onsdag 24 maj 2017

Den tunna hinnan av Astrid Ahlberg

Astrid Ahlberg, Den tunna hinnan  

Handling:
En ung flicka vaknar upp i mörker. Hon vet inte vem hon är. Inte var hon är. Inte vad som hänt henne. Snart inser hon att mörkret inte försvinner, att hon är blind.

I en annan verklighet blir den unge Maron tvungen att lämna sin far och sitt hem, gården på slätten. Han söker sig till Storskogen för att finna folket med samma fruktade mentala förmåga som han själv - de silverhåriga. Leira kämpar för att leva upp till sin lärares krav. Som enda lärjunge till den gamla kvinnan Taimira, är hon den som en dag ska ta över rollen som Allas Moder. Men hennes varma känslor för den nye ledaren i byn distraherar henne.

Tre unga människors öden flätas samman tvärs igenom den tunna hinnan mellan världarna.

Vad jag tyckte:
Helt ärligt så brukar jag inte vara så förtjust i fantasy som handlar om parallella världar men när jag fick mejlet från Astrid Ahlgren så lockade ändå handlingen så mycket att jag ville prova. För ibland är det spännande att utmana sig själv lite och läsa utanför ens trygghetszon. Och eftersom en stor del av handling är starkt fantasyinspirerat så tänkte jag att boken nog skulle passa mig ändå. Den tunna hinnan visade sig vara en bok verkligen passade mig, trots det lilla motståndet mot just parallella världar. Detta för att Astrid Ahlgren väver samman den realistiska vardagliga världen som finns här och nu med sin fantasyvärld på ett väldigt snyggt sätt som känns trovärdigt. Dessutom har vi tre starka och fascinerande karaktärer som bjuder på ett hisnande äventyr.

Den värld där Leira och Maron lever känns både magisk och fantasieggande där skildringarna av naturen, dofterna, livsstilen och ljuden är så äkta att jag nästan känner mig förflyttade till en helt ny främmande plats. Sanna är den som representerar vår egen vanliga värld och inslagen av det hon varit med om är skildrat med äkthet och stark inlevelse där man enkelt kan sätta sig in i hennes situation.

Skiftningarna mellan dessa tre personerna sker smidigt där varje röst känns som sin egen och där varje person har sin personlighet som utgör en stark bakgrund till själva berättelsen. Språket är lättsamt på ett väldigt mjukt och behagligt sätt. Den tunna hinnan är en lågmäld fantasyberättelse som ändå bjuder på en hel del spänning och skiftningar som gör att läsningen flyter på fint. Detta var min första bok av Astrid Ahlgren men absolut inte min sista! Det verkar som det finns tre tidigare böcker i som utspelar sig i samma värld som denna men jag som inte läst dessa fann det ändå inte svårt att komma in i denna. Den tunna hinnan känns som en fristående bok och går utmärkt att läsa som sådan känner jag. Men det ska bli spännande att gå tillbaka och läsa även de andra tre delarna.

En stjärna i kanten för det otroligt snygga omslaget!

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från författaren, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Elinas bokliv, Tickmicks bokblogg,

tisdag 23 maj 2017

Boktankens Pocket-enkät!



Boktanken tycker pocket passar fint på sommaren och lockas av bokaffärernas pocketerbjudande som gäller just nu. Men samtidigt undrar hon även hur man ska välja ut rätt böcker och ber om hjälp. Jag gillar pocket och jag gillar att tipsa så då passar det fint att pyssla ihop en liten pocket-tipslista!

Adlibris lockar med "4 pocket för 159 kr" och här är mina tips! ( Länkar går till adlibris)


Bokus lockar istället med "4 för 3" ( Länkar till Bokus)

Det blev en del och det märks nog ganska tydligt att min lässmak är relativt splittrad! Både deckare, YA, feelgood och romantik! Och ja jag vet att det är fler än tre pocket i båda dessa listor men kunde liksom inte hejda mig riktigt! 

Liten sommarläsningsenkät



Lyrans noblesser bjuder på en sommarläsningsenkät och enkäter är alltid roliga att pyssla med! Så här kommer mina svar:

1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Jag läser nog ungefär lika mycket som jag brukar, möjligen några mindre i mitten av sommaren då det oftast då jag och min sambo har semester. Då är det en massa annat som ska hinnas med och läsningen går ner ett par böcker. Förra sommaren var jag dessutom sjuk under hela sommaren och orkade inte läsa. Dessutom hade vi två katter som var sjuk under denna tiden så det tog mycket energi och lust. 


2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Nästan så faktiskt, möjligen så dras jag mer mot feel-good och lättsamma romaner under sommaren än under vintern. På sommaren läser jag också gärna spökhistorier för barn/unga har jag märkt såsom Ingelin Angerborns Rum 213. 


3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.
Om det är lagom varmt ute så sitter jag gärna i trädgården i vår lilla tvåsitssoffa. Helst placerad i skuggan då jag inte är förtjust att sitta direkt i solen. Vindsus och fågelkvitter bildar bakgrundsmusik medan blomdoften och gräsmattelukt bildar luktfond =) Gärna kaffe i koppen, en liten kaka kanske eller något annat gott att tugga på. Är det riktigt varmt så är iste aldrig fel =)


4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
Lucina Rileys utsökta roman Midnattsrosen kunde noga passa fint i hängmattan, lagom lättläst, väldigt underhållande och en perfekt roman att låta sig svepas med bort till en främmande plats och här finns även förbjuden kärlek, ett spännande mysterium och en förfallen engelsk herrgård!


5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!

Sommaren utan regn av Maggie Farrell är en briljant bok som utspelas under den värsta torkan i England på många år. Året är 1976 och vi möter en minst sagt dysfunktionell familj som de vuxna barnen med sina familjer återvänder till familjehemmet efter att deras far en dag helt sonika reste sig upp, gick ut genom dörren och inte kom hem igen. Hettan och torkan bildar en mycket passande fond till denna underbara bok.

Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson

Christoffer Carlsson, Den tunna blå linjen 

Handling:
Det är en orolig tid.
Fredagen den trettonde november 2015 exploderar det i Paris och genom Europa rör sig enorma flyktingströmmar norrut. Ryktet: en terrorist har tagit sig in i Sverige för att genomföra ett attentat i landet. Är det sant? Ingen vet.
Samtidigt mottar Leo Junker ett brev. Det rör det fem år gamla, ännu olösta mordet på Angelica Reyes.
Vid det laget har John Grimberg, en gång Leos bäste vän, varit spårlöst försvunnen i över ett år. I terrorns skugga jagar Leo snart en helt annan, kanske ännu farligare sanning som ställer dem båda inför en sista prövning.

Vad jag tyckte:
Då har vi alltså kommit till vägs ände och det är tid att säga farväl till Leo Junker. Den tunna blå linjen är den avslutande delen i en svit om fyra böcker som alla kretsar kring polisen Leo Junker. Christoffer Carlsson har skapat en fantastik kvartett brottsromaner som alla innehåller brännheta samhällsaktuella ämnen och där hans kunskaper som kriminolog säkerligen präglat av sig mycket på berättelserna. Alla tre böcker har hållit en hög standar med väl sammanhållen intrig, fascinerande och levande karaktärer och stundtals riktigt vackra skildringar över Stockholm.

Den tunna blå linjen avviker inte från detta men den bjuder ändå på en något annorlunda läsning. Jag upplever att tempot är långsammare och det finns en ständig närvaro av farväl i boken. En vemodig känsla av avsked präglar hela historien och jag försöker dra ut på läsningen så länge jag kan. Och jag tror nog att Christoffer Carlsson har hittat en alldeles perfekta slutmeningen, så klockren! Christoffer Carlssons språk är noga avvägt, där inget ord känns överflödig eller för litet. Det är perfekt i sin utformning och en njutning att läsa.

I boken så har vi ett ämne som tyvärr är skrämmande aktuellt men som ännu inte hänt när Christoffer Carlsson skrev sin bok. Han lyfter fram bombdåden i Frankrike och låter oss få veta att en av bombmännen ska ha smitit igenom nätet och befinner sig i Sverige. Hela landets poliskår och regering samt allmänhet går på tå och spänningen är olidlig, för vart är han? Vem är han? Vad vill han? Och kommer det att smälla? Nu när boken släppts så har det redan hänt, en terrorist plöjde rätt in i folkmassorna i Stockholm och våldet står nu utanför vår egen ytterdörr. Skrämmande hur nära Christoffer Carlsson kommer sanningen.  Alla tre delarna har känts inspirerade av olika slags deckar-genrer och jag känner nog att Den tunna blå linjen flirtar väldigt mycket med den klassiska polisromanen. För utöver spåret med terroristen som ändå tar förvånansvärt lite utrymme så finns här också en tråd som följer cold-case fall genomför förhör, läsning av dokument, spaningar och långsamt pusslande med gamla ledtrådar. Den blå linjen bjuder på en annan sorts av rafflande spänning än genom actionhandlingar och våldsamma scener. Ett mer långsamt tempo skapar en långsam spänning som växer sig fram istället för att explodera.Mycket snyggt gjort tycker jag det är. Men samtidigt är även vänskap och lojalitet något som står i fokus i denna roman. Leo Junker verkar på något sätt kommit till ro och landat i någon slags normalitet. Historien med hans vän John Grimberg som löpt genom hela serien är väl genomtänkt och får här ett värdigt avslut.

Jag avundas alla er som ännu inte stiftat bekantskap med Leo Junker, denna säregna, melankoliska, udda och ibland skitstöveln till människa. Och som ännu inte fått njuta av Christoffer Carlssons fantastiska hantverk som författare.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Piratförlaget, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Boklysten,

söndag 21 maj 2017

Tiden är inte än av Elin Boardy

Elin Boardy, Tiden är inte än 

Handling:
Sverige, cirka 1350. Europa ligger i ruiner, digerdöden härjar och har på bara några år utplånat en tredjedel av befolkningen. En kvinna lämnar allt bakom sig och flyr ut ur landet, för att möta sitt öde. 

Detta är början på en vandring som blir mycket lång, då den kanske inte har något annat mål än bort. En flykt som tar henne genom ett både rättslöst och ödelagt landskap, till platser där folk alltjämt lever, och försöker överleva. Till pestläkarna, gycklarna, hororna, änkorna, de föräldralösa. Hon får möta såväl vänlighet som illvilja

Vad jag tyckte:
Först hade jag lite problem att komma in i boken, upplevde den som alltför fragmentarisk och hittade inte rätt läsflyt. Men när jag tog mig tid till att sätta mig ned och läsa fokuserat så släppte motståndet och jag sögs in i denna enastående historia som Boardy skapat.

Vi följer en vandrare, vart hen är på väg, vad hen flyr från eller varför hen vandrar vet vi inte i början. Jag väljer att kalla vandraren för hen för ibland är det en hon och ibland en han men alltid samma person. Som kvinna är det nämligen inte alltid så säkert att vara ute och vandra under medeltiden så vår huvudperson Sigrid tar sig emellanåt ett mansnamn för att vara säker. Steg för steg tar vi oss fram genom ett förstört Europa, en plats som är krossad av död och förstörelse. Där digerdöden svept fram och utplånat enorma mängder människor. Via vår vandrare som emellanåt slår sig ned i någon stad får vi lära känna människorna. De vardagliga, enkla människorna som försöker skapa någon form av vardag. Vi möter en pestläkaren, ett värdhuspar och skarprättarens syster bland annat. Genom dom försöker Boardy ge oss en inblick i vilka tankar och känslor dessa människor kunde haft under denna tid. Med sitt enkla, rättframma språk så lyfts dessa människor fram på ett för mig väldigt äkta och levande sätt. Jag kan se dessa människor framför mig och det gör ont i mig när jag ser vad det varit med om. Texten av avskalad men samtidigt på ett märkligt sätt fylld med små, små detaljer som gör att texten skimrar av liv och känslor. Det är en njutning att läsa.

Elin Boardy gör också kortare stycken som lyfter blicken från medeltiden och landar i vår egen tid, här kopplas nuet med dåtiden, det förflutna med det levande. Som i ett stycke där vi möter en människor på 1350-talet som beklagar sig över alla dessa flyktingar, i stycket som visa modern tid så möter vi flyktingar som flyr över Medelhavet. Mycket snyggt att väva ihop det förflutna med nuet för så är det ju, att allt hör ihop i en enda stor gobeläng av händelser, människor, liv och död.

När vi närmare oss slutet så läser jag med bultande hjärta och en klump i halsen, det är så starkt så känsloladdat och så gripande när vi väl får veta allt om vår vandrare att det gör ont i mig.  Tiden är inte än är är en stark berättelse som kräver lite av sin läsare men ändå är den på många sätt också väldigt lättläst. Jag kan starkt rekommendera denna som vill läsa något annorlunda som griper tag och berör.

Ett extra plus för det otroligt vackra omslaget och den fina signeringen inuti boken.

Betyg: 4 + /5
Boken kommer från: Rec-ex från Wahlström & Widstrand, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser, Boktanken,

onsdag 17 maj 2017

Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson

Majgull Axelsson, Ditt liv och mitt 

Handling:
Märit kliver av tåget i Lund utan att själv förstå varför. Det är över femtio år sedan hon senast var här och hon har inte längtat tillbaka en sekund. Hit kom hon som läkarstuderande på 60-talet, en tid då folkhemmet växte och blomstrade.
Men på Norra kyrkogården vittnar en massgrav om en annan verklighet. Här hamnade patienterna från Vipeholm, den stora anstalten för så kallade sinnesslöa strax utanför Lund. Det var där hennes bror gick under. Han som kallades Tok-Lars, Vidundret eller Haltelyttelasse. Vad var det som hände för alla dessa år sedan? Och vem bär egentligen skulden?

Vad jag tyckte:
Majgull Axelsson tillhör en av de svenska romanförfattarna som jag läser allt av, jag tror inte jag ogillat en enda bok av henne men jag tror ändå på något sätt att jag uppskattar hennes böcker på ett nytt sätt nu när jag är lite äldre. Majgull Axelsson skriver mörka romaner om trasiga individer, om dysfunktionella familjer, om de svaga och utsatta i samhället, hon skriver om sådant som skaver och gör ont. Men också om det som är ljust och hoppingivande. 2014 så läste jag "Jag heter inte Miriam" och det gjorde ont i mig väldigt länge efteråt, än idag kan jag tänka en stund på Miriam och hennes liv. Framförallt när jag läser böcker eller ser nyheter/tv som påminner om den boken.

Så jag var väldigt glad att det äntligen skulle komma en ny bok med Majgull Axelsson.  Denna gången vänder författaren blicken mot det svenska folkhemmet och den svenska välfärden under 50 och 60-talet. Via Märit får ta del av baksidan av detta, ser in bakom kulisserna och förstå att allt inte var så bra som det var tänkt att vara. Den röda tråden i boken handlar om institutionerna såsom Vipeholm där de sk sinneslöa och idioterna skulle "vårdas". Den vården var både obefintlig och omänsklig. Detta är ett mörkt kapitel i den svenska historien och som sådan behöver den verkligen lyftas fram. Majgull Axelsson gör det med bravur genom en lågmäld, avskalad berättelse som utgår från en ung flickas uppväxt i en minst sagt dysfunktionell familj. Där har vi hennes stora lillebror Lars, eller Toklars som han också kallas. Mitt liv och ditt är en roman som skaver och gör ont, skiftningarna ifrån den unga flickans perspektiv till den äldre dam som Märit växt upp till är skickligt gjorda och fördjupa historien på ett väldigt bra sätt. Jag stör mig till en början på Den andra ( läs boken så förstår ni vem jag menar!) men efter ett tag så känns det helt rätt och passande. Den andra tillför ännu ett perspektiv på hela historien.  Ditt liv och mitt är en stark och berörande berättelse om sökandet efter svaren, om hämnd och försoning.

Ditt liv och mitt når inte enligt mig personligen upp till den föregående boken men det är en utmärkt bok på många sätt. Majgull Axelsson behärskar verkligen sitt hantverk på ett ypperligt sätt och jag kommer säkert återkomma till boken i mina funderingar ett bra tag framöver.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Rec-ex från Brombergs förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går,  Den läsande kaninen,

Från A till Ö: Cirkus


C - Cirkus. En bok som det hände mycket i.
Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.

Detta var lite klurigt att komma på faktiskt. Men jag kom fram till att just detta inte behöver betyda att boken som sådan i slutänden var dålig. Bara att det var väldigt mycket information och fakta samtidigt som det hände saker hela tiden. Jag tänker på Simma med de drunknande av Lars Mytting som är en fantastisk roman men som verkligen krävde en del av mig som läsare. Undvik inte boken för den är helt briljant men det är en ordrik roman där man får lära sig allt från potatisodling till masurbjörkar till vapendekor och tillverkning. Men släpper man taget och bara låter sig sjunka in i boken, omfamnas av alla dessa ord så är boken en njutning från första sidan till sista sidan, enligt mitt tycke =)




Eldpojken av S.K Tremayne

S.K Tremayne Eldpojken
Översättare: Ylva Mörk

Handling:
Den perfekta mannen. Den perfekta styvsonen. Den perfekta lögnen?
När Rachel gifter sig med mörka, stiliga David är det som att allt faller på plats. Den delade lägenheten i Londons södra förorter ersätts med ett fantastiskt hus i Cornwall, och singellivet med en kärleksfull man och en tillgiven styvson.

Men gradvis förändras pojken Jamies beteende. Han kommer med otäcka profetior och säger sig vara förföljd av sin döda mors vålnad. Först tänker Rachel att han gör det för att straffa henne, men inser snart att han är mer traumatiserad än hon trott.
När hon tar upp det med David möter hon bara motstånd; han vill inte alls prata om Jamies utbrott. Inte heller får Rachel veta detaljerna kring Davids före detta frus plötsliga död mindre än två år tidigare. Sommar blir till höst och när vintern närmar sig börjar Rachel frukta att det ligger något i Jamies hemska ord: ”Du kommer att dö i jul.
Vad jag tyckte:
Eldpojken är en mörk modern spökhistoria som bär med sig ett eko av Dauphne Du Mauriers Rebecka. Iscensättningen med den ödsligt belägna godset i Cornwall, beläget precis vid klippkanten och de gamla gruvorna skapar en perfekt atmosfär för den kusliga historia som Tremayne skickligt målar fram med ett elegant och sirligt språk. Vi har den unga kvinnan som förälskar sig i en något äldre änklingen vars första fru dött under mystiska omständigheter. I Eldpojken adderar vi dessutom den unga styvsonen Jamie vars märkliga beteende skapar stora problem för Rachel. Gränsen mellan det verkliga och galenskap är hårfin och jag är verkligen förtjust i just sådana här psykologiska thrillers. Speciellt när det finns inslag av det övernaturliga.

Sakta bygger Tremayne upp stämningen och när allt kulminerar mitt i en förödande snöstorm så avskärmar våra huvudpersoner i total isolering så sitter jag som på nålar. Eldpojken bjuder på kuslig läsning med ett lågmält tempo men där det ändå inte saknas tempo eller ett konstant driv som för läsningen framåt. Jag gillar även de historiska inslagen med skildringarna över gruvorna och livet för de som var beroende av arbetet i dessa gruvor.  Däremot så hade jag lite problem med Rachel, emellanåt så blir hon lite för klichéartad och vissa tankar kring psykisk ohälsa kändes lite unkna, kan inte säga så mycket mer för att inte spoliera handlingen helt. Men i övrigt så gillade jag Eldpojken och det var en riktigt härlig ruggig läsning som gav en och annan kall kår längs ryggen.

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Lind & Co, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Med näsan i en bok, Boktok73 


tisdag 16 maj 2017

Binas historia av Maja Lunde

Maja Lunde, Binas historia  
Översättare: Lotta Eklund

Handling:
"Binas historia" är en roman om en av de slumrande katastrofer som alltmer kommer i blickfånget: bidöden. Krisen med bisamhällen som slås ut världen över kan se ut som en perifer detalj i det ekologiska systemet. Men utan bin, ingen pollinering. Utan pollinering, inga växter. Och vad är förutsättningarna för liv utan växter?

William är en melankolisk biolog och fröhandlare i England 1852, som bygger en helt ny sorts bikupor för att ge ära och berömmelse åt sig själv och familjen.

George är biodlare i USA 2007 och kämpar för sin överlevnad men hoppas att sonen kan rädda gården. Men något håller på att hända med hans bin.

Tao arbetar med handpollinering i ett framtida Kina där bina har försvunnit. Hennes högsta önskan är att sonen ska få ett bättre liv.


Vad jag tyckte:
Binas historia är en lågmäld dystopiska historia som med sitt vackra språk och insiktsfulla skildringar av relationerna mellan föräldrar och barn. Historien tar sin början redan på slutet av 1800-talet där vi få bakgrundshistoria till binas mystiska värld. I nutiden, 2007 skildras den förestående bi-döden med både ömsint kärlek och vemodig sorg över förlusten av en värld som hastigt tar slut. Därefter tar vi ett långt kliv framåt i tiden, till 2098, där vi får följa den unga moderns desperata kamp för att låta sitt enda barn få en bättre framtid.

Binas historia bjöd på en annorlunda läsning som både var tilltalande och läsvärd. De historiska kapitlen var intressanta men tyvärr så tyckte jag direkt illa om William och dessa kapitlen drog ned lästempot kraftigt. De vackraste delarna tyckte jag var 2007 med biodlaren George vars historia inte bara bina utan också en finstämt berättade skildring av en far-son relation som möter stora problem. Kärleksfullt skildrar författaren om förlusten av att ett barn växer upp och arvet som fadern slitit för förstörs i en fruktansvärd tragisk händelse återges med djup sorg och förtvivlan. Den unga modernTaos kamp i framtiden är också den kärleksfullt skildrad, här finns mer frenetisk och förtvivlad men väldigt vacker.

Det som gör Binas historia till en så stark historia som verkligen berör att just detta ämnet är högaktuellt. Det gör den än mer skrämmande än en dystopisk skildring fylld med zombier och mutanter. Det som sker i Binas historia sker redan, här och nu och författaren har skrivit upp en rad med intressanta böcker och dokumentärer i slutet av boken som verkligen förtjänas att titta närmare på.  Lågmäld men skrämmande läsning utgör Binas historia en komplex och vacker historia över ett väldigt aktuellt ämnen. Ett långsamt tempo bidrar till att det finns tid för eftertanke och reflexioner över hur sårbara vi människor egentlige är. Funderingarna kring hur ett litet bi kan vara så avgörande för vår överlevnad var minst sagt intressant att läsa om.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket.
Andra som skrivit om boken: MsHisingen,  I hyllan, Pocketpinglor

måndag 15 maj 2017

Tematrio: Flickor och Pojkar


Förra veckan så missade jag Lyrans tematrio som handlade om böcker om flickor, jag tänkte då att jag inte hade något bra att komma med. Så denna vecka vill Lyran att vi ska lista tre böcker om pojkar. Och så just nu ikväll kom jag på ett bra svar på båda teman! Så jag går lite utanför boxen och svarar på båda teman denna veckan!

Flickor:

  1. Och kvar stod en röd resväska, Marie Åberg.  Marie Åbergs berättelse är inspirerade av hennes egen farmors historia. En stark och berörande historia som verkligen fastnade hos mig.
  2. Det växte ett träd i Brooklyn, Betty Smith. En klassiker som nu ges ut på nytt, vilket jag verkligen förstår. Genom Francie får vi ta del av livet i Brooklyn under mellankrigstiden där fattigdom och utsatthet är vardagsmat.
  3. Anne på Grönkulla, Lucy Montgomery. En kär barndomsfavorit som jag knappt vågar läsa om för att det inte ska förlora det vackra rosa skimret som jag minns den som. 


Pojkar:

  1. Löftet. Marie Åberg.  Precis som i hennes första bok så skildras här författarens egna farfars liv och öde på ett berörande sätt. 
  2.  Flyga drake av Khaledi Hosseini. En av de starkaste och vackraste uppväxtskildringar jag läst. Trots att det är många år sedan jag läste boken så lyser den starkt i mitt minne.
  3. Simma med de drunknande, Lars Mytting. En av förra årets starkaste bok. En ordrik, myllrande, vacker och fascinerande skildring av en ung pojke som växer upp till en ung man. Otroligt läsvärd.



Ps: Marie Åbergs serie avslutas med Vi som älskade och hatades så, denna gång inspireras historien av författarens mamma, en briljant bok som verkligen är läsvärd på många sätt.

Häxan av Camilla Läckberg

Camilla Läckberg, Häxan

Handling:
När fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks tragiska minnen till liv. Trettio år tidigare försvann en liten flicka från exakt samma gård och hittades senare mördad. Den gången anklagades två trettonåriga flickor för att ha fört bort och dödat flickan. De befanns skyldiga i domstol men slapp fängelse på grund av sin ålder. Den ena av dem har efter det levt ett stilla liv i Fjällbacka. Den andra har just återvänt för första gången sedan händelsen, nu som firad skådespelare för att porträttera Ingrid Bergman i en film som ska spelas in i trakten.

Fjällbackaborna ställer mangrant upp i sökandet efter Linnea, och till slut finner man henne. Naken, invid samma skogstjärn där den första flickan hittades. Skräcken sprider sig i det lilla samhället. Kan fler flickor vara i fara?

Trots att Patrik Hedström tycker att det verkar långsökt börjar han och hans kolleger vid Tanumshedepolisen utreda om det finns något samband mellan de två fallen. Till sin hjälp får de Erica Falck, som sedan länge arbetar med en bok om det gamla mordet. Utredningen river upp många sår, drevet går och invånarnas rädsla för det okända får fruktansvärda konsekvenser.


Vad jag tyckte:
Av någon anledning så har jag i alla år ratat just Camilla Läckberg Fjällbacka-serien, jag har läst en bok och det var inte ens första boken utan någonstans i mitten. Därefter så har jag valt bort hennes böcker utan att jag riktigt kan förstå varför. Möjligen fick jag för mig efter påtryckningar från andra håll att hennes böcker inte var något att ha. Mycket dumt gjort att låta sig påverkas av vad andra tycker och tänker men för några år sedan var jag väldigt känslig och hade lätt att falla till föga utefter vad andra tyckte. Nu är jag lite äldre och klokare vilket är en himla tur för det visade sig att jag faktiskt tyckte väldigt mycket om Läckberg! I alla fall hennes tionde bok Häxan men jag ska definitivt gå tillbaka och läsa serien från början. Med förhoppning att i alla fall en del av dom är minst lika bra som Häxan.  Jag har ju sett att böckerna finns i ursnygga pocketutgåvor, kanske kan vara lämpligt att skaffa några att ha som ett litet sommarprojekt =)

Häxan bjuder på en komplicerad intrig med många spår som är hopplöst intrasslade i många olika människors liv. Bit för bit, som i ett stort pussel så framträder en skrämmande historia som pågått i många år. Där de två nutida historien är tätt sammanvävda och där de mörka historien från förr upprepas på nytt. Läckberg har även valt att väva in ett historisk spår som trots att det kan verka långsökt faktiskt passar väldigt väl in i historien. Dessa tre huvudspåren, ett från slutet av 1600-talet, ett från 1985 och ett från nutiden har alla en gemensam röd tråd tycker jag. En röd tråd som visar hur okunskap och rädsla för det som är nytt och främmande kan skapa både hat och fördomar. Något som i sin tur kan skapa fruktansvärda tragedier. Jag tycker det är riktigt snyggt hur Läckberg beskriver hur samma fenomen som fanns då även finns nu. Hur detta aldrig tycks försvinna utan bara byter namn och skifta fokus från häxor till flyktingar till homosexualitet.

Häxan är en tegelsten på strax över 600 sidor men jag märker inte ens av sidoantalet utan läsningen flyger fram där ett ständigt driv skapar en iver över att få läsa vidare. Det finns såklart mycket sidohistorier med de privata liven för Erika och Patrik samt deras familjer, en del har jag såklart missat men tycker ändå Läckberg skriver så pass bra att jag ändå hänger med trots att jag missat flera delar i serien. De bitar av information jag får gör mig ändå riktigt nyfiken på att få veta mer om detta så det blir till att läsa från början. Jag gillar också de vardagliga skildringarna som känns både äkta och normala, här skildras livet som småbarnsförälder på ett sätt som känns väldigt naturligt.

Här finns även många andra människor som är väldigt fascinerande att följa och som berör mig väldig starkt. Jag tänker främst på Karim och hans familj samt Sam och Jessie. Häxan är en mörk, skrämmande, smart och väldigt underhållande historia som bjuder på stark läsning som både berör och upprör mig som läsare. Jag funderar mycket på orsak och verkan, konsekvenser av ens handlingar och hur detta kan påverka människor i flera generationer. Men även om föräldrars påverkan på sina barn och hur detta kan skapa grogrund för problem som inte borde finnas. Sedan tänker jag mycket på Karim och hans vänner, deras historier har vi alla läst om i tidningarna och sett på nyheterna. Här får jag djupandas när jag läser om vad de utsätts för och när Läckberg lyfter fram åsikter som tyvärr är alltför vanliga. Jag trivs väldigt bra med Läckberg raka, jordnära och vardagliga språk som passar perfekt ihop med historien och människorna. Läckberg lägger ett stort pussel med väldigt många bitar men genom smarta drag så får hon hela pusslet att passa ihop på ett väldigt snyggt sätt.



Ett litet tillägg måste jag göra och det är att på sidan 378-379 så har man missat att korrekturläsa ordentligt...  Skrev ett inlägg om det men här kommer en kort sammanfattning: Mitt i ett viktigt genombrott i utredningen så byts Nea ut, som just detta stycke handlar om, ut till Stella. Och inte bara en gång utan flera gånger. Vid första läsningen trodde jag att jag helt enkelt var för trött och förvirrad så jag lade undan boken för att fortsätta läsa dagen efter. Men även då var det förvirrande ett tag innan jag förstod att det blivit lite fel i namnsättningen. Det är lite tråkigt när det blir så, speciellt i en bok så är så här bra, att mitt i ett väldigt viktigt skede så blir det fel namn.

Betyg: 5 /5
Boken kommer från: Bonniers bokklubb
Andra som skrivit om boken:  Lottens bokblogg, Just nu Just här, Bina´s books,  Mias bokhörna,  och Johannas deckarhörna,

torsdag 11 maj 2017

Tryckfelsnisse...

Jag håller på att läsa Häxan av Camilla Läckberg. Väldigt bra bok än så länge och jag är allt lite konfunderad över varför jag bara läst den första boken i Fjällbacka-serien. Något som nog bör göras något åt tror jag :)

 Men nu när jag närmar mig slutet på boken så mitt i ett rätt viktigt genombrott i utredningen så verkar Tryckfelsnisse varit i farten... de två flickorna Stella och Nea har förväxlats. Stycket handlar om Nea men istället står det Stella flera gånger. Blev väldigt förvirrad och trodde jag missat något. Var lite trött igår när jag läste nämligen. Nu ikväll läste jag om och det var inte bara jag som missförstod... Sidan 378-379 är det lite fel, är det någon annan som sett det med?

Nåja nu fick jag ju rätsida på det och ska fortsätta läsa. Har bara 100 sidor kvar nu :)

måndag 8 maj 2017

Middagsmörker av Charlotte Cederlund

Charlotte Cederlund, Middagsmörker  

Handling:
Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv.

Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.


Vad jag tyckte:
Äntligen har jag läst Middagsmörker! Jag har varit så nyfiken på den och tänkt läsa den hur länge som helst. Men nu äntligen blev det av. Och så glad jag är för det! Middagsmörker är en komplex, mörk, fascinerande berättelse om identitet, utanförskap, fördomar men också om att hitta hem och om vänskap. Jag älskar verkligen att läsa om böcker som lyfter fram det samiska folket och deras liv på ett både intressant och tankeväckande sätt. Jag vet själv med mig att min kunskap om det samiska folket är skrämmande dåligt och jag känner verkligen att jag borde lära mig mer. I Middagsmörker får jag en hel del ny kunskap samtidigt som jag underhålls med en otroligt spännande historia.

Ett rakt, rättframt språk skapar ett högt driv, emellanåt kan jag väl känna att det går lite för fort men i det stora hela så njuter jag från sida ett till sista sidan. Middagsmörker har också starka inslag av fantasy genom att Ailia är utvald att rädda folket ifrån en tragedi.  Här flätar författaren in inslag ifrån den samiska mytologins värld med bitar från verkligheten för att skapa en väv av mystik och spänning. Och jag tycker allt att författaren lyckas riktigt bra i detta.  Med starka personskildringar, väl genomtänkt intrig samt skarpsinniga detaljskildringar som blandas med bländande vackra naturscener gör Middagsmörker till en riktigt fin bok.

Middagsmörker är en välskriven och spännande berättelse som jag gillade riktigt mycket och jag ser framemot att få läsa kommande delar snart.

Betyg: 3 + / 5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Bokhuset, I havsdjupens sal,

Lögnernas träd av Frances Hardinge

Frances Hardinge, Lögnernas träd  
Översättare: Ylva Kempe

Handling:
Fjortonåriga Faiths föräldrar bestämmer sig för att flytta ut till en vindpinad ö vid engelska kusten och hon förstår att det ligger mer bakom beslutet än vad de vuxna låtsas om. När hennes pappa kort därefter omkommer under mystiska omständigheter tror Faith sig veta något som kan ha betydelse. Men hon är bara en flicka, och i 1800-talets England anses hon inte värd att ta på allvar. Om hon ska få någon klarhet i vad som hänt måste hon ta reda på det på egen hand. 

I jakten på ledtrådar hittar hon ett märkligt träd bland sin fars tillhörigheter. Det växer och bär frukt bara om man berättar en lögn för det. I gengäld avslöjar trädet en sanning. Eftersom trädet kan vara hennes enda chans att få reda på vad som hände hennes pappa, sprider hon lögn efter lögn över den lilla ön. Men lögner har en tendens att få eget liv …


Vad jag tyckte:
Lögnernas träd är en mörk, suggestiv berättelse som snärjer in läsaren i en otäck väv av lögner, svek och död. Med ett mjukt men ändå glasklart språk skildrar Frances den unga Faiths desperata längtan efter att bli sedd, både som ung kvinna men också som dotter. Hennes starkaste dröm är att hennes far, en kända och stora vetenskapsmannen ska se även henne, sin dotter och då även se hennes intelligens trots att hon bara är kvinna. 

Lögnernas träd är vacker på ett bitterljuvt sätt fylld med mörker och förtvivlan. En skildring av både barndomens ljuvlighet men också övergången till vuxenhet. Om att vara kvinna i en tid så kvinnor inte räknades och ansågs vara allmänt mindre kunniga.  I mitten när vändningen kommer så skär det i mitt hjärta för allt som Faith måste tacklas med och försöka acceptera. Skildringarna av den karga, vindpinade ön med det ständiga regnet och de misstänksamma öborna som tittar snett på en är kusligt underbara på många sätt. Fatih är en helt fantastisk karaktär som känns både levande och äkta på så många sätt. Hon är komplex, fylld av vetgirighet och längtan. Samtidigt så gillar jag också själva skildringen av relationen mellan Faith och hennes mamma, en relation som i början hamnar i skymundan av den store fadern vars skugga döljer mycket. En relation som växer och förändras under läsningens gång.

Jag läser och njuter av Lögnernas träd och det känns lite vemodigt att den tar slut så fort. 

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket
Andra som skrivit om boken: Prickiga Paula, Med näsan i en bok, Carolina läser och Petras bokblogg

söndag 7 maj 2017

Den du var av Frida Hallberg

Frida Hallberg, Den du var

Handling:
Sabina ärver en liten gård halvvägs upp på ett berg. Torpet är utan el och avlopp och ligger långt ifrån närmsta granne.Efter uppbrott och svek beslutar hon sig för att flytta dit.Under somrarna hon tillbringade där som barn var hennes största önskan att se småfolket och älvorna. Nu lyckas hon öppna ögonen och börjar ana dem.En dag dyker det upp en underlig man som hon inte kan avgöra om han är människa eller av älvafolket.

Den du var handlar om att söka sig ifrån samhällets skrivna och oskrivna regler, för att komma närmare naturen och livet. Om att ta kontrollen över sitt liv.

Vad jag tyckte:
Jag blev inte riktigt så förtjust i Frida Hallbergs första bok Jag ropade eller rättare sagt så gillade jag själva bakgrundshistorien och frågeställningar som berörde jorden och livet. Men den romantiska biten kändes inte helt rätt för mig. I samband med min recension så hörde författaren av sig via mail och skrev ett fint svar på detta som gör att jag nu när jag läst Hallbergs andra bok förstå första boken bättre. Jag ropade skrev författaren när hon var betydligt yngre och i den andra boken så märker man tydligt hur författaren känns mer självsäker både som person och som författare. Tack för mailet och förtydligandet!

Den du var tilltalade mig väldigt mycket, här finns mycket romantik som jag inte är van vid att läsa men denna gång känns den mer rätt. Dessutom så är Sabina som förekommer i denna bok en kaxig tjej, hon är blivit bränd och har svårt att lita på andra men hon kan ändå stå upp för sig själv och bita ifrån rejält när det behövs.  Sedan tror jag också att själva inramningen med den lilla stugan på berget i skogen passar mig bättre. Jag blir väldigt förtjust i skildringarna av Sabinas nya liv i samband med att hon ärver stugan och jag gillar verkligen hur hon vågar bryta normerna och det invanda livet för att skapa sig ett eget bättre liv.

Dessutom så förekommer det element i berättelsen som tillhör lite av mina favoritämnen, nämligen den nordiska mytologin och folktron. Vi har bla ett ganska så känt väsen ( vilket säger jag inte utan ni får läsa boken själva!) som Frida Hallberg skildrar på ett rätt oväntat sätt. Mycket spännande! Och väldigt intressant. De romantiska inslagen känns mer naturliga och snyggt inflätat i den övriga berättelsen. I Den du var upplever jag att romantiken och kärleken bara är en del av historien, här finns många andra bitar som är minst lika viktiga. I Den du var finns många reflektioner om dagens stressande liv, om att det är möjligt att bryta mönster och skapa sig ett nytt liv. Stillsamma funderingar som blandas med ilska när Sabina möts med oförståelse inför hennes val att bosätta sig mitt ute i skogen i ett gammalt torp.

Ett mjukt behagligt språk där massa naturromantiska inslag bildar en mycket finstämt berättad historia som faktiskt tilltalar mig mycket. Lättsmält men utan att vara för enkelt med en del intressanta inslag som bryter av och skapar spänning.

Spoiler: Underbara fina Lurva! Jag förstår att hennes tid var kommen men ush vad det gjorde ont att läsa om! Böcker där katter dör borde ha en varningstriangel på sig ju!

Den du var är precis lika bra korrekturläst och formgiven som den tidigare boken, ett stort plus för det.

Betyg: 4 / 5
Boken kommer från: rec-ex från författaren själv, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Fjäderpennans bokblogg , Svenska eböcker

fredag 5 maj 2017

Helgfrågan v.18: Klassiker


Då var det fredag igen och då är det dags för Mias helgfråga som denna vecka handlar om:
Vilken klassiker tycker ni absolut man ska läsa?

Det finns många bra klassiker som håller för att läsa även om de har ganska många år på nacken och som också tåls att läsas flera gånger. Här är några av mina favoriter som jag läst åtminstone två gånger.
* Dödssynden av Harper Lee
* Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
* Kallocain av Karin Boye
* Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf
* Jane Eyre av Charlotte Bronté


onsdag 3 maj 2017

Från A till Ö: B-Besviken

Monika på Bokföring enligt Monika lade för någon vecka sedan upp en tagg som avhandlar hela alfabetet, från A till Ö. Men hon har valt att dela upp taggen och ta en bokstav i taget. Jag tänkte att jag kunde mjukstarta mitt bloggande med att hänga med på denna lilla utmaning. Kika in Här för att se hela listan.


B - Besvikelse. En bok som inte levde upp till dina förväntningar.
Du såg verkligen fram emot att läsa den här boken. Anledningen spelar ingen roll. Men det slutade som en stor besvikelse.


Jodå det har funnits en del sådan böcker. Men den första som poppar upp i mitt huvud är den sk biografin om Robin Williams skriven av Emily Herbert. Normalt sett brukar jag inte läsa kändisbiografier men när jag fick förfrågan om just denna så tvekade jag inte det minsta. En av mina favoritskådespelare var just Robin Williams så jag tyckte det kunde vara intressant av få veta mer om mannen bakom maskerna. Men jösses så besviken jag blev på den.... Kika gärna in Här och läs mer utförligt varför jag blev så besviken.






tisdag 2 maj 2017

Månadens favoriter!

Jag har bestämt mig för att skippa månadslistor där jag preciserar allt jag läst under föregående månad. Detta för att jag märkte att det enbart skapade massa negativ stress hos mig. Istället tänkte jag göra ett temainlägg i slutet av varje månad och lyfta fram fyra favoriter! Så här kommer mina fyra favoriter från April månads läsning:



Bubblare: Jean Hardinge, Lögnernas träd samt Unni Lindell, Där Satan har sin tron.







Där Satan har sin tron av Unni Lindell

Unni Lindell, Där Satan har sin tron 
Översättare:Margareta Järnebrand

Handling:
I ett ödsligt hus utanför Oslo har en hämndplan satts i verket. Några män förs bort och återfinns senare brutalt mördade.
Femton år tidigare försvann en sexårig flicka i Oslo och polisen har nu beslutat att återuppta utredningen. Kriminalinspektör Marian Dahle, som varit sjukskriven och fortfarande är i både fysiskt och psykiskt dåligt skick, får i uppdrag att tillsammans med en pensionerad psykolog se med nya ögon på fallet.
Men när Marian Dahle hittar spår som binder samman det gamla försvinnandet med de nya morden behåller hon upptäckten för sig själv – och får en mycket farlig fiende efter sig.

Vad jag tyckte:
Jag var riktigt förtjust i Unni Lindells tidigare böcker, där Cato Isaksen var huvudpersonen. De var lagom, vardagliga deckare med stråk av mörker. Sedan kom Honungsfällan ( tror jag det var) där Marian Dahl dök upp. Jag tålde inte människan och slutade läsa serien... Såhär i efterhand förstår jag inte riktigt varför. Där Satan har sin tron är första boken där Marian Dahl figurerar ensam och jag nog missat fyra böcker. Efter att ha avslutat denna så ska jag genast åtgärda detta då jag märker att även om jag inte direkt gillar Marian Dahl så har mer förståelse för henne numera. Marian Dahl är en kantig, skev person som är både paranoid och misstro allt och alla. Hon är inte vidare förtjust i människor och tror att de flesta vill henne illa. Men alla dessa kantigheter och skevheter är just det som gör henne så intressant och fascinerande. Jag tänker lite på Gillian FLynns skeva kvinnor som Libby Day, Amy och Camille, dessutom Sharon Boltons Lacey Flint samt Mo Hayders Flea Marley. Med Marian har vi en opålitlig berättarröst där korthuggna meningar varvas med långa osammanhängande utlägg om allt från autism till myror. Många sökningar på google för att hitta alla svar Marian Dahl söker efter. Marian Dahls kapitel varvas med dels offrens men också förövarnas. Normala vardagsskildringar mixas med mörka tankegångar om Satan och Gud, om tro och botgörelse.

Deckaren som inledde boken växlar över till nattsvart skräck som drar mer om splatterhållet än rena kusligheterna. Där Satan har sin tron är en mörk, grotesk och skrämmande deckare som för mig känns som att sugas in i en ond malström. När boken väl är slut känner jag mig helt utmattad och mörbultad. Så snyggt skrivet och med en psykologisk skärpa och insikt som känns skrämmande genuin och äkta. Nu ska jag omedelbart leta rätt på de föregående delarna för att läsa ikapp och jag hoppas innerligt att Unni Lindell fortsätter sin serie om Marian Dahl.

En rolig sak är hur Unni Lindell via Marian Dahl med glimten i ögat driver lite med den gängse standarmodellen som använts och används lite för ofta när det kommer till poliser i deckare. Ni vet nog vem jag menar, polisen som är ungkarl/skild, dålig relation till ev. barn, alkoholproblem, svårigheter att samarbeta med kollegor och allmänt bitter på livet. Så här säger Marian Dahl, s 29 "Alkoholen var fortfarande en alltför god vän. Nu hade den vänskapen stärkts, som en ursäkt inför allt som hade hänt och som hon måste ta sig igenom. Det passade ännu bättre in i en dålig kriminalfil, en alkoholiserad, misslyckad utredare, en kvinnlig sådan. I deckarlitteraturen hade utredarna aldrig eller nästan aldrig familj, åtminstone inte barn. Barn var svaga, bräckliga varelser som hade för behov av skydd."

Där Satan har sin tron kom som en påskpresent från Piratförlaget, inslaget i svart prassligt papper och med påskfjädrar. Dessutom så fanns där en söt liten påskchokladkalender! Jag måste även nämna att jag fram tills jag började läsa boken trodde den hette Där Satan har sin tro... Denna titel har väckt många tankar hos mig kan jag säga fram tills jag insåg vad boken verkligen hette!

Betyg: 4 -/5
Boken kommer från: Rec-ex från Piratförlaget, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:  Johannas deckarhörna,  Just nu Just här