fredag 26 augusti 2011

Stephan Faulkner, En människas spår

En människas spår är en komplex bok med många bottnar och många betydelser. Den är mastig att läsa och ibland går jag vilse i föreläsningar om vårt psykiska tillstånd. Det handlar om två unga män, Thomas som är en engelsman, av en finare klass och sen är det Jaques som är fransman, han har fått slita hårt för att kunna studera och komma någonvart. Båda två vill dom bli läkare och dom vill förstå vad det innebär att vara människa. Jaques drivs av viljan av att förstå sin sinnesjuka bror Olivier och kanske rent av bota honom. Tiden vi befinner oss i är slutet på 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Boken är ffascinerande men den kräver också din fulla uppmärksamhet. Och jag blir ständigt förvånad och upprörd över tidens sätt att tänka omkring psykiskt sjuka och sen är jag tacksam för hur långt vi kommit idag. Det är svårt att ge en bra recension över denna roman, man måste läsa den själv för att förstå dess djup. Mot slutet vackla jag och det tog tid att komma igenom den sista biten. Men jag är glad att tog mig tid att läsa den. Faulkner har ett flödande språk som är livfullt och miljöbeskrivningarna är detaljerade med många små nyanser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar