tisdag 30 september 2014

Tematrio: Possesiva pronomen

De grammatiska lekarna fortsätter hos Lyran! Denna vecka vill hon att vi ska lista tre böcker som har possessiva pronomen i titeln och här fick jag använda mig av Ordklasser.se igen för att friska upp mina kunskaper. ""Possessiva pronomen" är ord man använder istället för ett substantiv för att beskriva ett ägande eller tillhörighet." Såsom tex Min, din, vår, er, sin osv

Denna gång går vi utanför Lästlistorna och tittar in i min egen bokhylla, dessa tre står och samlar damm i min hylla.
  1.  Kom min älskade, Pearl S Buck
  2. Min drömmars stad, Per Anders Fogelström
  3. Ta hand om min mor, Kyung-Sook Shin

Top Ten Tuesday: Böcker som är svåra att läsa

Denna tisdag vill The Broke & The Bookish att vi ska skriva om böcker som vi upplever svåra att läsa på ett eller annat sätt att.Jag brukar numera vara rätt bra att lägga ifrån mig böcker jag inte gillar men här tolkar jag det mer att det är ämnet i sig som är svårt och som gör att man upplever läsningen svår. Inte att boken i sig är dålig, så man kan se böckerna som tips för de är välskrivna allihopa. Så jag kör på min tolkning här.

(Today we are talking about books that were hard for us to read (because difficult of book, subject matter, because it was cringeworthy-- however you want to interpret)!)

  • Marley och jag av John Grogan kan vi ta som gemensam bok för att berätta att böcker där djur är med och dör, det är svåra böcker för mig det.
  •  John Green får ensam ta ansvaret för böcker där folk dör av diverse sjukdomar, detta är svårt på många sätt, här kan vi lyfta fram hans bok Förr eller senare exploderar jag
  • Lasermannen av Gellert Tamas. En bok som fick mig att bli mörkrädd och må fruktansvärt illa
  • Torka aldrig tårar utan handskar, Jonas Gardell. En stark historia om en mörk tid i svensk historia, gripande och mycket upprörande
  • Inga kelgrisar, inga styvbarn, Cia Sigesgård, En bok som så var så ruggigt välskriven om ämnen som gör mig illa att läsa om, kvinnomisshandel, våldsamma män och liknande, att jag fick sluta läsa boken.

Hannibal

Thomas Harris, Hannibal 

Sju år har gått sedan förra boken, När lammen tystnar och Hannibal Lecter är fortfarande på fri fot. Clarice Starling har avancerat inom FBI men hamnar mitt i en skottlossning där allt går del och hon blir anklagade för att ha begått grova fel. Samtidit så ligger Mason Verger i respirator, Hannibals sista offer som mot alla odds överlevde, och han ruvar på hämnd.  Ondskan och mörkret finns där hela tiden under läsningen och det gäller att inte vara äckelmagad när man läser Hannibal. Jag gillar speciellt det som kommer att ske mellan Starling och Lecter, det är en mycket intressant studie i en människas psyke tycker jag. Jag läser och jag fascineras av hur Thomas Harris lyckas så väl med att porträttera inte bara en ond människa i denna bok utan flera, främst tänker jag på Mason Verger och hans sinnessjuka planer. Språket flyter på bra även i denna bok, det är ett rättframt språk som är lätt att läsa.  Ibland kan jag dock tycka att det blir för mycket av de bisarra detaljerna och det groteska, jag upplevde att detta i När lammen tystnar var mer snyggt invävt i historien. Min största behållning med denna boken är nog framförallt som jag sagt det som sker mellan Starling och Lecter, en del som jag inte minns finns med alls i själva filmen (?). 
Så spännande läsning men inte lika bra som När lammen tystnar tycker jag. 

Nu återstår då bara Röd Drake och Hannibal-Upptakten, både står som hyllvärmare i bokhyllan.

söndag 28 september 2014

Countdown Survey-Nedräknings-enkät!

Johanna på Johannas Deckarhörna har taggat mig till en spännande enkät! Min första tagg så tackar Johanna! 

Enkäten handlar om nedräkning, i bokform!

10 – Books already released on your wishlist
         Böcker på min önskelista som redan är utgivna
  •  Chimamanda Ngozi Adichie Americanah
  • Stephen King, Dr Sömn
  • Maggie Stiefvater, Drömtjuvar
  • Jessica Koltherjan, Den bästa dagen är en dag av törst
  • Clarie Messuda, Kvinnan på övervåningen
  • Jojo Moyes, Sista brevet ifrån din älskade
  • Stephen Boot, Redan död
  • Peter Robinson, Revolutionens barn
  • Agatha Christe, vilken som helst med Hercule Poirot!
  • Ann Cleeves, Dead water
 9 – Favourite Covers
       Favoritomslag


8 – Not yet released books you can’t wait for
      Böcker som jag längtar efter men som ännu inte kommit ut
  • Peter May, Lewismannen
  • Sharon Bolton, En mörk och förvriden flod 
  • Lars Kepler, Stalkern
  • Jandy Nelson, Jag ger dig solen
  • Jonathan Tropper, Plan B
  • Belinda Bauer, Livet och dödens villkor
  • Simon Beckett, Gården
  • Fredrik Backman, Britt-Marie var här
7 – Auto-buy Authors 
       Om jag köpte böcker så skulle dessa sju ligga i topp
  • Stephen Booth
  • Stephen King
  • Peter Robinsson
  • Sharon Bolton
  • Kate Morton
  • Majgull Axelsson
  • Belinda Bauer
 6 – Book Boyfriends/Girlfriends
        En fiktiv lista över bokkaraktärer som skulle kunna vara lämpligt pojkvänsmaterial om jag nu inte redan hade sådan tur att  jag har det perfekta pojkvänsmaterialet i min livs levande kära sambo!
  •  Ben Cooper (Booth)
  • Jamie Fraser ( Gabaldon)
  • Mark Joesbury ( Bolton)
  • Fin McLeod ( May
  • Henry (Niffenegger)
  • Po ( Cashore)
5 – Books you recommend the most
      Böcker jag gärna rekommenderar
  • Jonas Gardell, Torkar aldrig tårar utan handskar
  • Majgull Axelsson, Jag heter inte Miriam
  • Stephen Booth, Serien om Ben Cooper och Diane Fry
  • Kristin Cashore, De utvalda-serien
  • Donna Leon, Serien om Brunetti 
 4 – Books you thought you’d like but didn’t
        Böcker jag trodde jag skulle gilla men inte gjorde
  • Jay Asher & Carolyn Macker, Personer du kanske känner
  • Lotta Lundgren, Tio lektioner i matlagning
  • Etgar Keret, Plötsligt knackar det på dörren
  • Tatiana de Rosnay, Ryskt bläck
3 – Books that made you cry
       Böcker som fick mig att gråta 
  • Fredrik Backman, Min mormor hälsar och säger förlåt
  • David Nichols, En dag
  • John Green, Förr eller senare exploderar jag  
Två bubblare är Jonas Gardells bokserie Torkar aldrig tårar utan handskar och Majgull Axelssons bok Jag heter inte Miriam

  2 – Books you never plan on reading
         Böcker jag aldrig tänker läsa
  • Femtio nyanser av grå, E L James
  • böcker i liknande stil som Femtio nyanser av grå

1 – Favourite Genre at the moment 
       Favorit genre just nu
Mörker! Jodå det är en helt ny genre, jag uppfann den precis! =) I genren Mörker ryms deckare, skräck, thriller, spänning och fantasy, ja även vanliga romaner kan få klassas som Mörker men är lite mer ovanligt dock. Det viktigaste karaktärsdraget i denna nya genre är en rejäl dos av mörker och svärta.  Gärna nattsvart sådant men går bra med skymningsmörker med!

Jag taggar den som känner sig utmanad att göra denna enkät!  
 

fredag 26 september 2014

Bokbloggsjerkan 26-29/9



Denna vecka vill Annika att vi ska svara på följande fråga: Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)

Detta var en klurig fråga faktiskt, jag läser en del serier men på sista tiden har det framförallt varit trilogier (dessa eviga ungdomsdystopierna verkar enbart kunna levereras i en omgång av tre böcker!) och hur lång är då egentligen en serie? Är det fler än tre böcker? Fler än 6 böcker kanske? För mig personligen tycker jag att en serie bör innefatta fler av tre böcker.  

Men visst har jag vissa serier som jag följer, Lee Childs serie om Jack Reacher, Stephen Booths serier om Ben Cooper och Diane Fry, Donna Leons serie om kriminalkommissarie Brunetti är väl de tre serie som är mest aktiva just nu. Det bli överlag mycket deckarserier då de ju har en tendens att pågå rätt länge.
I just dessa tre specifika serie tycker jag att kvaliteten än så länge har hållit en jämn nivå, de har ofta börjat med en stark första bok som sedan vidareutvecklats i kommande böcker. Att få vara med om favoritkaraktärers utveckling är det jag gillar mest med att följa en serie, såsom tex Ben Cooper har utvecklats från en rätt svag karaktär till en stark och relativt självsäker karaktär. Att få följa samma karaktärer under lång tid tycker jag är spännande, de blir nästan som bekanta/vänner och jag är ständigt nyfiken på vad som ska hända med dom i kommande böcker.

 Dessutom har jag påbörjat mastodontserien signerad Diane Gabaldon, där det finns 8 delar (?)  än så länge men där har jag ju ännu bara läst del 1 Främlingen.   En serier jag också är väldigt förtjust i är Tana Frenchs irländska serie som på ett sätt är fristående men på ett annat sätt hänger ihop då karaktärer som enbart figurera i utkanten i ena boken har huvudrollen i nästa, ett mycket spännande stilgrepp tycker jag som gör att man ser framemot nästa del i serien med stor nyfikenhet.

Sedan har jag  ju en hel del författare jag gärna återvänder till och gärna läser allt av, då det är spännande att följa ett författarskap ifrån debuten och vidare framåt.  Att se en författares utveckling och hur hans/hennes stil förändras är väldigt spännande och intressant. Sedan kan det vara så att man gillar en författare, har läst allt av denne men när den nya boken kommer så fastnar man inte riktigt. Dock upplever jag ofta att det mer beror på att det är själva historien i sig sim inte tilltalar mig än att kvaliteten har blivit sämre. 
Jag har en flik där jag listat en del av de författare och serier jag följer, läs mer Här.  Denna sida är dock under arbete och ska putsas på lite inom det närmsta.

Lite kuriosa är att två av de allra längsta serier jag någonsin läst är dels Sagan om Isfolket av Margit Sandemo, där har jag läst 37 böcker av 47 st. Dels är det Kitty Drew av Caroline Keene, där äger jag 67 st (tror jag, de är nedpackade numera) och det är enbart då de med Wahlströms röda ryggar jag har.

torsdag 25 september 2014

Tematrio: Räkneord

    Denna vecka vill Lyran att vi ska lista tre romaner eller noveller vars titel innehåller räkneord. Det blev faktiskt en trio med otäcka och mörka böcker denna vecka!

    1. Rum 213, Ingelin Angerborn  En mysrysig spökhistoria för unga som är riktigt härlig läsning även för vuxna. En hel del kalla kårar utlovas!
    2. Barn 44, Tom Rob Smith. En annorlunda deckare som utspelar sig i Sovjet, i början av 50-talet. Vi följer en säkerhetsagent när han hamnar mitt i en mordgåta.  En stark bok som många gånger gjorde mig riktigt arg och upprörd.
    3. Patient 67, Dennis Lehane.  Vem är patient 67? Och vad är det som försiggår på Shutter Island?  Ashcliffe sjukhus för svårt mental sjuka brottslingar döljer många hemligheter och detta är en obehaglig bok. Den skrämde mig rätt rejält emellanåt i alla fall! Men det gäller att hänga med, för inget är som det verkade vara vid den första titten. Sen finns det i denna boken en av mest läskigaste och skrämmande twisterna jag varit med om faktiskt!



    Hercule Poiroit men inte i toppform

    Agatha Christie, Katt bland duvor


    Denna bok tillhör ett av sommarens loppisfynd och den köptes pga mitt ökade intresse för att läsa mer av/om Hercule Poirot. Jag och kära Sambon har under sommaren följt den tv-serie som gått med stort intresse och jag kände att jag ville lära känna Poirot lite närmare genom att läsa fler böcker om honom. Dock så tycker jag att just denna berättelsen inte är en av de bästa faktiskt. Jag upplevde den som rätt seg och jag var även förvånad över hur sent Poirot kommer in i själva berättelsen. Visst finns här ett viss mått av spänning och det är en klurig liten berättelse men jag saknar något ändå, en skarpsinnighet och även en tydlighet. Som det är nu upplever jag faktiskt historien som rätt klumpig.

    Vi har en mycket förnäm privatskola för flickor som skakas av ett mord på en av lärarinnorna, hon mördas dessutom i den helt nybyggda idrottspaviljongen. Samtidigt så sker en statskupp i ett land någonstans i mellanöstern, en prins lyckas fly men försvinner och troligen omkommer i en flygplanskrasch. Prinsen bar med sig, sägs det, en mängd juveler, juveler som nu är försvunna! Vi har alltså ett mord på en privatskola där endast de rikaste och förnämaste flickor får gå, vi har en statskupp och en politisk skandal, plus en hög med försvunna juveler. Det blir lite för mycket av det goda känner jag. Dessutom hinner det gå mer än hälften av bokens längd innan Hercule Poirot dyker upp och sedan löser han allt på en handvändning och så är boken slut. Nja, detta blev inte en favorit utan jag upplever den mer som en mellanbok faktiskt. Men med då många historier och böcker om/med Hercule Poirot måste där ju finnas några som inte är så himla bra.  Jag fortsätter leta mig vidare efter fler böcker med den egensinnige privatdetektiven med de små grå cellerna.

    onsdag 24 september 2014

    Speciella omständigheter eller det besvärliga med att köpa ett hemsökt hus

    Johan Ajvide Lindquist, Speciella omständigheter.
    Novellix


    Ett ungt par letar efter ett hus, de väntar barn och vill skapa sig sitt egna lilla paradis. I en mäklarannons hittar de ett hus som verkar vara perfekt, men av någon märklig anledning står det i annons med tydliga bokstäver att huset säljs under Speciella omständigheter. Det låga priset, den underbara trädgården och det fantastiska läget gör att paret ändå köper huset, för de där speciella omständigheterna tror de ändå inte vidare mycket på. De flyttar in och allt är så himla mysigt och kärleksfullt, tills den natten då den ena av dom väcks av knackningar. Knackningar som verka komma ifrån källardörren ifrån insidan av dörren, den dörren som är försedd med ett starkt lås så att ingen kan öppna dörren inifrån källaren. Nu blir det riktigt ruggigt och en del kalla kårar utlovas!

    En välskriven kort novell med bra gestaltning och miljöbeskrivningar. Jag tycker också att Ajvide Lindqvist lyckas väl att få ihop historien på det korta utrymme som en novell oftast har. Det finns en inledning, en mitt och ett bra slut som knyter ihop det hela. Ibland är det riktigt skönt att få läsa något riktigt kort och Novellix är bra på att leverera läsvärda noveller. Nu har jag tur som har ett bibliotek som faktiskt köper in dessa novellerna, men annars kan jag nog tänka mig att köpa dem på egen hand. Jag är tex väldigt nyfiken på det nya konceptet de tagit fram, facknoveller! Det låter som ett utmärkt sätt att ta sig till ett nytt ämne, för att bilda sig en uppfattning och därefter kan man söka sig vidare till andra faktaböcker.

    Cesar Milan och hans hundar

    Cesar Milan, Cesar Milan och hans hundar

    Cesar Milan, Ledarskap med Cesar Milan

    Nu var det väldigt längesedan jag läste dessa två böcker och jag upptäckte dessutom att jag rent av glömt att skriva upp den ena av böckerna! Den första boken tycket jag var riktigt intressant när man fick veta mer om Cesar Milan som person och hans resa från Mexico till en idag välkänd person som har gett ut flera böcker och tv-serier. Jag har tidigare sett en del avsnitt ifrån just en av hans tv-serier, en del av som han sagt där har jag hållit med om och funnit intresseväckande men det har funnits en hel del som jag absolut inte tyckte varit bra.  En del knep använder jag på vår egen hund med stor framgång men andra saker som Cesar Milan säger att man bör göra har inte alls fungerat på vår hund. Jag kan tycka att Cesar Milans stil är för hård och alltför dominant, det finns många exempel i boken som jag svårt att förstå. Men som sagt en del små saker har jag tagit mig till, ändrat lite på vid behov
    och anpassat efter vår egna hund.  Det viktigaste jag tyckte jag lärde mig av hans böcker är sunt förnuft och att inse att JumJum är en hund, inte människa och därför måste jag lösa ev problem som uppstår med honom eller kring honom på ett hundvis och inte människovis.  Sedan så är hans tankegångar och idéer kring ens egna kroppspråk och vilken energi man utstrålar väldigt intressanta. Går jag ut med JumJum och är väldigt stressad, kanske är jag trött eller hungrig samtidigt, då blir det lättare strul under rundan med. Hundar är ju fenomenala på att läsa av en och de tolkar en oerhört snabbt.

    Båda böckerna var intressant läsning med många exempel och tydlighet i indelning av kapiteln. Böckerna kan dock kännas lite väl amerikaniserade, tex så pratar Milan väldigt mycket om hur viktigt det är med motion och om djurägaren inte hinner gå ut en enda runda på hela dagen så kan löpband vara något att ta till. Denna inställning känns väldigt främmande för mig, här i Sverige får hunden dels inte vara ensam alltför många timmar och sedan måste den få ett visst antal rundor per dag.

    Så sammantaget så var det intressant läsning, något tankeväckande men man får sålla en del tycker jag och använda innehållet med sunt förnuft och anpassat efter ens egna hund.

    tisdag 23 september 2014

    Bokmässan

    Nu börjar bloggvärlden fyllas av inlägg om den kommande bokmässan som börjar på torsdag.  Inlägg fylls med lockande planering och spännande planer på allt som ska hinnas med.

    Här kommer då mina planer inför helgen:
    Torsdagen: 10:00 Hårklippning av både mig och kära sambon. Ca 12:30 lunchbestyr och hundpromenad. Ca 14:00 kafferast.  Mellan 14:30 och 16:00 studie arbete, kommunikation och svenska 3. 16:00 besök i närmsta skoaffär för inköp av nya höstskor. 16:30 besök i mataffären. Därefter lagas det mat och sedan hålls det kväll. Läsning denna dag blir Maskinblod 3.
    Fredagen: 09:30 studieträff, svenska 3. 12.00 Lunch. 12:30-14:30 studier, kommunikation.  16:00 handling av fredagsmys med kära sambon. Kvällen ägnas åt fredagsmys och högläsning av Liftarens guide till galaxen.
     Lördagen:  Ca 09:30-10:15 långfrukost med färska frallor. Mellan ca 11:00- 12:30 läsning och kaffe. 14:00 kalas hos kära systern. Kvällen ögnas åt godis ätande och tv-serie tittande. Läsning blir Andrew Taylors senaste bok.
     Söndagen: Dagen varvas med trädgårdsbestyr och läsning i soffan.  En hel hög med spännande böcker väntar på att bli lästa såsom tex Stef Pennys senaste, Per Åbergs bok Vid 40 börjar livet, Per-Anders Fogelströms Krigens barn och Andrew Taylors senaste bok. Läsningen bör intas i soffan tillsammans med kaffe och choklad för att bästa effekt ska uppstå. Tidsåtgång är här valfri och avbrott sker endast för trädgårdsjobb, matintag och hundpromenader.
     En massiv planering där flera aktiviteter dessutom är placerade inom ett större geografiskt område, tex så befinner sig kalaset ca 5 mil ifrån startpunkten där frukosten intas på lördagen.  

    Jag är absolut inte grön av avund och jag kommer inte sucka tungt när jag läser alla uppdateringar kring mässmingel, författarspaningar, onödigt många bokinköp och annat trevligt som händer under en mässa.

    Inte alls avundsjuk.....för vad är väl en bal på slottet?

    =) Jag hoppas absolut att alla får en underbar mässa, detta är skrivet med hjärtat och med en skämtsam underton. 

    Top Ten Tuesday: Tio böcker på höstens läslista



    Denna vecka vill de på Top Ten Tuesday att vi ska lista tio böcker som står på våran höstläslista. Men kära nån då! Bara tio stycken! Mina läslistor är ju ca 1 mil långa vardera! Jag gör ett försök då, här är tio stycken som jag ser framemot lite extra mycket

    1.  Fredrik Backman, Britt-Marie var här.  Såklart längtar jag efter Backmans nyaste men är samtidigt lite ängslig. Kan denna vara lika bra som de andra två? Kommer det bli en mellanbok? 
    2. Peter May, Lewismannen.  Jag är mycket sugen på att återvända till de Yttre Hebriderna och framförallt att få återse Fin McLeod
    3. Belinda Bauer, Livet och dödens villkor.  Detta verkar vara en mycket mörk berättelse, passande för ruggiga höstkvällar
    4. Sharon Bolton, En mörk och förvriden flod. Lacey Flint är tillbaka igen och det verkar vara en riktigt obehaglig berättelse detta.
    5. Marie Lu, Champion. Den avslutande delen om June och Day
    6. Maggie Stiefvater, Drömtjuvar. Längtat efter denna en rätt lång tid nu, men av någon anledning finns den inte inne på biblioteket.
    7. Laini Taylor, Blod och stjärnstoft, Andra delen om Karou och jag längtar verkligen att få återse henne och alla de andra igen.
    8. Jonathan Tropper, Plan B. Jag har läst alla hans utgivna böcker och verkligen gillat dom alla, nu hoppas jag på att denna med är så där härligt skön och varm som de andra var.
    9. Carl-Michael Edenborg, Alkemistens dotter. En helt ny författare för mig. Men en bok som rymmer alkemi, äventyr, hemligheter och kärlekens obändiga kraft låter onekligen som en mycket passande höstbok!
    10. Elanor Catton, Himlakroppar. Ännu en ny författare med en bok som verkar vara väldigt bra. Nya Zeeland, guldrusch, historia, hemliga sällskap, försvunna människor och äventyr.

    Ett litet urval av alla de böcker jag vill läsa, kika in under flikarna Vill läsa och Nya böcker längtan så får du en ganska så uppdaterad insyn över vad jag vill läsa just nu!   Sedan finns där väldigt mycket att hämta i min egna hyllor med, bla så har jag planerat in läsning av Vilhelm Moberg i höst och jag ska fortsätta med Per-Anders Fogelströms böcker.  Så mer böcker lär jag inte behöva, men jag kommer ändå fortsätta hamstra böcker och fylla på läslistor precis som en liten ekorre fyller på förråden inför vintern.  Det jag behöver mer av är just lästid!

    For Life

    Reklam är något jag inte tänker ha med på min blogg då jag upplever att det inte hör hemma här. Men när en kvinna vid namn Eva hörde av sig via mail till mig i förra veckan kände jag att jag kunde göra ett undantag med tanke på att själva syftet med reklamen är av ett gott ändamål.

    Det Eva ville att jag skulle dela med mig av är ett projektarbete som heter For Life. detta projekt ingår i en samverkan med Jobb och utvecklingsgarantins sysselsättningsfas. Projektet i sig ska ge deltagarna en chans att utvecklas, skaffa erfarenheter, meriter och referenser inför framtida jobb. Här kan ni läsa lite mer om projektet på deras blogg.  Grundiden i For Life är att skapa armband och halsband med texten For Life eller Zero Cancer och där all förtjänst ska gå vidare till cancerforskningen. Deras handtillverkade smycken säljs via e-handeln eller på större evenemang.  Här kan ni se deras utbud.

    Jag blev imponerad av Evas mail, hon verkar vara ett varm kvinna med ett stort engagemang i detta projektet. Kan jag via min blogg skapa några nya besökare till deras hemsida så blir jag väldigt glad. Det finns ju ett medmänskligt och behjärtansvärt syfte bakom detta projekt och därför känns det rätt att uppmärksamma deras arbete.

    måndag 22 september 2014

    Tio lektioner i matlagning

    Lotta Lundgren, Tio Lektioner i matlagning

    Jag gillar verkligen Lotta Lundgren som programledare för Historieätarna och jag gillar verkligen programmet i sig. Jag har även läst/bläddrat/beundrat hennes kokbok " Om jag var din hemmafru" så jag såg framemot hennes nya bok. Nu är det en tid sedan jag läste ut hennes bok Tio lektioner i matlagning och av någon anledning blev det inte av att skrev om den då. Jag tror det hänger samman med att jag inte riktigt vet vad jag tycker om boken. Där finns många bitar jag gillar med den men det finns också bitar jag inte gillar, bla så stör jag faktiskt på de där "breven" som finns mellan kapitlen som är skrivna av Lotta till redaktören. Jag blir inte riktigt klok på om de är menade att bara vara roliga eller om det är riktiga brev.

    I övrigt gillar jag Lundgrens avslappnade förhållande till mat och jag tycker det är rolig läsning. Här blir matlagning till något som känns både lustfyllt och glädjefyllt. Boken känns personlig och inte alls som en traditionell kokbok, de tio kapitlen är indelade i följande kategorier: 1: Redskap,  2: Känslor, 3: Smak, 4: Kött, 5: Kön, 6: Kost    
     7: Efteråt,  8: Barn,  9: Pengar,  10:  Hur man gör när man lagar mat.

    Det är en intressant bok men jag tror nästan att jag behöver läsa om den igen för att ta mig till allt. 

    söndag 21 september 2014

    Dracula i serieform

    Bram Stoker/ Jason Cobley, Dracula


    Jag fick nys om detta seriealbum och kände mig  nyfiken. Dracula har jag läst tidigare som vanlig bok och den gillade jag verkligen.  Visst finns där delar i boken som känns rätt unkna, såsom porträtten av kvinnorna i boken men det underliggande temat gillar jag. Jag gillar den mörka och hotfulla stämningen och att Dracula är en ond vampyr. Dracula är urtypen av vad en vampyr är och ska vara tycker jag.

    Men åter till seriealbumet, jag borde faktiskt låtit bli att läsa denna då den faktiskt inte var bra. Jag gillade för det första inte tecknarstilen, den kändes klumpig och kantig med märkliga proportioner på människorna. Sedan så kändes det som om det tagit boken Dracula, plockat ut lämpliga delar och tryckt in i olika pratbubblor, läsningen kändes styltig och osammanhängande. Dracula som roman bygger mycket på Jonathan Harkes dagbok och diverse brev, det blir svårt att få till det i serie-albumet tycker jag.  Visst är det bra att ta en klassiker och förpacka den i ett seriealbum, det gör att berättelsen kan nå många fler som kanske har svårt att läsa en vanlig bok. Men jag tycker nog ändå att det kunde gjorts på ett bättre sätt faktiskt. Så för mig passade inte detta serie-album men kanske någon annan gillar det bättre!

    Jag är något förvirrad

    Veronica Roth, Allegiant

    Nu var vi då framme vid den sista delen om Tris och Four, som jag hade längtat efter att återse dom en sista gång och så blir det mesta dels platt fall. Jag läste ut boken för ett tag sedan men har inte kunnat skriva något då jag ärligt talat inte vet vad jag ska tycka. Stundtals gillar jag verkligen berättelsen och stundtals är jag faktiskt riktigt arg!

     Det är ju sista boken och då ska alla bitar knytas samman, allt ska få ett värdigt och bra avslut och det ska kännas trovärdigt. Men i Allegiant tycker jag inte att jag får det, den förklaring som uppstår i boken, jag har svårt att tro på den faktiskt. Jag vill inte säga för mycket då jag inte vill spoila för andra som ännu inte läst boken men jag har svårt att köpa själva förklaringen i sig. Ännu svårare har jag att köpa att de flesta i gruppen, bla Tris och Four så lätt tror på hela historien och knappt ens reagerar på det. Det känns slätstruket och rätt platt faktiskt, det är även rent av så att både Tris och Four känns konstiga i denna boken. Det där som gjorde de till så komplexa och intressanta karaktärer i de andra böckerna, det finns med här med men under ytan av en massa trams faktiskt. Four tycker jag har förvandlats till en gnällspik och Tris är bara platt på något märkligt sätt, jag saknar deras styrkor och deras kämparglöd faktiskt. Det är visst intressant att Four i denna boken faktiskt har en egen röst, han står för varannat kapitel, vilket leder till en större inblick i hans tankar och känslor. Dock så känns han väldigt konstigt och som sagt gnällig.  Men visst finns där stunder då Roths fantastiska förmåga i att bygga en spännande berättelse med  komplexa frågor och många fina nyanser dyker upp. Själva förklaringen till hela historien och alla böckerna är i grunden mycket tankeväckande och det kunde ha blivit riktigt bra om det bara skett mer ifrågasättande av det hela.  Det genetiska urvalet som ligger som grunden till hela berättelsen hade kunnat fördjupas mycket mer.

    Jag är också glad över att vi fick lära känna några av de andra karaktärerna bättre, trots att Roth verkar ha något emot flera av sina karaktärer.  Jag gillar även utvecklingen mellan Tris och Four, den känns trovärdig och mycket komplicerad. Där är mycket känslor mellan de två och det är fint att läsa om hur de lyckas lösa allt mellan dom. Det går ofta undan när Roth ska berätta om viktiga saker och ibland känner jag att det går för fort, jag hade velat ha andningspauser där jag kunde hinna reflektera över svåra saker som händer. Sedan är det då själva den sista delen, där återvänder verkligen Roth och det blir precis så fantastiskt som det har varit i de två andra böckerna. Men där är en händelse fram mot slutet som gör så ont och så förtvivlande fel, man gör bara inte så! Men samtidigt är det rätt häftigt att Roth vågar bryta mot mallen på detta viset, det är ju totalt oväntat och kommer verkligen som en käftsmäll.  Läs nedan om du vill veta och har läst boken själv.

    Jag ville ha fyrverkerier och fanfarer men fick eldbloss och fioler istället, nog så vackert det med men ändå inte samma sak som det förra. Speciellt inte när man väntat och längtat efter fyrverkerier och fanfarer. Trots det så rekommenderar jag verkligen serien, jag har själv önskat mig en samlingsbox med alla tre böckerna plus boken om Four av tomten, på engelska! Så att jag kan läsa om den igen i framtiden.

    Spolier:
    Att Roth har mage att precis i sista delen döda Tris! Och dessutom är det en helt meningslös död, det hade inte behövt bli så och det känns bara så fruktansvärt fel! Visst får hon ihop en trovärdigt slut med Fours sorg och så men det känns ändå bara fel. Hur ska man nu kunna titta på filmerna? Nu när man vet hur det slutar?
    Jag saknar också en mer tydlig diskussion och debatt kring de genetisk defekta och de genetiskt ren, det kunde blivit så bra men jag upplever ändå att jag saknar något.


    Bokbloggsjerkan 19-22 september



    Denna vecka vill Annika att vi svarar på detta här: Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok? (OBS! Fri tolkning: det vill säga skriv det första som du kommer att tänka på oavsett vad det handlar om. Det finns inga svar som är rätt eller fel.

    Engelska uttryck skrivna på engelska eller engelska förkortningar såsom tex WTF i en svensk bok brukar jag reagera på, Carin Gerhardsen använde det väldigt mycket i boken Hennes iskalla ögon vill jag minnas.  Sedan brukar jag reagera på när väldigt svenska uttryck eller ordspråk används i en översatt utländska bok, kommer dock inte på en specifik bok just nu.  

    En sak som jag brukar titta efter direkt är hur bokens text är upplagd, om texten är väldigt kompakt och tätt spridd över sidorna eller om det känns behagligt att vila ögonen på texten innan man ens börjat läsa.  Sedan när man börjar läsa så kan ju stavfel eller märkliga grammatiska fel göra så att man hajar till. 

    Sedan är det nog lite så som Annika säger att man hajar till om Sverige eller något svenskt nämns i en utländsk bok, det känns lite häftigt att lilla Sverige nämns i en stor utländsk bok.

    torsdag 18 september 2014

    Stockholms undergång

    Stockholms undergång, Fruktans skrivkollektiv
    ( Andreas Rosell, Boel Bermann, Christian Enberg, Eira A Ekre, Erik Odeldahl, Fredrik Stennek, Jörgen Gavelin, Malin Gunnesson, Martin Gunnesson och Patrick Ogenstad.  I samling medverkar även Anders Fager)

    Rec-ex ifrån Undrentide förlag ( Tackar så mycket!)

    Stockholms undergång är en antologi med 12 noveller med den gemensamma tråden att alla noveller kretsar kring Stockholms undergång. Stockholm blir invaderat av sömngångare som demolerar hela staden, där finns monster som samlar på lik, pesten återvänder och skadedjur utrotas. Märkliga väderfenomen sprider sig över staden, demoner härjar fritt i Kungens Kurva, människor förfryser inifrån, vampyrerna återvänder och Hötorgets skrapor kommer att falla som dominobrickor. En komet kommer också att falla över Stockholm och livsfarliga parasiterande blommor kommer att ha ihjäl Stockholms befolkning. Tänk att det finns så många olika sätt att förstöra en stad på!  Jag gillar hela samlingen, de allra flesta noveller tilltalar mig och jag finner att alla noveller är välskrivna. Här finns något som kan tilltala de allra flesta som är förtjusta i skräck och undergångsteman. Bokens röda tråd skapar en helhet bland novellerna och bidrar till att jag tycker att helheten som sådan är mycket tilltalande. Ett extra plus måste jag även ge för det otrolig snygga omslaget! Jag tycker det är riktigt bra att man via en  antologi får träffa många nya författare, det är bara Boel Bermann och Anders Fager som tidigare givit ut egna böcker. 


     Men med novellsamlingar blir det lätt några av novellerna som tilltalar en lite mer och jag skriver lite kort om dom här nedan.

    Råttorna av Boel Bermann: Här möter vi en forskare som verkar utföra experiment och andra försök på råttor. Stockholm har ju drabbats av en invasion av dessa djur och nu måste de hitta ett sätt att utrota dom. Men forskaren börjar känna medlidande med sina försöksdjur och hon börjar undra om det hon gör är rätt. Twisten på slutet är riktigt välgjord. En tankeväckande novell som är välskriven.
    Regnbågen av Eira A Ekre: Att en regnbåge kan vara så obehagligt skrämmande. Detta är en novell som kryper in under skinnet på mig och lille Toms svåra situation gör mig sorgsen. En berättelse som både är vacker och skrämmande på samma gång.
    Höjdskräck, Fredrik Stennek En annorlunda berättelse som på något märkligt sätt skrämde mig rejält. Obehaglig men också vemodig på något sätt.
    De vita, Boel Bermann. En sorgsen kärlekshistoria om vad man egentligen kan göra för den man älskar allra mest. Om människor som sakta insjuknar och långsamt förfryser inifrån. Jag blev berörd av berättelsen samtidigt som det också finns ett element av skräck i berättelsen.
    Fem timmar, Anders Fager. En komet kommer att utplåna Stockholm stad, du har enbart fem timmar på dig att fly staden. Intressant om hur människan beter sig och hur hon väljer när hon ställs inför ett sådant här dilemma. Människans inneboende överlevnadsinstinkter kan ta sig många märkliga uttryck. Spännande och actionfyllt.


    Nytt i hyllan

    Då har det flyttat hem ett antal nya böcker här! Först kom boken Maskinblod 3 plus Drömmarnas boning ifrån Affront förlag, därefter kom boken Vid 40 börjar livet ifrån författaren Per Åberg, därefter dök boken De osynliga av Stef Penny upp ifrån Bazar förlag och idag så dök boken Parasitius av Christian Johansson ifrån Epok förlag upp. Så nu har jag lite att läsa! Stort tack till alla!



    onsdag 17 september 2014

    Tematrio: Personliga pronomen

    Då Chili idag mår rätt bra, just nu sover han och jag har hunnit med skolan så uppstod en ledig stund. Vad kan vara bättre än att fylla i en tematrio då! (Läs mer om Chili i nedanstående inlägg)

    Lyran fortsätter med den grammatiska inriktningen och vill denna vecka att vi ska lista tre böcker med personliga pronomen. Återigen fick jag besöka Ordklasser.se för att få lite hjälp på traven!

    1. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson.  Ja denna bok har förekommit på många av mina listor men det förtjänar den. Det är en sådan där bok som alla borde läsa, framförallt nu efter söndagens val. Smärtsamt vacker och berörande på djupet
    2. De Utvalda-Tankeläsaren, Kristin Cashore En riktigt välskriven och spännande fantasy-serie med unga kvinnor som är riktigt kick-ass typerna!
    3. De Osynliga, Stef Penny. En ny oläst bok som jag precis idag fick hem i min brevlåda, rec-ex och som verkar vara väldigt spännande!  Det handlar om en romsk familj där kvinnan i familjen försvinner och det verkar som ingen vill att hennes far ska leta efter henne. Låter mycket intressant och med tanke på att jag verkligen gillade hennes förra bok I vargars följe så det bådar gott!

    tisdag 16 september 2014

    Bloggen går denna vecka ner på sparlåga

    Veckans tematrio och Top ten Tuesday kommer med största sannolikhet inte göras denna veckan. Vår älskade Chili har skadat sig och i skrivande stund väntar vi på att tiden för veterinärbesök ska infalla. Igår kväll upptäckte vi en större knöl på Chilis undersida, mellan frambenen. Han har ont och mår allmänt dåligt, Chili har sedan födseln ett hjärtproblem så oron blir hög nu när han blivit skadad. Så bloggen går ner på sparlåga då all tid och energi kommer gå åt till vår lillkille.
    Bilden är något år gammal, jag ville inte störa honom med att komma dragandes med kameran just nu.

    Uppdatering:  Veterinärbesöket är avklarat. Chili mår ok, han har troligen fått en smäll över bröstkorgen vilket har skapat en blodutgjutelse, ett hematom. Förhoppningsvis ska det ge med sig inom en vecka så vi får avvakta och se. Så nu ska han vila och vi får pyssla om honom lite extra.


    måndag 15 september 2014

    Trolldomsakademin- Eldhäxan

    Peter Bergting, Trolldomsakademin-Eldhäxan
    Rec-ex ifrån Semic förlag ( Tackar så mycket!)

    I Peter Bergtings nya bok så återvänder vi till samma värld som finns med i bokserien Legenden om Morwhayle, vi kommer tom få återse gamla kära bekanta ifrån de böckerna såsom Malda! Dock tycker jag att Trolldomsakademin står helt på egna ben och att man kan läsa dessa böcker som en fristående bok.  Jag upplever rent av att Trolldomsakademin är något enklare i sitt utförande, det känns mer som om dessa böcker är riktade mot mellanåldern än vad serien Morwhayle var.  Detta gör att jag upplever att Eldhäxan som något tunnare än de tidigare böckerna. Men samtidigt så kan jag inte låta bli att återigen bli förtrollad av Peter Bergtings magiska penna och hans starka förmåga att berätta historier som känns både livfulla och detaljrika. Hans charmiga teckningar är mycket fina och bidrar starkt till själva berättelsen.

    Eldhäxan kretsar kring tre vänner som  träffas på första skoldagen i deras nya skola, Miranda, Orville och Emmy är tre starka karaktärer som är helt underbara att lära känna. De är tre helt olika personligheter men som av rådande omständigheter knuts samman. Vänskapens starka band är en av de röda trådarna i själva berättelsen tycker jag och även utanförskap som kan bli gemenskap. Den skola de tre vännerna börjar i är Trolldomsakademin och där ska de lära sig magi och andra färdigheter.  (Nu tänker nog många Harry Potter! Men även om det finns den likheten med skolan som ska lära ut magi så är Eldhäxan en helt egen historia och klarar av att vara något nytt och eget)

    Huset Trolldomsakademin ligger i skulle man kunna säga har en egen vilja, det ändra på rummens placering lite efter egen tycke och skapar mystiska trappor där det inte behövs trappor och ibland skickar det iväg de inneboende rakt ner i badpoolen nere i källaren!  Huvudhändelsen i boken är att en av lärarna på skolan hittas mördad och ytterligare försvinner. De tre vännerna blir inblandade i dessa händelser, dels för att de inte kan låta bli att vara nyfikna och dels för att omständigheterna ställer till det för dom. Spännande är det också att det introduceras en ny drake, en brorson till Gorgorbestor! Samt att vi får återträffar Malda, som något motvilligt dras in i deckarhistorien och får agera som lärare!

    Så för att sammanfatta det hela så är detta en något tunnare berättelse men på det stora hela är det ändå en riktigt härlig välskriven fantasy med massor av charmiga detaljer och spännande karaktärer. Jag ser framemot en fortsättning och då hoppas jag på en något djupare berättelse.

    söndag 14 september 2014

    Maskinblod 2

    Maskinblod 2
    Recex ifrån Affront förlag ( Tack!)


    Jag fick för en tid sedan en förfrågan ifrån Affront förlag om jag kunde tänkas vara intresserad av den nya antologin Maskinblod 3. Eftersom jag hade läst och gillat Maskinblod 1 så var jag givetvis intresserad av Maskinblod 3 men eftersom bok nr 2 var oläst så bad jag även om att få den.  Visst är detta antologier med ett visst antal noveller i sig, men står det 1,2 och 3 så måste jag läsa dom i rätt ordning med! Förlaget var snälla och skickade båda böckerna!  Antologin Maskinblod rör sig inom en genre, SFI,  som jag inte läser mycket av men som jag ändå är relativt intresserad av.  Jag är dock förtjust i SFI som är av ett mer vardagligt slag, mer framtidsvisioner om samhällets uppbyggnad, relationer mellan människor och vilka förändringar finns i världen i framtiden. Historien får gärna utspela sig ute i rymden och jag är även förtjust i berättelser om rymdfärder med ett fokus på upptäckande och utforskande.
      ( Är det någon som har bra tips på SFI-böcker som har detta tema så lämna gärna en kommentar för jag vill gärna bredda min kunskap kring SFI)

    Maskinblod är alltså en antologi med noveller skrivna av svenska författare, en del känner jag igen men många är nya för mig. Novellerna är alla SFI  och/eller Fantastisk. Maskinblod 2 upplevde jag hade ett mer vetenskapligt/teknologiskt tema än vad Maskinblod 1 hade, i 2:an fanns det även mer tankeexpremient, tidsresor och märkliga tidsparadoxer som jag har lite svårt för. Men generellt sätt så är jag mycket nöjd med läsningen av Maskinblod 2, alla noveller håller en bra nivå och känns välskrivna.  Det var några som jag tyckte stack ut lite extra, som tilltalade mig lite mer än de andra. Och jag måste bara få säga att jag verkligen uppskattar sådana här novellsamlingar för det ger mig som läsare chansen att upptäcka nya författare och nya genre. Så tack till Affront förlag som sett till att tre hela antologier har getts ut med både nyskriven och lite äldre svensk SFI/fantastik noveller.

    Det svarta molnet, Markus Sköld
    Detta är en berättelse om Kiri, en man som kraschlandat på en ödslig planet som tack och lov har en pub! Kiri är navigatör men han har märkligt nog lyckats tappa bort sitt skepp. Av en tursam händelser blir han navigatör åt ett annat skepp, det enda problemet är att de ombord detta skepp vill ta sig igenom det svarta molnet. En spännande novell där stämningen byggs upp stegvis och den klaustrofobiska känslan blir allt större ju längre in i historien vi kommer. Mycket spännande!

    Historien om P, AR Yngve
    Detta var en mycket intressant novell om en framtid där det är pojkar som räknas som defekta. Pojkar som ägnar sig åt att putsa bort kroppshår, sminka sig och oroa sig över vikten inför de söta tonårsflickorna. Det är pojkarna som riskera att växa upp och bli unga män som bara får låga tjänster och låga löner.  Men tyvärr enligt mig så tar novellen en vändning som jag tyckte var lite märklig. Dock var det en tankeväckande tankegång som väcktes!

    Grå, Sofie Trihn Johansson
    Här förekommer någon form av tidsresor, det som jag sa att jag inte var intresserad av men i det stora hela är det en mycket intressant novell om ett mycket förändrat Sverige. Ett Sverige som är kallt och grått och hårt. Men där finns kärlek och det finns hopp. Välskriven berättelse med ett intressant grepp och lösning på problemen.

    Som en film, Eva Holmquist
    En intressant novell om vad som är en människa och vad som utgör en människas medvetande. Obehaglig och lätt skräck känsla förstärker berättarröstens vilsenhet och förtvivlan.

    En sista kram, Patrick Centerwall
    En finstämd novell om hur två syskon får chansen att återse sin älskad far, trots att han varit död i tjugo år. Jag fann novellen vara en sorgsen berättelse om familjekärlekens starka band.

    fredag 12 september 2014

    Bokbloggsjerkan 10-12 september

    Denna vecka vill Annika att vi ska svara på följande fråga:
    Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den?
    Kort sagt: dela med dig av dina bästa recenseringstips!

    Jag för inte anteckningar, även om jag ibland önskar att jag gjorde det. Det är så lätt hänt att man missar något viktigt som man tänkte om boken medan man läser den om man inte skriver ned det. Men jag brukar ändå tycka att jag får med det väsentliga när jag väl skriver om boken. En sak jag gör är att om nätterna när jag inte kan sova pga värk så "skriver" jag om mina utlästa böcker i huvudet, jag går igenom händelser och analyserar vad jag känner för boken. Jag återupplever även vissa stycken i mitt huvud.  Sedan när jag väl sätter mig och skriver så finns det i mitt huvudet ett nästan färdig inlägg så det är bara att börja skriva! Mycket smidigt! Men ibland blir det lite väl trångt i huvudet när jag har ett antal böcker som behöver skrivas om och alla tränger på i huvudet. Men då väljer jag ut en som jag vill skriva om först och betar av de andra efter hand.

    Ibland skriver jag en recension direkt men ibland kan det gå en tid innan jag skriver, allt beror lite på tid och ork faktiskt. Sedan så har jag faktiskt döpt om mina recensioner till omdöme, jag kände mig stressad över att jag skulle prestera recensioner av litteraturkritiker-nivå och det blockerade mig helt förra året så mängder av böcker blev inte alls omskrivna förra året. I år sade jag till mig själv att enbart skriva omdömen om varje bok, ett omdöme med min personliga åsikter och tankar kring de böcker jag läst.  Inga krav och på en lagom nivå, min blogg är till för mig men ska ändå vara trevlig för andra att läsa.  Mina omdömen behöver heller inte vara långa och ingående, det går bra med att beskriva handlingen kort, sedan ett enkelt varför jag gillade/ev ogillade boken och vad jag kände när jag läste den. Jag är dock något mer noggrann när det gäller rec-ex som jag fått av en författare eller ifrån ett förlag, dels så kan det finnas ett visst datum man ska hålla sig till och dels vill jag göra en rättvis omdöme/recension kring boken. Att visa att man uppskattar förmånen att få böcker gratis genom att anstränga sig för att göra ett riktigt bra omdöme.

     I år så har jag även börjat med att länka till förlagen som gett ut boken och även ha en framside-bild i varje inlägg, ibland så har jag även med ett citat ifrån boken, om jag kommer ihåg det eller har kvar boken hemma.

    Jag tror att mitt viktigaste tips blir att göra såsom känns bäst för dig! Det är ändå Din blogg och hur du vill lägga upp/skriva dina recensioner/omdömen är helt upp till dig.  

    torsdag 11 september 2014

    Legenden om Morwhayle: Dödens stad

    Peter Bergting, Legenden om Morwhayle: Dödens stad

    Då detta är den avslutande delen i serien om Morwhayle så kan det förekomma spoilers.


    Som sagt så närmar vi oss nu slutet på den resa som tog sin början i boken Häxmästaren. Återigen möter vi Artiel, Malda, Gorgorbestor och Bast.  I denna bok så får vi även återträffa våra nya vänner Lorelie och Aldous ifrån den andra boken i serien, Demonprinssesan. Det som inte fick hända skedde ändå, den där malströmmen som inte skulle släppas lös släpptes ändå lös. För det är såhär i Peter Bergtings värld, allt är inte enbart gott eller enbart ont, allt går inte alltid enligt planerna och även våra hjältar kan klanta sig och göra fel. Det är detta som gör att jag fastnar för Bergtings berättelser, de känns så otroligt komplexa och trovärdiga.  Malda är en osäker tjej som har svårt att veta om hon ska vara ond eller inte, Arteil är blyg och väldigt klumpig men har ett mod som inte ens han själv trodde han hade. Gorgorbestor är en tjurig drake med ett hett temperament och frågan i denna sista del blir vilken sidan han kommer att välja.

     Boken har vuxit mycket ifrån del ett, denna sista delen är oavgjort mycket mörkare och mer skrämmande än vad den första boken var.  Det finns en mer allvarlig ton i denna sista delen och stundtals känns den även mer sorgsen än de andra två.  Bok två var actionspäckad till max, hela grejen med malströmmen och strid-scener och slagsmål och inbrott, allt kom på en gång i bok två. Men på ett sätt var det bra med, nu finns det tid till en mer eftertänksam finalbok, en bok som på ett värdigt sätt kan avrunda serien. I denna sista bok så ryms även ett stort zombieproblem, de odöda har i samband med förra boken händelser ökat markant och allt verkar på något mystiskt sätt vara kopplat den kraftiga ökningen av något som kallas "nekrotisk vildmossa"! Jag läser och jag njuter av Bergting fantastiska språk, ett språk som förstärks av de helt underbar teckningarna skapade av författaren som finns med i boken.

    Jag får ofta höra att fantasy inte är något för vuxna människor, att det rentav skulle vara barnsligt att som vuxen läsa fantasy böcker. Men Peter Bergting bevisar att en riktigt välskriven fantasy bjuder på stort motstånd, rymmer en historia som kräver att man tänker till, skapar karaktärer som är innehåller både svart och vitt och grått och alla andra nyanser däremellan. Peter Bergtings böcker står, i alla fall på mitt lokala bibliotek, på mellanålders hyllan men jag tycker att den utan att tveka skulle platsa även på den vuxna avdelningen. Förmågan att skapa en helt ny värld, en komplex värld med många nivåer och skillnader men som trots inslag av varulvar, hundmänniskor, drakar, magiska svärd och onda älver ändå känns helt logiskt och rimligt kräver en mycket skicklig författare. Och Peter Bergting är en sådan författare.
    nekrotisk vildmossa”

    onsdag 10 september 2014

    Dagboken från imorgon

    Cecelia Ahern, Dagboken från imorgon

    Tamara är en snobbig, bortskämd ung rik tjej som i hela sitt liv fått allt hon pekat på. Hon är skolans populäraste tjej och det utnyttjar hon till max. Hon har dock ett starkt självförtroende så hon erkänner allt detta utan omsvep i början av boken! Livet tar dock en tvär vändning då hennes pappa tar livet av sig och allt hon och hennes mamma äger försvinner, för pappan var skuldsatt till max. Så nu har Tamara förlorat allt i ett enda svep. Hon och hennes mamma tvingas flytta ut på landet till mammans bror, mamman lider också av en svår depression skapade av sorg. Tamara avskyr varje sekund till en början, fast långt därute på vischan med massa knäppa människor runt omkring henne och hon är så uttråkad. Tills den dag då hon finner en dagbok, en vad som det verkar vara en tom dagbok. Men snart upptäcker Tamara att boken har en magisk förmåga, den skriver ned det som kommer hända imorgon av sig själv. Hur ska nu Tamara göra med allt det hon får veta genom sin dagbok?  Själva slottet som hon upptäcker är även det en central del i själva berättelsen och såklart nunnan!  Jag gillar tanken med att en boks kraft kan skapa livsförändring och förståelse inför stora händelser, böcker är verkligen magiska på alla sätt som det bara finns.

    Detta var en bok jag öppnade med stor tveksamhet, jag fick boken i mina händer av kära mamma och även om vi har rätt olika läsvanor så brukar de tips hon ge vara bra. Men omslaget var så glittrigt och så gulligt och jag kände mig bara anti boken redan innan jag börjat läsa. En mycket dum inställning, ty man ska inte döma en stackars bok som blivit klädd i en alltför söt klänning, för detta är en riktigt bra bok. Ja visst är det en feel-good med sockriga toner och mycket hjärteknipande stunder men samtidigt finns där även stråk av allvar och mörker i berättelsen. Omslagets glittrighet passar faktiskt inte ihop med själva innehållet. Ett mer allvarligt omslag skulle ge Cecelia Arherns böcker en annan status tror jag och jag tycker det är så tråkigt att det är på det viset. 

    Visst finns där element i boken som känns knepiga men på det hela taget tycker jag om min första upplevelse av Cecelia Aherns böcker. De är varma och gosiga, lite mysiga men med små stråk av allvar inbäddat i det gulliga. De är som en stor kaka mjölkchoklad smaksatt med apelsin eller kanske rent av mint?! Och ibland är det precis det jag behöver allra bäst, en snäll bok som är vänlig och lagom söt, en som bäddar in livet i lite fluffigheter.  Jag är fortfarande en skräck/deckare/fantasy/mörker älskande läsare, men ibland behövs det sådant här som motvikt.

                                                    

    Glasverandan

    Ann Cleeves, Glasverandan 

    I denna bok så är det Vera Stanhope som är den ledande polisen och hon har sin partner Joe Ashworth vid sin sida, jag gillar verkligen böckerna om Vera men denna bok upplevde jag som något seg. Det tog tid innan det hände något och sedan gick det väldigt långsamt framåt. Gåtan i sig kretsar kring ett hus, ett hus som används som skrivarstuga åt författare och det hålls kurser i huset. I just detta fall så blir en mycket berömd tv-profil och tillika lärare på kursen som just då hålls mördad och han hittas i husets glasveranda. Lämpligt eller kanske mer olämpligt är att veckans kurs är inriktad på spänningslitteratur!  Detta är en mysig pusseldeckare, det samtalas och det dricks te. Ledtrådar luskas redas på och reds ut. Lite lagom småspännade med skarpa iakttagelser av karaktärerna och trovärdiga funderingar kring brottet i sig. Miljöerna är ju helt underbar, jag har lätt kunnat åka på besök till huset. Fast då helst utan en massa mord och dramatik! 

    Detta är en gedigen skriven deckare med mycket värme och humor, Vera är en helt underbar karaktär. Bufflig men samtidigt så fin.  Hon är en ensamvarg, gillar att dricka öl och skulle aldrig öppet medge hur mycket hon behöver Joe som partner. 

     Jag gillar parallellerna mellan att jag läser en deckarhistoria som avhandlar ämnet deckare debatterade av ett gäng fiktiva deckare/spänningsförfattare, meta på hög nivå! Jag njuter av läsningen även om jag som sagt finner boken lite småseg och lite tråkigt emellanåt, det är ibland behagligt att läsa en småtråkig bok. Det skapar vila tycker jag, men enbart om boken i sig är välskriven och det ändå finns ett visst driv i historien och/eller karaktärer som gör att man ändå vill fortsätta läsa.  Jag ser framemot nästa del om Vera och Joe.

    tisdag 9 september 2014

    Tematrio: Titeladjektiv

    Denna vecka vill Lyran att vi ska lista tre titlar med adjektiv, och att vi ska komma ihåg att skilja på adjektiv och adverb!  Enligt Ordklasser.se är adjektiv "ord som beskriver hur någon eller något
    är eller ser ut."
    Nu får vi hoppas att jag får ordning på detta och väljer rätt ordklass!

    1.  Den osynlige mannen ifrån Salem, Christoffer Carlsson Den första delen om polisen Leo Junker, en deckare som känns ny och annorlunda. 
    2. Mörk ängel, Laini Taylor En annorlunda berättelse om en flicka vid namn Karou och om änglar, demoner och ett krig. Mycket spännande och väldigt välskrivet.
    3. Den blå färgen, Tracy Chevalier En lite äldre bok som varvar två historia, nutid och dåtid, allt kryddat med franska toner. Mysig läsning med stil.

    söndag 7 september 2014

    Men varför Stephen Booth!!??

    Sitter här i soffan, njuter av ännu en förträfflig deckare skriven av Stephen Booth, boken i fråga är Död och begraven, samma underbara miljöer, vältecknade karaktärer och intressanta personligheter och en spännande deckarhistoria som känns trovärdig. Jag läser och njuter som sagt, känner dock lite ågren för att boken håller på att ta slut. Ångrar att jag inte plockade med mig nästa del hem sist jag var på biblioteket. En sen eftermiddag i sällskap med Booth hade varit det perfekta, nu hade jag bara drygt hundra sidor kvar i denna boken ju så den skulle inte räcka hela eftermiddagen. Men jag var nöjd med det hela ändå......Tills slutet kom......Nu är jag definitivt inte nöjd alls! Hur i helsike tänkte han där, Stephen Booth? Hur kunde han göra så? Ni som läst vet vad jag menar och jag är i starkt behov av nästa del nu! Man kan inte, nej man får inte göra så! Biblioteket är inte öppet förrän imorgon ju, vad ska jag nu ta mig till!

    lördag 6 september 2014

    Bokbloggsjerkan 5-8 septermber

    Denna vecka handlar bokbloggsjerkan om detta: Får böcker dig att somna eller håller de dig vakna i all oändlighet på nätterna?

    Min bästa lästid är just på kvällarna faktiskt, framförallt vardagskvällarna då. Jag går helst och lägger mig minst 1 timme innan jag ska släcka lampan för kvällen, för det är just då som jag läser som bäst. Alla vardagsmåsten är avklarade, studierna är gjorda för dagen och alla djuren har lagt sig till ro för natten. Ofta så lägger sig kära Sambon samtidigt och läser han med.  Sedan är det mycket lätt att den där timmen blir både 2 och 3 timmar innan lampan släcks. Ibland kan det även bli 4 timmar om boken jag håller på med är riktigt riktigt bra. Men ofta blir det enbart 1-2 timmars koncentrerad läsning varje vardagskväll. På helgerna blir det läsning på kvällen ut efter om tid finns över. Men i gengäld så läser jag mer på dagtid om tid finns på helgerna, vardagarna hinns det oftast inte med läsning på dagtid faktiskt. Jag har nämligen svårt att snutt-läsa, alltså att läsa en kvart eller så när tid finns.

     Just nu är jag lite mitt i mellan böcker, jag har påbörjat Stephen Booth Död och begraven men ännu inte kommit så långt i den. Jag har faktiskt nu när jag tänker efter enbart den boken på gång, annars brukar jag ha minst 2 olika böcker igång.  

    onsdag 3 september 2014

    Den fallande detektiven

    Christoffer Carlsson, Den fallande detektiven


    Så fort jag hade läst ut Christoffer Carlssons förra bok om Leo Junker, Den osynlige mannen ifrån Salem, så längtade jag efter att få fortsätta min bekantskap med honom och den värld Christoffer Carlsson berättar om. Så jag reserverade den nya boken Den fallande detektiven och sedan slukade jag den. Jag sugs åter i i Carlssons mörka värld där han med sitt täta språk och finurliga formuleringar får mig att bara vilja fortsätta läsa, och läsa och läsa.  I denna boken så möts vi ganska så direkt av att ett mord har begåtts, en ung forskare har till synes utan anledning huggits ner i en mörk gränd. Vem är det som vill denne man något ont och varför? Forskaren vid namn Thomas Heber visar sig har rört sig i mycket farliga marker, hans undersökningar och forskning kretsade kring de höger extrema och de vänster extremas situation, om vilka det är som söker sig till dessa kretsar och varför.

    När så Leo Junker och hans kollega Gabriel Birch tar sig an fallet möts de ganska snart av tysta kostymklädda män som smyger runt i polishuset och som norpar åt sig fallet utan att förklara varför. Jodå, Leo Junker är numera tillbaka i aktiv tjänst men han mår verkligen inte bra, hans tablettberoende tar mycket energi ifrån honom samtidigt som han försöker hålla den bräckliga relationen som återigen skapats med Sam vid liv.  En detalj som jag också gillar med dessa böcker är den där lite syrliga humorn, de bitande kommentarerna och pikarna, ni som läst kanske minns den där besöksstolen Leo Junker har på sitt rum. Just där fnissade jag högt, kanske bara jag som har lustig humor men jag gillade den där syrliga humorn väldigt mycket.

      Det är också väldigt intressant att få lära känna Gabriel Birch lite bättre, han förekom i förra boken men då endast som en biroll i utkanten av berättelsen. I denna bok så är han istället mitt i berättelsen tillsammans med Leo Junker. Den andra drivande kraften i berättelsen är den som rör den unga mannen som på ett eller annat sätt kommer ha stor betydelse för fallets utgång, vi får följa denna mannen från rätt unga år och hans väg in i ett mycket farligt och främlingsfientligt parti. Hans berättelse griper tag i mig och jag ser hans desperata önskan om att få vara med, få vara delaktig och för att få lov att höra till.   Känslan av utanförskap är stark rakt igenom hela berättelsen och Christoffer Carlsson lyckas berätta om den med en finkänslig penna som tydliggör de drivkrafter som kan leda fram till de mest olycksaliga val som en människa kan göra i ren desperation. Och hur konsekvenserna av de valen kan för rent förödande följder. Själva temat i boken som rör sig kring extremister, främlingsfientlighet, rasism och nazism är ämnen som just nu är högaktuella i både den politiska världen men även i vårt samhälle här och nu idag.  Christoffer Carlsson levererar en skarp samtidsskildring paketerat i deckarformat, och det är så snyggt gjort att jag emellanåt faktiskt tappar hakan.

    Precis som i förra boken upplever jag att det finns ännu en aktör som bidrar stark till den där mörka, lite filmiska noir-känslan som jag tycker finns i  Carlssons båda böcker om Leo Junker. Och det är själva skildringen av Stockholm, läs mitt citat nedan så förstår ni kanske vad jag menar:

    " Bara en sak är säker: staden är rädd. Den har visat sitt rätta ansikte nu, jag är säker på det. Det hörs i dess puls om man flyttar sig nära intill och vågar lägga örat mot den, om man verkligen lyssnar till hur den tickar, Spänd och nervös är den, oförutsägbar. En glödlampa som börjat blinka på väg att slockna för gott, men det är ingen som tänker på det. Ingen som ser det.
     Istället är det en ensam kyrkklocka som ringer. Det är midnatt och snön faller lätt och långsamt. De kalla gatlyktorna får flingorna att glänsa i silver och bli genomskinliga. Ifrån en klubb i närheten pulserar en tung bas, någon som sjunger "Oh, I wish it could be Christmas every day" och bilbromsar skriker en bit bort. Föraren kastar sig på signalhornet.

     Och på avstånd: sirener. Det är den sortens natt."

    Det är bara ett enda problem jag har med Christoffer Carlsson och det är att detta var den senaste boken och det finns ännu inte en enda bok till om Leo Junker, det lär nog komma snart men när är då snart? Jag vill ha den imorgon ju! Men jag får ge mig till tåls och läsa de två fristående böckerna han har skrivit så länge, i min läshög ligger just nu hans bok " Den enögda kaninen.

    Oceanen vid vägens slut

    Neil Gaiman, Oceanen vid vägens slut


    Detta är en berättelse om en man som vid sin fars begravning återvänder till sina barndomstrakter och där han sittandes på en bänk vid en damm börjar minnas händelser som skedde när han var sju år. Den där dammen, är det en damm? Eller är egentligen en damm som låtsas vara en damm? Kanske är dammen egentligen en ocean? När man beger sig in i Gaimans värld får man vara beredd på att försöka få saker och ting att vara logiska och rimliga, för ibland kan en damm vara en ocean och en ocean kan vara en damm.  Platsen mannen befinner sig på är familjen Hempstocks gård, där de tre kvinnorna Hempstock kom att spela en avgörande roll då för många år sedan och där den yngsta av dem Lettie kom att bli mannens käraste barndomsvän. Allt tog sin början då mannens familj var tvingade att ta sig an en hyresgäst, kassan behövdes drygas ut och den mannen bar med sig något mörkt. Något mörkt som släpptes lös när mannen tar sitt liv, men vad är det som egentligen händer? När sedan Ursula Monkton dyker upp, hon ska vara familjens nya hushållerska, då tar allt en mycket obehaglig vändning. Är detta då enbart ett barns fantasier som har skenat iväg eller är något av det vi får möta genom mannens minnesblicka faktiskt verkligt?  Det är en saga men samtidigt också en berättelse om en uppväxt. Det är en mörk skildring som emellanåt blir riktigt otäckt, jag minns klart och tydligt scenen med mannen och hans far och badrummet. ( Ni som läst vet vad jag menar)

    Neil Gaimans språk är förtrollande, det skimrar och det vrider på sig åt alla håll och kanter, det lockar in en som en mörk viskning om natten som lockar med eviga löften om kärlek och rikedom men när ljuset faller på det i en kort sekund så anar man de vassa tänderna och de röda ögonen som glittrar demoniskt.  Men då är det redan för sent, då är man redan innanför dörren och allt man kan göra är att hålla kvar den käraste vännens hand och hålla den riktigt hårt. För då kanske man kan ta sig ut på andra sidan, för samtidigt som mörkret är där så finns där även en värme och en innerlig tro på medmänsklighet i Gaimans berättelse. Utsattheten pojken genomlider, modet och vänskapen för att övervinna ondskan är starka trådar i denna berättelsen och mot slutet så grät jag faktiskt, då det var så outhärdligt tragiskt men samtidigt så innerligt varmt berättat.

    Jag är alldeles för förtjust för att ens kunna formulera varför denna bok är så himla bra, jag kan nog enbart uppmana er till att läsa boken nu! Jag själv är mycket tacksam för att boken finns i mina ägor, inom kort kommer jag läsa om den och jag tror även att boken skulle lämpa sig väl för högläsning under mörka höstkvällar.