söndag 31 maj 2015

Det sista riket av Brandon Sanderson

Brandon Sanderson, Mistborn: Det sista riket
Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

J-vlar vilken bok detta är! Ja det krävs faktiskt ett lämpligt förstärkningsord för att understryka hur bra denna boken är.  Vi har till att börja med en typisk medeltida fantasyvärld men där Sanderson adderar dystopiska element för att skapa en helt egen unik värld. De dystopiska inslagen i form av askregn som faller mest hela tiden vilket ger en karg och ofruktbar värld. Och där kvällarna fylls av en märklig dimma, som ligger tätt över världen och stadens gator. Där en av karaktärerna undrar vad i hela fridens dagar en blomma är för något och hur man kan påstå att gräset faktiskt ska vara grönt.  Lägg där till ett mäktigt och komplicerat magisystem som kallas allomanti men som förklaras och beskrivs så tydligt att jag som läsare förstår precis vad Sanderson är ute efter. Samtidigt så känns detta magisystem trovärdigt och som om att det skulle kunna fungera i "verkligheten". Sedan lägger vi till folket som består av olika mänskliga raser. Vi har dels ädlingarna, det är de som är högst upp och de som äger det mesta i Sandersons värld, det är också dessa som främst besitter kunskapen om allomantin och förmågan att behärska den. Sedan har vi skaa, ett slavfolk som behandlas fruktansvärt illa och ses mest som användbar arbetskraft åt ädlingarna. Dessutom så möter vi en terrisman som kommer ifrån ett folkslag som besitter speciella egenskaper men som i princip är utrotat av olika anledningar. Sedan har vi Översteprästen, det är han som är den onde ( ?) ledaren som tillsammans med skräckinjagande inkvisitorer med stålspikar istället för ögon och en grupp människor som kallas förlikare styr över hela denna världen. Ruggigt bra blir hela denna kompotten. Lägger vi dessutom till karaktärerna Vin och Kelsier som är våra främsta berättarröster så får vi en formidabel berättelse som man lätt slukar i ett nafs trots sidantalet på över 700 sidor.

Vin är en skaa en strykrädd "byracka" som ständigt försöker gömma sig i mörka hörn och som är konstant livrädd. Vin som inte vet vad det innebär att lita på någon annan eller ens vet att det går att vara vänner med någon annan. Vin ingår i ett tjuvgäng men kommer genom en olycksalig händelser möta Kelsier och hans gäng. Kelsier är en slags hjälte/antihjälte som vill störta hela det Det sista riket och framförallt då Översteprästen.  Kelsier upptäcker att Vin besitter samma förmågor som han, förmågor de inte borde ha vilket innebär att de två har allomantiska förmågor. Tillsammans får vi som läsare lära oss mer om allomantin och vad den innebär under Vins egna träning, ett smart grepp tycker jag. Samtidigt får man under denna resans gång lära känna dessa två karaktärerna otroligt väl och jag bryr mig  om dem båda två. Jag tar mig till dom och finner att de är som vänner för mig. Skickligt gjort av Sanderson där.

Handlingen går ut på att överlevaren Kelsier tillsammans med sitt gäng och ett antal andra ska störta det riket och översteprästen. Kelsier som är den enda som överlevt och återvänt ifrån de ökända fängelshålorna Hatshins. Tillsammans utarbetar de en kupp, en plan som sträcker sig över ett helt år och det är många detaljer som måste klaffa för att allt ska bli som det är tänkt.  För det är trötta på att leva i en värld av lidande där den evige och odödlige Överstehärskaren styr genom ett antal aristokratiska familjer. Och där vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och arbeta som slavar.

Jag slukas av Brandon Sandersons berättelse och jag sugs in i denna märkliga värld med alla dessa fantastiska karaktärer.  Förutom Vin och Kelsier får vi möta Dockson, Breeze, Ham, Leistebournes, Marsh, Elend och terrismannen Sazed skapar tillsammans ett färgstarkt och intressant persongalleri.

När sista delen kommer läser jag med andan i halsen och en skyhög puls för att slutligen sitta där med hakan i golvet och tårar i ögonen. Hur kan man bara göra så? Tänker jag förtvivlat men samtidigt så känner jag mig djupt imponerad över Brandon Sanderson faktiskt gjorde så. Det är helt enkelt så rätt samtidigt som det är så fel....  Sandersons värld bjuder inte på en värld/personer som enbart är goda eller onda, de kan även vara allt däremellan. De onda kan faktiskt rymma goda sidor och de goda kan rymma onda sidor. Det är äkta verklighet där det finns mer än bara svart och vitt, det finns även tusentals gråa nyanser. Och i Sandersons värld så kan hjältar misslyckas och begå katastrofala fel men i slutänden kanske det ändå blir bättre så?

Varje kapitel inleds med ett kort stycke skriven av någon, denna någon förblir hemlig långt in i boken. Men de skapar ytterligare en nyans till denna historien. Såhär inleds första kapitlet:

" Ibland oroar jag mig för att jag inte är den hjälte som alla tror att jag är. Filosoferna försäkrar mig att detta är rättan tid, att tecknen visat sig. Men jag undrar fortfarande om de tagit fel på person. Så många människor förlitar sig på mig. De säger att jag kommer hålla hela världens framtid i min famn.  Vad skulle de säga om de visste att deras förkämpe- Tidernas hjälte, deras frälsare- tvivlar på sig själv? Kanske skulle de inte alls bli chockade. På sätt och vis är det detta som oroar mig mest. Kanske undrar de, innerst inne- precis som jag gör. När de ser mig, ser de då en lögnare?"

Sist av allt måste jag få nämna Sanderson fantastiska språk, ett språk som är lätt att läsa men samtidigt väldigt detaljrikt. Hans språk är omfångsrikt och väldigt träffsäkert. Det är en njutning att läsa det. Samtidigt måste jag ge en eloge till översättaren Lottie Eriksson för en förträfflig översättning. Många gånger kan just dystopiska/fantasy böcker bli knepiga i själva översättningen, vissa ord låter bara löjligt eller dumt i själva översättningen. Som tex i Ann Aguirres bok Enklaven där Deuce blir Spadertvå på svenska, kanske svårt att hitta en klockren översättning förvisso men det blir ändå lite märkligt att läsa. I Sanderson bok så kallas de som besitter magiska förmågor för Mistborns i den engelska utgåvan vilket på svenska blir Dimfödd, klockren översättning tycker jag. Bara en kortfattad reflektion där, kunder fortsatt lite till men denna recension är redan väldigt lång!

Jag kan bara säga: Läs och njut!!! 

Själv ska jag otåligt vänta på nästa del, för trots att denna bok är snyggt avslutad så finns där trådar och frågor jag vill ha svar på. Samt att jag mer än gärna återbesöker Sandersons fantastiska värld.

fredag 29 maj 2015

Currently Reading Tag

Ingen Jerka idag heller, jag undrar vad som hänt med Annika, hoppas allt är bra med henne. Jag hoppas att allt är bra med henne. Men istället för jerka så gör jag denna enkät som jag hittade hos C.R.M Nilsson som i sin tur hittade den hos Vargnatts bokhylla.

1. Hur många böcker läser du vanligtvis samtidigt? 
Det beror på, jag läser ju mycket efter humör och känslor så det kan finnas mellan 2-4 påbörjade böcker. Jag trivs med att växla mellan böcker utefter humör och känslor och har heller inte några problem med att byta mellan olika böcker. Oftast brukar böckerna vara helt olika tex en deckare, en roman, en  Ya eller en fakta. Så då blandas inte böckernas innehåll ihop.
2. Om du läser mer än en bok, hur bestämmer du när du ska byta mellan böckerna (läser du ett speciellt antal sidor i en innan du byter till den andra?)?
Nej det gör jag inte. Jag läser helt enkelt det jag känner för just då. Ibland blir det bara en bok läst ena dagen men andra dagen läser jag kanske i två olika.
3. Byter du någonsin bokmärke när du är en bit in i en bok?
Det händer ofta då jag i princip inte använder bokmärken. Jag har några bokmärken men glömmer alltid bort att använda dom så jag tar första lämpliga material som kvitton, hårsnodd eller vad som finns tillgängligt!
4. Var förvarar du boken du läser just nu?
Just nu läser jag två olika böcker och båda bor för tillfället på sängbordet. Det är oftast där mina böcker bor men några ligger ibland på soffbordet eller på kistan i sovrummet, allt beror på vilken bok jag läser och vart jag läser den för tillfället =)
5. Vilket tid under dygnet spenderar du mest tid med att läsa?
Jag läser allra mest kvällstid, brukar lägga mig minst en timme innan det är dags att sova och läsa. Så i sängen på kvällen läser jag mest men under helgerna tycker jag om att sitta och läsa mitt på dagen med om jag har tid över till det.
6. Hur länge läser du vanligtvis i ett svep?
Från tio minuter till tre timmar, allt beror på hur mycket tid jag har och hur trött jag är.
7. Läser du inbundna böcker med ”dust jacket” på?
Oftast, läser mest låneböcker och då är ju böckerna inplastade. 
8. Hur läser du vanligtvis? Sitter, ligger, osv?
Oftast i min säng tillsammans med fyra katter!
9. Tar du med dig boken du läser överallt?
Ja, oftast. Om boken ifråga inte är en tegelsten då brukar jag ta med något annat plus att jag har mobilen med med tillhörande e-böcker. Det är sällan jag läser e-böcker men får ibland rec-ex som digital media.
10. Hur ofta uppdaterar du dina framsteg i boken du läser på Goodreads?
Inte alls. Jag har nog inte ens ett konto där.....Kanske kan vara värt att kolla upp?
11. Vem vill du tagga?
Den som känner sig manad till det! Lämna gärna en kommentar här!

torsdag 28 maj 2015

Fangirl av Rainbow Rowell

Rainbow Rowell, Fangirl

ÅH! Under Rainbow Rowell! Vilken författare hon är!

 I Fangirl möter vi då Cath, Wren, Levi och Reagan och vilka karaktärer de är! Och vilken historia de berättar, eller rättare sagt Cath berättar. För det är Cath som är berättarrösten i denna bok. Cath som är tvilling med Wren, som vuxit upp utan sin mamma eftersom hon en dag när döttrarna bara vara 8 år gick ut genom ytterdörren och försvann utan ett ord. Och som har en pappa som är psykiskt sjuk (manodepressiv gissar jag på?). Nu ska de börja college och Wren har bestämt sig för att de båda ska bo i egna rum i egna hus på stort avstånd ifrån varandra. Wren vill bli mer självständig och lära sig stå på egna ben. Något Cath tycker är helt onödigt och extremt skrämmande. För Cath tycker inte om folkmassor, okända platser och miljöer och nya människor. Något som det lär bli mycket av på college och när hon dessutom måste tackla detta utan Wren...... Åh vad jag känner igen mig i Cath, hennes sociala fobi känns nästan som min egna. Den jag hade i så många år och som jag fortfarande kan känna av, även om jag lärt mig mer och förstå bättre nu. Men samtidigt känner jag igen mig i Wren, som gör revolt och dricker alltför mycket och gör extremt dumma saker. Jag har även varit som Wren vid vissa tillfällen i mina yngre år.  Caths nya rumskamrat Reagan är en tuff tjej som jag också gillar väldigt mycket. Sedan har vi ju sötaste, snällaste och finaste Levi.  En kille med hjärta av guld!  Rainbow Rowell kan verkligen skapa intressanta och högst trovärdiga karaktärer som man lätt faller för och som man ta till sitt hjärta. Fangirl är inte lika svart som Eleanor & Parker utan är mer fluffig och charmig. Det finns dock allvar i boken som förankrar boken väl så att den inte svävar ut i det blå helt.

Cath är också en driven skribent av fanfiction och då specifikt kring en bokkaraktär som heter Simon Snow. En fiktiv karaktär som påminner väldigt mycket om Harry Potter men där Cath skapat en ny värld åt honom. Via sin sida har hon tusentals följare och stundtals lever hon mer via Snow än i verkligheten.  I boken finns stycken av det Cath skriver om Snow insprängt. Denna del av historien är verkligen en kärleksförklaring till hur det är att vara nörd! =)

Fangirl är en bok om vänskap, första kärleken, om att våga trots att man är rädd och om att växa upp. En vacker berättelse som känns i hjärtat och som jag blir berörd av. En magisk bok som värmer hjärtat och skapar små lyckofjärilar i magen! Läs och njut!

( Kaosutmaningen 2015: 9: Läs en bok med en huvudperson som bloggar)

Andra boken om Jack Caffrey: Behandlingen av Mo Hayder

Mo Hayder, Behandlingen

I Behandlingen så återgår vi till början skulle man kunna säga.  Behandlingen följer direkt på Fågelmannen och här är Jack Caffrey ensam. The Walking man-serien där han arbetar med Flea Marley kommer efter dessa böcker. ( Om jag nu förstått allt rätt!)

I Behandlingen så hittas en man och hans hustru i deras gemensamma hem, de är fastkedjade i varsitt rum men utan synbara skador. Utsvultna och uttorkade efter flera dygn i fångenskap. De lever men det är nätt och jämt. Dock uppstår ganska snart ett stort problem, deras unga son är försvunnen. Han fanns med dom i huset men någon gång under de dagar de varit fastkedjade så har han försvunnit när polisen dyker upp. Vart har han tagit vägen och lever han ens? Detta fallet kommer att komma Jack väldigt nära och bli mer personligt än tidigare fall.  För ju mer han gräver i detta nya fallet desto mer upptäcker han även om sig själv och sitt liv.

Mo Hayder skriver räliga och djupt otäcka deckare som inte väjer för blod, splatter och skit. Men Hayder kan balansera detta väl med medmänsklighet och ljus. Det krävs en skicklig författare för att hålla sig rätt sida gränsen när det kommer till otäckheter, ett steg åt fel och det blir för mycket tycker jag. Men Hayder behåller sig på rätt sida gränsen där det otäcka och skrämmande skapar ohyggliga rysningar längs ryggraden och där man stundtals mår illa. Dock bör man vara beredd på att boken berör barn som far ohyggligt illa, vissa stycken fick jag faktiskt skumma för att det bli lite för mycket. Helt enkelt för att jag har svårt att läsa om när barn  och/eller djur far illa ut. Att skicklig skildra detta krävs skicklighet och Hayder har denna skicklighet men emellanåt klarar jag inte av att läsa om dessa ämnen, inte ens i fiktiv form. Mo Hayder skapar dock en trovärdig deckare av det mer otäcka slaget och med intressanta karaktärer. Där Caffrey på många sätt en trasig man som emellanåt beter sig som en riktigt skitstövel. Men han får dock resultat, om än kanske inte på det sätt han räknat med.

Jag gillade dock hennes serie om Flea Marley och Jack Caffrey bättra, möjligen kan detta höra ihop med att när jag läste Behandlingen så hade jag överkonsumerat mörka, räliga, otäcka och äckliga böcker om seriemördare, barn som far illa ut och liknande.

onsdag 27 maj 2015

Sorgsen kärlekshistoria: Fyren mellan haven

M.L Steadman, Fyren mellan haven

Handling:
Efter fyra uppslitande år vid första världskrigets västfront återvänder Tom Sherbourne till Australien och tar anställning som fyrvaktare på Janus Rock, en ensligt belägen ö nästan en halv dagsresa från kusten. Omgiven av havets tomma vidder och med sin unga hustru Isabel som enda sällskap, hoppas Tom finna ro för sin sargade själ. 

En aprilmorgon några år senare spolas en båt upp på stranden och i den vinddrivna farkosten finner fyrvaktarparet en död man och ett levande spädbarn. Tom vill först låta underrätta myndigheterna, men Isabel, som genomlidit tre missfall, ser barnet som svaret på alla hennes böner, som en gåva direkt från Gud. Mot bättre vetande beslutar de sig för att behålla den lilla flickan och låta världen tro att hon är deras dotter. Det är först två år senare, när de återvänder till fastlandet, som paret inser att den händelse som gett deras tillvaro en mening samtidigt slagit en annan människas liv i spillror


Vad jag tyckte:

En vacker kärlekshistoria med bråddjupa oceaner av sorg insprängt i sig. En berättelse om att göra val och att sedan försöka laga det som gick sönder av de val man gjorde. Jack och Isabel är ömsint tecknade av Steadman där deras agerande belyses på ett sådant sätt att man faktiskt förstår varför de gör det val de gör. Den inledande delen där Jacks erfarenheter ifrån första världskriget är smärtsamt att läsa och ger en stark inblick i de fasor dessa soldater bär med sig hem efter det att kriget är slut. Jag njuter av Steadmans poetiskt vackra språk som bjuder på en säregen musik. Livet på den lilla ön Janus Rock skildras klart och tydligt, jag ser mig framför dessa två människorna isolerade ifrån omvärlden på så många sätt och så utlämnade till varandra. Flera långa månader utan någon kontakt med omvärlden, sedan dyker proviantbåten upp och de får träffa andra människor i några timmar. En gång vart annat år får de landpermission ett par veckor. Tänk att leva ett sådant liv, på den tiden fanns ju varken tv eller internet! Bara de två, radion, musik, böcker, skötseln av fyren och den lilla köksträdgården. Helt utlämnade är de även vid skador och liknande, en telegraf finns på plats men som sagt tar det närmare tolv timmar för närmsta båten att ta sig dit ut. 

Jack och Isabels kärlek är både vacker och ohyggligt destruktiv på många sätt. Jag gråter både en och två gånger under läsningen. Det är som sagt även en njutningsfylld läsning som rymmer vemod, hopp, kärlek och förtvivlan.  Frågor som väcks i boken är den eviga frågan om vad som egentligen är rätt och vad som egentligen är fel. De moraliska och etiska dilemman vävs in fint i historien  och när boken är slut så finns där inte några självklara svar. 

Läs och njut av denna vackra bok i sommar, boken passar nog ypperligt att läsa i en solstol med solen som skiner varmt och fåglarna kvittrar.

En obehaglig framtidskildring: Oryx and Crake av Margret Atwood

Margret Atwood. Oryx and Crake

( Länken går till Goodreads, en engelsk sida)

I bokens inledning möter vi Snowman, en människa som kanske är en av de sista kvarlevande människor på hela jorden. Vi möter honom en tidig morgon och genom hans morgonbestyr förstår vi att något gick väldig snett för några år sedan. Med honom på stranden finns mänskoliknande varelser som kallas Crakers. Tillsammans med Snowman får sedan genom att hans minns sitt tidigare liv. En tid få han hette Jimmy och genom hans uppväxt får vi möta en värld som liknar vår men samtidigt är väldigt förändrad. De allra flesta människorna lever i muromgärdade områden som kallas Compound, de bildar på ett sätt samhällen i samhället. För utanför murarna i de gamla städerna lever fortfarande människor men de är på många sätt utanför den vanliga gemenskapen och räknas inte som de som lever i compounds. De gamla städerna kallas för Pleeblands, jag läste boken på engelska så vet inte vad de kallar det för i översättningen till svenska. Genom Jimmy får vi möta en värld som genmanipulerar djur för att tex få stadig tillgång till transplationsorgan men även grönsaker alterneras för att ger mer mat. Världens klimat är i kaos, tidigare grönskande områden är nu torra öknar och vattentillgången har minskat över hela världen. Samhället är helt igenom digitaliserat och internet förse människorna med underhållning i mängder av olika former. Till exempel kan du via cyberkameror få följa människor som valt att ta sina liv, avrättningar, pornografi i alla dess former och dokusåpor av alla dess slag. En skrämmande tillvaro som bär starka spår och påminnelser om den värld som vi faktiskt lever i.  Ju längre in vi kommer i berättelsen desto mer förstår vi om vad som hänt och hur det kommer sig att vi möter en ensam Snowman på stranden. Vi får också lära känna Jimmys bästa vän Crake och den säregna Oryx. Två personer som tillsammans med Jimmy kommer ha ens stor del i det som kommer att hända.

Margret Atwoods språk vibrerar och det är en njutning att läsa det, hon väver skicklig in påhittade ord som beskriver fenomen och djur i denna skrämmande tillvaron. Snowmans betraktelse över sig själv sker nästan som att han betraktar en film och ständigt fäller Snowman beklagande och ömkande omdöme om den unge Jimmy. Många gånger ler jag stort för de humoristiska och torra skämten Snowman levererar men lika många gånger ryser jag av obehag inför denna dystopiska skildring. För skildringen känns inte helt orimlig, det är många faktor som känns helt troliga att det skulle kunna ske. Att vi redan idag vet att vårt klimat är på väg att helt fel håll och där vi förbruka jordens resurser i en skrämmande fart är inte idag omöjliga, utan de sker faktiskt här och nu. Det digitaliserade samhället och dess påverkan på människor finns också redan. Margret Atwood skrev denna boken i början av 2000-talet och med tanke på den hastighet det tekniska/digitala samhället har så är vi idag 2015 relativt nära hennes dystra framtidsskildring.  Jag läste boken på engelska och det var en fantastisk känsla över att lyckas läsa en hel bok på engelska!

Detta är en bok som många borde läsa, så tveka inte! Atwood tillhör verkligen de främsta författarna och hennes sätt att skriva är hela tiden rakt på sak men med många bottnar och nyanser. Det finns många saker att fundera över och boken väcker många frågor hos mig som läsare. Atwoods skrämmande framtidsskildring är mörk och stundtals utan någon nåd för de som befolkar den. Det är rått skildrat med trasiga hus, ruttnande lik, mögliga sopor och stinkande avlopp. Men ändå finns där små glimtar av ljus och hopp, även om de är få och ibland nästan omöjliga att se. De genmanipuleringarna som finns i boken är både genialiska som djupt otäcka och obehagliga.

Så med ett sista: Jävlar vilken bra bok detta är! Så uppmanar jag er till att läsa den! Inom kort kommer jag beställa boxen med alla tre delar, för detta är en trilogi där detta är första boken.


tisdag 26 maj 2015

Trevlig post idag!

Idag låg där ett fint paket i brevlådan! En present ifrån käraste mamsen! Nämligen en målarbok för vuxna som heter Den förtrollade skogen! Helt underbar present som jag blev väldigt glad för. Jag tror att detta kan vara ett utmärkt sätt att lära sig mindfulness, att sitta ned och måla skapar kreativitet och lugn i själen.  Nu längtar jag efter att få börja måla! Bild två visar ett uppslag i boken, många detaljer och mönster! Tack kära mams!




Top Ten Tuesday: Tio böcker i strandväskan

Denna tisdag vill Broke and Bookish att vi ska lista tio böcker vi lägger i strandväskan. Nu är det väldigt sällsynt att jag åker till stranden, det händer att jag sitter vid en sjökant efter/under en långtur i skogen. Men det är inte ofta jag åker till en strand för att specifikt sitta där i flera timmar, jag trivs bäst hemma i min egna solstol! Så jag tipsar om mysig feel-goodiga böcker som passar att läsa i sommar, både på stranden och hemma i egna solstolen!  Alla böcker rymmer dock en viss nivå av allvar och mörker, de är alla som söta karameller med syrligt innehåll.
De fem första har jag själv läst och de fem sista vill jag gärna läsa!

Top Ten Books that I Plan to Have in my Beach Bags this Summer


  1. Jonathan Tropper, Boken om Joe. En svart berättelse om förlorad vänskap och hemligheter. Men berättat med skruvad humor som dock inte förstör den finstämda berättelsen om mod, vänskap och hopp. En varm berättelse som bjuder på både skratt och tårar.
  2. Kate Morton, Den glömda trädgården. Om familjehemligheter, en glömd trädgård och om att finna svar. Allt i en härlig engelsk miljö. 
  3. Maria Goodin, En nypa salt. En ung kvinna återvänder hem efter att hennes mamma blivit sjuk. En relation som inte fungerar som den ska. Ett liv som fyllts med osannolika historier och sagor. Vad är på riktigt egentligen?
  4. Sara Winman, När Gud var en kanin. En sorglig men vacker berättelse om familjerelationer, vänskap och hopp. Skratt blandas med tårar.
  5. Gabrielle Zevin, Livet enligt Fikry. En varm berättelse om mod, familjen, kärlek och böcker. En finstämd bok med en del leende och några skratt blandat med några tårar.

  1. Agatha Christie. Badortsmysteriet och Döden på Nilen. Två klassiska deckare som ligger och väntar på mig i läshögen!
  2. Lisa Jewell, Den tredje hustrun. En roman som verkar vara med feel-bad än feel-good, men jag tror den kan passa fint att läsa i solstolen.
  3. Anna Gavalda, Hjärtat i vår vänskap. Eftersom jag läst och gillat allt annat av Gavalda så hade även denna boken gjort sig fint i solstolen.
  4. Jojo Moyes, Ett hundra mil. Denna finns redan i min lånehög där den stillsamt väntar på sin tur!
  5. Sarah Dessen, Du är aldrig ensam. Jag brukar läsa en Dessen varje sommar så varför bryta traditionen! Denna utkommer just i Juni så det passar ju fint =)



Äntligen färdig!!!! ( personligt om färdiga studier)

På fredag kommer jag efter nästan fyra års kamp ha ett komplett gymnasiebetyg. Jag är 30+ men av många anledningar har jag inte kunnat avslutat detta förrän nu. Anledningar jag inte tänker beskriva då det blir för privat. Men jag kan säga så mycket att långvarig sjukskrivning med psykiska problem samt ett svårt liv med felaktiga val och fel personer. År fyllda med tvivel,  hopplöshet och nattsvart ångest. Men där en hund, en familj,  en mycket speciell man och en flytt gav mig möjligheter till ett nytt liv. Detta är alltså en vinst jag inte trodde var möjlig för några år sedan. I nästan fyra år har jag kämpat, de sista året med 150 % studietakt. På fredag är jag äntligen klar! Jag hoppas på att gå vidare med högre studier våren 2016. Fram till dess tänker jag jobba, än så länge har jag inget jobb men hoppas på att det löser sig inom kort.

 Så just nu får jag välbehövlig vila och kan därför ägna mig åt massa läsning! Igår gick jag i närmare 1 ½ timme på  biblioteket och hittade en rejäl hög. Det är den stora högen på första bilden, den lilla högen är lånade tidigare. Sedan var jag och kära sambon och handlade lite mat, där fann vi billiga böcker. Hela högen på andra bilden för 110 kr! Sedan låg det paket i brevlådan när vi kom hem,  ifrån Semic förlag, Peter Bergtings bok Isskeppet.

Så nu är jag välförsedd med böcker för ett bra tag fram över!
( Sen de femtio+ olästa böckern och väntande rec-exen,  de utökar listan en del ju )




lördag 23 maj 2015

Dubbel recension om Percy Jackson av Rick Riordan

Rick Riordan, Född till hjälte 

Percy Jackson har det minsann inte så lätt, jämt hamnar han i trubbel och bråk. Han blir reglerad ifrån den ena skolan efter den andra och han har en styvfar som världens mest otrevligaste. När Percy sedan är på skolutflykt med sin klass och hans matte-lärarinna förvandlas till ett monster som enbart är ute efter honom. Ja då blir det helt enkelt lite för mycket för Percy! När det senare visare sig att hans bästa vän Grover är en faun och att han själv faktiskt är en halvgud, ja då blir allt ännu mer konstigt! Percy Jackson är alltså tolv år, dyslektiker och diagnostiserad med adhd och hamnar då i halvgudarnas läger. Men här tränas ingen till anpassning, tvärtom. Här blir egenskaperna som tycks så störande i en vanlig skola till barnens fördel. Percys dyslexi beror på att hans hjärna egentligen är inställd på att läsa gammel-grekiska! Och hans adhd beror på att han är inställd på snabba reflexer som behövs i strider.
 I Rick Riordans värld är alltså de grekiska gudarna fullt närvarande och styr över världen precis som förr, i böckerna om Percy befinner vi oss i Amerika.  Percy, som av en händelse är en förkortning av Perseus, får reda på att han är son till havsguden Poseidon. I och med detta presenteras hela den grekiska mytologin, finurligt inflikad i Percys göranden och låtanden.

Läsaren möter i halvguds-lägret en typ av elevhem, där studenterna bor i. Vilket elevhem de bor i beror på vilken gud de tillhör (Hera, Hefaistos, Dionysos, Hermes, Artemis, Ares, Apollon och Poseidon). Satyrer, najader och skogsnymfer figurerar i olika sammanhang och monster presenteras som minotaurer, furier och helveteshundar 


Rick Riordan skapar en fartfylld actionberättelse som är rejält underhållande! Smarta och trovärdiga karaktärer som alla är kick-ass på sina egna sätt, oavsett om de är pojke eller flicka. Alla räknas och är lika viktiga. Även om det ibland är svårt att räkna ut exakt vad som är viktigast just då så löser de tre vännerna det tillsammans. Jag tyckte mycket om att läsa om Percy Jackson, avkopplande och rolig underhållning! En modern hjältesaga! 

Rick Riordan, Den fängslade guden  

( Jag trodde först att detta var bok två i serien om Percy Jackson men nu verkar jag ha missuppfattat det hela. Så denna boken är egentligen bok två i en annan serie som utspelar sig i samma värld som böckerna om Percy Jackson? Denna serie verkar då heta Olympens hjältar? Så förvirrad jag är nu! Kan någon som känner till dessa serier bättre, förklara för mig? Jag tycker ju inte om att läsa serier i i ordning men nu har jag ändå lyckats med det! Inte så konstigt då att jag inte fattade något i början av denna boken!)

Här möter vi en ensam Percy Jackson som inte alls förstår varför han är förföljd av gorgoner (ett monster med ormhår) eller varför han har ett märkligt vapen som förvandlas till en penna. Percy vet inte mycket och verkar ha glömt bort det som hänt honom tidigare. När jag väl förstod att Percy drabbats av en minnesförlust så kom jag bättre in i boken och fattade att jag var rätt på det! Snyggt gjort av Riordan att skapa en sådan stark förvirring att även jag som läsare blir förvirrade och inte fattar vad som pågår! Percy Jackson har alltså tappat minnet men han vet att han är på väg till ett slags läger för halvgudar. Han vet också att han måste ta sig dit av en specifik anledning. Men han vet inte riktigt varför eller har hela bilden klar för sig. Så dimper han då ner i det romerska lägret för halvgudar.... Och något riktigt illa är på gång att hända, giganterna är på väg att starta krig mot gudarna och de har dessutom tillfångatagit dödsguden. Så nu måste Percy Jackson tillsammans med sina nya vänner Frank och Hazel ta sig till Alaska, befria dödsguden och sedan ta sig tillbaka till lägret. Allt detta på bara fyra dagar......Och de måste dessutom lära sig att samarbeta för att ens ha en chans att överleva. 

Precis som i bok 1 är detta en actionfylld berättelse som är rejält underhållande och spännande. Jag gillar detta verkligen! Det är perfekta böcker att läsa när man behöver något lättläst som ändå har ett djup och en viss komplexitet i sig. Smarta karaktärer även i denna boken, trovärdigheten är kanske inte alltid på topp men det gör inget. Det är inte därför jag läser dessa böcker utan det är för underhållningen och det intressanta uppläget med grekiska/romerska gudar, äventyren, hjältemodet och spänningen! Sedan måste jag nämna harpyan Ella! En helt otrolig karaktär som jag bara älskar! Ella älskar böcker och hon slukar dom, bokstavligt talat slukar hon dom! Sedan rabblar hon upp information, både nödvändig och helt irrelevant information med ojämna mellanrum!

Britt-Marie var här, Fredrik Backman

Fredrik Backman, Britt-Marie var här.

För tredje gången så fångar Backman mig totalt med sina omotståndliga och säregna karaktärer. Britt-Marie mötte vi redan i boken om Elsa, alltså i boken Min mormor hälsar och säger förlåt. Där var hon en sido-karaktär, en gnällig och pedantisk granntant som gjorde livet surt för Elsa och de andra grannarna. Men i hennes egna bok får vi lära känna Britt-Marie ordentligt och bilden av henne växlar ifrån sur granntant till en ensam och vilsen kvinna. En kvinna som gett allt för sin make och hans barn, som uppoffrat sig själv och försakat sina egna drömmar. Det finns en mening i boken som jag tycker beskriver Britt-Marie så väl och det är " Britt-Marie skriker på insidan". Fyra väldigt talande ord som träffar helt rätt. Britt-Marie som i så många år slutat vara sig själv, som slutat drömma, som lägger Kents rakapparat i fel låda bara för att få höra honom skrika till henne när han inte hittar den,. Britt-Marie som längtar efter att en enda gång få höra " Tack för middagen, Den var god". I hennes egna bok så har Britt-Marie tagit sin bil och lämnat maken Kent bakom sig. När boken inleds så sitter Britt-Marie på arbetsförmedlingen, hon  måste ju på något sätt försörja sig. Och det blir inte så lätt, Britt-Marie förstår inte riktigt hur det fungerar och den unga tjejen på arbetsförmedlingen förstår nog inte riktigt Britt-Marie heller. Det hela slutar på att Britt-Marie får ett jobb i Borg, som fotbollstränare...... Britt-Marie är såklart skräckslagen men det kan man ju inte visa för någon. Så Britt-Marie virar in sig som en taggig igelkott i ett tjockt pansar av civiliserat beteende, rätta manér och de rätta uttrycken.

Borg är en sådan där typisk liten bruksort som är på väg att dö ut, invånarna flyr men ett fåtal stannar kvar och kämpar. I denna lilla byn så är det fotbollen som håller ihop de sista få kämparna.  Dit kommer alltså Britt-Marie och där kommer hon möta många nya vänner och en rad av sköna och färgstarka karaktärer kommer presenteras. Vega, Omar och Sami, de tre syskonen som försöker hålla sig under radarn så ingen förstår att det inte längre finns någon förälder kvar i hemmet. Piraten som oroar sig inför sin dejt med snygga killen. Någon (karaktären heter så hela boken igenom) som driver pizzerian som även är bank, mataffär, apotek och systembolag. Banks som är en manhaftig kvinna som dessutom är dotter till den förre fotbollstränaren. Sven, polisen som gillar att gå på kurser för att slippa känna sig ensam. Backman skapar som vanligt ett färgsprakande galleri av egensinniga, säregna och udda karaktärer som man tar till sitt hjärta. Jag fnissar högt många gånger och mot slutet så kommer det en klump i halsen. Precis som det ska vara med Backmans böcker, det är underhållande samtidigt som det gör ont. Backmans språk är lika yvigt och eget som i de andra böckerna, orden sprudlar och spritter åt alla håll men samtidigt finns där en tydlighet och enkelhet i hans berättelser som är mycket tilltalande. Karaktärerna får utrymme att växa och förändras men utan att behöva försaka sig själv eller göra om sig till något de inte är.  Britt-Marie var här är en varm och kärleksfull berättelse om mod och om hopp. Om att förlora sig själv men också om att hitta sig själv. Samtidigt är det en bok om förälskelse och kärlek.

Och precis som Britt-Marie säger så finns det en enda ordning i besticklådan och det är Gaffel, Kniv och sedan Skedar. Inget annan ordning gäller, för då är man kanske rentav lite kriminellt lagd av sig!

( Kaosutmaningen 2015: 33: Läs en bok du fått av någon annan) Födelsedagspresent ifrån föräldrarna

fredag 22 maj 2015

Enklaven av Ann Aguirre

Ann Aguirre, Enklaven
Rec.ex ifrån Modernista Förlag, Tusen tack!

Handling:
New York ligger i ruiner. Större delen av invånarna utplånades för länge sedan av pesten. En del av de överlevande sökte sig ner under jord och här lever de kvar i olika enklaver. Men i tunnlarna utanför deras befästningar lurar fasansfulla varelser i mörkret – missfoster som livnär sig på ­människokött. Sällan får någon i enklaven uppleva sin tjugoårsdag.

När Spadertvå fyller femton genomgår hon blodsriten som förvandlar henne till jägarinna. Hon paras ihop med Tålig, en ­jägare i hennes egen ålder som bodde ovan jord när han var liten. Snart upptäcker de att den närmaste enklaven helt har utplånats av missfostren, men de äldste vägrar att tro på dem. I stället förvisas Spadertvå och Tålig från enklaven för all framtid och tvingas söka sig ovan jord.

Vad jag tyckte:

Enklaven är en mörk dystopi som bjuder på en actionfylld och spännande historia. Spadertvå är en otroligt stark karaktär med skinn på näsan, en riktig kick-ass tjej som enbart drömmer om att få bli jägarinna och bli en viktig del för Enklavens överlevnad. Livet nere i de mörka tunnlarna är skrämmande att läsa om och om hur Spadertvå inte förstå vad närhet och kontakt med andra människor innebar är sorgligt att läsa om. Dessa människor lever sina korta liv i mörker, instängda och avskärmad med total kontroll över de få medlemmarna. Där barnen kallas småglin och enbart får ett nummer, Spadertvå var Flicka 15 i början av boken. Det är ju inte många av småglinen som överlever så ett nummer räcker gott och om de överlever till 15 så får de så ett namn och en plats i någon av de tre grupperna. Enklavens medlemmar är nämligen indelade i tre grupper, byggare, avlare och jägare. Alla tre grupper fyller sin funktion för överlevnad.  Spadertvå verkar tillhöra en av de senare generationerna, mycket av den kunskap som fanns om det tidigare livet verkar ha gått förlorat och det känns som det förflutit en tid sedan världens lades i ruiner.  Visst rymmer boken en del klyschor och emellanåt berättelsen nästan lite för distanserad och kylig, Spadertvå är lite för kall och lite för egensinnig.  Dessutom saknas förklaringar över varför de lever i tunnlarna och hur missfoster blev just dessa människoätande varelserna. Bitar som kunde gett lite mer djup åt historien. Till en början var jag väldigt glad att den där eviga förbannade kärlekstriangel lös med sin frånvaro....Dock fick min lycka ett abrupt slut i sista delen av boken.....Naturligtvis dyker det upp en kärlekstriangel, dessutom med en riktigt god pojke och en en riktigt ond pojke med Spadertvå som flickan....Tröttsamt är det minsta jag kan säga!  Varför dessa eviga kärlekstrianglar? Räcker det inte med kampen för överlevnad, försöken att skapa sig ett bra liv, vänskap och kanske en enda rejäl och trovärdig kärlek mellan två karaktärer av valfritt kön?

Men på det stora hela gillar jag det verkligen, det är smart, kvicktänkt och rejält underhållande. I vissa stunder känns Enklaven rent av rätt nyskapande och fräsh och erbjuda en lite annorlunda dystopisk skildring. På omslaget sägs att boken kan liknas med Hungerspelen, en tröttsam jämförelse måste jag säga och jag tycker att om man nu måste jämföra så tycker jag Enklaven mer liknar Divergent-serien av Veronica Roth eller i viss mån kanske också Rör mig inte-serien av Tahere Mafi. Jag tycker skildringen av Spadertvås upptäckt av Ovansidan är fint skildrad och här får vi se en annan sida av henne också. Tålig som kom till Enklaven när han var 8 år har vetskap och kunskap om Ovansidan. Men Spadertvå saknar all förståelse för livet på Ovansidan.  Lättläst och riktigt underhållande är i alla fall Enklaven och jag kommer definitivt fortsätta läsa serien!


Kulturkollos Tisdagsutmaning: I vår herres hage


Idag verkar det inte som blir någon jerka, kanske den kommer senare under dagen. Istället tar jag och gör min första Kulturkollo utmaning! Denna vecka har de tema Djur och Tisdagsutmaningen handlar om: I vår herres hage är namnet på veckans tema. Det handlar om djur i alla dess former och gestalter: ulliga, gulliga, hala, farliga, vilda eller tama

Jag var en inbiten hästtjej och min läsning dominerades av hästböcker mellan åren 10-14 år. Jag läste annat med men det var hästböckerna jag återkom till. Min första kärlek där var Silver, denna vackra skimmelfärgade ponnyn som var så lik min egna häst! Dessutom vet jag inte hur många gånger jag läste om Vackre Svarten!  När jag sedan blev medlem i Polllux hästbokklubb var ju lyckan gjord! 


Sedan såg jag filmen Den oändliga historien och jag blev förtjust i Bastians vän hästen Atreju, en förtjusning som djupnade när jag läste boken. Atreju är ju den lojalaste av alla vänner och hans öde får mig att storlipa varje gång jag läser om boken eller ser filmen.

I samma film så väcktes också min kärlek till udda djur så som drakar och liknande, den allra första förtjusningen är då en flygande hund/drake (?) Han heter i alla fall Falkor och som jag gillade honom! Jag tror rent av att Den oändliga historien är grunden till min kärlek till Fantasyvärlden. För jag minns att efter jag läst denna började läsa Narnia-böckerna och andra liknande böcker. 

torsdag 21 maj 2015

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford

Jamie Ford, Hotellet i hörnet av bitter och ljuv  
Rec-ex ifrån Bazar förlag, Tack så mycket!

Handlingen:
Seattle, 1986: Henry Lee ansluter sig till en folkmassa utanför Hotel Panama, som en gång var en portal till den japanska stadsdelen. Hotellet har varit stängt i årtionden, men den nya ägaren har gjort ett otroligt fynd i hotellets källare - tillhörigheter från japanska familjer, som blivit kvarlämnade då familjerna samlades ihop och skickades till interneringsläger efter angreppet på Pearl Harbor 1941.

Åsynen av de efterlämnade föremålen tar Henry tillbaka till barndomen i 1940-talets Chinatown, under kulmen av andra världskriget.  På den exklusiva skolan han sätts i, omgiven av vita barn som ignorerar honom, möter han den unga, kvinnliga studenten Keiko Okabe. Efter att Keiko och hennes familj förts bort till interneringslägren lämnas hon och Henry endast med förhoppningen om att kriget kommer att ta slut, och att deras löfte till varandra kommer att kunna hållas. Idag, ett människoliv senare och med brutna löften bakom sig, börjar Henry leta efter familjen Okabes tillhörigheter i hotellets mörka källare. 

Vad jag tyckte:

Detta är en bitterljuv berättelse om den första stora kärleken men det är också en berättelse om utanförskap och svek.  En söt berättelse som också rymmer ett allvar när den lyfter fram och berättar om japanernas situation i USA under Andra Världskriget. En stillsamt berättad historia som värmer fint och som berör en. Henry är en enkel man som under sin barndom fått utstå mycket för att han är kinesisk, jag kommer minnas länge den pin Henry fick av sin far och som han skulle bära med sig. En pins där det står " Jag är kines" för att särskilja honom ifrån den japanska befolkningen. Ett utanförskap på många nivåer är det som är den starkaste delen i boken tycker jag. Som Keiko säger flera gånger om att hon är född i Amerika och pratar inte ens japanska, men ändå så märks hon utav de händelser som sker ute i världen. Händelser hon inte på något sätt är involverad i. Själva kärlekshistorien mellan Henry och Keiko är fint skildrad om än något osannolik och rent av ologisk emellanåt.

 Hotellet i hörnet av bitter och ljuv är en välskriven och vacker berättelse. Berättelsen är sentimental och emellanåt balanserar den farligt nära att bli för söt och för osannolik. Men på det stora hela är det en trivsam läsning och jag ser framemot att få läsa Jamie Fords nästa bok.

onsdag 20 maj 2015

Trevlig post idag!

Dessa karamelliga böckerna fanns i min brevlåda idag. Tack till Bookmark förlag!




3 * e-noveller! Holmquist, Emgård och Hansson.

Jag fick för en tid sedan förfrågan om jag kunde tänka  mig att läsa och recensera tre stycken e-noveller ifrån Undretide Förlag/ Epok Förlag. ( Tack så mycket!)

Tre noveller med tre olika teman ifrån dystopisk framtidskildring till en skräckhistoria men alla har en kvinnlig berättare. Här kommer då vad jag tyckte om dessa tre noveller!




Beslutet av Eva Holmquist: Här får vi möta en ung kvinna som befinner sig hos en läkare. Kvinnan har upptäckt att hon är gravid, något som i detta framtida samhället inte ska vara möjligt. Så kvinnan blir ifrågasatt, hånad och tillslut under själva ingreppet, aborten filmad. En stark novell som berör rätten att få bestämma över sin egen kropp. Att själv få välja och fatta sitt eget beslut. Jag berörs av kvinnan och hennes öde, när den sk mannen kommer till tals vill jag mest slå något hårt i huvudet på honom! Eva Holmquist har under senaste tiden seglat upp på favoritlista, varje bok eller novell jag läser av hennes innehåller element, karaktärer och historier som jag fastnat för direkt. Holmquist är en ytterst skicklig författare och jag rekommenderar henne varmt. 






Avskedsrummet av Katarina Emgård: I denna framtidsskildring får vi följa en ung flicka som tillsammans med sin morfar beger sig till en plats som kallas för Avskedsrummet. Det är en plats omsvärmad av rykten och det sägs vara en hemsk och illaluktande plats. En förfärlig plats som alla går omvägar runt för att undvika att komma för nära. Avskedsrummet verkar vara en plats, till en början i alla fall, där man kan ta avsked  av onödiga ting och saker man bär med sig. För flickan är det en högst älskade nalle som hon behöver ta avsked ifrån. En nallebjörn är inte något nödvändigt att ha och det är bättre att göra sig av med den. En annorlunda novell som jag faktiskt fick läsa två gånger för att förstå helt. Vacker men mörk skildring av sorg och avsked sett ur ett annorlunda perspektiv. Katarina Emgård är en ny bekantskap för mig men jag läser gärna mer av henne.








Förbannelsen av Anna Hansson: Här möter vi då Erna, hon arbetar på stadens museum. Men när en ny kollega gör intrång på Ernas avdelning på museet. Hennes lugna dagar av bingospelande vid datorn är nu förbi och hon planerar sin hämnd. En hämnd som kommer få förödande konsekvenser. En enkel berättelse som ger en svag rysning längs ryggraden. Anna Hansson har ett rakt och direkt språk som är tilltalande att läsa. En skräcknovell men utan de riktigt otäcka splattern eller rysningarna. Erna är en irriterande karaktär men också på ett sätt väldigt tragisk person som är väldigt ensam.

Bländverk av Thomas Eriksson

Thomas Eriksson, Bländverk

Handling:
Sorlet från femhundra deltagare fyller den stora konferenslokalen där Alex King snart ska inleda sitt föredrag. Någonstans högt uppe under taket ställs ett kikarsikte in och nedräkningen börjar. 

Inom loppet av en vecka skjuts två affärsmän till döds i Stockholm. Båda två utsätts för utpressning innan de kallblodigt och offentligt avrättas, av en mördare som inte gör några misstag. 

Beteendevetaren Alex King kallas in som vittne, men blir snart inblandad i utredningen. Tillsammans med kriminalkommissarie Gabriel Hellmark och inspektör Nina Mander försöker han lägga pussel av de få ledtrådar mördaren har lämnat efter sig. Allt pekar på att de har att göra med en helt ny aktör i den undre världen. 

Samtidigt sliter Gabriels bror, journalisten Fredric Hellmark, med ett uppdrag som alltmer glider honom ur händerna. Ingenting är vad det verkar vara och den anonyma uppdragsgivaren skyggar inte för några metoder för att få jobbet gjort i tid. När Fredrics familj blir hotad drivs situationen till sin spets. Det är försent att dra sig ur, och nu kämpar Fredric för sitt och familjens liv - mot en deadline som närmar sig allt snabbare

Vad jag tyckte:

Jag hade hört mycket om Thomas Eriksson och hans serie med deckare med den lite annorlunda problemlösaren Alex King. En beteendevetare som hjälper polisen att lösa svåra brott lät ju onekligen riktigt spännande. Nu har jag då läst första boken i serien och jag måste säga att jag är rätt ljummet inställt till denna boken. Jag är en sådan som slukar deckare/thriller i parti och minut så det krävs verkligen att en ny författare har något som alla de andra inte har och som samtidigt kan leverera detta på ett snyggt och skickligt sätt. Men i Bländverk upplever jag faktiskt att jag stundtals blir lätt uttråkad... Och det är det länge sedan jag blev av en bok, visst kan böcker emellanåt bli lite sega och ibland är det välbehövligt med lugnare partier, framförallt inom thriller och deckare. Men då krävs det också att farten plockas upp igen på ett snyggt sätt. I Bländverk tyckte jag detta fattades, växlingarna mellan långsammare partier och de snabba var inte helt friktionsfria. Samtidigt så blir jag väldigt fundersam över den där Fredriks agerande och handlande, hela den historien känns ologisk och orimlig på något sätt. Sedan tycker jag Alex King är relativt platt och ganska så tråkig, han har intressanta tankegångar om hur personer har olika färgsatta personligheter men jag känner inte att jag får tillräckligt med detaljer för att förstå detta helt och hållet. Men det är ett intressant ämne och jag tycker att Eriksson ändå lyckas väl med att väva in faktadetaljerna kring detta på ett snyggt sätt. Det finns ju alltid en risk med faktadelare i boken att de bara bli långa monologer som man inte orkar ta sig igenom.

Thomas Eriksson är dock inte dålig på att skriva utan det är delar av historien och vissa av hans karaktärer jag har svårt att få grepp om.  För det finns en spänning i berättelsen som gör att jag trots allt läser ut den och som gör att det är mycket troligt att jag kommer läsa nästa bok i serien när jag får tid över till det. 

Gården av Tom Rob Smith

Tom Rob Smith, Gården
Rec-ex ifrån förlaget Stimpla Publishing, Tack så mycket! 

Handling:
Ända tills Daniel får ett uppjagat telefonsamtal från sin far tror han att hans föräldrar njuter av en fridfull, välförtjänt pensionering på en idyllisk lantgård i Sverige. Tilde och Chris har sålt sitt hus och sin firma i London och ”sagt adjö till England” för att starta ett nytt liv utanför Falkenberg i Sverige.
Men samtalet förändrar allt. ”Din mor är inte frisk”, säger fadern.”Hon inbillar sig saker – otäcka, hemska saker.” Hon har drabbats av en psykos och blivit intagen på sjukhus.”
Daniel, som blir så klart hemskt orolig och gör sig beredd att resa till Sverige. Men innan han hinner så långt dyker mamma Tilde upp i London. ”Jag är övertygad om att din far har pratat med dig. Allt den mannen har sagt är lögn. Jag är inte galen. Jag behöver ingen läkare. Jag behöver polisen.”
Modern gömmer sig i Daniels lägenhet och berättar där om tiden i Sverige som innefattar mörka hemligheter, en försvunnen ung kvinna, avskyvärda brott och en konspiration där hans egen far är delaktig. Och när fadern ringer nästa gång är det för att försäkra sig om att Daniel håller kvar Tilde i lägenheten tills han själv är på plats och kan ta hand om henne.

Vad jag tyckte:
Till en början har jag svårt att komma in i boken, framförallt när Daniels mamma dyker upp i London och börjar berätta sin historia. Tom Rob Smith använder sig av ett annorlunda grepp där Daniels mamma Tilde återberättar sin historia insprängt med mindre stil i den övriga berättelsen. Svårt att förklara exakt hur men Tilde återberättar sin historia med hjälp av anteckningar hon gjort och sättet att använda dessa som en del av historien gör att texten känns stolpig och nästan lite tillgjort.  Greppet gjorde att jag kände ett avstånd och en distans till det Tilde berättar och som gjorde att jag inte kunde ta mig till det hon säger. Efter ett tag så kommer jag in i Tom Rob Smiths sätt att berätta och sakta så sugs jag in i denna märkliga och obehagliga historia. Först så känner jag medlidande med Tilde och har faktiskt svårt att ta henne på allvar! Så pass duktig är Tom Rob Smith på att berätta, han får mig att tvivla på karaktärerna och själva historien så till den grad att jag ganska snart inte vet vem jag ska tro på.  Tilde med sin portfölj med alla ihopsamlade bevisen, paranoia hon känner och hur hon tvingar Daniel till att välja och få henne att lita på vad hon säger är djupt obehagliga. Den historia Tilde återberättar är skrämmande samtidigt som man hela tiden undrar vad det är som egentligen händer där på den halländska landsbygden. 
 Jag fascineras förstås över att Tom Rob Smith valt att förlägga Gården här i Sverige, inte alls många mil egentligen ifrån där jag bor faktiskt! ( Tom Rob Smith har en svensk mamma) Tom Rob Smith är skicklig på både karaktärsbeskrivningar och miljöskildringar som tillsammans skapar en suggestiv och mörk berättelse om svek, galenskap, förlust och tillit.  Gården är en spännande bok att låta sig uppslukas av! 
Just nu känner jag att jag vill ha mer av Tom Rob Smith och gärna då de böcker som följde efter Barn 44. 

fredag 15 maj 2015

Spökhistorier ifrån Internet, Creepypasta av Jack Werner

Jack Werner, Creepypasta 

Handlingen:
Creepypasta – digitala spökhistorier där uråldrig folklore möter internets kollektiva skaparkultur och virala förmåga. I många fall blir historierna till moderna vandringssägner, där Svarta madame motsvaras av hemsidor man absolut inte får besöka vid midnatt, och motsvarigheterna till Näcken eller Skogsrået inte lurar i skogskanten, utan bakom ett hörn i Grand Theft Auto V eller Minecraft.
I denna den första bok som skrivits om fenomenet återger och analyserar journalisten Jack Werner den mest skrämmande och intressanta creepypastan Internet har att erbjuda. Resultatet är lika mycket ett stycke högaktuell folklivsforskning som en samling hårresande spökhistorier.

Vad jag tyckte:

Werner levererar en faktaspäckade, detaljrik och otroligt välskriven bok om ett mycket fascinerande ämne. Ett ämne som belyser vår digital media värld på ett mycket intressant sätt samtidigt som den berättar om vår tids vandringssägner och de där spökhistorien som förr i tiden berättades i mörklagda rum med bara en ficklampa framför ansiktet eller runt en öppen eld.  Cyberrymden är ju oändligt djup och rymmer så många sidor, sidor man själv som vanlig enkel användare inte riktigt känner till. Bakgården av internetvärlden rymmer skrämmande mycket. Men Werner förklara tydligt och engagerat de olika delarna och får mig att förstå vad begreppet Creepypasta verkligen är. Han använder sig av många olika exempel hämtad ifrån olika forum och nätsidor, som han kommenterar och analyserar. Hela boken visar på ett enormt stort intresse och en gedigen forskning kring ämnet. Jag blir djupt imponerad av Jack Werners bok och innehållet är spännande och välskrivet. Samtidigt så lyckas Werner även skrämma mig rejält och jag börjar se saker i ögonvrån under de mörka kvällar jag läser boken! Werner har också en blogg där man kan fördjupa sig ännu mer i ämnet om man vill det! Här hittar ni den. Fascinerande läsning om ett högaktuellt ämne som blandar folklivsforskning med vår tids moderna internetvärld. Läs och fascineras, men glöm inte att ha lampan tänd och undvika att surfa in på märkliga sidor som kommer skrämma vettet ur dig! 

torsdag 14 maj 2015

Silkesmasken av Robert Galbraith

Robert Galbraith, Silkesmasken 

Handling:
När romanförfattaren Owen Quine försvinner anlitar hans fru privatdetektiven Cormoran Strike. Först tror hon att han frivilligt gett sig av för några dagar - som han gjort förr - och hon vill att Strike ska hitta honom och se till att han kommer hem.
Men när Strike börjar undersöka saken står det klart att det finns mer bakom Quines försvinnande än hans fru anar. Författaren har just avslutat ett manus innehållande giftiga beskrivningar av nästan alla han känner. Om romanen publiceras kommer liv att slås i spillror - så nog finns det många som har anledning att tysta honom.
Det blir Strike själv som finner Quine brutalt mördad under bisarra omständigheter. I en kapplöpning med tiden måste Strike leva sig in i en hänsynslös mördares tankegångar, en mördare olik alla han någonsin träffat på...


Vad jag tyckte:

Andra delen om Cormoran Strike och hans assistent Robin Ellacott är betydligt mer makaber och blodig än vad första boken vad. Dock utan att boken fylls med blodiga detaljer eller utmålande av makabra händelser, för man kan visa upp detta på andra sätt och här bevisa Galbraith/ Rowling att hon är en skicklig författare som behärska denna konst väl. För Men så har Galbraith lyckats behålla känslan av klassisk pusseldeckare igenom hela boken. Londonskildringarna och karaktärsbeskrivningarna är precis lika välskrivna som i första boken. Denna gång så har vi alltså förflyttat oss ifrån modellvärldens glamour och lyx till förlagsvärldens och författarnas något mindre glamourfyllda tillvaro. Strikes egna tillvaro har dock blivit något bättre sedan han löst fallet med Lula. Det finns pengar på kontot och han har rent av hittat en plats att bo på. Jag tycker också om att Robin får ta mer plats i denna bok, där vänskapen mellan henne och Strike blir en viktigt del i själva berättelsen. Sinnrik berättelse som bjuder på en hel del vändningar och oväntade händelser. Och där själva berättelsen tar tid på sig att utveckla sig, Strike och Robin får väldigt mycket att göra i Silkesmasken. Det är många personer att prata med och många platser att besöka. Sakta så dras lager efter lager bort ända tills vi står där med det relativt oväntade slutet. Underhållande läsning som jag njuter av att läsa!  Jag ser framemot att få läsa nästa del i serien.