söndag 30 april 2017

Ett långt spår av blod av Mason Cross

Mason Cross, Ett långt spår av blod   
Översättare: Gabriel Setterborg

Handling:
»Det första du bör veta om mig är att mitt namn inte är Carter Blake. Det namnet är lika lite mitt som hotellrummet jag bodde i när de anlitade mig.«

När Caleb Wardell, den ökände Krypskytten från Chicago, rymmer från death-row två veckor före sin avrättning vänder sig FBI till Carter Blake. Han är en man med en unik förmåga att spår upp personer som inte vill bli hittade, och en person som Wardell dessutom är bekant med sedan tidigare.
Tillsammans med Elaine Banner - en ambitiös FBI-agent som förenar livet som singelmamma med en alltmer framgångsrik karriär - måste Carter spåra Wardell, som nu förflyttar sig över USA och dödar till synes slumpmässigt.

Men Carter och Elaine finner sig snart vara åskådare mer än aktörer i fallet. Och medan de desperat försöker förstå sig på en man som dödar av ren lust, uppdagar de ett virrvarr av lögner och korruption som ska skaka om hela landet.

Vad jag tyckte:
Ett långt spår av blod är en smart och välskriven actionhistoria som jag fastnade direkt i. Med en hyperspännande intrig, smarta och intressanta karaktärer, ett rappt, lite kärvt språk så blir Ett långt spår av blod till ren läsfest.  Snabba kapitel men ändå inte för korta, Mason Cross tar sig, trots det höga tempot, tid till att utveckla både historien och karaktärerna. Här ges utrymme för andningspauser samtidigt som det fördjupar hela läsupplevelsen.

Ett långt spår av blod är mer åt det hårdkokta hållet och spar inte på otäcka detaljer men trots att det finns mycket blodigheter så blir det ändå inte för mycket. Troligen har det med det kärva språket som är rätt avhållsamt med detaljer och långa miljöskildringar som gör att det inte blir för mycket.

Jag känner ett visst släktskap mellan Lee Child och Mason Cross, jag säger inte att det är så men eftersom jag är mycket förtjust i Lee Childs karaktär Jack Reacher kan jag inte låta bli att påminnas och dra vissa paralleller mellan dessa böcker. Mason Cross karaktär Carter Blake påminner om Reacher men känns ändå som en mer modern och uppdaterad variant. Blake har inget emot kostymer eller kreditkort men han gillar ändå att hålla sid vid sidan av, inte synas för mycket utan vara en hjälte i det tysta. Blake är expert på att hitta dom som verkligen inte vill hittas. Hans arbete användas av de allra flesta som vill verka lite vid sidan om lagen men inte för mycket. Blake har dock principer och starkt behov av rättvisa. Dessutom så har vi även en stark och självständig kvinna, FBI-agenten Banner som gör att det inte blir så genom maskulint och macho som i Childs böcker.  Det hela känns mer uppdaterat och modernt på det sättet. Sedan har vi även skurken själv, Wardell som är en av de tre berättarrösterna. Intressant att även få följa skurken och lära oss hans historia via honom och inte enbart via de som jagar honom-  Just detta med flera olika berättarperspektiv skapar spänning och varation när man läser. Här har vi förstapersonsperspektiv med Blake och tredjepersonsperspektiv med Banner och Wardell. Ett bra sätt att hålla igång drivet och farten på dock så blir det rätt ytliga personbeskrivningar men samtidigt tycker jag det är en del av just denna sortens böcker. Som jag nämnde innan så tycker jag ändå författaren vid några tillfällen stannar upp och tar sig tiden att göra mindre fördjupningar så på det stora hela är jag väldigt nöjd ändå.

Intrigen med den otäckt onda prickskytten är ruskigt spännande att läsa om och det hela blir ganska snart en intensiv katt-och råtta jakt som sker i ett halsbrytande tempo. Smart, intelligent och genomtänkt intrig samt ruskigt spännande så jag kan starkt rekommendera boken om du gillar denna sortens av böcker. Jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker på svenska med Carte Blake.

En liten parentes: Jag nämner Lee Child i mitt omdöme och på något sätt hade jag missat att just han blurpat på boken! Såg det nu när jag skulle hämta bild och länk från förlaget!

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Modernista förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Just nu Just här,  Bozenbook

lördag 29 april 2017

Konklaven av Robert Harris

Robert Harris, Konklaven  
Översättare: Svante Skoglund

Handling:
Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.

Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på …

Vad jag tyckte
Konklaven är just en sådan bok jag nog lätt missat om jag inte haft min bokblogg ( med lite hänvisning till helgens bokfråga). Men fick ett trevligt mail från Ylva på Bookmark förlag om jag var intresserad av läsa just Konklaven. Just den dagen hade jag sett mycket om just denna boken på olika bokbloggare och min nyfikenhet var definitivt väckt. Så jag tackade jag även om bokens innehåll möjligen inte tillhör det jag brukar läsa. Konklaven handlar om just det som titeln säger, den helige Fadern Påven har dött och kardinaler från hela världen samlas i Vatikanen för att hålla val. Inte hade jag heller tänkt mig att jag skulle finna just en sådan här berättelse så oerhört spännande!

Robert Harris är en ny författare för mig, jag vet vem han är men har aldrig läst honom. Men han är en skicklig författare som verkligen behärskar konsten att skriva fram en otroligt bra och intressant historia. Det märks också att Harris gjort noggrann research inför boken då det finns små detaljer som känns verkligen äkta och där jag känner att jag verkligen får lära mig något nytt. Som tex när kardinal Lomeli, som är vår berättarröst, ska klä på sig. Den yllekaftan han bär har 33 knappar, en påminnelse över Jesus korta liv. Och där varje klädesplagg har en helig bön som bes varje gång kläderna tas på. Jag är helt fascinerad över alla dessa ritualer, riter och heliga ceremonier som omsvärmar livet i Vatikanen. Och hur oerhört rigoröst själva valet är, det är omgärdat av heliga ritualer och där kardinalerna är totalt isolerad ifrån omvärlden under hela valet.

Men även om kardinalerna är heliga män så är det också bara människor och konklaven fylls med maktspel, girighet och intriger som gör läsning riktigt spännande. Sista delen slukar jag eftersom jag bara måste få veta hur det hela slutar! Konklaven bjuder på både spänning och historia/religion-lektion samt får mig att börja googla intensivt om just den katolska kyrkan och speciellt Vatikanstaten.

Betyg: 4- /5
Boken kommer från: Bookmark förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Johannas deckarhörna,  Vargnatts bokhylla

fredag 28 april 2017

Bokbloggsjerkan 28 april- 1 maj: Favoritförlag

Vi fortsätter helgförberedelserna med att svara på Annikas jerka och därefter så blir det till att åka och handla. Snart är det dags för tacomys igen =)

Helgens jerka handlar om: Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Jag har många favoritförlag faktiskt och kan väl inte direkt säga att ett enda är extra favorit precis. Men här kommer några förlag som jag gillar lite extra mycket:


  • Modernista förlag, för de har böcker helt i min smak! Mörka thrillers, spännande deckare och smarta dystopier
  • Lind & Co. Även här är det just mixen som tilltalar mig, deckare varvat med feelgood
  • Hoi förlag, här fått mig att läsa väldigt många bra svenska skräckförfattare!
  • Bokfabriken. Mängder av intressanta deckare, främst skandinaviska.
  • Sekwa samt Etta förlag. Ett utmärkt val om man är sugen på franska/brittiska pärlor =)
  • Piratförlaget samt Lilla piratförlaget.  Här hittar jag ofta många bra deckare men också en hel del pärlor som är riktade till yngre läsare.
  • Lavender Lit som ger ut få böcker men som för mig alltid varit perfekta böcker.

Helgfrågan V.17: Om recensionsexemplar


Denna vecka undrar Mias bokhörna såhär: Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar? Tipsa gärna om en bok ni tror inte fått så mycket uppmärksamhet om det inte vore för oss bokbloggare

Jag tror förlagen vinner rätt mycket på det. De sociala medierna och bloggarna är idag naturliga plattformar som används dagligdags av väldigt många människor. Det blir rätt mycket "gratis" reklam för förlagen skulle jag tro. Själv tror jag det bara är positivt att vanliga läsare också får en chans att sprida läsglädje och skriva omdömen om böcker. Jag läser gärna rena recensioner skrivna i tidningar och dylikt skrivna av utbildade litteraturkritiker och får där igenom nys på intressanta böcker. Men jag får minst lika mycket, om inte mer, tips ifrån andra bokälskande amatörer som mig själv. Jag tycker det är ett bra komplement att båda sidor används av bokförlagen. Bara på de få åren som jag aktivt bloggat, snart i fyra år, har jag ju själv fått se hur bokbloggarvärlden vuxit något enormt och fått en helt ny genomslagskraft än vad det hade 2010 när jag började blogga. 

Sedan anser jag det vara god ton att jag som då får rec-ex ifrån bokförlagen sköter min del av det hela. Jag kommer alltid att försöka vara saklig och ärlig i mina omdömen, se efter att rätt rec-datum sköts samt gärna pusha lite extra på andra ställen än bloggen. 

Ett konkret tips har jag inte så här på rak arm men jag tror att för många mindre förlag samt för egen utgivna författare så är just denna sorts reklam till väldigt stor hjälp. Det finns ju idag rätt många bokbloggare med ett rätt högt besöksantal. Just dessa egenutgivna böcker försöker jag, om min smak stämmer överens med bokens innehåll, hjälpa lite extra genom att pusha för dom på bloggen eller instagram. 






Midnattsrosen av Lucinda Riley

Lucinda Riley, Midnattsrosen 
Översättare: Johanna Svartström

Handling:
Historiska romanen Midnattsrosen tar oss från glittrande palats i Indien till anrika herrgårdar i England, från 1911 till nutid.


Elvaåriga Anahita, från en förnäm men fattig indisk familj, inleder en livslång vänskap med den viljestarka och bortskämda prinsessan Indira. Anahita följer med Indira till England som hennes ledsagerska just innan första världskriget bryter ut. I England träffar hon Donald Astbury, motvillig arvinge till den avsides belägna herrgården Astbury, och hans intrigerande mor.


Nittio år senare möter vi den unga amerikanska filmstjärnan Rebecca Bradley. Hon har världen för sina fötter, men när hennes turbulenta förhållande med den lika välkände pojkvännen tar en oväntad vändning blir hon lättad när hon inser att hennes kommande filmroll där hon spelar debutant på 20-talet för henne långt från offentlighetens ljus till ett avlägset hörn av den engelska landsbygden. Strax efter att filmproduktionen startat på det nu förfallna Astbury Hall dyker Ari Malik, Anahitas barnbarn, oväntat upp, sökande efter svar från sin familjs förflutna. Han och Rebecca börjar tillsammans avslöja de hemligheter som hemsökt släkten… 


Vad jag tyckte:
Midnattsrosen innehåller alla de element som jag älskar att läsa om när jag behöver en riktigt dos verklighetsflykt. Vi har en engelsk herrgård, stadd i lätt förfall, vi har flera olika spår, både i nutiden och dåtiden, vi har förbjuden kärlek, mörka hemligheter och fruktansvärda tragedier. I Midnattsrosen så får också en ytterst förtjusande mix av det furstliga hovlivet i Indien och den engelska aristokratin i början av 1900-talet.  Även de moderna delarna blandar England och Indien i en väldigt trevlig blandning. Jag är också riktigt förtjust i att just de historiska bitarna känns så noga genomarbetade och högst trovärdiga att det även känns som att jag får lära mig något under läsningens gång. Författaren själv säger i sitt efterord att detta är en fiktiv roman placerad i en historisk kontext. Dessutom finns där en lista med källmaterial som författaren använt sig av för att skapa en trovärdig och autentisk historisk miljö. Mycket trevligt!

Jag älskar romaner som denna som delar sig i flera spår med olika berättarröster. Dessutom så gör Lucina Riley som så att de historiska kapitlen som berättas av Anni, en ung indisk flicka sker i långa textsjok som utspelar sig under en längre tid. Medan de nutida berättas av dels Rebecka men också Annis barnbarns barn Ali återges i kortare kapitel och utspelas under en relativ kort tid, ett par dagar. Detta ger variation i läsningen och skapar ett mycket trevligt läsflyt. Författaren har också varit noga med att visa på vem som berättar och när det sker. De tre olika berättarrösten skiljer sig dock åt så även utan hänvisningar hade jag nog kunnat förstå vem som var berättaren och vilket år det var.

Midnattsrosen är en episk kärlekssaga som väcker känslor och som berör mig. Jag sveps in i en värld om först är väldigt okänd för mig. Palatsen i Indien, furstelivet och de kulturella skillnaderna berättas på ett sätt som känns väldigt levande. Jag befinner mig där och då, insvept i främmande dofter och språk. Betraktandes alla detaljer och skildringar av människor. Det vibrerar av liv och jag kan inte annat än älska det! Även de nutida delarna är välskrivna och fulla av liv, jag älskar verkligen skildringen av den förfallna herrgården, Rebeckas svårigheter och Alis försök att hitta sin plats i en värld som delvis är kvar i det gamla samtidigt som den också vill ta plats i den nya moderna världen. Dessutom bjuder författaren på en minst sagt oväntad twist framemot slutet på boken och hon är fått till ett alldeles perfekt slut. Det är inte "och så levde de lyckliga i alla dagar-slut" utan mer "och så levde de nästan lyckliga i alla sina dagar-slut". Underbart är det i alla fall!

Midnattsrosen bjuder på ljuvlig läsning och om du kan hålla dig så länge så tror jag den skulle passa utmärkt i solstolen på sommarsemestern!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bazar förlag, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Bina`s Books

torsdag 27 april 2017

Årets bok 2017


För två dagar sedan släpptes nomineringarna till Årets bok 2017.  Dessa tolv titlar kan man rösta på fram till augusti och därefter vet vi vilken som blir Årets bok!
  • Glöm mig av Alex Schulman (Bookmark förlag)
  • Flickorna av Emma Cline (Natur & Kultur)
  • Andras vänner av Liane Moriarty (Albert Bonniers förlag)
  • Törst av Jo Nesbø (Albert Bonniers förlag)
  • Italienska nätter av Katherine Webb (Historiska Media)
  • Vargarnas tid av Elisabet Nemert (Bokförlaget Forum)
  • Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld (Wahlström & Widstrand)
  • Lykttändaren av Pontus Ljunghill (Wahlström & Widstrand)
  • Björnstad av Fredrik Backman (Piratförlaget)
  • Hennes nya namn av Elena Ferrante (Norstedts)
  • Störst av allt av Malin Persson Giolito (Wahlström & Widstrand)
  • Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Albert Bonniers förlag)
Man röstar enkelt genom att fylla i din e-postadress och klicka Rösta. Röstningen pågår t.o.m. 20 augusti och vinnaren meddelas och belönas på bokmässan i Göteborg den 29 september. All information och mycket mer hittar ni HÄR.

Personligen har jag enbart läst tre stycken av böckerna ovan, Björnstad, Sanning och Skvaller samt Störst av allt. Dessa finns omskrivna här på bloggen med.  Det finns dock flera på listan som jag är nyfiken på så som Katherine Webb, Liane Moriarty och Pontus Ljunghill. 


Se mig, Medusa av Torkil Damhaug

Torkil Damhaug, Se mig, Medusa  
Översättare: Helena Stedman

Handling:
Vi är bundna till varandra. Det var det du ville säga den där gången du berättade om tvillingarna som ingen kunde skilja åt. Det spelar ingen roll hur mycket du låtit mig dö i dina tankar. 

Axel Glenne, sonen till en norsk krigshjälte, driver en lukrativ läkarmottagning och lever ett till synes harmoniskt familjeliv. Morgonen efter en tung jour händer det som kommer förändra hans tillvaro helt: En kvinna hittas död i Nordmarka, med skador som ser ut att komma från en björn. Kort därefter hittas ännu en kvinna riven och dödad. Förutom de brutala skadorna verkar kvinnorna inte ha någonting gemensamt utom Axel Glenne. 


Vad jag tyckte:
Jag har hört mycket gott om denna boken men tyvärr blev jag inte helt såld själv. Se mig, Medusa är en ruskigt välskriven och spännande deckare/thriller som bjuder på en riktigt härlig lässtund. Men jag upplever ändå att jag saknar något, att det inte blir riktigt så mycket Wow över det hela som jag hade trott. Dels så tycker jag genuint illa om Axel Glenne, han är inte så sådär mystrevlig som han vill påskina att han är och som alla verkar tycka att han är. Jag tycker han är en skitstövel, ursäkta uttrycket... Men det är å andra sidan en styrka och bevis på att författaren är skickligt på det han gör när han kan få mig att tycka så illa om en karaktär. Men ändå skriva så förbaskat spännande att jag måste fortsätta läsa!

Framemot slutet känner jag faktiskt en aningen förvirrad, jag tycker det blir lite hastigt och lustigt och jag tror inte jag riktigt förstår varför det hela blev som det blev. Vad var liksom själva motivet? Möjligen jag som läste okoncentrerat och missade någon viktig del men jag får inte riktigt ihop historien faktiskt. Visst är det ruskigt otäckt och Damhaug bevisar att de norska författarna verkligen kan konsten att skriva intressanta och spännande deckare. Här finns en smart intrig med många förväxlingar och med en riktigt intressant och oväntad twist framemot slutet.

 Dock så känner jag mig alltid lite förvirrad när jag läst en bok som blivit hyllad på alla möjliga håll och kanter. Jag känner mig lite dum och undrar varför jag inte kan se det där som alla andra tycker är så supermega bra...

Sedan måste jag bara nämna en sak som jag inte kan släppa, vid ett tillfälle så ska den unga kvinnliga polisen ( som jag tyvärr glömt namnet på) äta lunch med den unga nya manliga polisen Arve. På ena sidan beställer hon bara en sallad, något lätt att bara, sådär som kvinnor gör.... På nästa sida har hon världens problem med hur hon ska kunna äta spaghetti på ett snyggt sätt inför sin stiliga kollega.... En liten bagatell men ibland fastnar just sådan små saker hos mig och stör mig på det.

Ett plus för det riktigt snygga omslaget!

Betyg: 3/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: I hyllan,  Johannas deckarhörna,  Fantastiska berättelser, Zellys bokhylla

onsdag 26 april 2017

Surt sa räven om rönnbären, igen....

För två veckor sedan skrev jag ett "Surt sa räven.."inlägg om att en av mina favoritförfattare skulle komma till mitt lokala bibliotek och ha föreläsning. Just då fanns det inte pengar till det men min kära sambo lyckades lösa det och skaffade två biljetter åt oss. Även författaren själv, Christoffer Carlsson hörde av sig och så innerligt vänligt ville han hjälpa till! Tack än en gång!

Men trots allt ståhej så blev det ändå ingen föreläsning i måndagskväll. Istället tillbringade jag och sambon hela kvällen, från 18.00 till ca 1.30 på natten på akuten. Eller rättare sagt så befann vi oss på två olika sjukhus.... Jag har ju haft stora problem med mina smärtor sista tiden och senaste veckan så hade smärtan centrerats i vänster axel. Jag hade även under helgen som gick förlorat förmågan att lyfta axeln och kunde inte ens vrida den på något håll. Smärtorna var fruktansvärda och på måndagen hade jag även fått hög feber. Efter kontakt med min vårdcentral tidigt på morgonen där de rådde mig att åka till jourläkarcentralen i lilla staden ett par mil bort på kvällen. För att de hade inga tider på hela veckan och de tyckte inte jag borde vänta till nästa vecka. Dessutom så ville de inte att jag skulle behöva ha så ont som jag hade. Så vi åkte till jourläkarcentralen på kvällen. Väl där blir jag bemöt på ett väldigt respektlöst sätt där läkaren stövlar in i rummet, hälsar inte ens eller lyssnar på vad jag säger. Han anser att jag inte behöver vara där utan borde åkt till vårdcentralen...Han tittar inte på axeln utan petar bara lite på den, jag hade fortfarande kläderna på mig då.... Han hummar något om spruta och går sedan ut ur rummet... Vid det laget är jag rätt upprörd och börjar stortjuta, min sambo går för att leta rätt på en sjuksköterska för att lösa det hela. Ingen sjuksköterska behagar komma in till mig så vi går ut igen för att leta. Den sjuksköterska vi möter som vi förklara allt för och ber om att få en annan läkare tycker vi i så fall lika gärna kan åka hem.... Det är tyvärr inte första gången detta hänt mig på just detta stället så vi går helt sonika därifrån.

Min kära älskade sambo kör mig sedan till nästa sjukhus ytterligare ett par mil bort. Blir inkallad i triagerummet, får förklara hur det hela ligger till och beskriver även att jag eventuellt tror att smärtorna i axeln kommer sig av att jag ramlade för två månader sedan. De lyssnar och tar mig på allvar, de blir minst sagt upprörd över föregående sjukhus bemötande. Nu hade deras jourläkarcentral precis stängt men de lovade att de skulle hjälpa mig ändå. Jag förstår att en akutmottagning tar emot akuta patienter och jag hade ju inte skadat mig just den dagen. Men en jourläkarcentral ska ta emot patienter som vårdcentralen inte kan/hinner på exempelvis kvällstid. Trots detta så får jag alltså hjälp av en helt underbar läkare som lyssnar på mig och visar total hänsyn. Det första han säger när jag berättat om min situation är han personligen vet hur det är att vara sjuk i fibromyalgi eftersom hans egen mamma lider av det. Lugnt och varsamt hjälper han mig att reda ut varför jag har så ont och tar sig tid att lyssna och visar stor empati. Det visade sig att ett ledband troligen gått sönder då när jag ramlade så illa tidigare i våras. Detta märktes inte just då utan eftersom jag arbetstränat nu i två månader samt sysslat en hel del med trädgårdsarbete både här och hos mina föräldrar så har jag överbelastat axeln och dessutom fått en kraftig inflammation som sträcker sig ned i armen. Jag har nu fått rätt smärtstillande som hjälper mig just nu och nästa vecka ska min läkare på vårdcentralen ge mig en kortisonspruta. En cirkus utan dess like men tyvärr är jag rätt luttrad vid detta laget. Inte första gången jag upplever detta och tyvärr så bemöts jag ofta av både oförståelse och respektlöshet när jag söker vård. Där jag har fått höra att jag inte ens borde kommit dit eftersom jag enbart stukat mig lite och min fibromyalgi bara gör mig hysterisk och känslig...

Personligt även denna gång men behövde lätta på trycket då det var så ledsamt att missade Christoffer Carlssons föreläsning.

Men kunde idag åka till arbetsträningen för första gången på två veckor! Så det är jag i alla fall glad över =)

lördag 22 april 2017

Mambo i Chinatown av Jean Kwok

Jean Kwok, Mambo i Chinatown 
Översättare: Gabriella Andersson

Handling:
Tjugotvååriga Charlie Wong växte upp i New Yorks Chinatown som den äldsta dottern till en ballerina från Peking och en nudelmakare. Trots att hon fötts i USA har hon levt hela sitt liv enbart i dessa kvarter. Nu i vuxen ålder lever hon i samma lilla lägenhet med sin änkling till far och sin elvaåriga syster, och vantrivs med sitt jobb som diskare. 
När hon börjar jobba som receptionist på en dansstudio får hon tillträde till en värld hon hittills knappt förstått existerar, och den klumpiga Charlie visar sig ha ärvt sin döda mors danstalang. Charlie blommar ut, långt från sin fars traditionella österländska regler.
Men så blir hennes lillasyster sjuk… kommer Charlie kunna rädda sin syster utan att behöva offra sin nya värld och identitet?

Vad jag tyckte:
Jag har hört mycket gott om denna boken och när jag sist var på biblioteket så fick den följa med hem. Och så glad jag är för att jag äntligen tog tag i att läsa denna bok! Mambo i Chinatown är en varm och ömsint berättelse om en ung kvinnas försök att hitta sin plats i en värld som delas mitt itu mellan hennes kinesiska rötter och den västerländska världen. Kulturkrockarna mellan faderns önskan och krav på ett konventionellt och traditionellt liv styrt av gamla seder och vanor och den västerländska moderna världen som kan erbjuda nya möjligheter inte bara för henne utan även för hennes lillasyster. Här finns dock inga pekpinnar om vad är rätt eller fel, författaren belyser bara skillnaderna på ett väl genomtänkt sätt och bjuder in till tankar om att istället för att särskilja de två kulturerna åt så varför inte blanda dom.

Mambo i Chinatown bjuder in till en fantastisk läsupplevelse som stannar kvar långt efter man slagit igen boken. Författarinnan har en uppväxt som påminner starkt om Charlies liv och dessa personliga erfarenheter och kunskaper sätter sin prägel på berättelsen med en äkthet och innerlighet som berör mig som läsare väldigt starkt. Språket är behagligt att läsa, mjukt och med detaljer som gör att jag förflyttas ifrån min soffa till just Chinatown. Dofterna, språken, ljuden och atmosfären vibrerar av liv och jag förvånas ständigt över allt det nya jag får lära mig. Jag älskar också skildringarna ifrån dansstudion och njuter av dansens rytmer som känns tvärs igenom boksidorna. Tillsammans med starka karaktärer som känns både levande och trovärdiga blir Mambo i Chinatown till ren läsfröjd.

Mambo i Chinatown är en vacker berättelse som jag starkt kan rekommendera. Det är en berättelse om kärleken till familjen, om drömmar och längtan, om hopp och om sorg.  Det finns värme och även humor i boken som gör den till en av de bästa feel-good jag läst på väldigt länge. Stråken av allvar och mörker blandas på helt rätt sätt med det lättsamma och varma.

Betyg: 4 + / 5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Bokföring enligt Monika, C.R.M Nilsson , Och dagarna går

fredag 21 april 2017

Bokbloggsjerkan: 21-24 april- Karaktärernas vikt och betydelse

Då fortsätter vi helgförberedelserna med att svara på Annikas jerka!

Denna helg vill hon veta följande: Hur avgörande är karaktärerna tycker du?

Karaktärerna är extremt viktiga för mig, det är ju ofta de som berättar historien och som utgör grunden för berättelsen. Jag tolkar här karaktärerna som personer, alltså själva persongalleriet i en bok.

Livlösa, platta och tomma karaktärer skapar ju ingen bra grund för läsningen tycker jag. De måste kännas levande och äkta. Sedan kan karaktärerna i sig skifta, jag behöver absolut inte gilla alla karaktärer utan snarare tycker jag väldigt mycket om när karaktärerna är lite svåra att gilla. Där jag får kämpa lite för att förstå dom och där det kan behövas lite övertalning innan jag börjar gilla dom. 

Men sedan älskar jag också böcker där jag faller handlöst för karaktärerna/rollfigurerna/personerna. Så som med Francie i Betty Smiths bok Det växte ett träd i Brooklyn. 

Så för mig är det viktigt med levande karaktärer som känns som riktiga människor som andas och är av kött och blod. Sedan kanske jag inte alltid gillar dom eller så är karaktären en ond person eller så är karaktären ytterst älskvärd, skiftningarna i gestaltningen är det viktigaste för mig. Vi människor är inte alla exakt likadana utan alla små skiftningar, olika känslolägen, beteende, personligheter och utseende gör oss just till levande människor. Detta vill jag även ha i de böcker jag läser.

Helgfrågan V.16



Då var det helg igen och denna gång tänkte jag svara på Mias helgfråga.  Denna vecka tar hon hjälp av Ewa som har bloggen Holavedsbrudar - Författarblogg .

Så här lyder frågan:

Följer du en eller flera författare på facebook och/eller Instagram? I så fall vilka och varför?

Ja det gör jag. Främst via Instagram då bloggen har ett helt eget konto där. Jag har även en del på Facebook men jag använder mig inte av denna sida så det blir mer på Instagram. Varför jag följer författare? För att det är spännande att få en inblick i deras liv och arbete samt att man får väldigt många bra tips på böcker och annat spännande. Ibland får man också vara med om lite spännande saker som att jag häromdagen tipsade om och skrev lite om boken Karthistorier skriven av den franska författaren Francisca Matteoli. Dagen efter fick jag en så fin kommentar av henne där hon tackade för att jag delat hennes bok!

En del av de jag följer är:
@kristina_ohlsson
@backmansk
@mattiasedvardssonforf
@charlottecederlund
@marcusolaussonauthor
@jens_daniel_burman

Mitt namn på Instagram är @midnattsord om någon vill kika in! Ute i kanten här på bloggen så ser ni små bilder som byts ut när jag lägger ut något nytt i flödet på Instagram.

torsdag 20 april 2017

Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith

Betty Smith, Det växte ett träd i Brooklyn  
Översättare: Eva Alexanderson

Handling:
Ett klassiskt litterärt verk som fångar en unik tid och plats lika väl som universella fenomen och levnadsvillkor. 

Francie växer upp i Williamsburg tillsammans med en charmig, men alkoholiserad pappa. Året är 1912. Hennes familj är fattig och vardagens hårda omständigheter överträffar ofta moderna problem. Men Francie är en drömmare som ser ett liv bortom fattigkvarteren, och den svåra uppväxten ger henne en erfarenheter mer värdefulla än all tänkbar materiell standard. Beväpnad med en outsinlig vetgirighet ger hon sig ut för att erövra livet. 

Vad jag tyckte:
Det växte ett träd i Brooklyn är en uppväxtskildring sedd genom en ung flickas ögon. Berättelsen är delvis självbiografisk där författarens egna personliga erfarenheter bidrar med att skapa en äkta och autentisk känsla. Berättelsen inleds med att skildra den fattiga och hårda vardagen för Francie och hennes familj draperat i ett rosa skimmer. Här finns barnets oskuldsfullhet ständigt närvarande och där Francie ser på världen med en barns oskyldiga ögonen. I mitten av boken så börjar det rosa skimret falna alltmedan Francie växer upp till en ung kvinna. Den vuxna världen börjar tränga sig på med sin gråhet och fulhet.

Språket är enkelt på ett väldigt bra sätt, vardagligt men med mjuka undertoner. Där Betty Smith låter oss inte bara få läsa berättelsen utan med sin skicklighet i att måla fram miljöerna, dofterna, rösterna och atmosfären så tar hon oss med till denna fattiga delen av Brooklyn. Jag befinner mig där tillsammans med Francie, betraktande de gamla med sina utslitna tänder och ensamhet, jag lyssnar på positivhalaren med sin lilla apa, jag följer med Francie för att köpa gammal och trasig bröd som ska mäta hela familjen i en vecka.  De vuxnas närvaro finns där hela tiden och den karga kärleken som finns där lyser som ett ljus i den vardag som stundtals är riktigt mörk. Det växte.... är kvinnornas berättelse även om männen finns där i bakgrunden. Men kvinnorna står i fokus och jag fascineras över deras mod och styrka.

Det växte.. är en skimrande vacker berättelse som berör mig starkt och jag längtar verkligen efter att få fortsätta läsa nästa del.  Boken som sådan kom ut redan för 60 år sedan men den håller än idag i denna fina nya utgåva. Berättelsen rymmer så många allmänmänskliga frågor och känslor att det de 60 åren som sådana inte spelar någon roll. Kärlek, grymhet, fattigdom, längtan efter något större och något bättre, är känslor och tankar vi alla kan känna igen oss i. Francies kärlek till böcker är också det något som bidrar till denna fantastiska berättelse. Om hur hennes mormor ger hennes mor Katie ett råd, läs en sida ur Bibeln och en sida ur Shakespeares samlade verk för barnen varje kväll. Ge flickan en bildning så att hon kommer vidare, bort ifrån fattigdomen och svälten.

Det växte ett träd i Brooklyn är en magisk vacker berättelse som jag varmt kan rekommendera.


Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bookmark förlag, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Fru E:s böcker,  Boklysten, Hanneles bokparadis

Jag ropade av Frida Hallberg

Frida Hallberg, Jag ropade 

Handling:
Vilja möter en man som ger henne en chans att se att en annan verklighet är möjlig.
Med nyförälskelsens mod följer hon med honom. Men snart inser hon att hon lämnat familj och vänner i en värld som sakta men säkert utplånar sig själv. Kan hon lämna dem åt det ödet? Eller vad kan hon göra för att hjälpa dem?
En magisk relationsroman som frågar oss hur vi lever egentligen. Som tar oss med till en värld där Vinden talar och Jorden pulserar under fötterna. Där världsresenärer blir till kråkor och verkligheten inte alls behöver vara som vi kommit överens om.

Vad jag tyckte:
Frida Hallberg hörde av sig via mail till mig och undrade om jag skulle vilja läsa hennes böcker. Jag ropade var en av dom, jag har den andra oläst kvar i bokhylla. Först var jag lite tveksam men tackade ändå ja eftersom jag tycker om att läsa något nytt och utanför min egen läszon. Anledningen till att jag tvekade var att jag förstod att Jag ropade skulle vara romantisk med en nypa erotik i sig. Detta skulle blandas med magi av olika slag. Kändes lite märkligt men ändå lockande på något sätt.

Så nu har jag läst boken och visst var det trevlig läsning. Dock så är jag fortfarande inte så förtjust i insta-love biten. Det blir lite för mycket, lite för fort men dock så är de heta scenerna snyggt insmugna i texten på ett fint sätt. Även om jag nu inte riktigt tyckte om den romantiska biten så jättemycket så fanns där andra delar som jag gillade bättre. Jag gillar hela bakgrunden till varför Vilja ger sig iväg med den mystiska mannen. Vilja är nämligen så ledsen över hur vi alla behandlar vår jord och hur hårt och kallt vårt samhälle blivit. Hon vill ha att människor ska öppna ögonen och ser hur vi behandlar den planet vi bor på. Den enda planeten vi har att använda oss av. Jag gillar dessa funderingar även om författaren inte kommer med några direkta lösningar. Det är ett aktuellt ämnen som är väldigt viktigt så det är fint att författaren väver in detta i berättelsen.

Jag blir också förtjust i den behagliga och milda tonen som genomsyrar berättelsen. Jag ropade är en snäll bok som är väldigt lättläst på ett bra sätt. Det mjuka tilltalar mig och skapar en mysig lässtund. Omslaget med sina pastelliga toner passar väl in på själva berättelsen och ge en tydlig bild av innehållet. Jag får en varm känsla när jag läser boken som ger en fin lässtund. Vackra naturromantiska inslag med skildringar och detaljer över omgivningen bidrar också till den trevliga lässtunden. De magiska inslagen känns väl anpassade och hela biten med den andra världen känns intressant. Vill inte berätta för mycket för att inte spoila för andra som vill läsa boken =)

 Ett extra plus för att denna egenutgivna bok verkar vara ordentligt korrekturläst och där det endast finns något litet stavfel. Annars är texten och boken snyggt formgiven. Dock så tyckte jag det var lite jobbigt att det inte fanns någon tydlig kapitelindelning. Det gör att jag inte hittar några lämpliga pausställen.

Jag ropade är en kärleksfull magisk berättelse om hopp och tro med inslag av naturromantiska inslag. En mysig lättsam berättelse som gav en fin lässtund.

Betyg: 3 / 5
Boken kommer från: Rec-ex från författaren, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:

onsdag 19 april 2017

Omläsning av en kär favorit

Reginald Hill, Dalen som dränktes   

Översättare:Carl G Liungman

Tre små flickor försvann spårlöst den där heta sommaren för femton år sedan, samma år som lokalbefolkningen i byn Dendale i Yorkshire tvingades lämna sina hem för att ge plats åt ett nytt vattenmagasin.
 
Ytterligare en person saknas, nämligen den unge man som troddes ligga bakom dåden. Femton år senare tycks historien upprepa sig på ett skrämmande sätt då en liten flicka från grannbyn Danby anmäls saknad. Andy Dalziel hade den gången misslyckats med att lösa fallet, men nu får han chansen att återuppta utredningen – som vanligt med Peter Pascoe vid sin sida. 
En efter en avslöjas bybornas hemligheter, tills bara två saker återstår för att den skyldiga ska avslöjas. 




Reginald Hill, Mysteriespel
Översättare: Nille Lindgren
När Andrew Dalziel, omstridd chef vid kriminalpolisen i Mid-Yorkshire, råkar bevittna ett mord från sin egen balkong, känner han sig säker på vem den skyldige är. Han måste ju tro på vad han sett med egna ögon, eller hur? Inte kan han väl ha misstagit sig? Det är dock vad Dalziels närmaste man Pascoe misstänker. Kollegans tvivel stärker emellertid bara Dalziels beslutsamhet att fortsätta på det inslagna spåret, men utredningen försvåras av att en anonym brevskrivare gång på gång hotar med att begå självmord.


Vad jag tyckte:
När lusten att läsa försvann så gjorde jag som jag brukar göra vid dessa tillfällen, återvända till en kär favorit. Just nu var jag väldigt sugen på brittiska deckare ( inspirerad av Alan Banks på tv:n). I bokhyllan fanns tyvärr inga med Alan Banks men däremot fanns där två stycken skrivna av Reginald Hill. Här återfinns två av mina stora favoritkaraktärer ifrån den brittiska deckarvärlden,Andy Dalziel och Peter Pascoe samt Edgar Wieldy. Reginald Hill gick ju bort för några år sedan så det kommer inte bli fler nya böcker att njuta av utan istället för man läsa om och njuta av de tidigare delarna. Och jag upplever att i alla fall dessa två höll för en omläsning.

I förordet till Dalen som dränktes skriver översättaren ett par rader om svårigheten i att översätta Hills deckare så de är fullproppade med kulturella, litterära och liknande referenser kring många ämnen och teman som kan vara svåra att översätta då det saknas kunskap kring dessa här i Sverige. Just detta intellektuella och intelligenta som finns med i böckerna är det som tilltalar mig mest. Hills deckare är mer lik pusseldeckare än vanliga deckare, ledtrådarna löper fritt och snärjer sig hej vilt åt alla håll. De där referenserna gör att det finns en lärd och akademisk ton över berättelserna som tilltalar mig mycket, måhända att jag missar eller inte känner till en eller annan referens. Men i det stora hela så gör det inget. Dessutom finns här en hel hög med torr brittisk humor och även en lekfullhet i hur Hill bygger sina egna liknelser som bidrar starkt till att jag gillar detta så mycket. Som tex denna metaforen: "När man hade fått tag i ett bra vittne så fick man inte låta den fuktiga trasan slippa undan innan man hade vridit ur den varenda droppe" 

Förutom detta så finns det superba miljöskildringar över Yorkshire som gör att jag vill resa dit på direkten. Den engelska landsbygden låter väldigt tilltalande när Hill beskriver den ( jag hoppar gärna dock mord och poliser om jag nu ska åka dit på semestern!) Karaktärerna är så underbara med bara en nypa av karikatyr över personerna som dock är väldigt passande och skapar ytterligare gillande ifrån min sida.

Jag läser om och jag njuter lika mycket denna andra gången. Det kommer bli fler av Hill under närmaste tiden framöver tror jag. Möjligen jag sparar någon för att kunna läsa om på semestern i sommar.

tisdag 18 april 2017

Från A till Ö: A- Allvarlig

Monika på Bokföring enligt Monika lade för någon vecka sedan upp en tagg som avhandlar hela alfabetet, från A till Ö. Men hon har valt att dela upp taggen och ta en bokstav i taget. Jag tänkte att jag kunde mjukstarta mitt bloggande med att hänga med på denna lilla utmaning. Kika in Här för att se hela listan och Här för att se dagens inlägg.


A - Allvarlig. En bok du tog på allvar.
En bok som tog upp allvarliga ämnen. Du läste den för underhållning, men tog den på allvar.



Det är  rätt många böcker som jag börjar läsa för ren underhållning men som sedan visar sig vara betydligt allvarligare än jag tänkt mig.  Jag minns att Anna-Klara Mehlich barnbok Gunga åt söder och norr-Inlighetens kamp visade sig innehålla betydligt mer allvar än jag trodde. I en sagoinspirerad värld lyfter författaren upp många allvarliga ämnen som intolerans, rasism och utanförskap på ett finstämt sätt. .






måndag 17 april 2017

Ett öppet och personligt inlägg

Jag blev förra året, närmare bestämt i juni, sjukskriven för utmattningssyndrom. Dessutom så har jag fibromyalgi och kronisk migrän. Under många månaders tid har jag arbetat aktivt på att förändra min situation. Framförallt har mycket tid gått till att lära mig att acceptera och förstå. Det kan liknas mycket vid en sorgeprocess. Dessutom har jag nyss påbörjat en arbetsträning som visat sig bli mycket tuffare än jag trodde. Arbetsplatsen som sådan är riktigt bra men den ork jag tror jag har är inte samma som den faktiska orken jag verkligen har.  Förra veckan var jag hemma, sängliggandes nästan hela tiden men nästa vecka ska jag tillbaka och då ska vi prova en tid med lite mindre arbetstid. Detta är en process som kommer ta lång tid och det är stundtals riktigt tungt.

Dock blev det så att bloggen och allt som har med den att göra glömdes bort. Jag fortsatte vara lika aktiv som förr även om jag kände mig rätt trött på den och min läsförmåga var väldigt nedsatt. Under hela hösten begravde jag mig i böcker för att den fruktansvärda tragedin i att förlora två av våra fyrfota vänner på mindre än en månad. Vid årsskiftet kände jag mig nästan kvävd av alla böcker.

Då började bloggandet samt läsningen kännas helt fylld av krav och prestationsångest från min sida.  Istället för att läsa det jag ville började jag anpassa min läsning utefter vad som jag upplevde var rätt och riktigt. Jag är en person som alltid har ställt enormt höga krav på mig själv just för att jag vill passa in och för att jag ska duga. Detta är något jag fortfarande jobbar med när det kommer till mitt privata liv i samband med mina sjukdomar. Nu spilldes detta över även på bloggandet och läsandet. En zon som alltid varit fredad ifrån detta. Jag slutade läsa det jag ville läsa och läste det jag trodde var rätt och riktigt. Så att jag också kunde räknas som en bokbloggare och för att passa in i gemenskapen. Det är ingen som sagt något eller gjort något för att det ska bli så här. Det är bara mina hjärnspöken Rutan och Tväran som plockat åt sig små bitar lite här och lite där, ett ord där, en mening där och ryckt allt ur sitt sammanhang. Och så var också läsandet och bloggandet invaderat.

Men jag älskar min lilla blogg och jag älskar att läsa så jag har på sista tiden funderat väldigt mycket på hur jag ska göra för att hitta tillbaka till glädjen i att läsa och att skriva om denna läsningen.  Precis som i vanliga livet handlar mycket om att sänka kraven och hitta en lagom nivå.

Att jag läser mycket, det har jag alltid gjort men jag har faktiskt upplevt hos mig själv att jag läser för mycket för att vara så sjuk som jag påstår att jag är. Så här pass förvirrande är mina hjärnspöken. Enligt dom borde jag inte orka läsa så mycket som jag gör om jag nu faktiskt är sjuk. Med ett sånt här tänk hamnar jag lätt i försvarsställning och blir väldigt uppstressad av det. Hur mycket man läser borde ju inte vara något problem egentligen. Ja jag är sjuk men det är också därför jag ägnar mycket tid åt läsningen. Jag har fått skära ned på väldigt mycket som min kropp inte orkar med eller som hjärnan är för trött för. SÅ jag läser istället, lite i taget men i långa stunder åt gången. Så detta måste jag sluta tänka på och en enkel lösning på detta är att jag kommer inte visa min läslista för detta året, jag kommer skriva en för mig själv så jag har lite koll på läget men inte visa den här.  Dessutom kommer jag inte längre lägga in månadslistor där jag visar det jag läst om och på så sätt även visar hur lite jag skrivit. Här finns två krav i samma inlägg, att uppvisa en bra läslista på nya och moderna böcker samt att jag skrivit om varenda en bok som jag läst om. Vart detta kravet kommer ifrån vet jag inte. För vad spelar det för roll om jag läst någon bok och sedan inte skrivit om den här? Så länge det inte rör sig om rec-ex så borde detta inte vara något större problem. Utan jag skriver om de böcker jag orkar skriva om och som jag vill skriva om.

Rec-ex är jag väldigt tacksam för men det har blivit rätt många på sista tiden. Både sådana jag aktivt tackat ja till men också många som jag inte bett om. Jag är väldigt glad för detta och tacksam. Så ett stort tack till alla författare och förlag som skickat böcker till mig. Jag ber er ha lite tålamod med mig, jag kommer läsa era böcker men det kan kanske ta lite längre tid än vad ni väntat er. Jag hoppas ni förstår och att ni ändå vill fortsätta skicka böcker till mig i framtiden. De rec-ex jag bett om kommer få recensioner här på bloggen, de andra oombedda kommer troligen bara bli uppmärksammade via instagram om jag inte orkar eller hinner skriva om dom.

För detta är också ett stort problem för mig, att skriva recensioner. Jag har alltid älskat det och det har varit så roligt att tänka ut smarta och välformulerade recensioner. Numera känner jag mig osäker på allt jag skriver och tycker det bara är blaha. Sedan jämför jag med andra vad de skrivit och så blir jag ännu mer osäker på själv och tycker allt är bara kasst. Detta måste jag på något sätt komma bort ifrån för jag gillar ju verkligen att läsa andras recensioner och få andras perspektiv på samma bok.

Det sista är att jag ska börja läsa mer av det jag vill läsa och inte det jag tror är det rätta att läsa. Här kommer återigen det stora behovet av att duga och passa in in igen. Jag har så många böcker som jag vill läsa men som jag lagt åt sidan för att jag upplever att jag behöver läsa andra böcker. Sådana som alla andra läser.  Hjärnspöken Rutan och Tväran är besvärliga att handskas med. Här tänker jag läsa varannan rec-ex och varannan eget val. Om jag orkar och känner för det, annars blir det som det blir.

Så ett öppet och ärlig inlägg men kanske sitter det andra därute som har liknande tankar och kanske kan finna lite tröst i att dom inte är ensamma. Bloggen kommer få finnas kvar men jag ska planera tiden jag sitter här bättre. Välja ut bland de böcker jag läser vilka jag kommer skriva om och lära mig att vara nöjd med det. Jag ska inte behöva visa upp min läsning eller månadsvis statistik. Att andra gör det rör mig inte i ryggen för alla ska driva sin blogg och läsning precis som de själva vill. Och det är just detta jag måste lära mig, min blogg är min blogg och här skriver jag om det jag vill samt visar upp det jag vill. Det kommer komma ett månadsinlägg i form av Fyra Favoriter i slutet på varje månad. Ett sätt att avrunda månaden som gått på ett lättsamt sätt.

Detta blev långt och personligt, om du orkat läsa hela vägen så tack för det!

Fotograf: Min sambo


torsdag 13 april 2017

Ett paket fyllt med omtanke och vänlighet.

Igår, en vecka efter att paketet skickades, så landade ett paket i min brevlåda. Avsändaren och jag hade allt blivit lite orolig för att det skulle kommit bort på vägen hit då det tog en hel vecka på sig att komma fram. Men fram kom det och så glad jag blev för det lilla paketet som var fyllt med omtanke och värme. 

Avsändaren var Boktanken som skickat ett litet paket bara för att hon är så himla gullig och snäll av sig. Jag blev riktigt rörd av hennes omtanke och vänlighet. Paket var också mitt i prick då det innehöll både fint kaffe och choklad, två av mina favoriter!  Dessutom fanns där tre ursöta bokmärken med björnarna från Guldlock på! Det ena har jag redan börjat använda! =)

Tusen tack till dig Boktanken! Det behövdes verkligen lite uppmuntran just nu när livet känns lite extra tungt och motigt. 



onsdag 12 april 2017

De mörkermärkta av Pinter & Levinger

Mattias Levinger & Johannes Pinter, De mörkermärkta 

Handling:
I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk  kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden.
När polisinspektör Iris Riverdal får fallen på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp.
Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv.
Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta.
Vad jag tyckte:
De mörkermärkta är en särgen och annorlunda deckare där inslagen av det övernaturliga står i fokus. Det är ingen vanlig deckare där vi följer en polis i dennes försök att utreda ett brott men dock så finns här en polis vid namn Iris Riverdal i centrum. Ett antal brott sker men försöken att utreda dom gäckas pga av ett mörker och en skugga som ständigt försvinner.

De mörkermärkta skapar hos mig påminnelser/hintar/glimtar från andra författare såsom Stephen King, James Oswald men också från det svenska deckarparet Håkan Sundqvist & Jerker Eriksson. Inte för att detta är någon kopia men ibland när jag läser så ser jag spår från tidigare läsning som ger  påminnelser och igenkänning. Ett sätt att sortera och kategorisera tror jag det är för mig.

Det tar tid för mig att komma in i boken och flera gånger lägger jag från mig boken utan att vilja fortsätta läsa. Detta har nog mycket med mig själv att göra. Mitt känsloläge just nu är ostabilt och det suggestiva mörkret som skapar en krypande obehagskänsla passar inte mig just nu.

Men igår läste jag ut det sista och då gick det bättre eftersom jag mådde rent allmänt lite bättre. Den sista delen bjöd då på riktig bra läsning och jag fastnade verkligen för mixen av det övernaturliga, de psykologiska thrillerinslagen som är blandat med kriminalhistoria. Skräck som blandas med deckare, en udda kombination men det fungerar ändå riktigt bra tycker jag. Dessutom så blir jag riktigt nyfiken på Iris Riverdal, Hektor Moritz och flera andra karaktärer så om det blir fler delar kommer jag definitivt läsa vidare. Men i så fall ska jag se till att läsa när jag är på rätt humör och inte så känslig som jag är just nu.

Boken som sådan är välskriven där det inte går att uttyda att det faktiskt rör sig om två olika författare. Enkelt tydligt språk passar väl in med historien som sådan. Tät stämning med råa undertoner bildar tillsammans med starka karaktärsskildringar en spännande historia.


Betyg: 3+ / 5
Boken kommer från: Rec-ex från Piratförlaget, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: JustnuJusthär, C.R.M Nilsson

tisdag 11 april 2017

Tematrio:Påskekrim

Nu är det snart och enligt en norsk tradetion så ska man läsa Påskekrim. Så denna veckan handlar Lyrans tematrion om just detta: "Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera bok, författare eller romanfigur"

Jag läser väldigt mycket deckare då det är en favoritgenre hos mig så att välja tre favoriter lär bli svårt. Så jag gör en egen liten egen tematrio bestående av tre teman! Hade lätt kunna göra fler men får väl ha några begränsningar! Och jag väljer de som just nu finns i mitt huvud samt utefter rena deckarböcker.

Det första temat blir äldre deckare

  1. Agatha Christie, Deckardrottningen nr 1 =) Är mycket förtjust i hennes böcker om Hercule Poirot och vill väldigt gärna läsa hennes böcker om Ms Marple 
  2. Dorothy Sayers. Helt i klass med ovannämda författare. Lord Peter Wimsey är en särgen och ytterst charmig karaktär som jag är mycket förtjust i.
  3. Sir Arthur Conan Doyle. Sherlock Holmes och Dr Watson var en av anledningarna till att fastnade för just deckargenren. Nu har jag en speciell utgåva med alla deras berättelse, en liten tegelsten på sisådär 1500 sidor! På engelska men tänkte att jag kunde läsa i den lite då och då
Moderna deckare från Skandinavien
  1. Jörgen Lier Horst. Norsk deckare av riktigt hög kvalitet och med en polis vid namn Wisting som känns både trovärdig och normal.
  2. Åsa Larsson. Älskar verkligen hennes serie om Rebecka Martinsson.
  3. Christoffer Carlsson. Hans serie böcker om Leo Junker är inte vanliga deckare utan något helt eget och ruggigt välskrivna. En ny del ska snart komma ut och jag funderar på att läsa om i alla fall bok ett igen.
Moderna deckare övriga världen
  1. Elly Griffith. En av få författare som jag faktiskt läser om ibland. Häromveckan när läslusten försvann helt då läste jag om en av de böcker jag har hemma av henne. Ruth, Nelson och Cathbad tillhör några av mina favoritkaraktärer.
  2. Reginald Hill. Radarparet Dalziel och Pascoe är ett minst sagt udda polispar och tillsammans med Wield så löser det många svåra fall på den brittiska landsbygden. Även denna serie läser jag gärna om. Deckare som är både intelligenta och intellektuella.
  3. Louise Penny. Kanadensisk deckare som jag kastar mig över så fort det kommer en ny del. Mysdeckare i den lilla staden Three Pines med polisen Armand Gamache i spetsen.

Bubblare skulle tex  kunna vara Sharon Bolton, Dennis Lehane, Peter Lewis, Jussi Adler Olsen samt Belinda Bauer.

Läsningen i Mars

Mars månad bjöd på mängder av böcker och till slut nådde jag vägs ände. April började med total haveri på alla plan, både privat, med bloggen och med läsningen. Jag älskar att få rec-ex och ser framemot alla de böcker som väntar på att bli lästa. Dessutom är det roligt att få hem överraskningar i form av nya och okända böcker. Men det blev lite för mycket till slut och jag tappade lusten att läsa helt samt att blogga. Att vara sjuk innebär att orken inte alltid räcker till allt man vill göra och just nu känner jag att min arbetsträning och min familj måste komma först. Att vara offline så mycket det går för att vila den stressade hjärnan och dra ned på läsningen samt inrikta mig på böcker jag verkligen vill läsa.  Jag kommer börja blogga igen, lite i taget dock och om orken inte räcker till för fullständiga recensioner just nu kommer jag lyfta fram dom på Instagram. ( Heter samma där som bloggen heter)


Mars
  1. Karin Björkegren Jones, Ett stressfritt liv 3+ ( Sverige, k)
  2. Linnea Dunnér Det sjunger i isen, 4 ( Sverige,k)
  3. Lucy Dillon, Och så levde de lyckliga, 3+ ( England, k)
  4. Kristina Ohlsson, Syndafloder, 5 ( Sverige, k)
  5. Red:Elcim Yilmaz, Brev till min dotter, 5 ( Sverige,k)
  6. Siobhan Dowd, Barnet i mossen, 4 ( Irland,k)
  7. Cecilia Ekbäck, I midnattssolens timme, 4 ( Sverige,k)
  8.  Krystal Sutherland, Våra kemiska hjärtan, 4+ ( Australien, k)
  9.  Maria Turtschaninoff, Naondel, 5 ( Finland, k)
  10. Kate DiCamillo, Sagan om Despereaux, 3 ( USA, k)
  11. Maud Mangold, Skuggspelet: Ängeln utan vingar, 4 - ( Sverige, k)
  12. Lo Kahn, Dans för en död prinsessa, 3 ( Sverige, ? )
  13. Rebeca Skloot, Den odödliga Henrietta Lacks 4 ( USA,k)
  14. Elly Griffiths, Flickan under jorden, 4+ ( England, k) Omläsning.
  15. Stuart MacBride, En hälsning från de döda, 4  (England, m)
  16. Joyce Maynard, De välvilliga, 3+ ( USA, k)
  17. Stephen Booth, På väg mot döden, 3+ ( England, m)
  18. Christin Ljungqvist, Vita tigern, 3+ ( Sverige, k)
Månadens bästa: Naondel av Maria Turtschaninoff var helt outstanding fantasyinspirerad berättelse
Månadens avslut: Syndafloder bjöd på ett värdig och bra slut på serien om Fredrika Bergman och Alec Recht.
Månadens romantiska: Det sjunger i isen bjöd på en oväntat mysig och känslosam läsning
Månadens fakta: Berättelsen om Henrietta Lacks bjöd på en stark skildring över en familjs öde.

måndag 10 april 2017

Surt sa räven om rönnbären...

Eller hur surt jag tycker det är att en av mina favoritförfattare befinner sig här i min lilla hemstad på författarbesök och jag jublar lite försynt för mig själv. Sedan inser jag att själva besöket ska ske den 24/4, alltså dagen innan lönen.... Synd att jag inte kom på detta i början av månaden så jag kunde lagt undan lite pengar.  Författaren som det hela handlar om är Christoffer Carlsson.



Uppdatering: Min kära sambo har ordnat biljetter till oss =) Fick också en väldigt vänlig och fin kommentar från själva författaren både här och på Instagram! Lite omtumlande men väldigt snällt av honom. Men nu är allt löst och det blir författarbesök den 24! =)

Firat lite födelsedag samt lite omprioritering

Jag försvann lite här i från eftersom jag behövde ta en paus. Jag behövde sålla bland intrycken och prioritera bort vissa delar i mitt liv samt lägga till vissa delar för att få en lagom balans där jag orkar med min arbetsträning. Läsningen tvärdog och allt kändes mest som ett måste. Jag valde bort en hel del böcker och har ägnat senaste veckan åt omläsning faktiskt. Jag kommer fortsätta att försöka välja böcker utifrån mig själv och inte utifrån det jag tror jag bör läsa.

Jag har också fyllt år och jag vill speciellt lyfta fram författaren Cinna Lupina Ojala som så vänligt hjälpte min mamma att skaffa fram ett exemplar av hennes bok Toner av guld lagom i tid för mitt kalas! Dessutom skickade hon med ett vackert smycke som en extra present! Ett stort tack till dig! Och till min föräldrar som verkligen ansträngt sig för att ordna en fin present.

Av mina systrar och min svåger fick jag dessutom en jättefin samlingsbok med alla Sherlock Holmes berättelserna! I en ursnygg utgåva på engelska.

Av min kära sambo fick jag dessutom en bakbok med glutenfria recept så att jag kan fortsätta utforska huruvida det blir skillnad för mig att låta bli gluten så mycket det går.

Sedan tog livet en chockartad vändning i fredags, det känns så ofattbart och det går knappt att förstå. Men det gör verkligen ont och känns så ofattbart skrämmande. Mina tankar går till Stockholm.

Nu börjar jag dock blogga igen men i väl valda doser och mängder. Om jag har rec-ex som jag vill lyfta fram snabbt men orken inte finns där att skriva en vanlig recension så kommer jag lyfta fram boken på mitt instagram först. Så mitt dåliga samvete kan bli något mindre.