söndag 13 februari 2011

Tanja Langer, Cap Estrel

Michel, en ung arkitekt, som precis avslutat ett stort projekt ger sig av på semester. Han tänker tillbringa några veckor på Franska Rivieran. Denna resa väcker minnen och vi som läsare förstår så småningom att han varit där förut. Vi får även följa en ung kvinna vid namn Elisabet och vi får följa en ung kvinna vid namn Helene och hennes två små barn.

I korta stycken växlar historien mellan dessa människor och lager för lager skalas av. Sakta läggs pusselbitarna och vi börjar förstå vad som egentligen hänt mellan dessa människor. I början hade jag svårt att ta mig in i boken, den bjöd på motstånd. Jag kände mig förvirrad av det avskalade språket, bristen på detaljer och av enkelheten i stilen men jag läste vidare och så småningom hittade jag in. Den dagen jag läste boken hade jag bara tid att sitta ner i korta stunder och det var nog det som behövdes, tid mellan lässtunderna för att smälta och förstå. För boken är oerhört vacker i all sin enkelhet. Det handlar om kärlekens förödande kraft och om att längta och om saknad. Hur kärleken kan vända upp och ner på hela världen. Detta är en stilsäker debut med ett fantastiskt språk och en ljuvlig känsla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar