fredag 27 juni 2014

Bokbloggsjerkan 27-30 juni

Idag har Annika en enkel fråga bara, en sista för denna sommaren för sen har vi visst sommarlov! =)

Frågan lyder idag såhär: Vilket är ditt litterära land? 

Jag tolkar frågan som så att det rör sig kring vilket land man har som favoritland när det gäller läsningen.  När jag gör en snabb koll på innehållet i årets läsning så visar det sig att Sverige, USA och Storbritannien  ligger i topp, därefter finns några ifrån Kanada och Frankrike samtidigt några spridda ifrån andra länder runtom i världen.  Så mitt svar får nog bli tredelat idag: USA, England och Sverige är mina litterära länder jag gärna återkommer till men jag kryddar gärna till det med lite Kanada, lite franskt, italienskt eller en nypa mellan-östern.

torsdag 26 juni 2014

Dubbelrec av den fantastiska Björkelids fantasyserie

Anders Björkelid, Eldbäraren

Detta är del två i serien "Berättelsen om blodet", läs inte vidare om du vill undvika spoilers. Här kan ni läsa om del 1 i serien och vad jag tyckte om den.




Wulf och Sunia lämnade vi i förra boken i Domarringen, nu har de då äntligen lyckats ta sig ut och deras resa fortsätter mot nya mål. Ett krig är på väg som riskerar att släppa lös Ondvintern och hirdjägarna ger de båda ett uppdrag att tända vårdkasarna i den gamla staden.  Vägen ditt blir inte lätt för när de väl anländer till staden hamnar de båda i en mycket främmande värld med många nya saker att ta reda på och lära känna. Jag dras omedelbart in i berättelsen igen och framför allt gillar jag att få följa Wulf. Han blev i denna bok något av en favorit för mig även om jag såklart gillar Sunia med. Jag gillar att de är så trovärdiga, de gör fel och de beter sig barnsligt åt emellanåt. De kan bli både tjuriga och griniga ibland. Men samtidigt besitter de en oerhörd styrka och jag beundrar dem både för deras hårda kamp. Jag är också oerhört förtjust i själva landet de vistas i och de folk vi får lära känna. Berättelsen är verkligen mångbottnad och rymmer många lager, det finns även en röd tråd genom berättelsen som håller ihop hela historien på ett riktigt snyggt sätt. Jag skrev i mitt förra inlägg att jag tyckte att bok 1 var av fantastisk kvalitet och jag kan faktiskt upprepa mig även på bok 2 då även denna var av fantastisk kvalitet. Svensk fantasy när den är som allra bäst helt enkelt! Anders Björkelid har ett alldeles eget språk, ett mjukt språk som är mycket behagligt att läsa, det skapar en närhet till Wulf och Sunia på ett mycket säreget sätt och den lätta antydan till gammel-känsla finns även med här. Med gammel-känsla menar jag ett lite äldre språkbruk kryddat med ord hämtade ifrån sagovärlden, ett språk som känns som hämtad ifrån den nordiska mytologins värld. Det är ett underbart språk helt enkelt. Jag fortsatte därför ganska så omgående med del tre:


Anders Björkelid, Förbundsbryterskan  

 Resan och kampen fortsätter i del tre, Wulf och Sunia måste i denna bok ge sig ut i helt okända marker och de måste även rent av bege sig ner i underjorden. De måste komma på ett sätt att bryta förbundet innan det är försent. Vägen dit är dock mycket lång och mycket farlig så frågan är om de kommer att lyckas.

Del tre i Berättelsen om Blodets barn är så mörk, så tung av ångest och förtvivlan att jag rent av får svårt att andas emellanåt. Ett par gånger svär jag rent av högt åt författaren faktiskt! Jag bara känner att kunde kära författare inte ge de stackarna lite andrum? Lite ljusning och lite hopp emellanåt? Det är så förtvivlat svårt för de både, det är så mycket de måste förstå som de inte förstår och de är så fruktansvärt vilsna. Dock har de i alla fall varandra, i alla fall nästan hela tiden. Men jag  gillar det med för jag beundrar författaren som vågar ta upp så svåra ämnen som han gör i dessa böcker.  Wulf och Sunia får här möta döden, demoner och hemska minnen ifrån det förflutna som de måste konfrontera. Underjorden som Wulf och Sunia måste ta sig fram igenom är en så märklig plats fylld av udda och stundtals väldigt farliga varelser som skapar svåra problem för de båda, Mörkersuggan och hennes nattyngel var riktigt otäcka!  Sen kryllar det varelser som Hösthaggan, Vinterkungen, bengnagerska och mosslik.

Jag gillar verkligen att Sunia får mer utrymme i denna boken, hon är så full av trots mot som händer dem båda men framförallt henne starka ovilja mot att bli styrd på ett sätt som strider mot hennes egna väsen.  Det en stark kontrast mot första boken där det fanns ett starkt vi, en gemensam röst som rymmer både Wulf och Sunia, i bok två fick Wulf röst större utrymme och vi-bandet mellan de två försvinner.  Det är så fint gjort och så snyggt berättat. Även i denna bok förtrollas jag av Björkelids fantastiska språk, jag får känslan av en lyssna på en riktigt bra sagoberättare. En som väver fram en saga fylld av liv och detaljer som sakta snärjer in en i en mörk drömvärld fylld av ting som är så märkliga och underliga att man inte riktigt kan förstå dem. Det är en berättelse som skapar rysningar och där nackhåren reser sig enbart för det vackra i berättelsen. För tredje gången säger jag att detta är en bok med fantastiska kvaliteter!

Jag måste även få nämna Nolafolket som Wulf och Sunia besöker, de känns starkt influerade av en samisk kultur och tradition och det går bekräftad i författarens efterord då han berättar att han till viss del använt Malåsamiska för  Nolafolkets språk. Mycket fint gjort att väva in det i denna berättelsen!

Jag avslutar med ett av mina favoritcitat ifrån boken ( detta är böcker som jag lånat men som jag känner att jag måste äga dock): "Det var som om själva landskapet var en väv av sägner och historier för honom. Som om vi inte färdades över berg, utan genom ord."

Med sorg inser jag nu att jag enbart har en enda bok kvar i serien, Frostskymning. Jag måste verkligen köpa böckerna så att jag kan ägna mig åt en härlig omläsning inom det snaraste. 


onsdag 25 juni 2014

Höga förväntningar som faktiskt höll hela vägen!

Joe Hill & Gabriel Rodriquez, Locke & Key 1:  Welcome to Lovecraft

När man gått och längtat efter en bok eller som i detta fallet en serieroman så länge som jag gjort (ca 1 år!) så är risken att ens förväntningar är orimligt höga och klarar då inte boken att leva upp till de skyhöga förväntningar infinner sig lätt en känsla av besvikelse. Men i detta fallet lyckades boken stå pall för de skyhöga förväntningarna! För detta är ruggigt bra, både historien skriven av Hill och de enastående teckningarna gjorda av Rodriquez och de två bildar tillsammans en riktigt härligt obehaglig och otäck berättelse. Grundhistorien är den om 3 syskon som förlorar sin far i ett mycket brutalt överfall och där de flyttar med sin mamma till farbroderns märkliga hus. Ett hus med mängder av dörrar och mängder av märkliga nycklar som kan öppna märkliga lås som leder till väldigt oväntade ställen och händelser. Det förflutna som de alla försöker undkomma,  det visar sig istället att bara gömma sig runt hörnet och inväntar nattens mörker.

 Detta är en mycket bra serieroman, det finns en suggestiv känsla i berättelsen som jag tilltalas av och den mörka undertonen skapar härliga rysningar.  Till en början har jag något svårt för Rodriquez sätt att teckna, stilen känns en aningen kantigt och stelt till en början, men jag tror det till största delen handlar om att detta är ett format jag inte är van vid att läsa. Jag fick även tvinga mig att läsa långsamt och att även "läsa" bilderna lika mycket som jag läste texten, då en stor del av historien ju såklart finns i bilderna i en serieroman. Joe Hill har jag läst tidigare och gillat väldigt mycket, jag tycker om hans sätt att skriva och här visar han att han bemästrar konsten att förmedla en riktigt välskriven historia på ytterst få ord.

 Jag blev alltså riktigt förtjust och jag är mycket nöjd med att jag köpte denna bok, den enda nackdelen är att jag inte har del två hemma! 

onsdag 18 juni 2014

En liten bok om bisarra böcker

Mattias Boström & Per Olaisen, Bisarra böcker

Här hemma i Älmhult har det öppnat en bokoutlet, mycket trevligt även om själva utbudet visade sig vara något av en besvikelse. Mer som ett jättestort bord ifrån någon av de större mataffärernas bokrea-bord. Det kanske göms några guldkorn där men när jag var dit så hade jag lite ont om tid. Dock hittade jag två böcker, dels denna dels en bok om historiska fotografier. Båda har visat sig vara mycket lämplig för den högläsning jag och Kära sambon försöker hitta tid till varje vecka. Bra böcker för högläsning har visat sig vara just faktaböcker med inslag av många fotografier, såsom tex Ola Skinnarmos bok " I Shakeltons fotspår".  Även Bisarra böcker visade sig vara en bra bok för högläsning, även om uppläsaren (läs: Jag) ibland fnittrade lite väl mycket för att lyssnaren ( läs: Kära Sambon) skulle kunna höra vad som sades!

 Boken handlar helt enkelt om det som titeln talar om, bisarra böcker av olika slag. Själva bisarrheten pendlar mellan lättsamma och humoristiska böcker som mer är bisarra pga den tidsprägel de har såsom en bok skriven av en badläkare som avhandlar badvett eller en bok om hur man på bästa sätt är en god hustru åt sin man eller varför inte en bok som avhandlar 300 frukosträtter. Sedan finns det bisarra böcker som ger en mer besk smak i munnen till skillnad ifrån de föregående som oftast gav upphov till fnitter och förundran, de som skapar en besk och fadd smak är de böcker som avhandlar ämnen som rashygien och rasbiologi, där finns även en bok som känns i dagens anda starkt rasistisk. Böckerna som avhandlas härstammar ifrån början av 1900-talet och fram till mitten av det.  Bisarra böcker är en lättsam liten bok, charmig och väldigt underhållande. De texter som finns till varje bok som är skrivna av författarna är ok skrivna, lite lätt raljerande emellanåt och lite väl ytligt. Men på det stora hela är det en trevlig liten bok som gav upphov till en del fnitter och en härlig högläsningsstund.

tisdag 17 juni 2014

Sommarlovs bok med en mysrysig underton

Ingelin Angerborn, Rum 213

Denna bok ger mig starka nostalgiska känslor, jag minns barndomens evighetslånga
sommarlov. Dessa sommarlov som var så magiska och så fylld,a av löften om barfotaspring, glass i solen, spännande dopp i kalla sjöar, husvagnssemestrar, sommarlovsböcker och en kliande myggbett. I Ingelin Angerborns bok möter vi Elvira som ska åka på sommarkollo för första gången, även den känslan minns jag. Inte kollo i sig men hajk med scouterna och ridläger, att sova borta, ensam utan föräldrarna, nya kamrater och den lilla rädslan inför allt det nya. Så är det även för Elvira, hon åker till Björkviken för en veckas kollo. Där ska hon dela rum med Meja och Bea, de blir vänner direkt.  Denna vänskap är berättad med en varm känsla och denna nyfunna vänskap mellan de tre flickorna känns mycket trovärdig. Den där pirrande första känslan av kärlek är även den fint tecknad, de tre flickorna möter nämligen tre pojkar på kollot. Att hålla handen under spökhistorien vid den öppna elden ger ett fint litet pirr i kroppen, lite sockerdricka-känsla. Men denna fina sommarlovsskildring rymmer även en spökhistoria, de tre flickorna bor i rum 213. Och när det börjar försvinner saker ifrån deras rum blir flickorna skrämda, är det ett spratt ifrån pojkarna eller är det något annat som händer. När det sedan börja hända andra otäcka saker byggs en mysrysig känsla fram, boken har ett relativt lugnt tempo där historien får utvecklas sig i ett bra tempo. Det gör att själva den lite läskiga känslan får tid att utvecklas.

Ingelin Angerborn skriver bra och jag gillar verkligen hennes sätt att berätta en historia. Rum 213 är en mysig berättelse med undertoner av skräck och rys. En fin bok som passar väl för yngre läsare men som även en vuxen läsare som en själv kan få ut en mycket trevlig lässtund.

Sommarläsningen

Just nu svämmar bokbloggar världen över med olika former på frågan: " Vad ska du läsa i sommar?" Annikas bokjerka ( som jag missade denna gång) berör detta ämne, även dagens Top ten tuesday ( som jag också missade) handlar om sommarens läsning. Jag har även sett en enkät som berör ämnet sommarläsning. På många bokbloggar finns även sommarhögar förevigade på foton och uppvisade. Alla dessa listor på sommarläsning är inte bra för ens egna Vill-läsa- lista då man (läs: jag) får alltför många tips! Och jag har just nu inte tid eller ork att varken jerka eller skriva top ten tuesday, vardagen är riktigt intensiv nu med skadad sambo, sjuk hund, resor och utflykter och lägg därtill en kurs som nyss avslutats plus en ny kurs som började och redan är inne på sin sista  vecka ( kort kurs på fem veckor). Alla små krukor och rabatter utomhus kräver även sitt och tre katter med mängder av olika behov som man ska fixa. Ja då räcker inte tiden till riktigt! Men om 1 och ½ vecka har jag semester, två hela veckor! Då ska jag skriva, läsa och bara vara!

Men jag ska nog ändå få till ett slags gemensamt svar på den fråga alla ställer just nu: Vad läser du då i sommar? Jo jag hade tänkt att läsa följande böcker, med utrymme för tillägg eller andra oförutsägbara influenser i form av tips, nyheter, bibliotekets lockande temahyllor eller liknande! Denna lista rymmer en del eget men innehåller även några få av ifrån den massiva hög som för tillfället bor här hemma hos mig, alltså alla låneböcker i från bibblan!

Min sommarlista som den ser ut just nu idag:

* Stephen King, 11/22/63
* Hilary Mantel, För in de döda
* Neil Gaiman, Oceanen vid vägens slut och Stjärnstoft
* Tahere Mafi, Sätt mig i brand
* Richard Ford, Kanada
* Jonas Gardell, Tatu: del 3
* Sara Lövenstam, Hjärta av jazz
* Per-Anders Fogelström, Krigens barn
* Maj-Gull Axelsson, Jag heter inte Miriam ( Om jag hinner då kön på bibblan är väldigt lång!)
* Christoffer Carlsson, Den osynlige mannen ifrån Salem
* Kim Thuy, Man
* George R.R Martin, Svärdets makt
* Carin Gerhardsen, Tjockare än vatten
* Anders Björkelid, Förbundbryterskan
* Hugh Howey, Ull
* Rainbow Rowell, Eleanor & Park

måndag 16 juni 2014

Helgen som gått var fylld med jazz och trädgårdscafe!

Hela helgen försvann och inte en enda rad har hunnits med att skrivas här, och ingen jerka denna fredag för det fanns ingen tid över. Jag har nämligen varit på jazzfestival!  Nämligen Stockamöllan swing och jazz festival , mina föräldrar bor där nere och kära mamma arbetade ideellt på festivalen. Meningen var att kära pappa skulle följa med men han blev upptagen på annat håll så då föreslog mamma att jag kunde komma ner och hälsa på och gå på jazzfestival. Så det gjorde jag! Så lördagens spenderades vid sidan av ett cirkustält, (de hade fått öppna upp en långsida då det blev för stort antal besökare för att alla skulle få plats inuti tältet), dels inne i tältet när kvällen blev sen och lite kylig, där en del av tältet var till för dansarna, och där fick man se charleston och lindyhop allt medan öronen fylldes av jazz, swing och storbandsjazz. Jag njöt hela tiden, kära mamma arbetade under hela kvällen men i pauserna så umgicks vi och myste av den fina kvällen och den härliga stämningen. Så tack till mamma för en underbar kväll!

 Helgen fylldes inte bara med jazz och swing utan även umgänge med föräldrarna, samtal och mys, vi hann även med att besöka ett fik som ligger i Billinge. Ett trädgårdscafe som är helt sagolikt, första bilden här nere är tagen ifrån en liten hörna av trädgården där vi satt och fika. Väl värt ett besök! Fricks cafe heter det.

Igår hämtade kära sambon mig på tågstationen och det var skönt att komma hem till sambon och katterna och hunden igen. Helgen var helt underbar och jag är proppfull av positiva intryck och det har varit en underbar helg. Men hemma är ändå hemma, och idag är jag allt lite sliten och trött faktiskt.

Några böcker hanns med under helgen, två stycken faktiskt! Bla den helt fantastiska Locke & Key av Joe Hill, mer om det senare.

(Ursäkta bildkvaliteten på fotona, mobilens kamera är inte alltid helt hundra )




fredag 13 juni 2014

Fraktur

Karin Slaugther, Fraktur  (Länken går till Litteraturmagasinet, Här kan du läsa mer på författarinnans
egna hemsida, engelsk sida. )

Detta är andra boken i Karin Slaugthers Will Trent-serie, del 1 heter Triptyk .

Denna bok inleds med att Abigail återvänder hem efter en lång lunch med sina väninnor, men hennes ytterdörr står vidöppen och där är blodspår innanför dörren. Paniken exploderar och väl inne i huset hittar Abaigail sin dotter död. Sönderslagen och det är blod överallt. Förövaren är dessutom kvar i huset! Han står lutad över hennes dotter med en kniv i handen och därefter går allt helt fel. Lokalpolisen lyckas gör allt ännu värre och till slut blir det då Will Trent som får ta tag i situationen och försöka reda ut röran.

Jag läste bok 1 Triptyk för ett tag sedan där Will Trent förekommer, dock har han där inte huvudrollen utan får dela den med en annan polis. Här i denna får Will Trent mycket mer spelutrymme, han får en assistent dock, kriminalassistenten Faith Mitchell. Jag gillar verkligen Will Trent, han är en trasig människa som genomgått ett helvete. När han var bara en liten bebis slängdes han ut av sin mamma, hon kastade faktiskt honom i en soptunna! Will växte därefter upp på barnhem och fick aldrig någon ny familj. Will har även en annan sak som gör honom så intressant att följa, han har nämligen svår dyslexi. Karin Slaugther har en skarp penna med förmågan att göra sina karaktärer intressanta och hon får dem att verka mänskliga. Själva mordhistorien i sig visar sig faktiskt inte vara så simpel som inledningen av boken antyder, rätt snart inser vi det fruktansvärda som egentligen hänt och då inleds en kamp mot klockan. Tempot är högt men det ges ändå tid till att utforska saker och ting i lugnt tempo, Will Trent är en mycket eftertänksam person som gärna grubblar länge över de ledtrådar han hittar.  Det finns ett driv i boken som gör att man hela tiden vill läsa en liten stund till och det finns ett rått mörker i själva bokens historia som gör att man mår lite illa emellanåt faktiskt. Jag blev mycket förtjust i boken, dock verkar det som det inte översatts fler av Karin Slaughters böcker. Synd faktiskt då hennes böcker är en bra motvikt mot alla standar deckare som överflödar dagens marknad. Jag skulle vilja säga att Karin Slaugther har ett litet drag som påminner lite om Mo Hayders böcker faktiskt. Karin Slaugther har också en stark känsla för de klasskillnaderna som finns i ett samhälle, hennes penna blir riktigt vass när hon beskriver de orättvisor som finns i samhället. Abigail lever nämligen ett lyxområde tillsammans då med sin make Paul, ett inhägnat område där deras Hall är som Will Trent torrt konstaterar större än hela hans lägenhet!


torsdag 12 juni 2014

Läs-packning

Imorgon ska jag ut och resa, ska ha en liten minisemester över helgen hemma hos kära föräldrarna och när man nu ska ut och resa så är det av största vikt att man får med sig en bra bokhög. En bra bokhög har två viktiga riktlinjer som man bör följa nämligen:

* Packa alltid en extra bok, man vill inte utsätta sig för den paniska rädslan som uppstår när man inser att man inte har någon bok alls att läsa och närmsta ställe att få tag på en bok är flera mil bort. ( Det har hänt mig vid ett tillfälle och det vill jag inte uppleva igen!)
* Se till att ha en mängd olika böcker av olika författare, man kan aldrig vara helt säker på vad man är sugen på att läsa. Själv föredrar jag en bokhög som är rätt mixad, gärna en deckar/thriller/spänningsbok, en av lite mer relation/feel-good slaget, kanske någon med lite mer bett i, kanske en fantasy eller liknande, allt beror lite på längden på själva resan också.



Jag har denna gång fått till en riktigt fin liten bokpackning tycker jag, den består av Thomas Harris bok Hannibal, Joe Hills Locke & Key och så Ruta Sepetys bok Färgen på drömmar. Sedan vet jag att kära mamma har en hel del böcker hemma så jag lär inte riskera att stå utan böcker. En fin bokhög tycker jag, lagom för en tre-dagars semester.

Ett litet paket kom idag!

Idag fick jag hämta ut min lilla beställning, tre stycken guldkorn låg där i och var så fina att jag rent av pep till av förtjusning när jag fick se dem! Framförallt var det Joe Hills Locke & Key som gjorde att jag pep en extra gång då jag väntat så länge på att få kunna läsa den och den är ju så himla fin! Locke & Key får utgöra en del av min läspackning inför helgens lilla minisemester. Resten är tänkt att sparas till min semester som inleds om tre veckor.

De tre i paketet är alltså Jojo Moyes Sophies historia, Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut och så då Joe Hills Locke & Key del 1


onsdag 11 juni 2014

En deckare som visade sig vara en ovanlig roman med minimala deckarinslag

Reginald Hill, Dödens bok

Dödens bok är en fortsättning på De dödas samtal som utkom våren 2013 (Kort omdöme av Här, långt ner i inlägget.)
Eller kanske inte direkt en fortsättning utan mer som att en sidohistoria som berör Pascoe  och påbörjades i De dödas samtal får i denna bok ett mycket större utrymme och  utvecklas här till en helt egen historia.  I De dödas samtal möter Pascoe en ung man vid namn Franny Roote, en ung man som till en början är misstänkt för de mystiska morden som sker i De dödas samtal. Men senare visare det sig att han inte har med saken att göra, dock så rymmer denna man oanade djup och många mörka hemligheter.  Även andra karaktärer ifrån De dödas samtal återkommer i denna bok och utgör en del av denna kompakta bok bestående av 607 sidor. Dessa sidor innehåller även långa brev skrivna av Franny Roote till Pete Pascoe, brev som handlar om den tidigare historia de delat, om en författare vid namn Beddoes, djupsinniga konversationer och lärda inlägg om livet, filosofi och döden. När jag började läsa förväntade jag mig en traditionell deckare i det stuk vi tidigare fått ifrån Hills penna med radarparet Dalzie och Pascoe. (Även om traditionell kanske är för simplet skrivet för att beskriva Hills deckare, hans deckare rymmer mycket mer djup, allvar och skarpsinnighet än många andra deckare).

Sedan kom då De dödas samtal, fortfarande med Dalziel och Pascoe som radarparet men med ett innehåll som var helt oväntat. Jag minns boken än idag, och jag tror rent av att om jag läste om den att jag skulle upptäcka helt nya detaljer. De dödas samtal var en underfundig, smart och riktigt spännande bok fylld med ordpussel, gåtor, hänvisningar till litteratur och historia. Nu förväntade jag mig som sagt en deckare när jag började läsa denna bok men en deckare kan jag inte kalla denna bok.Jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla den för,  ett ev mord begås i början av boken men det är osäkert om det är mord eller inte, nästa mord dyker upp på sida 500, så mord är inte huvudhistorien här.

Boken blir faktiskt en aningen seg emellanåt då fokuset så totalt ligger på konversationen, ensidig sådan ifrån Franny Roote till Pascoe. Boken är brilijant skriven, precis som det brukar vara när Hill står som författare. Det är kvicktänkt med en skarp och syrlig penna som berättar historien, samtidigt rymmer denna bok oanade djup och historien har en starkt lärd och intellektuell ton. Jag tror att boken främst tilltalar de som redan är frälsta av Hills magnifika penna och gärna grottar ner sig i denna sidohistoria i Pascoes och även Wields (även han polis som förekommer i alla de andra böckerna med) privata liv. Har man inte tidigare läst Hill kan det finnas en viss risk att man blir lätt chockad av tyngden i boken och den snåriga historien som det tar rätt lång tid att begripa sig på. Det händer inte så mycket i boken, action förekommer bara precis i sista kapitlet och allt utvecklas väldigt långsamt. Visst njuter jag av läsningen men samtidigt blir jag också en aningen uttråkad emellanåt. Jag fnissar dock förtjust varje gång Den Fete Fan aka Dalziel dyker upp på scenen, han har verkligen ett sätt som är helt unikt. 

Om du aldrig läst Hill innan börja då hellre med någon av hans tidigare böcker såsom tex Dalen som dränktes som var en av de första som översattes till svenska. Jag är dock väldigt ledsen över att det inte lär komma få fler böcker av Reginald Hill då han gick bort 2012, dock finns det en del icke översatta böcker av honom kvar för mig att läsa.

Omslagsonsdag: Brunt

Idag vill Elena på Bokpotaten att vi ska lägga upp bruna omslag, ett tema som kan bli väldigt varierande kring vad som ska anses vara brunt.



Några omslag som går åt det bruna hållet lyckades jag allt hitta! Även om själva färgen brun får tolkas i ett vitt spektra av olika nyanser! Bäst gillar jag nog Utsuddade spår men Maskinblod är med sitt lite annorlunda omslag rätt fint det med. Vilken gillar du bäst?

tisdag 10 juni 2014

Att ge upp en bok, fast boken är riktigt bra.

Jag har faktiskt gett upp en bok, boken i sig var absolut inte dålig snarare tvärtom. Den var helt enkelt för bra, vilket kan tyckas vara en märklig anledning att ge upp en bok för. Men bokens innehåll blev för intensivt, för nära mig själv och för mycket, jag fick så mycket ångest av den att jag mådde dåligt i en hel dag efteråt. Så efter lite funderande och ett samtal med Kära sambon bestämde jag mig för att lägga boken åt sidan, kanske någon gång i framtiden eller en helt annan bok av författare för jag gillade ju hennes sätt att skriva. Boken jag talar om är Inga kelgrisar, Inga styvbarn av Cia Sigesgård.

Det är en mycket välskriven debutbok, grundhistorien i sig är spännande. Ett typiskt folkhems hyreshus lätt nedgånget och slitet, 4 inneboende, en mörk hemlighet dold bakom spetsgardiner och stängda dörrar. Jag fascineras av den finstämda teckningen av lilla Kasper, den tio-årig pojken boende i huset. Jag gillar verkligen den snygga beskrivningen av Anna och hennes problem. Jag berörs av Astrid, den gamla tanten som är så ohyggligt ensam. Men sen är det då Sonen, ni som läst vet vem jag menar, hans sätt är för mycket för mig, alla hans tankar om övergrepp och hans störda mentalitet jämte mot andra människor.  Det går bara inte, jag känner mig lätt illamående bara av att skriva om det. Jag läste drygt hälften men jag kan inte avsluta den, förlåt kära författare! Men du skriver helt enkelt alldeles för bra så ta det som en komplimang!

Är det någon annan som känner igen sig i detta? Att en bok blir för bra, för mycket och för nära att man inte kunnat avsluta den?

To Ten Tuesday: De 10 bästa i år, än så länge =)

Idag vill Top Ten Tuesday att vi ska lista de 10 bästa böckerna som vi läst hitintills i år. En tuff fråga då jag läst ovanligt mycket i år men jag ska göra ett försök! Där finns några självklara, de med 5 stjärnor i betyg och även de med 4 ½ stjärnor men de är inte riktigt tio stycken så får leta bland de med fyra med.  Min betygsättning är mycket baserat på känsla, hur läsningen upplevdes under läsningen och även en tid efter läsningen. Så även om en bok har 4 stjärnor kan den egentligen vara i form, språk, stil och utförande en femma, om ni hänger med mig där =) Listan rymmer båda nya böcker, gamla böcker och rent av en faktabok!


* Wolf Hall av Hilary Mantel, denna lästes ut i januari och jag tänker fortfarande på den ibland. En riktig tegelsten som det tog nästan 2 månader att läsa ut men den var värd det för det är en riktigt skatt detta!
* Mördarens lärling av Robin Hobb, fantasy när den är som allra bäst!
* En tid för mirakel av Karen Thompson Walker, en mycket annorlunda roman om en värld som förändras och där tiden saktar in.
* Ondvinter av Anders Björkelid, Svensk fantasy när den är som allra bäst!
* En mörderska ibland oss av Hanna Kent, En mörk roman om mord, kärlek, vänskap och livet. En fantastisk roman
* Kleptomania av Kristina Hård. En märklig berättelse om bla luftskepp, kärlek, skogsrå, troll och en tågolycka! Mörkt suggestivt berättad där nackhåren reser sig och huden knottrar sig.
* Vävarnas barn av Per Anders Fogelström, En helt enastående berättelse berättad av en helt fantastisk författare.
* Norrtullsligan av Elin Wägner, En läsning som berörde på djupet.
* Prodigy av Marie Lu, Andra delen i en oväntat välskriven och bra dystopiserie.
* Usla, Elända och arma- Samhällets utsatta under 700 år En faktabok om de människor som ofta är helt osynliga i historieböckerna och de människor som lämnad få spår efter sig. En rejäl faktabok men den är värd att läsas då man som läsare verkligen lär sig massa nytt.

söndag 8 juni 2014

Ett rymdäventyr!

Philip Reeves & David Wyatt, Larklight eller De vita spindlarnas hämnd eller Till Saturnus och tillbaka.

Arthur och hans syster Myra bor tillsammans med sin far ombord på Larklight, ett kråkslott som även råkar vara ett slags rymdskepp som cirkulerar uppe i rymden. Deras far forskar på de små rymdfiskar som finns ute i rymden och deras mor är försvunnen sedan länge, de tror att hon är död faktiskt. Så en dag får de ett besök på Larklight och allt förändras, de båda syskonen får ge sig ut på en mycket farofylld resa där de får möta både otäcka varelser men även få många nya vänner.  Det är en härlig bok detta, jag fnissar gott många gånger och det är spännande att läsa om de bådas syskonens äventyr. Jag som vuxen läsare fascineras även över hur Philip Reeve tar Storbritanniens kolonisering och imperiumbyggande under 1800-talet och förlägger detta historiska skede till att även gälla rymden. För det är Storbritannien som har erövrat de allra flesta planeterna ute i rymden, som ett ex så används månen som en plats dit man kan skicka fångarna. Tiden i boken kretsar alltså kring 1800-talets slut men är då förlagd även i rymden. Resorna i rymden sker med sk Eter-skepp och man har handel med många av planeterna ute i rymden.

När jag läser boken tänker jag faktiskt på Jules Verne och speciellt då hans bok Jorden runt på 80 dagar, eller kanske ännu mer på Björn Cronas novell Rymden är rund (novellen ingår i antologin Maskinblod) Denna novell är en slags pastisch på Jules Verns roman Jorden runt på 80 dagar, fast novellen kretsar kring rymden runt på 79 år. Reeves bok påminner mycket om både novellen och boken faktiskt, det är fartfyllt, lekfullt och mycket spännande.  En orginell berättelse fulla av egensinniga varelser och livfulla karaktärer. Jag är mycket förtjust i Art äldre syster Myra, hon påminner starkt om en viktoriansk pryd liten fröken som ständigt dånar av förskräckelse, det är så snyggt gjort att göra Myra till en sådan karaktär då det passar så bra in i historien och det är tydligt skriven med ironi. Art själv är en äventyrslags grabb som gärna vill se så mycket action som det bara går i varje händelse de råkar ut för, ett slagsmål är aldrig fel och utvikningarna i form av Myras dagböcker finner Art tråkiga då de ofta innehåller klänningar, spetsar och andra tramsiga saker! =) Underbart läsning helt enkelt och jag ser framemot att få återse de två igen i nästa bok.

David Wyatts fantastiska bilder ger läsningen ytterligare en dimension, de passar perfekt in i historien och riktigt snygga. De känns på något sätt gammaldags, fast de råkar vara rymdskepp och planeter på bilderna.

lördag 7 juni 2014

Vävarnas barn

Per Anders Fogelström, Vävarnas barn ( Länken går till Bokus, min utgåva är en gammal utgåva som jag inte hittar information om. Länken visar att boken finns som e-bok på Bokus.)

Vissa böcker slår knockout på en som läsare och drabbar en hårt, de berör en och de får en funderar. De väcker känslor och tankar, de gör att man vill lära sig ännu mer om det man precis läst om. De är sådan böcker som glimrar extra mycket och som är pärlor som skimrar starkt. En sådan bok är Vävarnas barn och jag  förstår inte varför det dröjt så länge för mig att läsa Fogelströms böcker. Vävarnas barn är första boken i den trilogi som kallas Barn-serien, dessa tre böcker utspelas före Fogelströms Stad-serien men de båda serierna hör ihop och bildar en helhet och en historia som spänner över en tidsrymd från 1749-1968. Fogelström skrev och gav ut Stad-serien före Barn-serien. Jag har den stora turen att ha alla böcker i dessa två serie här hemma, vissa är arv och vissa är inköpta på loppis. Inte världens finaste utgåvor dock men innehållet är det viktigaste i detta läge. Läsningen av denna bok fick också en extra dimension då jag läste den samtidigt som jag läste Usla, elända och Arma och dessutom så studera jag just då under läsningen Historia 2 a vilket även det gav ännu en dimension på läsningen. Det är mycket fascinerande hur läsningen kan vävas ihop på detta sätt, där mina kunskaper ifrån en faktabok kan tas med in i en skönlitterär bok. Fogelströms bok är en skönlitterär bok men med starka historiska anknytningar och med verkliga personer och händelser invävt i boken.

Vävarnas barn börjar alltså 1749, platsen är såklart Stockholm och de människor vi får möta är de människor som alltid är osynliga i historien, de som inte har någon egen röst i våra historiska läroböcker och de som ofta glöms bort.

" Det här är en berättelse om i livstiden föraktade och nu glömda människor, utnyttjade och sedan utplånade. De levde på samhällets botten, sämre än borgarnas tjänstefolk och hantverkarnas gesäller, fattigare eller åtminstone hungrigare än torpare och lantarbetare. Deras närmaste gelikar socialt och ekonomiskt var fattighjon, lösdrivare och fångar. Egendomslösa och sälla läs- och skrivkunniga lämnade de inga andra spår efter sig än de andrahandsuppgifter som kan återfinnas i myndigheters, fabrikörers, fattigläkares, prästers och andra utomståendes yttrande"

Detta citat inleder Vävarnas barn, ett förord skrivet av författaren själv som ger oss en tydlig bakgrunds bild och vad det är författaren önskar lyfta fram i sin bok. Vi får möta Johannes och Maja, ett par som redan är märkta av det hårda liv de levt hitintills. De båda vet hur hungern känns och hur kölden kan bita hårt på vintern i deras lilla skjul. De har en son Per som även han trots sina unga år vet vad hårt arbete betyder. En dotter kommer att födas längre fram. Den lilla familjen får en chans dock, en chans till ett liv som kanske kan bli något bättre. De får arbete på Barnängens klädesfabrik och därmed får de även tak över huvudet och två mål mat om dagen, en ynklig liten lön får de med. Men det gäller att vara nöjd och hålla huvudet högt ändå, för så här är livet och det är ingen ide att streta emot, det blir så besvärligt då. Kroppen värker och fingrarna är söndriga av att reda ut ullen, magen smärta emellanåt av hungern och ögonen värker av dåligt ljus. Men man har ju turen att ha en fridag, hela söndagen och lördagens arbete slutar något tidigare än annars i veckan. Dyrbara timmar för att kunna vila, umgås med sin käraste och vännerna, kanske finns där även en slant över till ett glas öl och något att äta. Är det sommar kan man sitta på bryggan eller ta sig en svängom. Låta solen lindra värken i kroppen och få lov att bara vara en stund. Vi möter även andra personer, såsom Greta och Brita, två flickor som hamnat på spinnhuset och sedan på Barnängen, vi får även möta fabrikör Salander och därefter den nya fabrikören Apiarie. Dessa två och några till är verkliga personer, de har funnits och deras historia finns beskrivet.  Alla de andra är sammanvävda av spår ifrån människor som befann sig längst ner på samhällets stege. I boken får vi även lära oss vad Tukthuset var för något och vad de innebar att hamna där.  Jag berörs av alla dessa människor, det är mörk läsning med många grymheter, plågor och svårigheter men samtidigt finns där ljus och värme blandat med en stark medmänsklighet. Fogelströms sätt att beskriva dessa människor kan enbart beskrivas som kärleksfullt. Han skildringar av Stockholm år 1749 och framåt i tiden får mig att känna det som om jag var där på plats och bevittnade allt med egna ögon. Jag berörs på djupet av människorna i Fogelströms bok, jag blir många gånger arg och förtvivlad, men jag ler också och förundras över livsglöden och värmen. Vid vissa händelser så fäller jag rent av ett par tårar och det gör ont i hjärtat när vissa saker inträffar.

 Jag avslutar med ännu ett citat då jag känner att jag inte har ord nog att förklara storheten i Fogelströms bok:

" I Kungahuset kunde de otåligt väntande tronföljarna, Adolf Fredrik och Lovis Ulrika, drömma om en dag då de kunde gripa makten och återupprätta enväldet. Men de fattigaste i sina kojor och fabrikssalar ägde inte ens drömmen om frihet. Sådana mål var alltför avlägsna och orealistiska. De hade ingen möjlighet att gå till attack och knappast ens någon möjlighet att göra motstånd. De var hjon som levde av nåden, deras nöd skapade herrarnas välstånd. De fick nöjas med att bli sammanfösta i fabrikernas bås och i hybblen och drängstugor. Som kreatur skulle de mjölkas och brukas och om så ansågs lämpligt en dag slaktas i herrarnas krig. Om detta var ändå mer än de hade rätt till, det var den nåd som erbjöds dem. Fabrikerna var deras tillflykt dit de sökte sig frivilligt för att få sin brödföda. Om de arbetade väl skulle de hållas vid liv. Blev de uppstudsiga och krävde mer än skulle de kastas ut från fabrikerna och tas in i fängelserna som lösdrivare. Ändå kunde de finna sig tillrätta i livet, till och med glädjas ibland. De levde sitt enda liv och måste försöka göra det bästa möjliga av det"

Bokbloggsjerka 6-9 Juni

Denna gång vill Annika veta:

Om du skulle få möjlighet att intervjua någon av dina favoritförfattare, vem skulle du i så fall välja och vilka frågor skulle du ställa? (Du behöver inte skriva en lång lista med frågor utan några exempel är helt okej)

En svår fråga som krävt en hel del funderande, jag vill nog inte intervjua en författare utan jag skulle nog ännu hellre vilja ha ett vanligt samtal bara. Att få en chans att prata med en författare om hens böcker, skrivandet, läsning och kanske livet hade varit stort. Trots funderingar kring valet av en enda författare så kunde jag inte välja ut en enda, så mitt svar blir så här:

Vi dukar ett långbord utomhus, under en paviljong då den svenska sommaren ju är så nyckfull, grillen är igång, ett bord fyllt med goda läckerheter, jordgubbar till efterrätt såklart,  bubbel i glasen, varma vindar och förhoppningsvis massa härligt solsken. Kanske någon av mina författare kan spela gitarr och någon kanske kan sjunga lite.=) När solen går ner bakom trädtopparna och månens börjar lysa kommer filtarna fram och de levande ljusen tänds och samtalet fortsätter långt in på sena natten.

De inbjudna gästerna är Stephen King, Åsa Larsson, Kristin Cashore, John Green, Patrick Rohtfuss, Kristina Hård, Stephen Booth och Fred Vargas.  Och om man kunde få med de döda runt bordet så hade Per Anders Fogelström, Elin Wägner och Reginald Hill varit givna på denna middagen. Så skulle vi prata, umgås, diskutera och äta god mat och må bra helt enkelt. En och annan fråga kring deras böcker och skrivande hade säkert dykt upp under samtalets gång. Jag tror det hade blivit en mycket intressant kväll som givit mängder av spännande uppslag och lärdomar. Förhoppnings mängder av skratt och bubbel i magen av trevligheter.

torsdag 5 juni 2014

Ett bokpaket på väg hem!

Igår råkade jag visst klicka hem några böcker! Men det känns som det är helt ok då de dels är ett uppmuntrings/tackpaket ifrån Kära Sambon, Kära Sambon går just med ett brutet finger, höger hand såklart så det blir en del meck med vardagen just nu. Paketet är även ett litet sommarpaket till mig själv. Innehållet är litet, det består av tre mycket noga utvalda titlar. Det tog två timmar att noggrant välja ut dem kan jag tala om! Men det är viktigt att få till ett riktigt bra paket när man väl tar sig råd och köper nya böcker.  Jag tror nog att jag lyckades med det, jag känner mig väldigt nöjd i alla fall med mina tre val. Här är de tre som till slut valdes ut:


Men jag har kommit på ett problem, hur ska jag sortera Gaimans bok som? Det står på förlaget att den innehåller skräck och magi så vart hör den hemma? Jag har en något annorlunda sortering i min bokhylla nämligen:
*Jag har modern/samtida romaner tillsammans med historiska vanliga romaner för sig,
* Sedan har deckare/thriller/spänning utan skräck/magi/fantasyinslag sin hylla.
* Därefter har jag en hylla för renodlad skräck/mörker med en hel del övernaturliga inslag i sig, spöken och monster hör hemma här, alltså böcker ala King och Koontz,
* Därefter har jag en hylla för renodlade fantasyböcker med krav att de utspelar sig i en påhittad värld (urban fantasy har en egen hörna),
* Dystopier/apokalyptiska böcker har sitt egna hyllplan
*  Böcker med spökhistorier har sin plats i ett hörn
* Därefter har vampyrer/zombier och varulvar sin egen hörna.

Så vart ska jag då trycka in Gaiman? Jag har förvisso en bok som inte heller har en korrekt plats ännu, nämligen Nattens cirkus. De två borde kan kunna trivas ihop, de utspelar sig i vår värld, det är en vardag och verklighet som är på riktigt men båda med inslag av magi och skräck.

onsdag 4 juni 2014

Usla, elända och arma. Samhällets utsatta under 700 år.

(Red) Sofia Holmlund & Annika Sanden
Usla, elända och arma. Samhällets utsatta under 700 år

Denna bok är en antologi skriven av sammanlagt 15 olika personer som alla är
historiker/forskar och där varje person har skrivit ett kapitel som rör deras specialområde. Bokens alla kapitel kretsar kring de personer som ofta är osynliga i de historiska läroböckerna och historiska faktaböcker, de är de små människorna. De usla, arma och de utsatta i samhället, tiden i boken spänner över 700 år ända ifrån 1600-talet fram till nutiden. Jag läser med stor fascination och jag häpnades över de hårda liven och den grymhet som dessa människor blev utsatta för.

 Min läsning får även ett helt annat djup då jag läser boken samtidigt som jag läser Historia 2 a, i denna kurs lyfts det fram om hur vi ser på historien, olika perspektiv och tolkningar på historien är även det stora frågor vi får arbeta med under kursens gång. Allt detta bidrar till att läsningen av denna faktabok blir annorlunda, jag får verktyg att tolka texterna och förstå dem på ett annat sätt. Naturligtvis kan man läsa boken ändå, det är en mycket välskriven och intressant faktabok som bör passa alla de som liksom jag är mer intresserad av de enkla människorna i historien än kunganamn, adeln och årtal.

Denna bok är fylld av de små människorna, de som ofta varit osynliga och inte har någon egen röst. Det är om hennes vardag, hennes kamp för överlevnad och för att få värdighet i sitt egna liv som texterna behandlar, varje enskilt levnadsöden sätts även in i ett större perspektiv, där de stora händelserna ger en förklaring till hur samhället runt den lilla människan såg ut. Jag fylls av häpnad inför deras livsöden och jag förundras över vad vår svenska historia egentligen innehåller. Boken är mycket välskriven med välgjord research, varje författare är ju specialist inom det område de skriver om vilket ger ett gediget intryck.  Naturligtvis finns där område som jag finner extra intressanta såsom tex kapitlet om änglamakerskor,kapitlet som handlar om hur det kunde gå för en kvinna som råkade bli gravid på 1700-talet eller kapitlet som handlar om tornedals flickan som blev alltför beläst. Jag gillar även hur de knyter samman dåtiden med nutiden i det allra sista kapitlet, ett kapitel som handlar om hur tågresenärer ser på hemlösa som söker skydd på en järnvägsstation, året är då 2008. Jag gillar även det inledande stycket som ger en bra bakgrund till hela boken som sedan dessutom knyts samman i det allra sista kapitlet som sammanfattar boken och avrundar det hela på ett snyggt sätt. Detta är ju en faktabok men språket är lätt att läsa, det är inte tungt eller fyllt med ensidiga faktauppgifter utan jag upplever texterna som spännande och mycket intressanta.

När jag sedan börja läsa Per Anders Fogelströms Vita bergens barn så får även läsningen av den ett helt annat djup. Jag kan tolka texten med hjälp av allt jag lärt mig under kursen och jag kan sätta in historien i ett annat perspektiv med hjälp av det jag läser i antologin.  Det är så spännande när läsningen av olika böcker vävs ihop såhär, det är så intressant.

Omslagsonsdag: Rymd

Idag vill Elena på Bokpotaten att vi ska hitta omslag med rymd på!  Jag omvandlar detta temainlägg till en önskelista! Böcker som jag tycker verkar intressanta och med rymd som omslag!

Detta är några böcker som jag skulle vilja läsa, många fina omslag men favorit är nog faktiskt Legacy of the clockwork Key eller möjligen Throne of the crescent moon. Vilken är din?



Reklam i form av en eloge!

Jag måste bara få ge lite reklam åt en bokhandel, det är så nämligen att jag påbörjade en kurs förra måndagen. Och eftersom  det är väldigt dyrt med läroböcker och jag kände att för en kurs som varar i fem veckor så behövde jag inte köpa boken. Jag gick till biblioteket, fjärrlånade boken, något de sedan ändrade till ett inköpsförslag, sedan fick biblioteket problem med sina leverantörer och nu i måndags hade boken ännu inte dykt upp. Min stressnivå var nu absurt hög, första skrivuppgiften ska vara inne på nu på fredag nämligen! Och jag hade ingen bok, biblioteket hoppades att den skulle komma in nästa vecka! (OBS jag skyller inte på biblioteket i detta fallet, de gjorde vad de kunde, problemet är här underleverantörerna)

 Jag kollade nätaffärerna men det gav ju i princip samma resultat med att boken inte skulle dyka upp förrän nästa vecka. Så igår ringde jag till Osby bokhandel, expediten Emma berätta att de inte hade den inne men att hon skulle ringa lagret och kolla om den fanns där. Vi lade på luren och ett par minuter senare ringer Emma tillbaka, boken fanns på lagret, brevbäraren stod just då på plats så han tog boken med sig och skicka den direkt. Så boken bör finnas i min hand i dag eller allra senast imorgon!  Detta är service på hög nivå och ett bevis på att bokhandlarna finns kvar, även om de är få till antalet. Nu vet jag vart jag ska bege mig när jag behöver handla lite böcker! Och de räddade hela min vecka, nu kan jag andas även om det blir en kamp att hinna med uppgiften!

Helt onödiga pengar att lägga ut men nu klarar jag av kursen på rätt antal veckor med, så att CSN inte kan få för sig att strula.

tisdag 3 juni 2014

Maj månad

Som vanligt så kan ni gå in här och läsa hela listan på vad som blivit läst, där finns även länkar till de böcker jag hunnit skriva om än så länge.


Månadens bästa:  Denna månad är det två stycken som fått högsta betyget med fem stjärnor. Två böcker som verkligen är totalt olika varandra, de böckerna är Kristina Hårds Kleptomania och Per Anders Fogelströms Vita bergens barn
Månadens sämsta/mindre bra/ besvikelse:  Ayad Akthars bok Apelsinskalen var en besvikelse för mig, i andra recensioner talas det om hur fin boken är och hur varm den är, en bok fylld av humor och jag känner mig en aningen dum som inte ser detta.
Månadens fakta:  Usla, Elända och arma, Samhällets utsatta under 700 år visade sig vara en riktigt intressant och mycket fascinerande faktabok
Månadens finaste:  Vita bergens barn passar in här med
Månadens engelska:
Månadens intressantaste: Lotta Lundgrens Tio lektioner i matlagning
Månadens deckare/thrillerElly Griffiths senaste var som vanligt helt underbar läsning men som bubblare blir även Thomas Harris med Lammen tystnar.
Månadens antal: Totalt 17 st böcker denna månaden och jag fattar fortfarande inte riktigt hur jag lyckas läsa så många böcker! Men det är skönt att fått till läsningen riktigt bra, där läsning så naturligt blir en del av vardagens alla "måsten".  Där läsningen prioriteras på ett helt annat sätt än tidigare. En rätt bra blandning på böckerna med.

Top Ten Tuesday: Topp tio böcker i min strandväska i sommar

Dagens tematisdag kretsar kring strandläsning, ämnet i sig lyder så här: Top Ten Books That Should Be In Your Beach Bag or Ten Books That Will Be In My Beach Bag This Summer

Jag får tolka frågan bildligt talat då jag inte bokstavligen kommer befinna mig på någon strand alls i sommar, jag är ingen strandmänniska och jag föredrar min egen trädgård om jag ska sitta ute och läsa. Utflykter lär det dock bli i sommar som vanligt men då är det utflykter som innebär en massa aktiviteter och då passar inte läsning in riktigt. Men under min korta semester i år, 2 veckor lång, och resten av sommaren så har jag ett antal böcker som jag skulle vilja läsa så jag tipsar om dom i dagens tematisdag.

* Hillary Mantel, För in de döda
* Kim Thuy, Man
* Brandon Sanderson, Mistborn
* Sarah Dessen, Allt och lite till
* Neil Gaiman, Oceanen vid vägens slut
* Carin Gerhardsen, Tjockare än vatten
* Stephen King, 11/22/63
* Per Anders Fogelström, Krigens barn och Vävarnas barn
* Julie Otsuka, När kejsaren var gudomlig
* Majgull Axelsson, Jag heter inte Miriam 

Detta är inte en lista som är huggen i sten utan den kan variera under sommaren som går, kanske jag lägger till någon hyllvärmare med, kanske kommer det med något annat nyutgivet, kanske försvinner någon från denna listan och ersätts med någon annan. Jag ska helt enkelt läsa i sommar, precis som alltid annars!