tisdag 31 oktober 2017

Mitt första bokrelaterade inlägg på väldigt länge

Nu gör jag ett första försök att få igång denna blogg. Hur ofta det bli för dagsformen visa, kanske ett i veckan, kanske två eller så blir det bara ett varannan vecka. Min förmåga att läsa har sjunkit drastiskt den senaste tiden. Orken att läsa är väldigt kort, 30 min max därefter paus innan jag kan fortsätta. Läser jag längre så har jag planerat in läsningen innan någon av alla mina vilopauser.

Jag läste en del i augusti men jag låter de böckerna vara nu. I september började jag märka skillnaden i både antalet böcker jag läste men också hur sakta jag började läsa. Dock läste jag en hel del bra böcker i September. Dessa tänkte jag skriva om här, i kortare omdöme. Tänk komprimerad form av mina vanliga recensioner! För även förmågan och orken att skriva har tagit stryk sista tiden, kommer nog ett eget inlägg om det.  En del är rec-ex och jag hoppas förlagen är ok med denna form av rec-ex. Säg annars till så får jag försöka ordna det.

Om ni klickar er vidare via länken som finns i rubriken, med författarens namn och bokens titel, så kommer ni direkt till förlagen och får där veta det. Här återger jag bara ett kort omdöme, betyg osv.


Ray Celestine Mafiso
Översättare: Hanna Williamson
Mafioso är fortsättningen på den enastående boken Yxmannen men skildras 10 år efter dessa händelser. Författaren har också förflyttas oss till Chicago och då menar jag nästan bokstavligen talat! För det är det som gör Celestine till en så fantastisk författare, han behärskar konsten att få mig att verkligen känna, lukta, höra och uppleva det som att jag faktiskt är i Chicago i början av 1920-talet. När jag släpper boken känner jag en smula vilse då jag inte riktigt vet var jag är! I Mafioso finns det precis som titeln säger gott om anknytningar till den tidens maffiavärld, här i skildring av Al Capone.  Michael Talbot och Ida Davis som vi mötte redan i Yxmannen arbetar här för en privatdetektivbyrå. Dessutom dyker polisfotografen Jacob Russo upp samt Dante, den tidens fixare åt de kriminella. Ett brett och färgstarkt persongalleri. Mustiga och vibrerande detaljer i mängder. Det är ruffigt och rått, våldsamt och skitigt. Men också varmt och mänskligt, med empati och hopp. En välskriven och fascinerande bok enligt mitt tycke. 
Betyg: 4+/ 5
Boken kommer från: Rec-ex från Southside stories, Tack!
Andra som skrivit om boken: Dast,



Nele Nauhaus, Stora stygga vargen  
Översättare: Hjalmar Manfred Svensson 
Detta är den andra boken av författaren som ges ut på svenska men är egentligen någonstans mitt i originalutgivningen. En aningen störande men det fungerar dock även om det stundtals känns som jag missat viktiga bitar. Den stora stygga vargen är en mörk skildring av barns utsatthet i ett hårt och kallt samhälle där de vuxna sviker på de allra värsta sätten. Tema är ständigt aktuellt, se bara på #Metoo. Och det gör stundtals riktigt ont att läsa boken. Nele Nauhaus har ett rappt,drivet språk med lagom fyllighet och detaljrikedom. Färgstarkt persongalleri förstärker denna smarta och väl genomtänkta deckare. Huvudfokus ligger på poliserna Pia och Oliver som båda är mycket intressanta människor. Jag gillar verkligen denna serie men hade önskat att de börjat från början och översatt böckerna i rätt ordning. Stora stygga vargen är gripande läsning som berör starkt med sitt hemska tema. Men en bladvändare som jag starkt kan rekommendera. Perfekt läsning i höstmörkret!
Betyg: 4/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Vargnatts bokhylla och Mysterierna



Jan-Erik Fjell, Angivaren
Översättare: Sandra Rath
Första boken om den egensinniga pokerspelande kriminalkommissarien Anton Brekke. Norges nya
deckarkung sägs det om denna och i samma andetag jämförs det med Jo Nesbö. Nu är jag en av få som inte läst Nesbö, dock finns hans två första böcker om Hole här hemma. Så om dessa jämförelser stämmer vet jag inte. Vad jag vet är att Angivaren är en snabbläst och spännande deckare med en del oväntade twister. Två olika historier flätas samman här, där en av trådarna letar sig ända tillbaka till 1960-talet i New York med anknytning till maffian där. Skickligt berättat med en ledig ton som snabbt får mig att vilja fortsätta läsa. En nypa hårdkokt humor skapar en bra bakgrund men dock kan jag uppleva en viss jargong mellan Brekke och hans underordnade Torp som inte känns helt ok. Men författaren lyckas ändå styra förbi de värsta fällorna och får det hela att kännas ok med skicklig länkning mellan de två karaktärerna. Angivaren är smart, underhållande och spännande bladvändare.
Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boktokig, Mysterierna

tisdag 24 oktober 2017

Hej igen

Här var det både tomt och ödsligt. Saknaden efter bloggen och gemenskapen den ger gör att jag ska nu försöka så sakteligen att börja skriva här igen.

Ni som följer mig på Instagram vet redan en hel del varför jag inte orkat arbeta med bloggen. Men för andra som läser och där jag ser att några få verkar titta förbi fast här är så tyst. I somras blev jag väldigt sjuk och till en början trodde jag att det berodde på min fibromyalgi. Men sakta blev jag sämre och sämre. Smärtorna i kroppen var extremt intensiva, tröttheten var så massiv att jag knappt orkade vara uppe, ständiga förkylningar med heshet och halsont, minsta ansträngning skapade utmattning i kroppen och massor av mjölksyra i kroppen. När jag till slut ramlade ihop för att jag helt enkelt ansträngt mig för mycket under flera dagar i sträck. Jag svimmade inte men muskelkraften i mina ben försvann helt och helt plötsligt låg jag där på golvet. Så det blev återigen dags för besök hos läkaren. Och nu äntligen fick jag en läkare som tog sig tiden att försöka reda ut detta. Nu inväntar jag en remiss till en neurolog för en eventuell ME/CFS-diagnos.

"Kroniskt trötthetssyndrom, idag används termen ME/CFS för sjukdomen (myalgisk encefalomyelit/chronic fatigue syndrome).ME/CFS. Det är en neurologisk sjukdom, som kännetecknas av en långvarig svår funktionsnedsättande trötthet som inte går att vila bort samt post-exertional malaise, symtomförsämring efter aktivitet, i kombination med en rad andra symtomME/CFS innebär störningar i det centrala nervsystemet, liksom i immunförsvar och hormonella system. Huvudsymtomet är ansträngningsutlöst försämring, post-exertional malaise (PEM), vilket innebär att den drabbade blir kraftigt sjukare efter aktivitet. Ibland uppstår försämringen direkt, ibland efter någon eller några dagar. Typiska symtom är långvarig funktionsnedsättande utmattning, influensamående, feber, halsont, muskel- och ledsmärtor, huvudvärk, känslighet för ljud, ljus och beröring, yrsel, och minnes- och koncentrationsbesvär"
( Kort sammanfattning hämtad från Wiki samt RME,se)

Just nu är mina dagar indelade i två till tre timmars intervaller. En stund är jag uppe, försöker vara aktiv och vaken så gott jag kan. Nästa stund är det vila eller rent av sömn som behövs. Det mest basala i vardagen är nuförtiden något som tar både tid och energi och att få ihop allt det som behövs göras under en dag kan slå ut mig helt. Skulle jag behöva vara vaken och aktiv under en längre tid där jag också anstränger mig rent fysiskt så blir jag liggande i minst två dagar. Då sover jag hela dagen, oftast blir jag hes och får ont i halsen samt en allmän influensaliknande känsla i kroppen, sambon får hjälpa mig med att få i mig mat och dricka och hålla mig sällskap. Ibland hjälper han mig ut dessa dagar så jag får andas frisk luft. Jag har under denna tiden upptäckt hur många små saker man gör varje dag utan att tänka på det. Som laga kaffe, gå på toa,hämta in posten, klappa katterna, leka med hunden, duscha, klä på sig kläder osv. Så många saker man bara gör varje dag, en hel del rent av i förbifarten samtidigt som man gör andra saker. Allt detta är ett helt dagsverk just nu. Jag orkar heller inte gå längre sträckor utan att bli helt utmattad och många gånger har jag varit på väg att ramla ihop igen. Tro mig när jag säger att jag försökt att se om det går att pressa mig förbi gränsen och se om det egentligen bara är något som så att säga sitter i huvudet på mig. Det fungerar inte så bra kan jag säga...

Dessutom så har både min fibromyalgi och min migrän försämrats kraftigt under denna tiden. Har nog aldrig haft så här intensiva smärtor som nu från min fibro. Kroppen orkar helt enkelt inte hålla ihop när det är så mycket som händer på samma gång. Dessutom så finns det en svår oro och ångest över allt detta som sker. Jag som utan problem kunde gå en mil förra sommaren orkar nu knappt ta mig runt kvarteret med hunden. Jag som börjat arbetsträna och skulle påbörja en utbildning orkar nu knappt klä på mig själv. Ännu vet jag inte säkert om det rör sig om ME men alla tecknen finns där och även läkaren tror på ME. Det finns inga mediciner eller bot mot ME. Man får lära sig att leva med det så gott det går. Hur vet jag ännu inte. Troligen är det så att efter besöket hos neurologen så kommer jag få en remiss till en av de 3 kliniker i hela Sverige som specialistkliniker inriktade på ME. Dessa finns i Göteborg och Stockholm. Och den i Göteborg är privat så det kostar väldigt mycket att gå dit.

Om man ska knyta detta till bloggen så är det även så att jag i princip slutat läsa. Jag läser men väldigt lite och i kortare stunder. 15-30 min åt gången är allt jag orkar, vissa dagar orkar jag ingenting alls. Att skriva längre texter som denna har tagit mig två dagar att skriva men innan jag började skriva så har jag funderat och tänkt ut själva inlägget under längre tid än så. Jag har tappat kontakten med mig ordförråd och ofta försvinner vissa ord eller så byter jag ut dom till helt andra. Och jag sörjer det faktiskt väldigt mycket. Jag är en ordmänniskor och älskar ord. Nu kommer jag knappt ihåg de mest simpla orden och att sammanföra dom i längre meningar, både i text och i ett samtal är så svårt.

Jag är tacksam att jag orkar läsa lite men samtidigt saknar jag att få sluka en bok. Att kunna sitta i soffan och läsa i flera timmar. Rec-ex trillade in i början och mitten av september men har nu sinat helt. En sorg i det med men samtidigt så måste det vara ok. Jag kommer läsa de rec-ex jag fått, jag vet bara inte när jag orkar.  Jag hoppas alla fina förlag och författare förstår, se det som så att även om jag läser en helt ny bok som kom ut nu i höst till årskiftet/våren så blir boken uppmärksammad igen.

Kanske det blir ett inlägg i veckan, kanske ett varannan vecka. Jag får se hur mycket jag orkar. Kanske blir det ännu en paus. Vi får helt enkelt se. Jag hoppas ni tittar förbi och kanske säger hej. Jag kommer försöka läsa på era bloggar med så gott jag kan och orkar.