onsdag 12 januari 2011

Skåne

Nu är vi hemma igen från en väldigt fin och mysig vecka hos fina familjen. Och det känns så främmande nu, så konstigt och tomt. Jag känner att jag inte hör hemma här, eller jo på ett sätt gör jag det för jag är hemma så länge Underbar är hos mig, men på många andra sätt känns det inte helt bra. Jag är väldigt ensam här uppe, ensam på ett helt nytt sätt. Jag gillar att vara ensam och har alltid varit rätt ensam men där nere var jag ensam omgiven av familjen. Här uppe är jag bara ensam, visst är Underbar hos mig, men annars är jag helt enkelt ensam. Och det känns inte bra. Jag gillar vårt liv här, trivs i fina lilla staden och har hittat rätt med Underbar men om ett tag så vill jag nog röra mig nedåt igen tillsammans med Underbar.

Veckan i Skåne var fylld av fint sällskap, mys, massa mat, trevliga utflykter, tittande på strutsar *ler*, mycket prat och en massa kvalitetstid. En skön vecka som laddade batterierna väldigt mycket.

Det är rätt kämpigt nu, slagit i backen igen ordentligt, ska försöka komma på fötterna igen men denna tiden som kommer är den som är värst. Tur jag har en stark hand att hålla i och en varm famn att krypa in i när världen utanför känns alltför svår och mörk.

3 kommentarer:

  1. Tack det var så härligt att ha er nere. och jag vet vad du menar med att allt är extra jobbigt. Men vet att du klara av det. Ring mamma annars hon är en jätte bra coch. Finns här. Bara ring om det är något, kramar.

    SvaraRadera
  2. gumman min. Vet att du har det jobbigt just nu. Men vi löser detta med hjärtat. Vet att du känner dig ensam och så här I Norrl
    land. Klart att du har en hand att hålla och en famn att krypa in i. Jo om ett par år kan vi nog fundera att flytta ner,precis som vi pratade om på tåget hem. Älskar dig i massor.

    SvaraRadera
  3. Hej vännen!
    Tack för en fin vecka och som du sa vi laddade verkligen batterierna. Det var skönt att få sova så mycket och bara slappa. Jag förstår också dina känslor, men tänk på hur långt du har kommit, tror du det hade skett här nere? Inte i den takten. Jag förstår att du tycker det kan vara jobbigt men jag kan ändå inte låta bli att tycka det är häftigt det du har gjort. Tror du att du hade känt dig mindre ensam härnere? Okej vi, familjen hade varit närmare, men jag tycker ändå att vi träffas mycket och framför allt är det kvalité på den tiden, vi sliter inte på varandra för det har vi inte tid med. Jag tror att du skall försöka se om du kan hitta lite nätverk däruppe. Det där du sa om bibblan, föreläsningarna. Kanske något gympapass, läsecirkel ect. Jag vet det är inte lätt. Jag tror du känner så här mest precis när du har kommithem från Skåne för jag tyckte också det var pecka i måndagskväll för det var så tomt och ingen skumbanan som slog svansen i smalbenen och skällde en i örat. För mig är faktiskt din stad en rekreation för mig att få se fram emot. Jag gillar att veta "nu skall vi åka dit" och det är så mysigt både hos er och i stan. Så nu spottar vi i nävarna och snart snart så kommer ljuset till er också. Ha det så bra och jag älskar dig oerhört mycket.

    SvaraRadera