lördag 29 januari 2011

Kate Morton, Den glömda trädgården

Tre kvinnors historia vävs samman och sammanflätas genom åren. Vi får följa Eliza, Nellie och Cassandra i deras sökande efter svar och att hitta sina rötter. Allt börjar med att Nellie får veta som vuxen att hon är ett hittebarn, att hon hittades övergiven på kajen i Melbourne, att den familj hon älskar inte är hennes. Dom enda ledtrådarna hon har är en vit koffert och en sagobok och ordet Sagoberätterskan. Hon har inga minnen av hur hon hamnade där hon hamnade. Det går ett halvt liv innan hon börjar sitt sökande efter svar. Men vissa omständigheter sätter stopp för hennes letande. Och Cassandra som i arv efter Nellie får en stuga, Klippstugan och Sagoboken, fortsätter letandet. Resan tar henne till England och Black Hurst Manor. 

Boken berättas ur tre vinklar, Elizas ca år 1913 och några år framåt, Nellies år 1975 och Cassandras år 2005. Språket flyter på fint genom dessa tre historier, varje del har sin känsla och sin ton. Dom tre kvinnorna är olika och varje del präglas av den tid som den utspelas i. Jag är väldigt förtjust i hur en gömd trädgård och en labyrint spelar en stor roll, hänvisningarna till en favoritbok gör mig väldigt glad och även att författarinnan till denna bok faktiskt dyker upp på Blackhurst Manor! ( Författarinnan är Frances Hugdson Burnett, Den hemliga trädgården). En annan sak som gör mig förtjust är den sagobok som spelar en väldigt stor roll i boken, en del av dessa sagor återberättas med och dom är väldigt vackra och trivsamma att läsa. Jag slukade denna bok, en sk "toalettbok" (om jag får använda ditt uttryck Mams?). Jag läser allt ivrigare för att få reda på vad som egentligen hänt och vill veta svaret nu. Det är en trivsam och varm läsning, en läsning som får mig att må bra och njuta av lässtunden.

Julklappsbok ifrån minsta systern och hennes pojkvän.

Jan Mårtensson, Vampyren

Här få vi möta Johan Homan, en sympatisk och trevlig antikhandlare som återigen hamnar mitt i en mordgåta och ett stort mysterium. Homan som egentligen mest gillar god mat, ett glas fint vin och att besöka vackra platser. I denna bok vinner han en resa till Rumäninen, väl där möter han ett ungt par, han besöker Draculas hemtrakter och borg. den riktiga Draculas då, Vlad Tepes (Pålspetstaren) och inte den man får möta i böcker och i film. Han blir bjuden på en jakt i ett slott i Närke och väl där så inträffar mystiska saker, konstiga ljud och flyende skuggor och sen sker ett mord i biblioteket. Nu får Homan rycka ut för att hitta den skyldige, vid sin sida har han Cleo, den undersköne siameskatten som ständigt finns vid han sida.

Detta är en pusseldeckare, en trivseldeckare utan en massa blod, våldsamheter och makabra detaljer. Och det är en väldigt angenäm läsning, en skön avkoppling och snabbläst. Jag har läst en del om Homan och fortsätter gärna med det.

onsdag 26 januari 2011

Kvällsamtal

Igår kväll började jag och Underbar att samtala om något väldigt intressant. Det började med att jag som så ofta känner mig vilsen, att jag inte riktigt passar in. Jag känner mig som en enkel, simpel arbetartjej (som råkar ha adhd) men med mitt intresse (litteraturen och läsning) så rör jag mig även i helt andra kretsar. Där man gärna vill vara lite intellektuell och beläst, där man gärna diskuterar djupare plan i litteraturen och på så vis även diskuterar djupare plan i livet med. Denna inställning har jag fått för mig att den inte riktigt passar in, att man ska hålla sig på sin plats här i livet. Att man "inte ska försöka vara så j-vla smart" (citat från nära håll). Att man (jag) betraktas som lite konstigt för att man gärna och frivilligt läser med stor behållning författare såsom Strindberg, Söderberg, Moberg, Lagelöf, Dickens, Dostojevski med flera. 

Som ett exempel, som kanske kan belysa vad jag menar, ska jag ta upp en frågeställning vi funderar över en hel del igår och som sysselsätter mig även idag. Vi har Söderberg roman Dr Glas, enkelt uttryck så är den stora frågeställningen i den om det någonsin är moraliskt riktigt att ta livet av en annan människa ( en fråga som man också kan samtala om länge, en väldigt komplex fråga). Just nu lämnar vi den frågan och letar inte svar efter den just nu, en annan gång kanske. Det vi samtalade om igår var att Kerstin Ekman har skrivit en roman Mordets praktisk, inspirerad av Dr Glas. Samma frågeställning dyker upp i hennes roman men frågan vi funderar på då är, hur bemöts denna frågan sedd av en kvinna verksam idag jämte mot en man verksam år 1905? Söderbergs samhälle, liv och vardag såg annorlunda ut jämte mot Ekmans samhälle, liv och vardag. Hur påverkar det dom när dom båda brottas med samma frågeställning? 

Detta är det jag försöker påvisa i stycket ovanför, jag älskar och finner det stimulerande att föra sådan samtal och jag har nu haft turen att möta en jämlike i Herr Underbar.  Men som jag tidigare möts av förvåning och kommentarer som "du tänker alldeles för mycket, du tror att du är bättre än vi andra, du tänker på så konstiga saker, kan du inte bara vara mer som vi andra".  Jag försöker inte säga att dessa människa är dumma eller att jag skulle vara mer än dom, för det är jag inte. Jag vill bara inte vara en robot som inte funderar, tänker och använder min egen hjärna för att utvecklas. Och jag har visst möt människor som gillar att samtala och diskutera. Det är mest själva attityden jag funderar över. Ibland fick/får jag känsla av att det inte är riktigt passande för en sån som mig, att "leka" smart.

Dessa tankegångar ovanför har även hindrat mig när jag skriver recensioner av böcker, jag är rädd att det jag läser är för "fint" eller för "fult", att jag ska verka konstigt eller att jag försöker var något mer än det jag är. Jag försöker vara fin i kanten eller sådär "j-vla smart" igen. Men vet ni vad? Jag tänker sluta tänka så nu, för jag är jag. Jag vill leva utan att begränsa mig, utan att vakta tungan/pennan, jag tycker om att vara sådär j-vla smart och vara beläst. Jag tänker läsa det jag vill och skriva det jag vill. 

fredag 21 januari 2011

En massa pladder!

Sådär ja, nu var man på fötter igen tror jag. Migränfri i alla fall. Jobbade i onsdags eftermiddag och kväll igår. Trött idag, känner mig sliten men tre dagar ledigt nu och ska lyssna på kära mams ord. Städa och tvätta i helgen, passa på att gå lång runda med Herr Hund i dag nu när solen lyser så fint och så ska det införskaffas tulpaner idag! Ordna möten under nästa vecka för att få lite svar om vad som sker sedan. 

Jag har ju inte skrivit något om alla fina julklappar jag fick när vi var nere i skåne! Hm, borde nog skämmas lite för det. Men bättre sent än aldrig! Av mams o paps fick jag julpengar som det handlades tre tröjor för och sköna arbetsskor ( mina ömma fötter är väldigt tacksamma mot mig nu och gör inte alls lika ont längre) och fick även sköna innetofflor, tofflor som Alice tycker är väldigt mysiga att gosa med! Av minsta syster och hennes pojkvän fick jag böcker, (Kejsarinnan Orkide, Kinas sista kejsarinna av Anchee Min, Den glömda trädgården av Kate Morton, David Copperfield av Charles Dickens, Camera av Eva-Marie Liffner), jag fick även en jättefin läsdagbok. Av mellansystern fick jag massa fint smink, jag är så dålig på att köpa sånt själv. Tycker inte jag har råd att lägga pengar på sånt så det passa utmärkt. Och fick av henne en fin kaffemugg, som ser ut som en såndär pappersmugg man får på pressbyrån men lite annan färg då. Så en väldigt massa fina paket!

Just nu har jag då en stor hög med olästa böcker, fick ju ytterligare tre av Underbar med. Denna högen har jag att ta itu med:
  • Ett land i gryning, Dennis Lehane
  • Dödgrävarens dotter, Joyce Carol Oates
  • Kunzelman, Kunzelman, Carl-Johan Vallgren
  • Camera, Eva-Marie Liffner
  • Kejsarinnan Orkide, Anchee Min
  • Glasböckerna, Gordon Dahlqvist ( eget köp, kunde inte låta bli!)
  • Huset vid Mosken, Kader Abdolah
Sen har jag en hel hög med böcker från bibblan med, bla Prep av Curtis Sittenfield, Kungens födelsedag av Hans Koppel. Så nog har jag att göra! Jag har även tre utlästa böcker som under dagen/helgen kommer att läggas ut en fin liten recension på. Men först ska jag hälsa på hos Copperfield igen, läste honom under resan hem och två dagar efter. Men efter 500 sidor av 900 så behövdes en paus, inte för att den är dålig. Tvärtom är den en väldigt angenäm och ytterst trevligt läsning, men det är så mycket av allt! Av  detaljer, av människor, av platser och av miljöer. Ska Dickens berätta om ett enda rum så kan det ta minst en sida i anspråk! Så nu dyker jag in igen! Och njuter av Dickens underbar värld och fantasi.

onsdag 12 januari 2011

En slags årslista

Sammanlagt 109 st böcker blev det år 2010, en mycket bra siffra känner jag då blandningen av böcker gör mig ännu mer nöjd. En fin mix av klassiker, moderna, nya bekantskaper och gamla bekantskaper, jag har även vågat mig ut i världen för att undersöka andra länder såsom tex Indien, Laos och Afrika. Jag har vågat prova nya författare som gett mersmak och hälsat på gamla bekantskaper. Några månader var det lite mindre läst såsom i februari (packning och flytt tog den mesta vakna tiden), juni (börjat arbetsträna) och även juli (besök av fina familjen). Men överlag så har läsningen flutit på väldigt fint under året och jag känner mig väldigt nöjd och hoppas på att 2011 ska visa på samma fina lista *ler*

Jag tänker inte rada upp alla lästa böcker här för det blir nog lite tråkigt för er läsare *ler*  så jag skriver upp en del av mina nya bekantskaper och en del av mina favoriter. 

  • Kazu Ishiguro, Never let me go: En vacker, vemodig och stark historia men med ett väldigt mörker och sorg bakom sig. Tankeväckande.
  • Peter James, Levande begravd, Ett snyggt lik och Långt ifrån död: Roy Grace är här en väldigt trevligt ny bekantskap. Snyggt upplagda deckarhistorier, levande karaktärer och intressanta miljöer. Nr ett är än så länge favoriten
  • Ken Follet, Svärdet och spiran: Omläsning av en gammal favorit! Present ifrån Underbar. En riktigt tegelsten på en sådär 1000 sidor *ler* Helt enkelt underbar! Ska snart ta mig an del två, ännu en mega tegelsten!
  • Eva-Marie Liffner, alla hennes böcker: Språket, miljöerna, karaktärerna, allt är helt underbart. Varje bok är en njutning att läsa, man sugs in i boken och det är med svår vemod man lämnar dom när slutet kommer. En ny bekantskap för mig.Jag hade turen att få Camera i julklapp av syster och hennes pojkvän, så snart blir det en omläsning!
  • Tarquin Hall, Tjänsteflickan som försvann: Beskrivs på baksidan som en indisk Hercuel Poirot! Och man kan inte annat än att älska det! Varm, mysig och härlig bok! En ny bekantskap.
  • Ali Shaw, Flickan med glasfötterna: Magiskt, oändligt vackert, kärleksfullt och innerligt. En fantastisk debutbok. 
  • Tatian de Rosnay, Bumerang: Om sorg, svek, syskonskap, familjen och om kärlek. Om att hitta sig själv. Njutningsfylld att läsa. Vacker.
  • Håkan Östlundh: En ny bekantskap, svensk deckare som sticker ut lite. Med en vanlig polis i huvudrollen, utspelas på Gotland, grymma mord. Intressanta karaktärer med djup. 
  • Antl Szerb, Legenden Pendragon: Det är väldigt svårt att beskriva denna roman, den vindlar sig åt alla möjlig håll på samma gång. Det är en deckarhistoria, en kärlekshistoria men även en skräckberättelse. Det är originellt, spännande och väldigt underhållande.
  • Colin Cotterill :  Alla böcker om Dr Siri är väl värda att läsa, det är en mysdeckare med oändligt mycket humor och platsen är Laos på 70talet. Mycket intressant val av plats som bidrar mycket till bokens värde. Och Dr siri som den högst ofrivillig nya och enda rättsläkaren i hela Laos bidrar ännu mer till stämningen så även hans två hjälpredor. En ny favorit
  • Giles Blunt: Ännu en ny bekantskap här i form av John Cardinal. Platsen är Kanada, intrigen är deckare och det är välskrivet och spännande. 
  • Curtis Sittenfield, Presidentens hustru: Även detta en ny bekantskap för mig och en klar favorit. Jag ska skriva en recension på denna bok snart. Jag måste bara samla intrycken lite till bara *ler*
  • Hjorth och Rosenfeldt, Det fördolda: En ny svensk deckarduo som lite oväntat faktiskt höll en väldigt bra kvalitet hela boken igenom. Mycket spännande och väldigt intressant, karaktärerna kändes inte sterotypa utan nya och  fräscha. Ser framemot del två.

John Berendt, Fallande änglars stad

I denna bok tar Berendt med oss på en resa i Venedig, inte längs dom vackra turiststråken där man lätt blir bländad av den vackra glansen och den överdådiga prakten, utan in bakom kulisserna där vi får möta dom vanliga venetianarna, glänta på dörrarna till alla dessa magiska platser fyllda med vacker prakt och se in bakom de välputsade fasaderna där det lurar många hemligheter, intriger och skådespeleri. I centrum står branden av operahuset Fenice, likt en blodhund spårar Berendt upp människor som är inblandade eller som drabbats hårt av denna brand, allt för att få veta vad som egentligen hände. En brand som man inte vet om det är mordbrand eller orsakad av slarv. Längs vägen får vi stifta bekantskap med många udda och intressanta karaktärer såsom glasblåsarmästaren Seguso, Henry James, Ezra Pound och andra stora namn , vi får lära oss mer om Venedigs långa och invecklade historia och vi får veta mer om vad som försiggår egentligen i alla dom vackra byggnader och palats som finns i Venedig. Berendt drivs av en enorm nyfikenhet och en stor kärlek till själva Venedig.  Men han håller sig ändå saklig och strösslar givmilt med mängder av faktainformation om Venedig. Han håller sin penna skarpt trots sin stora passion och kärlek till Venedig. 

Jag blir väldigt nyfiken själv av denna bok, och skulle vilja åka dit för att få se alla dessa platser som Berendt berättar om, få beskåda dom vackra palatsen, åka gondol i månskenet och njuta av tystnaden. Stundtals blir jag lite väl mätt på alla namn, årtal och platser som nämns och en del av det försvinner under läsningens gång. Så jag fann det lättare att njuta av boken i mindre portioner.

Boken fick jag i julklapp av Mams och Paps *ler*

Skåne

Nu är vi hemma igen från en väldigt fin och mysig vecka hos fina familjen. Och det känns så främmande nu, så konstigt och tomt. Jag känner att jag inte hör hemma här, eller jo på ett sätt gör jag det för jag är hemma så länge Underbar är hos mig, men på många andra sätt känns det inte helt bra. Jag är väldigt ensam här uppe, ensam på ett helt nytt sätt. Jag gillar att vara ensam och har alltid varit rätt ensam men där nere var jag ensam omgiven av familjen. Här uppe är jag bara ensam, visst är Underbar hos mig, men annars är jag helt enkelt ensam. Och det känns inte bra. Jag gillar vårt liv här, trivs i fina lilla staden och har hittat rätt med Underbar men om ett tag så vill jag nog röra mig nedåt igen tillsammans med Underbar.

Veckan i Skåne var fylld av fint sällskap, mys, massa mat, trevliga utflykter, tittande på strutsar *ler*, mycket prat och en massa kvalitetstid. En skön vecka som laddade batterierna väldigt mycket.

Det är rätt kämpigt nu, slagit i backen igen ordentligt, ska försöka komma på fötterna igen men denna tiden som kommer är den som är värst. Tur jag har en stark hand att hålla i och en varm famn att krypa in i när världen utanför känns alltför svår och mörk.