Den du var av Frida Hallberg

Frida Hallberg, Den du var

Handling:
Sabina ärver en liten gård halvvägs upp på ett berg. Torpet är utan el och avlopp och ligger långt ifrån närmsta granne.Efter uppbrott och svek beslutar hon sig för att flytta dit.Under somrarna hon tillbringade där som barn var hennes största önskan att se småfolket och älvorna. Nu lyckas hon öppna ögonen och börjar ana dem.En dag dyker det upp en underlig man som hon inte kan avgöra om han är människa eller av älvafolket.

Den du var handlar om att söka sig ifrån samhällets skrivna och oskrivna regler, för att komma närmare naturen och livet. Om att ta kontrollen över sitt liv.

Vad jag tyckte:
Jag blev inte riktigt så förtjust i Frida Hallbergs första bok Jag ropade eller rättare sagt så gillade jag själva bakgrundshistorien och frågeställningar som berörde jorden och livet. Men den romantiska biten kändes inte helt rätt för mig. I samband med min recension så hörde författaren av sig via mail och skrev ett fint svar på detta som gör att jag nu när jag läst Hallbergs andra bok förstå första boken bättre. Jag ropade skrev författaren när hon var betydligt yngre och i den andra boken så märker man tydligt hur författaren känns mer självsäker både som person och som författare. Tack för mailet och förtydligandet!

Den du var tilltalade mig väldigt mycket, här finns mycket romantik som jag inte är van vid att läsa men denna gång känns den mer rätt. Dessutom så är Sabina som förekommer i denna bok en kaxig tjej, hon är blivit bränd och har svårt att lita på andra men hon kan ändå stå upp för sig själv och bita ifrån rejält när det behövs.  Sedan tror jag också att själva inramningen med den lilla stugan på berget i skogen passar mig bättre. Jag blir väldigt förtjust i skildringarna av Sabinas nya liv i samband med att hon ärver stugan och jag gillar verkligen hur hon vågar bryta normerna och det invanda livet för att skapa sig ett eget bättre liv.

Dessutom så förekommer det element i berättelsen som tillhör lite av mina favoritämnen, nämligen den nordiska mytologin och folktron. Vi har bla ett ganska så känt väsen ( vilket säger jag inte utan ni får läsa boken själva!) som Frida Hallberg skildrar på ett rätt oväntat sätt. Mycket spännande! Och väldigt intressant. De romantiska inslagen känns mer naturliga och snyggt inflätat i den övriga berättelsen. I Den du var upplever jag att romantiken och kärleken bara är en del av historien, här finns många andra bitar som är minst lika viktiga. I Den du var finns många reflektioner om dagens stressande liv, om att det är möjligt att bryta mönster och skapa sig ett nytt liv. Stillsamma funderingar som blandas med ilska när Sabina möts med oförståelse inför hennes val att bosätta sig mitt ute i skogen i ett gammalt torp.

Ett mjukt behagligt språk där massa naturromantiska inslag bildar en mycket finstämt berättad historia som faktiskt tilltalar mig mycket. Lättsmält men utan att vara för enkelt med en del intressanta inslag som bryter av och skapar spänning.

Spoiler: Underbara fina Lurva! Jag förstår att hennes tid var kommen men ush vad det gjorde ont att läsa om! Böcker där katter dör borde ha en varningstriangel på sig ju!

Den du var är precis lika bra korrekturläst och formgiven som den tidigare boken, ett stort plus för det.

Betyg: 4 / 5
Boken kommer från: rec-ex från författaren själv, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Fjäderpennans bokblogg , Svenska eböcker

Jag ropade av Frida Hallberg

Frida Hallberg, Jag ropade 

Handling:

Vilja möter en man som ger henne en chans att se att en annan verklighet är möjlig.

Med nyförälskelsens mod följer hon med honom. Men snart inser hon att hon lämnat familj och vänner i en värld som sakta men säkert utplånar sig själv. Kan hon lämna dem åt det ödet? Eller vad kan hon göra för att hjälpa dem?

En magisk relationsroman som frågar oss hur vi lever egentligen. Som tar oss med till en värld där Vinden talar och Jorden pulserar under fötterna. Där världsresenärer blir till kråkor och verkligheten inte alls behöver vara som vi kommit överens om.

Vad jag tyckte:
Frida Hallberg hörde av sig via mail till mig och undrade om jag skulle vilja läsa hennes böcker. Jag ropade var en av dom, jag har den andra oläst kvar i bokhylla. Först var jag lite tveksam men tackade ändå ja eftersom jag tycker om att läsa något nytt och utanför min egen läszon. Anledningen till att jag tvekade var att jag förstod att Jag ropade skulle vara romantisk med en nypa erotik i sig. Detta skulle blandas med magi av olika slag. Kändes lite märkligt men ändå lockande på något sätt.

Så nu har jag läst boken och visst var det trevlig läsning. Dock så är jag fortfarande inte så förtjust i insta-love biten. Det blir lite för mycket, lite för fort men dock så är de heta scenerna snyggt insmugna i texten på ett fint sätt. Även om jag nu inte riktigt tyckte om den romantiska biten så jättemycket så fanns där andra delar som jag gillade bättre. Jag gillar hela bakgrunden till varför Vilja ger sig iväg med den mystiska mannen. Vilja är nämligen så ledsen över hur vi alla behandlar vår jord och hur hårt och kallt vårt samhälle blivit. Hon vill ha att människor ska öppna ögonen och ser hur vi behandlar den planet vi bor på. Den enda planeten vi har att använda oss av. Jag gillar dessa funderingar även om författaren inte kommer med några direkta lösningar. Det är ett aktuellt ämnen som är väldigt viktigt så det är fint att författaren väver in detta i berättelsen.

Jag blir också förtjust i den behagliga och milda tonen som genomsyrar berättelsen. Jag ropade är en snäll bok som är väldigt lättläst på ett bra sätt. Det mjuka tilltalar mig och skapar en mysig lässtund. Omslaget med sina pastelliga toner passar väl in på själva berättelsen och ge en tydlig bild av innehållet. Jag får en varm känsla när jag läser boken som ger en fin lässtund. Vackra naturromantiska inslag med skildringar och detaljer över omgivningen bidrar också till den trevliga lässtunden. De magiska inslagen känns väl anpassade och hela biten med den andra världen känns intressant. Vill inte berätta för mycket för att inte spoila för andra som vill läsa boken =)

 Ett extra plus för att denna egenutgivna bok verkar vara ordentligt korrekturläst och där det endast finns något litet stavfel. Annars är texten och boken snyggt formgiven. Dock så tyckte jag det var lite jobbigt att det inte fanns någon tydlig kapitelindelning. Det gör att jag inte hittar några lämpliga pausställen.

Jag ropade är en kärleksfull magisk berättelse om hopp och tro med inslag av naturromantiska inslag. En mysig lättsam berättelse som gav en fin lässtund.

Betyg: 3 / 5
Boken kommer från: Rec-ex från författaren, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:

Det sjunger i isen av Linnea Dunér

Linnea Dunér,  Vargatider: Del 1: Det sjunger i isen  

Handling:
De tre systrarna Dalin har levt ett lugnt och skyddat liv som döttrar till stadens kyrkoherde, men vintern 1869 förändras allt. Inez är på väg hem från grannsocknen när hon plötsligt befinner sig mitt i mardrömmen. Ensam och utlämnad till den skräckfigur hon bara hört ont om tror hon att hoppet är ute. Men efter hand börjar hon se människan bortom alla illasinnade rykten.

Samtidigt inser Inez att hon för första gången har möjlighet att fatta ett beslut om sitt eget liv. Men valet är inte enkelt. Hur hon än gör måste hon svika någon hon älskar. I och med Inez beslut sätts livet i gungning även för Elsa, som försöker hitta ett sätt att hantera sina skuldkänslor, och för Gertrud, som får se en ny värld öppna sig.

Vad jag tyckte
Jag brukar envist hävda att jag inte läser romantiska böcker men jag måste nog ta och omvärdera det något tror jag. Med romantiska böcker så tänker jag på själva genren Romantik ( eller romance som det kallas på engelska) Romantik är för mig en egen genre där fokuset är just romantiska berättelser och jag känner att feel-good och Chick-lit är egna genre som förvisso kan innehålla både romantik och kärlek men ändå är av annan karaktär.  Jag säger alltså att jag inte läser Romantiska böcker men jag måste nog ändra det till: Jag läser inte romantiska romaner som utspelar sig i nutid men gärna romantiska romaner med historisk anknytning"! ( Allt detta kunde jag skriva mer om men nu var det själva boken jag skulle försöka skriva om!)

Jag upplever att Det sjunger i isen är just en romantisk roman som utspelar sig i en historisk tid och som jag föll för detta! En av mina första känslor när jag började läsa boken var hur jag påmindes om Sagan om Isfolket. Måhända inte så mycket rent historiemässigt sett men själva känslan jag fick när jag läste Isfolket-sagan dök upp när jag började läsa Det sjunger i isen. Känslan av svepas in i en varm, fluffig filt av snällhet och varma känslor.  Hur njutningsfullt det var att svepas med i känslosamma livsöden och brinnande hjärtan och hur underbart ljuvligt det var att få läsa om trånande kärlek och hur ens eget hjärta klappade så hårt för alla de motsättningar kärleksparet fick utstå. I Linnea Dunérs roman så har vi tre systrar som är döttrar till den lilla byns kyrkoherde. Det är Inez, Gertrud och Elsa, alla tre är med i denna första boken men fokuset ligger på Inez och hennes möte med Demonen från Svartmyren! Så underbart ljuvligt att läsa om! Allt det där som jag älskade när jag läste Isfolket får jag även här i serien Vargatider. Ibland behöver en mörkerälskande skräckläsare lyfta blicken och foten ifrån fantasyträsket och de dystopiska vidderna behöver bytas ut till något mer kärleksfullt och vänligt.  Som jag sa innan, man behöver bli inbäddade i en varm och fluffig filt av kärleksmys och romantik.

Jag måste också får nämna hur imponerad jag är av Linnea Dunér då jag inte kan förstå att hon faktiskt är debutant! Och att boken är egenutgiven. Den är snyggt formgiven, noggrant korrekturläst, passande och tjusigt omslag, bra textsättning och typsnitt. Samtidigt så är Dunér en mycket skicklig författare som verkligen behärskar skrivkonsten på ett ypperligt sätt. Språket är milt och mycket tilltalande, mjuka meningar och runda ord skapar en text som porlar fram likt en bäck. Stillsamt men ändå hörbart. Jag finner Dunérs sätt att skriva på väldigt tilltalande i just denna mjuka framtoningen och det är väldigt behagligt att läsa boken.

Detta är en historisk roman och för mig är det då viktigt att berättelsen, karaktärerna och miljöerna känns tidsenliga och äkta. Alla små detaljer behöver väl inte vara historisk korrekta men är en berättelse hämtad ifrån vår egen svenska historia så bör det åtminstone finnas en trovärdig bakgrund och tillräckligt med historisk autenticitet så att jag som läsare känner att det känns rätt. Och det gör det i Det sjunger i isen, här kan känna en historisk anknytning som känns både trovärdig och äkta. Där det känns som att författaren tagit sig tid att göra research om den tidsperiod hon skriver om men där hon också tillåter sig att sväva ut en del för att färga och göra tiden levande för mig som läsare. Det är ju ändock en fiktiv bok jag läser, vill jag veta korrekt fakta så är det ju en faktabok jag vänder mig till!

Sammanfattningsvis kan jag alltså säga att jag med värme kan rekommendera boken! Det sjunger i isen är en söt chokladpralin och jag hoppas innerligt att det kommer fler delar snart.

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Humle förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:  Försvinner och stannar kvar

Jag utan dig av Kelly Rimmer

Kelly Rimmer, Jag utan dig 

Handling:

Callum arbetar på en stor PR-byrå i Sydney och tar varje dag färjan hem till förorten Manly. En dag på färjan kommer han av en slump i samtal med Lilah, som är en engagerad jurist och miljökämpe, och detta första möte utvecklar sig snabbt till en stormig förälskelse. Ingen av dem tror egentligen på kärlek vid första ögonkastet, men de klickar helt enkelt med varandra.

Lilah försöker först kämpa emot med alla medel. Hon hittar på den ena ursäkten efter den andra för att inte låta känslorna ta över, men till sist ger hon upp och låter sig översköljas av kärleken. Allt ser ljust ut, och deras förhållande blir allt starkare. Men så kommer den dag då Lilah inte längre kan ignorera de sjukdomstecken som hon fruktat och hållit hemliga för Callum...

Vad jag tyckte:
Jag utan dig är en varm och kärleksfull skildring av en relation som sker mitt i livet. Men som aldrig får chansen att växa och bli för evig. Callum och Lilahs ålder är en av de saker jag gillar bäst med boken. De är båda runt 40 år, stabila karriärer båda två och starka i sig själva. Deras känslor för varandra är laddade såklart, speciellt under de förutsättningar som råder. Men i sig själva är det starka och tror på sig själva. Det gillar jag, en vuxen kärleksrelation med vuxna och mogna människor.

Jag utan dig bjuder på känslosam läsning som griper tag och stundtals får jag en klump i magen. När sedan slutet kommer så rinner både en och två tårar längs mina kinder.  Boken jämförs med både David Nicholls En dag och Jojo Moyes Livet efter dig. En jämförelse som verkligen stämmer bra tycker jag. Precis som dessa böcker är Jag utan dig är skildring om livet och döden och om kärleken som övervinner allt. Den röda tråden i Jag utan dig är att hur viktigt det är att leva här och nu, att ta vara på livet medan det pågår för man vet aldrig när det tar slut.

Språket i boken är mjukt och behagligt på ett väldigt fint sätt. Jag utan dig är en fin liten berättelse som berör och väcker känslor. Både Callum och Lilah känns levande och trovärdiga, de är karaktärer som man bryr sig om. Mycket beror på Kelly Rimmers förmåga att ge dom små detaljer och personlighetsdrag som gör dom speciella och som man kan relatera till.  Dessutom är Rimmer skicklig på att skapa läsvärda och intressanta dialoger. Älskar verkligen Lilah och Callums samtal, kaxiga och roliga.

Jag utan dig är en romantisk kärlekshistoria som både berör och väcker tankar. En varm skildring som får mig att både le och gråta en smula.

Betyg: 3+ / 5
Boken kommer från: Rec-ex från Modernista förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Hyllan, Nilmas bokhylla, Zellys bokhylla, Bam tycker och Beas bokhylla