onsdag 24 maj 2017

Den tunna hinnan av Astrid Ahlberg

Astrid Ahlberg, Den tunna hinnan  

Handling:
En ung flicka vaknar upp i mörker. Hon vet inte vem hon är. Inte var hon är. Inte vad som hänt henne. Snart inser hon att mörkret inte försvinner, att hon är blind.

I en annan verklighet blir den unge Maron tvungen att lämna sin far och sitt hem, gården på slätten. Han söker sig till Storskogen för att finna folket med samma fruktade mentala förmåga som han själv - de silverhåriga. Leira kämpar för att leva upp till sin lärares krav. Som enda lärjunge till den gamla kvinnan Taimira, är hon den som en dag ska ta över rollen som Allas Moder. Men hennes varma känslor för den nye ledaren i byn distraherar henne.

Tre unga människors öden flätas samman tvärs igenom den tunna hinnan mellan världarna.

Vad jag tyckte:
Helt ärligt så brukar jag inte vara så förtjust i fantasy som handlar om parallella världar men när jag fick mejlet från Astrid Ahlgren så lockade ändå handlingen så mycket att jag ville prova. För ibland är det spännande att utmana sig själv lite och läsa utanför ens trygghetszon. Och eftersom en stor del av handling är starkt fantasyinspirerat så tänkte jag att boken nog skulle passa mig ändå. Den tunna hinnan visade sig vara en bok verkligen passade mig, trots det lilla motståndet mot just parallella världar. Detta för att Astrid Ahlgren väver samman den realistiska vardagliga världen som finns här och nu med sin fantasyvärld på ett väldigt snyggt sätt som känns trovärdigt. Dessutom har vi tre starka och fascinerande karaktärer som bjuder på ett hisnande äventyr.

Den värld där Leira och Maron lever känns både magisk och fantasieggande där skildringarna av naturen, dofterna, livsstilen och ljuden är så äkta att jag nästan känner mig förflyttade till en helt ny främmande plats. Sanna är den som representerar vår egen vanliga värld och inslagen av det hon varit med om är skildrat med äkthet och stark inlevelse där man enkelt kan sätta sig in i hennes situation.

Skiftningarna mellan dessa tre personerna sker smidigt där varje röst känns som sin egen och där varje person har sin personlighet som utgör en stark bakgrund till själva berättelsen. Språket är lättsamt på ett väldigt mjukt och behagligt sätt. Den tunna hinnan är en lågmäld fantasyberättelse som ändå bjuder på en hel del spänning och skiftningar som gör att läsningen flyter på fint. Detta var min första bok av Astrid Ahlgren men absolut inte min sista! Det verkar som det finns tre tidigare böcker i som utspelar sig i samma värld som denna men jag som inte läst dessa fann det ändå inte svårt att komma in i denna. Den tunna hinnan känns som en fristående bok och går utmärkt att läsa som sådan känner jag. Men det ska bli spännande att gå tillbaka och läsa även de andra tre delarna.

En stjärna i kanten för det otroligt snygga omslaget!

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från författaren, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Elinas bokliv, Tickmicks bokblogg,

tisdag 23 maj 2017

Boktankens Pocket-enkät!



Boktanken tycker pocket passar fint på sommaren och lockas av bokaffärernas pocketerbjudande som gäller just nu. Men samtidigt undrar hon även hur man ska välja ut rätt böcker och ber om hjälp. Jag gillar pocket och jag gillar att tipsa så då passar det fint att pyssla ihop en liten pocket-tipslista!

Adlibris lockar med "4 pocket för 159 kr" och här är mina tips! ( Länkar går till adlibris)


Bokus lockar istället med "4 för 3" ( Länkar till Bokus)

Det blev en del och det märks nog ganska tydligt att min lässmak är relativt splittrad! Både deckare, YA, feelgood och romantik! Och ja jag vet att det är fler än tre pocket i båda dessa listor men kunde liksom inte hejda mig riktigt! 

Liten sommarläsningsenkät



Lyrans noblesser bjuder på en sommarläsningsenkät och enkäter är alltid roliga att pyssla med! Så här kommer mina svar:

1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Jag läser nog ungefär lika mycket som jag brukar, möjligen några mindre i mitten av sommaren då det oftast då jag och min sambo har semester. Då är det en massa annat som ska hinnas med och läsningen går ner ett par böcker. Förra sommaren var jag dessutom sjuk under hela sommaren och orkade inte läsa. Dessutom hade vi två katter som var sjuk under denna tiden så det tog mycket energi och lust. 


2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Nästan så faktiskt, möjligen så dras jag mer mot feel-good och lättsamma romaner under sommaren än under vintern. På sommaren läser jag också gärna spökhistorier för barn/unga har jag märkt såsom Ingelin Angerborns Rum 213. 


3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.
Om det är lagom varmt ute så sitter jag gärna i trädgården i vår lilla tvåsitssoffa. Helst placerad i skuggan då jag inte är förtjust att sitta direkt i solen. Vindsus och fågelkvitter bildar bakgrundsmusik medan blomdoften och gräsmattelukt bildar luktfond =) Gärna kaffe i koppen, en liten kaka kanske eller något annat gott att tugga på. Är det riktigt varmt så är iste aldrig fel =)


4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
Lucina Rileys utsökta roman Midnattsrosen kunde noga passa fint i hängmattan, lagom lättläst, väldigt underhållande och en perfekt roman att låta sig svepas med bort till en främmande plats och här finns även förbjuden kärlek, ett spännande mysterium och en förfallen engelsk herrgård!


5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!

Sommaren utan regn av Maggie Farrell är en briljant bok som utspelas under den värsta torkan i England på många år. Året är 1976 och vi möter en minst sagt dysfunktionell familj som de vuxna barnen med sina familjer återvänder till familjehemmet efter att deras far en dag helt sonika reste sig upp, gick ut genom dörren och inte kom hem igen. Hettan och torkan bildar en mycket passande fond till denna underbara bok.

Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson

Christoffer Carlsson, Den tunna blå linjen 

Handling:
Det är en orolig tid.
Fredagen den trettonde november 2015 exploderar det i Paris och genom Europa rör sig enorma flyktingströmmar norrut. Ryktet: en terrorist har tagit sig in i Sverige för att genomföra ett attentat i landet. Är det sant? Ingen vet.
Samtidigt mottar Leo Junker ett brev. Det rör det fem år gamla, ännu olösta mordet på Angelica Reyes.
Vid det laget har John Grimberg, en gång Leos bäste vän, varit spårlöst försvunnen i över ett år. I terrorns skugga jagar Leo snart en helt annan, kanske ännu farligare sanning som ställer dem båda inför en sista prövning.

Vad jag tyckte:
Då har vi alltså kommit till vägs ände och det är tid att säga farväl till Leo Junker. Den tunna blå linjen är den avslutande delen i en svit om fyra böcker som alla kretsar kring polisen Leo Junker. Christoffer Carlsson har skapat en fantastik kvartett brottsromaner som alla innehåller brännheta samhällsaktuella ämnen och där hans kunskaper som kriminolog säkerligen präglat av sig mycket på berättelserna. Alla tre böcker har hållit en hög standar med väl sammanhållen intrig, fascinerande och levande karaktärer och stundtals riktigt vackra skildringar över Stockholm.

Den tunna blå linjen avviker inte från detta men den bjuder ändå på en något annorlunda läsning. Jag upplever att tempot är långsammare och det finns en ständig närvaro av farväl i boken. En vemodig känsla av avsked präglar hela historien och jag försöker dra ut på läsningen så länge jag kan. Och jag tror nog att Christoffer Carlsson har hittat en alldeles perfekta slutmeningen, så klockren! Christoffer Carlssons språk är noga avvägt, där inget ord känns överflödig eller för litet. Det är perfekt i sin utformning och en njutning att läsa.

I boken så har vi ett ämne som tyvärr är skrämmande aktuellt men som ännu inte hänt när Christoffer Carlsson skrev sin bok. Han lyfter fram bombdåden i Frankrike och låter oss få veta att en av bombmännen ska ha smitit igenom nätet och befinner sig i Sverige. Hela landets poliskår och regering samt allmänhet går på tå och spänningen är olidlig, för vart är han? Vem är han? Vad vill han? Och kommer det att smälla? Nu när boken släppts så har det redan hänt, en terrorist plöjde rätt in i folkmassorna i Stockholm och våldet står nu utanför vår egen ytterdörr. Skrämmande hur nära Christoffer Carlsson kommer sanningen.  Alla tre delarna har känts inspirerade av olika slags deckar-genrer och jag känner nog att Den tunna blå linjen flirtar väldigt mycket med den klassiska polisromanen. För utöver spåret med terroristen som ändå tar förvånansvärt lite utrymme så finns här också en tråd som följer cold-case fall genomför förhör, läsning av dokument, spaningar och långsamt pusslande med gamla ledtrådar. Den blå linjen bjuder på en annan sorts av rafflande spänning än genom actionhandlingar och våldsamma scener. Ett mer långsamt tempo skapar en långsam spänning som växer sig fram istället för att explodera.Mycket snyggt gjort tycker jag det är. Men samtidigt är även vänskap och lojalitet något som står i fokus i denna roman. Leo Junker verkar på något sätt kommit till ro och landat i någon slags normalitet. Historien med hans vän John Grimberg som löpt genom hela serien är väl genomtänkt och får här ett värdigt avslut.

Jag avundas alla er som ännu inte stiftat bekantskap med Leo Junker, denna säregna, melankoliska, udda och ibland skitstöveln till människa. Och som ännu inte fått njuta av Christoffer Carlssons fantastiska hantverk som författare.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Piratförlaget, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Boklysten,

söndag 21 maj 2017

Tiden är inte än av Elin Boardy

Elin Boardy, Tiden är inte än 

Handling:
Sverige, cirka 1350. Europa ligger i ruiner, digerdöden härjar och har på bara några år utplånat en tredjedel av befolkningen. En kvinna lämnar allt bakom sig och flyr ut ur landet, för att möta sitt öde. 

Detta är början på en vandring som blir mycket lång, då den kanske inte har något annat mål än bort. En flykt som tar henne genom ett både rättslöst och ödelagt landskap, till platser där folk alltjämt lever, och försöker överleva. Till pestläkarna, gycklarna, hororna, änkorna, de föräldralösa. Hon får möta såväl vänlighet som illvilja

Vad jag tyckte:
Först hade jag lite problem att komma in i boken, upplevde den som alltför fragmentarisk och hittade inte rätt läsflyt. Men när jag tog mig tid till att sätta mig ned och läsa fokuserat så släppte motståndet och jag sögs in i denna enastående historia som Boardy skapat.

Vi följer en vandrare, vart hen är på väg, vad hen flyr från eller varför hen vandrar vet vi inte i början. Jag väljer att kalla vandraren för hen för ibland är det en hon och ibland en han men alltid samma person. Som kvinna är det nämligen inte alltid så säkert att vara ute och vandra under medeltiden så vår huvudperson Sigrid tar sig emellanåt ett mansnamn för att vara säker. Steg för steg tar vi oss fram genom ett förstört Europa, en plats som är krossad av död och förstörelse. Där digerdöden svept fram och utplånat enorma mängder människor. Via vår vandrare som emellanåt slår sig ned i någon stad får vi lära känna människorna. De vardagliga, enkla människorna som försöker skapa någon form av vardag. Vi möter en pestläkaren, ett värdhuspar och skarprättarens syster bland annat. Genom dom försöker Boardy ge oss en inblick i vilka tankar och känslor dessa människor kunde haft under denna tid. Med sitt enkla, rättframma språk så lyfts dessa människor fram på ett för mig väldigt äkta och levande sätt. Jag kan se dessa människor framför mig och det gör ont i mig när jag ser vad det varit med om. Texten av avskalad men samtidigt på ett märkligt sätt fylld med små, små detaljer som gör att texten skimrar av liv och känslor. Det är en njutning att läsa.

Elin Boardy gör också kortare stycken som lyfter blicken från medeltiden och landar i vår egen tid, här kopplas nuet med dåtiden, det förflutna med det levande. Som i ett stycke där vi möter en människor på 1350-talet som beklagar sig över alla dessa flyktingar, i stycket som visa modern tid så möter vi flyktingar som flyr över Medelhavet. Mycket snyggt att väva ihop det förflutna med nuet för så är det ju, att allt hör ihop i en enda stor gobeläng av händelser, människor, liv och död.

När vi närmare oss slutet så läser jag med bultande hjärta och en klump i halsen, det är så starkt så känsloladdat och så gripande när vi väl får veta allt om vår vandrare att det gör ont i mig.  Tiden är inte än är är en stark berättelse som kräver lite av sin läsare men ändå är den på många sätt också väldigt lättläst. Jag kan starkt rekommendera denna som vill läsa något annorlunda som griper tag och berör.

Ett extra plus för det otroligt vackra omslaget och den fina signeringen inuti boken.

Betyg: 4 + /5
Boken kommer från: Rec-ex från Wahlström & Widstrand, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser, Boktanken,

onsdag 17 maj 2017

Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson

Majgull Axelsson, Ditt liv och mitt 

Handling:
Märit kliver av tåget i Lund utan att själv förstå varför. Det är över femtio år sedan hon senast var här och hon har inte längtat tillbaka en sekund. Hit kom hon som läkarstuderande på 60-talet, en tid då folkhemmet växte och blomstrade.
Men på Norra kyrkogården vittnar en massgrav om en annan verklighet. Här hamnade patienterna från Vipeholm, den stora anstalten för så kallade sinnesslöa strax utanför Lund. Det var där hennes bror gick under. Han som kallades Tok-Lars, Vidundret eller Haltelyttelasse. Vad var det som hände för alla dessa år sedan? Och vem bär egentligen skulden?

Vad jag tyckte:
Majgull Axelsson tillhör en av de svenska romanförfattarna som jag läser allt av, jag tror inte jag ogillat en enda bok av henne men jag tror ändå på något sätt att jag uppskattar hennes böcker på ett nytt sätt nu när jag är lite äldre. Majgull Axelsson skriver mörka romaner om trasiga individer, om dysfunktionella familjer, om de svaga och utsatta i samhället, hon skriver om sådant som skaver och gör ont. Men också om det som är ljust och hoppingivande. 2014 så läste jag "Jag heter inte Miriam" och det gjorde ont i mig väldigt länge efteråt, än idag kan jag tänka en stund på Miriam och hennes liv. Framförallt när jag läser böcker eller ser nyheter/tv som påminner om den boken.

Så jag var väldigt glad att det äntligen skulle komma en ny bok med Majgull Axelsson.  Denna gången vänder författaren blicken mot det svenska folkhemmet och den svenska välfärden under 50 och 60-talet. Via Märit får ta del av baksidan av detta, ser in bakom kulisserna och förstå att allt inte var så bra som det var tänkt att vara. Den röda tråden i boken handlar om institutionerna såsom Vipeholm där de sk sinneslöa och idioterna skulle "vårdas". Den vården var både obefintlig och omänsklig. Detta är ett mörkt kapitel i den svenska historien och som sådan behöver den verkligen lyftas fram. Majgull Axelsson gör det med bravur genom en lågmäld, avskalad berättelse som utgår från en ung flickas uppväxt i en minst sagt dysfunktionell familj. Där har vi hennes stora lillebror Lars, eller Toklars som han också kallas. Mitt liv och ditt är en roman som skaver och gör ont, skiftningarna ifrån den unga flickans perspektiv till den äldre dam som Märit växt upp till är skickligt gjorda och fördjupa historien på ett väldigt bra sätt. Jag stör mig till en början på Den andra ( läs boken så förstår ni vem jag menar!) men efter ett tag så känns det helt rätt och passande. Den andra tillför ännu ett perspektiv på hela historien.  Ditt liv och mitt är en stark och berörande berättelse om sökandet efter svaren, om hämnd och försoning.

Ditt liv och mitt når inte enligt mig personligen upp till den föregående boken men det är en utmärkt bok på många sätt. Majgull Axelsson behärskar verkligen sitt hantverk på ett ypperligt sätt och jag kommer säkert återkomma till boken i mina funderingar ett bra tag framöver.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Rec-ex från Brombergs förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går,  Den läsande kaninen,

Från A till Ö: Cirkus


C - Cirkus. En bok som det hände mycket i.
Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.

Detta var lite klurigt att komma på faktiskt. Men jag kom fram till att just detta inte behöver betyda att boken som sådan i slutänden var dålig. Bara att det var väldigt mycket information och fakta samtidigt som det hände saker hela tiden. Jag tänker på Simma med de drunknande av Lars Mytting som är en fantastisk roman men som verkligen krävde en del av mig som läsare. Undvik inte boken för den är helt briljant men det är en ordrik roman där man får lära sig allt från potatisodling till masurbjörkar till vapendekor och tillverkning. Men släpper man taget och bara låter sig sjunka in i boken, omfamnas av alla dessa ord så är boken en njutning från första sidan till sista sidan, enligt mitt tycke =)