torsdag 30 december 2010

Sebastian Faulk, Engelby

Tiden är 70-talet, platsen är i universitetsvärlden, livet är till för att levas och njutas av. Mike är vår berättare, en ung man, en enstörning som älskar att diskutera saker med sin läsare.Han är en cynisk berättare och han använder gärna både sarkasm och ironi. Allt avhandlas, från politik via 18ootalets romankonst till livets egentliga mening. Mike njuter av livet, han röker gärna på, knaprar i sig diverse piller och lyssnar på musik. Studierna flyter han mest igenom. Via tillbaka blickar får vi veta mer om Mikes uppväxt och om tillvaro på en internatskola som kom att för alltid prägla honom. Allt känns sådär trevligt, lite flummigt och som om alla människor mest bara är, inte bryr sig om sin framtid eller ens vad morgondagen ska erbjuda på. Mike är inte speciellt förtjust i någon annan människa, han finner umgänge med andra mest jobbigt, alla andra förstår sig inte på honom och dom är rätt futtiga i jämförelse med honom själv. Utom Jennifer, Jennifer är perfekt. Hon är speciell och Mike blir som besatt av henne. Allt kretsar kring henne, Mikes liv får ett nytt centrum, en ny målinriktning, Jennifer. Studietiden flyter på, det festas och det knapras än mer piller och musiken spelas högt. Men en dag så stannar allt upp, livet förändras över en natt och inget blir detsamma igen. Jennifer är försvunnen. Och hon hittas aldrig. Vad har hänt egentligen? Hela universitet skakas om och dom där unga och glada ungdomarna försvinner, en oror präglar nu livet istället. Det blir som ett bryskt uppvaknande för alla.  Mikes liv tar nu en ny riktning och hans berättelse blir än mer som en balansgång mellan det normala och total galenskap. Och snart så brakar allt ihop och alla pusselbitar faller på plats men kanske inte så som man hade tänkt sig från början. 

Det är en väldigt intressant bok och Mike är en fascinerande berättare. Språket är välskrivet och behagligt att läsa. Jag gillar verkligen denna bok, rättare sagt så slukar jag den. Inatt låg jag långt in på natten för jag kunde inte släppa den. Det finns en drivkraft i berättelsen och ett stort engagemang, där det förflutna varvas med här och nu på ett fint sätt som inte bryter ens läsrytm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar