fredag 30 maj 2014

Bokbloggsjerkan 30 Maj-2 Juni

Idag har Annika gjort i ordning en knepig fråga, hon vill veta våra bästa tips på tunna böcker på max 100 sidor!

Tipsa om ditt bästa lästips på böcker på runt 100 (eller där omkring) sidor.

Detta var en riktigt svår fråga, jag läser i princip inte så tunna böcker faktiskt. Jag gillar rejäla böcker med ett ordentligt sidoantal. Men några få kunde jag komma på i alla fall, de flesta gamla favoriter som gärna läses om och har lästs flera gånger.

* Rufus av Doris Lessing. En favorit hos mig, en historia om en hemlös katt som charmar sig raka vägen in i författarens hem!
* Möss och människor av John Steinbeck, En stark berättelse om rätt och fel.
* Ru av Kim Thuy, En vacker berättelse med ett underbart språk.
* Kvinna i Svart av Susann Hill, En finstämd spökhistoria som långsamt bygger upp en riktigt obehaglig stämning.
* Norrtullsligan av Elin Wägner. En charmig, svart och väldigt fin berättelse om fyra unga kvinnors liv i sekelskiftets Stockholm.
* Mina fem tigrar av Lloyd Alexander, Ännu en favoritbok, en helt bedårande berättelse om Lloyd och hans fem tigrar.  Ömsint och kärleksfullt berättat om de fem tigrarna.

torsdag 29 maj 2014

En fascinerande bok om en en fruktansvärd resa.

Ola Skinnarmo, I Shackletons fotspår 
(Länken går direkt till Ola Skinnarmos egna hemsida, länken är direktkopplad till den sidan som handlar om denna expeditionen)

I denna bok möter vi den kända svenska äventyrare Ola Skinnarmo, bla är han mannen som begav sig ensam till Sydpolen och han har paddlat kajak runt Svalbard i Andrees fotspår och så reste han då 2003 tillsammans med ett flertal andra till Sydpolen, närmare bestämt för att följa Sir Ernest Henry Shackletons fotspår. Shackleton var en äventyrare han med men året då han begav sig iväg på sin expedition var 1916. Och det skulle bli en resa som visade sig ta närmare 2 år innan de lyckades återigen befinna sig på fastland. Deras skepp Endurance frös fast i isen och de 28 medlemmarna i expeditionen fick ta sig fram till fots, i små trånga livbåtar och slita som djur för att ens överleva. Det är en oerhört fascinerande bok där de båda resorna följs åt parallellt, nutid möter dåtid och man häpnar över hur mycket en människa kan tåla utan att ge upp. Då syftar jag främst på Shackletons resa, Skinnarmos resa vara drygt en månad och är rätt så trygg och säker resa, ja så tryggt och säkert det kan bli när man beger sig ut i haven kring Sydpolen förstås. Shackletons resa är en kamp för överlevnad och där Shackleton vägrar att ge sig, alla män som kom med på resan ska med hem också. 

 Boken är fylld av fotografier tagna av Frank Hurley  ifrån  Shackleton och hans medlemmars äventyr och där är även många fina bilder med ifrån Skinnarmos nutid resa.  Det är ett skrämmande landskap, kallt, vitt och väldigt ödsligt.  Man häpnar över hur de dåtida människorna kunde ens komma på tanken att bege sig in i ett hav som verkar så obarmhärtigt som havet runt Sydpolen. Ingen gps, inga gore-tex kläder och ingen satellit telefon, bara sig själv och sina kamraters kunnande att förlita sig på. Boken var en högläsningsbok, där jag läste högt för Kära Sambon, vilket den passade perfekt för då den ger upphov till många  funderingar och förvånande utrop.  Boken är ett riktigt praktverk, snyggt formgiven med glansiga och tjocka papperssidor. Det är en riktigt härlig lässtund denna tjocka bok ger och vi fortsatte vår läsning med att hoppa över till Andrée- expeditionen på den andra polen och skriven ur Bea Uusmarks vinkel.

onsdag 28 maj 2014

Då möter jag Ruth Galloway igen!

Elly Griffiths, De utstötta 

Sjätte boken ( inte tredje som det av någon mycket märklig anledning står på förlagets sida) om Ruth Galloway har lånats och läst. Det är underbart att vara tillbaka i Ruths sällskap och får återse Nelson, lilla Kate och såklart druieden Cathbad! Och det är fint att vara tillbaka i Norwich igen. Denna gång så arbetar Ruth med ett fall som rör kvarlevorna ifrån en kvinna som hängdes och begravdes på 1867. Kvinnan är känd som Mor Krok, pga att hon saknar en hand som ersatts med en krok. Jemima Green är hennes riktiga namn och hon var en sk änglamakerska, och det sade att ett flertal barn dött i hennes omvårdnad, och det var det hon blev dömd för och avrättades för.  Men det visar sig snart att fallet med Jemima Green rymmer mycket mer än vad Ruth först hade tänkt sig.  Och när dessutom ett tv-team uppmärksammar fallet blir det än mer komlicerat. Det är väldigt trevligt att Elly Griffiths har bakat in en historiker i själva berättelsen, denne man kan ge en ännu fylligare bild av Jemima Green och vad änglamakerska egentligen var för något. Samtidigt som Ruth arbetar på sitt fall så får Kriminalkommissarie Harry Nelson ett mycket otäckt fall att ta hand om, en litet barn har hittas död. Först sägs det vara ett fall av plötslig spädbarnsdöd, men Harry blir misstänksam för där är något i familjen som inte stämmer.  När sedan ett annat barn, ifrån en annan familj kidnappas blir allt mycket mer otäckt.

Det är en stillsam berättelse denna gång, men inte långsam utan spänningen finns med där men lite mer smygande denna gången upplever jag det. Där  mycket fokus ligger på Jemima Green och den bakomliggande historien kring henne.  Men även fallet som Harry Nelson får ta hand om får ta stor plats, det är ett sorgligt fall som är djupt tragiskt och det är mycket som inte visar sig stämma.  Deckare eller böcker överlag som berör barn svider ofta extra hårt, det är så fel i att barn råkar illa ut. Nu är jag förvisso inte förälder själv men jag kan ändå förstå känslan och rädslan och skräcken.

 Som vanligt är intrigerna tätt skrivna och gediget ihop byggda. De båda historierna flätas skickligt ihop utan att det känns krystat eller märkligt på något sätt. Personerna är även de som vanligt lika trovärdiga och livfulla som vanligt. Även Ruth sköna, lite torra humor finns kvar och Cathbads varma personlighet finns även den kvar. (Var lite orolig för honom efter förra boken nämligen)Nelson med sin smarta hjärna och lite vemodiga känsla är därmed.  De karaktärer som funnits med sedan början har utvecklats på ett fint sätt, ett sätt som bra utan att bli för knepigt eller tillgjort. Den nya karaktären som jag tror kommer att återkomma i nästa bok vävs smidigt in i det redan sammansvetsade gänget, än är hen inte helt med i gänget men på god väg. Jag är oerhört förtjust i Ruths hus, långt ut på saltängarna, bortom all ära och redighet, precis så som jag vill bo en dag! Också Flint förstås, den trofasta katten med det egensinniga humöret. =) Så nu är det bara att börja vänta igen på nästa del i serien, jag avundas den som ännu inte ens läst bok 1. Du har ett riktigt härligt läs-äventyr framför dig!

Ett tillägg: Jag har läst några recensioner om Elly Griffiths böcker där många reagerat på Ruths viktnoja och där de känner att det är så tråkigt att en kvinnlig karaktär inte kan få slippa tänka på vikt och noja över vad de äter hela tiden. Jag förstår deras tankegång men samtidigt så tycker jag att just den sidan hos Ruth gör att jag mer känner igen mig och där jag känner att Ruth känns så vanlig, för viktnoja är något som de flesta har. Något som i sig är helt onödigt, för så länge man mår bra och är frisk så är inte antalet kg på vågen som är det viktiga. Men vi gör det ändå, nojar över maten och vikten. Jag tycker det är ett sympatiskt drag hos Ruth, framförallt också att jag ser en förändring i Ruths beteende kring sin vikt, den har förändrats ifrån bok 1 fram till nu bok 6.  Hon verkar mer förlåtande mot sig själv nuförtiden, mer nöjd med livet vilket nog har mycket med lilla Kate att göra och även om viktnoja är där så känns de tankegångar mer som lite syrliga kommentarer än ren självkritik.

Present!

Idag fick jag en present av min Kära Sambo, som ett litet Grattis för att jag klarat av ännu en kurs och det var Sommarens söta, en helt bedårande kakbok som jag tittat lite på innan med och önskat mig. Det verkar vara en bra kakbok med många enkla recept, vardagskakor blandat med lite fina kakor. Jag var verkligen i behov av en ny fräsch kakbok, så nu ska det bakas i helgen!


Omslagsonsdag: Folkfritt vatten

Idag vill Elena på Bokpotaten att vi ska visa upp omslag på folkfritt vatten! Spännande tema det! Jag måste säga att jag börjar se framemot onsdagarna, att få ägna en stund åt att hitta omslag, bläddra i bokhyllan och på bloggen, plocka fram fina omslag och sedan få ägna en stund åt att hoppa runt till alla andra som även de lagt upp fina omslag. Dock så är det ofta förenat med livsfara då man alltid får ett par tips på böcker som verkar intressanta!

Jag är väldigt förtjust i både Stephen Booths omslag men gillar även Elly Griffiths omslag, jag gillar även att de bådas omslag i deras andra böcker går i samma stil. De passar så fint ihop då tycker jag.  Vilken gillar du bäst?


                                               

Om unga spökjägare i London

Jonathan Stroud, Den skrikande trappan

I denna spökbok för unga läsare befinner vi oss i England, främst i London, men det är ett England som är plågat av ständiga problem med hemsökelser av spöken, gastar, vålnader och andra spöklika fenomen. Så har det varit i närmare femtio år och folk har börjat vänja sig. Som hjälp mot de övernaturliga fenomenen finns det parapsykiska agenturer som med hjälp av unga agenter utrotar olämpliga spöken. Agenterna är barn, då de har ett mer öppet sinne och där många har en speciell sorts talang för att se, höra eller känna spökena. Dock så finns de vuxna med, som övervakare och beskyddare.

 Trion i denna bok består av tre udda karaktärer, tre individer som är outsiders i branschen. Det är Anthony Lockwood, George och så Lucy. Det är Lucy som för talan i boken och jag gillar henne skarpt, hon är kaxig och modig på ett härligt sätt. Deras lilla firma går rätt dåligt och när de dessutom råkar ställa till det rätt så ordentligt för sig, de "råkar" elda upp ett huset lite halvt sådär, så är de riktigt i klistret. Spökena i boken delas in i tre kategorier, där kategori 1 är tämligen harmlösa väsen/spöken/andar medan kategori 3 är riktigt farliga spöken. Men allra farligast är förstås att bli spökberörd, då är du död inom en mycket kort tid nämligen. Den lilla trion har även andra problem, Lockwood har en tendens att reta upp spökena lite väl mycket, George är lite för förtjust i mat och då speciellt kakor så han ibland glömmer bort vad han egentligen ska göra och Lucy tycker att regelboken mest är till för att följa lite när man känner för det. Detta är en rolig bok, jag fnissar rätt mycket åt de tre och även åt spöken ibland, den är lite lagom läskig, framförallt då de beger sig till den stora ökända herrgården där ingen vågat sova över på många år. Inte sedan ett helt team med spökagenter som skulle sova över en natt försvann och senare hittades döda. Jag gillade verkligen boken, trots att jag kanske inte är rätt åldersgrupp för boken. =) Men ibland är det riktigt skönt att få läsa en bok där man kan släppa alla kraven och bara få ett riktigt fint läsäventyr.  Naturligtvis måste boken vara välskriven och ha en fungerande historia trots det, och det tycker jag att Den Skrikande trappan har. Härliga miljöbeskrivningar, ett roligt lexikon i slutet på boken, humor och trovärdiga karaktärer gör att jag slukade boken på en enda läsning!

tisdag 27 maj 2014

Skräck på bara två meningar

Jag har sett både på min privata facebook-sida och på olika bokbloggar om något som kallas Two-Sentence Horror Stories. Jag har inte direkt läst några men av någon märklig anledning gick jag in och började läsa här och se det skulle jag inte gjort...  Jag är ensam hemma och ska alldeles snart gå ut på nattrundan med hunden, så himla smart av mig då...

Denna meningen skrämmer mig rätt rejält, jag har 3 katter själv här hemma nämligen, nr 9 på listan som finns under länken ovan:

" I always thought my cat had a staring problem- she always fixated on my face. Until one day, when I realized that she was looking just behind me."

Denna här var med rätt obehaglig, nr 8 på listan:

"I awoke to the sound of the baby monitor crackling with a voice comforting my firstborn child. As I adjusted to a new position, my arm brushed against my wife, sleeping next to me"

Denna här fick nackhåren att resa sig på mig, nr 5 på listan:

"A girl heard her mom yell her name from downstairs, so she got up and started to head down. As she got to the stairs, her mom pulled her into her room and said "I heard that, too."

Denna här var med riktigt otäck, nr 14 på listan:

" You get home, tired after a long day's work and ready for a relaxing night alone. You reach for the light switch, but another hand is already there"
You get home, tired after a long day's work and ready for a relaxing night alone. You reach for the light switch, but another hand is already there
Read more at http://www.sunnyskyz.com/blog/153/20-Terrifying-Two-Sentence-Horror-Stories-I-Didn-t-Think-It-Was-Possible-Until-5-When-The-Hair-On-My-Neck-Stood-Up#ime1IpIZmYmzUf14.99

Att man med två meningar kan skapa något så obehagligt är rätt häftigt måste jag säga.

 Min favorit novell består av enbart en mening och är skriven av Ernst Hemmingway och den lyder så här: " For sale: New babyshoes, never worn". Ibland behövs väldigt få ord för att beskriva något ofantligt stort eller som i fallet med Två meningars skräck historier skrämma en riktigt ordentligt.

I awoke to the sound of the baby monitor crackling with a voice comforting my firstborn child. As I adjusted to a new position, my arm brushed against my wife, sleeping next to me
Read more at http://www.sunnyskyz.com/blog/153/20-Terrifying-Two-Sentence-Horror-Stories-I-Didn-t-Think-It-Was-Possible-Until-5-When-The-Hair-On-My-Neck-Stood-Up#ime1IpIZmYmzUf14.99
I always thought my cat had a staring problem - she always seemed fixated on my face. Until one day, when I realized that she was always looking just behind me
Read more at http://www.sunnyskyz.com/blog/153/20-Terrifying-Two-Sentence-Horror-Stories-I-Didn-t-Think-It-Was-Possible-Until-5-When-The-Hair-On-My-Neck-Stood-Up#ime1IpIZmYmzUf14.99I
I always thought my cat had a staring problem - she always seemed fixated on my face. Until one day, when I realized that she was always looking just behind me
Read more at http://www.sunnyskyz.com/blog/153/20-Terrifying-Two-Sentence-Horror-Stories-I-Didn-t-Think-It-Was-Possible-Until-5-When-The-Hair-On-My-Neck-Stood-Up#ime1IpIZmYmzUf14.99
I always thought my cat had a staring problem - she always seemed fixated on my face. Until one day, when I realized that she was always looking just behind me
Read more at http://www.sunnyskyz.com/blog/153/20-Terrifying-Two-Sentence-Horror-Stories-I-Didn-t-Think-It-Was-Possible-Until-5-When-The-Hair-On-My-Neck-Stood-Up#ime1IpIZmYmzUf14.99

Mysig feel-good bok med massa boknörderier i sig.

Katarina Bivald, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Det börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor, den ena är svenska Sara 28 år gammal och en andra är Amy 65 år ifrån Amerika. I två år utbyter de böcker och skriver brev till varandra, sedan bestämmer sig Sara för att åka på besök till Amy. Amy bor i en liten by vid namn Broken Wheel i Iowa. Men när Sara väl kommer fram så är Amy död, så vad ska Sara göra nu? Hon väljer att stanna kvar, hon har nyligen förlorat sitt arbete i bokhandeln och har ingen lust att återvända hem igen. Så nu är hon i Broken Wheel, en liten stad mitt ute på amerikanska landsbygden. En stad som sett sina bästa dagar komma och gå, en stad befolkad av många excentriska människor och en stad som aldrig någonsin haft en turist förut. Men Sara har andra planer också, hon vill sprida läsning och böckernas magi till folket i Broken Wheel, så Amys alla böcker blir omvandlade till en bokhandel.

Detta är en charmig berättelse om vänskap och om att hitta rätt i livet, även kärleken och framförallt att våga tro på den finns även den med.  Den röda tråden är förstås kärleken till böckerna, magin som finns dolt mellan en boks pärmar och hur förlösande en boks budskap kan vara.   Jag ler igenkännande åt många saker såsom tex kraften i hur en bok luktar " "Sophy förde boken till ansiktet, fortfarande försiktigt och varsamt, och andades långsamt in genom näsan. Hon log. "Känner du? Doften av nya böcker. Olästa äventyr. Vänner man ännu inte har lärt känna, timmar av magisk verklighetsflykt som väntar.

Även den fråga som Sara och Amy grubblar på, om böcker är bättre än människor, har faktiskt rent ärligt varit en fråga jag själv grubblat över många gånger. En gång i tiden skulle jag säga JA men idag så säger ibland. Idag finns det människor i mitt liv som faktiskt slår böcker, min familj och min sambo är de som faktiskt klår böckerna. Men vid vissa tillfällen är det enbart böcker som kan hjälpa, då man behöver få försvinna in emellan två bokpärmar och försöka ta sig igenom något riktigt svårt.

Det är en varm och härlig läsning, karaktärerna känns dock lite stereotypa emellanåt men historiens mysiga känsla väger över och efterlämnar en behaglig känsla när boken väl är slut.  Det är inte bara Saras berättelse vi får ta del av, utan vi får även lära känna en del andra karaktärer som har sina bekymmer och svårigheter i livet. Brustna hjärtan, kvinnoproblem och förlorade döttrar är några av de teman som finns med och som tillsammans med Sara och bokhandeln bildar en fin helhet. En bok som är perfekt att läsa i sommar, i solstolen, i skuggan eller på stranden.

Politik för en stund men söndagens val oroar mig.

Jag känner efter att ha läst Mats Strandbergs inlägg "Nu slutar vi tiga" att även jag måste få uttrycka min oro efter Eu-valet i söndags där de rasistiska och främlingsfientliga partierna vann skrämmande stor makt. Jag blir rädd när jag läser artiklarna i de stora tidningarna och jag blir rädd när det även här i Sverige är ett parti med främlingsfientliga åsikter som är en av de stora vinnarna. Jag vill glädjas åt att Miljöpartiet och Feministiskt initiativ vann så stort, miljöfrågor och jämställdhet är två mycket viktiga frågor. Men jag får en besk smak i munnen när även SD är en av de stora vinnarna här i Sverige, är detta verkligen ett parti vi vill ska representera oss i EU? Är det verkligen dom som ska få fatta beslut som påverkar dig och mig i vår vardag?  Av Sveriges hela befolkning valde nästan 50 % att inte rösta, de valde bort att ta ställning mot de främlingsfientliga partierna och de valde att tiga. Hur kan man välja att inte utnyttja sin rösträtt? För mig är rätten att rösta något självklart, det är något man gör bara, man skippar inte att rösta utan man masar sig dit och gör sin röst hörd. Jag anser lite som så att om jag inte har röstat så kan jag heller inte gnälla för att jag anser att regeringen fattar dåliga beslut eller göra dumma val. Jag har ju inte bidragit eller sagt ifrån att jag inte vill ha ett visst parti i regeringen. Men om jag har röstat så kan jag gnälla och säga emot så mycket jag vill för då har jag gjort min röst hörd.

Även om man inte röstar så kommer man påverkas av sitt val att tiga, ens vardag kommer ändå förändras och beslut kommer fattas åt en, och nu då av ett parti som har en människosyn som skrämmer mig. SD i EU, det känns så fruktansvärt fel, även i andra länder såsom Frankrike, England och Grekland har partier med avvikande åsikter vunnit mark och tagit sig in i EU.  Vad är det för samhälle vi vill leva i egentligen?  Vi kan inte tiga längre, en kan inte göra en stor skillnad men många tillsammans kan göra det. I höst är det ännu ett val, gör din röst hörd och sluta slösa bort det värdefulla vi var, nämligen fri rösträtt åt alla.

Om facebook innan Facebook ens var uppfunnit

Jay Asher & Carolyn Mackler, Personer du kanske känner

I denna bok får vi lära känna Emma och Josh, grannar och en gång i tiden bästa vänner. En förväxling med kärleken som hinder har gjort att de inte längre är vänner. En dag så får Emma en dator av sin pappa, året är 1996 och internet är ännu något nytt. Josh ger Emma en cd-romskiva med ett konto till America Online, maila kunde man göra det och söka lite på nätet. Men Emma får istället upp en sida, en blå sida som kallas Fackebook, en sida full med folk, bilder och konstiga små rutor där folk verkar berätta om alltifrån vad de äter till middag till vad som händer i deras privat liv. På denna sida hittar Emma sig själv, fast sig själv om 15 år. Efter ett tag förstår Emma att det hon ser på sidan, både om sig själv och faktiskt även om Josh, det är sådan som händer dem i framtiden. Någon gång om 15 år så kommer tydligen denna sidan vara den sida som alla använder för att dela med sig, helt öppet, både smått och stort om sina liv.

1996 så visste jag knappt vad datorer var för något, men inte så mycket mer än så. Jag gick fortfarande i högstadiet då och jag var den sista kull på en skolan som faktiskt lärde sig maskinskrivning! Först 1998 på gymnasiet kom jag i kontakt med datorer och där fick vi även lära oss att använda internet, att söka på nätet var ofantligt häftigt och ICQ, det gamla chatprogrammet var så otroligt coolt. Tänk att man kunde via en dator sitta och prata med en främmande människa på andra sidan jordklotet!

Boken handlar om just internet och det märks tydligt att året är 1996, det finns mängder av tidsmarkörer som ska tydliggöra året och tiden. Det är intressant att läsa om Emma och Josh, deras häpnad över detta fenomen som kallas Facebook och det är många funderingar kring hur folk kan tex uppdatera sin sida fast de tydligen sitter i en bil. Mobilen är ju ännu en tegelsten och inte något varje människa har, och om man har en mobil så är den till för att ringa med och går inte att använda till något annat.  Det är så roligt att läsa om Emma och Joshs funderingar kring framtiden men tyvärr så tappas själva diskussionen kring Facebook och internetanvändandet bort och försvinner i en vanlig roman som mer kretsar kring kläder, kärlek, skolan och vänner. Det är inte en dålig bok men inte heller superbra. Jag gillar den för jag själv minns 90-talet och ett liv utan datorer och internet. Men på det stora hela blir det lite av en besvikelse faktiskt.  Men det är ändå en trevlig läsning och jag fnissade faktiskt igenkännande ett par gånger.

Flickan i floden, Stephen Booth

Stephen Booth, Flickan i floden

Ben Cooper är ute på en löprunda när han hör skrik, en flicka har ramlat i floden och han springer så fort han bara kan. Han ser flickan i floden och slänger sig i vattnet. Dock är det försent, flickan är redan död och hennes föräldrar och bror står på stranden i chock. Ben Cooper kan inte släppa fallet med flickan, det sägs att det var en olycka men Ben är inte så säker. Det är något konstigt med familjen Nield och flickan Emily som bara blev 8 år släpper inte taget om Ben. Vad var det som hände egentligen?
Samtidigt som Ben Cooper försöker få grepp om den otäcka händelsen och samtidigt lindra sina skuldkänslor inför att han inte hann rädda flickan. Så kämpar Diane Fry med sitt egna privatliv. Hon har återvänt till Birminghamn för att vara med om en utredning, en utredning som kretsar kring det fruktansvärda hon utsattes för innan hon flyttade till Edendale.  I denna bok får vi känner jag lära känna Diane Fry mycket mer, jag känner att får en stor förståelse för henne och jag imponeras över hennes mod. Även Ben får vi lära känna ännu mer i denna bok, hans känsliga sida får sig en rejäl törn och jag hejar på honom när han som vanligt ger sig i kast med något som alla säger åt honom att släppa. Det är två mörka historier som löper parallellt med varandra och upplösningen i båda fallen är minst sagt oväntade.

Precis som vanligt så levererar Booth en historia som är gediget uppbyggt med ett fascinerande persongalleri, miljöerna i både Birmingham och i Edendale bidrar starkt till historien. Booths böcker kretsar kring vanliga människor och det är vanliga människor som begår brotten, motiven är oftast enkla att förstå då de rör sig om svartsjuk, girighet, passion, vrede och ibland hämnd. Ofta är förövaren på något sätt ett offer själv, så är det även i denna bok. Detta är inga blodiga deckare med otäcka seriemördare eller en massa detaljerat splatter, utan det är mer en lågmält berättad deckare där ledtrådarna nystas upp genom funderingar, samtal och undersökningar. Bit för bit avslöjas historien, men jag gillar det verkligen då det ibland är riktigt skönt att få läsa en bok som tar sin tid och där det får lov att ta tid att förstå vad som hänt. Personerna känns också alltid trovärdiga och nyanserad. Dianes historia är den bit som svider mest, den är grym och svår att förstå sig på, detta känner även Ben Cooper när han åker helt oväntat till Birmingham för att stötta Diane. Ett citat ifrån boken visar tydligt på hans känslor kring dagen i Birmingham och det han upplever där.

"  "Cooper skakade på huvudet. Om något sådan hände i Edendale - om världen hade förändrats så mycket - då skulle han bli tvungen att börja fundera på att flytta, hitta någon annanstans att bo. Skottland, kanske. Färöarna. St Kilda. Han hade ingen aning.
Men just nu kändes Peak District som en fristad. I alla fall som en plats där folk hade motiv när de tog livet av varandra."

Jag är mycket förtjust i Booths böcker och jag kommer definitivt fortsätta läsa hans böcker, ben Cooper och Diane Fry har blivit något av favoriter för mig.  

Top Ten Tuesday: Fritt val

Idag får vi välja fritt till dagens Top Ten Tuesday- lista.  Mitt val blev lätt denna gång, det blir böcker där en katt eller en hund har en avgörande roll i själva boken, med tanke på gårdagens svårigheter så är mina tankar väldigt fokuserad på djuren idag. Idag blev det visst 12 st på listan men det får vara så idag. =)

Historier som bygger på sanna historier:
* John Grogan, Marley och jag. En helt bedårande bok om en hund och hans familj, den har även filmats men som vanligt föredrog jag boken. Stark tårvarning i slutet på boken dock.
* Vicki Myron, Dewey, bibliotekskatten. En mycket charmig bok som jag dock ännu inte avslutat, den har legat nästan färdig läst i min hylla i snart 1 och ½ år nu. Men jag anar mig till slutet på boken och under denna tid som gått sedan jag började boken så har vi haft dels en hjärtsjuk katt som vi inte visste om han skulle klara sig. Det gjorde han dock men sedan förlorade vi mycket hastigt vår äldsta katt Alex istället. Sorgen gör att jag inte kunde fortsätta läsa boken, någon gång i framtiden kanske
* Doris Lessing, Rufus. En charmig kortberättelse om den hemlösa katten Rufus som lyckas nästla sig in i Doris hem nästan helt obemärkt.
* Nils Uddenberg, Gubbe och katt. En charmig berättelse om hur man kan bli förälskad på äldre dagar, i en liten katt!
* James Bowen, Gatukatten Bob. En enkel berättelse med ett lätt språk men med en viktig kärna av allvar.
* Lloyd Alexander, Mina fem tigrar. En helt bedårande berättelse om om fem tigrar, en berättelse om livet med katter och alla de konflikter som kan uppstå i en kattfamilj.

 Fiktiva berättelser:
* Åsa Larsson, I nästan varje bok finns hundarna med som en naturlig del av handlingen. Rebecca själv har en hund och där finns en hundförare med. Jag har inte böckerna framför mig nu så jag kan inte kolla upp exakt vad de heter nu. Men även katter förekommer i boken, även de naturligt invävda och de fyller alla sin funktion.
*Lauren Oliver, Liesl & Po. I denna söta spökhistoria för mellanåldern finns en liten spökhund vid namn Knyttet.
* Sarah Winman, När Gud var en kanin. En outsider då det är en kanin som är den som står för vänskapen i denna bok.
* Stephen Booth, Ben Cooper har katt, hans senaste heter Hope som han skaffat i boken Flickan i floden och han har en stark tillgivenhet för sin katt.
* Elly Griffiths. Ruth Galloway har sin Flint som sällskap, en egensinnig men charmig kattherre.
* Susann Black, Kvinnan i Svart. Arthur Kipps har vid sin sida hunden Spider, en modig liten hund som inte viker ifrån hans sida trots alla hemskheter de utsätts för.

måndag 26 maj 2014

Lättade men samtidigt förtvivlad.

Bokbloggen blir för tillfället hundblogg då livet brakar samman. Vår älskade hund JumJum fick förra året anaplasma, fästingfeber, som vi sedan kämpade med under lång tid. Vid årsskiftet var det under kontroll igen men då kommer konsekvenserna.  JumJum fick svår värk i hela kroppen, hälta och stelhet, svårigheter med att ta sig upp och han mådde inte så bra, men nu har fått kommit fram till en bra smärtstillande som han går på varje dag vilket gör att han numera mår bättre.  Efter ett veterinärbesök idag så fick vi även det bekräftat, han mår ok rent fysiskt, smärtan är under kontroll och han är pigg rent fysiskt.

 Dock fick vi även något annat bekräftat, något jag gissat mig till men inte riktigt kunnat tro på. Vår JumJum börjar nämligen bli dement, han har fått ökade ångest inför förändringar och nya platser, han är förvirrad och orolig, svårt att sova och har rädsla inför saker han aldrig varit rädd för innan. Och idag fick vi då veta att våra farhågor stämmer det finns inga botemedel precis som det inte finns för människor. Han har fått ett mild lugnande tillskott som förhoppningsvis gör att han känner sig lugnare och mindre orolig. Men vår tid med JumJum rinner ut, det kommer snart en dag då vi måste göra ett val, alltför att han inte ska lida och jag vill inte det.  Det sliter sönder ens hjärta när ens älskade hund mår så dåligt, man känner sig hjälplös när en familjemedlem förändras så totalt.

  Så bloggen kommer inte vara så aktiv just nu, några inlägg och rec kommer under veckan om orken finns.

fredag 23 maj 2014

Efterforskning kring Ann Cleeves

I samband med dagens Jerka så började jag funderar över om det inte kan vara så att det finns en fortsättning på den där avskyvärda sista boken i serien. På Ann Cleeves egna hemsida hittar jag då ett guldkorn som blänker av hopp! Det ska komma en serie till om Jimmy Perez, en ny omgång av totalt 4 böcker. Där varje bok kretsar kring ett av de fyra elementen, och där den första heter Dead Water ( OBS gå inte in på länken om du ännu inte läst hela serien om Jimmy Perez klart, det förekommer spoilers! Serien ska läsas i rätt ordning, börja med Svart som natten, sedan Vita nätter, därefter Rött stoft och sedan kommer då den omtalade sista boken Blå gryning. Därefter kan du gå in på länken!)

Denna bok utkom tydligen redan förra året men det verkar inte som något svenskt förlag har översatt den och gett ut den här i Sverige. Men om jag måste så får jag väl läsa den på engelska! Den finns tillgänglig på bokaffären på internet såg jag nu =)


Bokbloggsjerkan 23-26 maj

Denna gång vill Annika att vi berättar om bokslut vi inte gillat. Ska försöka att inte spoila något nu bara.

Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?

Jag säger bara Ann Cleves, sista delen om Jimmy Perez.... Det slutet gnager fortfarande i mig, det är ett så orättvist slut och jag är fortfarande heligt förbannad på Cleves för det. 



Ett mycket kort svar idag! Nu ska jag hoppa runt och se vad ni andra har att säga, sedan är det hög tid att sätta sig med slutprovet i historia idag!  

onsdag 21 maj 2014

Caitlin Moran

Caitlin Moran, Morantologi

Caitlin Moran är en brittisk krönikör och tv-kritiker och jag har tidigare läst hennes Konsten att vara kvinna. Den boken gillade jag skarpt men denna nya är jag tveksam till. Jag gillar det jag läser, fnissar högt en del gånger, småler åt annat och jag beundrar Caitlin Morans kvickhet och smarta kommentarer. Denna bok är då en sammanställning av krönikör som berör ämnen inom ett mycket spritt område, de handlar om alltifrån Benedict Cumberbatch (Sherlock Holmes) sexighet, intervju med Lady Gaga på en tysk sexklubb, det fantastiska i tv-serien Dr Who, nattliga samtal med äkta maken och ett brandtal till bibliotekets underbar själ (min personliga favorit bland alla dessa krönikör var just denna) mängder av popkultur förstås, kungliga bröllop förekommer med, allt varvat med allvarligare ämnen såsom bland annat barnfattigdom. Det är helt enkelt en salig blandning, vissa tilltalar mig medan andra inte berör mig direkt. Vissa känns så brittiska då de rör fenomen som säkert en engelsman kanske kan förstå bättre. Det går undan i svängarna när man läser Moran, hon blandar hej vilt och det är lätt att känna sig en aningen hysterisk när man läser hennes bok.  Lågt blandas med högt, salt med surt, sött med beskt, alla nivåer finns med. Allvar kombinerar med lättsamheter, det är svårt att inte reagerar på något sätt av Caitlin Moran. De äktenskapliga samtalen ger mig hög igenkänningsfaktor och de är vansinnigt roliga. Man blir glad av att läsa Caitlin Moran, det går inte att värja sig helt enkelt mot en sådan här duracellkanin (med en viss risk att folk glömt den speeda kaninen ifrån tv-reklamen) som i detta fall druckit lite för mycket kaffe. Man mår bra av Caitlin Moran helt enkelt, boken är som en riktig vitaminkick. Och med förra veckans jerka i färskt minne så är detta just en sådan bok som jag lånat och som jag vill ha i min egen hylla, jag vill även ha hennes förra bok Konsten att vara kvinna. De är böcker som tåls att läsas om tror jag.

Intressant temaläsning som inte var menat som temaläsning Del 2

Nästa bok i mitt tema som inte var tänkt som tema, ibland blir det ju så att vissa böcker kännas mer som ett tema och av olika anledningar läser man dem samtidigt, är Anne Tylers bok Arvet efter Danny. En bok som skiljer sig markant åt ifrån den förra boken Apelsinskalen men ändå så upplevde jag en del likheter, se förra inlägget för mer tankar kring de.

Arvet efter Danny är en mycket äldre bok, den utkom på 90-talet och idag finns den endast
att få tag på biblioteket eller antikvariatet. Handlingen i boken utspelar sig även den tidigare än den andra, Apelsinskalen utspelar sig under 90-talet, Arvet efter Danny utspelas dock till stor del under 60-talet. I denna bok är det Ian som är huvudperson men även andra röster förekommer i denna boken. Ian Bedlow, en medlem av familjen Bedlow. en  helylle familj bestående av rekorderliga pappa Doug, käcka mamma Bee, populärar Danny,  söta Claudia och så sladdbarnet Ian förstås. Familjen bor i ett trevlig villakvarter, med vitt staket runt huset, en trevlig hund, söndagsmiddagar, äppelpaj och glada leende mest hela tiden. Alla omnämner familjen som Bedlows, som om de var ett slags fenomen och en bild av idyllen istället för en mänsklig familj. När Ian föds har de två äldsta redan lämnat barndomshemmet och under sin uppväxt så förstår Ian inte riktigt hur det kan vara så trevlig jämt, han försöker hitta sprickor i hans mammas leende och glada ögon, se bakom masken men han hinner aldrig då hon är för snabb. Det är en kärleksfull familj och man månar om varandra, men allra helst ska allt vara som det alltid varit.

Förändringar är inte trevliga så när Danny en dag tar hem Lucy och meddelar att de ska gifta sig spricker masken faktiskt. Lucy som varit gift tidigare och dessutom har två barn, Thomas och Agatha. Detta bådar inte gott alls men familjen Bedlow gör som de alltid gjort, de ordnar leendena och ordnar en söndagsmiddag helt enkelt.Men Ian, 17 år faller för Lucy, denna vackra lockande kvinnan som kommer ifrån världen utanför. En tid senare förstår Ian saker som han inte borde ha förstått och han väljer att dela med sig till sin bror. Danny tar därefter sitt liv och strax därefter så dör även Lucy. Nu står familjen Bedloe där med tre barn, ett till har fötts sedan giftermålet. Ian som hade börjat college tyngs av skuldkänslor och han lockas till kyrkan, han finner en gemenskap i en frikyrka och han får lära sig att botgöring är det enda som kommer ge honom frid. Så Ian hoppar av skolan, flyttar hem och börjar försörja och ta hand om hela familjen.  Till skillnad ifrån Apelsinskalen är detta en lågmäld berättelse berättad med ömsinthet och eftertänksamhet. Det långsamma tempot gör att man begriper Ian och hans val bättre, att vi även får ta del av andra medlemmar i familjen gör att vi får ytterligare perspektiv på livet i det Belowska hemmet. Jag tänker mycket på Alice Munro när jag läser Anne Tyler, det är samma starka känsla för det till synes vardagliga men som bakom kulisserna rymmer så mycket mer. De har båda en otrolig förmåga att skildra människor på ett enkelt sätt som gör deras personer så trovärdiga och äkta. I denna bok finns även de religiösa funderingarna med, precis som i Apelsinskalen. Men de är av mer vardaglig karaktär, mer jordnära funderingar och grubblerier kring synd och förlåtelse. Även här får vi följa Ian genom åren, men i denna bok så får mer av Ians vuxna tid än vad vi fick i Apelsinskalen.  Detta är en fin berättelse, något segt emellanåt men en mycket trevlig läsning som gav mersmak.

Omslagsonsdag: Hunden efter håret

Denna vecka släpper Bokpotaten oss lösa helt, vi ska enbart lägga upp de omslag vi själva tycker bäst om. =) Så nu kör vi! Här kommer en hel hög med vackra omslag! Av en slump så blev det ett minitema inom temat, omslagen rör sig i skräck, dystopi och fantasy världen allihopa. =)

Vilket tycker du är riktigt fint? Jag är väldigt förtjust i Nattcirkus och Insurgent faktiskt. Men Frost är nog min riktiga favorit här.





tisdag 20 maj 2014

Häxor, Systerskap och en alternativ historia

Jessica Spotswood, Farlig förmåga 

Del 1 i serien om Systrarna Cahill

Vi befinner oss i New England, tiden är någon gång på 1800-talet men historien såsom vi känner till den är annorlunda. I denna bok finns det häxor, något som dock numera är förbjudet av Brödrarskapet och Systerskapet. De två är de som i princip styr hela samhället. En gång i tiden var det dock häxorna, enbart kvinnor var häxor, som styrde, de hade makten och alla med förmågan utbildades. Sedan kom en tid då häxorna började anses farliga, de brändes på bål och häxeri förbjöds.Numera så har Brödrarskapet bestämt att alla flickor ska när de fyller 16 år välja (utses dock oftast av just Brödrarskapet) en man eller välja att gå med Systerskapet. Systerskapet kan väl liknas vid ett slags kloster som dock kan ge kvinnor lite mer frihet än ett påtvingat äktenskap kan ge.

 Systrarna Cahill, Cate Maura och Tess, har nyligen förlorat sin mamma och de är alla häxor. Inte något som är bra för dem med tanke på de hårda straff som utövande häxor råkar ut för.  Oftast bestäms det att de är galna och de låses helt enkelt in på sinnesjukhus. Man kan lugnt säga att jag blir heligt förbannad på det förtryck och manliga svineri som Brödrarskapet utövar. Ett förtryck som här är av fiktiv karaktär men som faktiskt finns i den verkliga världen till allra högsta grad med. Cate som är äldst måste nu kämpa med att hemlighålla att de alla tre är häxor. Samtidigt som hon måste försöka bestämma sig för vad som ska hända med henne och hennes systrar i framtiden. Jag gillade verkligen denna boken, det var en annorlunda historia som kändes fräsch. Karaktärerna är starka och intressanta att lära känna. Cate är en person som jag både gillar och som jag blir djupt frustrerad på, hennes sätt att till varje pris värna om sina systrar är fint men samtidigt blir det lite för mycket ibland. Jag har även svårt att få en klar bild av Tess och Maura men kanske kommer det klarna i nästa del, för ja naturligtvis är detta också en serie. Jag gillar detta och jag trivs med läsningen, det går snabbt att läsa utan för den sakens skull vara ytligt eller dåligt. Jag är väldigt förtjust i själva miljöerna och framförallt huset där Cate och hennes systrar bor, trädgården hade jag verkligen velat besöka!

Att bli mörkrädd av en bok

Mo Hayder, Ritual

Ritual är första delen i Mo Hayders serie Den vandrande mannen, dock så har Jack Caffery som är med även i denna bok förekommit i en rad egna böcker som utkommit tidigare.  Ett varningens ord bara, du bör har starka nerver och en tålig mage när du läser denna bok. Detta är inget för äckelmagade eller personer som främst gillar mysiga deckare ala Morden i Midsumer. Detta är en rå, otäck och mycket mörk bok, den är brutal men med en fin avvägning till att det inte blir alltför mycket. Dock förekom det tillfällen då jag fick lägga undan boken en stund, tänka på fågelsång, solsken och små söta kattungar innan jag kunde fortsätta. En scen framemot slutet skrämde mig mer än vad någon bok lyckats göra på mycket länge, jag slängde faktiskt iväg boken i ren skräck! När jag försökte förklara för Kära Sambon varför han måste läsa den så sa jag att boken är som en blandning av filmerna När lammen tystnar, Seven och Saw 1.

Historien innehåller förutom Jack Caffery även polisdykaren Flea  Marley. Det är med henne historien tar sin början, hon dyker i Bristols hamn och få upp en avhuggen hand. Dagen efter hittas även den andra handen och när man dessutom förstår att offret var vid liv när händerna höggs av växer spänningen sig allt större. Jack Caffery är en trasig man, beroende av sprit och där han försöker döva sin tomhet inombords med prostiturerade, där han inte orkar se sig själv i spegeln längre. Han känner sig död inombords och han bär på ett mycket tungt bagage, ett bagage som det berättas om i de tidigare böckerna om honom. Jag har läst en bok som handlar om honom nämligen Fågelmannen men jag tycker man kan förstår handlingen kring honom bra utan att ha behövt läsa de tidigare böckerna. Flea själv plågas av de svåra minnen ifrån den tragiska dykolycka hennes föräldrar omkom i för två år sedan, hon är med trasig inombords och söker förtvivlat svar på ställen där hon inte borde söka svar på. Det finns även en tredje karaktär som förekommer i boken, och det är Den vandrande mannen, han har en bärande roll och det är via Caffery vi får lära känna honom. Det är inte alls en trevlig bekantskap får jag erkänna. Historien med e avhuggna händerna berör områden som vidskepelse, ritualer, häxkonst och svart magi. Dessa är länkade till vissa länder i Afrikas, den folktro som finns där och som kallas Muti,  Jag läser, ryser av obehag men kan ändå inte sluta läsa! Mo Hayder är en oerhört skicklig på att väva fram sin historia, det finns djup i hennes karaktärer, djup som om man tittar för mycket innehåller väldigt mycket mörker.  Hennes förmåga att belysa den mänskliga ondskan, det smutsiga och misären är snyggt gjorda. Visst finns där vissa saker som känns knepiga men jag gillar boken ändå.  Jag blir även väldigt förtjust i författarens lilla efterord, det är alltid roligt att få en inblick i hur det gick till när boken skrevs. 

Jag har förstått att många som läst de tidigare böckerna om Jack Caffrey inte gillar denna bok alls, utan nästintill sågar denna bok. Framförallt hurdan Jack framställs i denna, men av någon anledning gillar jag det. Jag har förvisso bara läst en bok om honom innan, men jag kan köpa att han just nu är en skitstövel. Trasig och inte alls en trevlig person, kanske kan det vara så att nästa bok i denna serien kommer han att rycka upp sig?  Jag hoppas på det, Flea gillar jag dock. Jag köper inte allt hon gör, hon gör många dumma saker som jag inte begriper mig alls men jag gillar när jag stöter på sådana personer i böckerna. Där jag faktiskt inte riktigt gillar personen ifrån början, men kanske under vägens gång kan det ske en förändring. Jag gillar motsättningar helt enkelt.

Ett tecken (symptom) på att man (jag) är bokberoende

Ett tydligt tecken eller symptom om man hellre vill kalla det för det på att man är bokberoende är det som sker när man plötsligt får en liten miniresa inbokad. ( Jag har blivit bjuden på en mor-dotter helg om ett par veckor, mycket härligt och vad jag förstår en helg fylld med mysiga göromål!  ) Det första som sker är inte " Men jösse vad ska jag nu packa för kläder?" utan istället är det första som dyker upp i ens huvudet " Men jösses vad ska jag nu packa för böcker?"! Prioriteringar är viktiga saker och utan böcker reser man inte bort så är det bara. På tre dagars semester inkluderat tågresa ca 50 min enkel resa, 100 min fram och tillbaka bör det nästan vara rätt rimligt med minst 3 böcker. Man vet aldrig hur mycket tid man får över, om man inte kan sova ordentligt, vilket humör/känslor man är på. Det är därför av största vikt att ha med rätt sorts böcker, jag har dock en viss trygghet i att kära mamma också läser en del och det kan finnas böcker där som kan lånas vid akut behov. Men det gäller ändå att förbereda sig, min lista består dock än så länge av enbart en enda bok nämligen Thomas Harris bok Hannibal. Men vad ska jag ta med?  Nästa vecka öppnar dock en bok-outlet här i byn så dit måste jag åka, kanske kan jag ha turen att finna någon lämplig bok där.

Du kanske har något bra tips på en bok? Jag skulle vilja ha en motvikt till Hannibals mörka ton, något somrigt, inte för sockersöt, gärna mörka hemligheter, hedar, familjerelationer ala Kate Morton. Engelska tips är också välkomna då jag försöker läsa mer engelska.

Top Ten Tuesday: Om Vänskap

Dagens Top Ten Tuesday ska alltså handla om vänskap, ett ämne som dels känns rätt lätt men samtidigt svårt. Vänskap finns ju med i de flesta böckerna på ett eller annat sätt men jag valde att begränsa mig något. Jag har läst mycket ungdoms, tonår, YA och Crossovers sista tiden så jag väljer att hålla min lista inom dessa områden.

Fem som rör sig inom fantasy, skräck och dystopi
* Liesl & Po av Lauren Olive.
En charmig spökhistoria och en fin vänskap mellan Liesl och spöket Po
* Stad av aska, Cassandra Clare
Vänskapen mellan Simon och Clare är både vacker och hjärtskärande.
* Den skrikande trappan, Jonathan Stroud
Det finns en fin vänskap mellan Lockwood, Lucy och George, de är agenter men samtidigt vänner.
* Cirkeln, Mats Strandberg & Sara S. Elfgren
Vänskap är ett av viktigare elementen i hela denna serien, den finns med mellan häxorna och den är en stor del av berättelsen känner jag.
* Hungerspelen, Suzanne Collins
I hela serien så är även här vänskap en viktig del för historien och den är ett röd tråd som flätar samman historiens olika delar.


Fem "vanliga"
* Papperstäder, John Green
Här tänker jag främst på Q:s vänner som hjälper honom med att leta efter Margo och dessutom ställer upp på en roadtrip tvärs över landet. Fint berättat.
*Fyra dagar, fyra nätter Morgan Matson
En roadtrip som utvecklas till något så mycket större, om vänskap som kanske kan bli en kärlek. Varm berättelse
*Francesca, Melina Marchetta
Om att våga lita på andra människor och om att våga ta emot stöd när man behöver det.
* När Gud var en kanin, Sarah Wiman
Både om vänskapen och kärleken mellan bror och syster, men även vänskap till andra människor. Innerligt vacker och hjärtskärande sorglig.
* Böckerna av Sarah Dessen
Här finns vänskapen med som en röd tråd genom de flesta böcker Sarah Desen skrivit, de är varma, somriga och fina böcker. I alla fall de jag läst. =)

måndag 19 maj 2014

Intressant temaläsning som inte var menat som temaläsning Del 1

Jag har under den senaste 1 och ½ veckan lyckats läsa två böcker som både rör sig inom samma område. De är faktiskt förvillande lika vid en snabb blick, men vid en närmare titt så skiljer de sig ändå rejält åt. Jag listade likheterna i punkter och fick fram detta:

* Båda böckerna handlar om en man och hans uppväxt
* Under denna uppväxt är de både medverkande till att en fruktansvärd handling inträffar som drabbar inte bara de själva utan även de människor som finns runtomkring dem. De får djupa skuldkänslor som de bär med sig även när de är vuxna.
* Denna skuld de känner får båda unga pojkarna att söka sig till religionen för att få svar, lindring och förlåtelse. Detta gör att de inte kan knyta an på samma sätt till sin familj som de tidigare kunnat göra.
* Med i bilden finns också en kvinna, en äldre kvinna som är ouppnåelig för den unga pojken.
Denna kvinna är en del av deras agerande och som de känner delvis "medskyldiga" till det de väljer att göra.
* Vi får i båda böcker följa pojkarna under uppväxten men även en tid under vuxen tid, för att se hur de deras liv artar sig.

Den första boken jag läste var Apelsinskalen av Ayad Akthar. Här är det Hayat som står i fokus, i början av boken får vi vara med när Hayat som vuxen student möter den vackra kvinnan Rachel. Inför Rachel berättar sedan Hayat om sin barndom och om det fruktansvärda han gjorde då. Det fruktansvärda som förändrades inte bara hans liv utan även de som han älskade mest, sin familj och tant Mira. Mira som var den unge Hayats stora kärlek, som aldrig blev hans ju av självklara anledningar för en själv som läsare då. Men som för Hayat är helt obegripligt. Mira är även den som fostrar honom i Koranen och lär honom att vara en god muslimsk man. Detta är en fin berättelse men jag kan inte riktigt med den faktiskt, Hayat känns så fel på något sätt. Jag upplever han för det första, i skildringarna av hans barndom, som mycket äldre där. Jag fick uppfattning att han minst borde vara 13-15 år, med tanke på hans beteende, hans moraliska funderingar och hans sätt att förhålla sig till sin tro. Men efter halva skildringen ifrån barndomen insåg jag att han bara var 12 år (?). Kändes väldigt fel faktiskt, sedan tycker jag Hayat är självisk och för påfrestande i det som jag upplever som en påklistrad tro. Det blir helt enkelt för mycket av filosofiska meningar och frågor, för mycket finstämda miljöer och beskrivningar.  Men jag gillar ändå boken i sig, den lyfter fram viktiga frågor såsom hur det är att växa upp som muslim i Amerika på 90-talet, Den lyfter även fram det svåra i att ett barn också kan vara ond och rent av elakt. Det destruktiva i en tro lyfts även fram på ett bra sätt då vi får höra Hayat som vuxen med där han kan på ett mer moget sätt relatera till sin uppväxt och om sina val. En bok som berör även jag inte föll helt för den, men en bok som ändå väcker tankar och funderingar.

Bok två kommer i ett senare inlägg, annars blir detta inlägg alltför långt, den boken är Anne Tylers Arvet efter Danny. Så håll utkik under veckan för del två!

Att vara på fel humör och läsa fel bok

Jag kände ett behov att något trevligt, något sött och något snällt efter att ha läst klart Mo Hayders bok Ritual (rec kommer under dagen) och när vi var på biblioteket i fredags så hittade jag Katarina Bivalds bok Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Perfekt tänkte jag, den har jag hört positivt om så den blir nog en bra bok att tvätta hjärnan med. Påbörjade läsningen i fredags, gillade det jag läste och så igår så skulle jag läsa den sista halvan. Och det var då den stackars lilla boken hamna mitt i skottgluggen för mitt humör.

Jag hade en riktigt låg dag igår, en sån där dag där man är riktigt grinig och ledsen på allt, inget är bra och allt är bara grått. En sån där dag där om någon säger " Efter regn kommer solsken" så väser man " Efter regn kommer det alltid, alltid mer regn" medan man blänger surt på den stackare som vågat prata med en.  Man skulle då kunna invända lite och tycka att en riktigt härlig feel-good skulle kunna vara ett botemedel, ett slags uppiggande medel men för mig fungerar feel-good i detta läget helt tvärtom. Mitt humör tillåter inte några trevligheter, solsken eller fågelkvitter, jag känner bara att som i detta fall " Jamen visst åk du tvärs över halva jordklotet till en pytteliten by mitt ute på amerikanska landsbygden och självklart blir du så bästa kompis med alla i byn. Alla är så trevliga, snälla och mysiga hela tiden. Självklart träffar du en söt liten man som det givetvis blir problem med för ni kan inte prata som vuxna människor. Och visst driv du en söt liten bokhandel som alla bara älskar och du får visst alla att läsa en massa trevliga böcker...." Listan kan fortsätta en bra bit till faktiskt med surheter och gnäll och det är faktiskt riktigt orättvist för den stackars lilla boken är faktiskt inte någon dålig bok alls. Tvärtom är det en riktigt fin bok, varm och välskriven med en härlig känsla av välbehag. Så jag får ge den sista delen av boken en ny chans, läsa om den när jag är på ett bättre humör så att den får lov att glänsa utan att riskeras utsättas för mitt humör. Rätt humör och rätt känsla ska kopplas med rätt bok helt enkelt, jag är en läsare som tydligen styrs väldigt mycket av mina känslor och mitt humör. 

Hurdan läsare är du? Har du upplevt samma sak kanske?

lördag 17 maj 2014

Om en magisk verkstad.

Lissa Evans, Små mekaniska mirakel

Peter Lutten har det svårt, inte nog med att han är väldigt kort i växten och dras med ett namn som kan förkortas till P.lutten. Nu ska han dessutom flytta till en helt ny stad för att hans föräldrar fått nytt jobb. De ska dessutom flytta till en liten håla vid namn Beeton. Men saker och ting utvecklar sig på ett helt nytt sätt i Beeton. Beeton visar sig vara den by varifrån hans pappa växte upp och där Peters pappas farbror en dag för längesedan försvann. Han gick upp i rök och efterlämnande sig märkliga spår och ledtrådar till en märklig verkstad. En verkstad som sägs innehålla magiska föremål och märkliga uppfinningar. Nu måste bara Peter hitta den. Detta är en charmig berättelse fylld med märkliga ledtrådar och en spännande skattjakt. Här finns även vänskap invävt och upptäckten av att ha vänner faktiskt kan vara riktig trevligt.En mysig berättelse med en aningen torr brittisk humor.  Jag gillade berättelsen och enligt förlagets sida ska det komma en fortsättning nu till hösten, Stora mekaniska mirakel ska den visst heta och troligtvis kommer jag läsa den då med.

Att bli knockad av en bok

Kristina Hård, Kleptomania

När jag läser böcker som knockar mig helt och är sådär extremt bra så blir jag helt blank när jag ska försöka skriva om den. Jag får mest ur mig svammel såsom " Åh men den är ju så bra, så himla bra liksom för den är ju bra skrivet typ" och utav det blir det inte något vettigt inlägg så jag ska försöka förklara varför jag blev så tagen av denna boken.

Detta är en märklig bok som har en mycket annorlunda historia, en historia som rymmer troll, bortbytingar, skogsrå, skräp* luftskeppsimperium och en mycket otäck tågkrasch med en mystisk dimma.  Vi får möta Linus Kaiser, en av de överlevande ifrån den där tågkraschen som hände för så många år sedan. Linus Kaiser är numera Sveriges rikaste människa och driver ett mäktigt luftskeppsimperium. Men han är nu döende och Skatteverket vill granska hans finanser innan han dör, in på scenen träder då revisorn Ingra Varg. För henne kommer Linus att berätta sin historia, om den där mörka dagen då tåget kraschade, vad som hände där ute i skogen tillsammans med Claudia och Halvar. Där Linus är den enda som kommer levande ut ur skogen. Halvar är även han en mycket viktig karaktär i boken, han som är en bortbyting och växt upp med trollen.

Troll som faktiskt har en egen röst i boken, som får berätta lite själva om sin tid och sin plats i historien. Att få följa ett troll, få ta del av den ömhet Sirpa-Min och Odder-Krypet känner inför sin märkliga "lillebror" Halvar som då heter Snigelkrypet, det är en mycket märklig upplevelse.  Men samtidigt känns det helt rätt, det passar så väl in i historien och det bygger på den där krypande känslan av obehag jag har under hela läsningens gång. Det är en suggestiv känslan av mörker, dimma och otäckheter, jag hoppas att i nästkommande bok att detta får utvecklas vidare ännu mer. Sedan blev jag märkligt berörd av berättelsen som berätta om stortrollet Kona, om hennes längtan efter kärlek under alla århundrade hon levt och om trollbarnen hon förlorade, känns fascinerande att någon kan skriva så bra att man berörs av något som man alltid uppfattat som ett monster. Jag är väldigt förtjust i hur den svenska urskogen även den har en stor roll och där den nordiska mytologin vävs in så naturligt i historien.  Naturens urkrafter har även de en stor roll i boken, framförallt i sista delen av boken.

Historien växlar mellan tiden för själva tågkraschen och nutiden där även finansministern Erik Skog har en framträdande roll. Själva Kaisertornet,det enorma 100-våningstorn Linus byggt åt sig får en viktig roll framemot slutet av boken. Jag läser med andan i halsen och njuter av varje stund med boken, trots det där obehaget som kryper på mig. Jag försökte förklara för min Kära Sambo hur den känslan av obehag kändes, jag sa att man skulle föreställa sig att man vilse i en riktigt stor och gammal skog, det börjar mörkna och man inser att man är helt vilsen. Den paniken där och då är en annan skräck än om man tex går vilse i en stor främmande stad, man kan bli väldigt rädd där med men att vara vilsen i en skog är en annan rädsla. Mörkret är verkligen mörkt och ljuden är väldigt tydliga i en skog. Den känslan hade jag stundtals under själva läsningen.  Kristina Hård skriver med en säker penna och hon skapar något som känns helt nytt och väldigt fräsch med denna boken. Språket är lätt att läsa men ändå så detaljrikt på något sätt. Helt underbart är det i alla fall och jag längtar nu så efter del 2 då denna bok slutade med en rejäl cliffhanger.

Jag försöker komma på vilken kategori jag ska sätta på denna boken, Är det skräck kanske? Jodå det är allt en del av. Men kanske mer övernaturligt än ren skräck? Ja det skulle man kunna säga faktiskt. Fantasy då? Nja, inte direkt tycker jag. Urban fantasy då? Nej, det stämmer inte in alls tycker jag. Spänning då? Jo men där kan den nog passa rätt bra in.

Sedan har jag sett några som reagerat på själva omslaget + baksidestexten,där man uppfattat boken som en deckare. När jag såg bokens framsida första gången tänkte jag direkt Skräck faktiskt. Kanske var det även de svärtade kanterna som är så typiskt för Styxx fantasy förlags böcker, och de brukar ge ut böcker som rör sig i kategorierna fantasy och skräck,  som gjorde att jag direkt tänkte Skräck.  Mycket snygg är boken i alla fall, jag är väldigt förtjust i de svärtade sidkanterna, de passar så bra ihop med boken i sig.

* Skräp är ett slags väsen som tidigare levt i byggnader, ruiner, kyrkor, båtar eller liknande men blivit utkastade på ett eller annat sätt därifrån. Så nu drar de runt och hänger runt människor, medan de livnär sig på människors olyckor, ångest, gräl och bråk är mums för dem. De är osynliga för mänskligt öga. Men i boken får vi lära känna ett skräp lite bättre, oerhört fascinerande måste jag säga! Jag ser gärna att nästa bok innehåller fler skräp!

Det sista samtalet

Stephen Booth, Sista samtalet

Mitt under en pågående rävjakt hittas ett lik liggandes ute på en äng, en välklädd herre som fått huvudet krossat. Men vem är han? Och vad gör han där?  Samtidigt ringer en anonym röst till polisen och meddelar om just detta lik. Men den anonyma rösten säger att liket ska ligga en km bortifrån där det hittas. Vad är det som pågår egentligen? Ben Cooper och Diane Fry har fått ett riktigt knepigt fall att reda ut denna gången. Härvan av lögner,jägare, demonstranter, häststölder och som det ska visa sig spår som leder rätt in i köttindustrins hemligheter.  Det är alltid lika spännande att läsa Booths böcker, han kan verkligen konsten att beskriva så att det känns som om man är där på plats. Hans karaktärer är också de trovärdiga och intressanta, de är inte stela utan de känns levande. Ben Cooper är min eviga favorit, hans stora kärlek till den plats där han vuxit upp är alltid lika fin att läsa om. Men Diane Fry, trots hennes hårda sätt och kyliga beteende så gillar jag henne. Hon skapar en fascinerande kontrast till Ben vilket ger ett fint driv i Booths berättelser.  Intrigen i sig är skickligt berättade och det är inte alltid så lätt att komma underfund med vad som har hänt egentligen. Jag hade mina aningar i denna bok men de visade sig vara rätt så fel! Detta är brittisk deckare av riktigt hög kvalitet.

fredag 16 maj 2014

Bok-jerkan 16-19 maj

Nu var det visst fredag igen, veckan har gått otroligt fort och det är återigen dags att jerka lite. Denna vecka vill Annika veta:

För dig som läser e-böcker: brukar du köpa en fysisk bok av en e-bok som du har gillat?
För dig som inte läser e-böcker: kan du ge exempel på en bok som du t.ex. lånat på biblioteket, gillat och sedan köpt ett eget ex. av?

Första delen kan jag hoppa över, jag läser inte e-böcker. 

Men andra delen är en intressant fråga då jag är väldigt aktiv på biblioteket och lånar flitigt. Jag och Kära Sambon brukar varje fredag bege oss dit för en stunds rundvandring.  Nu var det dock länge sedan jag lånade en bok och sedan köpte den för att ha hemma i min egen hylla. Mycket för att plånboken inte accepterat sådan utsvävningar. Jag har dock några som jag håller ett öga på och köper på mig när jag har råd, bokrean är ett sådant tillfälle som jag brukar spana efter sådan böcker.

Just nu är det framförallt Kleptomania av Kristina Hård som kommer köpas in för att få lov att bo här i min egen hylla.  Några andra längtansböcker som jag har lånat och läst men som jag vill ha i min egen hylla är alla böcker av Anders Björklid och Peter Bergtings serie om Morwhayle.  Jag läser just nu en lånad faktabok som jag gärna skulle velat ha hemma i bokhyllan, nämligen "Usla, elända och arma. Samhällets utsatta under 700 år". 

torsdag 15 maj 2014

En eftersläntrare

Peter Bergting, Demonprinsessan 




Jag har några böcker ifrån tidigt i år som jag ännu inte skrivit om, jag ska göra ett försök att skriva ikapp de nu så jag inte behöver fundera över dom något mer. Först ut är då Peter Bergtings bok Demonprinsessan. Detta är bok nr 2 i serien "Legenden om Morwhayle". I denna bok fortsätter då syskonen Artieloch Maldas kamp mot de onda. Det jag verkligen gillar är att tex Malda inte alltid kör med rent spel själv, hon har en ond åder i sig.  Det är fartfyllt och mycket spännande läsning.  Samma humor som lyfte läsningen i bok nr 1 finns även med här, dock är boken i sig något mörkare denna gången och det händer mer otäcka saker här än i förra boken.  Jag är fortfarande förtjust i de vackra blyertsteckningarna som finns med i böckerna, de ger ytterligare ett djup åt själva historien.  En annan sak som bidrar till att göra Bertings bok till något extra bra är hur han leker med kända fantasyelement och förvrider dem lätt, ständiga blinkningar åt alla möjliga håll. Jag är även extra förtjust i drakarna som är med, Gorgobest (om mitt minne inte sviker mig helt?) men framförallt Briar, han är en slags hundvarelse bargest som råkat bli lite varulv också. =)

Nu jag skriver om boken så känner jag ett riktigt sug efter del 3 faktiskt, av någon anledning så har den försvunnit bort under våren.  Att få läsa välskriven, svensk fantasy är aldrig fel så del 3 åker upp på listan över böcker som bör läsas ganska så snart.

Sen ser jag något som gör mig riktigt nyfiken på Semic förlag där Peter Bergtings böcker utkommer, det ska komma en ny serie som utspelar sig i Morwhayle men med nya karaktärer? Läs mer här.

onsdag 14 maj 2014

Omslagsonsdag: Prickigt

Denna onsdag vill Bokpotaten att vi ska hitta prickiga omslag, ännu svårare än förra veckans omslagstema ju! Och idag är jag alltför sjuk för att orka leta fram några omslag, en snabb titt i bokhyllan gav inget i förmiddags och nu är jag alltför febrig för att orka leta noggrannare. Men jag ska kolla runt hos er andra och se vad ni lyckas hitta för prickiga omslag.

tisdag 13 maj 2014

En historia med hål i sig.

Cat Patrick, När jag vaknar finns du inte 

 När London fyllde fem år så drabbades hon av en mycket märklig åkomma. När hon går och lägger sig på kvällen så medan hon sover raderas hela dagen hon nyss genomgått, så på morgonen så minns hon inte gårdagen. Dock så får hon glimtar av det som ännu inte hänt och det minns hon. Nu är London 16 år och har nytt träffat en pojke, hon försöker ta sig igenom skolan och hon har en bästa vän som hon riskerar att förlora. Sedan börjar hon "minnas" en begravning, men vems begravning är det? Och när kommer den ske? London minns ju inte det som har hänt så begravningen måste vara något som kommer ske. Eller?

London för ständiga minnesanteckningar för att minnas det hon gjort under dagen, det kan ju tex vara rätt bra att komma ihåg att den där snygga killen som pratar med en i skolan är ens pojkvän. Men hon skriver även ned andra saker, såsom begravningen och så. Jag både gillar och inte gillar boken, det är en lättläst bok som är spännande att läsa. London är en rolig tjej, men väldigt blyg,  Luke känns dock lite platt faktiskt så gör även Jamie, Londons bästa vän och även Londons mamma. De uppför sig lite stelt och beskrivs rätt så ytligt, jag får ingen direkt känsla för dem faktiskt.London och Lukes relation är rätt sötsliskig också, känns inte riktigt trovärdigt även om dem är rätt söta emellanåt. Sedan tycker jag att där är händelser som bara svischar förbi utan att de får en direkt förklaring. (Jamies problem då tex)  Detta med Londons minnesproblem är rörigt och det tar ett bra tag innan jag riktigt greppar hur det fungerar egentligen. Det är luckor i resonemanget och jag får inte någon direkt känsla för London och hennes problem. Om hon nu har så stora problem med minnesförlust, borde de då inte besöka en läkare?  Borde det inte utredas bättre för att ta reda på hur man skulle kunna hjälpa London? Och om hon nu inte minns gårdagen så hur i hela fridens dar lyckas hon då ta sig igenom skolan? Allt hon lärt sig under en dag borde ju då försvinna? Som sagt en hel del saker jag inte får ihop, luckorna i resonemanget stör läsningen och boken känns ojämn. Slutet kommer väldigt hastigt och känns slarvigt.

 Bitvis är boken dock riktigt bra och vissa stunder mellan London och hennes mamma är berättat med stor ömhet.  Jag kan faktiskt tänka mig att läsa något annat av Cat Patrick för boken är ju inte dålig, den håller bara inte riktigt ihop.

Top Ten Tuesday: Tio böcker du nästan gav upp men inte gjorde.

Denna tisdagen, på Top Ten Tuesday, ska vi lista tio böcker som man börjat läsa, nästan gav upp men ändå fortsatte läsa. Jag ska erkänna att jag inte riktigt förstod frågan först, jag vred och vände på frågan och försökte förstå vad det är ute efter. Jag förstår nog fortfarande inte riktigt frågan för jag ger inte nästan upp en bok för att sedan bestämma mig för att ändå läsa den.

Tycker jag inte om en bok så lägger jag den åt sidan, antingen helt och hållet om det är så att jag upplever att boken inte passar mig alls eller så kanske jag känner att boken verkar vara bra så lägger jag den åt sidan för att vid ett mer passande tillfälle läsa om den helt. Jag är en läsare som väljer bok mycket efter mitt egna känslo/humör-läge, så min pågående läsning består oftast av minst 2 böcker men max 5-6 böcker åt gången, vid varje lässtund så bestämmer jag mig för vilken av dem som passar just då. Så det är en ständig rotation på böcker här hemma, det är en pågående lista där vissa får ligga på vänt medans rätt humör eller tillfälle infinner sig, men det är inte samma sak känner jag att jag nästan ger upp den boken för att sedan ändå läsa vidare. Boken i sig är bara satt på paus en stund, lite som att man ena kvällen tittar på en spännande kriminalserie där man sett 12 avsnitt av 24, men kvällen därpå vill man hellre se en naturdokumentär, där har man inte heller nästan gett upp tv-serien ju utan man har bara valt något annat för en stund. Samma sak är det min läsning och mina böcker.

 Ibland kan det vara så att jag försöker läsa en bok av en författare men jag känner att den boken inte är något för mig men där det ändå finns något som lockar mig,, då stängs boken och återlämnas/ställs tillbaka i hyllan igen. Vid ett senare tillfälle plockar jag återigen upp boken för att ge den en ny chans, det kan även vara så att jag under tiden provar en helt annan bok av samma författare för att se om det är författaren som är felet eller om det är historien i boken som inte passar.  Ibland så är boken helt enkelt inte något för mig, då stänger jag pärmarna och så är det bra med det. Jag tvingar inte mig att läsa klart en bok, har jag läst en del och där jag känner att jag har försökt ge boken en rättvis chans så är det bra med det. Visst kan vissa böcker kännas tunga, svåra att komma in, ha ett annorlunda skrivsätt, kräva mer fokus av en, ha ett rejält tuggmotstånd men jag gillar sådana böcker med. Blir det för motigt då tar jag en paus med något mer lättuggat bara. 

Så ingen lista idag, bara ett långt inlägg med lite funderingar ifrån mig!

måndag 12 maj 2014

När lammen tystnar

Thomas Harris, När lammen tystnar 

När lammen tystnar är nog en film som många känner till, där Anthony Hopkins gör en ruggigt bra tolkning av Hannibal Lecter, där Jodie Foster med rådjursögon gör en fantastisk roll som den unga FBI-eleven Clarice Starling och där Buffalo Bill är en seriemördare som man sent glömmer bort. Jag har sett filmen två gånger tidigare men aldrig läst boken faktiskt. Nu stod den så fint i vår hylla, den har bott där faktiskt ända sedan Kära Sambon flyttade in och tog med sig sina böcker för ca 4 år sedan. Men läst den har jag ändå inte gjort förrän nu då. Jag var rädd att boken inte alls kunde ge mig samma otäcka känsla som filmen och jag var ängslig att mina bilder skapade av filmen skulle förstöra läsningen.

Men det blev inte så, för vad jag fick var en historia som nu fördjupades och gav mig ännu mer av det otäcka. Jag tycker att i boken så är Clarice Starling mer komplex men jag upplever henne också som mer säker än i filmen. Hannibal Lecters mörka sidor får här ännu en nivå och hans person är i boken riktigt otäck, han känns så kylig och så hal i boken. Ibland snuddar det åt det orealistiska hållet, där Lecters karaktärsdrag nästan blir lite för mycket av det goda. Jag fann det också intressant att man får en djupare bild av Buffalo Bill i boken, dock så är också boken något färgad av sin tid, för även om, den kom ut 1990 här i Sverige. Den syn som ges kring transsexuella är inte den mest rumsrena tycker jag. Sen är det en hel del av amerikansk machostuk i boken och det känns faktiskt lite sunkigt emellanåt. Men annars så är det en riktigt obehaglig bok med djupt störda människor och en riktigt ruggig historia. Dagen jag läst ut boken såg jag och Kära Sambon om filmen och den höll faktiskt än idag! Lite extra roligt var det med de gamla tidsreferenserna i både boken och filmen, som telefax, inga mobiler, kläderna mm. Nu ska jag snart ta tag i bok nr två, Hannibal och se om den också håller måttet. För även här har jag sett filmen men inte läst boken.

lördag 10 maj 2014

Att känna sig välkommen.

Jag har haft min lilla blogg i några år nu, började 2010 med några få inlägg och därefter har jag skrivit lite varje år. Men det har alltid varit för mig själv och för familjen som alltid läst och uppmuntrat mig. För någon vecka sedan kände jag mig redo att släppa ut min lilla blogg i den stora cyberrymden. Rädd var jag och nervös inför hur det skulle gå och hur min lilla blogg skulle bli bemött. Men jag hade inte behövt oroa mig, bokbloggosfären visade sig vara en vänlig och trevlig plats med varma och välkomnande människor!  Jag ville mest säga Tack till er alla (ingen nämnd, ingen glömd) för att ni gjorde så att jag kände mig så välkommen och för att jag känner mig delaktig. Via jerkan och omslagsonsdagen har jag fått många fina kommentarer och jag har själv försökt kommenterar tillbaka till alla. Jag försöker även ge en kommentar personligen till varje person som skriver här, ibland tar det lite tid då jag inte hinner skriva svar direkt. Jag hoppas nu att jag sköter mig, det är nytt för mig att vara delaktig och engagera mig i bloggen på detta seriösa sättet. Ni får gärna berätta om det finns några oskrivna regler kring hur man ska uppföra sig, jag försöker använda mitt sunda förnuft och jag hoppas att det räcker gott så.

Men återigen Tack till er alla, ni är fina människor!

fredag 9 maj 2014

Bokbloggsjerka 9-12 maj

Denna vecka handlar jerkan om:


Hur ställer du dig till ljudböcker och vilken är den bästa ljudboken som du har ”läst”?

Jag tycker ljudböcker är utmärkta som alternativ eller komplement till vanliga böcker. Det finns nog många som föredrar att lyssna på en bok framför att läsa den. Jag hör inte till den skaran dock. Jag kan helt enkelt inte lyssna på en bok, det blir bara mummel och jag tappar hela tiden fokusen. Sedan är jag en människa som föredrar tystnad fram ljud, jag är nämligen relativt ljudkänslig, för mycket ljud ger mig migrän. Även låga ljud kan triggar migrän, det har med antalet av totala intryck och impulser att göra. Jag är därför inte heller förtjust i musik, gillar att lyssna på musik, speciellt lugn musik och gärna instrumentalt. Så nej ljudböcker är inte min kopp av te men jag älskar ändå ljudböcker då det kan ge så många fler möjligheter att "läsa" böcker. 

torsdag 8 maj 2014

Prodigy

Marie Lu, Prodigy

Spoilervarning! Fortsätt inte läsa om du ännu inte läst del 1: Legend. Det är svårt att skriva om del 2 utan att råka få med en del spoilers så är du känslig för det så hoppa över detta inlägg.




Day och June lyckades rymma i slutet av förra boken, nu är de på väg till Las Vegas för att försöka hitta rebellgruppen Patrioterna.  Patrioterna vill störta Republiken men vad är deras dolda mål egentligen? Har de någon baktanke med sitt agerande och vad är det de vill att Day och June ska göra egentligen?

Det är riktigt skönt att få läsa en bok som är del 2 i en serie som kan stå helt på egna ben. Prodigy känns inte som en mellanbok eller ens som en transportsträcka utan istället fördjupar den hela historien på ett mycket intressant sätt. I Prodigy är inte allt svart eller vitt, däremellan finns faktiskt många gråa nyanser. Jag gillar verkligen hur allt blir så fruktansvärt komplicerat när Junes uppgift som är att återvända till republiken och se till att komma den nya elektorn nära så att patrioterna har en chans att mörda honom, den uppgiften visar sig innebära något väldigt oväntat. Elektorn Anden är inte den ondskefulle person som hans far, den tidigare elektorn var. Anden är mer mänsklig och visar på vilja att förändra Republiken. Men hur ska June kunna vara säker på det? Går det att lita på honom? Och hur ska hon kunna förmedla detta till Day och Patrioterna?  Jag sugs in i boken, men fast jag slukar boken så går läsningen ändå långsammare framåt. Det känns som boken har ett djupare innehåll som gör att läsningen blir så mycket mer, det finns mer att tugga i sig helt enkelt!  Bok nr 1 Legend var emellanåt något förutsägbar, den följde ramarna för en typisk dystopier lite för väl emellanåt. Men i bok två så har Marie Lu verkligen släppt taget som sargen och kastar oss som läsare ut i ett otroligt äventyr fyllt av komplexa situationer, knepiga relationer och intressanta frågeställningar. Jag gillar även att June är den kaxiga, den stentuffa "macho" typen som inte gråter och som kan slåss som Rambo medan Day är med tillbakadragen, tystlåten och känslig karaktärer. Men utan att det markeras på något speciellt sätt, det är bara så de är och det är så de ska vara. Nu längtar jag verkligen efter sista del, men om jag inte ger mig på den engelska utgåvan så får jag allt vackert vänta till oktober. OKTOBER! Det är en evighet dit ju!

onsdag 7 maj 2014

Omslagsonsdag # 43 Vår

Denna onsdag vill Bokpotaten att vi ska visa upp omslag som signalerar vår och ja det var inte det lättaste precis! Hyllornas innehålla här hemma har ju en klar övervikt åt det mörkare hållet med thriller, skräck, deckare och fantasy.  Började alltså söka i hyllorna och omslag med blommor, grönska och andra våriga omslag visade det vara väldigt ont om! Tydligen är speglas min vurm för det mörka sig väldigt mycket i min bokhylla! Blommor, grönska och andra våriga saker brukar för det pryda böcker med ett ljusare tema, (en grov generalisering kanske?) Förvisso så har mina inköp av nya böcker varit väldigt få under senaste året så även om min läsning innehåller en del ljusare böcker numera så speglas det inte riktigt i min bokhylla ännu!

 Så detta gjorde att jag fick helt enkelt söka omslag bland de böcker jag lånat och som  jag nyligen läst och gillat, med omslag  som fick lov att vara med bara för att de var så fint våriga.

Tracy Chevalier var denena  jag hittade i min hylla som kändes lite vårig
 Den andra jag hittade var Elsie Johansson, med en blomma på faktiskt!

Jewells bok känns lite vårig med bara ärmar och grönska i bakgrunden.
Lånad bok

Syrener hör verkligen våren till!
Lånad bok
Även här är där lite blommor och en aningens vårkänsla tycker jag.
Lånad bok