måndag 29 augusti 2016

Vila i frid min vän

Vår älskade Chili som hade en tigers mod och ett lejons hjärta har utkämpat sin allra sista fight. I torsdag, den 25/8, kl 18:00 tog Chili sitt sista andetag och vandrade över regnbågsbron för att vara med sina vänner på andra sidan.  Chili har haft en svår infektion i kroppen och vi har kämpat i över två månader för att han ska bli bättre. Sista veckan gick han på tung medicin med kortison och antibiotika i sprutform. Trots detta orkade inte Chili egna immunförsvar kämpa emot och nu började levern ta stryk, lungorna var påverkade och hans hjärta slog väldigt dåligt. Så jag och husse fick ta det svåraste beslut man kan ta och låta Chili få somna in.

Chili föddes med hjärtfel så han och jag har haft en speciell relation i och med detta. Som vi kämpat han och jag men nu 10 år in på sin levnadsbana orkade Chili inte mer. Men jag är så stolt över honom för han var en sådan fighter. Chili föddes av min katt Luna så jag var med när han tog sitt allra första andetag och nu har jag varit med när han tog sitt allra sista. Kärlek kommer tyvärr hand i hand med sorgen, de två går inte att separera på. Lika lite som man kan dela på livet och döden. De kommer hand i hand, för att få kärlek och livet så måste man även sörja och uppleva döden.

Aldrig mer ska jag lyssna på när du sitter bredvid mig och småprata om ditten och datten.
Aldrig mer ska jag ha dig liggande på min mage, hålla tassen medan man försöker läsa sin bok. Aldrig mer ska du sitta i köksfönstret och tigga skinka ifrån husse när vi äter frukost.
Aldrig mer ska jag få vara din levande fåtölj om kvällarna framför tv:n.
Aldrig mer ska jag se dina förundrande uggleögon betrakta världen med häpnad.
Aldrig med ska en gyllene katt vila under schersmin-busken vid uteplatsen, njutandes med solen i ansiktet och vinden i morrhåren.
Aldrig mer ska jag behöva värja mig mot attacker när tiden för skumtomtar är dags, Cloettas skumtomtar skulle det vara och inget annat.
 Aldrig mer ska jag få gråta och känna en  silkeslen tass smeka min kind för att ge tröst.
Aldrig mer ska jag bli ivrigt stångad med en solgul panna när det är tid för kel.
Aldrig mer ska din lillebror Mio bli tvångstvättad om öronen.
Aldrig mer ska din mamma Luna få en hastig puss på kinden.
Aldrig mer ska jag se dig sitta i fönstret med fjärrskådande blick och undra vad du filosoferar på.

Aldrig mer..... och jag har återigen gått sönder. Att tvingas igen för tredje året i rad fatta det värsta beslutet en djurägare kan fatta. Att tvingas gå igenom hela sorgeprocessen en gång till. Hur ska vi orka? Hur ska vi ta oss vidare nu?

Till alla fina författare och förlag som så vänligt skickat rec-ex, jag har läst en del och jag kommer skriva om dom så fort jag orkar.










söndag 28 augusti 2016

Temainlägg: Tre svenska spännande böcker

I detta inlägg kommer jag skriva om tre svenska spännande böcker. Tre böcker som skiljer sig åt en hel del men har det gemensamma att de är spännande!

Vi börjar med att lära känna åklagaren Jana Berzelius
Märkt för livet av Emilie Schepp
Åklagarens Jana Berzelius  vaknade som nioåring upp på ett sjukhus utan ett enda minne av vem hon är. Tjugoett år senare blir hon indragen i ett fall som kommer visa sig ha direkta kopplingar till vem hon egentligen är. En bakgrund som är minst sagt otäck och väldigt obehaglig. Fallet som Jana blir inkopplad på rör en äldre man som blev skjuten i sitt eget hem. Mannen är Hans Juhlen verksam på Migrationsverket i Norrköping.  När sedan en ung pojke hittas avrättad på ett liknande sätt förstår vi att det som först verkade så enkelt är något helt annat. Märkt för livet är en ruggig berättelse som gör en illamående att läsa. Jag är rätt hårdhudad när det gäller deckare och thrillers men när det involverar barn som far illa så gör det ont att läsa. I samband med fallet får vi också lära känna Norrköpings polisstation, speciellt kriminalkommissaren Henrik Levin och kriminalinspektören Mia Bolander. Emelie Schepp skapar komplexa och intressanta karaktärer som inte är helt lätt att gilla men pga av det gör dom så mer spännande att läsa om. Emilie Schepps Märkta för livet är en rapp berättelse skriven med ett ständigt driv och med en tät stämning. Det är vansinnigt spännande att läsa och jag kommer definitivt läsa mer av Emilie Schepp så fort jag kan.


Därefter tar vi och bekantar oss med Sam Berger
Utmarker av Arne Dahl
Ellen Savinger har varit försvunnen i flera veckor och Sam Berger är övertygad om att hon fallit offer för en seriemördare. Men ingen av hans kollegor inom Stockholms polisen vill tro på honom. Så när han får tag på Nathalie Fredén så tror han att han äntligen fått upp ett spår. Men historien tar istället en oväntad vändning och Berger är snart den som blir jagad istället.

När jag läser Utmarker så tänker jag hela tiden på den amerikanska tv-serien Criminal Minds. Det är något med stämningen och berättelsen som påminner så mycket om det amerikanska. Det är en osannolik historia med en väldigt udda förövare och med en karaktär som Sam Berger. En person som ingen vill tro på och som därför ger sig ut på en enmans-jakt efter en mycket störd individ. Visst är det rasande skickligt berättat, en sån där berättelse som man läser med andan i halsen och där bladen nästan vänder sig själv. Det är ett högt tempo igenom hela boken och det går verkligen undan i vändningarna. Twisterna är många och jag gillar när jag inte förutsäga vad som kommer hända eller vem som egentligen är förövaren.  Utmarker bjuder på något helt nytt som verkligen sticker ut med sitt vassa språk, sitt höga tempo och det välskrivna språket. Jag gillar det helt enkelt, precis som jag älskar ett välgjort avsnitt av Criminal minds!


Därefter går vi från spännande deckare till en berättelse som bara är spännande men ändå med en
svårlöst gåta. Låt oss bekanta oss med  den svenske kirugen Martin Royken
Turkanarapporten av Christian Unge
Året är 199 och kirurgen Martins liv är i spillror och han reser till norra Kenya för att arbete för Läkare utan gränser. Där vid traumaenheten är de verkligen i behov av en skicklig kirurg. Och det är där han möter antropologen Nadine Zaoui. Nadine arbetar främst med människor i Turkanaprovinsen och hon tror att hon är något mycket märkligt på spåren. Hon ber Martin följa med henne dit men Martin tackar nej, trots att Nadine är först riktigt bra i hans liv på väldigt länge. När sedan Nadine blir bortförd så påbörja Martin en livsfarlig jakt för att hitta henne och för att hitta sanningen om det där unga männen som Nadine var så orolig för.

Turkanarapporten är en spännande berättelse som bjuder på en annorlunda inramning och en historia som är ruskigt otäck. Att författaren själv är kirurg och verksam hos Läkare utan gränser märks tydligt i berättelsen, det finns en äkthet i skildringarna av livet som läkare i Kenya som fördjupar och förbättrar berättelsen.  I övrigt så är personskildringarna något tunna och det blir lite för korthugget i språket emellanåt. Det är en hel del enordsmeningar som i sig kan ha till syfte att skapa ett rappt och drivet tempo men som här blir lite för många. Det blir lite tjatigt då jag saknar en utveckling och fördjupning av både karaktärerna och berättelsen. Samtidigt så är det en lättläst och spännande bok som bjuder på ett riktigt intressant äventyr. Så jag kommer definitiv läsa de andra delarna i serien med, dock är det lite tråkigt för jag lånade denna första delen på biblioteket här hemma vid. Den var då i pocket format och när jag väl läst ut tänkte jag reservera bok två i serien......Men där gick jag bet för biblioteket har bara de följande delarna i serien i e-format. Jag läser helst inte e-böcker, mycket för att jag så lätt får migrän av att läsa på en liten skärm. Så nu får jag se när jag har råd att köpa de andra delarna, kanske önska mig dom till jul =)

lördag 27 augusti 2016

Simma med de drunknade av Lars Mytting

Lars Mytting Simma med de drunknade

Handling:
Hösten 1971 hittas ett norskt-franskt par döda i Frankrike. Deras tre år gamla son Edvard är spårlöst försvunnen men hittas fyra dagar senare på ett sjukhus tolv mil bort. Var Edvard har befunnit sig under tiden, och om det verkligen var en slump att hans föräldrar klev på en kvarglömd mina från första världskriget, förblir en gåta. 

Edvard växer upp hos sin fåordige farfar på en potatisgård på norska landsbygden. Och det är när hans farfar dör i början på 90-talet, och det oväntat dyker upp en vackert snidad träkista från en släkting som Edvards tillvaro vänds upp och ner. Han beger sig ut i den stora världen för att finna svar på sitt livs frågor. Sökandet leder honom till Shetlandsöarna och tillbaka till Frankrike, där han tvingas gräva i de mörkaste hörnen av sin familjs historia. En historia som är nära sammanvävd med de stora tragedierna i Europa under 1900-talet. 


Vad jag tyckte:
Simma med de drunknade är en bok som förtrollade mig totalt. Det är en episk skildring av en ung mans liv kopplat till de största tragedierna i Europa under 1900-talet. Det är en svindlande resa vi ger oss ut på, läsningen är snirklig och tar oss på många omvägar och jag kan inte annat än att älska det. Edvard är en fascinerande människor som har mängder av kunskaper om vitt skilda områden och vi som läsare får under läsningens gång lära oss allt om tex potatisodling, vapensmide, flambjörkar och träsnideri.

 Detta är en märklig berättelse som nästan drunknar i alla sina ord men där jag verkligen gillar det omständliga och ordrika berättandet. Lars Myttings karaktärer är levande och komplexa figurer som det tar tid att lära känna. Lars Mytting skildrar också väldigt väl hur komplexa relationer mellan människor kan vara och hur händelser kan påverka och förändra en syn på andra människor.  Hans miljöskildringar är vackra och skapar stämningsfulla bilder som utökar berättelsen ytterligare. Som läsare är det bara att försöka följa med i alla de sidospår som uppstår för i slutänden kommer allt att på något märkligt sätt ändå höra ihop med varandra. Simma med de drunknade är en storslagen skildring som jag njuter av att läsa. Det känns faktiskt lite tråkigt att boken tar slut för trots alla ord och historier så vill jag inte lämna Edvard och berättelsen. Jag vill stanna kvar i Lars Myttings säregna värld ett tag till

fredag 26 augusti 2016

Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce

Rachel Joyce, Två sekunder i Byron Hemmings liv

Handling:
År 1972 läggs två sekunder till tiden, för att balansera klocktiden med jordens rörelse. Byron Hemmings visste detta eftersom James Lowe hade sagt det till honom. James Lowe var den smartaste pojken i skolan. Men hur kan tiden ändras?

När tiden flyttas fram sker det ofattbara. När Byrons mor kör honom till skolan den morgonen är hon stressad. Hon gör ett oförlåtligt misstag och deras perfekta värld krossas för alltid. Går det att skylla på de två sekunderna? Kan det som hände någonsin rättas till?


Vad jag tyckte:
Jag älskade författarens tidigare bok om Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd så därför blev lite av en besvikelse att jag inte blev lika förtjust i hennes andra bok.  Två sekunder i Byron Hemmings liv är utan tvekan en stark bok med en betydligt mörkare botten än den om Harold Fry. I denna boken lyfter Rachel Fry upp psykisk sjukdom med både hjärta och smärta. Det som hindrar mig att blev helt förtjust är Byron själv, han är ett väldigt speciellt barn och jag kan inte riktigt med honom. Dock så växer min förståelse för honom under läsningens gång och medan jag läser så växer klumpen i magen. Det är direkt obehagligt att lära sig om varför Byron är som han är. Hans berättelse utspelar under 70-talet och hans skildring om hur viktigt det är med en perfekta familjen gör riktigt ont att läsa om. Den tyranniska fadern som förväntar sig perfektion och inget annat av sin familj.

 I nutid läser vi om Jim som till stora delarna av sitt vuxna liv suttit på psykiatriska kliniker. Hans berättelse berör mig starkt och det gör riktigt ont om att läsa om hans ständiga strävan efter att försöka passa in. En scen i boken fick mig nästan att gråta av förtvivlan, Jim har tvångstankar och hans måste göra vissa saker när han väl kommer hem till sin husvagn. En ritual som måste återupprepas om det blir minsta fel. I denna scen har han kommit hem efter varit med om en olycka, hans ben är gipsat, det är vinter och denna eviga ritual som han tvingas igenom. Kölden, smärtan och förtvivlan gör ont att läsa om. Rachel Joyce är skicklig på att skildra känslor och det inre livet på ett trovärdigt sätt. Men Två sekunder... är inte bara sorglig och mörk utan här finns också hopp och vänskap. Detta gör Två sekunder... till en lättläst och underhållande läsning som berör samtidigt som det gör gott.

torsdag 25 augusti 2016

Snökimonon av Mark Henshaw

Mark Henshaw, Snökimonon

Handling:
Auguste Jovert har just gått i pension som polisinspektör i Paris när han får ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter. Kort efter att han fått hennes brev, som han slänger, möter Auguste sin nya granne, Tadashi Omura, juridikprofessor från Japan. 

Herr Omura ställer kryptiska frågor om fäder och döttrar. De två äldre grannarna börjar träffas regelbundet och berättar om sina liv för varandra. Två väsensskilda liv som med tiden tycks vara mer lika än Auguste först anar. Men efter en tid upplever han samtalen som både olustiga och skrämmande. Historien han viras in i blir allt mer obehaglig. 


Vad jag tyckte:

Snökimonon är en säregen bok som både är poetiskt vacker men samtidigt också svårtydd i sina sirlighet och med alla de snirkliga vägarna berättelsen leds igenom. De två äldre männen som delar med sig av sina livshistorier är två annorlunda karaktärer som jag har svårt att få grepp om. Det tog faktiskt tid för att läsa för jag fick aldrig till ett jämnt läsflyt. Jag försjönk en stund i den, tappade fokus och riktning, slutade läsa, återvände men jag kom aldrig riktigt in i den. Jag finner inte boken dålig för jag gillar att läsa böcker som utmanar mig.

Boken är skriven på ett väldigt vackert sätt men också väldigt avskalat. Det barsmakade språket lyfter fram det bildrika på ett väldigt fint sätt och även om jag har svårt att ta mig in i boken så känner jag att under läsningens gång att det ändå växer fram en stark känsla för boken.  Det innerliga i historierna är både skrämmande och väldigt obehagliga att läsa. Snökimonon är en märklig bok som jag trots allt vill rekommendera. Läs den och låt er gå vilse i en skimrande vacker bok men kom ihåg att det kan ta lite tid innan ni blir helt förtrollade av boken.

onsdag 24 augusti 2016

Ett veck i tiden av Madeleine L`Engle

Madeleine L`Engle, Ett veck i tiden
Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling: 
Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river i huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen.

Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök – och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom.

Vad jag tyckte:
Ett veck i tiden är en av de märkligaste böcker jag läst på länge men samtidigt också den allra vackraste boken jag läst på länge. Ett veck i tiden är en kort bok som rymmer oändliga lager av nyanser såpass många att när jag läst ut den första gången läser jag om den igen. Denna gången stannar jag vid speciella stycken och läser dom igen bara för att det är så vackert och så sorgligt och så starkt på en och samma gång. Samtidigt läser jag om för att jag vill se om jag förstå det märkliga lite bättre vid en andra läsning. 

Ett veck i tiden är en klassisk SFI-bok som på sin tid, den kom ut 1962, var banbrytande i och med att det är en kvinnlig huvudperson. Denna någon är Meg, en ung kvinna som jag tar direkt till mitt hjärta och när slutet kommer så är gör det så förtvivlat ont i mig att läsa om Megs kamp. Men Ett veck i tiden är inte bara en mörk historia utan det är också en berättelse om hopp och kärlek. En bok som lyfter frågan om gott och ont till en helt ny nivå och om kraften i att kunna älska är en avgörande maktfaktor. Komplexa ideér om tid och rum och om vetenskapliga frågor ryms tillsammans med allt detta. Och tillsammans bildar de en helhet som är helt oöverträffbar. Karaktärerna är i sig helt fantastiska, de är komplexa, mänskliga och utomjordiska, de är vackra och hemska allt i ett. Lilla Charles blir även han en favorit med sitt lillgamla sätt och sin stora omsorg för alla runt honom.

 Med ett sirligt språk utan för mycket krumbukter berättas en säregen historia som utspelar sig både på jorden och ute i rymden. Skildringarna av livet ute i rymden är skickligt gjorda och trovärdiga. Det finns en tydlighet i L`Engles sätt att berätta om svåra saker som gör att jag ändå förstår även om jag inte helt förstår ändå.  Ett veck i tiden är en bok som tåls att läsa flera gånger om och som är väl värd att åter igen ges ut. Tydligen ska det skapas en film, av samma team som gjorde filmen Frost. En film jag definitivt kommer att se. 

Ett veck i tiden rekommenderar jag till alla som vill läsa något som är både vackert och märkligt på samma gång. Till er som vill läsa något som utmanar er men samtidigt bjuder in er med sin tydlighet. Det är en bok som värmer hjärtat med sina karaktärer och sina målande beskrivningar.  

Poppy Pym och Farons förbannelse av Laura Wood

Laura Wood, Poppy Pym och Farons förbannelse
Rec-ex ifrån Modernista förlag, tusen tack!

Handling:
Poppy Pym var bara ett spädbarn när hon övergavs av sina föräldrar och lämnades till en kringresande cirkus. Som tur är fick hon en underbar uppväxt på cirkusen, omgiven av akrobater, trapetskonstnärer, jonglörer och den karismatiska föreståndarinnan Madame Pym.

Men när hon fyller elva år bestämmer hennes cirkusfamilj att det är dags för Poppy att få en mer traditionell utbildning – och skickar henne till den tjusiga internatskolan Saint Smithen’s. Först trivs hon inte alls. Skolan är raka motsatsen till den härliga tillvaron på cirkusen.

Men så blir en antik egyptisk ädelsten stulen och det börjar hända saker på skolan… Mystiska saker. Otäcka saker! Poppy kallar samman hela sin cirkusfamilj för att tillsammans med dem leta rätt på ädelstenen och få slut på farligheterna. Men kommer de att hinna? Eller kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?

Vad jag tyckte:
Åh vad jag gillade detta! Poppy Pym och farons förbannelse en sprudlande varm och rolig berättelse som gör en på bra humör. Poppy Pym är en charmig karaktär som jag verkligen gillar och hennes galna, lätt karikatyr-artade cirkusfamilj är underbara att läsa om. Blandar man sedan in en internatskola, en förbannelse och spänning blir det ett riktigt läsäventyr.

 Jag älskar  också  hur vänskapen mellan Poppy Pym, Kip och Ingrid skildras, det är så varmt berättat och det känns fint att Poppy får träffa så underbara vänner som de. Berättelsen återges direkt av Poppy och jag gillar verkligen det direkta tilltalet författaren använder sig. Jag blir också förtjust i hur Poppy jämt och ständigt riktar sig direkt till mig som läser, det är finurligt gjort för det gör mig som läsare mer involverad tycker jag. Dessutom så finns det en knäpp och lätt skruvad humor i boken som gör att jag fnissar högt flera gånger.

Ibland behöver man något snällt och gulligt, något som är trevligt och lättläst men samtidigt underhållande. Och Poppy Pym gav mig precis det när jag behövde det som mest. Jag förstår dock inte alls liknelserna med Harry Potter eller Pippi Långstrump. Poppy Pym är helt enkelt Poppy Pym och det behövs inte jämföras med något utan boken klarar sig gott på egna ben.