Peter Robinson, När musiken tystnar
Handling:
En mörk natt kastas en tonårsflicka ut ur en skåpbil mitt i ingenstans efter en gängvåldtäkt. Naken, illa åtgången efter de brutala övergreppen och med svåra fallskador försöker hon ta sig till en gård hon ser i fjärran. Men hon hinner inte långt. En ny bil stannar och hon hoppas få hjälp, men istället blir hon brutalt ihjälslagen på platsen. Mördaren är inte någon av våldtäktsmännen.
Det är upptakten till den svåra utredning som leds av Alan Banks kollega Annie Cabbot. Cabbot får hand om fallet tillsammans med den ambitiösa nykomlingen Gerry Masterson, allt under överseende av Alan Banks som nu är kriminalkommissarie.
Parallellt med detta tar sig Banks själv motvilligt an en gammal våldtäktsanmälan från 1967. En kvinna som nu är i 60-årsåldern träder fram med anklagelser mot en av dåtidens hyllade TV-personligheter. Trots Banks motvilja mot att ta upp ett så stenkallt gammalt fall går han med på att träffa offret, som idag är en välkänd poet. Och snart är han ändå djupt engagerad i den känsliga sexualbrottsutredningen.
Vad jag tyckte:
Peter Robinsons serie om Alan Banks och Annie Cabot är böcker jag läser så fort det kommer ut en ny del. Jag tycker hans serie hållit en hög och jämn kvalitet igenom alla 14 böckerna ( som då kommit ut på svenska). Någon gång har en bok varit lite sämre men ändå av håg kvalitet. Denna 15:e boken missade jag förra året, den kom ut i augusti och just då befann jag mitt upp i sorgen och förtvivlan efter två svårt sjuka katter.
Men nu hittade jag den på biblioteket när jag var där sist och suget efter brittisk deckare var riktigt högt. När musiken tystnar visade sig bjuda på en ovanligt mörk berättelse som skildrar unga flickors utsatthet. Grooming och prostution är två av ämnen som lyfts fram men även pedofili. Så det är inte en lätt läsning denna gången. Robinson gräver verkligen fram det mörka hos människor och det som gör att de kan utnyttja och begå övergrepp på oskyldiga småflickor och använda sig av fraser som " hon klär sig som att hon vill det" eller " hon är mogen för sin ålder". Jag blir både arg och ledsen och det gör ont i magen att läsa om den unga flickan som hittas ihjälslagen på en mörk väg.
Jag tycker det är väldigt intressant att Peter Robinson i denna bok delat på Alan Banks och Annie Cabot. Där de två håller i varsin utredning, Alan Banks som numera är intendent arbetar tillsammans med Winsome Jackson där de utreder gamla våldtäkter gjorda av en stor tv-kändis. Samt Annie Cabot som tillsammans med Gerry Masterson försöker ta reda på vad som hänt upphittade flickan. Detta gör också att Annie Cabot träder fram än mer och det är spännande att Robinson väljer att skifta sin berättarröst. Det gör att serien inte stagnerar utan denna 15:e boken känns fräsch och intressant.
Peter Robinson är en skicklig författare som verkligen kan hantera pennan. Nyanserna och detaljerna är noga dit skrivna, med små medel visar han vägen igenom dessa mörka historier och med ett tålmodigt pusslande arbetar sig teamen framåt. En ledtråd i taget. De vardagsnära skildringarna av samhället där arbetslösheten, utanförskapet i förorterna, missbrukande föräldrar, en tafatt socialtjänst som inte vet i vilken ände de ska börjar arbeta ifrån och även rasism är alla ämnen som lyfts fram i När musiken tystnar.
Just musiken är än mer framträdande än vanligt, titlar och musiker omnämns hela tiden. Mordet på en unga flickan får som inramning First Aid kits låt The silverlining. Men även poesi finns med då Peter Robinson låter sin gamla polis Alan Banks upptäcka poesins förtrollande värld. Annorlunda kulturella inslag som bidrar till andningspauser i en annars väldigt kvävande mörk berättelse.
När musiken tystnar är en stark och välskriven deckare om ämnen som är finns i vår egen vardag och samhälle. Det är en realistisk deckare som bjuder på mycket mörker men också en del ljus och hopp. Jag kan varmt rekommendera boken och hela serien om Alan Banks och Annie Cabot.
Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken:
Mysterierna ,
Olivias deckarhylla,
Karin boktok
