här men svarar choklad

26. Har du tatueringar?
Nej men skulle vilja ha en.

27. Vad lyssnar du på just nu?
Snarkande hund, spinnande katt och tystnaden. Perfekt ljudkombo!

28. Är du kär i någon kändis?
Nej verkligen inte.

29. Vilka böcker läser du just nu?
Stuart MacBride En sång för de döda.

30. Piercingar?
Nej

31. Favoritfilmer?
Episka storslagna filmer gärna med historiska inslag eller möjligen superhjälte-filmer men också en välgjord actionfilm eller en riktigt ruggig skräckfilm. Möjligen en välgjord animerad film. Är lite av allätare när det kommer till film och har inte någon direkt favoritfilm så sett.

32. Favoritsport?
Ridsport! 

33. Vad gör du just nu?
Svarar på denna enkäten! I övrigt så läser jag och dricker kaffe.

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?
Saltade med smör på!

35. Hundar eller katter?
Både ock, kan ju inte säga bara katt eller hund då jag har båda här hemma!

36. Favoritblomma?
Aklejor är så fina, jag måste verkligen plantera några sådana i vår lilla trädgård.


37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?
Tror inte det!

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Min sambo är också min bästa vän.

39. Har du älskat någon någon gång?
Absolut och jag gör det fortfarande

40. Vem vill du träffa just nu?
Min syster-yster som bor i USA.

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?
En vän har jag kvar.

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?
Med snällhet, må låta tråkigt men för mig är snällhet en väldigt underskattad egenskap.

43. Gillar du att flyga flygplan?
Vet inte, har bara gjort det två gånger i mitt liv och det var en sisådär 20 år sedan så vet inte hur jag skulle känna för det idag.

44. Höger- eller vänsterhänt?
Höger.

45. Hur många kuddar sover du med?
Fyra stycken! Två under huvudet, en som armstöd och en mellan knän, allt som behövs för att ge en värkande kropp vila under natten.

46. Saknar du någon?
Ja, jag saknar vår hund JumJum men allra mest saknar jag just nu Chili och Luna som gick bort i höstas.

47. Lyssnar på radio?
Ibland, i bilen blir det en del och så på jobbet. 

48. Bästa beslutet du har gjort i år?
Att fortsätta fightas med min sjukdom och dessutom att jag orkade kämpa för att få arbetsträning.

49. Sämsta beslutet i år?
Inget som jag kan komma på, året är dock rätt ungt än så länge.

50. Din senaste nerladdade app?
C-More, som om vi verkligen behöver fler streamingtjänster... 

YES!

Västmanländskans bokblogg anordnade en utlottning av Hallahem: Den sista striden, skriven av Susanne Trydal och Daniel Åhlin. Och jag vann! Så oväntat då jag inte brukar vinna men så glad jag blev! Jag har längtat efter denna sista delen länge nu och kan knappt bärga mig innan jag kan börja läsa denna sista boken.


Sagan om Despereaux av Kate DiCamillo

Kate DiCamillo, Sagan om Despereaux: Berättelsen om en mus, en prinsessa, lite soppa samt en trådrulle.

Illustrerad av Timothy Basil Ering
Översättning: Ulla Roseen

Handling:
Det här är berättelsen om Despereaux Tilling, en modig liten mus med stora öron, som förälskar sig i människoprinsessan Pea. För detta blir han förvisad av musrådet ner i den mörka fängelsehålan under slottet. 

Här kunde det hela ha slutat för Despereauxs del, men som tur är visar det sig bara vara början på ett äventyr fyllt av förtvivlan, kärlek och soppa.

Vad jag tyckte:
Sagan om Despereaux är en charmig berättelse om en liten mus och hans osannolika äventyr. Kate DiCamillo följer sagans form i sin bok där vi har en osannolik hjälte, en prinsessa i nöd, ett otäckt monster, en allvetande röst som gärna lägger sig och kommenterar handlingen samt ett relativt lyckligt slut. Despereaux är en liten mus som tyvärr enligt de andra mössen inte riktigt är så musig som han borde vara. Tex så hade han ögonen öppna när han föddes och han läser i böckerna istället för att äta upp dom. När han dessutom blir förälskad i människoprinsessan Pea då måste ju mössen göra något åt saker, för så har kan det bara inte gå till.

Sagan om Desperaux bjuder på en lekfull och söt berättelse som jag tror skulle passa utmärkt som högläsning.  Detta är en berättelse om mod och vänskap, en hel del om kärlek också samt om att vara annorlunda. Sagan om Despereaux är mysig läsning som passar fint att läsa även för en vuxen person. Ibland behöver man läsa något snällt, något som är fint och som på ett vis fungerar som lite tröst.  Despereaux vår osannolika lilla hjälte visar oss hur sorgen fungerar men han visar också på kärlekens krafter. Han tar oss med på ett äventyr där vi får lära känna några mycket speciella karaktärer.  Stundtals blir berättelsen väldigt mörk och otäck så vill du läsa för ditt barn eller någon annans barn kan det nog vara bra att du läser boken först. Vissa bitar i berättelsen kan nog te sig en aningen skrämmande för de allra minsta barnen.

En saga på alla sätt och vis som jag njuter av och jag definitivt läsa mer av Kate DiCamillo.

Citat ur boken, s 119: " Men kära läsare, vi får inte glömma att Kung Philip älskade drottningen och att utan henne var han förlorad. Häri ligger faran med att älska. Hur mäktig man än är, hur många riken man än regerar över, så kan man inte hindra den man älskar från att dö. Att göra soppa olagligt och förklara råttor fredlösa lindrade smärtan i den stackars kungens hjärta. Så därför måste vi förlåta honom".

Boken är illustrerad med utsökta blyertsteckningar som bidrar till att göra sagan så fin och läsvärd.


Betyg: 4 -/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: MsHisingen,

tisdag 21 mars 2017

Tematrio: Vårtecken


Denna vecka bjuder Lyrans noblesser oss på en lite annorlunda tematrio som inte har med litteratur eller kultur att göra.  Så här säger Lyran "Den här veckan är det officiellt vår. Och för en gångs skull kommer temat inte att vara begränsat till litteratur eller kultur. Alla svar är OK på frågan "vad har du sett för vårtecken hittills?"

Våren är verkligen på väg och snart är det även dags att ställa om klockan till sommartid. Så tre vårtecken känns som en lämplig trio denna vecka.

  1. Asfalt. Måhända ett väldigt tråkigt svar men när jag kan känna fast asfalt under fötterna/skorna då vet jag att våren är på väg. Visst har vi ofta inte metervis med snö här i södra Småland men ofta slask, is och annat jävelskap som gör varje runda med hunden till en prövning. Så när jag kan ta på gympadojorna och känna fast asfalt under fötterna så njuter jag!
  2. Knopparna på buskarna och träden. De där allra minsta små knopparna gör mig lycklig! 
  3. Ljuset. Solen börjar skina och det skymmer allt senare på kvällen. Dagarna känns längre och längre för varje dag. Vintern som sådan gillar jag rätt bra men den svåraste tiden är istället januari, februari och mars, pga mörkret och det gråa och slasket utanför. Så  ljuset är viktigt för mig och nu vid denna tiden på året så börjar jag leva upp igen. 
Bubblare: Fågelkvitter! Det är så tyst om vintern och när jag hör de första fåglarna framåt vårkanten så blir jag alldeles bubblig av glädje. Tidigt på morgonen när fåglarna startar sin morgonkör så kan jag bli sittande bara lyssnade på deras ivriga sång och kvitter. 

Naondel av Maria Turtschaninoff

 Maria Turtschaninoff, Krönikor från Röda klostret: Naondel  


Handling:
I Naondel får Ursystrarna som grundade det Röda klostret med egna ord berätta sin historia.
Kabira har som ung flicka fått i uppgift att vårda en källa med både goda och onda krafter. Men då hon förälskar sig i visirens stiliga men självupptagna son Iskan avslöjar hon källans hemliga förmågor för honom. Iskan ser genast hur han kan använda källans krafter för sina egna mörka syften, och Kabiras felsteg har fruktansvärda konsekvenser både för henne själv och hela hennes land.
Fångad i Iskans harem får Kabira snart sällskap av andra kvinnor: nomadflickan Garai, krigaren Sulani, drömväverskan Orseola och många fler. Systerskap och endräkt mellan kvinnorna uppstår inte av sig själv. Först då de börjar samarbeta blir en flykt möjlig. Men den har ett pris, både för dem som stannar och dem som flyr.
Vad jag tyckte:
Jag skrev tidigare idag om en fantasy som tyvärr inte fungerade för mig, Dans för död prinsessa. Nu tänkte jag istället försöka skriva om Naondel. Även detta en fantasy som utspelar sig i ett påhittat världsbygge men som är av en mer lågmäld fantasy.  Där världen och platserna, religionerna och språken, kulturerna och livsstilarna mer påminner om en historisk tid och värld, möjligen med rötterna i den fjärran öster. Detta är vad jag påminns om när jag läser Naondel, en fläkt ifrån fjärran östern.  Möjligen är jag fel ute men så upplever jag boken. Fantasyinslaget kommer från att världen som sådan är helt påhittad, det är inte någon plats/land som existerar i vår egen verklighet. Samt inslaget med den heliga källan som har magiska förmågor. 

Naondel är precis som i de föregående böckerna i serien, Arra och Maresi, kvinnornas berättelse. Dessa tre böcker bildar en helhet men går att läsa i vilken ordning som helst. De är alltså fristående men ändå en sammanhängande helhet. Det finns ytterligare en bok till som utspelar sig i samma värld, Anache heter den och denna vill jag väldigt gärna läsa snart med. I Naondel går vi dessutom bakåt i tiden, långt innan Maresi utspelar sig. Dessa två böcker är väl de två som enligt mig bildar en egen duo då de både är kopplade till det Röda klostret. De två andra böckerna är som jag uppfattat det fristående berättelser som utspelar sig i samma värld men inte har anknytning till det Röda klostret. ( Hoppas ni förstår!) 

Så i Maresi får vi lära känna Röda klostret och dess invånare samt få förståelse för Gudinnorna och dess roll i klostrets historia. I Naondel går vi tillbaka i tiden och får veta hur det Röda klostret grundades. Detta är som sagt kvinnornas historia och i Naondel så möter vi allra först Kabira som i sin tur är den som skrivit ned de andra kvinnornas historia. Dessa kvinnor hör samman för att att Kabira är hustrun medan de andra är hennes make Iskan konkubiner. De är alla inlåsta i en "gyllene bur" och kan inte lämna det förgyllda palats där Iskan placerat dom. Iskan är en maktgalen man som desperat vill lägga sig hela landet för sina fötter och han är bered att göra i princip vad som helst för att nå sitt mål. Kvinnornas röster växlar, som i en kör där deras liv flätas samman till en helhet. Vi får möta nomadflickan Garai, krigaren Sulani, drömväverskan Orseola samt några till. 

Varje kvinna är unik i sin röst och har sin roll i berättelsen men de utgör ändå en del av något större. Vissa bitar är hjärtskärande att läsa om, där deras utsatthet och plågor gör stundtals ont att läsa om. Men Naondel rymmer också mycket ljus och kärlek. Skildringarna av de olika kvinnorna är så utsökta och vackra att jag emellanåt ryser av behag. Där världens landskapet målas fram med den allra mjukaste penseln och där jag nästan kan tro att känner lukten av kryddträdgårdarna, rökelsefaten eller havets sälta. Med en varsam hand lyfts känslorna fram hos de olika kvinnorna, ömsint och vackert skildrat är deras levnadsöden. Kärlek som är både destruktiv och mörk, kärlek som är så vacker att den gör ont i själen. Maktlystnad och girighet, galenskap och fångenskap. Det är en komplex historia som Turtschaninoff skapat. 

Naondel är en bok som stannar kvar i mitt hjärta precis som de två föregående har gjort. Och där kommer den stanna kvar väldigt länge. Detta är böcker jag lånat på biblioteket men som jag väldigt gärna skulle vilja äga. För att kunna läsa om när behov uppstår.

Betyg: 5/5
Boken kommer från. Biblioteket
Andra som skrivit om boken:  Prickiga Paula, Carolina läser

Dans för en död prinsessa av Lo Kahn

Lo Kahn, Dans för en död prinsessa

Handling:
En tjuv, en slottspiga och en ung soldat är bara några av dem som fångas upp i den dödliga kampen om dubbeltronen och den söndrade världens öde. Stig in under tvillingmånarnas sken, till en värld där dröm och verklighet är två sidor av samma mynt, där gudarna har fallit och de levande och de döda vandrar sida vid sida. 

Den mystiska drottningen Ysabel har styrt Ghend i över en mansålder. Det sägs att hon är trollkunnig och inte åldras. Välstånd och fred råder, och riket är mäktigare än någonsin. Men en spricka har uppstått mellan de levandes och de dödas värld. Skuggorna tätnar i söder. Fladdermössen flyr Länderna i väster. Dagvandrarna rör på sig och gudarna är oroliga. Världen håller på att rasa samman.
Balansen måste återställas och vissa tror att prinsessan Leana kan rädda dem alla. Problemet är bara att hon har varit död sedan drottning Ysabel kom till makten …


Vad jag tyckte:
Jag fick syn på denna boken hos Vargnatts bokhylla och blev extremt sugen på den. Jag menar fantasy, främmande världar, flera berättarröster och allt kunde ju bara inte bli fel. Men det blev det... Eller inte helt fel men ändå inte helt rätt heller. Jag är extremt förtjust i fantasy som utspelas i världar som helt och hållet är uppbyggda av författaren ( Typexempel är Tolkiens Midgård) Ett världsbygge som rymmer olika folkslag, kulturer, samhällsformer, livsstilar, religioner och språk tycker jag är spännande och många gånger väldigt fascinerande. I Dans för död prinsessa så har vi hela detta världsbygget men för mig känns det inte riktigt som en helhet. Här finns mängder av detaljer och genom de väldigt många berättarrösterna får också ta del av vitt skilda delar av denna världen. Men jag får inte världen att bli en helhet utan alla dessa influenser och spår ifrån en mängd olika fantasyförfattare gör mig bara förvirrad och osäker.  Bitvis så glimrar det till och blir riktigt snyggt och jag häpnar över skildringarna från de olika världsdelarna. Författaren har verkligen lagt ner arbete på sin värld och även om just jag inte blir så förtjust i det så vill jag heller inte dissa boken helt. För här finns bitar som är riktigt bra och kanske så kommer en annan läsare att älska boken på ett helt annat sätt än jag.  Tex så gillar jag hela tanken kring tvillingmånarna och tvillingtronen, det är en intressant aspekt på gott/ont, ljust/mörker.

Dessutom så finns här en mängd begrepp och ord som inte får någon förklaring för än långt in i boken, det är inte så att jag vill att allt ska skrivas ut i detalj och där all fakta och information ska vara extremt tydligt. Nej istället vill jag ha världens struktur samt den fakta och information insmuget i själva berättelsen. ( Typexempel Marcus Olaussons Rotlös) Där jag genom berättelsen får förståelse på ett snyggt sätt. Om det finns väldigt många ord, begrepp och uttryck som behöver en tydlig förklaring så är en liten ordlista ett bra alternativ om man inte vill belasta sin berättelse med för mycket ren fakta. I Dans för död prinsessa blir det mest ett virrvarr med influenser från mängder av myter, legender och religioner. Där ord, uttryck och begrepp inte blir förklarade på ett tydligt sätt där jag förstår deras innebörd och samband med berättelsen och där jag inte får allt att bilda en helhet.

Dessutom så är det alldeles för många berättarröster för mig, i efterordet nämner författaren ( som i sin tur är en pseudonym) att han hämtat inspiration ifrån bla George, R.R Martin och det märks tydligt i antalet berättarröster. Men där Martins stora antal röster bildar en snygg helhet och en komplex röster så känns det för mig här i denna boken som att vi får en rad med berättarröster staplade efter varandra och där de olika karaktärerna inte ens hänger ihop med någon form av röd tråd. För det är mitt stora problem, här finns ingen gemensam anknytning mellan de olika röster och där jag inte förstår vad som är själva grundhistorien. Vad har alla dessa röster gemensamt?

Men trots allt negativt så läste jag ut boken, dock är jag osäker på att jag orkar uppbåda intresse för att läsa del två. Det finns bitar som är riktigt snyggt gjorda och språkligt sett är Dans för död prinsessa riktigt trevlig att läsa. Några av berättarrösterna var också extra intressanta såsom Noor och Jella.  Så nja tyvärr fungerar inte Dans för död prinsessa för mig. Men jag råder er alltid till att prova själva!

Betyg: 3- / 5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla,  Läsdagboken

söndag 19 mars 2017

Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland

Krystal Sutherland, Våra kemiska hjärtan
Översättare: Jessica Schiefauer

Handling:
Henry Page är en obotlig romantiker! Han har bara aldrig upplevt den stora kärleken. Inte ännu i alla fall. När Grace Town haltar in i hans liv med käpp, för stora pojkkläder och duscha verkar inte stå högst på hennes att göra-lista, vet han att det är på väg att ändras. För alltid. 

Vad jag tyckte:
Våra kemiska hjärtan är varmhjärtad, charmig och älskvärd berättelse om tonårskärlek och vänskap. Men samtidigt berör den tunga ämnen som sorgens destruktiva krafter men också hur kärleken i sig kan bli både förstörande och förtärande. Skarpsinniga dialoger, kvicktänkta repliker och en hel hög med populärkulturella referenser såsom Harry Potter citat bidrar till att göra boken till något riktigt speciellt.

Jag är väldigt förtjust i att läsa just denna sort av tonårsböcker. Speciellt amerikanska som berör ämnen som kärleken, livet, vänskapen och döden på ett lättläst och underhållande sätt. Böcker som känns snälla att läsa och får det att pirra i magen. Där känslorna svallar och det är dramatiskt på alla sätt.  Våra kemiska hjärtan är just en sådan bok men utspelar sig i Australien. Den lyckas väl med att få mig att känna just det där mysiga pirret där jag mest sitter och fånler av glädje och lycka. Våra kemiska hjärtan är dramatisk och känsloladdad men utan att bli alltför sentimental eller sockersöt. Utan Våra kemiska hjärtan är en finstämd och vacker bitterljuv skildring av den allra första förälskelsen.

 I mitten av boken kommer en svacka då jag blir lite trött på det kvicktänkta och de rappa replikerna, att varje mening fylls med ironi och sarkasm. Men det släpper efter ett tag och istället framträder en betydligt mörkare och allvarligare historia. En historia som verkligen berör och snart fånler jag inte utan sitter med en klump i magen. På slutet kommer en liten tår och jag känner mig väldigt nöjd med läsningen. Jag fick precis det jag ville ha, känslor, kärlek, dramatik, lite tårar och en del fniss. Språket är lättillgängligt, rappt och med bra driv i sig. Jag gillar också inslagen av sms i historien, de passar väl in och är inte störande på något sätt utan bildar ett fint komplement till historien. Nu skulle jag dock gärna vilja läsa samma historia men sett ur Grace perspektiv.  Det är intressant att se hur Henry Page i sig själv är en stark individ som verkligen sätter värde inte bara på andras betydelse utan också värdesätter sig själv väldigt högt. Mycket trevligt!

Våra kemiska hjärtan bjuder på en välskriven berättelse med unika och speciella karaktärer som man lätt fäster sig vid. Ett tydligt språk skrivet med lätt hand med lagom mängd detaljer och fräscha liknelser i språket. Dessutom väjer inte författaren för att skapa mörker och komplexa val i denna magiska kärlekshistoria. För kärleken är inte bara rosa moln och fluffigt sockersöt och den allra första kärleken kan både vara mörk och ful och fylld med ångest. Skönt att författaren vågar väva in detta i historien vilket fördjupar berättelsen och ger den tyngd.

Ett plus i kanten för att det finns närvarande föräldrar med i bilden som faktiskt verkar bry sig om sina barn och försöker på bästa sätt skapa en bra tillvaro för dom. Ännu ett plus för Henrys fina relation till sin syster. Och ett stort plus för att det finns med en homosexuell relation som framställs som något helt normalt och inte görs till något som behöver problematiseras.

Jag kan varmt rekommendera Våra kemiska hjärtan om du behöver en liten lyckokaka som fyller dig med pirr och varma känslor.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket.
Andra som skrivit om boken: Beas bokhylla, Prickiga Paula, Romeo and Juliet, I heart fantasy

lördag 18 mars 2017

Utmaning: Den bästa: Saint Patricks day


Sitter och dricker förmiddagskaffe och ska snart ta tag i att städa av huset litet. Men först tänkte jag vara med på Lyrans Bästa utmaning som det var ett tag sedan jag deltog i. Denna helg inspireras Lyran av att det varit Saint Patricks day och frågar alltså följande: Har ni burit grönt idag eller har ni blivit nypta? Dagen till ära vill jag att ni ska berätta om den bästa irländska romanen/författaren ni läst.

Jag väljer helt enkelt  Tana French, Till skogs då jag tycker hennes deckarserie är helt fantastisk. Tills skogs är hennes första som utspelar sig på en polisstation i Dublin. I första boken möter vi Rob Ryan som har huvudrollen samt Cassie Maddox som är hans kollega. I nästa bok så har istället Cassie Maddox huvudrollen. I tredje boken så är det en ny person som tar huvudrollen men alla har de gemensamt att de arbetar för samma polisstation. Ett smart drag tycker jag och jag är riktigt förtjust i hennes böcker.


fredag 17 mars 2017

Bokbloggsjerkan: 17-20 mars: Stereotyper.


Vi fortsätter helgförberedelserna med att svara på Annikas bokbloggsjerka som denna helg vill veta följande: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc

En marig fråga såhär på fredagseftermiddagen! Både ock kan jag väl känna. Ibland är det tryggt att karaktärerna följer en slags standarmall men där det är gjort på ett snyggt sätt. Lucy Dillon är den författare som jag kommer på så här på rak arm där karaktärerna och historierna följer i princip samma mall i varje bok. Men det är ändå tillräckligt nytt varje gång så det blir inte tröttsamt eller upprepningar. Här ligger det sköna i upprepningarna som blir till trygghet, man känner sig hemma i Dillons böcker och det är avkopplande att läsa.

En stereotyp som jag verkligen inte tycker om är den klassiska deckarsnuten som följer samma mall i mängder av olika böcker och av olika författare . En mall som upprepats en aningen för många gånger i alltför många olika böcker för att det ska vara läsvärt. Jag tänker här på typ 1A, mall 1B där vi har en lätt alkoholiserad polis som är ungkarl, och en aningen bitter på livet, jobbet och ja det mesta som går att vara bitter över. Som exempel skulle man kunna ta Beck eller Wallander, båda passar väl in i denna mallen kan jag känna 

Ett exempel som uppvisar en polis som känns nyskapande och fräsch skulle kunna vara William Wisting som finns med i Jörn Lier Horsts böcker. Wisting är änkling men ändå rätt nöjd med livet, har en fin relation till sin dotter, bra kollegor och en god arbetsgemenskap med dom. Wisting känns nöjd och belåten om än dock påverkad av sitt yrke där han stundtals reflekterar och känner sig sorgsen över allt ont som finns i samhället. 

Så ett något rörigt svar där jag hade kunnat skriva väldigt mycket mer som tex det oerhört fascinerande området som rör stereotyper som baseras på personers kön.  Men orken räcker inte till just nu och helgen är fullbokad. Så det fick bli ett kort svar som lyder som: Både ock!