tisdag 25 mars 2014

Tana French gör det igen!

Tana French, Otrygg Hamn 

Detta är fjärde boken av Tana French och därmed även fjärde boken ifrån och om Irland, Dublin och en polisstation där. Alla fyra böcker hänger samman men väldigt löst. En bifigur ifrån en tidigare bok blir huvudperson i nästa, såsom det är här i Otrygg hamn. Michael Kennedy Scorcher var en bifigur i förra boken Brottsplats: Faithful Place men är i denna bok huvudperson.

Scorcher blir tillsammans med sin nya partner , nybörjaren Richie kallade till en brottsplats i ett område som förr hette Broken Harbour men som nu är ett inhägnat bostadsområde. Ett nybygge som kom att avstanna tvärt i finanskrisernas tid och som nu är en plats som åter påminner om sitt forna namn. De människor som bor där är också fast där med krossade drömmar och förtvivlan som gnager sönder en inombords. Hemmet Scorcher blir kallat till innehåller en mordplats, där pappa och de två barnen är döda medan mammans liv hänger på en mycket tunn tråd. Vad är det som har lett fram till något så brutalt som detta? För Michael blir återvändandet till Broken harbour en obehaglig påminnelse om den tid då stället var en badort, personliga påminnelser om hans egna tragiska liv.

Jag dras in i denna boken direkt och sedan är jag fast ända fram till slutet, helt överrumplad över Tana French skicklighet i att bygga upp en spänning med få ord och med ledtrådarna klurigt dolda. Hennes sätt att väva fram den hopplöshet som vilar över Broken Harbour, gråheten som klibbar fast vid allt som finns där ute, förtvivlan över drömmar som försvunnit samtidigt som pengarna tagit slut är så skickligt att jag faktiskt får en hel del ångest. Jag tänker mig själv fast i ett bostadsområde, i broschyren en riktigt drömplats med goda grannar, ett aktivt centrum med fik, affärer, dagis och umgängeslokaler. Havet finns precis runt hörnet, husen är stora och vackra. Här vill man kanske börja bygga sin familj, här kan barnen få frihet och trygghet. Men sedan sitter man fast i ett hus som i princip ramlar i sönder bit för bit, området är fullt att byggarbetsplatser och byggställningar, vissa hus är färdiga medan andra är bara skelett, leran finns överallt i hela området och centrumet är inte ens påbörjat. Men du kan inte lämna ditt hus då du faktiskt köpt det för alla dina besparingar och byggherren och byggfirman har gått upp i rök. En otroligt kvävande känsla, en sådan förtvivlan över att vara fast. Så finkänsligt är dessa känslor berättade att man känner tragiken och man lider med personerna.  Brottet i sig är även det av stor vikt naturligtvis, det är ett ohyggligt brott men lika stor vikt läggs vid just finanskrisens spår och innebörd för den vanliga enkla människan.

Tana French är även mycket duktig på att skapa komplexa och intressanta karaktärer, Scorcher är en mycket fascinerande person och jag trivs med att umgås med honom. Hans bakgrund spelar stor roll på många sätt och det är intressant att läsa om hans relation eller rättare sagt hans försök till relation med sin nya partner Richie.  Jag gillar verkligen Frenchs sätt att berätta om sina människor, de känns äkta och trovärdiga.

Så Tana French lyckas för fjärde gången att leverera en helt enastående berättelse med hög kvalitet!

Jag längtar redan efter Tana French nästa bok, om tid finns tror jag nog att en omläsning av hennes första bok kan bli aktuellt. Kära Sambon har den hemma just nu för läsning. 



En gotisk spökhistoria i nytappning.

Susann Hill, Kvinnan i svart.

Arthur Kripps är en ung lovande advokat med en fast tjänst på en välkänd advokatbyrå. Han hoppas innerligt att han en dag ska få en högre lön och kanske rent av bli delägare. Han vill kunna gifta sig med sin unga fästmö Stella och bilda familj. En dag får han ett uppdrag, hans ska bevista änkan Drablows begravning och därefter ordna hennes papper som finns i dennes hem. Ett enkelt uppdrag som även innebär en kortare resa ut på landet, Arthur Kripps ser framemot sitt arbete och tror att det kommer vara avklarat på ett par dagar. Men när han väl anländer till byn där huset finns inser han att där är något mer dolt hos änkan och huset än vad han förstått. Eel Marsh House visar sig vara en mardrömsplats där inget blir som Arthur Kripps tänkt sig.

Med denna bok blev så att jag såg filmen först och läste boken sedan, något som är högst ovanligt för mig. Men när jag såg filmen visste jag inte att den var baserad på en bok. Susann Hill har här skapat en roman som har många toner av en traditionell gotisk spökhistoria ifrån mitten av 1800-talet men boken är skriven i vår tid, ca 1983 men utgiven på svenska först nu. Det är genomgående en kuslig stämning i berättelsen där det otäcka smyger sig på, det kastar sig inte ut ifrån boksidorna utan det finns bara precis i ögonvrån. Man anar det otäcka, man hör knarr i trappan, dörrar som bör vara stängda är det inte och så kvinnan i svart då.  Filmen i sig var otäckare på det sättet att den hade en del hoppa-högt-i-soffanscener. Men även boken i sig har många fina kvaliteter, jag gillar verkligen de finstämda miljöbeskrivningarna. Jag kommer på mig själv att lyssna efter konstiga ljud medan jag läser boken. Jag gillade även den klassiska öppningen i boken, en julafton, familjen är samlad, en öppen brasa, vinden ryter utanför och dimman är tätt, ett perfekt tillfälle för en spökhistoria! Sedan den inledande scenen i den lilla byn Arthur åker till, lantlig idyll, gemytligt värdshus, bondmarknad och solsken, detta skapar en bra start inför det mer otäcka som kommer sedan. En underbar berättelse som gav kalla kårar och en mersmak inför Hills andra böcker.

Måste även nämna lilla Spider, den trofasta hunden, hon är utmärkt i boken för när hennes ragg reser sig och morret kryper ut mellan hennes tänder då ökar ens egen puls kraftigt kan jag säga!

Årets Alma pristagare!

Alma priset är ett pris som går till författare inom barn och ungdomsböcker. I år går priset till Barbro Lindgren! Härligt tycker jag då Barbro Lindgren är en duktig författare som påverkat många barn, även mig själv genom sina böcker såsom tex Loranga, Masarin och Dartanjang Läs mer om priset och årets pristagare Här.

fredag 21 mars 2014

Till minne av Alex

Idag avviker denna blogg en smula ifrån sitt egentliga innehåll och bli en aningen privat. Men idag är en sorgens dag i vårt hem, idag minns vi vår älskade Alex som för ett år sedan rycktes bort ifrån oss alltför tidigt. Alex var vår Svarta fara, Mr Cool King och vår goa Fisen. 11 år fick vi tillsammans, akut njursvikt tog honom ifrån oss och lämnade oss med ett Alex format hål i våra hjärtan.  Här kan du läsa om Alex.


onsdag 19 mars 2014

Bokhögar

Bokhögar av olika slag är nog något som förekommer i de flesta läsares hem tror jag. Jag själv har alltid fyra högar som ligger staplade på olika platser runtom i huset. Dessa högar har funnits med mig i många år men aldrig samma innehåll såklart. Innehållet skiftar runt hela tiden, så fort någon är utläst så tillkommer en annan, ibland flyttar en bok över från en hög till en annan hög ett tag, ibland växer en hög utan att någon försvinner ifrån den, det är ett evigt kretslopp mellan mina små bokhögar. Jag är faktiskt rätt förtjust i dem, jag blir glad när jag ser dom och klappar lite på dem ibland. 

Förr kunde jag bli stressad över dem men inte numera, de blir lästa när jag hinner. Även om man lätt kan tro att jag inbillar mig att dygnet har 48 timmar och inte 24 när man ser mina högar. De är mina måbra-högar faktiskt, högar där jag kan plocka valfri upplevelse och få en stunds avkoppling, jag kan finna en bok som kräver lite mer av och ger mig stimulans genom att utmana mig, jag kan även finna rena verklighetsflykter till okända världar och magiska ställen. Här kommer då mina tre högar, jag har en hög till som dock inte kom med i bild och det är den hög med böcker som är mest aktuell just nu, alltså den hög med böcker jag läser mest i just nu. Den högen består av Stephen Booth, Svart som synden, John Boyne, This house is haunted och sedan är det Judith Schalansky, Atlas över avlägsna öar. Just nu har jag även en hög med diverse trädgårdsböcker hemma, mest praktiska handböcker om beskärning av buskar och sådant.

Hög 1: Denna hög består alltid av låneböcker, och är en salig blandning som ständigt skiftar form och innehåll. Jag lånar väldigt mycket böcker på bibblan, det är enda sättet för mig att upprätthålla mitt läsande utan att gå bankrutt =)




Hög 2: Består av nya böcker blandat med hyllvärmare som jag vill läsa just nu. Detta är då mina egna böcker. Geim är förvisso Kära Sambons reainköp men jag tror nog att även jag kommer läsa den så småningom.


                           
Hög 3: Detta är min hög med alla de böcker som det bara är små snuttar kvar att läsa, men av okända/oklara anledningar har de blivit satta på vänt. Jag har i veckan minskat denna hög faktiskt med två böcker, känns bra att läsa klart. Denna hög kan väl ge lite stress över att man inte avslutat en bok. Känns liksom inte bra att låta något lika oavslutat.

                                                         


                     
                    







tisdag 18 mars 2014

3* Booth

När jag upptäcker en ny författare, speciellt inom deckare, som skrivit en lång serie med böcker brukar jag alltid sluka alla hens böcker.  Inte riktigt alla kanske för efter ett tag så kommer känslan av övermättnad och man måste få paus lite innan man fortsätter.

Men jag gillar verkligen att få läsa om samma människor och uppleva samma plats, att ständigt komma på besök i författarens fiktiva värld. Så är även fallet här med Stephen Booth, Under de senaste 1 och ½ månaderna har jag läst fyra st, del 4-7,  i hans serie med den hemmakära Ben Cooper och den hårda Diane Fry. Måste även nämna Gavin Murfin ( stavning? I mitt huvud döper jag faktiskt om honom till Muffins!), han är en så underbart skön biroll med sitt ständiga ätande! Istället för att skriva tre recensioner/omdömen av de böckerna blir det här en trippelrec i kortare format. Inte för att böckerna är dåligt och inte förtjänar ett längre omdöme, utan för att min tid är knapp och studierna tar upp alla energi. Och jag vill inte halka efter med mina utlästa böcker. Jag rekommendera böckerna starkt för alla de som gillar brittiska deckare av riktigt hög standar med ett rikt persongalleri, fascinerande miljö och kluriga mordgåtor, allt berättad i lite långsammare tempo med mindre action och blodiga scener. Denna serien vinner helt klart på att läsas i ordning då en hel del av behållningen utav dem är att få följa Ben Cooper och Diane Frys privata liv som vävs in i historien på ett riktigt snyggt sätt. På ett sätt som inte alls stör utan istället bidrar till den höga standaren som böckerna har. Du bör då börja med Svarta hunden.

Stephen Booth, Ett sista andetag

 Handling: Mansell Quinn, livstidsdömd för mordet på sin älskarinna kommer ut efter 15 år bakom galler. Hans exhustru hittas mördad och sen är jakten igång efter honom.Ben Cooper och Diane Fry får mycket att göra då det verkar som Quinn är ute efter alla de som ansåg att han var skyldig. Han själv hävdar att han är oskyldig.
Omdöme: En spännande berättelse om hämnd och om vad som egentligen hänt. Platsen är återigen Peak District med alla de underbar miljöskildringarna. Trovärdiga personteckningar som känns levande, älskar verkligen den speciella relation arbetskollegorna Cooper och Fry har. Älskar Coopers stora kärlek till sin hemplats. Gåtan i sig, själva intrigen är också den intressant och mörk.

Stephen Booth, Dödens plats

Handling: En anonym röst lämnar meddelande på polisens telefonsvarare, där talar rösten om döden och att någon snart kommer att dö igen. Först tolkas det som ett sjukt skämt men när en ung kvinna försvinner blir allt annorlunda. Diane Fry får ta på sig ansvaret för fallet. Ben Cooper arbetar samtidigt med att försöka fastställa identiteten på de skelettdelar som hittats ute i skogen. Ju längre tiden går desto fler koppling mellan de två olika fallen.
Omdöme: En mörkare historia än den förra boken, mycket gåtor och en skarp intrig som känns riktigt obehaglig. Persongalleriet är lika trovärdigt denna gången, vissa av de karaktärer som är med i boken är riktigt obehagliga. Samma underbara miljöteckningar.  Underbar läsning.

Stephen Booth, I Skydd av mörkret 

Handling: Två fall inträffar samtidigt i Peak District. En brand där en ung mamma och hennes två söner dör. Dels en äldre kvinna, något av en enstöring hittas ihjälskjuten. När Cooper och Fry börjar nysta på varsitt håll inser de snart att de båda fallen är mycket större än vad den anat ifrån början.
Omdöme: Återigen en välskriven berättelse med mörka undertoner, dock blev jag inte lika förtjust i denna. Jag upplevde den som något rörig  och jag tyckte den emellanåt kändes lite för osannolik. Men i grund och botten är det fortfarande en gedigen deckarhistoria som är spännande och som innehåller precis alla de rätta ingredienserna. Kanske var det att historien hade grenar utåt till Europa som gjorde att jag kände mindre för denna historien? Jag vill ha mina Boothdeckare placerade i Peak Distric och ingen annanstans, lite som Ben Cooper själv vill ha det.





söndag 16 mars 2014

Ojdå!

Jag skriver denna lilla blogg enbart för min egen skull, jag vill inte kalla mina omdöme om böcker för recensioner utan de är just omdömen. Mina tankar och känslor kring de böcker jag läser. Men jag har på sistone märkt en ökning av besökare här på sidan vilket känns både skrämmande och väldigt roligt. Allra roligast är att bl.a. ett förlag länkat hit och att en författare skrivit ett inlägg, förvisso förra sommaren om jag förstår det hela rätt dock så har vissa ändring kring min bloggs statistik gjort att jag har mer koll på vart i cyberrymden som min blogg befinner sig! Författaren är Ola Wikander, länk här till inlägget och det gör mig så fånigt glad faktiskt. Jag gillade verkligen hans bok Serafers drömmar och längtar efter fortsättningen.

Så meningen med detta inlägget är att jag skulle vilja ha mer kommentarer ifrån alla ni nya läsare, det hade varit så roligt om man kunde få lite kontakt mer er och höra vad ni tycker och tänker om min blogg och mitt skrivande här.

fredag 14 mars 2014

Jaha ja, ännu en boknyhet!

Skulle kolla in en länk i ett annat inlägg och fick då besöka Brombergs förlags hemsida. Där möts jag av en stor bild med nyheten av att Majgull Axelsson kommer med nu bok! Härligt tycker jag då jag verkligen gillat hennes tidigare böcker. Dock har jag ännu inte läst hennes senaste, Moderspassionen men den får med åka upp läslistan. Dock kommer hennes nyaste ut nu den 17 mars, men ändå trevligt att veta att den finns.


Hemligheter, Selkies och ett B&B i vacker miljö!

Elisabeth Gifford, Secrets of the Sea house

Ruth och Michael har hittat sitt drömställe, en övergiven prästgård belägen på en av öarna ute på Yttre Hebriderna, området heter Scarista.  Det vackra huset är nedgånget och i stort behov av omsorg. Här känner de båda att de hör hemma, de får genast en känsla av tillhörighet. Ruth själv har ett svårt trauma bakom sig, med en svår förlust som följd.  Här kan de komma till ro och bygga sitt B&B.  Men så en dag under golvet i ett av rummen hittar de en liten låda med ett babyskelett. Ett skelett som saknar ben men som har en lång sjöjungfrus liknande fena. Vem var den lilla? Och varför är hon begravd just där? Samtidigt som vi läser om Ruth och Michael vars historia utspelar sig 1992 så förflyttas vi även bakåt i tiden. Året är då 1860 och prästen Alexander Ferguson har precis börjat sitt första arbete på Scarista. Han är en ung man som även har ett djupt intresse av något som kallas
 selkie *. Han tror att han själv är ättling till en selkie. Hans forskning är dock något utskrattat och han får offra mycket för den. I vissa kapitel kommer även Alexs hushållerska till tals, Moira, som även hon har en stark berättelse att tala om. 

Det är en lättsmält och trevlig bok med många vackra miljöbeskrivningar. Yttre Hebriderna verkar vara en fantastisk plats med en enastående natur. De tre berättelserna löper fint in i varandra, jag kan väl känna lite att det var emellanåt lite löst mellan byten av tidslinjer. De kändes inte riktigt som de hängde ihop. Men det är bara en liten bagatell för i övrigt var detta en välskriven och angenäm läsning. Personerna känns trovärdiga och äkta. Michael och Ruths relation är kärleksfull och vacker. Ruths problem gör dock att jag ibland blir lite irriterad över hennes sätt att resonera men i slutänden är även det en bagatell.  Beskrivningarna av Sea House är helt enastående, jag skulle absolut inte tacka nej till att besöka det. En riktigt bra debutbok och jag är även nöjd med att jag läst ännu en hel engelsk bok!







* Jag hade innan jag läste denna boken aldrig hört talas om Selkie men tydligen är det en form av folksaga/legend/myt som är vanlig just i Skottland, Irland och även Färöarna.I boken i sig omnämns även samer som en del i selkiemyterna. En selkie är en man eller kvinna som även till hälften är en säl. De lever i haven men kan även komma upp på land där de då klär av sig sin sälklädnad. De är vackra varelser men kan också vara mycket farliga. Wikilänk till mer fakta. Mycket intressant att få lära sig något nytt och vad man kan utläsa av efterordet så har författaren gjort en gedigen faktasökning och undersökning kring selkie innan hon skrev själva boken. Mycket trevlig gjort tycker jag, det ger en annan känsla när man läser boken.

Bokcirkel

Susanna Alakoski

Denna bok läste jag tillsammans med vårt biblioteks bokcirkel, i ett upplägg som innebar tre träffar och boken delad i tre delar. Det var en helt ny upplevelse för mig men en upplevelse som definitivt gav mersmak. Det var givande att höra vad de andra tyckte och funderade över, sedan tog man med sig deras tankar och frågor inför nästa del av boken vilket gjorde att läsningen fick ett vidare perspektiv än om jag läst den enbart tyst för mig själv. Alakoskis bok är nämligen en bok som är riktigt tung att läsa och det var skönt att prata om den under tiden man läste den. 

Handlingen i korthet är att det är en berättelse om två syskon, Sami och Anni. Två syskon som växer upp i ett trasigt och fattigt hem. Ett hem där flaskorna ständigt klirrar och töms. Det är en utsatt miljö och bara en av de två tar sig ut helskinnad på andra sidan. Anni är den som reder sig bäst. Sami hamnar i fel kretsar och blir missbrukar. Vi får följa deras innerliga, kärleksfulla, svåra och såriga relation. En stark roman som känns i magen.

En härlig nyhet!

Via Bokhora så får jag veta att John Ajvide Lindqvist ska släppa ny bok! En mycket trevlig nyhet även om man måste vänta ända till september innan den släpps. Dock innebär det att jag kan läsa ikapp mig på Lilla Stjärna som jag av helt obegripliga skäl ännu inte läst. Här kan läsa mer om boken, vilket verkar vara en helt fantastisk skräckberättelse!

tisdag 11 mars 2014

En israelisk kriminalhistoria

Dror Mishani, Utsuddade spår 

 Den sextonårige Ofer försvinner ifrån sitt hem, som är ett lugnt förortsområde i Tel Aviv. Han lämnar inga spår efter sig och där verkar inte finnas någon förklaring till varför han har försvunnit. En privatlärare vid namn Ze´ev som bor i samma hus och som haft Ofer som elev börjar lägga sig i utredningen. En utredning som kommissarie Avraham Avraham har hand om.

 Jodå, kommissarien heter just så men vill helst kallas vid Avi. En vanlig kommissarie vid den israeliska polisen, en enkel man som gillar att titta på Law and Order, för att det är så roligt att hitta alla felen i serien. Han har lite dålig kontakt med sina föräldrar, han promenerar gärna och han gillar att fundera över saker och ting. Avi är i medelålder, en lätt grå man som inte är speciellt ovanlig på något sätt. Han gör fel i denna utredningen och han följer fel ledtrådar. Men det är just detta som en stor styrka i boken, för ja det är en israelisk deckare som utspelas i Tel Aviv men det känns ändå så vanligt. Så ordinärt på något sätt, för vardagen där är ju faktiskt likadan som vår vardag här.  Det är en långsamt berättad historia, inga actionscener direkt utan historien puttrar på i maklig takt. Ledtrådar följs upp, avslutas och förändras. Jag gillade verkligen Utsuddade spår, jag fick en känsla av gamla pusseldeckare när jag läste den. Sådär som Agatha Christie hade kunnat skriva.  En läsupplevelse som kändes nytt och fräscht, en trevlig kontrast mot alla de där andra hårda, mörka och actionfyllda deckare jag ofta läser.  Språket är härligt och lättsmält att läsa med en lågmäld ton. Det märks att författaren har gedigna kunskaper i litteratur, många referenser till olika verk främst anglosaxiska böcker. Jag ser framemot del två i serien om Avi.

En mellanbok

Denise Mina, Red road

Den fjortonåriga Rosie lever ett mycket tufft liv, hon bor på ett av Glasgows barnhem, hon utnyttjas av sin sk pojkvän som egentligen är hennes hallick. En natt går något helt fel och en tragedi inträffar. Sedan går det femton år framåt i tiden, ett mord har inträffat i det nedgångna området Red Road och polisen Alex Morrow ska vittna i rättegången i ett fall som verkar solklart. Men det kommer visa sig vara mycket svårare än så, med förgreningar som sträcker sig långt upp i maktens korridorer.

Nu är det ett tag sedan jag läste ut denna bok och en del av innehållet är idag en aningen vagt. Jag minns att jag tycket den var välskriven precis som Minas böcker brukar vara men att jag ändå upplevde den som tunn. Tunn både i omfång och i själva historien.  Denise Mina är en mycket kunnig författare och jag har verkligen gillat hennes tidigare böcker om Alex Morrow, även om jag ändå haft en aningen svårt för henne. Nu när jag läste denna så höll jag samtidigt på med Stephen Booth och av någon anledning blandade jag hela tiden ihop Alex med Booths Diane Fry. De andra personerna i boken får jag inget grepp om, de är vagt beskrivna och jag får ingen känsla för dem alls. Visst är det väldigt bra att Denise Mina inte räds att skriva om de svåra sociala problemen som finns i samhället, det är mörka böcker detta och det är rätt otäckt att läsa om Rosie. Men det fungerade inte hela vägen denna gången.

onsdag 5 mars 2014

Riktig Underbar fantasy!

Robin Hobb, Mördarens lärling

Jag är mycket förtjust i riktigt Fantasy, sådandär fantasy som utspelas i världar som är helt påhittad, där det finns underliga växter och träd, där det vimlar runt människor, alver och andra märkliga varelse, där miljön känna främmande och lockar en till att vilja utforska ( Varje fantasybok bör vara försedd med en tilltagen karta, gärna ordlistor och annat nördigt längst bak i boken för att få ännu mer detaljer. Jag är barnsligt förtjust i detaljer!). En fantasy kretsar ofta kring en eller flera huvudkaraktärer som ofta är omedveten om att allt kommer förändras för honom/henne, det är en kamp mellan gott och ont, ofta är det en lång resa av något slag med, dessa ingredienser brukar vara standaren kring en fantasybok.

 Men vissa författare lyckas förvalta dessa ingredienser och skapa något som är helt magiskt och enastående. Robin Hobb räknas definitivt som en av dom författarna. Det var på Feuerzeugs blogg ( en mycket välskriven och trevlig bokblogg) som jag fick nyss på Hobb och dennes serie böcker. Jag har läst en hel del fantasy genom pren, en del gammalt såsom Katharine Kerr med hennes Deverryserie ( bara läst de 3 först för många år sedan, läste nyligen om del ett) Elisabeth Moon, med hennes Sagan om Paksenarrio, J.R.R Tolkien, Sagan om Ringen serien plus en hel del annat. På senare tid har jag läst och gillat bla Ola Wikander,  Patrick Rothfuss, Christin Cashore. Men det är svårt att få tag på riktigt bra fantasy översatt till svenska, mycket frustrerande när man längtar efter att få försvinna bort till något magiskt land. Men då jag börjat läsa på engelska nu så är utbudet så stort att man nästan blir lite ängslig!  Om vi då återvänder till Robin Hobb, så var det så att efter jag läst om henne på Feuerzeugs blogg så gick jag direkt till bibblan, hittade del ett, gick hem, slukade den, återvände till bibblan.....Men inte någon del två alls där, den fanns inte helt enkelt och det fanns bara delar av resten av serien, inte alla. Så då återstår bara att vända till engelska, där jag via Feuerzeug fått hjälp med och förklarat för mig att engelska inte ska vara alltför svår. Nu ska jag enbart se till att den tar sig hit också via någon trevlig liten bokhandlare!

Om vi nu återgår till det som inlägget egentligen skulle handlar om innan jag svävade ut i en ganska så långt sidospår, nämligen Robin Hobb och den första boken i serien om Fjärrskådarna. Serien är lång och består av olika historier. Vi har då denna första triologin om Fitz, sedan kommer en mittentrilogi som utspelas i samma värld dock men med andra personer, sedan kommer ännu en triologi där vi återträffar blanda annat Fitz. Sedan finns där några delar till tydligen, jag har ännu bara satt mig in i de där första.

Bok ett då, Mördarens lärling på svenska, den var precis sådär magiskt bra som jag vill ha min fantasy. Ett främmande land, beskrivet i detaljer men ändå inte genom att skriva läsaren på näsan hela tiden. Vissa saker är ju bara så att säga självklara och allt måste inte förklaras in i minsta lilla detalj, utan kan beskrivas via karaktärer/händelser som gör att vi som läsare ändå förstår sammanhanget. Här är landet De sex hertigdömena, det är Kung Slug som härskar och han har tre söner. Till borgen Bockborg där kungen och prinsarna bor kommer en dag en bonde, med sig har han en pojke på 6 år, han är en av prinsarnas oäkta son säger han och går sedan sin väg.  Den lille pojken får snabbt lära sig sin plats i hovets underliga värld, han får en beskyddare hos stallmästaren Burrich till hans fars hästar och hundar. Pojken kommer speciellt bra överens med hundar, han har en märklig förmåga att kunna förstå dem och tala med dom. Det är pojken, Fitzs uppväxt som är det centrala i denna första delen, en historia fylld av äventyr, vänskap, skolgång med en lönnmördare blandat med en furstes utbildning och att lära sig förstå människor och hur det är med relationer. Fitz får utstå en hel del hånfulla ord och spott och spe pga att han är den han är.  Hobbs värld är även skönt jämlikt, på ett snyggt sätt vävs feminism in i berättelsen och där sexistiska händelser lyfts fram utan att störa. Även de andra karaktärerna är otroligt välskrivna och de känns trovärdiga. I Hobbs värld kan även kvinnor vara starka karaktärer, de kan vara soldater eller drottningar om det råkar vara så.  Fitz känns så äkta som karaktär, jag hade rent av tårar i ögonen vid ett par tillfällen för hans skull ( Nosen tänker jag främst på!)  Det finns även en riktigt skön humor i boken så jag emellanåt brister ut i ett fniss. Jag älskar verkligen Hobb och hennes sätt att skriva, jag mår bra av hennes böcker då de ger mig en total verklighetsflykt av helt magiska mått. Så nu ska jag bara då se till att få hem resten av böckerna. Jag tror rent av att om jag nu ändå ska köpa böckerna att jag beställer både bok 1 och bok 2, kan börja läsa om ettan på engelska kan nog vara ett bra knep.

måndag 3 mars 2014

Amy och Nick

Gillian Flynn, Gone Girl

Amy och Nick är det lyckliga paret, paret som har allt och där livet är ständigt rosenskimrande. De lever ett fartfyllt liv i New York med många vänner och spännande jobb. Men så blir Nick uppsagd ifrån sitt jobb och de bestämmer sig för att flytta tillbaka till Nicks hemstad i Missouri. Nicks mamma är sjuk i cancer, hans far är på väg in i demensens dimma. Nick skaffar sig en bar tillsammans med sin syster Go. Men trots allt blir livet inte bra, Nick och Amy börjar gräla och livet känns alltmer svårt. På deras femte bröllopsdag försvinner Amy spårlöst, ett vardagsrum är i oordning och där är små blodspår i köket. Men det är allt. Misstankarna faller så småningom på Nick, han har ju faktiskt inget alibi för den dagen. Amys egna dagbok som utspelar sig fram till dagen då hon försvinner som vi får ta del av samtidigt som vi läser om hennes försvinnande ur Nicks synvinkel ger oss en helt annan bild av Nick än vad han själv berättar om.  Men är det verkligen så? Eller vad har hänt egentligen?

Jag slukade denna boken, jag läste febrilt och jag var stum av beundran inför Gillians Flynns fantastiska sätt att berätta en historia. Steg för steg leder författarinnan oss igenom denna mörka labyrint där vi trots allt hela tiden går vilse och där man ständig finner sig stående med förvirring inför utvecklingen. Detta är en mörk berättelse med en ständig underton av att något är riktigt riktigt fel. Samtidigt är boken även lättläst med ett ständigt driv och med en vass ironisk humor. Jag njöt verkligen av boken och av historien i sig. Flynns karaktärer känns så trovärdig och de känns äkta på många sätt, emellanåt lite stelbenta men jag gillar verkligen hennes sätt att beskriva sina personer.

  Slutet hade jag dock anat mig till men som jag ända in i det sista bönade om att det inte skulle bli så. Slutet känns så vansinnigt fel och jag vill mest slå på boken lite för det. Men samtidigt kanske det ändå är passande, det där slutet.

Jag hade kunnat skriva så mycket mer om denna boken men då skulle jag förstöra väldigt mycket av er läsning av den. Där är många nyanser i boken och under ytan på den perfekta kärlekshistorien döljs ett oanat mörker som Flynn återger så exakt att man ryser längs hela ryggraden.

lördag 1 mars 2014

Februari

Månadens bästa:  Robin Hobb, Mördarens lärling. Riktigt välskriven fantasy, något jag letat efter länge och längtat efter att läsa.
Månadens sämsta/mindre bra/ besvikelse:  Att Robin Hobbs böcker inte längre säljs eller finns tillgängligt på svenska.
Månadens fakta:  Två kakböcker, båda med historiska spår. Plus ytterligare en fågelbok blev utläst, Kaxiga fåglar, Brutus Östling & Staffan Ulfstrand
Månadens finaste: Eowyn Ivey, Snöbarnet. En vacker kärleksaga som utspelar sig i Alaska
Månadens engelska: Ellen Gifford, The Sercret of the Sea House. Mycket spännande bok som handlar om en gammal prästgård och om selkies, alltså sk sälmänniskor!
Månadens intressantaste: Bokcirkeln och boken av Susann Alakoski. En intressant upplevelse, mer tankar kring detta kommer snart.
Månadens antal: På något vis har jag lyckats läsa 14 st böcker i februari! Jag fattar inte riktigt hur detta kan ha gått till då jag lägger väldigt mycket tid på de där tre böckerna av Söderberg, Machiavelli och Dostojevski. De läser jag för skolan och ett arbete där.  Och att många av böckerna även är annat än deckare eller annat lättsmält är också det en förvåning.

Nytt ifrån Lauren Oliver

Jag sitter här och slösurfar lite, läser lite bokbloggar, hamnar på Sagan om sagornas blogg och ser att Lauren Oliver ska komma med nytt! Författaren som skrev den underbara Delirium serien har skriva hela två nya böcker! En för young adults vid namn Panic som verkar utspelas i normal tid, verkar kretsa kring någon form av tävling. Men den verkar vara väldigt bra så hoppas den kommer ut på svenska annars får jag ta den på engelska.  Sedan ska Lauren Oliver även komma ut med sin första bok för vuxna, den ska dock inte komma förrän till hösten på engelska då. Den heter Rooms och verkar handla om två spöken som besitter ett gammalt hus. Mycket trevliga nyheter!