Denna bok läste jag tillsammans med vårt biblioteks bokcirkel, i ett upplägg som innebar tre träffar och boken delad i tre delar. Det var en helt ny upplevelse för mig men en upplevelse som definitivt gav mersmak. Det var givande att höra vad de andra tyckte och funderade över, sedan tog man med sig deras tankar och frågor inför nästa del av boken vilket gjorde att läsningen fick ett vidare perspektiv än om jag läst den enbart tyst för mig själv. Alakoskis bok är nämligen en bok som är riktigt tung att läsa och det var skönt att prata om den under tiden man läste den.
Handlingen i korthet är att det är en berättelse om två syskon, Sami och Anni. Två syskon som växer upp i ett trasigt och fattigt hem. Ett hem där flaskorna ständigt klirrar och töms. Det är en utsatt miljö och bara en av de två tar sig ut helskinnad på andra sidan. Anni är den som reder sig bäst. Sami hamnar i fel kretsar och blir missbrukar. Vi får följa deras innerliga, kärleksfulla, svåra och såriga relation. En stark roman som känns i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar