onsdag 4 maj 2016

Ninni Schulman * 2

Då jag har vansinnigt många böcker att skriva om så kommer det att bli en del dubbelrecensioner, speciellt med dom författare som jag läst två böcker av under april månad. Så först ut är Ninni Schulman.

Pojken som slutade gråta

Handling:
Det är varm sensommar i Hagfors. En mörk augustikväll brinner en villa ner till grunden och en
fyrtiotreårig kvinna omkommer. Det man först trott vara ett blixtnedslag visar sig snart vara en mordbrand. Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett.

Hagforspolisen står inför en av sina största utmaningar medan den lilla värmländska staden lever i skräck. När kommer nästa hus att brinna? Christer Berglund får äntligen chans att visa vad han går för som tillförordnad polischef, men har han verkligen det som krävs? Till och med hans närmaste kollega och parhäst Petra Wilander börjar tvivla.

Journalisten Magdalena Hansson har landat i småstadslivet i sin gamla hemort, men är orolig för adoptivsonen Nils som inte lyckas hitta in i gemenskapen utan fortsätter att längta tillbaka till Stockholm. Förhoppningsvis kan nya skolan bli den vändpunkt han behöver. Det blir den inte. Tvärtom. När det dessutom visar sig att Magdalena, mot alla odds, blivit gravid ställs relationen till ungdomskärleken Petter på hårda prov.

Magdalena dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang inte bara professionellt utan också djupt personligt. Och mycket riskabelt.

Vad jag tyckte:
En härlig lagom deckare med en skön blandning av relationer, vardagsliv och ett spännande brott som måste lösas. Jag gillar verkligen det lättsamma i Schulmans deckare, där just vardagsskildringarna och skildringarna av småstadsliv är framträdanden och mycket skickligt gjorda. Pojken som slutade gråta griper dock inte tag på samma sätt som Ninni Schulmans första bok Flickan med snö i håret. Istället tycker jag den är något rörig eftersom det är väldigt många röster som gör sig hörda och det blir lite virrigt emellanåt. Men jag gillar det ändå, det är lättläst och trivsamt på ett lagom sätt. Och ibland är det precis det man behöver.


Svara om du hör mig

Handling;
Det är tidig oktobermorgon och utanför slaktboden i Uvanå samlas byns jaktlag för ännu en dag bland
björn och varg i Tiomilaskogen. Några timmar senare hittas en av älgjägarna, Pär Sanner, död på sitt pass medan hans fjortonåriga dotter som varit med honom är försvunnen.

Vem av jaktkamraterna har velat Pär så illa? Finns det någon koppling till den tjuvskjutna vargen som hittades några veckor tidigare? Eller har hans tvivelaktiga affärer blivit hans död? Att Hagforspolisens nya krimchef, Petra Wilander, är lika misstänkt som alla andra i jaktlaget gör mordutredningen än mer komplicerad.

Journalisten Magdalena Hansson är föräldraledig när Värmlandsbladet kommer med sitt stora sparpaket. För att försöka rädda sitt arbete och sin lokalredaktion undersöker hon fallet och tar risker som sätter hela familjen på spel. Livet i den lilla byn blir en mardröm för Pärs änka när deras hemligheter grävs fram en efter en. Och vem är egentligen vän och vem är fiende när det knackar på dörren

Vad jag tyckte:
Återigen tillbaka till Hagfors och jag gillar det fortfarande! Samma vardagliga skildringar av småstadsliv blandat med relationer och så ett otäckt brott ovanpå det. Jag tycker att det fokuseras väldigt mycket på Magdalena och hennes liv, mer än i de andra böckerna, framförallt kring detta med att ha en nyfödd samtidigt som hon oroar sig för sitt arbete. Jag blir rätt irriterad på Pers oansvariga sida faktiskt. Men fallet är intressant och spännande, här kommer det där drivet som griper tag i en tillbaka tycker jag.  Skildringarna av Hagfors och glesbygdmiljön är fint tecknade och det känns som författarens hjärta klappar extra för just denna miljö.  Jag trivs utmärkt i Hagfors och njuter av den behagliga läsningen av en underhållande och spännande deckare.

5 kommentarer:

  1. Har inte börjat läsa den här serien än, men första delen finns i hyllan. Och den finns på min boktolva i år :)

    SvaraRadera
  2. Har inte läst något av Ninni Schulman. Men hennes böcker verkar intressanta :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är trevliga på ett lagom sätt :)

      Radera
  3. Jag har inte läst något av Ninni Schulman, trodde faktiskt det var någon sorts feelgood (Flickan med snö i håret - det låter som en mysig tjejtantbok, på något vis). Blir lite nyfiken efter dina recensioner!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha där ser man :) nej inte feel good. Men inte helt och hållet deckare. Mycket vardag och relationer. Lagom på ett trevligt sätt :)

      Radera