torsdag 20 september 2012

En mörk värld



Justin Cronin, Flickan ifrån ingenstans.


FBI-agenten Brad Wolgast och hans partner Phil Dolye reser runt i USA, för militärens räkning, och övertalar dödsdömda brottslingar att skriva över sig själva till dem. På sätt så får fångarna leva men måste först arbeta och hjälpa till på ett projekt. Vad detta projekt är för något får de dock inte veta, inte ens Brad och hans partner vet exakt vad det är.

Samtidigt får vi följa en ung mamma, Jeanette och hennes lilla flicka Amy, som kämpar för att ha tak över huvudet och mat på bordet. Jeanette har trasslat till det för sig och driver nu omkring i hopp om att kunna börja om någon annanstans. Via Jeanette så får vi även lära känna Syster Lacey, en nunna som på många sätt kommer ha en betydande roll för Amys historia.

På ännu ett annat plan, lite tidigare i historien, får vi följa en grupp forskare som av någon anledning gett sig ut i regnskogarna längs Amazonasfloden. Där söker de efter några försvunna människor men de söker också efter svar på odödligheten. Ett slags mirakelvaccin som skulle kunna bota dödliga sjukdomar och ge människor evigt liv.  Denna expedition är orsaken till att Brad och hans partner i nutid letar upp ”frivilliga” till det hemliga militärexperimentet. För de "frivilliga" behövs ju som försökskaniner men vad de inte förstått är att detta medel omvandlar de "frivilliga" till något oerhört skrämmande och ondskefullt. Jag finner faktiskt att dessa nya varelser, viraler eller pyrer som de kallas i boken, skapar medlidande hos mig. De är dödliga vapen skapade av ondsinta forskare som enbart har sitt eget väl för ögonen. Men dessa varelser var en gång i tiden människor och jag kan känna sorg för dem när historien fortsätter. 

Dessa tre historier vävs sakta ihop, bl a så kommer Amy och Brads vägar att korsas vilket är det första steget mot undergången. Alldeles snart så kommer den värld som vi känner igen vara borta för alltid och livet kommer att bli en evig kamp för att överleva. Det som släpptes lös ifrån militärens hemliga anläggning innebär att människan nu blir ett bytesdjur och de har väldigt små chanser att stå emot de rovdjur som nu härskar över världen.

Vi får alltså i första delen av boken följa händelserna som inträffar innan kraschen och vi får följa med i de händelser som leder fram till själva kraschen. Det är ett intressant grepp då man ofta i dystopier hamnar direkt in i den nya världen som trätt fram efter kraschen. Man får ofta inte hela händelseförloppet före kraschen återberättat för sig innan själva fortsättningen kommer. För efter första delen så förflyttar vi oss ca 100 år framåt i tiden och vi hamnar i en koloni av människor som lever i denna nya värld. Dessa människor är ju andra och även tredje generationen människor, de härstammar ifrån de första överlevarna ifrån den tiden då det fruktansvärda hände. I denna koloni finns det en grupp unga människor som blir dem vi får följa med när de måste ge sig av på en farlig resa. Dessa människor lever avskilt och isolerat utan att veta om resten av världen med har gått under. De vet inte heller om där finns fler överlevande där ute. De kan nämligen enbart resa under dagsljus så därför kan de inte heller ta sig så långt bort ifrån kolonin. 

Flickan från ingenstans är en kompakt bok späckad med detaljer och information. Ibland blir det en aningen segt, men Justin Cronin är tillräckligt begåvad för att kunna hålla kvar sin läsare hela vägen. Han gör det t ex med hjälp av att texten ibland bryts av till dagboksanteckningar och på så sett kan han låta flera dagar försvinna snabbt förbi. Jag läser med fascination och imponeras av Cronins förmåga att skapa ett sådant driv i historien. Men jag gillar även att det mänskliga får lov att ta plats. Frågor som handlar om kärlek och vänskap, som berör vardagliga ting och svåra val får stor plats. Jag är väldigt förtjust i dystopier eftersom jag gillar att läsa om hur människan kan överlever trots att världen gått under. Om vi nu bortser ifrån vampyrliknande rovdjur och zombier som i dystopier ofta är den vanligaste orsaken till att världen inte längre är igenkännbar, så kan faktiskt den värld vi lever i gå under. Inte idag och inte imorgon men fullt orimligt är det inte att t ex en massiv naturkatastrof kan sätta allt i gungning. Och det är det som gör att jag gillar dystopier, att få följa med när helt vanliga människor försöker överleva och bygga upp sin värld igen. Justin Cronins karaktärer känns så pass äkta att jag finner dem vara helt vanliga människor. De är inga hjältar som leker Rambo eller McGyver, utan de är helt vanliga människor. Justin Cronin har skapat en fullt trovärdig historia som är otroligt spännande och väldigt fascinerande. Och trots det massiva sidantalet, ca 900 sidor, så vill jag ha mer! Som tur är så är denna bok del ett av tre planerade böcker så om en tid så ska jag kunna få fortsätta min upptäcktsfärd i Cronins spännande värld.  Och även om du nu tror att det kanske inte är en bok för dig, då vampyrer och sådant inte är din kopp te, så släpp det och våga prova. De vampyrliknande rovdjuren finns där, de är ju trots allt orsaken till att världen gått under men den egentliga tonvikten ligger dock på människorna och deras överlevnad i den nya mörka världen. 

lördag 15 september 2012

Förbjuden kärlek

Lauren Oliver, Delirium

Amor deleria nervosa är en fruktad sjukdom som dessutom är väldigt smittosam. Sjukdomen har redan förstört världen och orsakat svåra problem. Den spred sig som en epidemi över hela världen men lyckligtvis så hittade forskarna ett botemedel. Så nu blir alla på sin 18 års dag botade ifrån Amor deleria nervosa. Amor deleria nervos är helt enkelt det vi kallar kärlek. Men i denna framtidsvärld så är kärleken förbjuden och eftersom kärleken är en smittosam sjukdom får den som är obotad inte lov att vistas ute sent på kvällarna, den obotade får heller inte umgås med det andra könet på egen hand, den obotade får inte lov att röra någon annan eller skratta för högt eller gråta för mycket. Allt för att förhindra sjukdomens spridning. Människorna som är botade lever dock ett tryggt och säkert liv, noga planerat av regeringen och där även din partner är noga utvald av regeringen för att försäkra att den fruktade epidemin inte bryter ut igen.


Lena är en ung tjej och alldeles snart är det äntligen hennes tur att bli botad. Hon ser fram emot den dagen med tillförsikt och förtröstan, nu ska hon ju äntligen kunna känna sig trygg och säker. Aldrig har hon tvivlat på att regeringen gör fel eller att bli botad skulle kunna beröva dig något. Lena har ju sett på nära håll hur illa det kan gå när någon inte blir korrekt botad. Så Lena väntar med iver på sin stora dag och räknar ner dagarna. Men så möter hon Alex, och han ser på Lena som hon är en dröm. Han tränger sig in i Lenas liv och hon vill bara har mer av honom. Nu vänds allt upp och ner för Lena. Sakta krackelerar omvärlden och Lena tvingas inse att allt är kanske inte så säkert som hon trodde. Och att regeringen kanske trots allt har fel.


Det är en skrämmande värld Lauren Oliver berättar för oss om, en känslokall och steril värld där människorna känns mer som robotar än levande varelser. Människor som inte längre har förmågan att känna kärlek till någon annan och där de lever noggrant uträknade liv. Lena är en naiv och osäker tjej som växer sig allt starkare fram emot slutet. Hon vågar tänka om och bryta mönstret. Platsen vi befinner oss på är USA men det är ändå inte någon främmande plats som är helt olika dagens USA. Jag gillar hur Lauren Oliver lyckas skapa en spänning som bara stiger hela tiden och hon håller sina läsare på tå hela vägen fram till slutet. Det är en bok man fastnar i och som man omöjligen kan lägga ifrån sig. Man vill bara fortsätta läsa för att nå fram till slutet. Där finns hela tiden ett driv och Lauren Oliver är duktig på att måla upp alla detaljer på ett intressant sätt. Nu längtar jag efter del två som bör komma på svenska i januari 2013. 

Nya besökare

Jag har märkt att allt fler som hittat hit till min blogg, ni är så välkomna vem ni nu än är. Lämna gärna en kommentar! Som ni nya läsare märkt så uppdateras denna blogg inte varje dag, oftast hinner jag med en till två recensioner per vecka. Och kanske något litet inlägg med någon allmän fundering kring läsning och böcker. Om det är så att ni läser månadslistorna och ser någon bok ni blir nyfikna på, fråga mig då så kanske jag kan skriva en rec om den. 

Återigen hjärtligt välkomna alla ni nya läsare!

torsdag 6 september 2012

En episk kärleksaga i krigets skugga.

Julie Orringer, Den osynliga bron

Andras Levi är en ung man som 1937 anländer till Paris för att studera arkitektur. Han måste göra denna långa resan ifrån sitt hemland Ungern och lämnar sina bröder och sin familj bakom sig eftersom han inte har något val.  Han har fått ett stipendium på en ansedd högskola i Paris, och i Ungern finns där kvoteringar angående hur många judar som får lov att studera där. Så Andras, fylld av drömmar och hopp, reser till Paris. Paris som ju är en kulturälskande och vidsynt stad, i ett land som är öppet och fördomsfritt. Här ska Andras leva ut sitt liv och göra sig känd. På sin väg till Paris möts han på en station någonstans i Tyskland av skylten " inga judar är välkomna här" på ett litet cafes dörr. Men så är inte livet i vackra Paris, Andras är en ung man med naiva drömmar och med ett hjärta fyllt av drömmar och hopp.


Alldeles snart ska Andras liv förändras på så många sätt, det första viktiga är studierna vid högskolan och vänskapen han får till Rosen, Berkov och Polaner. Alla är de judar i exil, med en strävan efter att bli något större. Alla har de drömmar och hopp om en ljusare framtid, de bär med sig förhoppningar om att de där oroligheterna som börjar dyka upp runtom i Europa snart ska lägga sig. Det andra som händer är att Andras blir förälskad i en ung kvinna. Hennes namn är Klara, och snart inleder de två en romantisk och intensiv relation. Tiden i Paris är skimrande vacker, fylld av njutningsfyllda detaljer och har  en rosa slöja över de mindre trevliga detaljerna. Men alltför snart kommer verkligheten i fatt dem. En ondska så ofattbar att den knappt går att förstå härjar ute i Europa och den rycker allt närmare Paris. Andras och Klara måste återvända till Ungern och där hamnar de rakt in i ett helvete. Andras tvångsskickas ut i de nazistiska arbetslägerna i Ungern och de två skiljs nu brutalt åt utan att veta om de kommer att återse varandra igen.


Julie Orringer är en debutant och hon gör ett strålande arbete med sin första bok. Boken är tjock, ca 600 sidor, men låt er inte avskräckas för det. För när jag närmar mig slutet som kom alldeles för fort så vill jag ha ännu mer. Jag vill inte behöva slå igen boken och gå vidare, inte efter den omtumlande och helvetiska resa vi just varit med på tillsammans med Andras. Vi har varit tillsammans med honom när han kämpar för att överleva de nazistiska arbetslägren, där det enda som håller Andras vid liv är tanken på Klara och minnen ifrån Paris. Hoppet om att få återse sin älskade Klara är det som gör att Andras härdar ut även när ondskan mot honom är helt ofattbar. Men där finns även en vän, Mendel och de två viker inte ifrån varandras sida och de kämpar tillsammans mot ondskan i lägrerna på sitt eget sätt. I boken ryms även en stark kärlek till familjen och hans två bröder  som även de blivit ut skickade i läger. Det är en kamp för en hel judiska familj, en kamp för att inte utplånas och en kamp för att återse varandra igen.


Boken är sprängfylld av detaljer men det känns aldrig överbelastat, snarare tvärtom. Läsningen flyter på fint och man njuter av det vackra språket. Jag är även imponerad av den snygga övergången ifrån den rosaskimrande vackra tiden i Paris till det nattsvarta helvete i arbetslägren. Den övergången kommer smygande, sakta, sakta anar man att något fruktansvärt kommer hända och som läsare finns det ingenting man kan göra. Man kan inte stoppa historiens gång på något sätt,  det är bara att fortsätta läsa och hoppas att allt blir bra så småningom.  Jag fascineras även av att författarinnan lyckas fylla historien med mängder av faktadetaljer om arkitektur, balett, byggnadstilar, konst och litteratur men på ett sätt som är så snyggt invävt i berättelsen att det inte blir tunggrott eller segt. Julie Orringer har vävt in sina farföräldrars historia i berättelsen och det ger läsningen en känsla av äkthet.  Den osynliga bron är en episk roman och det är en fröjd att läsa den.

måndag 3 september 2012

Augusti

Augusti blev en välfylld månad med väldigt många böcker. Nu är det september och studier, vardag och ev praktik kommer ta upp mer tid så läsningen lär nog hamna på en mer normal nivå igen. Jag är väldigt glad över en sommar fylld av läsning och jag är även väldigt glad över att underbar börjat läsa allt mer. Det är väldigt fint att ligga tillsamman i sängen på kvällen och läsa varsin bok!  George R.R Martins bok läste jag mer än hälften av redan i våras men sedan blev den liggande ända till nu så den får väl räknas som en halv bok eller nåt.
  • Melina Marchetta, Jellicoe, Ya *****
  • Lee Child, Trubbel, T *** ½
  • Sarah Gruen, Aphuset, *****
  • Vikas Swarup, De sex misstänkta *** ½
  • Joshilyn Jackson, Visst finns det gudar i Alabama, ***
  • Dorothy Sayers, Naturlig död?, D ****
  • Peter Robinson, En förgiftad man, T *** ½
  • Ann Cleves, Döda talar inte, D *** ½
  • George R.R Martin, Kungarnas krig, Fa ****
  • Lars Kepler, Hypnotisören, D ****
  • Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan
    handskar, Kärleken del 1, *****
  • Melanie McGrath, Där ingen tidigare gått, D/T *** ½
  • Lee Child, Prickskytten, T ***
  • Ally Condie, Matchad, Ya+, *** ½
  • Christopher Paolini, Arvtagaren, Fa ****
  • Hernan Rivera Letelier, Filmberätterskan ** 

Månadens bästa:  Jonas Gardells nya roman
Månadens sämsta: Inget
Månadens överraskning:  Att det blev så mycket läst även denna månaden 
Månadens besvikelse:  Ingen direkt besvikelse.