måndag 29 augusti 2016

Vila i frid min vän

Vår älskade Chili som hade en tigers mod och ett lejons hjärta har utkämpat sin allra sista fight. I torsdag, den 25/8, kl 18:00 tog Chili sitt sista andetag och vandrade över regnbågsbron för att vara med sina vänner på andra sidan.  Chili har haft en svår infektion i kroppen och vi har kämpat i över två månader för att han ska bli bättre. Sista veckan gick han på tung medicin med kortison och antibiotika i sprutform. Trots detta orkade inte Chili egna immunförsvar kämpa emot och nu började levern ta stryk, lungorna var påverkade och hans hjärta slog väldigt dåligt. Så jag och husse fick ta det svåraste beslut man kan ta och låta Chili få somna in.

Chili föddes med hjärtfel så han och jag har haft en speciell relation i och med detta. Som vi kämpat han och jag men nu 10 år in på sin levnadsbana orkade Chili inte mer. Men jag är så stolt över honom för han var en sådan fighter. Chili föddes av min katt Luna så jag var med när han tog sitt allra första andetag och nu har jag varit med när han tog sitt allra sista. Kärlek kommer tyvärr hand i hand med sorgen, de två går inte att separera på. Lika lite som man kan dela på livet och döden. De kommer hand i hand, för att få kärlek och livet så måste man även sörja och uppleva döden.

Aldrig mer ska jag lyssna på när du sitter bredvid mig och småprata om ditten och datten.
Aldrig mer ska jag ha dig liggande på min mage, hålla tassen medan man försöker läsa sin bok. Aldrig mer ska du sitta i köksfönstret och tigga skinka ifrån husse när vi äter frukost.
Aldrig mer ska jag få vara din levande fåtölj om kvällarna framför tv:n.
Aldrig mer ska jag se dina förundrande uggleögon betrakta världen med häpnad.
Aldrig med ska en gyllene katt vila under schersmin-busken vid uteplatsen, njutandes med solen i ansiktet och vinden i morrhåren.
Aldrig mer ska jag behöva värja mig mot attacker när tiden för skumtomtar är dags, Cloettas skumtomtar skulle det vara och inget annat.
 Aldrig mer ska jag få gråta och känna en  silkeslen tass smeka min kind för att ge tröst.
Aldrig mer ska jag bli ivrigt stångad med en solgul panna när det är tid för kel.
Aldrig mer ska din lillebror Mio bli tvångstvättad om öronen.
Aldrig mer ska din mamma Luna få en hastig puss på kinden.
Aldrig mer ska jag se dig sitta i fönstret med fjärrskådande blick och undra vad du filosoferar på.

Aldrig mer..... och jag har återigen gått sönder. Att tvingas igen för tredje året i rad fatta det värsta beslutet en djurägare kan fatta. Att tvingas gå igenom hela sorgeprocessen en gång till. Hur ska vi orka? Hur ska vi ta oss vidare nu?

Till alla fina författare och förlag som så vänligt skickat rec-ex, jag har läst en del och jag kommer skriva om dom så fort jag orkar.










söndag 28 augusti 2016

Temainlägg: Tre svenska spännande böcker

I detta inlägg kommer jag skriva om tre svenska spännande böcker. Tre böcker som skiljer sig åt en hel del men har det gemensamma att de är spännande!

Vi börjar med att lära känna åklagaren Jana Berzelius
Märkt för livet av Emilie Schepp
Åklagarens Jana Berzelius  vaknade som nioåring upp på ett sjukhus utan ett enda minne av vem hon är. Tjugoett år senare blir hon indragen i ett fall som kommer visa sig ha direkta kopplingar till vem hon egentligen är. En bakgrund som är minst sagt otäck och väldigt obehaglig. Fallet som Jana blir inkopplad på rör en äldre man som blev skjuten i sitt eget hem. Mannen är Hans Juhlen verksam på Migrationsverket i Norrköping.  När sedan en ung pojke hittas avrättad på ett liknande sätt förstår vi att det som först verkade så enkelt är något helt annat. Märkt för livet är en ruggig berättelse som gör en illamående att läsa. Jag är rätt hårdhudad när det gäller deckare och thrillers men när det involverar barn som far illa så gör det ont att läsa. I samband med fallet får vi också lära känna Norrköpings polisstation, speciellt kriminalkommissaren Henrik Levin och kriminalinspektören Mia Bolander. Emelie Schepp skapar komplexa och intressanta karaktärer som inte är helt lätt att gilla men pga av det gör dom så mer spännande att läsa om. Emilie Schepps Märkta för livet är en rapp berättelse skriven med ett ständigt driv och med en tät stämning. Det är vansinnigt spännande att läsa och jag kommer definitivt läsa mer av Emilie Schepp så fort jag kan.


Därefter tar vi och bekantar oss med Sam Berger
Utmarker av Arne Dahl
Ellen Savinger har varit försvunnen i flera veckor och Sam Berger är övertygad om att hon fallit offer för en seriemördare. Men ingen av hans kollegor inom Stockholms polisen vill tro på honom. Så när han får tag på Nathalie Fredén så tror han att han äntligen fått upp ett spår. Men historien tar istället en oväntad vändning och Berger är snart den som blir jagad istället.

När jag läser Utmarker så tänker jag hela tiden på den amerikanska tv-serien Criminal Minds. Det är något med stämningen och berättelsen som påminner så mycket om det amerikanska. Det är en osannolik historia med en väldigt udda förövare och med en karaktär som Sam Berger. En person som ingen vill tro på och som därför ger sig ut på en enmans-jakt efter en mycket störd individ. Visst är det rasande skickligt berättat, en sån där berättelse som man läser med andan i halsen och där bladen nästan vänder sig själv. Det är ett högt tempo igenom hela boken och det går verkligen undan i vändningarna. Twisterna är många och jag gillar när jag inte förutsäga vad som kommer hända eller vem som egentligen är förövaren.  Utmarker bjuder på något helt nytt som verkligen sticker ut med sitt vassa språk, sitt höga tempo och det välskrivna språket. Jag gillar det helt enkelt, precis som jag älskar ett välgjort avsnitt av Criminal minds!


Därefter går vi från spännande deckare till en berättelse som bara är spännande men ändå med en
svårlöst gåta. Låt oss bekanta oss med  den svenske kirugen Martin Royken
Turkanarapporten av Christian Unge
Året är 199 och kirurgen Martins liv är i spillror och han reser till norra Kenya för att arbete för Läkare utan gränser. Där vid traumaenheten är de verkligen i behov av en skicklig kirurg. Och det är där han möter antropologen Nadine Zaoui. Nadine arbetar främst med människor i Turkanaprovinsen och hon tror att hon är något mycket märkligt på spåren. Hon ber Martin följa med henne dit men Martin tackar nej, trots att Nadine är först riktigt bra i hans liv på väldigt länge. När sedan Nadine blir bortförd så påbörja Martin en livsfarlig jakt för att hitta henne och för att hitta sanningen om det där unga männen som Nadine var så orolig för.

Turkanarapporten är en spännande berättelse som bjuder på en annorlunda inramning och en historia som är ruskigt otäck. Att författaren själv är kirurg och verksam hos Läkare utan gränser märks tydligt i berättelsen, det finns en äkthet i skildringarna av livet som läkare i Kenya som fördjupar och förbättrar berättelsen.  I övrigt så är personskildringarna något tunna och det blir lite för korthugget i språket emellanåt. Det är en hel del enordsmeningar som i sig kan ha till syfte att skapa ett rappt och drivet tempo men som här blir lite för många. Det blir lite tjatigt då jag saknar en utveckling och fördjupning av både karaktärerna och berättelsen. Samtidigt så är det en lättläst och spännande bok som bjuder på ett riktigt intressant äventyr. Så jag kommer definitiv läsa de andra delarna i serien med, dock är det lite tråkigt för jag lånade denna första delen på biblioteket här hemma vid. Den var då i pocket format och när jag väl läst ut tänkte jag reservera bok två i serien......Men där gick jag bet för biblioteket har bara de följande delarna i serien i e-format. Jag läser helst inte e-böcker, mycket för att jag så lätt får migrän av att läsa på en liten skärm. Så nu får jag se när jag har råd att köpa de andra delarna, kanske önska mig dom till jul =)

lördag 27 augusti 2016

Simma med de drunknade av Lars Mytting

Lars Mytting Simma med de drunknade

Handling:
Hösten 1971 hittas ett norskt-franskt par döda i Frankrike. Deras tre år gamla son Edvard är spårlöst försvunnen men hittas fyra dagar senare på ett sjukhus tolv mil bort. Var Edvard har befunnit sig under tiden, och om det verkligen var en slump att hans föräldrar klev på en kvarglömd mina från första världskriget, förblir en gåta. 

Edvard växer upp hos sin fåordige farfar på en potatisgård på norska landsbygden. Och det är när hans farfar dör i början på 90-talet, och det oväntat dyker upp en vackert snidad träkista från en släkting som Edvards tillvaro vänds upp och ner. Han beger sig ut i den stora världen för att finna svar på sitt livs frågor. Sökandet leder honom till Shetlandsöarna och tillbaka till Frankrike, där han tvingas gräva i de mörkaste hörnen av sin familjs historia. En historia som är nära sammanvävd med de stora tragedierna i Europa under 1900-talet. 


Vad jag tyckte:
Simma med de drunknade är en bok som förtrollade mig totalt. Det är en episk skildring av en ung mans liv kopplat till de största tragedierna i Europa under 1900-talet. Det är en svindlande resa vi ger oss ut på, läsningen är snirklig och tar oss på många omvägar och jag kan inte annat än att älska det. Edvard är en fascinerande människor som har mängder av kunskaper om vitt skilda områden och vi som läsare får under läsningens gång lära oss allt om tex potatisodling, vapensmide, flambjörkar och träsnideri.

 Detta är en märklig berättelse som nästan drunknar i alla sina ord men där jag verkligen gillar det omständliga och ordrika berättandet. Lars Myttings karaktärer är levande och komplexa figurer som det tar tid att lära känna. Lars Mytting skildrar också väldigt väl hur komplexa relationer mellan människor kan vara och hur händelser kan påverka och förändra en syn på andra människor.  Hans miljöskildringar är vackra och skapar stämningsfulla bilder som utökar berättelsen ytterligare. Som läsare är det bara att försöka följa med i alla de sidospår som uppstår för i slutänden kommer allt att på något märkligt sätt ändå höra ihop med varandra. Simma med de drunknade är en storslagen skildring som jag njuter av att läsa. Det känns faktiskt lite tråkigt att boken tar slut för trots alla ord och historier så vill jag inte lämna Edvard och berättelsen. Jag vill stanna kvar i Lars Myttings säregna värld ett tag till

fredag 26 augusti 2016

Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce

Rachel Joyce, Två sekunder i Byron Hemmings liv

Handling:
År 1972 läggs två sekunder till tiden, för att balansera klocktiden med jordens rörelse. Byron Hemmings visste detta eftersom James Lowe hade sagt det till honom. James Lowe var den smartaste pojken i skolan. Men hur kan tiden ändras?

När tiden flyttas fram sker det ofattbara. När Byrons mor kör honom till skolan den morgonen är hon stressad. Hon gör ett oförlåtligt misstag och deras perfekta värld krossas för alltid. Går det att skylla på de två sekunderna? Kan det som hände någonsin rättas till?


Vad jag tyckte:
Jag älskade författarens tidigare bok om Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd så därför blev lite av en besvikelse att jag inte blev lika förtjust i hennes andra bok.  Två sekunder i Byron Hemmings liv är utan tvekan en stark bok med en betydligt mörkare botten än den om Harold Fry. I denna boken lyfter Rachel Fry upp psykisk sjukdom med både hjärta och smärta. Det som hindrar mig att blev helt förtjust är Byron själv, han är ett väldigt speciellt barn och jag kan inte riktigt med honom. Dock så växer min förståelse för honom under läsningens gång och medan jag läser så växer klumpen i magen. Det är direkt obehagligt att lära sig om varför Byron är som han är. Hans berättelse utspelar under 70-talet och hans skildring om hur viktigt det är med en perfekta familjen gör riktigt ont att läsa om. Den tyranniska fadern som förväntar sig perfektion och inget annat av sin familj.

 I nutid läser vi om Jim som till stora delarna av sitt vuxna liv suttit på psykiatriska kliniker. Hans berättelse berör mig starkt och det gör riktigt ont om att läsa om hans ständiga strävan efter att försöka passa in. En scen i boken fick mig nästan att gråta av förtvivlan, Jim har tvångstankar och hans måste göra vissa saker när han väl kommer hem till sin husvagn. En ritual som måste återupprepas om det blir minsta fel. I denna scen har han kommit hem efter varit med om en olycka, hans ben är gipsat, det är vinter och denna eviga ritual som han tvingas igenom. Kölden, smärtan och förtvivlan gör ont att läsa om. Rachel Joyce är skicklig på att skildra känslor och det inre livet på ett trovärdigt sätt. Men Två sekunder... är inte bara sorglig och mörk utan här finns också hopp och vänskap. Detta gör Två sekunder... till en lättläst och underhållande läsning som berör samtidigt som det gör gott.

torsdag 25 augusti 2016

Snökimonon av Mark Henshaw

Mark Henshaw, Snökimonon

Handling:
Auguste Jovert har just gått i pension som polisinspektör i Paris när han får ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter. Kort efter att han fått hennes brev, som han slänger, möter Auguste sin nya granne, Tadashi Omura, juridikprofessor från Japan. 

Herr Omura ställer kryptiska frågor om fäder och döttrar. De två äldre grannarna börjar träffas regelbundet och berättar om sina liv för varandra. Två väsensskilda liv som med tiden tycks vara mer lika än Auguste först anar. Men efter en tid upplever han samtalen som både olustiga och skrämmande. Historien han viras in i blir allt mer obehaglig. 


Vad jag tyckte:

Snökimonon är en säregen bok som både är poetiskt vacker men samtidigt också svårtydd i sina sirlighet och med alla de snirkliga vägarna berättelsen leds igenom. De två äldre männen som delar med sig av sina livshistorier är två annorlunda karaktärer som jag har svårt att få grepp om. Det tog faktiskt tid för att läsa för jag fick aldrig till ett jämnt läsflyt. Jag försjönk en stund i den, tappade fokus och riktning, slutade läsa, återvände men jag kom aldrig riktigt in i den. Jag finner inte boken dålig för jag gillar att läsa böcker som utmanar mig.

Boken är skriven på ett väldigt vackert sätt men också väldigt avskalat. Det barsmakade språket lyfter fram det bildrika på ett väldigt fint sätt och även om jag har svårt att ta mig in i boken så känner jag att under läsningens gång att det ändå växer fram en stark känsla för boken.  Det innerliga i historierna är både skrämmande och väldigt obehagliga att läsa. Snökimonon är en märklig bok som jag trots allt vill rekommendera. Läs den och låt er gå vilse i en skimrande vacker bok men kom ihåg att det kan ta lite tid innan ni blir helt förtrollade av boken.

onsdag 24 augusti 2016

Ett veck i tiden av Madeleine L`Engle

Madeleine L`Engle, Ett veck i tiden
Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling: 
Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river i huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen.

Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök – och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom.

Vad jag tyckte:
Ett veck i tiden är en av de märkligaste böcker jag läst på länge men samtidigt också den allra vackraste boken jag läst på länge. Ett veck i tiden är en kort bok som rymmer oändliga lager av nyanser såpass många att när jag läst ut den första gången läser jag om den igen. Denna gången stannar jag vid speciella stycken och läser dom igen bara för att det är så vackert och så sorgligt och så starkt på en och samma gång. Samtidigt läser jag om för att jag vill se om jag förstå det märkliga lite bättre vid en andra läsning. 

Ett veck i tiden är en klassisk SFI-bok som på sin tid, den kom ut 1962, var banbrytande i och med att det är en kvinnlig huvudperson. Denna någon är Meg, en ung kvinna som jag tar direkt till mitt hjärta och när slutet kommer så är gör det så förtvivlat ont i mig att läsa om Megs kamp. Men Ett veck i tiden är inte bara en mörk historia utan det är också en berättelse om hopp och kärlek. En bok som lyfter frågan om gott och ont till en helt ny nivå och om kraften i att kunna älska är en avgörande maktfaktor. Komplexa ideér om tid och rum och om vetenskapliga frågor ryms tillsammans med allt detta. Och tillsammans bildar de en helhet som är helt oöverträffbar. Karaktärerna är i sig helt fantastiska, de är komplexa, mänskliga och utomjordiska, de är vackra och hemska allt i ett. Lilla Charles blir även han en favorit med sitt lillgamla sätt och sin stora omsorg för alla runt honom.

 Med ett sirligt språk utan för mycket krumbukter berättas en säregen historia som utspelar sig både på jorden och ute i rymden. Skildringarna av livet ute i rymden är skickligt gjorda och trovärdiga. Det finns en tydlighet i L`Engles sätt att berätta om svåra saker som gör att jag ändå förstår även om jag inte helt förstår ändå.  Ett veck i tiden är en bok som tåls att läsa flera gånger om och som är väl värd att åter igen ges ut. Tydligen ska det skapas en film, av samma team som gjorde filmen Frost. En film jag definitivt kommer att se. 

Ett veck i tiden rekommenderar jag till alla som vill läsa något som är både vackert och märkligt på samma gång. Till er som vill läsa något som utmanar er men samtidigt bjuder in er med sin tydlighet. Det är en bok som värmer hjärtat med sina karaktärer och sina målande beskrivningar.  

Poppy Pym och Farons förbannelse av Laura Wood

Laura Wood, Poppy Pym och Farons förbannelse
Rec-ex ifrån Modernista förlag, tusen tack!

Handling:
Poppy Pym var bara ett spädbarn när hon övergavs av sina föräldrar och lämnades till en kringresande cirkus. Som tur är fick hon en underbar uppväxt på cirkusen, omgiven av akrobater, trapetskonstnärer, jonglörer och den karismatiska föreståndarinnan Madame Pym.

Men när hon fyller elva år bestämmer hennes cirkusfamilj att det är dags för Poppy att få en mer traditionell utbildning – och skickar henne till den tjusiga internatskolan Saint Smithen’s. Först trivs hon inte alls. Skolan är raka motsatsen till den härliga tillvaron på cirkusen.

Men så blir en antik egyptisk ädelsten stulen och det börjar hända saker på skolan… Mystiska saker. Otäcka saker! Poppy kallar samman hela sin cirkusfamilj för att tillsammans med dem leta rätt på ädelstenen och få slut på farligheterna. Men kommer de att hinna? Eller kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?

Vad jag tyckte:
Åh vad jag gillade detta! Poppy Pym och farons förbannelse en sprudlande varm och rolig berättelse som gör en på bra humör. Poppy Pym är en charmig karaktär som jag verkligen gillar och hennes galna, lätt karikatyr-artade cirkusfamilj är underbara att läsa om. Blandar man sedan in en internatskola, en förbannelse och spänning blir det ett riktigt läsäventyr.

 Jag älskar  också  hur vänskapen mellan Poppy Pym, Kip och Ingrid skildras, det är så varmt berättat och det känns fint att Poppy får träffa så underbara vänner som de. Berättelsen återges direkt av Poppy och jag gillar verkligen det direkta tilltalet författaren använder sig. Jag blir också förtjust i hur Poppy jämt och ständigt riktar sig direkt till mig som läser, det är finurligt gjort för det gör mig som läsare mer involverad tycker jag. Dessutom så finns det en knäpp och lätt skruvad humor i boken som gör att jag fnissar högt flera gånger.

Ibland behöver man något snällt och gulligt, något som är trevligt och lättläst men samtidigt underhållande. Och Poppy Pym gav mig precis det när jag behövde det som mest. Jag förstår dock inte alls liknelserna med Harry Potter eller Pippi Långstrump. Poppy Pym är helt enkelt Poppy Pym och det behövs inte jämföras med något utan boken klarar sig gott på egna ben.

Temainlägg: Hemligheter och hus i Cornwall

Detta temainlägg kommer handla om hemligheter och hus förpackat i mysigt brittiskt format!


Först tar vi och besöker Black Rabbit Hall:
Eva Chase, Tillbaka till Black Rabbit Hall

Lorna och hennes fästman letar efter ett lantställe som de kan använda vid sitt bröllop. De hamnar på Black Rabbit Hall. En plats som döljer en mörk tragedi som utspela sig på 60-talet. Huset tillhör då som nu familjen Alton. Black Rabbit Hall var deras sommarställe, beläget i Cornwall. Historien har två spår, det nutida med Lorna och en dåtida som skildrar familjen Altons öde. Det är brittiskt, det är mysigt, det är hemligheter och ett hus som jag mer än gärna velat åka till. Det är en berättelse som flödar av känslor och innerligheter, det är fröjd att läsa och jag njuter hela tiden. Berättelsen är välskriven med levande karaktärer som man verkligen bryr sig om. Eva Chase målar också upp stämningsfulla miljöer. Tillbaka till Rabbit Hall är en bok jag varmt kan rekommendera. Nu när hösten så sakta börjar krypa allt närmare så passar denna bok utmärkt i soffan tillsammans med något varmt att dricka!


Därefter förflyttar vi oss till ett hus som blev lämnad åt sig öde för många år sedan:
Huset vid sjön av Kate Morton.

Även här befinner vi oss i Cornwall faktiskt! Denna gången så är det faktiskt en polis vi får följa, men det är inte någon deckare Kate Morton ger oss denna gång. Bara en något annorlunda huvudkaraktär om man jämför med Kate Mortons tidigare böcker. Sadie Sparrow är en ung polis som för tillfället är ledig, ett fall som tog olyckliga vändningar har gett henne denna ofrivilliga ledigheten. Så hon besöker sin morfar i Cornwall och där snubblar hon bokstavligen talat över ett övergivet hus. Ett hus där en fruktansvärd tragedi inträffade för sjuttio år sedan där en liten pojke vid namn Theo försvann spårlöst under en midsommarfest. Även här har vi två spår, dels det nutida som berättas av Sadie. Dels det dåtida som återberättas av Alice Edevane, tidigare boende som dottern till familjen i huset vid sjön. Det var hennes lillebror som försvann och hon har aldrig återvänt dit efter den tragiska händelsen. Numera är Alice en känd deckarförfattarinna och när Sadie börjar undersöka vad som egentligen hände den där midsommaren så börjar hemligheterna komma upp i ljuset. Huset vid sjön är en klassisk Kate Morton och även denna gång levererar hon en läsvärd, spännande och välskriven berättelse fylld med levande människor och stämningsfulla miljöer.  En njutning att läsa! Underbar berättelse där vi bitvis får ta del av hemligheterna och när vi tror att vi vet vad som egentligen hände så fördjupar Kate Morton berättelsen ytterligare. Skickligt gjort!

tisdag 23 augusti 2016

Zombiefeber av Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson, Zombiefeber 
Rec-ex ifrån Lilla Piratförlaget, Tack!

Handling:
En mystisk främling dyker upp i Eldsala mitt i natten. Det är den varmaste sommaren Herbert kan minnas och getingarna är överallt. Samtidigt börjar människor i Eldsala att bli sjuka. De får feber och röda ögon och Herbert och vännen Sally fylls av onda aningar. Något hemskt är på väg att hända! Tillsammans söker de skydd i sitt hemliga gömställe, den nedlagda kvarnen, där ingen levande – eller död – kan nå dem. Eller kan de det?

Vad jag tyckte:
Kristina Ohlsson är en av mina favoritförfattare och jag gillar både hennes vuxenböcker och hennes barnböcker. I Zombiefeber bjuds vi på en välskriven och riktigt spännande historia. Zombiefeber är rätt otäck med de sjuka som blir zombier och dricker blod. Men det är lagom otäckt och spännande att läsa.

 Zombiefeber är en lättläst med bra persongalleri samt en väl uppbyggd historia. Karaktärerna är lätta att förstå sig på och med tydliga dialoger som för berättelsen framåt hela tiden. Enkla men fina miljöskildringar skapar en underhållande bok som är riktigt bra. Samtidigt som vi har själva historien med zombierna så skildrar Kristina Ohlsson Herberts historia på ett fint sätt. Zombierna är inte alls lika otäcka som det skrämmande att de vuxna ifrån kommunen tycker att Herbert inte bör bo med sin gamla farfar. Vardagsrealism blandat med zombier är en lyckad kombination.

En skimrande vacker bok om träd

Christel Kvant, Trädet tid

Handling:
Till dig som älskar träd

De är de största och äldsta levande varelser vi känner. Tusenåriga ekar lever mitt ibland oss, och på hemliga platser i svenska fjällen växer granar som sannolikt har varit med när inlandsisen smälte.
Med sina långa liv länkar träden både till det förflutna och till framtiden Så har de också spelat stor roll i världens religioner genom tiderna. Även i de nordiska länderna, där man under våra äldsta kyrkor kan finna resterna av heliga lundar.

Trädets tid väcker på en gång ny och urgammal insikt om trädens stora betydelse för vårt liv; för livet på jorden. Tydligast blir det på öarna: När skogarna fälls försvinner inte bara träden utan även allt det andra: buskar, blommor, svampar, fåglar, djur, vatten ... Omvänt är det också trädplanteringar som väcker hopp i fattiga och utarmade delar i världen.


Vad jag tyckte:

Trädets tid handlar om precis vad titeln säger, om träd. Dessa mäktiga träd, det största levande organismen som finns. Träd som finns runt om oss i princip överallt och vi lägger knappt märker till dom i vårt dagliga liv. Säkert har vi alla något träd ifrån barndomen som betydde något extra för oss. Träden bara finns där men utan träden skulle vi faktiskt inte kunna leva. I samban med att jag läser Christel Kvants vackra och tankfull bok så börjar jag lägga märke till träden som finns runt om mig själv. Jag kommer på mig när jag är ute med hunden att jag stannar och betraktar träden med helt nya ögon. Christel Kvant låter sin bok omfamna, precis som det står här ovanför, trädets hela historia. Dess mytiska och religiösa betydelse, träd kopplat till folklore, träd som symboler och mycket mer. Vi får bekanta oss med ett träd, som finns någonstans i de svenska fjällen (platsen hålls hemlig för att ingen med pengar ska få för sig att köpa trädet och fälla det...) en liten tall som har en 95000 år historia bakom sig! Detta och många andra häpnadsväckande saker berättar Christel Kvant om. 

Språket är lättsamt och sprängfullt av kunskap och kärlek. Samtidigt så skildrar Christel öppet om vad som sker med vår skog, här och nu. Hennes brinnande engagemang för träden skildras nära inpå och personligt. Det är svårt att säga vad detta är för bok, det är inte bara en faktabok om träd. Det är en filosofisk bok som skildrar vår tid här och nu blandat med oron för framtiden. Det är en bok om religion, myter och om livet självt. 

Samtidigt så boken otroligt vackert illustrerad av Viktor Kvant, hans illustrationer får mig att tappa andan och jag blir sittande länge bara med att betrakta dessa vackra bilder. 

Jag kan varmt rekommendera Trädets tid, läs och njut!

måndag 22 augusti 2016

Temainlägg: Fascinerande livsöden

Här kommer det femte temainlägget som berör spännande sanna levnadsöden med koppling till djur och natur. Jag kan varmt rekommendera alla tre.

Vi börjar med att besöka en kvinna och en hök
H som i Hök av Helen McDonald

Helen McDonald förlorar sin far, en far som hon stod väldigt nära och som betytt väldigt mycket för henne. I sin djupa sorg vänder hon sig till det andra som ligger henne närmast hjärta nämligen fåglarna och då främst falkenerarkonsten, Detta var något som hennes far lärde henne och genom att återkoppla till denna kan Helen McDonald bearbeta sin sorg.  Hon bestämmer sig för att försöka sig på att tämja den fågel som är ökänt svår att arbeta med nämligen duvhöken. Duvhöken Mabel inköps och därefter börjar Helens resa.  Helen McDonald har  stor kunskap om ämnet och hon delar frikostigt med sig av denna kunskap i boken. Hon knyter an sig egen prövning med historiska händelser och personer.  H som i Hök är en djupt personlig och känslomässig bok, sorgen flödar genom sidorna men också hoppet och kärleken. H som hök är en fascinerande bok som är välskriven och berör mig väldigt mycket. Jag visste inte att falkenerarkonsten kunde vara så spännande och intressant, det lilla jag trodde jag visste om det visade sig vara extremt litet.


Om vi därefter byter spår helt och tar oss an ett djur som är något tamare, nämligen fåret.
Fårbondens dagbok: Ett liv på den engelska landsbygden av James Rebanks
James Rebanks är fårbonden precis som hans far var innan honom och precis som hans farfar var innan dess. Rebanks driver sin gård på ett traditionellt sätt där fyrhjulingen och de två vallhundarna är hans arbetsredskap. Platsen är Lake District och i en tid då många längtar bort, vill börja om och söker efter status och där den materiella världens konsumtionshets brer ut sig. Där väljer James Rebanks att stanna kvar, att rota sig på en plats där 6 generationer och har bott och verkat innan honom. Vi får följa honom i hans arbete genom ett år där varje årstid har sina specifika arbetsuppgifter. Där livet följer naturens klockslag och specifika uppgifter, under sommaren släpps fåren på bete högt upp bland kullarna och på vintern förs de nedåt dalen. Det är en klok bok som bjuder på mycket livserfarenhet och där man som läsare får en inblick i ett annorlunda liv som ändå är ett liv som är starkt traditionsbundet. Det är en bok som bjuder på eftertanke och där man som läsare själv börjar fundera,  Det finns en stark kärlek som präglar hela boken, en kärlek till yrket, till platsen, till kulturen som omgärdar folket och till människorna själva som bor på denna plats. Men författaren skönmålar inte sitt yrke eller platsen, kärleken är mångsidig och bjuder ofta på rejäla utmaningar. En stark berättelse som berörde mig mycket.


Nu förflyttar vi oss till en annan kontinent och möter upp med en elefantflock:
Mannen som kunde tala med elefanter, Lawrence Anthony & Graham Spencer
Lawrence Anthony var viltvårdare och etolog som var verksam i Sydafrika och under många år drev han också nationalparken Thula Thula, Zululand i Sydafrika. Lawrence Anthony vigde hela sitt liv åt att skydda hotade djurarter. Så när han en dag, strax efter att han tagit över Thula Thula så får han ett erbjudande om att få ta över en elefantflock.... Anthony bli såklart glad för en gång fanns det vilda elefanter i hans reservat. Men problemet är att elefantflocken är vildsinta djur, opålitliga och aggressiva mot människor och extremt rymningsbenägna. Men Lawrence Anthony kan inte säga nej. Vi får följa hans arbete med flocken, se hur den sakta blir en del av reservatet och där Lawrence själv kommer få en mycket speciell relation med djuren. Vi får även inblickar i hur det är att arbeta i ett reservat, följa arbetet med folken som lever omkring reservaten och ser hur Anthony strävar efter delaktighet och samarbete. Ständigt redo för tjuvjägare som härjar i parken och ständigt i kamp med att upprätthålla de goda kontakterna med folken.  Mannen som kunde tala med elefanter är en varm och gripande berättelse om en elefantflock som hittade hem. Jag greps starkt över hur intelligent elefanterna verkar vara, hur deras mod och styrka kan generar så vackra djur. Det är fantastiskt att läsa om. Jag blev riktigt förtjust i den och kunde knappt slita mig ifrån boken.



En liten bokhög

Under förra veckan kom det många fina böcker i min brevlåda, i högen här nedan kan du se vilka. Maria Gripes kom lite tidigare dock och Det vakande ögat är en vinstbok. Tre är redan utlästa, Trollakademin:Spökslottet, Ett veck i tiden och Den osynlige väktaren, rec kommer under veckan.  Ett stort tack till alla! Nu ska jag ta och läsa klart Älvkorset av Jenny Töredal, boken kom inte med här då den ligger i en annan hög, "pågående-läsningshögen".

Förra veckan blev inget skrivit här utan jag tillbringade mesta delen av dagen i sängen tillsammans med vår svårt sjuka katt Chili. Nu verkar det som att Chili med största sannolikhet kommer bli bra igen men än får vi se tiden an med tillförsikt.



måndag 15 augusti 2016

Ödets hav av Elisabeth Nemert

Elisabeth Nemert, Ödets hav


Handling:
Som genom ett under har Aurora Eken och hennes familj skonats från Digerdöden som härjat på Gotland och som ödelagt hela byar. Hon har haft en lycklig barndom på den välbärgade gården och kan nu börja se fram emot ett gott liv i Visby som hustru åt en tysk förmögen köpman.

Elin Persdotter föddes i den fattiga delen av Visby och när döden skördade hela hennes familj stod hon helt ensam och utblottad. Till slut hittar hon mat och husrum hos Aurora där hon får en tjänst som piga. De båda kvinnorna kommer varandra mycket nära och det är en början på livslång vänskap.

När Gotland invaderas av den danska armén utlöser förräderi och svek en katastrof och livet blir sig aldrig mer likt. Blod färgar marken röd när flera tusen gotlänningar förlorar livet på slagfältet och Aurora och Elin tvingas fly undan kriget. Livet tar nya vägar där svåra prövningar och farofyllda äventyr väntar dem, men också vänskap, tillit och kärlek.


Vad jag tyckte:

Jag har läst en del av Elisabeth Nemerts böcker men det var bra många år sen sist. Så när jag var i behov av något lättläst men ändå underhållande så fick då Ödets hav följa med mig hem. Bokens bakside-text lätt lockande och jag var sugen på en historisk roman av något slag. Jag hade nyss avslutat Räfvhonan av Anna Laestadius Larsson. Men jag måste faktiskt erkänna att jag blev väldigt besviken, den sista delen av boken skummade jag mest igenom för att veta hur det slutade. Och den främsta orsaken är inte själva tidsperioden som sådan eller miljöskildringarna av Gotland på 1300-talet ( som författaren själv erkänner är rätt så fritt utbroderade och kanske inte alltid helt historiskt korrekt, kanske var jag ändå alltför påverkad av Laestadius utmärkta skildring av en annan historisk tid?) Men jag kan köpa en att en författare till viss mån kan möblerar om eller förändra det historiska om det görs på ett snyggt sätt och sker på ett så osynligt sätt som möjligt. Ibland behövs det ju göras för att kunna lyfta fram vissa personer eller händelser så att författaren kan skapa en levande läsupplevelse.

Så nej hade det bara varit detta som störde mig hade jag kanske tyckt bättre om boken som sådan. För det som jag störde mig så på var Aurora Eken, denna så väna, så späda, så starka, så utomordentligt duktiga varelse som aldrig tycks kunna göra något fel... Detta stör mig så hiskeligt och jag tycker direkt illa om henne faktiskt, förlåt kära författare men ibland så stämmer det verkligen inte med de karaktärer man läser om. Och Aurora Eken är en karaktär som inte alls tilltalar mig, jag försöker ge henne en chans och visst ibland glimrar det till och jag tror jag förstår henne bättre. Sedan är det också så att jag tycker det blir lite för mycket av allt. Det är  Digerdöden, danskarna som invaderar, det är en elak make med en galen bror som jagar efter Aurora, det är våldtäkter och övergrepp, det är en flykt till Ryssland där Aurora tar hand om både en sjuk släktingar, sköter ett handelshus, räddar kvinnor och möter en stilig främling. Och det tar inte slut där, när jag äntligen tror att vi närmare oss slutet och att trådarna ska knytas samman så blir det kidnappning, en vansinnig jakt efter de kidnappade och sedan en räddning. Jag gillar Nemerts sätt att skriva på, luftigt och lättläst med många fina miljödetaljer och skildringar.  Möjligen var detta fel bok vid fel tillfälle, andra kommer säkert tycka bättre om den än jag. Läs själv och se vad du tycker!

söndag 14 augusti 2016

Kärleken kommer och kärleken går av Stefan Åberg

Stefan Åberg, Kärleken kommer och kärleken går.
Rec-ex ifrån författaren, Tusen tack!

Handling:
Ingen kunde riktigt fånga Ernas hjärta tills Robert kom in i hennes liv. En förälskelse en bit upp i medelåldern. Men det är sju år sedan och visst inser hon att den där första uppblossande passionen inte kan vara för evigt, men därifrån till den verklighet hon nu lever i är steget långt, alldeles för långt.

Men Robert älskar ju Erna. Hur skulle han liv se ut utan henne? Bara tanken känns orimlig. Trots detta tvingas han inse att deras förhållande ofta balanserar mycket nära avgrunden. Kan kryssningen han planerar stoppa den nedåtgående spiralen och bli den vänd-
punkt han hoppas?

Samtidigt uppvisar dottern Cecilias äktenskap oroande tecken. Svärsonen Andre-
as som tog Cecilia med storm sex år tidigare har blivit allt mer kontrollerande och oberäknelig. All hans övertid, handlar den verkligen bara om arbete?

Så dyker Björn upp och Erna ser beundran i hans ögon. Att få sådana blickar från en snygg vältränad fyrtioåring, kan göra underverk för en femtioårig kvinna med begynnande åldersnoja. Att hon samtidigt känner sig mer ensam än någonsin är en farlig kombination.


Vad jag tyckte:
"Kärleken kommer och kärleken går" är en fristående fortsättning på "Vid fyrtio börjar livet" och utspelar sig 15 år senare.  Vi möter helt nya karaktärer här men vi får även träffa Pontus igen vid några tillfällen, vilket gör mig glad då jag undrat så över hur det gått för honom efter att hans berättelse tog slut. Och det verkar som det gått väl för Pontus vilket är skönt att höra. Pontus är i denna bok med enbart som gammal god vän till Robert.

Om vi återgår till den senaste boken där vi får möta Robert och Erna samt deras dotter Cecilia. Jag skulle vilja säga att "Kärleken kommer och kärleken" går är en svensk relationsroman förankrat i det vardagliga livet. Erna och Robert är två helt vanliga människor med vanliga liv och vanliga jobb men det är  väldigt lätt att tycka om både Robert och Erna. Eftersom de känns så levande och trovärdiga i sina sätt att agera och bete sig på. Deras historia rymmer en kärlek som vuxit fram i mogen ålder men där vardagen börjar ta ut sin rätt, efter sju så är det lätt att kärleken drunknar i det vardagsgråa. Jag gillar också Cecilias historia om ett äktenskap som en gång började så bra och lyckligt blev så hemskt. Andreas är en obehagligt skitstövel men även han är berättade på ett så fint sätt att man förstår honom, även om man ändå inte tycker om honom. Cecilia är en stark kvinna som det är mycket trevligt att få lära känna.

Jag blir riktigt förtjust i över hur jag kan se en utveckling hos författaren jämfört med hans förra bok. Kärleken kommer... känns mer genomarbetad och tightare, de olika spåren vävs ihop på ett osynligt sätt men ändå tydligt nog så att man som läsare upplever de olika spåren som en helhet.
Kärleken kommer... är en varm och ömsint berättelse om kärleken och livet, jag upplever det som att författaren månar om sina karaktärer och vill dom väl. Det är en känsla som dyker upp hos mig under läsningens gång.  Jag tycker det är roligt att Robert är blivande författare, undrar om författarens egna mödor finns insprängt i detta.  Jag njuter av läsningen och finner att jag faktiskt kommer ge Stefan Åbergs senaste berättelse full poäng. Mycket för den varma trivsel känslan jag får ut av läsning och hur mycket jag fäste mig vid Robert, Erna och Cecilia. Men också för att jag ser och känner av utvecklingen som författaren gjort, det som störde mig förra boken känner jag inte alls av här. Och ja, jag tyckte boken var riktigt intressant! ( Med hänvisning till det mail jag skrev till författaren och den hälsning författaren skrev i boken till mig)

Så återigen får jag tack författaren för en fin lässtund!

Kaufmanns utvalda av Karl Almén Burman

Karl Almén Burman, Kaufmanns utvalda
Rec-ex ifrån författaren/förlaget (?), Tusen tack!

Handling:
Sverige 1947. André är 14 år och blir till följd av en desperat lögn inlåst på ett mentalsjukhus. Doktor Kaufmanns nycker och experimentlusta fjättrar sjukhuset och kommer att prägla hela Andrés liv. Som vuxen börjar han gräva i det förflutna.

Vad jag tyckte:
Jag fick ett mycket vänligt och trevligt mail ifrån författaren Karl Almén Burman med en förfrågan om jag ville läsa hans bok. Efter hans förklaring och att jag läste om boken tackade jag ja och det är jag väldigt glad för. Även om boken är smärtsam och stundtals gör det riktigt ont i att läsa den så är jag tacksam för att jag fått chansen att lära mig mer om den psykiatriska vårdens historia här i Sverige. Författarens egna farmor arbetade som mentalsköterska på Vadstena mentalsjukhus på 50-talet och det är hennes berättelser som ligger till grund för denna bok. Under läsningens gång så googlar jag frenetiskt, både för att förstå mer men kanske även för att jag inte vill att det jag läser ska vara sant. Men efter några googlingar förstår jag att den svenska mentalsjukvården verkligen var skräckinjagande. Så mycket okunskap och så mycket fördomar präglade vården. Och hos André möter vi en trasig själ som femtio år efter att han kommit ut försöker hitta sanningen. Kanske också försöka försonas med det förflutna och förstå hur det kunde ske. Hur mycket är människan egentligen värd är en fråga som lyfts fram i boken men också om extremt maktbehov och hur fångenskapen präglar en människa. Att vara så utsatt som André och de andra barnen som är Kaufmanns utvalda gör ont att läsa om.

Boken i sig är rätt tunn sett till sidoantal men den rymmer så mycket svärta och mörker, hopp och förtvivlan, sorg och glädje. Det är många lager i denna boken och man vinner på att läsa den långsamt, ta till sig det man läst och också för att orka läsa vidare.  Luftigt språk utan många utbroderingar och stilistiska detaljer skapar ett avskalat och naket språk som passar ypperligt väl ihop med berättelsen. På detta sättet så blir historien om än mer hjärtskärande stark. Att man hela tiden läser med vetskapen om att det finns en äkta och sann bakgrund till detta helvetet gör att detta psykologiska drama biter sig fast och man kan inte sluta läsa. Boken kryper in under skinnet på en och André finns fortfarande i mina tankar och jag kommer bära med mig hans öde länge.

Så jag kan varmt rekommendera Kaufmanns utvalda, läs och ta till er en mörk sida av den svenska historien. En historia som det inte pratas öppet om och som nog många inte känner till. Även om Kaufamanns utvalda har en fiktiv karaktärer bygger boken på sanna händelser och det finns nog en riktig André där ute.

lördag 13 augusti 2016

Vi som älskade och hatade så av Marie Åberg

Marie Åberg, Vi som älskade och hatade så
Rec-ex ifrån författaren, Tusen tack!

Handling:
Paret som vi lärt känna i de två tidigare delarna av den fristående triologin, Hanna och Göran. Paret kommer äntligen korsa varandras vägar i den tredje och avslutande delen. Platsen för deras ödesmättade möte är Stockholm och året är 1944. Trots att deras liv har börjat på motsatt håll bär båda på hemligheter, sorger och löften de inte kunnat hålla. Hur kommer deras delade bördor att påverka det liv de skapar tillsammans.

Vad jag tyckte:
Vi som älskade och hatade så är alltså sista delen i en trilogi, bok 1 heter Och kvar stod en röd resväska och bok två heter Löftet. Böckerna är inspirerade av författarens egna föräldrars liv och uppväxt.

I denna sista del läser vi alltså om Hanna och Görans gemensamma liv, ett liv som sträcker sig ifrån slutet av andra världskriget, in i folkhemmet och vidare framåt. Marie Åberg tecknar upp ett levnadsporträtt av två unga människor som finner varandra och där vi under lång tid får följa dem genom vardagslivet där de kommer möta svårigheter både var för sig men även tillsammans. Hanna och Göran är två vanliga människor som försöker bygga upp ett liv tillsammans med alla de svårigheter och hinder som kan uppstå. Men det handlar också om kärlek och ömhet, precis som titeln säger Vi som älskade och hatade så. Hanna och Göran är två karaktärer som helt igenom känns äkta och levande, för mig hade böckerna nästan kunnat handla om mina mor/farföräldrars liv och uppväxt.

Marie Åberg lyfter även i denna bok fram svåra ämnen såsom alkoholism och kvinnans roll i hemmet och i samhället. Men hon gör det lätt hand utan att för den skull bli för ytlig eller enkel, språket är väl anpassat till historien och det är därför jag upplever denna lätthet i Åbergs sätt att lyfta fram dessa problem. Jag skulle vilja säga att språket är vardagligt samt rättframt och med det menar jag bara positivt eftersom det passar så väl in på berättelsen. Hur en författare väljer att skriva i en bok är viktigt för mig men också själva känslan jag får av språket, som exempel skulle man kunna ta att man läser om två vanliga människor som i detta fallet men språket är fyllt av ett högtidligt och poetiskt språk. Då skulle jag uppleva en krock mellan berättelsen och språket, men i detta fallet med Marie Åbergs bok så passar berättelsen och språket så väl ihop att det blir en fröjd att läsa. Dessutom så är Marie Åberg skicklig på att bygga upp stämningen och skapar levande miljöskildringarna. Det finns många fina tidstypiska detaljer så att man verkligen känner sig där och då. Just detta gillar jag extra mycket med Marie Åbergs böcker är att vi som läsare får ta del av svensk modern historia sett ur två helt vanliga människor perspektiv.

När jag närmar mig slutet så känns det faktiskt riktigt vemodigt att historien om Hanna och Göran är slut. Det känns som om jag fått komma så nära inpå dom att det känns som jag möt två nya vänner men nu är historien slut och våra vägar skiljs åt. Jag hoppas dock att författaren fortsätter skriva för jag kommer i så fall mer än gärna läsa!

En tung helg som lystes upp en smula av en vinst

Jag hade igår tänkt vara med på bokbloggsjerkan för första gången på väldigt länge men istället så vände hela livet om och tvärstannade. Jag och min sambo samtalar just nu om det som varje djurägare fasar inför. Det där samtalet om det är dags att släppa taget och låta en älskade vän få somna in. Vi har tid hos veterinären och även om jag försöker vara hoppfull så är jag också bered på det värsta.  Chili är född med ett hjärtfel och förra sommaren så upptäcktes en svår tandsjukdom hos honom. Veterinären drog alla hans tänder på vänster sida av munnen. Nu verkar denna sjukdom kommit tillbaka och han mår inte vidare bra just nu. Chili är 10 år nu och även hans hjärta börjar ta stryk nu.



I helgen kommer jag skriva om tre recensions-ex som jag läst sista veckorna och där jag vill att dessa ska vara klara innan helgen är över. Eftersom jag inte vet hur nästa vecka blir. Men en vinst på Facebook lyste i alla fall upp min lördag lite grann. Jag var med och tävlade om ett signerat ex av Fredrik T Olssons senaste bok och jag vann den! Så lite glädje mitt i det tunga som pågår just nu. Det var förlaget Walhström & Widstrand som ordnade tävlingen.


Temainlägg: Tre nordiska deckare

Här kommer då det fjärde temainlägget och denna gången blir det tre nordiska deckare.

Vi börjar i Danmark:
Den gränslöse av Jussi Adler-Ohlson


För sjätte gången hälsar jag på hos kriminalkommissarien Carl Mörk och hans kollegor Assad och Rose. Avdelning Q får en förfrågan ifrån Bornholm, en gammal bekant till Mörk som ber om hans hjälp med ett gammalt fall. En ung kvinna som mystiskt försvann och senare hittades död på Bornholm. Inget som får Mörk att rusa iväg för att hjälpa sin kollega. Något han snart får ångra. Dessutom följer vi en sidohistoria om en ung kvinna som fastnar i en sekts långa tentakler. Dessa två historier ska mot slutet flätas samman men denna gång tycker jag att historien som Adler-Olsen berättar är ovanligt segdragen. Det mesta står och stampar på samma ställe i en evighet innan den gamla historien kopplas ihop med den nutida historien. Den gränslöse känns lite dammig helt enkelt och jag är rätt glad när boken väl tar slut. Visst kan Adler-Olson skriva, det är det ingen tveka om. Språket är rappt och tätt skrivet, dialogerna flyter på fint och karaktärerna är lika underbara som vanligt. Assad är en kär favorit hos mig, hans förflutna gömmer nog på många hemligheter. Så jag läser gärna men det tar emot en aningen framemot slutet. Jag hoppas verkligen att det kommer fler delar om Avdelning Q och att det där läs-drivet som fanns i de första delarna, det där drivet som gör att man bara måste läsa ett kapitel till och ett till och ett till, kommer tillbaka.


Vi tar ett skutt över sundet och landar i Sverige:
Paradisoffer, Kristina Ohlsson

Paradisoffer är en deckare som på ett kusligt sätt kom att nästintill verklig, jag läste denna strax innan tragedin i Nice inträffade och med de senaste årens ständiga bombningar och terrorism färskt i minne så är Paradisoffer oerhört skrämmande. Här är det ett Boeing 747 som lyfter ifrån Stockholm, ankomst stad New York som blir kapat. Ett bombhot hittas ombord planet strax efter det lyft från marken. Hotet säger att planet inte får landa förrän ett antal krav har infriats, om planet landar sprängs det i luften. Vi möter här igen Fredrika Bergman som numera arbetar på Justitieministeriet och Alex Recht som fortfarande jobbar inom polisen men där han leder ett helt nytt team. Dessutom möter vi Eden Lundell som arbetar på Säpos kontraterrorenhet, en mycket trevlig ny bekantskap måste jag säga. Att författaren själv har arbetat och har erfarenheter inom Säpo så blir också skildringen av det kapade planet så mycket mer äkta. Paradisoffer är en vansinnigt spännande berättelse som är omöjlig att lägga ifrån sig, kaparna har satt en tidsgräns och den följer även vi som läsare. Kristina Ohlsson är en skicklig författare som kan konsten att skapa driv i sin berättelse, fylla ut den med välgjorda karaktärer och trovärdiga miljöskildringar.

Vi förflyttar oss över gränsen och beger oss till Norge:
Ugglan dödar bara om natten, Samuel Björk

Samuel Björk skrämde slag på mig i sin första bok, som heter Det hänger en ängel ensam i skogen och i bok två lyckas han återigen skrämma slag på mig. Ugglan dödar.... är en otroligt skickligt skriven berättelse med en tät intrig och helt oväntade vändningar. Här lurar mörkret precis under ytan och ondskan är mitt ibland oss alla. Jag slukar Ugglan dödar... och de sista kapitlen sitter jag med andan i halsen. Vi får möta kriminalkommissarien Holger Munch igen tillsammans med hela sitt team. Mia Kruger är även hon på plats om än väldigt trasig som person. Det är ett udda team Munch styr över men de är alla experter på samma område nämligen ond bråd död och den mörkaste ondskan. Här hittas en ung flicka, naken och täckt med fjädrar i en dunge. Runt hennes kropp finns ett pentagram i form av levande ljus. När en anonym hackare råkar komma över en film som visar hela mordet i all sin brutalitet så får utredningen en otäck vändning och teamet måste börja sin jakt på en av mest bestialiska mördaren de någonsin mött. När man läser Ugglan dödar... behöver man starka nerver och en tålig mage för det är en otäck berättelse som berör mig väldigt mycket.


fredag 12 augusti 2016

Temainlägg: Tre hemligheter och sökandet efter sanningen

I detta tredje temainlägget som har som syfte att försöka beta av den orimligt långa listan med oskrivna böcker så kommer det handla om hemligheter och sökandet efter sanningen.

Vi börjar faktiskt vårt temainlägg i ett stall!
Dagen då vi försvann, Lucy Robinson

Annie har en mörk hemlighet, en hemlighet som är så djup att det kommer krävas något mycket oväntat för att Annie ska bli hel igen. Katie som är Annies vän befinner sig på någon helt annanstans, hon är på flykt och sin fristad finner hon väldigt oväntat i ett häststall. Oväntat eftersom Annie sökt ett jobb som hästskötare, trots att hon vet något alls om hästar. Men hon får jobbet och sakta börjar vi som läsa förstå att något inte står rätt till. Vad är det som dessa två kvinnor döljer och vad är som gör att de är på flykt? En tätt berättelse med skärpa och konstant spänning, där jag som läsare faktiskt inte vet vad som lurar runt nästa hörn. Starka och trovärdiga karaktärer som känns levande och äkta. Jag som var hästtjej i yngre år älskar också skildringarna av stallet och hästarna där.  En spännande läsning med inslag av kärlek.





Därefter hoppar vi raskt över till storstaden London och en familj i
sönderfall.
Den tredje hustrun, Lisa Jewell

En stjärnfamilj bestående av två exfruar, en ny fru och ett antal barn som alla kretsar kring maken och pappan Adrian. Alla är de lyckliga och nöjda med sin brokiga familjeskara. Eller? För när Maya, Adrians tredje hustru faller framför en buss och omkommer så visar det sig att bakom fasaden döljs både hemligheter och svek. Och ännu mer de konsekvenser hemligheter kan få. Som vanligt bjuder Lisa Jewell på en välskriven berättelse som blottlägger karaktärerna på djupet och där vi får följa med in bakom fasaden. Lisa Jewell har ett luftigt språk som tilltalar mig mycket och jag läser med njutning hennes böcker. Dock så når  Den tredje hustrun inte upp till samma nivå som tex Fågelburen. Jag upplever att Den tredje hustrun på något sätt är lite tunn, berättelsen känns inte helt färdig på något sätt. För när den stora hemligheten avslöjas så sitter jag mest där och känna " Jaha? Vad det allt?". Men förutom detta lilla så är Den tredje hustrun en välskriven och intressant bok som tilltalar mig mycket. Lisa Jewell styrka är hennes skicklighet i att beskriva relationer mellan människor på ett mycket övertygande sätt.


Nu tar vi hoppet över till en fest, en fest för de rika och där en enda ödesdiger natt kommer förstöra
många människors liv.
Den mörkaste hemligheter, Alex Marwood

Cooco och Ruby, enäggstvillingar och barn till ett mycket förmöget par. En fest för att fira att tvillingarnas pappa fyller femtio år och en morgon där alla vaknar och inser att Cooco är spårlöst borta. Vad är det som hänt egentligen? Var är Cooco? Bokens berättelse utspelar under två helger, den första är helgen då Cooco försvinner och den andra den helgen då den mörkaste hemligheten kommer att avslöjas. Alex Marwood börjar alltmer närma sig att hamna på min favorit-lista men Den mörkaste hemligheten är dock inte fullt så bra att jag kan skriva dit henne direkt. Den mörka hemligheten är på inget sätt dålig, det är en mycket obehaglig berättelse som är riktigt välskriven. Dock så känns det hela lite ljummet, jag får inte riktigt samma känsla som när jag läst hennes två tidigare. Detta kan kanske ha mest med mig själv att göra, jag hade en tid då jag hade lite låg läslust. För Den mörkaste hemligheten andas av glamour och lyx, en ljuvlig försommarkväll fylld med löften och förtrollning. Där de vuxna dricker kopiöst och njuter av sin luxuösa omgivning med solen som skiner och nätterna är fulla av tindrande stjärnor. Barnen som är med löper mest fritt och på kvällarna får de en lite "vitamin" ( en sömntablett!!!) för att de vuxna ska kunna njuta ostört. Dessa oansvariga vuxna gör mig förbannade och ledsen. Så visst lyckas Marwood med att beröra mig som läsare och som ständigt driver på mig framåt. Kanske kan den där känslan av ljummet beror lite på att det är lite otydligt när berättelsen skiftar spår och person. Men sjutton vad det är otäckt när Marwood skriver och denna berättelse berör mig så starkt eftersom det handlar om barn som far illa.

torsdag 11 augusti 2016

Det lånade mörkrets riddare av Dave Rudden

Dave Rudden, Det lånade mörkrets riddare
Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack
Handling:
Denizen Hardwick är föräldralös och hans liv är – nåja – normalt. Visst, i sagorna blir föräldralösa barn räddade från eländet när de upptäcker att de är trollkarlar eller krigare eller förutspådda att bli kungar. Men det här är verkligheten, där föräldralösa barn bara är barn utan föräldrar.

I alla fall var det vad Denizen trodde.

Under en ovanligt mörk natt öppnas grinden till barnhemmet Crosscaper för en bil rytande av kraft. Mannen i bilen hämtar Denizen, med löfte om att presentera honom för en sedan länge försvunnen faster. Men under bil- färden till stan blir de överfallna och häpnadsväckande saker börjar hända: det visar sig att monster kan växa fram ur skuggorna. Och att det finns ett uråldrigt sällskap av riddare som håller dem i schack. Ett sällskap som Denizen visar sig ha en alldeles speciell koppling till…

Vad jag tyckte:
Det lånade mörkrets riddare var en oväntad överraskning ifrån Modernista förlag och det visade sig vara en mycket trevlig sådan. Det lånade mörkrets riddare en actionfylld äventyrsberättelse som rymmer både hjärta och smärta. Det lånade... bjuder på en spännande färd där vi tillsammans med de fantastiska karaktärerna får lära känna detta mystiska sällskap närmare och där vi lär oss att monstren under sängen kanske trots allt finns. Denizen är en både charmig och modig karaktär som jag gillar riktigt mycket.  Samtidigt så är även Denizen en komplex karaktär och där hans känslor får ta stor plats. Det är minsann inte så lätt att vara föräldralös och sedan behöva tampas med monster och försöka reda ut vad som är gott och ont.

Författaren lyckas väl med att få med oss på det hisnande äventyr som Denizen råkar ut för, han berättar lagom mycket åt gången och via Denizen får som läsare chansen att lära oss mer om riddarna. Och jag älskar verkligen att det bland riddarna finns både kvinnor och män, flickor och gossar. Det är inte könet som är viktigt utan vad du kan göra som person, vad du har att bidrar med och hur väl du utför dina uppgifter som spelar roll. Härligt det tycker jag. Sedan gillar jag beskrivningen av det magi-system som ligger till grund för riddarsällskapet och som de använder i sin kamp mot mörkret. Jag gillar speciellt hur denna magi tar något av dig som människa och där varje användning av magin kan få förödande konsekvenser. Magi-systemet känns helt enkelt genomtänkt och förståeligt.

Det lånade... är också fylld av bitsk och charmig humor som gör att jag faktiskt fnissar högt flera gånger. Och jag älskar verkligen vänskapen mellan Denizen och Simon, en annan föräldralös pojke som bodde på samma barnhem som Denizen. Simon är i sig en stark karaktär och får faktiskt oväntat mycket utrymme, något som jag verkligen gillar.  ( Om denna bok någonsin blir film så vet jag att scenerna ifrån barnhemmet när Simon är där själv skulle få mina nackhår att resa sig!)

Det lånade... är en fantastisk bok som förtjänar många läsare och även om denna första boken klarar av att stå på egna ben så skulle jag gärna vilja att det blev en serie. Bara för att jag blir så förtjust i de olika karaktärerna och själva atmosfären och stämningen i boken.

Temainlägg: Två mysiga böcker

Jag fortsätter temainläggen ett tag till, ännu har jag bara skrivit ett men det lär komma några till. Alltför att komma ikapp med alla de böcker som ännu väntar på sin tur att bli skrivna om. Förra gången var det deckare-tema men denna gången blir det mysiga böcker.

Vi börjar med att besöka ett litet bageri:
Det lilla bageriet på strandpromenaden, Jenny Colgan


Här möter vi Polly som hade allt, ett perfekt jobb, en tjusig man och en stilig lägenhet. En konkurs senare är Polly helt ensam och utan jobb. I ett försök att starta om och driven av hjärtsorg så hyr Polly en ruffig vindsvåning belägen på en liten ö utanför Cornwalls kust. En bitter hyresvärdinna, en snygg biodlare, ett litet bageri och såklart en övergiven lunnefågel är några av ingredienserna i denna söta och charmig berättelse. Det lilla bageriet.... är en lättläst och lättsmält historia med karaktärer som aldrig får något riktigt djup. De är fluffiga men det är också allt och det blir lite väl sockersött emellanåt. Visst var det en trevlig lässtund fick jag men mer än så är det inte för mig.



Vi går vidare och besöker ett räddningscentrum för hundar:
Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, Lucy Dillon

Här har vi återigen en kvinna i fokus, Rachel som är en lyckad affärskvinna som levt i ett hemligt förhållande med en gift man i över 15 år. Sedan får hon ett oväntat arv, hennes älskade faster har gått bort och dessutom testamenterat hela sitt bohag till Rachel. I detta bohag ingår också ett räddningscentrum för hundar. Boken bjuder också på ytterligare två starka kvinnoporträtt nämligen Zoe som försöker överleva som ensamstående mamma och Natalie som längtar förtvivlat efter att bli mamma. Dessa tre kvinnor kommer mötas via hundhemmet och det blir även kärlek i denna boken. Men om den föregående mysboken var för ytlig och för sockersöt så bjuder Ensamma hjärtan....på en feel-good kryddat med en rejäl dos allvar och svärtade kanter. Karaktärerna i boken känns levande på ett helt annat sätt än i föregående bok, jag förstår mig på dessa kvinnor och män som berättar om sina liv, drömmar och förhoppningar. Att boken är fylld av charmiga, underhållande och busiga hundar gör ju inte boken sämre precis.  Jag njuter av läsningen och känner mig alldeles varm i hjärtat av den. En fin bok som även ger mig djup mitt i det mysiga, en karamell med syrlighet och sötma helt enkelt. Dessutom finns där även en bitsk humor i boken som gör läsningen ännu trevligare.

onsdag 10 augusti 2016

Bro Bro Breja av M.J Arlidge

M.J Arlidge, Bro Bro Breja

Rec-ex ifrån Lind & Co, Tack så mycket!

Handling:
En död man som levt ett till synes skötsamt liv hittas i ett övergivet hus. Någon har skurit ut hans hjärta och lämnat det utanför familjens ytterdörr. Det är det första offret. Och kriminalkommissarie Helen Grace anar att det inte är det sista.
I Southamptons slumkvarter frodas prostitution och droghandel. Varför har en lyckligt gift man rört sig i det området? När ännu ett liknande fall dyker upp är det tydligt att det går en seriemördare lös. Ett tredje offer hittas. Vilken är den gemensamma nämnaren? Kan mördaren spåras vid den chattsida där ett antal män diskuterar och betygsätter prostituerade?
Helen Grace har inte bara en krävande mordutredning på sitt bord. Hon försöker också återhämta sig efter systerns död samtidigt som hon måste navigera mellan blindskären på polisstationen, där inte alla vill ha henne kvar. Helen kan känna vreden bakom morden, men hon kan inte föreställa sig hur skickligt mördaren går tillväga, eller vad som väntar henne i slutet av jakten 


Vad jag tyckte:
Bro Bro Breja är andra delen med kriminalkommissarien Helen Grace i huvudrollen. Jag blev väldigt förtjust i del 1, Ole Dole  så jag såg verkligen framemot att få läsa del 2. Och jag blev inte besviken på denna utan Bro Bro Breja på en väl uppbyggd historia med en del oväntade vändningar. Historien som sådan är mörk och bitvis riktigt otäck, författaren balanserar dock fint på gränsen mellan för mycket obehagliga detaljer och lagom mycket detaljer.

Helen Grace är en minst sagt annorlunda karaktär och framförallt är en hon en väldigt säregen polis som gärna går sin egen väg. Något som inte alltid uppskattas av hennes chef eller hennes kollegor. Men som jag som läsare uppskattar mycket, Helen Grace är en frisk fläkt som verkligen bjuder på något nytt. Hon är verkligen inte en standar karaktär! Det föregående fallet i den förra boken avslöjade att Helen Grace förflutna är minst sagt mörkt och rymmer många hemligheter. Ett mörker som i denna del två avslöjas ännu mer. Helen Grace är tuff, orädd men också väldigt ensam. M.J Aldrige visar också upp mycket av det som döljs bakom fasaderna och de vita staketen, det där som bubblar under ytan men hålls tillbaka av en tunn fernissa av ytlighet och masker. Snyggt gjort.

Bro Bro Breja är en smart och underhållande bok där författaren lyckas väl med att bygga upp en känsla av obehag och spänningen är stundtals riktigt olidlig. Bro Bro Breja är en bok får en att vara vilja läsa ett kapitel till, och kanske ännu ett kapitel till och vips så var det långt efter sovdags!

onsdag 3 augusti 2016

En bok som kräver näsdukar...

Jag fick ett boktips ifrån kära mamma och eftersom titeln verkade lockande och då jag vet att kära mamma och jag tycker om samma sorts böcker så lånade jag den sist jag var på biblioteket.

Ikväll läste jag ut den....

Nu gör mitt hjärta ont och jag har tårar i ögonen. Men samtidigt känns det fint i själen. Hopp och sorg,  kärlek och förtvivlan,  bottenlösa gropar och höga berg är vad som ryms mellan två pärmar. Jag kan varmt rekommendera Agnes Ledigs bok "Det vi inte visste var lycka". Men glöm inte näsdukarna!