Mitt första bokrelaterade inlägg på väldigt länge

Nu gör jag ett första försök att få igång denna blogg. Hur ofta det bli för dagsformen visa, kanske ett i veckan, kanske två eller så blir det bara ett varannan vecka. Min förmåga att läsa har sjunkit drastiskt den senaste tiden. Orken att läsa är väldigt kort, 30 min max därefter paus innan jag kan fortsätta. Läser jag längre så har jag planerat in läsningen innan någon av alla mina vilopauser.

Jag läste en del i augusti men jag låter de böckerna vara nu. I september började jag märka skillnaden i både antalet böcker jag läste men också hur sakta jag började läsa. Dock läste jag en hel del bra böcker i September. Dessa tänkte jag skriva om här, i kortare omdöme. Tänk komprimerad form av mina vanliga recensioner! För även förmågan och orken att skriva har tagit stryk sista tiden, kommer nog ett eget inlägg om det.  En del är rec-ex och jag hoppas förlagen är ok med denna form av rec-ex. Säg annars till så får jag försöka ordna det.

Om ni klickar er vidare via länken som finns i rubriken, med författarens namn och bokens titel, så kommer ni direkt till förlagen och får där veta det. Här återger jag bara ett kort omdöme, betyg osv.


Ray Celestine Mafiso
Översättare: Hanna Williamson
Mafioso är fortsättningen på den enastående boken Yxmannen men skildras 10 år efter dessa händelser. Författaren har också förflyttas oss till Chicago och då menar jag nästan bokstavligen talat! För det är det som gör Celestine till en så fantastisk författare, han behärskar konsten att få mig att verkligen känna, lukta, höra och uppleva det som att jag faktiskt är i Chicago i början av 1920-talet. När jag släpper boken känner jag en smula vilse då jag inte riktigt vet var jag är! I Mafioso finns det precis som titeln säger gott om anknytningar till den tidens maffiavärld, här i skildring av Al Capone.  Michael Talbot och Ida Davis som vi mötte redan i Yxmannen arbetar här för en privatdetektivbyrå. Dessutom dyker polisfotografen Jacob Russo upp samt Dante, den tidens fixare åt de kriminella. Ett brett och färgstarkt persongalleri. Mustiga och vibrerande detaljer i mängder. Det är ruffigt och rått, våldsamt och skitigt. Men också varmt och mänskligt, med empati och hopp. En välskriven och fascinerande bok enligt mitt tycke. 
Betyg: 4+/ 5
Boken kommer från: Rec-ex från Southside stories, Tack!
Andra som skrivit om boken: Dast,



Nele Nauhaus, Stora stygga vargen  
Översättare: Hjalmar Manfred Svensson 
Detta är den andra boken av författaren som ges ut på svenska men är egentligen någonstans mitt i originalutgivningen. En aningen störande men det fungerar dock även om det stundtals känns som jag missat viktiga bitar. Den stora stygga vargen är en mörk skildring av barns utsatthet i ett hårt och kallt samhälle där de vuxna sviker på de allra värsta sätten. Tema är ständigt aktuellt, se bara på #Metoo. Och det gör stundtals riktigt ont att läsa boken. Nele Nauhaus har ett rappt,drivet språk med lagom fyllighet och detaljrikedom. Färgstarkt persongalleri förstärker denna smarta och väl genomtänkta deckare. Huvudfokus ligger på poliserna Pia och Oliver som båda är mycket intressanta människor. Jag gillar verkligen denna serie men hade önskat att de börjat från början och översatt böckerna i rätt ordning. Stora stygga vargen är gripande läsning som berör starkt med sitt hemska tema. Men en bladvändare som jag starkt kan rekommendera. Perfekt läsning i höstmörkret!
Betyg: 4/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Vargnatts bokhylla och Mysterierna



Jan-Erik Fjell, Angivaren
Översättare: Sandra Rath
Första boken om den egensinniga pokerspelande kriminalkommissarien Anton Brekke. Norges nya
deckarkung sägs det om denna och i samma andetag jämförs det med Jo Nesbö. Nu är jag en av få som inte läst Nesbö, dock finns hans två första böcker om Hole här hemma. Så om dessa jämförelser stämmer vet jag inte. Vad jag vet är att Angivaren är en snabbläst och spännande deckare med en del oväntade twister. Två olika historier flätas samman här, där en av trådarna letar sig ända tillbaka till 1960-talet i New York med anknytning till maffian där. Skickligt berättat med en ledig ton som snabbt får mig att vilja fortsätta läsa. En nypa hårdkokt humor skapar en bra bakgrund men dock kan jag uppleva en viss jargong mellan Brekke och hans underordnade Torp som inte känns helt ok. Men författaren lyckas ändå styra förbi de värsta fällorna och får det hela att kännas ok med skicklig länkning mellan de två karaktärerna. Angivaren är smart, underhållande och spännande bladvändare.
Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boktokig, Mysterierna

Murderbag av Tony Parson

Tony Parson, Murderbag   
Översättare:Gabriel Setterborg

Handling:
Kriminalpolisen Max Wolfe är alla mördares mardröm en impulsiv, egensinnig och envis yrkesman. När två män brutalt mördas i Londons West End misstänker polisen att det är en seriemördare som härjar, och Wolfe sätts på fallet. Det första offret är en rik bankman som under många år bedragit sin hustru, medan det andra offret är en hemlös man. Till en början verkar mordoffren inte ha något gemensamt, men det visar sig att de båda männen tjugosju år tidigare gick på samma skola. Vad kan ha utlöst mördarens besinningslösa vrede, och varför är just de här männen utvalda? 

Mördarens metoder och offer diskuteras flitigt i sociala medier och det är ingen tvekan om att mördaren själv följer varje steg. När någon utger sig för att vara mördaren på internet tar spekulationerna verkligen fart, och Wolfe inser att både han själv och dottern Scout är i skottlinjen

Vad jag tyckte:
Murderbag bjuder på fräsch och välskriven spänning med både intressanta karaktärer, väl genomtänkt intrig, spännande miljöer, trovärdiga dialoger och en hel del oväntade vändningar. Murderbag följer till viss del ramen för en actionfylld deckare men jag upplever att författaren vågar tänka utanför boxen som gör att Murderbag känns som en frisk fläkt i deckarfloden. Även om Murderbag egentligen inte erbjuder något originellt eller annorlunda så blir det en frisk fläkt pga författarens skicklighet i att skriva.  Max Wolfe är en spännande karaktär och jag gillar verkligen skildringen av hans roll som ensamstående pappa riktigt mycket.

Jag vill väldigt gärna läsa mer om Max Wolfe och hoppas att hans senaste bok Slaktaren i Highgate hittar hem till mig!

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bokfabriken, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Zellys bokhylla, Maddes bokblogg, Bokmalen

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Lina Bengtsdotter, Annabelle   

Handling:
En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves. 

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.

Vad jag tyckte:
Annabelle är en imponerande skicklig debut som bjuder på isande tätt spänning och en mörk historia med rötter långt tillbaka i tiden. Inramningen i form av den lilla orten Gullspång är helt klart en stor fördel för berättelsen tycker jag. Hopplösheten och förtvivlan i den lilla orten där alla känner alla är skickligt återgiven. Den lilla byns mentalitet och anda känns väl i genomtänkt även om jag hoppas på att verklighetens Gullspång har mer ljus och hopp än bokens variant. För håglösheten, de krossade drömmarna, de slitsamma arbetet på fabriken känns verkligen i mig när jag läser. Ett stycke känns lite extra i mig och det är scenen där någon frågor om en person varit i slagsmål med en katt och personen svarar typ nej jag har bara förtjänat mitt uppehåll ( Jag har inte boken hemma så det är inte ordagrant citerat) Personen som fick frågan arbetar på ortens industri där man tillverkar trädetaljer, såren är märken efter en hel dags arbete. Sår som aldrig försvinner. Igenkänningen på detta är hög då min egen sambo är grovarbetare inom träindustrin och han har samma rivsår längs armarna. De försvinner bara under semestern... Starkt av en författare som kan skapa en sådan skildring som ger mig som läsare en direkt igenkänning och koppling till min egen vardag.

  Polisen Charlie är en intressant karaktär som är snubblande nära att bli ännu en stereotyp polis. En sådan som dricker för mycket, är ensam och sorglig, som håller sig för sig själv och går sin egen väg. Här har ändå Linda Bengtsdotter fått till det på ett snyggt sätt, det är skildrat med glimten i ögat. Annabelle är en deckare men också en återkomst till en barndom Charlie helst velat lägga bakom sig. Genom hennes ögon får vi ett inifrån perspektiv på byn, människorna och samhället medan vi får ett utifrån perspektiv genom hennes kollega Anders.

Berättelsen rymmer tre spår, vi har först dagen då det hände där Annabelle är den som står för berättandet, sedan har vi Här och nu där polisen Charlie står för berättandet. Men vi har också en berättelse som utspelar sig i förfluten tid och skildras genom en liten flicka. Hur denna berättelse hör ihop med de andra två tar lite tid att förstå sig på. Men sakta vävs de tre historien ihop och även om slutet  är något vagt enligt mitt tycke så är Annabelle som helhet en fullträff. Detaljsäkert med hög trovärdighet skapar en tätt och väl sammansatt deckare. Här finns en stark spänning men också en eftertänksamhet och en mer lågmäld ton. Det är inte full action som gäller här utan spänningen kommer smygandes genom de små detaljerna och skildringarna av Gullspång och dess invånare.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, I hyllan, Villa Freja, Och dagarna går,

Bambi av Mons Kallentoft & Markus Lutteman

Mons Kallentoft & Markus Lutteman, Bambi 

Handling:

Synen som möter poliserna på ön är surrealistisk: överklassungdomar tycks ha utfört hedonistiska riter som slutat i blodbad.  Men när ytterligare ett kollektivt självmord inträffar står polisen fortfarande utan ett spår.

För första gången på länge verkar Zacks liv vara på rätt köl. Men en mardrömslik personlig tragedi drabbar honom och allt ställs på ända.

Samtidigt tror han sig kunna lösa självmordsfallen – om han bara lyckas följa de små rosa pillren med Bambi på.

Vad jag tyckte:
Tredje boken om Zack och det är återigen mycket välskrivet med högt tempo och intensiv spänning.  Den katt och råtta jakt Zack behöver ge sig ut på är extremt skickligt sammansatt samtidigt som Zacks privata liv påverkas av händelser från förra boken. Dessutom kommer Zacks liv ut för en fruktansvärd tragedi som faktiskt gjorde mig minst sagt arg! Men ändå snygg vändning av författarna!

Förutom Zack så får vi också andra perspektiv genom olika andra medlemmar av teamet med poliser. Både Denise och Rudolf är intressanta karaktärer som skapar andra infall och vinklar på det som händer. Just ämnet i denna boken är väl valt eftersom droger och kanske framförallt nätdroger är ett väldigt aktuellt ämne som skördar många offer varje år.

Bambi är en mörk, våldsam och vansinnigt spännande berättelse som verkligen är slukarvänlig. Här kommer vi också ännu närmare Zack och får lära känna mer på djupet. Vilket är väldigt bra men samtidigt leder till också att den där twisten som kommer gör ännu mer ont.  Välskrivet, detaljerat med många kluriga ledtrådar och snygga gestaltningar varvat med underbara miljöer gör Bambi mer än läsbar.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boklysten, Bokföring enligt Monika och Fantastiska berättelser

Ann Rosman

Den senaste tiden har jag inte mått så vidare bra och läsningen har gått ned drastiskt. Men mitt i allt detta hittade jag en serie böcker som både var lättlästa, spännande och intressanta. Böcker som verkligen fick igång min läsning igen och där jag kunde känna att det faktiskt gick lätt att läsa igen. Böckerna är skrivna av Ann Rosman och än så länge har jag läst de tre första delarna. Nu väntar jag på den fjärde boken men avvaktar lite med att läsa den för jag vill inte få slut på serien för fort. Jag behöver ha lite backup inför eventuella nya lässvackor under hösten. Jag har börjat läsa andra böcker nu med men det går ovanligt långsamt och jag orkar inte läsa lika mycket längre. Men det viktigaste är att jag i alla fall läser, det hade varit ännu värre om jag inte kunnat läsa något alls.

Ann Rosmans serie utspelar sig i Marstrand och är en mix av nutida deckare och historiska romaner. Huvudpersonen är polisen Karin Adler, en helt vanlig kvinna som löser nutida brott samtidigt som hon är väldigt förtjust i de historiska trådar som de fall hon får har. Alla tre böcker jag har läst har varit otroligt välskrivna där de historiska delarna smidigt vävs samman med det nutida. Det märks väldigt tydligt när man läser de historiska bitarna att författarna lagt ner mycket arbete på research och efterforskning. Något författaren själv bekräftar i sina genomtänkta efterord där hon förklarar bakgrunden till boken och hur hon gått tillväga för att skapa sin historia. Här finns ofta färgstarka och starka kvinnoporträtt men också mängder av levande miljöskildringar av Marstrand och havet däromkring. Segling förekommer en hel del, ganska så naturligt då Karin bor på en båt och älskar att segla. Jag gillar serien skarpt och kommer absolut fortsätta läsa även om jag inte råkar hamna i en ny lässvacka!

Fyrmästarens dotter   

På den lilla ön Hamneskär utanför Marstrand pågår ett intensivt arbete med att ställa i ordning en turist- och konferensanläggning. Bostäderna för den tidigare fyrpersonalen på ön ska rustas upp och den renoverade krinolinfyren Pater Noster från 1868 ska åter ställas upp på sin plats. Det är april och invigningen närmar sig. Två polska murare håller på att reparera den inre väggen i fyrmästarbostadens matkällare när de får en mycket obehaglig överraskning. Väggen ger plötsligt vika och i utrymmet bakom finner de kvarlevorna av en man. Kroppen är välbevarad men har av allt att döma legat där länge. 

Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg får hand om utredningen. Till en början har man inte mycket att gå efter bara en förteckning över försvunna personer och en vigselring. Saker och ting blir inte heller bättre av att Karins förhållande med sambon Göran är på upphällningen, och att relationen till den fyrkantige kollegan Folke närmar sig kokpunkten. Alltmedan mystiken kring den döde mannen tätnar. Vem är han? Och varför har han blivit inmurad?

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Carolina läser, Bokhyllan, C.R.M Nilsson


Själakistan 

 En sensommardag nära Carlstens fästning i Marstrand gör en besökande skolklass en hemsk upptäckt. Liket efter en kvinna i medeltida kläder och utan huvud påträffas vid den gamla Offerstenen. Strax därefter får fru Wilson sitt livs chock när hon får syn på ett kvinnohuvud i sin trädgård, högst upp på en ställning med rosor och luktärter.Kvinnan vid Offerstenen visar sig ha tillhört en grupp medeltidslajvare. 
Att man har att göra med en mycket kyligt kalkylerande gärningsman står klart när den rättsmedicinska undersökningen slår fast att den huvudlösa kroppen inte hör ihop med det påträffade huvudet.Kriminalinspektör Karin Adler och kollegorna Folke och Robban befarar nu att det kan finnas fler offer, och snart får de via polisen i Trollhättan upplysningar om ännu ett makabert fynd. En kvinnokropp utan huvud, styckad. I närheten av en grupp lajvare. 

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: ALKB, Bokföring enligt Monika


Porto Francos väktare 

En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. 
Att hon inte ska tvingas åka tillbaka. 

220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge. 
Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.   

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Med näsan i en bok, Bokhyllan, Bokföring enligt Monika

Pappas pojke av Emelie Schepp

Emelie Schepp, Pappas pojke  

Handling:

En varm sommarkväll ringer en sexårig pojke till sin pappa. Skräckslagen berättar han att någon har tagit sig in i familjens hus i Norrköping. Det är det sista som hörs från pojken innan han försvinner spårlöst. 

Åklagare Jana Berzelius leder förundersökningen av det komplicerade fallet. Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander försöker hon ta reda på vad som ligger bakom försvinnandet. Och ju närmare sanningen de kommer desto mer personlig blir utredningen för Jana. Hon inser att det är bråttom, mycket bråttom, att hitta pojken.

Samtidigt begär den skoningslöse Danilo Peña att Jana ska besöka honom i häktet. När hon till slut går med på att träffa honom kastas hon in i en fruktansvärd kamp på liv och död, där allt sätts på spel och ingen går säker.

Vad jag tyckte:
Fjärde boken om åklagaren Jana Berzelius som bakom den polerade ytan och de strikta kläderna döljer många hemligheter. Ingen av hennes arbetskamrater skulle någonsin kunna tänka sig att Jana Berzelius är en kvinna som man bör akta sig för. Hon kan komma in i ett rum, möta en misstänkt och utan vapen hitta minst ett dussintals sätt att oskadliggöra denna individ.( Tänk vilket team hon, Lisbeth Salander samt Leonora från Rognebys böcker skulle bli!)  Men Janas historia som vi läsare fått ta del av under hela serien gör också att jag som läsare förstår mig på henne. Kanske inte alltid och ibland litar jag inte riktigt på henne men jag förstår henne bättre nu i den fjärde boken än vad jag gjorde i bok ett. Detta är en serie som bör läsas i rätt ordning och har du inte läst någon bok så bör du inte läsa mer här då det kan förekomma spoilers.

Emelie Schepps serie om Jana Berzelius handlar om mycket mer än bara Jana. I Schepps böcker får vi knivskapar, intelligenta och actionspäkade deckare som bjuder på välgenomtänkta intriger, färgstarka karaktärer och skarpsinniga iakttagelser av samhällets baksidor.  I Pappas pojke så får Jana stå tillbaka lite och vi får istället mer av själva deckarfallet som sådant.  Ett fall som verkligen får det att isa i magen och kalla kårar ila längs ryggen. Det är en mångbottnad berättelse med fler nyanser än vad man kunde trott i början av boken. Själva sluter gav mig en hel del funderingar och tankar faktiskt.

Jag gillar verkligen denna serien skarpt och det är tråkigt att ha läst ut den fjärde delen redan. Jag vill ju ha mer nu omedelbart!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Harper Collins förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Boklysten

Leon av Kallentoft & Lutteman

Mons Kallentoft & Markus Lutteman, Leon  

Handling:

”Rummet är trångt och svettigt, luften dallrande av

primitiv upphetsning.

Zack tittar ner på revolvern på bordet. Klockan tickar neråt.

Om han går härifrån nu dör barnet.

’Okej. En kula till.’

Rummet börjar sjuda igen. Av människor som vädrar död.”

En skoningslös lek på dödligt allvar.

Ett Stockholm som aldrig har varit mörkare eller kallare.

En stad där bara de starkaste överlever …

Vad jag tyckte:
Så fort jag läst ut första boken om Zack högg jag tag i nästa del! Det gick bara inte att vänta! Precis som i första boken så är även andra boken Leon sprängfylld av action och intensiv spänning. I Leon så skapas den mest intensiva spänningen av att Zack och hans kollegor har en tid de måste hinna före. Klockan tickar nedåt för den lilla pojken och de måste till varje pris hitta honom i tid. Priset kommer visa sig bli otroligt stort, kanske rent av för stort? Med häpnad såg jag denna vändning komma och insåg hur skickliga författarna verkligen är på att bygga upp sin historia där man verkligen får sig en chock vid vissa vändningar.

Lika välskrivet som första boken med ett rappt och drivet språk, korthuggna meningar varvat med längre skapar ett hetsigt flöde som emellanåt blir lite jobbigt att läsa. Zacks drogproblem drar honom allt längre ned i mörkret och frågan är tillslut om han rent inte ska gå under därnere på botten.  Hans anknytning till Stockholms undre värld gör också denna serie en aningen speciell. En fot inom polisen och en halv fot i den kriminella världen ger två viktiga perspektiv som skapar både konflikter och spänningar inte bara för Zack. Jag gillar också skildringen av vänskapen mellan Zack och Abdula som i denna bok lyfts fram en hel del.

Smart, driven och tätt spänning med hög actionnivå! Det tog inte många dagar innan jag högg in på del tre!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Från den egna bokhyllan
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser, Mysterierna,

Vit syren av Cecilia Sahlström

Cecilia Sahlström, Vit syren 

Handling:

Försommaren är sådär ljuvlig som bara en försommar kan vara, men den lundensiska idyllen blir snart dunkel. En ung tjej hittas brutalt utnyttjad i Stadsparken. I sin hand håller hon en syrenkvist.

Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet. Hennes verklighet svänger snabbt och utredningen kompliceras när hennes son misstänks för brottet. Men hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig.

Vad jag tyckte:
Vit syren är en deckare som bjuder på ruggig handling med ond bråd död och där barn/ungas utsatthet i dagens vidöppna samhälle. Där det är så lätt att några faller utanför samhällets social nät och där tryggheten gått förlorad. Boken tar dessutom upp ett ämnen som berör mig starkt och som det stundtals är riktigt jobbigt att läsa om, nämligen övergrepp mot barn.  Författaren har själv arbetat som polis vilket märks tydligt i berättelsen. Det känns verkligen som att den som skriver besitter kunskaper och erfarenheter kring ämnet vilket ökar trovärdigheten. Samtidigt som det också ökar den obehagliga känslan just för att detta är något som skulle kunna hända var som helst och när som helst.  Här finns en vardaglig och äkta realism som gör Vit syren till en deckare som verkligen sticker ut i mängden.

Vit syren bjuder på rappt och drivet språk . Dock haltar det till lite och jag upplever vissa stycken lite klumpiga i sin formulering. Men det är lätt att se förbi då jag verkligen fastnar i berättelsen som sådan. Däremot upplever jag att hela historien kring Sara Vallén och den relation som finns med känns onödig. Den är hastigt påkommen och skulle lätt kunna ha strukits utan att boken tappat på det, snarare tvärtom. Möjligen får detta en förklaring i kommande delare och/eller fördjupas mer så att det får en mer naturlig plats i berättelsen. Däremot gillar jag verkligen hur författaren skildrar Sara och hennes exmake Göran, hur de kan stå över små petitesser för att istället gå samman för att hjälpa deras son. Denna del av det privata vardagliga livet får författaren gärna fortsätta utveckla och bygga vidare på. För jag gillade detta skarpt då det skänker hopp och värme i det mörker och förtvivlan som annars råder i boken.

Jag gillar också att läsa deckare som utspelar sig på ställen jag faktiskt känner till. Nu är jag inte i Lund var och varannan dag men jag har varit där och känner igen vissa platser och ställen som beskrivs i boken.  Jag ser framemot kommande delar och hoppas på att författaren fortsätter lyfta fram viktiga och aktuella ämnen. Även om det kan vara svårt att läsa om är det också viktigt att läsa och inte blunda för det.

Vit syren är en skrämmande bra debut och jag ser framemot att få läsa mer av författaren!

Betyg: 3+ /5
Boken kommer från: Rec-ex från Bokfabriken, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Bokhyllan, Zellys bokhylla, Fantastiska berättelser,  Ylva kort och gott

Selfies av Jussi Adler Olsen

Jussi Adler-Olsen, Selfies 

Översättare: Leif Jacobsen

Handling:
Avdelning Q håller som vanligt till i Köpenhamnspolisens källarrum, men står nu inför stora utmaningar. Dels vad gäller arbetet, men också på det personliga planet. Gruppens sammanhållande länk Rose har nämligen sjunkit ner i en psykos vars trådar leder långt tillbaka in ett mörkt förflutet. Ett förflutet där ett grymt brott kan ha begåtts. 

Det har kommit ledningen till känna att uppklarningsstatistiken för Avdelning Q ligger långt under det förväntade. Utan Roses hjälp måste de tre återstående medlemmarna – den karismatiske ledaren Carl Mørck, mystiske Assad och det senaste tillskottet Gordon – kämpa för att övertyga dem om att de ska få fortsätta sitt arbete. Samtidigt hittas en äldre kvinna mördad i Kongens Have och en galen bilist har inlett en dödlig jakt på unga kvinnor, medan nya brott planeras på en helt annan plats. Har händelserna ingenting med varandra att göra, eller finns ett samband begravt någonstans?

Vad jag tyckte:
Jag tyckte att Jussi Adler-Olsen tappat farten lite i hans förra bok Den gränslösa och därför var jag lite tveksam inför att läsa hans nya Selfies. Men efter att mamma pratat sig galet varm om boken så var jag bara tvungen att läsa. Och vilken tur att jag gjorde det! För i Selfies så tycker jag att Jussi Adler-Olsen är sig själv igen.  Det är lite som att läsa hans första böcker igen, inte för att det är samma historia eller bok men den uppkäftiga tonen, den bitska stilen blandat med mängder av action och otroligt fascinerande människoödena gör att jag återigen faller handlöst för hans bok. Selfies är en smart och väl i genomtänkt berättelse som lyfter fram många dagsaktuella ämnen som dagens ytliga och egocentrerade samhälle. Men som också berör hur det ens uppväxt och barndom formar en och kan skapa livslånga sår inom en.

Jag gillar också verkligen att vi i denna bok får lära känna Rosie ännu mer och hennes berättelse berör mig väldigt starkt. Jag får nu en helt ny bild av henne som gör att de andra böckerna faller på plats på ett helt nytt sätt. Dessutom gillar jag att den nya karaktären Gordon får ta lite mer plats i denna boken. Dessutom älskar jag Assad och hans eviga kamelskämt!

För mig blev Selfies verkligen en kär återkomst till en författare som jag tyckt tappat glöden något i hans senaste två böcker. Både mamma och jag upplevde en känsla av farväl i denna boken, som om författaren försöker knyta ihop säcken och stänga ned Avdelning Q. Jag hoppas innerligt att vi båda har fel för jag vill verkligen läsa mer!

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Dast magazine, I hyllan

Zack av Mons Kallentoft & Markus Lutteman

Markus Lutteman & Mons Kallentoft, Zack 

Handling:

ALLA HJÄLTAR FÖDS UR TRAGEDIER

Fyra asiatiska kvinnor hittas brutalt avrättade i en lägenhet. En femte dumpas svårt stympad utanför Södersjukhuset. Att döma av hennes sargade kropp har hon blivit attackerad av hundar.

Tjugosjuårige Zack har gjort kometkarriär inom Stockholmspolisen. På dagarna är han en driven kriminalinspektör vid Särskilda enheten. På nätterna flyr han verkligheten med droger på klubbar. Han vet att det inte kommer att hålla, men de blodiga minnena från hans barndom driver honom mot avgrunden.

Jagad av polisens internutredare försöker Zack tillsammans med kollegan Deniz att lösa den värsta mordvågen i Sveriges moderna historia. Handlar det om kvinnohat, rasism eller människohandel? Det enda som är säkert är att fler kvinnor kommer att dö om de inte hittar mördaren.

Vad jag tyckte:
Ibland blir man minst sagt förvånade över varför man inte läst en viss bok. Just Zack är en sådan bok för mig. Jag har läst en massa positivt om den, fick tom hem boken i form av en pocket från Bookmark förlag men ändå har det dröjt innan jag läst den. Men nu har jag då äntligen gjort det och jädra vilken häftig bok detta är! Det är högt tempo, snabba växlingar, intensivt och fruktansvärt spännande. Zack är verkligen en anti-hjälte, trasig och missbrukare, med ett tungt förflutet bakom sig. Men de båda författarna lyckas göra denna trasiga och besvärliga person till något levande och äkta samtidigt som de lyckas hålla honom bort från skitstövel-gränsen. Ofta möter man just denna sort av poliser i deckare, missbrukare, bittra, ungkarlar med mörkt förflutet och svår barndom. Dessa förvandlas lätt till ynkliga skitstövlar som trampar på allt och alla och verkar inte bry sig om att de kör fram som ångvältar. Dessa figurer är inte lätta att tycka om eller ens  uppbåda intresse för att läsa om. Men Zack sticker ut, han balanserar på gränsen och ibland trampar han verkligen över och gör de som står honom nära illa. Dock så verkar han genuint vilja dom väl och han försöker verkligen ställa saker till rätta. Zack är en karaktär som fastnar hos en och som växer dels under denna första boken men också i de kommande delarna. Riktigt snyggt gjort av författarna måste jag säga. Deniz som också har en stor del i berättelsen är också även hon en intressant karaktär som jag verkligen gillar. Samt Zack barndomsvän Abdula, det är starkt skildrat deras vänskap och historia.

Dessutom så har de båda författarna skapat en hisnande berättelse som är full av högexplosiv spänning och fartfyllda scener. Emellanåt sitter man och skakar lite på huvudet, för inte jagar man folk i den polisiära verkligheten genom att hoppa runt mellan balkonger...Men det tar dock inte många sekunder innan man glömmer bort sina invändningar för man har inte tid att funderar på sådant när tempot är så högt som i denna bok. Själva fallet som Zack står inför är både mörkt och vansinnigt otäckt, det skär i hjärtat när jag läser vissa delar av berättelsen. Mörkret, det skitiga och råa, våldet och vansinnet är dock välbalanserat så det blir inte för mycket utan bara lagom mycket.

Så fort jag slutat läsa denna bok så kastade jag mig över nästa del som som tur var fanns inne på biblioteket! Nu väntar jag ivrigt på del tre, Bambi som jag hoppas ska komma in på biblioteket snart. Sedan hoppas jag på den fjärde delen möjligen hittar hem till mig via förlaget  =) Om jag har tur =)

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bookmark förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Bokföring enligt Monika, Bokraden

Jag ska hitta dig av Pernilla Ericsson

Pernilla Ericsson, Jag ska hitta dig 

Handling:
Ett hotat vittne.
En förrädare inom polisen.
Och en torped som inte skyr några medel.

Erlagruppens ”fixare”, Rickard Falke, befinner sig i livsfara. Han sitter inne med information som kan fälla den undre världens mäktigaste man, och klockan tickar mot en kommande rättegång. En torped får i uppdrag att tysta Rickard och får hjälp av en förrädare inom poliskåren. Utredningsteamet Erlagruppen återförenas, och med polis Liv Kaspi i spetsen påbörjar de jakten på torpeden. Hon tvingas använda all sin styrka och skicklighet för att överleva – och rädda de hon älskar mest.

Vad jag tyckte:
Jag ska hitta dig är andra delen om Erla-gruppen och denna gången är det Rickard som står i fokus. I första boken så introducerades vi för fixaren Richard som arbetar nära och djupt i den kriminella världen. Han är den som fixare det som behövs när behov uppstår men i slutet av förra boken gjorde han ett val. Ett val som visar sig ha ett väldigt högt pris och där faran för hans liv är stor.  Återigen har Pernilla Ericsson skrivit en smart och skarpsinnig thriller med spännande handling och färgstarka karaktärer. Även om fokuset denna gången ligger primärt på just Richard så får vi också en skrämmande inblick i den undre världen i Stockholm. Där rädsla gör vittnen stumma och ibland rent av försvinner.

Pernilla Ericsson har ett rappt språk med ett bra driv som skapar ett högt tempo som passar väl ihop med historien som sådan. Jag gillar också hur relationerna inom gruppen utvecklas och förändras, speciellt gillar jag att läsa om Liv och Richard.  Jag ska hitta dig är inte en regelrätt deckare även om både poliser och en hel del våld förekommer. Jag upplever boken mer som en thriller med högt tempo och intensiv spänning. Jag ska hitta dig är riktigt bra och jag ser framemot att läsa fler delar skrivna av Pernilla Ericsson.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Rec-ex från Harper Collins Nordic, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Maddes bokblogg, Vargnatts bokhylla

Spåren vi lämnar efter oss av Pernilla Ericsson

Pernilla Ericsson, Spåren vi lämnar efter oss  

Handling:
Vilka spår lämnar du efter dig på nätet? Du berättar var du är och vad du gör, men du vet inte vem som följer dig ...

Brutala kvinnoöverfall sker längs med gröna tunnelbanelinjen och skräcken sprider sig i Stockholm. Samtidigt som polisen Liv Kaspi tvingas ta ledigt i väntan på en internutredning rekryteras hon till ett litet privatteam, Erlagruppen, med uppdraget att lösa fallen. Sökandet leder dem in i nätets mörkaste vrår och förövarnas metod för att hitta sina offer visar sig vara djävulskt välplanerad. Våldet eskalerar och när kvinnor börjar försvinna spårlöst förstår Erlagruppen att det handlar om en kamp mot klockan. Det är bara en tidsfråga innan Gröna linjen-männen inser att någon är dem på spåren ...

Vad jag tyckte:
Spåren vi lämnar efter oss är en skrämmande skildring av de mörka baksidorna av vårt ständigt uppkopplade samhälle där vissa individer använder sig av det de finner på sociala medier i helt fel syfte. Ett ämne som ännu är skrämmande aktuellt och nog aldrig kommer att vara inaktuellt.

Det blir lite annorlunda då detta inte är en renodlad deckare med enbart en polisiär utredning utan istället så skapas det en speciell grupp som står lite vid sidan om så att säga. Smart tänkt då det ger karaktärerna möjligheter att röra sig friare och utnyttja andra bitar för att komma sanningen på spåren. Men ändå känns det trovärdigt på ett bra sätt, tanken bakom gruppen känns rimlig och som om den kunde vara genomförbar även i verkligheten. Pernilla Ericsson är skicklig på gestaltskildring samtidigt som hon behärskar konsten att bygga upp en tätt och skarp historia som bjuder på en hel del otäckheter.

Spåren vi lämnar efter oss är smart och underhållande samtidigt som den är lättläst. Drivet finns där hela tiden och det blir inga direkta långsamma partier utan jag tyckte hela historien flöt på fint. Det är svårt att sluta läsa när man väl börjat och sidorna bara försvinner i rasande fart. Jag lånade denna boken eftersom jag fått bok nummer två som rec-ex. Så jag har nästa del tillgänglig men ska försöka spara på den till semestern, om det går!

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Lottens bokblogg, Vargnatts bokhylla,

Kaninjägaren av Lars Kepler

Lars Kepler, Kaninjägaren  

Handling:
Joona Linna har suttit två år på den slutna anstalten Kumla när han förs till ett hemligt möte. Polisen behöver hans hjälp för att stoppa den gåtfulle mördaren som går under namnet Kaninjägaren. 
Den enda länken mellan offren är att de alla hör ett barn läsa upp en ramsa om kaniner innan mördaren kommer. 

Ödets tärningskast placerar överraskande tevekocken Rex Müller mitt i händelsernas centrum. För första gången ska han ta hand om sin son Sammy. Men istället för tre lugna veckor blir det en fruktansvärd kamp på liv och död.  Joona Linna och Saga Bauer är tvungna att börja samarbeta i hemlighet för att stoppa Kaninjägaren innan det är försent. 

Du vet aldrig vad ödet har i beredskap för dig, vad som kommer att hinna ifatt dig om du inte börjar springa nu. 

Vad jag tyckte:
Nu tror jag det är dags att jag och Kepler går skilda vägar.... Jag hade svårt för deras senaste bok Stalker som bara var för mycket av allt och väldigt rörig. Men så köpte sambon Kaninjägaren på bokrean och jag tänkte att jag ger väl det en chans eftersom sambon ändå var relativt positiv till boken. Men nejdå jag hade gott kunnat hoppa boken faktiskt. Det är ju sjukt spännande och riktigt välskrivet på sina håll. Lars Kepler behärskar verkligen konsten att bygga upp en intrig och de skrivit skickligt. Här finns driv i form att korta snabba kapitel och ständiga cliffhangers.  Men för mig passade inte denna boken alls. Det svävade precis som Stalkern ut alldeles för mycket och jag blev ärligt talat rätt trött på Jonna Linna. Saga Bauer är också med och varför hon ständigt måste beskrivas som överjordisk vacker i var och varannan mening förstår jag inte heller.

Trots att jag är negativ så fanns där ändå en del som gjorde att jag läste ut boken och det är en rätt rejäl tegelsten till bok med. Men kommer det fler så kommer jag nog avstå att läsa, det finns så många andra böcker som jag hellre vill läsa.


Betyg: 3- /5
Boken kommer från: Egna hyllan
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Just nu Just här

En osynlig av Pontus Ljunghill

Pontus Ljunghill, En osynlig

Handling:
Stockholm 1928. Åttaåriga Ingrid Bengtsson hittas mördad ute på det nedlagda Djurgårdsvarvet. Mordet väcker stor uppståndelse och pressen rapporterar dagligen om utredningen. Den unge och lovande kommissarie John Stierna får fallet på sitt bord – det blir en jakt på en mördare som nästan inte lämnat några spår efter sig och där Stierna själv får betala ett högt personligt pris. 

Visby 1953. I en hotellbar på Gotland sitter Stierna och summerar sin karriär efter att just ha gått i pension. Mordet på den lilla flickan är för alltid inbränt i hans medvetande och när en journalist söker upp honom för att göra en artikel om fallet och vad som egentligen hände den där hösten 1928, rullas allt upp igen.

Vad jag tyckte:
När denna bok kom ut för några år sedan sedan blev jag väldigt nyfiken på den men tyvärr tappade jag bort på den vägen. Sedan när nomineringarna till Årets bok släpptes så såg jag att bok två Lykttändaren blivit nominerad.  Så nu tog jag äntligen tag i att läsa den första boken En osynlig och det är jag väldigt glad för.

En osynlig är en elegant och välskriven historisk deckare som utspelar dels 1928 och dels 1953. I fokus har vi kommissarien John Stierna som 1928 försöker ta reda på vem som mördat den lilla flickan. 1953 så har Stierna dragit sig tillbaka från polisen och minns tillbaka på det gamla fallet. Författaren använder en lätt penna som med utsökta detaljer och levande miljöskildringar ifrån det gamla Stockholm får mig att känna historiens vingslag. Det känns som jag vandrar på Stockholms gator tillsammans med Stierna och får uppleva en svunnen tid på ett alldeles underbart sätt. Själva brottsutredningen bjuder på en smart och välgenomtänkt intrig som innehåller en hel del villospår för även om vi dels vi får ta del av gärningsmannens tankar så vet vi ändå inte vem han är. Slutet av historien bjuder på en mycket oväntad twist som jag inte alls hade sett komma!

Tempot i boken är långsamt men aldrig tråkigt utan det finns alltid en liten drivkraft som skapar ett flöde framåt i historien och själv känner jag att just det lite lågmälda och långsamma passar utmärkt ihop med själva historien.

En osynlig är en historisk deckare som jag varmt kan rekommendera.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket.
Andra som skrivit om boken:

Öga för öga, tand för tand av Mats Ahlstedt

Mats Ahlstedt, Öga för öga, tand för tand 

Handling:
Ella, 
Jag vet vem som gjorde det. 
L 

När Ella Werner, gärningsmannaprofilerare vid Göteborgspolisen, mottar ett meddelande undertecknat med endast bokstaven L återkommer hennes fasansfulla mardrömmar om den bortgångna maken Leonard. De går inte längre att förtränga. 

Samtidigt begås en rad spektakulära mord vars tillvägagångsätt gör att polisen misstänker att terrorister ligger bakom. Ella börjar gräva i sitt förflutna och ser istället kopplingar till en gammal rättegång om grov mordbrand och illegalt spel. Hon är beredd att gå långt för att göra upp med det förgångna och tar saken i egna händer. Men jagar Ella bara spöken från förr? 

Vad jag tyckte:

I bok två om Ella Werner skiftar fokuset och även tempot rejält. Här står Ella i fokuset och hela hennes trassliga och mörka förflutna som hinner ikapp henne. Tonen är mörkare och otäckare än i bok ett och det är samhällets baksida som träder fram istället för maktens korridorer som i förra boken.

Även här så arbetar Ella Werner mycket ensam och vid sidan om sin egen arbetsgrupp, något som jag inte riktigt får ihop. Är det verkligen vanligt att en profilerare utför sådant arbete som jag tänker mig att poliser borde sköta? Som spaningar, förhör, husrannsakan och förföljelse av tungt kriminella personer? Om man kan bortse ifrån det lite orimliga i det hela och se det mer som Ella Werner egna personliga jakt på rättvisa och hämnd så är dock Öga för öga, tand för tand ruskigt spännande. Här finns en tätt stämning som bjuder på ett bra driv som gör att läsningen flyter på riktigt bra. Korta kapitel skapar också ett bra driv och gör att man lätt slukar boken!


Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bokfabriken, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Mysterierna, Vargnatts bokhylla,

När inget annat återstår av Mats Ahlstedt

Mats Ahlstedt, När inget annat återstår

Handling:
Ella Werner är ny profilerare vid Göteborgspolisen. Som första fall får hon ta sig an mordet på en ung man. Ledtrådarna för henne ut till ett ensligt beläget hus på Brännö utanför Göteborg där den excentriske forskaren Egon Guthlin bor. 

Egon har utvecklat en banbrytande substans som kan rädda miljoner människor från Alzheimers. Testerna är ytterst lovande, men Egon plågas fortfarande av minnet efter ett misslyckat experiment flera år tidigare. Resultatet den gången var skrämmande. När Egon till slut hittar orsaken är den långt värre än han någonsin kunnat ana. 

Sent en kväll får Egons brorsdotter Sandra besök av en ung man som påstår sig vara hennes kusin. Han verkar rädd och vädjar till henne om att släppa in honom, men hon vågar inte öppna dörren. 

Sandra kan inte släppa tanken på att hennes farbror kan ha haft en för henne okänd son. För att få reda på hur det förhåller sig söker hon upp honom i hans hem. Men det förflutna kastar mörka skuggor över såväl henne som Egon. Vem ljuger och vem talar sanning? Vad är det mer för hemligheter som Egon bär på? Snart inser Sandra att hennes liv är i fara. 

Vad jag tyckte:
Jag såg en del inlägg om Mats Ahlstedts andra bok om profileraren Ella Werner som heter Öga för öga, tand för tand och blev väldigt nyfiken på den. Så jag frågade snällt  förlaget Bokfabriken om ett rec-ex vilket de sa ja till. Medan jag väntade på denna bok två så traskade jag iväg till biblioteket för att läsa bok ett, När inget annat återstår.

När inget annat återstår är en perfekt lagom-deckare tycker jag med en skön mix av privatliv och brottsutredning. Ella Werner är en intressant karaktär, en stark kvinna om än något ensam. I sin arbetsgrupp, det team av poliser hon är knuten till och som i denna boken är hennes första utredning med förekommer mest i bakgrunden och blir mest en kuliss till Ella Werner. Men det fungerar rätt bra ändå tycker jag. Själva brottsutredningen är intressant med sina medicinska kopplingar. Tempot är relativt lågt men emellanåt blixtrar det till och blir riktigt actionfyllt.

När inget återstår är en spännande deckare med trevliga skildringar av Göteborg och läsningen gav definitivt mersmak. Lättläst och underhållande läsning.

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Bokraden,

Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson

Christoffer Carlsson, Den tunna blå linjen 

Handling:

Det är en orolig tid.

Fredagen den trettonde november 2015 exploderar det i Paris och genom Europa rör sig enorma flyktingströmmar norrut. Ryktet: en terrorist har tagit sig in i Sverige för att genomföra ett attentat i landet. Är det sant? Ingen vet.

Samtidigt mottar Leo Junker ett brev. Det rör det fem år gamla, ännu olösta mordet på Angelica Reyes.

Vid det laget har John Grimberg, en gång Leos bäste vän, varit spårlöst försvunnen i över ett år. I terrorns skugga jagar Leo snart en helt annan, kanske ännu farligare sanning som ställer dem båda inför en sista prövning.

Vad jag tyckte:
Då har vi alltså kommit till vägs ände och det är tid att säga farväl till Leo Junker. Den tunna blå linjen är den avslutande delen i en svit om fyra böcker som alla kretsar kring polisen Leo Junker. Christoffer Carlsson har skapat en fantastik kvartett brottsromaner som alla innehåller brännheta samhällsaktuella ämnen och där hans kunskaper som kriminolog säkerligen präglat av sig mycket på berättelserna. Alla tre böcker har hållit en hög standar med väl sammanhållen intrig, fascinerande och levande karaktärer och stundtals riktigt vackra skildringar över Stockholm.

Den tunna blå linjen avviker inte från detta men den bjuder ändå på en något annorlunda läsning. Jag upplever att tempot är långsammare och det finns en ständig närvaro av farväl i boken. En vemodig känsla av avsked präglar hela historien och jag försöker dra ut på läsningen så länge jag kan. Och jag tror nog att Christoffer Carlsson har hittat en alldeles perfekta slutmeningen, så klockren! Christoffer Carlssons språk är noga avvägt, där inget ord känns överflödig eller för litet. Det är perfekt i sin utformning och en njutning att läsa.

I boken så har vi ett ämne som tyvärr är skrämmande aktuellt men som ännu inte hänt när Christoffer Carlsson skrev sin bok. Han lyfter fram bombdåden i Frankrike och låter oss få veta att en av bombmännen ska ha smitit igenom nätet och befinner sig i Sverige. Hela landets poliskår och regering samt allmänhet går på tå och spänningen är olidlig, för vart är han? Vem är han? Vad vill han? Och kommer det att smälla? Nu när boken släppts så har det redan hänt, en terrorist plöjde rätt in i folkmassorna i Stockholm och våldet står nu utanför vår egen ytterdörr. Skrämmande hur nära Christoffer Carlsson kommer sanningen.  Alla tre delarna har känts inspirerade av olika slags deckar-genrer och jag känner nog att Den tunna blå linjen flirtar väldigt mycket med den klassiska polisromanen. För utöver spåret med terroristen som ändå tar förvånansvärt lite utrymme så finns här också en tråd som följer cold-case fall genomför förhör, läsning av dokument, spaningar och långsamt pusslande med gamla ledtrådar. Den blå linjen bjuder på en annan sorts av rafflande spänning än genom actionhandlingar och våldsamma scener. Ett mer långsamt tempo skapar en långsam spänning som växer sig fram istället för att explodera.Mycket snyggt gjort tycker jag det är. Men samtidigt är även vänskap och lojalitet något som står i fokus i denna roman. Leo Junker verkar på något sätt kommit till ro och landat i någon slags normalitet. Historien med hans vän John Grimberg som löpt genom hela serien är väl genomtänkt och får här ett värdigt avslut.

Jag avundas alla er som ännu inte stiftat bekantskap med Leo Junker, denna säregna, melankoliska, udda och ibland skitstöveln till människa. Och som ännu inte fått njuta av Christoffer Carlssons fantastiska hantverk som författare.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Piratförlaget, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Boklysten,

Häxan av Camilla Läckberg

Camilla Läckberg, Häxan

Handling:
När fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks tragiska minnen till liv. Trettio år tidigare försvann en liten flicka från exakt samma gård och hittades senare mördad. Den gången anklagades två trettonåriga flickor för att ha fört bort och dödat flickan. De befanns skyldiga i domstol men slapp fängelse på grund av sin ålder. Den ena av dem har efter det levt ett stilla liv i Fjällbacka. Den andra har just återvänt för första gången sedan händelsen, nu som firad skådespelare för att porträttera Ingrid Bergman i en film som ska spelas in i trakten.

Fjällbackaborna ställer mangrant upp i sökandet efter Linnea, och till slut finner man henne. Naken, invid samma skogstjärn där den första flickan hittades. Skräcken sprider sig i det lilla samhället. Kan fler flickor vara i fara?

Trots att Patrik Hedström tycker att det verkar långsökt börjar han och hans kolleger vid Tanumshedepolisen utreda om det finns något samband mellan de två fallen. Till sin hjälp får de Erica Falck, som sedan länge arbetar med en bok om det gamla mordet. Utredningen river upp många sår, drevet går och invånarnas rädsla för det okända får fruktansvärda konsekvenser.

Vad jag tyckte:
Av någon anledning så har jag i alla år ratat just Camilla Läckberg Fjällbacka-serien, jag har läst en bok och det var inte ens första boken utan någonstans i mitten. Därefter så har jag valt bort hennes böcker utan att jag riktigt kan förstå varför. Möjligen fick jag för mig efter påtryckningar från andra håll att hennes böcker inte var något att ha. Mycket dumt gjort att låta sig påverkas av vad andra tycker och tänker men för några år sedan var jag väldigt känslig och hade lätt att falla till föga utefter vad andra tyckte. Nu är jag lite äldre och klokare vilket är en himla tur för det visade sig att jag faktiskt tyckte väldigt mycket om Läckberg! I alla fall hennes tionde bok Häxan men jag ska definitivt gå tillbaka och läsa serien från början. Med förhoppning att i alla fall en del av dom är minst lika bra som Häxan.  Jag har ju sett att böckerna finns i ursnygga pocketutgåvor, kanske kan vara lämpligt att skaffa några att ha som ett litet sommarprojekt =)

Häxan bjuder på en komplicerad intrig med många spår som är hopplöst intrasslade i många olika människors liv. Bit för bit, som i ett stort pussel så framträder en skrämmande historia som pågått i många år. Där de två nutida historien är tätt sammanvävda och där de mörka historien från förr upprepas på nytt. Läckberg har även valt att väva in ett historisk spår som trots att det kan verka långsökt faktiskt passar väldigt väl in i historien. Dessa tre huvudspåren, ett från slutet av 1600-talet, ett från 1985 och ett från nutiden har alla en gemensam röd tråd tycker jag. En röd tråd som visar hur okunskap och rädsla för det som är nytt och främmande kan skapa både hat och fördomar. Något som i sin tur kan skapa fruktansvärda tragedier. Jag tycker det är riktigt snyggt hur Läckberg beskriver hur samma fenomen som fanns då även finns nu. Hur detta aldrig tycks försvinna utan bara byter namn och skifta fokus från häxor till flyktingar till homosexualitet.

Häxan är en tegelsten på strax över 600 sidor men jag märker inte ens av sidoantalet utan läsningen flyger fram där ett ständigt driv skapar en iver över att få läsa vidare. Det finns såklart mycket sidohistorier med de privata liven för Erika och Patrik samt deras familjer, en del har jag såklart missat men tycker ändå Läckberg skriver så pass bra att jag ändå hänger med trots att jag missat flera delar i serien. De bitar av information jag får gör mig ändå riktigt nyfiken på att få veta mer om detta så det blir till att läsa från början. Jag gillar också de vardagliga skildringarna som känns både äkta och normala, här skildras livet som småbarnsförälder på ett sätt som känns väldigt naturligt.

Här finns även många andra människor som är väldigt fascinerande att följa och som berör mig väldig starkt. Jag tänker främst på Karim och hans familj samt Sam och Jessie. Häxan är en mörk, skrämmande, smart och väldigt underhållande historia som bjuder på stark läsning som både berör och upprör mig som läsare. Jag funderar mycket på orsak och verkan, konsekvenser av ens handlingar och hur detta kan påverka människor i flera generationer. Men även om föräldrars påverkan på sina barn och hur detta kan skapa grogrund för problem som inte borde finnas. Sedan tänker jag mycket på Karim och hans vänner, deras historier har vi alla läst om i tidningarna och sett på nyheterna. Här får jag djupandas när jag läser om vad de utsätts för och när Läckberg lyfter fram åsikter som tyvärr är alltför vanliga. Jag trivs väldigt bra med Läckberg raka, jordnära och vardagliga språk som passar perfekt ihop med historien och människorna. Läckberg lägger ett stort pussel med väldigt många bitar men genom smarta drag så får hon hela pusslet att passa ihop på ett väldigt snyggt sätt.



Ett litet tillägg måste jag göra och det är att på sidan 378-379 så har man missat att korrekturläsa ordentligt...  Skrev ett inlägg om det men här kommer en kort sammanfattning: Mitt i ett viktigt genombrott i utredningen så byts Nea ut, som just detta stycke handlar om, ut till Stella. Och inte bara en gång utan flera gånger. Vid första läsningen trodde jag att jag helt enkelt var för trött och förvirrad så jag lade undan boken för att fortsätta läsa dagen efter. Men även då var det förvirrande ett tag innan jag förstod att det blivit lite fel i namnsättningen. Det är lite tråkigt när det blir så, speciellt i en bok så är så här bra, att mitt i ett väldigt viktigt skede så blir det fel namn.

Betyg: 5 /5
Boken kommer från: Bonniers bokklubb
Andra som skrivit om boken:  Lottens bokblogg, Just nu Just här, Bina´s books,  Mias bokhörna,  och Johannas deckarhörna,

Där Satan har sin tron av Unni Lindell

Unni Lindell, Där Satan har sin tron 

Översättare:Margareta Järnebrand

Handling:

I ett ödsligt hus utanför Oslo har en hämndplan satts i verket. Några män förs bort och återfinns senare brutalt mördade.

Femton år tidigare försvann en sexårig flicka i Oslo och polisen har nu beslutat att återuppta utredningen. Kriminalinspektör Marian Dahle, som varit sjukskriven och fortfarande är i både fysiskt och psykiskt dåligt skick, får i uppdrag att tillsammans med en pensionerad psykolog se med nya ögon på fallet.

Men när Marian Dahle hittar spår som binder samman det gamla försvinnandet med de nya morden behåller hon upptäckten för sig själv – och får en mycket farlig fiende efter sig.

Vad jag tyckte:
Jag var riktigt förtjust i Unni Lindells tidigare böcker, där Cato Isaksen var huvudpersonen. De var lagom, vardagliga deckare med stråk av mörker. Sedan kom Honungsfällan ( tror jag det var) där Marian Dahl dök upp. Jag tålde inte människan och slutade läsa serien... Såhär i efterhand förstår jag inte riktigt varför. Där Satan har sin tron är första boken där Marian Dahl figurerar ensam och jag nog missat fyra böcker. Efter att ha avslutat denna så ska jag genast åtgärda detta då jag märker att även om jag inte direkt gillar Marian Dahl så har mer förståelse för henne numera. Marian Dahl är en kantig, skev person som är både paranoid och misstro allt och alla. Hon är inte vidare förtjust i människor och tror att de flesta vill henne illa. Men alla dessa kantigheter och skevheter är just det som gör henne så intressant och fascinerande. Jag tänker lite på Gillian FLynns skeva kvinnor som Libby Day, Amy och Camille, dessutom Sharon Boltons Lacey Flint samt Mo Hayders Flea Marley. Med Marian har vi en opålitlig berättarröst där korthuggna meningar varvas med långa osammanhängande utlägg om allt från autism till myror. Många sökningar på google för att hitta alla svar Marian Dahl söker efter. Marian Dahls kapitel varvas med dels offrens men också förövarnas. Normala vardagsskildringar mixas med mörka tankegångar om Satan och Gud, om tro och botgörelse.

Deckaren som inledde boken växlar över till nattsvart skräck som drar mer om splatterhållet än rena kusligheterna. Där Satan har sin tron är en mörk, grotesk och skrämmande deckare som för mig känns som att sugas in i en ond malström. När boken väl är slut känner jag mig helt utmattad och mörbultad. Så snyggt skrivet och med en psykologisk skärpa och insikt som känns skrämmande genuin och äkta. Nu ska jag omedelbart leta rätt på de föregående delarna för att läsa ikapp och jag hoppas innerligt att Unni Lindell fortsätter sin serie om Marian Dahl.

En rolig sak är hur Unni Lindell via Marian Dahl med glimten i ögat driver lite med den gängse standarmodellen som använts och används lite för ofta när det kommer till poliser i deckare. Ni vet nog vem jag menar, polisen som är ungkarl/skild, dålig relation till ev. barn, alkoholproblem, svårigheter att samarbeta med kollegor och allmänt bitter på livet. Så här säger Marian Dahl, s 29 "Alkoholen var fortfarande en alltför god vän. Nu hade den vänskapen stärkts, som en ursäkt inför allt som hade hänt och som hon måste ta sig igenom. Det passade ännu bättre in i en dålig kriminalfil, en alkoholiserad, misslyckad utredare, en kvinnlig sådan. I deckarlitteraturen hade utredarna aldrig eller nästan aldrig familj, åtminstone inte barn. Barn var svaga, bräckliga varelser som hade för behov av skydd."

Där Satan har sin tron kom som en påskpresent från Piratförlaget, inslaget i svart prassligt papper och med påskfjädrar. Dessutom så fanns där en söt liten påskchokladkalender! Jag måste även nämna att jag fram tills jag började läsa boken trodde den hette Där Satan har sin tro... Denna titel har väckt många tankar hos mig kan jag säga fram tills jag insåg vad boken verkligen hette!

Betyg: 4 -/5
Boken kommer från: Rec-ex från Piratförlaget, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:  Johannas deckarhörna,  Just nu Just här