Amy och Nick är det lyckliga paret, paret som har allt och där livet är ständigt rosenskimrande. De lever ett fartfyllt liv i New York med många vänner och spännande jobb. Men så blir Nick uppsagd ifrån sitt jobb och de bestämmer sig för att flytta tillbaka till Nicks hemstad i Missouri. Nicks mamma är sjuk i cancer, hans far är på väg in i demensens dimma. Nick skaffar sig en bar tillsammans med sin syster Go. Men trots allt blir livet inte bra, Nick och Amy börjar gräla och livet känns alltmer svårt. På deras femte bröllopsdag försvinner Amy spårlöst, ett vardagsrum är i oordning och där är små blodspår i köket. Men det är allt. Misstankarna faller så småningom på Nick, han har ju faktiskt inget alibi för den dagen. Amys egna dagbok som utspelar sig fram till dagen då hon försvinner som vi får ta del av samtidigt som vi läser om hennes försvinnande ur Nicks synvinkel ger oss en helt annan bild av Nick än vad han själv berättar om. Men är det verkligen så? Eller vad har hänt egentligen?
Jag slukade denna boken, jag läste febrilt och jag var stum av beundran inför Gillians Flynns fantastiska sätt att berätta en historia. Steg för steg leder författarinnan oss igenom denna mörka labyrint där vi trots allt hela tiden går vilse och där man ständig finner sig stående med förvirring inför utvecklingen. Detta är en mörk berättelse med en ständig underton av att något är riktigt riktigt fel. Samtidigt är boken även lättläst med ett ständigt driv och med en vass ironisk humor. Jag njöt verkligen av boken och av historien i sig. Flynns karaktärer känns så trovärdig och de känns äkta på många sätt, emellanåt lite stelbenta men jag gillar verkligen hennes sätt att beskriva sina personer.
Slutet hade jag dock anat mig till men som jag ända in i det sista bönade om att det inte skulle bli så. Slutet känns så vansinnigt fel och jag vill mest slå på boken lite för det. Men samtidigt kanske det ändå är passande, det där slutet.
Jag hade kunnat skriva så mycket mer om denna boken men då skulle jag förstöra väldigt mycket av er läsning av den. Där är många nyanser i boken och under ytan på den perfekta kärlekshistorien döljs ett oanat mörker som Flynn återger så exakt att man ryser längs hela ryggraden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar