Årets sista inlägg

Jag skulle under helgen rensat undan de allra sista oskrivna recensionerna som väntar på sin tur men istället blev jag liggande i en riktigt otäck influensa. Idag mår jag bättre men snart är det jobb och sedan går jag på ledighet. Julen står för dörren och därefter kommer nyårsfirandet. Men i år så är vårt firandet präglat av både sorg och saknad eftersom den 29/12-14 så kom vi hem ensam med ett tomt koppel. Vår älskade JumJum hade fått somna in och vandrat vidare ensam över regnbågsbron.  Som ni ser har jag ändrat bakgrunden, det brinnande ljuset är till alla er som precis som vi firar jul och nyår med sorg och saknad i era hjärtan.

Så detta blir det sista inlägget ifrån mig detta året. För jag lär inte hinna eller orka skriva något under de följande två veckorna. Från den 27 och en vecka framåt så kommer jag och kära sambon har vår första långa ledighet på väldigt länge så då ska vi bara njuta, sova så mycket vi kan, läsa massor, gå långa promenader och bara vara. Samt fira JumJum och hans liv.

Men första veckan i januari då kommer det istället mängder av recensioner, årslista, sammanfattningar och en hel del annat trevligt. Så jag hoppas alla mina läsare återvänder hit då!

Ett extra stort tack till alla förlag och författare som under 2015 förgyllt min läsning med massa fina recensions-exemplar!

Ha en riktigt fin jul och ett riktigt gott nytt år till alla bloggare och alla mina läsare! Hoppas julen och nyår blir precis så som ni vill ha den! Ta hand om er nu och krama era nära och kära lite extra hårt!

Minitarymakaren av Jessie Burton

Jessie Burton, Miniatyrmakaren

Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling:

En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har anlänt från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin.

Först senare dyker Johannes upp – och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga: en exakt kopia av deras hem i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt.

Nella blir till en början förbryllad av den slutna världen i hushållet Brandt, men i takt med att hon uppdagar dess hemligheter förstår hon vilka allvarliga faror som hotar dem alla. Håller miniatyrmakaren deras öde i sina händer? Och kommer hon i så fall att vara nyckeln till deras räddning eller orsaken till deras fall?

Vad jag tyckte:

Miniatyrmakaren är en sagoskimrande skattkista till bok men en saga där det ruvar mörka hemligheter och svek i skuggorna. Jessie Burtons debutroman är en roman som vibrerar av liv, färg och doft! Det är en sagoskatt på så många sätt och där språkets lätt poetiska touch bidrar till att öka välbehaget när man läser boken.  Jag gillar när författare som skriver historiska böcker skriver på ett sådant sätt att jag faktiskt förflyttas bakåt i tiden när jag läser. Så är i Miniatyrmakaren, jag förflyttas till Holland, år 1686 och där jag genom orden får uppleva dofterna, livet, ljuden, detaljerna, tiden och samhället så som det var då. Skicklig gjort! Att detta är Jessie Burtons debutroman är svårt att föreställa sig då hennes språk känns så väl utvecklat och skickligt sammansatt, hennes karaktärer är så levande och full av djup, hennes miljöer och detaljer så målande beskrivna att man ser dom framför sig.

I centrum finns ett miniatyrskåp som möjligen har en magisk förmåga men allra mest tycker jag att det är en roman om kvinnor. Urstarka kvinnor som trots sina ödeslotter och de svåra val de tvingas göra ändå på något sätt lyckas överleva. Nella, Marin och Cornelia är tre kvinnor som jag blir uppriktigt förtjusta i. Tre kvinnor som kanske inte alltid kommer överens men eftersom de lever under samma tak med samma hemligheter att dölja så måste de samarbeta för att kunna överleva. Miniatyrmakaren är en roman som berör på djupet och som skapar känslor av vemod, sorg och förtvivlan men också känslor av vänskap, hopp och värme.

Ta och läs den i jul, kryp ned i soffan med pralinerna och lite glögg och låt dig svepas bort i både tid och rum!

Små svarta lögner av Sharon Bolton

Sharon Bolton, Små svarta lögner
Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling:

Vad är det värsta din bästa vän skulle kunna göra mot dig?

Det var visserligen inte mord. Ett ögonblicks ouppmärksamhet, en tragisk olycka – och två barn är döda. Dina barn.

Du bor i ett litet ö-samhälle och kan därför inte undkomma kvinnan som har förstört ditt liv. Varje slumpartat möte blir en plågsam påminnelse om vad du har förlorat – din familj, din framtid, din psykiska hälsa.

Hur länge dröjer det innan hämndbegäret blir för svårt att motstå? Om du saknar skäl att leva vidare, varför då inte låta dina mörkaste tankar bli till handling?

Så: Vad är det värsta du skulle kunna göra mot din bästa vän?

Vad jag tyckte:

Oj vad detta vad bra! Sharon Bolton befäster verkligen sin plats på min älsklingslista med denna boken!  Det finns en så stark intensiv och nästan klaustrofobisk spänning i denna boken att det kryper under huden på mig. Det lilla ö-samhället som ligger på Falklandsöarna, mycket spännande plats som jag verkligen inte läst något ifrån, det fåtalet bofasta där alla känner alla och det isolerande läget öarna har är viktiga komponenter i denna thriller.

Boken utspelas under ett fåtal dagar men vi får följa tre röster. Först är det Catrin som har talan, mamma som förlorade sina barn och under tre dagar får vi följa henne och höra hennes version av händelserna som skedde och det som sker nu. Här inleds det med en scen som utspelar sig under vatten när Catrin dykt ned för att ta prover på någon havsväxt, ni som läst vet vad jag menar. Men den scenen tycker jag sätter själva känslan inför det som ska komma, den inledningen glömmer inte jag i första taget. Sedan finns där en scen med strandade valar som också träffat rätt i magen....

Efter Catrin tar Callum vid och fortsätter med sin version av det som hände då och det som sker nu. Callum är en veteran som stred i Falklandskriget och som stannade kvar efter krigsslutet. Han lider av posttraumatisk stress och får underliga minnesluckor och flashbacks. Även hans berättelse utspelas under samma dagar som Catrin Därefter tar Rachels röst vid, kvinnan som var Catrins bästa vän och den som orsakade hennes barns död. Även hennes berättelse utspelas under samma tidsperiod.

Detta med tre röster, samma tidsperiod som sedan flätas ihop under sista delen av Rachels berättelse är så snyggt gjord. Det flyter på fint och det känns inte märkligt att förflytta sig mellan de olika rösterna eller ens att vi i de olika delarna går tillbaka några dagar för att kunna starta på samma dag. Det är otroligt skickligt gjort tycker jag.  Bolton bygger också mycket skickligt upp den nutida historien med de försvunna barnen och hon vilseleder mig så duktigt att jag efter en tid anklagar i princip varenda en på ön!  Själva miljön och landskapet Bolton valt är också otroligt väl beskrivna och det känns verkligen som om jag är där. Jag läser med andan i halsen och spänningen byggs på hela tiden så att jag drivs på som läsare för att nå fram till slutet och sanningen.

Jag kan varmt rekommendera denna!

Morsarvet av Christina Granbom

Christina Granbom, Morsarvet
Rec-ex ifrån Hoi förlag, Tack!

Handling:

Mildred Carlesten kommer efter en tid som polis i Stockholm till den lilla byn Kungsör. Med sig i bagaget har hon ett trasigt förhållande och skulden över att i tjänsten ha skjutit ihjäl en människa. När två kroppar hittas skändade i skogarna runt byn verkar spåren först inte leda någonstans. Mördaren finns inte i några register och dessutom verkar mer än en person vara inblandade.

Kyrkoherden i byn erbjuder sig att hjälpa till. Känslorna mellan honom och Mildred och växer och hon börjar åter tro på kärleken, trots hans uppenbara problem att handskas med sin hårda uppväxt. Kan han hjälpa henne lösa fallet? Efter hand skönjer Mildred ett mönster. Gärningsmannen är besatt av synd och rening. Och han är inte färdig än....

Vad jag tyckte:

Jag bad om att få denna som rec-ex ifrån Hoi förlag tack vare att boken utspelas i Kungsör eftersom jag själv bott i Arboga, som ligger bara några få mil bort ifrån Kungsör. Jag har spenderat en del tid i Kungsör då det finns en väldigt fin vandringsled där. Så det kändes lite smått makabert att läsa boken när det första liket upptäcks, för på just den platsen liket hittas har jag suttit och fikat tillsammans med sambon och hunden efter att vi vandrat längs Jägaråsen i Kungsör....

Jag uppfattade boken som en traditionell deckare men fick snabbt ändra den uppfattningen för det som jag fick var något mycket mörkare och mycket mer obehagligt än en vanlig standardeckare. Mildred Carlsten är en mycket intressant karaktär att lära känna och jag blir riktigt förtjust i henne, lite barsk och envis men ändå väldigt varm och sårbar.  

Christina Granbom lyckas också väl med att skildra det vardaglig och enkla i en liten by, de vanliga människorna och det vardagliga skeendet. Måhända att det är lite för många röster som vill vara med och berätta men det går att hantera. Språket är rättframt och enkelt, vilket gör boken väldigt lättläst men utan att för den sakens skull bli för enkelt.

Morsarvet är en stabil debutdeckare som sticker ut en del med sitt mörker och de obehagliga vändningarna som historien tar. Kanske en aningen förutsägbar men på det stora hela så är det en riktigt bra deckare. En bladvändare! Och jag vill väldigt gärna läsa nästa del i serien!

Hunden som skäms. Myt eller sanning? av Per Jensen

Per Jensen, Hunden som skäms. Myt eller sanning?

Handling:

Hundar har en unik förmåga att förstå och kommunicera med oss människor, utvecklad under årtusenden av nära samliv. Faktum är att de på många sätt förstår oss bättre än vad vi själva gör. Under senare år har forskarna på allvar börjat glänta på dörren till hundarnas inre liv. Vi har lärt oss att deras tankar och känslor framförallt kretsar kring en sak: relationen till människor.

I den här boken berättas om de nya rönen kring hundarnas intelligens och känsloliv. Kan de verkligen skämmas när de gjort något förbjudet? Har de sinne för rättvisa och blir de svartsjuka? Hur ser deras tidsuppfattning ut? Hur mycket förstår de av vårt språk? De nya insikterna i hundens innersta tankar gör det svårt att någonsin betrakta den på samma sätt igen.

Per Jensen är professor i etologi vid Linköpings universitet. Han är initiativtagare till och undervisar på universitetets populära kurser i hundens beteendebiologi

Vad jag tyckte:

Per Jensens bok är en fullspäckad faktabok om de allra senaste forskningsrönen kring hundar, framförallt de forskningsrön och teorier som kommit fram om hundars känslovärld. Jag läser och jag fascineras! Boken är verkligen proppfull av spännande och intressanta tankar och forskningsrön kring hunden. Jag lever ju själv med hund och har gjort så i hela mitt liv så för mig var det extra intressant att få veta så mycket mer om just hundar och deras känslor.  Jag har själv alltid trott på att mina hundar är kapabla till att visa och förstå känslor och med Jensens bok så får jag en gedigen grund att bygga detta på. Här får jag en insikterna om att det finns så mycket mer för mig att lära mig när det kommer till mina hundar.

Även om boken är sprängfylld med fakta så blir det aldrig tungläst, emellanåt kan det väl hastas fram lite mycket och vissa bitar avklaras lite för snabbt enligt mitt tycke. Men det är som Jensen säger att han i denna boken vill sammanställa så mycket han kan hitta om de olika forskningsrönen och bygga på det. Och det gör att det ändå känns gediget och trovärdigt, mängder av källmaterial så att man på egen hand kan studera vidare!  Det känns också fint att Jensen använder sig av sina egna två hundar för att visa på exempel och förtydliga vissa saker.

Hunden som skäms är en fantastisk bok som fördjupar våran förståelse om våra älskade hundar och ger oss insikter om vad som döljs bakom deras pannben. En underbar läsning!

Veckans bokbloggsfråga: Vecka 50

Barnboksbloggen har startat upp en veckofråga som påminner om den mycket saknade

Bild ifrån Barnboksblogen

Bokbloggsjerkan. Ett mycket trevligt initiativ tycker jag, detta är dock inte första frågan men första gången jag orkar och hinner svara!

Såhär går det till säger Barnboksbloggen:

1. Jag lägger ut en ny fråga varje vecka (företrädesvis på måndagar i fortsättningen).
2. Du svarar på frågan i din egen blogg.
3. Du länkar till ditt svar i kommentarerna till mitt frågeinlägg.

Frågorna kan handla om allt möjligt som rör böcker, författare och kanske framförallt själva bokbloggandet. Du behöver inte vara med varje vecka, utan du väljer själv att besvara de frågor du tycker låter intressant.


Och här är då Vecka 50:s fråga:

Brukar du be om/ta emot recensionsexemplar? Vad tycker du om de krav som förlagen ibland kan ha för att skicka ut recensionsexemplar (exempelvis när det gäller bloggens besöksantal)? Och vad anser du att du har för skyldigheter som bokbloggare när det gäller recensionsexemplar?

Ja jag brukar be om och ta emot recensionsexemplar men har aldrig mött eller fått några specifika krav ifrån förlagen. Det enda jag stött på är att vissa förlag bara skickar digitala böcker och inte fysiska böcker, här brukar jag oftast tacka nej om det inte är så att det är en bok jag verkligen vill läsa.  Detta är också något jag är mer noga med nu än i början, att tänka igenom de förfrågningar jag får innan jag bestämmer mig. Det blev lätt så att jag sa ja alltför snabbt och sedan växte det dåliga samvetet. 

Nu ber jag enbart om böcker jag vet jag vill läsa och tackar ja till de förfrågningar som jag verkligen blir nyfiken på. Därefter läser jag rec-exen i tur och ordning, vart efter de landat i min brevlåda. Jag får också någon enstaka gång rec-ex utan att jag bett om det, de läser jag i mån av tid och intresse. De jag bett om eller fått förfrågan om prioriteras först. Det är tycker jag är min skyldighet att läsa de böcker jag frågat om eller sagt ja till. Dessutom försöker jag också skicka iväg ett kort mail till förlaget eller författaren när jag läst ut och skrivit om boken på bloggen. Dessutom tycker jag det är min skyldighet att vara ärlig i mitt omdöme, även om jag fått boken. Att om jag inte tycker om boken så ska jag på ett så rakt och tydligt sätt förklara detta, det går inte bara att dissa boken tycker jag utan man måste också kunna förklara varför man inte tycker om boken. 

Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund

Anna Jakobsson Lund, Aldrig ensamma

Rec-ex ifrån författaren, Tusen tack!

Handling:
När Systemet inte är det största hotet - vem väljer du att lita på?

Tillbaka i huvudstaden. Allt ser ut som vanligt, men ingenting är sig likt.
Samtidigt som de högklassade förbereder sig för val planerar rebellerna ett attentat som ska ändra spelreglerna för alltid. Ava blir inblandad på båda sidor. Lögn, myt och sanning trasslas ihop och snart vet hon inte vem hon kan lita på.

Levi kämpar mot vansinnet. Leymah säger att han har glömt vem han egentligen är. Att han är stark nog att kontrollera sin förmåga. Han måste tro henne om han ska kunna rädda sin syster.

Ava, Levi och Leymah tvingas ta hjälp av gamla vänner och oväntade bundsförvanter för att få den kunskap de behöver. Men vem är det som förföljer dem? Vem har räknat ut sanningen?

Vad jag tyckte:

Jag har skrivit denna recension många gånger om nu, i mitt huvud och likväl nu när jag sitter här och ska skriva den så blir det tyst i huvudet! Varför ska det vara så svårt att skriva om böcker man verkligen älskar?

Aldrig ensamma är alltså fortsättningen på Tredje Principen och Anna Jakobsson Lund ( AJL) väver smidigt en övergång mellan de två böckerna så är historien fortlöper utan hack eller glapp. Återigen möter vi Ava, Leymah och Levi men denna gången befinner vi oss i centralstaden där gruppen ska försöka motarbeta systemet inifrån med hjälp av motståndsrörelsen. Men alltför snart inse de alla tre att det motståndsrörelsen vill kanske inte helt överensstämmer med det de vill göra och de kommer också inse att de inte kan lita på någon då lögner och svek är något som som kommer att förgöra deras tillit. Men de har varandra, de har alltid varandra och i Aldrig ensamma ( mycket passande titel för övrigt!)  så fördjupas den vänskap som påbörjades i första boken. ( Ett stort tack till författaren för att du vågar låta bli kärlekstrianglar! Kärlek anas i denna boken men det känns som att författaren kommer hålla det på rätt sida och på rätt sätt)

I första boken fick vi en rejäl grund att stå på där vi fick lära känna världen som är väldigt välbekant med en trasig Öresundsbro, samer och Ikeaskyltar och där vi fick en inblick i vad Systemet är och vad som pågår i detta nya samhälle. I Aldrig ensamma får vi en ännu djupare inblick i allt detta och även en förståelse att centralstaden som sådan skulle kunna vara London. ( Titta närmare på omslaget som ger en viss hint! Ett omslag som för övrigt är väldigt snyggt!)

 I Aldrig Ensamma är mörkret mycket större och mycket svartare och där hopplösheten och förtvivlan är centrala känslor. Dock så finns det en fin humor i boken som lyfter upp en och som gör att man inte drunknar i allt detta mörka och svarta. Samtidig får vi  i Aldrig ensamma också djupdyka ned i karaktärernas inre och lära känna dom på djupet samtidigt som banden mellan de tre stärks och de tre binds samman ännu tightare. En vänskap som är så fint berättad, så varm och innerlig och så stark. Så när sista delen av boken kommer sitter jag med andan i halsen och maniskt mumlande " Snälla författaren, gör inget dumt, Snälla författare gör inget dumt" om och om igen!

Jag älskar verkligen den dystopiska genren, en kärlek som började med Suzanne Collins Hungerspelen för några år sedan och där jag läst en mängd dystopiska serier sedan dess. Men på sista tiden så har jag tappat den där första kärlekskänslan för hela genren, den har börjat kännas som om den går på repeat och stagnerat. Ända tills jag läste AJL:s Tredje Principen i våras! I hennes bok fann jag den där första kärlekskänslan igen, den där jag hade när jag först upptäckte genren. Men det var ändå något helt nytt för AJL tar hela den dystopiska genren, stoppar ner den i sin mixer och blandar ned mängder av nya detaljer och spår så att berättelsen känns både nyskapande och fräsch samtidigt som den också är väldigt normbrytande i sitt sätt att bemöta könsroller. Samma kärlekskänsla får jag i Aldrig ensamma och jag är så glad för det!

Aldrig ensamma håller en lika hög kvalitet som första boken Tredje Principen med sina välskrivna detaljerna , de levande miljöskildringarna och de trovärdiga karaktärerna.  Så har ni inte läst AJL:s serie så kommer den passa utmärkt under julgranen i år!

Ps: Kan avslöja att AJL har en definitiv plats på min favoritlista över årets lästa böcker och det två gånger om! DS