måndag 27 februari 2017

En liten fyndhög!

Jodå, idag har jag handlar lite på bokrean! Bibliotekets bokrea! 9 stycken böcker blev det plus en cd-skiva med David Lindgren. Totalt fick jag betala 40 kr =) Ett rimligt pris och många av böckerna såg helt nya ut. En del av böckerna är även till min sambo. Så nöjd och glad jag är nu, känns riktigt fint att kunna unna sig även när man inte har en stor plånbok.

Det blev följande böcker:

  • Ursula K.Le Guin, Trollkarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Atun och Den yttersta stranden. Detta är en fantasyserie som jag länge tänkt läsa då jag hört mycket gott om den. Känns lite som en väldigt klassisk fantasy som jag länge velat ha så det känns som ett bra köp
  • Elisabeth Östnäs, Feberflickan. En skräck/rysare som jag hört mycket gott om och som jag tror skulle passa mig bra.
  • Ryan Gattis, Sex dagar. En dokumentär bok om upploppen i Los Angels 1992. Denna är till min sambo, han gillar just denna sortens av böcker väldigt mycket. Boken ser inte ens ut som den blivit läst!
  • Margret Drabble, Riken av guld. Detta är högens wild-card. En okänd författare för mig men baksidetexten lockade mig. 
  • Nicole Krauss, Det stora huset. Jag älskade Kraus bok Kärlekens historia men ännu inte läst något mer av henne. Så denna tror jag kommer passa mig bra.
  • Lars Andersson, De våra. En kriminalhistorisk roman som jag hört en del bra om och som jag tror att både jag och sambon kommer att gilla.
  • Dennise Lehane, Ett land i gryningen. Både jag och sambon är väldigt förtjusta i Lehanes böcker men just denna bok har vi ännu inte läst. Första boken i en serie och jag tror den kommer ge en trevlig läsupplevelse.
( Cd-skivan med David Lindgren är inte med på bild, vi började lyssna den i bilen på vägen hem och där blev den kvar! )





Och så här kan det se ut när man försöker fota en bokhög när man har en katt som absolut vill att man ska sluta fota så att han kan hoppa upp i famnen på en. Mio är en katt som älskar att bli omkring buren på och ska jämt vara uppe i famnen på en.



Olyckornas tid av Moira Fowley-Doyle

Moira Fowley-Doyle, Olyckornas tid

Handling:
"Vi höjer glasen för olyckornas tid för den underjordiska strömmen där själarna sjunker för blåmärken, hemligheter, minnen och spöken i ännu en skål för flodens väg."

Det händer vid samma tid varje år. Bulor och blåmärken, skärsår och stygn, lungor som fylls av vatten. Så länge sjuttonåriga Cara kan minnas har olyckornas tid varit en del av hennes liv. I oktober varje år drabbas hennes familj av mystiska olyckor: skrubbsår, brutna ben, plötsliga dödsfall. Tragedier som förföljer Cara, systern Alice och styvbrodern Sam, men som ingen vill prata om. Olyckornas tid är här, och varje hemlighet är en möjlig olycka. Men det här året börjar Cara ställa frågor.


Vad jag tyckte:
Olyckornas tid är en nattsvarta saga om en trasig familj och deras kamp för att överleva. I en skimrande vacker saga med mörka monster så återger vår huvudperson Cara tiden som kallas för Olyckornas tid. Skiftet mellan det vardagliga och verkliga och det magiska mörka är sömnlöst och emellanåt vet man inte riktigt själv heller som läsare vad som är verklighet och vad som är saga. På ett utsökt språk som vibrerar av känslor och liv så får vi följa syskonen under en tid som kommer att kulminera i något alldeles fruktansvärt. När sanningen så småningom uppdagas får jag en klump i magen och tårar i ögonen. Jag anade mig till vad som doldes bakom det sagoskimrande försöken att göra verkligheten hanterbar. Men jag anade inte hur illa det egentligen var.  När bubbelplasten som mamman virat in hela huset med äntligen spricker så gör den det ordentligt. När orden väl börjar bryta sig igenom så gör de det med full kraft.

Olyckornas tid är en smärtsam historia som ändå sjunger av vacker magi. Jag njuter av varje ord och älskar det böljande språket som dansar fram längs sidorna. De poetiska slingrande vägarna som vi måste ta för att nå fram till slutet passar så väl ihop med både berättelsen och med Cara. De tre syskonens starka kärlek är så finstämt återberättat och om den förbjudna kärleken lyfter författaren fram med en ömsint och varsam hand. Samtidigt så finns här ett kusligt stråk av något övernaturligt och obehagligt, den slingrar sig fram genom texten och får mig att rysa till emellanåt. En trolsk känsla bildar en fin kontrast  med det vardagliga livet med skola och tonårsproblem.

Jag kan varmt rekommendera denna lilla pärla till bok, läs och njut!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Prickiga Paula,  Bokpandan och Iheartfantasy

söndag 26 februari 2017

Diligentia: Det är inte så lätt som du tror av Eva Holmqvist

Eva Holmqvist. Diligentia: Det är inte så lätt som du tror

OBS: Detta är bok två i en serie, första boken heter Kedjor känns bara när du rör dig så det kan
eventuellt förekomma spoilers här nedanför.

Handling:
Det blir inte alls som Mela tror när de landat på planeten. Som kapten skulle hon förändra allt till det bättre, men förändringarna går inte tillräckligt snabbt och det hon gör motarbetas.

"Det är inte så lätt som du tror att ändra människors tankar", säger Kronos.

När hon väl inser att han har rätt är det alldeles för sent...

Vad jag tyckte:
Det är inte så lätt som du tror är en mycket talande titel på andra boken i serien Diligentia för det är precis så det är. Det är inte så lätt att skapa en förändring i något som sitter så djupt rotat som en religiös övertygelse. I detta fallet så försökte några ungdomar i första boken att skapa en förändring och det blev till slut en drastisk nödlösning då de blev tvingade att landa skeppet. Det heliga skeppet som för evigt skulle sväva igenom rymden och alltid se efter sin församling har alltså blivit nedtvingad på en planet. De allra flesta av den äldre generationen kan inte se hur det någonsin ska komma något gott utav detta och de kämpar hårt för att få församlingen att återigen bli trogna Det heliga skeppet. De yngre så som Lola och Pellas samt Mela försöker dock istället skapa utrymme för ett alternativ. Men som titlen säger så är det inte så lätt som man tror. Förändringar är svåra att skapa och framförallt i ett så strikt religiöst samfund som bildats ombord på skeppet. Just detta är något som jag verkligen gillar med boken att författaren skapar en frågeställning kring denna religiösa övertygelse och om hur farlig den faktiskt kan bli. Mycket intressant ämne som författaren lyckas väl med att lyfta fram utan att anklaga någon sida utan låter båda få utrymme och där hon inbjuder läsaren till att själva fundera kring frågan.

Jag upplever hela serien ( har dock en del kvar i del tre ännu att läsa) som en väldigt trevlig och lättsam introduktion till science fiction-genren. Dels för att vi befinner oss ute i rymden och en stor del av tiden ombord rymdskepp men där även andra delar tar stor plats som kärlek och relationer.  Något jag saknade ifrån tiden på planeten är färger, det finns en del beskrivningar av hur planeten ser ut. Men det sker mesta dels i form av där finns stora fält, ängar, en sjö och en mörk skog. Men färgerna får jag själv lägga till. Miljöskildringarna blir på så sätt en aningen färglösa och tråkiga.  Det jag däremot gillar är att se hur karaktärerna utvecklats sedan första boken och hur de fortsätter att utvecklas i denna boken. Dock blir jag lite irriterad över hur Mela som var så stark och rakryggad i förra boken, den största drivkraften bakom själva upproret tappar all styrka i denna boken. Möjligen är påverkan från de tidigare levnadsmönsterna starkare än vad man trodde innan.

Författaren uppvisar stor skicklighet i att skildra det psykologiska samspelet samt de svårigheter när en mindre grupp människor ska försöka överleva och komma överens. Där de gamla traditionerna och idealen möter de nya traditionerna och idealen vilket leder till konflikter och splittringar inom gruppen.

Det är inte så lätt som du tror är en välskriven och spännande science fiction berättelse som jag varmt kan rekommendera.

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Rec-ex från författaren, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:

lördag 25 februari 2017

Arvet efter dig av Jojo Moyes

Jojo Moyes, Arvet efter dig 
OBS: Detta är alltså fortsättningen på Livet efter dig och det förekommer spoilers nedan så att ni vet.


Handling:
Jag vill att du ska leva ett bra liv. Jag vill att du ska leva.
Med all min kärlek,
Will
Lou tampas med skuldkänslor över att hon inte lyckades förmå Will att fortsätta leva, samtidigt som hon själv ställs inför en hel rad nya utmaningar. Hon lovade Will att våga mer och att leva sitt liv fullt ut. Men hur? Och om man lärt sig att kärleken ibland lämnar en med outsäglig sorg och saknad, vågar man då bli kär igen?


Vad jag tyckte:
Arvet efter dig är alltså en fortsättning på den magiskt underbara pärlan Livet efter dig. När livet tog slut i förra boken så krossades mitt hjärta en smula så det är skönt att få återvända till Lou och få veta om hur hon har det numera. Jojo Moyes lyckas väl med skildra hur livet efter sorgen och under sorgen ser ut med både finkänslighet och medkänsla. Arvet efter dig bjuder på starka känslor av både sorg och vrede men också om hoppfulla känslor om något nytt.  Det är en varm skildring som är väldigt kärleksfull men inte sockersöt. Utan Moyes visar upp både svärta och allvar i sin uppföljare till sin stora succé Livet efter dig.

Arvet efter dig bjuder även på en hel del syrlig humor och vassa repliker. Här finns gott om rappa dialoger som känns väldigt trovärdiga. Dessutom finns det en hel del som man lätt kan känna igen sig i. Jag vill inte gå in för djupt på vad som händer i boken för det skulle förstöra läsningen för alla ni som ännu inte läst.  Så det enda jag kan säga är att om du läst och älskat Livet efter dig kan jag varmt rekommendera Arvet efter dig. Den bjuder på finstämd avrundning och fortsättning på det där tragiska slutet i första boken. Jag gillar verkligen att Lou här får en möjlighet att breda ut sig och ta plats. Låta hennes vilsenhet och ensamhet stå i fokus och där sorgen är en del av vardagen och livet.  Där skuldkänslorna väger tungt på Lous axlar, för hur ska hon lyckas leva upp till det löfte hon gav Will? Men där det också finns familjegemenskap och vänner, en smula hopp och ljus.

Arvet efter dig är en varm berättelse som bjuder på charmig och finstämd underhållning där det behagliga språket bidrar till själva läsupplevelsen.

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: I bokhyllan, Beas bokhylla, Lottens bokblogg  och Tickmicks bokblogg

fredag 24 februari 2017

Bokbloggsjerkan 24-27 februari: Att äga eller inte


Efter en lång runda vid sjön med lilla hunden i strålande solsken, denna underbara solen som värmer så skönt. Det var så vackert med all snö och med broddar på fötterna ( present från en omtänksam mor) så kunde jag trava på rätt bra. Nu sover hunden så gott så jag tar och fortsätter helgförberedelserna med att svara på Annikas jerka. Annika säger så här denna fredag:Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?

Det korta svaret blir att nej jag känner inte igen mig i det. 

Det där med att köpa och äga böcker har jag valt bort helt enkelt. Jag är sjukskriven med extremt låg sjukpenning och har inte råd att köpa en massa onödigt. Visst så finns det ibland böcker jag gärna vill köpa men väljer ofta bort det eller önskar mig den i födelsedag. Det mesta jag läser lånar jag och även om jag stöter på böcker där som är så fina att jag gärna skulle vilja ha dom i bokhyllan så väljer jag ofta bort dom när jag väl unnar mig en bok. Istället väljer jag ofta då något jag verkligen längtat efter, något helt nytt eller kanske en speciell faktabok av något slag. 

Jag har valt att lära mig att klara mig utan "lyxiga" inköp eftersom jag mår så dåligt av den enorma press/stress och det dåliga samvete min ekonomi ständigt ger mig. Jag väljer helt enkelt bort den stressen och njuter av att jag kan låna böcker helt gratis samt av alla de underbara rec-ex jag får ifrån författare och förlag.  Därför kan jag utan problem gå in i en bokaffär bara för att det är trevligt samt för att planera inför framtida eventuella inköp eller födelsedagar.  När jag väl köper en bok så blir därför något alldeles extra, en riktigt speciell händelse där boken av någon anledning betyder så mycket mer.  

Hur jag skulle svara om jag hade inkomst till att köpa böcker oftare vet jag inte, kanske skulle jag då se annorlunda på saken. Jag får återkomma om 2 år då jag kanske har en stadigare och större inkomst =) Väljer därför att inte gå djupare in på del två i frågan om var tvånget/impulsen att äga och köpa bottnar i. Eftersom jag valt bort det helt medvetet, en ständigt pågående process. 

Helgfråga V 8 (23-26 februari)


Då var det fredag igen och det är tid att inleda helgen. Så vi börjar med Mias helgfråga där hon efterfrågar: Har ni några planer för helgen ? Hur ser er favoritläsplats ut? Eller har ni fler?

Helgen är välfylld och rymmer många aktiviteter. Idag så blir det som vanligt fredagshandling till kvällens tacomys, sambon och jag äter alltid hemmagjorda tacos varje fredag. Imorgon lördag ska vi hem till mina föräldrar. Min käre pappa har skadat ryggen och de behöver hjälp med diverse sysslor. På kvällen blir det mellomys tillsammans med dom. Söndag blir det storhandling och liknande ärende. Däremellan ska det också vilas och läsas en del =) 

Mina favoritläsplatser är två ställen, soffan eller sängen tillsammans med en katt eller två samt en hund. Gärna sambon bredvid som läser sin egen bok. 



Idag när jag skriver detta skiner solen så grant utanför, dock kom ett tjockt snötäcke under natten men om man bortser från själva snön så lockas jag av att snart kunna sitta även här och läsa: 

torsdag 23 februari 2017

Isporten: Mörkt vatten av Jonna Berggren

Jonna Berggren, Isporten: Mörkt vatten 

Handling:
Jamina har alltid varit annorlunda. Som det där att hon kan hålla andan nästan hur länge som helst, och klara kyla bättre än alla andra. I alla fall nästan alla andra.
När Milo börjar i hennes skola upptäcker Jamina att det finns fler som hon. Snart upptäcker även Väktaren Ismail deras speciella förmågor. Det är Ismail som vaktar den sista Isporten, vägen till en värld där magi och mystik är en självklarhet. En värld som håller på att gå förlorad och som bara Jamina och Milo kan rädda.
Vad jag tyckte:
Isporten kommer även den från Olika förlag och är en del av deras satsning på böcker som passar åldersgruppen 9-12. Denna gång så upplever jag att boken riktar sig till läsare som inte är så vana vid att läsa. Detta för att Isporten är en kortare bok med större text och mer luft i sig. Denna skillnaden gillar jag då det ger möjligt för alla, oavsett läsförståelse, en chans att få läsa.  Isporten som sådan är ger också en utmärkt lättare introduktion till det som brukar kallas Portalfantasy. Alltså fantasy i stil med Narnia där det finns en värld precis bortom vår egen som nås via någon form av portal.  Återigen så läser jag boken ut i från ett vuxet perspektiv men försöker ändå tolka hur boken skulle kunna tänkas uppfattas av yngre läsare.

Isporten bjuder på ett spännande äventyr med inslag av det övernaturliga och mystiska.Men med övervägande realistiska inslag så som skolan  skapar en vardagsnära grund att stå på så att fantasyinslagen blir lagom mycket. Som sagt en lättare introduktion till fantasyvärlden för de yngre läsarna.

Möjligen kan jag känna att det går lite väl fort och  texten blir lite för enkel och jag saknar tydligare detaljskildringar. Så i slutet blir det lite väl övertydligt i vissa scener och det skapar en något styltig känsla.  Men bortsett från detta så är Isporten en välskriven och trevlig berättelse som handlar om både vänskap och mod. Jag gillar också hur djur får ta en så pass stor och viktig del i berättelsen. Där samspelet mellan barnen och djuren blir en viktig del i själva berättelsen.  Isporten är en lättläst berättelse med fint innehåll och där jag gillar karaktärerna riktigt bra. Både Jamina och Milo är starka i sig själva och det är skönt att få möta barn som verkligen tror på sig själva och får lov till att tro på sig själva fastän de är lite annorlunda. Skön inställning tycker jag från författaren där. Att låta barnen får vara sig själva och tro på sig själva är två viktiga bitar som är bra för yngre läsare att möta tror jag.  Jag ser framemot de kommande delarna och det ska bli spännande att se vad själva Islandet bjuder på för äventyr!

Tydligen är det så att Isporten har givits ut tidigare men har nu uppdaterats något samt fått nytt snyggt omslag. Designen på boken är mycket trevlig och de turkosa boksidorna är verkligen tilltalande.

Betyg: 3+ /5
Boken kommer från: Rec-ex från Olika förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går,

onsdag 22 februari 2017

Spionen på spökskolan av Jesper Lundquist

Jesper Lundqvist, Spionen på spökskolan 

Handling:
Om det inte varit för getingen hade Silas inte märkt att handen blivit osynlig. Han hade inte heller fått reda på att skolans vaktmästare inte bara var en vaktmästare. Eller att det fanns urgamla gångar som bredde ut sig under skolgården. Och han hade absolut inte upptäckt den märkliga dimman som väller in när klockan slår midnatt. 

Om Silas hade fått välja skulle allt vara som vanligt. Men det får han inte. Istället dras han in i en helt ny värld, där faror lurar bakom varje hörn.

Vad jag tyckte:
När jag fick en förfrågan ifrån Olika förlag om jag ville läsa två böcker från deras nysatsning på böcker riktade till mellanåldern (9-12) så blev jag såklart nyfiken. Olika förlag har som undertext: " Ut med stereotyperna och in med möjligheterna" och bara det räckte för att locka mig! Nu är jag vuxen och har tyvärr inga barn i min direkta närhet som jag kan prova böckerna på. Så jag skriver mitt omdöme helt utifrån mitt perspektiv och hur jag tror att boken skulle fungera för barn i den tänkta åldern.

Spionen på spökskolan är en super charmig och underhållande berättelse om mod och vänskap och en hel del om spöken! Silas är en ung kille som bor med sina mammor ( ett stort plus i kanten för detta!) och vill helst vara lite lagom synlig. Vill helst inte sticka ut och ta plats och märkas på något sätt. Så att helt plötsligt bli osynlig är lite av ett problem för även om det är skönt att inte synas så är ju själva osynlighetsgrejen något som verkligen sticker ut.  Men så kommer Vaktmästare Vingela och berättar om den där andra skolan, den som utspelar sig om natten på samma plats där Silas egentligen går i skolan om dagarna. Här måste jag få lyfta fram hur skönt jag tycker det är att författaren involverar Silas föräldrar och låter de vara delaktiga i det som händer med Silas. I många böcker där det händer massa spännande saker och ibland även otäcka saker så är föräldrarna väldigt osynliga och ibland inte ens med. Så det är skönt att Silas har en så trygg familj som kan hjälpa honom med sitt problem.

Jag blir så förtjust i berättelsens lekfulla sätt att lyfta fram svårigheterna i att hitta sin plats och om att höra till.  Det finns så många fantasifulla detaljer i berättelsen, här vimlar det av livrädda vampyrer, otäcka tentakelmonster och gastar av olika slag. Vaktis i sig är en otroligt rolig karaktär som gjorde att jag fnissade högt flera gånger! Jesper Lundqvist är i sig känd för begreppet Hen som han använde i barnboken Kivi och monstret. Hen finns även med här i form av rektor Vektor! Underbar bok är detta i alla fall och jag blir så förtjust i den. Blir också väldigt förtjust i hur Jesper Lundqvist leker med orden och skapar ett väldigt livfullt språk som är väldigt roligt att läsa.

Spionen på spökskolan kan jag varmt rekommendera och jag tror att den passa fint för barn mellan 9-12 som tycker om att läsa lita lagom otäcka böcker som skräms lite grann men inte för mycket. Ett fantasifullt äventyr som bjuder på både humor och spänning men också vänskap och värme.

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Olika Förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:

måndag 20 februari 2017

Äntligen!!!

Nu känner jag att det hela har blivit officiellt och underskrivet så jag vågar nu tala om att jag äntligen fått en arbetsträningsplats! Har inte vågat säga för mycket för att jag varit så rädd att jinxa och ropa hej innan jag är över bäcken och allt det där! Men nu är allt bestämt och klart, jag har varit på studiebesök och startdatum är bestämt!

För mig så blir detta startpunkten för en ny fas i den väldigt långa processen i att lära mig att leva ett liv jag själv inte valt själv. Processen i att lära sig att leva med en kronisk smärtsjukdom som innebär begränsningar och att de drömmar man egentligen vill fullfölja, de drömmar man kämpat för att nå fram till i nära 3 års tid gick i kras under våren-2016. Det har varit en sorgeprocess men samtidigt också en berikande tid. En tid då jag kommit att förstå mig själv bättre och kommit mig själv närmare samtidigt som jag kommit mycket närmare min familj och min sambo.

Jag har fått lära mig att drömmar måste ibland gå i kras för att man ska kunna finna nya drömmar. Och där är jag alltså nu, vid startpunkten för något som kan leda fram till nya drömmar om framtiden och om jobb.  Så nästa vecka ska jag få prova på administrationsarbete för att se om denna form av yrke kan fungera för mig. Så att jag, även med min kroniska smärta, faktiskt kan arbeta och få tillbaka en del av min stolthet och självkänsla. Och jag är så lyckligt! Och så nervös! Men jag längtar verkligen till nästa vecka, dock får jag väl förvarna om att bloggen kan bli något tystare första veckan eller så. Det lär ta hårt på krafterna att börja arbeta igen när man gått hemma i nästan ett år.


Om jag försvann av Meg Rosoff

Meg Rosoff, Om jag försvann

Handling:
Tolvåriga Mila ska resa till USA med sin pappa, för att hälsa på hans bästa vän Matthew. Men dagen innan de ska åka får de ett telefonsamtal från Matthews fru, som berättar att han har försvunnit. Lämnat sitt jobb, sin familj, sin hund, och ingen vet varför. Eller vart han har tagit vägen.

Mila och hennes pappa åker ändå, för att försöka hitta Matthew. Och Mila är ju en sån som lägger märke till saker – detaljer, hemligheter, outtalade känslor, sånt som andra missar. Hon börjar pussla ihop historien om Matthew, en historia som ingen av de vuxna verkar förstå till fullo.

Vad jag tyckte:
Om jag försvann är en märklig bok  där vår berättarröst Mila är en hyperkänslig tolvårig flicka som verkar kunna läsa av människor på samma sätt som andra läser en text eller en bok. Tillsammans med sin pappa hamnar hon mitt i ett stort äventyr där pappans bästa vän mystiskt försvunnit.  Om jag försvann är en stark skildring av relationen mellan far och dotter men också om vänskap som tänjer över alla gränser. Dessutom så handlar det också om kärleken till en hund och kanske också om modet att leva fast man helst vill dö. Milas trygga familjekonstellation kommer också att prövas hårt under deras resa då hon kommer möta familjer som helt enkelt inte fungerar som det är tänkt att de ska fungera. Detta gör ont hos henne och hon har svårt att tacklas med det faktum att alla familjer inte är lyckliga.  Meg Rosoff lyfter fram på ett utsökt lätt sätt svåra ämnen som en ung flicka kan brottas med och där den höga igenkänningsfaktorn bidrar till en läsning som verkligen tilltalar en. Även jag som vuxen läsare kan känna igen vilsenheten och förvirringen ifrån när jag själv var 12 år. Om jag försvann rekommenderas för läsare från 12 år och uppåt, jag vill säga att boken är allålders-bok som kan tilltala väldigt många.  Det är en känsloladdad historia men det finns också en syrlig humor insprängd i boken som verkligen är tilltalande.

Jag vill lyfta fram två stycken som visar på det säregna och speciella språk Meg Rosoff har.
" Själv noterar jag varje känsla, varje relation, varje undertext. Om någon är arg eller ledsen eller besviken lyser det likt en neonskylt i mina ögon. Jag kan inte förklara varför det är så, det bara är så. Jag trodde länge att det fungerade så för alla.  Den stackars mannen, kan jag säga, och Marieka blir förbryllad.  Titta! kan jag säga. Se hur han står, hur det rycker i hans mungipor, hur blicken irrar. Se på hans axlar, hur kavajen sitter, hur han håller i boken. Se på skorna. Hur han slickar sig om munnen."

Nästa del är också väldigt tilltalande i alla sin rättframhet och enkelhet.
" Men hittills har jag bara delvis kunnat lita på min hjärna. Utan vägledning skulle den kunna svänga av i vilken galen riktning som helt eller bara släntra in i en återvändsgränd för att ta sig en tupplur. "

Betyg: 3+ /5
Boken kommer från: Gilla Böcker,  Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Bokkoll

söndag 19 februari 2017

Maresi: Krönikor från Röda klostret av Maria Turtschaninoff

Maria Turtschaninoff, Maresi: Krönikor från det röda klostret  

Handling:
På en liten ö ligger Röda klostret, en tillflyktsort för förföljda och utsatta flickor och kvinnor från alla de kända länderna. Där bevaras hemlig kunskap om Gudinnan och hennes tre ansikten: Jungfrun, Modern och Haggan.

Maresi är en trettonårig, evigt hungrig flicka som kommit till Klostret fyra år tidigare på flykt undan svält. Här har hon funnit ett nytt hem, vänner och framför allt böcker i det stora biblioteket i Kunskapens hus. Maresi är eftertänksam och empatisk och tar hand om de yngsta noviserna.

Klostrets fridfulla liv skakas när Jai, en flicka med ett mörkt förflutet anländer till ön. Jai är på flykt från sin far. En dag dyker ett skepp upp vid horisonten. Våldet stiger i land. Maresi måste stiga ut ur böckernas trygga värld och göra det hon är mest rädd för: handla.

Vad jag tyckte:
Maresi är tredje boken som utspelar sig i samma värld skapad av Maria Turtschaninoff . Alla delar är dock fristående och går utmärkt att läsa i fel ordning så att säga. Varje bok rymmer en ny historia, en ny tid och nya människor. Det gemensamma är att de utspelar sig i samma värld. Jag har tidigare läst Arra av Maria Turtschaninoff och jag älskade den verkligen. Om man nu helst vill läsa dom i rätt ordning så tror jag att man ska börja med Arra, därefter Anaché ( som jag ännu inte läst), sedan Maresi och sist den alldeles nya boken Naondel (som jag håller på att läsa i just nu!)

Men som sagt jag har inte läst dom i rätt ordning och det har fungerat alldeles utmärkt. Det är som sagt fristående delar med helt nya människor och historier. I Maresi: Krönikor från det Röda klostret så befinner vi oss på en ö långt bortom civilisationen. Här gömmer sig kvinnor som av olika skäl är förföljda eller utsatta. Här bli de unga flickorna noviser för att kunna tjäna Gudinnan och bevara alla hennes hemligheter och kvinnor. Män är inte tillåtna på ön, de handlar en del varor som de inte kan producera själva men handlarna får inte stiga i land. De är inte världsfrånvända och alla från de allra yngsta till de äldsta noviserna är självständiga och fria individer. Röda klostret är deras hem och trygghet. 

Jag njuter verkligen när jag läser då Maria Turtschaninoffs språk är skimrande vackert. Det känns som varje ord är framplockat med noggrannhet och där varje detalj känns genomtänkt. Det finns ett skimmer över hela berättelsen och en magisk känsla av frid och värme. Kvinnorna är utsökt frammejslad i fantastiska gestaltskildringar som gör att varje flicka eller kvinna känns som en egen speciell individ. Traditionerna och legender som vävs in i berättelsen känns så naturliga och äkta att jag faktiskt tror på det som skildras. När vändningen kommer i boken så grips av en plötslig ovilja att fortsätta läsa, jag vill inte att denna vackra och magiska plats ska förstöras. Det tar rent av emot att fortsätta läsa men som tur är gör jag det för författaren lyckas väl med att både riva ned och bygga upp igen på ett sätt som helt rätt. Skildringen av livet på klostret är trivsamt att läsa om och Maresi som karaktär är alldeles underbar att får stifta bekantskap med. Hennes brinnande kärlek till böcker är underbar att läsa om. Små detaljer som hur hon kallar biblioteket för skattkammare gör boken till ännu bättre läsning. Vänskapen mellan kvinnorna och framförallt då mellan Maresi och Jai är finstämd och varmt skildrad.

Maresi är en annorlunda fantasybok med ett lågmäld ton och ett skimrande magiskt vackert språk som är en njutning att läsa. Jag skulle hellre vilja säga att Maresi är en historisk roman som förvisso utspelar sig i en främmande värld men är mer åt sagohållet än renodlad fantasy.  Så även om du inte gillar fantasy så skulle jag vilja påstå att denna bok kommer du gilla!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Kattugglan läser, Carolina läser och Fiktiviteter

lördag 18 februari 2017

Välkommen hem av Ninni Schulman

Ninni Schulman, Välkommen hem

Handling:
En sensommardag får Magdalena Hansson en inbjudan till en återträff med sin högstadieklass. Tanken är att de ska sova i klassföreståndarens sommarstuga, precis som de gjorde en helg i nian. De ska äta och umgås och gå på spökvandring i skogen. Precis som då.

Magdalena känner bara olust. De senaste veckorna har hon blivit utsatt för grovt näthat och hon skulle mycket hellre tillbringa helgen tillsammans med Petter, som äntligen är hemma från Norge där han numera jobbar. Men eftersom en av klasskamraterna idag är musiker och dokusåpakändis åker hon dit för att göra ett reportage till Värmlandsbladet.

På festen faller alla tillbaka i gamla mönster. Allting spårar ur och Magdalena blir kvar mitt i kaoset. Sent på kvällen hittas en av klasskamraterna brutalt mördad. Dagen efter hittas ännu en person i klassen död på Hotell Monica. Tillvägagångssätten verkar helt olika, men det måste väl ändå vara samma gärningsman? Vilket är i så fall motivet? Och finns det fler i klassen som är i fara?

Vad jag tyckte:
Jag föll direkt för Ninni Schulmans deckare då jag tyckte att de var väldigt trevliga vardagliga lagom-deckare. En liten bruksort där vi följa två poliser och en journalist i både deras vardagliga hemmaliv men också i samband med otäcka brottsfall som inträffar på den lilla orten. Trivsam och trevlig läsning under de två första böckerna. Sedan så sker något slags skifte och inte av något dåligt sort utan tvärtom. Skiftet består i att de trevliga trivsamma lagom-deckarna blir alltmer realistiska och med skrämmande aktuella ämnen. Böckerna rymmer fortfarande ett trevligt mix av det vardagliga livet på den lilla orten och otäcka brottsfall. Men böckerna började rymma ett allt större mörker och allvar, de blev skarpa i sin ton och Ninni Schulman väver in genomtänkt och vass samhällskritik i sina historier. Den föregående boken Vår egen lilla hemlighet visade sig vara en riktigt mörk skildring av övergrepp och våld i det egna hemmet, den gjorde extra ont att läsa eftersom det handlar mycket om barn som far illa i hem som inte längre är den trygga zon de egentligen bör vara.

I den allra senaste boken av Ninni Schulman så står ett helt annat ämne i fokus men ett ämne som berör mig starkt och som verkligen känns i magen när man läser. Det handlar om mobbing och utanförskap, både utifrån den mobbades perspektiv men också utifrån mobbarens egna perspektiv. Dessutom handlar det om de sår och ärr som detta skapar hos människor och hur dessa sår kan komma att långt fram i tiden generera både hat och ilska samt ett starkt behov av hämnd.

Den lilla bruksorten Hagfors är fortfarande en trevlig liten by att besöka och jag gillar fortfarande starkt skildringarna av det vardagliga livet för poliserna Christer och Petra samt för journalisten Magdalena.  Att Ninni Schulman skiftar från lagom-deckare till mörkare samhällskritiska deckare med allvarliga teman som fokus gör inte böckerna sämre på något vis. Skarpsinnigt och genomtänkt intrig skildras på ett rakt sätt. Där drivet framåt varvas med enstaka tillbaka-blickar på skoltiden för så många år sedan. Välkommen hem är en smart och intressant deckare som bjuder på både spänning och allvar.  Med vardagsnära detaljer som skapar en skarp kontrast till det svarta och obehagliga. Ninni Schulman är ruskigt duktig och Välkommen hem är en riktigt välskriven deckare av hög kvalitet.

Jag kan starkt rekommendera Ninni Schulmans deckare ifrån den lilla bruksorten Hagfors.

Betyg:5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Mysterierna, Fiktiviteter

Efter din död av Eva Dolan

Eva Dolan, Efter din död 

Handling:
Dawn Prentice är redan ett bekant namn för hatbrottsenheten i Peterborough. Under den gångna sommaren har hon ringt en rad samtal, där hon utförligt beskrev de trakasserier som hon och hennes gravt handikappade tonårsdotter fick utstå.

Nu är hon död. Knivhuggen till döds. Och dottern, Holly, har lämnats att svälta ihjäl på övervåningen. Kriminalinspektör Ferreira har träffat Dawn tidigare under sommaren. Borde hon ha tagit Dawns anklagelser på större allvar? Och visste mördaren ens att Holly befann sig på övervåningen medan mamman blödde till döds?

Medan Ferreira kämpar med sina demoner, fast besluten att visa att hon är tillbaka vid frontlinjen, dras kommissarie Zigic in i en konflikt med en regeringstjänsteman som tycks vara fast besluten att dölja sanningen.Ska Zigic och Ferreira lyckas ta reda på vad som hänt mor och dotter, och ställa deras mördare inför rättvisan?

Vad jag tyckte:
Eva Dolans första bok Lång väg hem gick inte riktig hem hos mig. Kriminalkommissarien Zigic och kriminalpolisen Ferreria kändes inte tillräckligt levande och jag saknade djup hos dom. Själva historien som sådan tyckte jag var riktigt intressant och jag gillade att Zigic och Ferreria arbetade på hatbrottsenheten. Just detta kändes väldigt nytt och fräscht, en ny vinkling på polisarbetet. Bok två sedan Döda talar inte så klaffade allt helt plötsligt, karaktärerna kändes mer levande och brottshistorien var både gripande och intressant. Här lyfte verkligen Eva Dolan och jag började tycka att det hela var riktigt bra.  Så kommer vi då till del tre, Efter din död.  Och jag börjar undra om inte Eva Dolan kommer bli en varannan bok-författare för mig. Alltså en författare där varannan bok känns riktigt bra och varannan känns inte alls bra.  För i Efter din död finns förvisso en riktigt obehaglig och otäck brottshistoria men som jag inte tycker stämmer in på själva idén om att Zigic och Ferreria arbetar på hatbrottsenheten. Brottet i sig känns mer som ett vanligt mordrotel-brott och det var ju just det att Zigic och Ferreria arbetade med hatbrott som gjorde att jag fastnade för dom. Hatbrott för mig är just de ämnen som förekommit i de två tidigare delarna. Rasism, hets mot folkgrupp, nazism och liknande ämnen. Det saknas här tycker jag även om vi under en kort stund berör näthat som riktas mot en ung förlamad tjej.  

Däremot tycker jag både Zigic och Ferreria växer i denna tredje delen, bok två slutade med en fruktansvärd cliffhanger som fortsätter in i denna boken. Detta gör de två mer levande och äkta på något sätt. Sedan finns det delar i boken som jag inte förstår varför de ens är med och som för skapar ologiska hål som känns väldigt konstiga. Den unge pojken Nate tex, tänker inte berätta för mycket för att inte avslöja handlingen för mycket. Men där en ung pojke med som bevittnar något på själva mordscenen. Denne unge pojke forslas sedan runt av en polis, allt ska hållas supermega hemligt av olika skäl och det gör att denne polis sätter stora hinder för den pågående mordutredningen. Jag förstår att pojken måste hållas gömd av olika skäl men varför inte bara ta med pojken, låta han berätta det han sett för Zigic och Ferreria som faktiskt är poliser och inte några skvallerjournalister. Och sedan ta med sig pojken och låta han vara gömd igen. Det blir bara rörigt och irriterande när det ska smusslas och hållas undan saker. 

Så nej Efter din död blir inte så bra som jag skulle vilja att den var. Det är skickligt skrivet, skrämmande vardagsaktuella ämnen och skarp samhällskritik finns invävt i berättelse. Rappt språk och smarta dialoger och en författare som vet hur man skapar spännande intriger och driver berättelsen framåt på ett riktigt snyggt sätt. Jag kommer högst troligen fortsätta läsa Eva Dolan och hoppas på att hon i nästa del återgår till just hatbrottsenheten. Då detta är ett ämne som är ständigt aktuellt och som det går att skriva många intressanta och nytänkande berättelser om. 

Trots att jag låter väldigt negativ kan jag ändå rekommendera Eva Dolans serie om Zigic och Ferreria. De är intressanta och nytänkande med en annorlunda perspektiv på polisarbetet i och med att vi får ta del av hatbrottsenhetens arbete och inte mordrotelns. Så läs gärna serien! Kanske ni tycker bättre om denna senaste boken än jag =)

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Modernista förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: 

fredag 17 februari 2017

Bokbloggsjerkan 17-20 februari



Då fortsätter vi helgförberedelserna och gör en jerka med! Annika vill denna gång att vi ska:
Avsluta följande mening (Tänk inte för mycket nu utan välj det som spontant dyker upp i huvudet.)

 Att läsa en bra bok är som att [blank].

...gå runt ett hörn och upptäcka att det fanns en helt ny värld där som man aldrig tidigare sett.


En bestående känsla av oförståelse: Dödens märke av Veronica Roth

Veronica Roth, Dödens märke

Handling:
I en galax styrd av flödet, har varje människa en gåva.
CYRA är syster till Ryzek Noavek, den brutale tyrann som regerar över Shotet-folket. Cyras flödesgåva gör att hon med en enkel beröring kan få andra människor att känna ofattbar smärta, något som hennes bror utnyttjar för att plåga sina fiender. Men Cyra är mycket mer än bara ett vapen i sin brors händer: Hon är motståndskraftig, snabbtänkt, och hon vet vad Ryzek fruktar mer än något annat.

AKOS är från den fredsälskande nationen Thuvhe och har en gränslös lojalitet till sin familj. Han skyddas själv av en mycket speciell gåva, men den hjälper honom inte den dag då han och hans bror tillfångatas av Ryzeks hantlangare.

Nu kastas Akos in i Cyras värld. Till en början tycks klyftan mellan dem oöverstiglig, men snart inser de motvilligt att de är tvungna att samarbeta för att överleva. Dessutom har de en gemensam fiende…

Vad jag tyckte:
När jag såg att Veronica Roth skulle komma ut med ny bok blev jag överlycklig! Jag älskade hennes Divergent-serie och såg verkligen framemot att få läsa något nytt av henne. Dessutom så blev jag väldigt glad att Roth byt genre och skiftat från Dystopi till Science Fiction. Så får jag hem boken, börjar läsa, läsa ett par sidor, hittar något annat som bara "måste" göra, läser några sidor, börjar läsa en annan bok.... Och så håller det på i två veckor! När jag kommer fram så att jag har 200 sidor kvar då fastnar jag äntligen och jag läser det sista i en sittning. Så varför fungerade inte Dödens märke för mig? Det fanns så mycket potential tyckte jag med en avlägsen galax, främmande planeter och så två unga människors liv och öden.  Det största problemet jag har är oförståelsen, det är så många saker i boken som jag bara inte förstår och som jag upplever inte får svar på. Jag blir bara frustrerad och trött på det luddiga och tappar lässugen hela tiden.

För det första, vi befinner oss i en galax, långt långt borta. I denna galax finns ett antal planeter av varierande storlek och utseende. Runt denna galax finns det något som kallas flödet. Men vad är flödet egentligen? Vad består det av? Är det någon slags "mur" runt galaxen som ska skydda planeterna? Många frågor men få svar.  För det andra så har vi något slags rådskepp som svävar runt i galaxen som verkar innehålla någon form av styre. Men hur samhället är uppbyggt och hur de olika planeternas samhällsuppbyggnad skiljer så åt vet jag inte och jag förstår inte heller om detta rådsskeppet är så att säga högsta instansen.

Sedan zoomar vi in lite och landar på planeten där Akos och Cyra bor. De båda tillhör två olika folkslag som "delar" på en planet. Dels Thuvhe-folke som Akos tillhör och dels Shotet-folket som Cyra tillhör. De är två nationer på samma planet men det jag inte riktigt förstår är att hos Thuve-folket är det is och snö året runt medan det hos Shote-folket är varmt och torrt hela tiden. Hur stor är egentligen planeten? För vid några tillfällen så passerar vi gränsen mellan nationerna och det verkar vara en passage som går på en dag eller två....Och området i sig består av fjädergräs så varför har inte det sk barbariska Shote-folket redan tidigare angripit Thuve-folket? Så många frågor, så mycket oförståelse och så lite svar. Jag saknar det gedigna världsbygget som Roth har uppvisat i sina tidigare böcker. Jag saknar de noggranna detaljerna och de skickligt sammansatta samhället där lager på lager skalades av under tiden man läste. Genom historien fick vi svaren men i Dödens märke får jag inte tillräckligt med svar.

Om vi dessutom ska lyfta fram Akos och Cyra så blir denna recension ännu lite mer negativ. Jag får inga känslor för dom i början av boken. De känns färglösa och faktiskt rätt mesiga. Jag förstår inte syftet och vad de båda egentligen vill och drömmer om. Först i slutet på boken så dras jag i i historien och jag börjar känna en del gnistor och hetta ifrån Akos och Cyra. Det jag gillar bäst är Cyra och hennes "gåva" som jag upplever som en väldigt stark och insiktsfull skildring av hur det är att leva med dagliga svåra smärtor ( Gå gärna in på Bokhuset och läs hennes smarta inlägg om den debatt som stormat kring just Dödens märke) När vi ändå är inne på gåvorna, vem är det som får dom? Varför får just dom det? Vad är gåvorna för något? Är de sammankopplade med ödet? Eller hur hänger det ihop egentligen?

Om vi bortser ifrån allt som jag känner att inte förstår så finns där en hel del jag gillar med Dödens märke. Jag gillar att vi får en Science fiction berättelse med smarta dialoger och annorlunda historia, dystopi-serier (som jag förvisso älskar) har blivit rätt många på senare tiden. Så det var skönt att få läsa något nytt och fräscht som utgår ifrån ett helt nytt perspektiv. Jag gillar också hur Cyra och Akos är gestaltade, där Cyra är en uppkäftig och råbarkad krigare medan Akos är en mjukare och mildare själ som arbetar med läkeväxter. Dessutom så finns det ingen kärleks-triangel!!! Och det är ett stort plus! Dessutom så anas en liten hint av kärlek mellan två kvinnor, en liten hint men ändå skönt att den får vara med.  Språkligt sett känner jag igen Roths stil och ton, det är behagligt att läsa och det är lättläst.

 Jag önskar verkligen att jag hade tyckt om boken mer och jag hoppas att andra kommer tycka bättre om den. För låt dig inte avskräckas helt av mig utan läs själv och se efter om du tycker likadant!

Betyg: 3- /5
Boken kommer från: Modernista förlag, Tack!
Andra som skrivit om boken: Bam tycker, Prickiga Paula, Mitt bokintresse, Bokhuset

Helgfrågan v 7: Bokrean



Vi inleder fredagen med Mias helgfråga som denna gång handlar om:
Vilka är dina bästa bokreatips? (tips från Johannas deckarhörna)
Var handlar du helst dina reaböcker?

Det är sällan jag har råd att handla på bokrean och nuförtiden så beställer jag väldigt sällan ifrån bokaffärer. Jag har helt enkelt inte råd. Men jag brukar kika på mataffärens bokrea (finns nämligen ingen bokaffär, tragiskt nog, här i byn), speciellt i slutet på rean. För där har jag hittat en del fina pärlor för väldigt liten slant. Det finns två stycken jag väldigt gärna vill och det är:


Men om jag skulle tipsa om några då som jag kan varm rekommendera andra att läsa/köpa som jag själv läst skulle det vara:
Bokus:


Adlibris:

Maxi:
Här är det böcker som jag troligen kommer köpa på rean om jag har råd:


onsdag 15 februari 2017

De fångade av Karin Slaugther

Karin Slaughter, De fångade 

Handling:
De fångade.

Män och fruar. Mödrar och döttrar. Hemligheter binder dem samman. Hemligheter som kan bli deras död.

En före detta polis med tvivelaktigt rykte hittas mördad. Blodiga spår på brottsplatsen avslöjar att det finns ytterligare ett offer: en kvinna. Men nu är hon försvunnen. När Will Trent börjar nysta i fallet leder frågorna till hans eget förflutna. Snart inser Will att hans tillvaro är ett korthus som kan fall sönder vilken sekund som helst.

Vad jag tyckte:
Detta är återigen en serie där de olika delarna inte översatts i rätt ordning och där jag känner mig en aningen förvirrade över i vilken turordning jag ska läsa böckerna. Jag vet att jag läst två böcker av Karin Slaughter tidigare som ingår i hennes serie om Will Trent. Triptyk och Fraktur hette de två böckerna. Möjligen då att jag missat någon del som kommit på svenskan.

Trots en viss förvirring så tar det inte så lång tid för mig att komma i De fångade. Karin Slaughter är mycket skicklig på att återge bakgrundsdetaljer samtidigt som hon för den nuvarande historien framåt. Så det känns inte som att jag missat alltför mycket och Slaughters noggranna detaljer gör att jag kan skapa mig ett sammanhang i Will Trents liv. För mycket i denna bok kretsar kring Will Trents liv och om hans fru Angie.  De fångade är en mörk historia fylld med svärta och otäckheter. Utnyttjande och övergrepp är vardagsmat för många av de inblandade.  Karin Slaughter är otroligt skicklig på att bygga upp spänningen genom att skapa en tät, nästan klaustrofobisk känsla, av mörker och svärta.  Karaktärerna bjuder på komplexa sidor där man både känner medkänsla och avsky för dom. Starka och levande personskildringar tillsammans med vassa dialoger och noga genomtänkta miljöskildringar gör De fångade till en mycket stark bok som får en att fastna direkt.

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex ifrån Harper Collins Nordic, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Bokraden, och Maddes bokgodis

tisdag 14 februari 2017

Jag utan dig av Kelly Rimmer

Kelly Rimmer, Jag utan dig 

Handling:
Callum arbetar på en stor PR-byrå i Sydney och tar varje dag färjan hem till förorten Manly. En dag på färjan kommer han av en slump i samtal med Lilah, som är en engagerad jurist och miljökämpe, och detta första möte utvecklar sig snabbt till en stormig förälskelse. Ingen av dem tror egentligen på kärlek vid första ögonkastet, men de klickar helt enkelt med varandra.

Lilah försöker först kämpa emot med alla medel. Hon hittar på den ena ursäkten efter den andra för att inte låta känslorna ta över, men till sist ger hon upp och låter sig översköljas av kärleken. Allt ser ljust ut, och deras förhållande blir allt starkare. Men så kommer den dag då Lilah inte längre kan ignorera de sjukdomstecken som hon fruktat och hållit hemliga för Callum...

Vad jag tyckte:
Jag utan dig är en varm och kärleksfull skildring av en relation som sker mitt i livet. Men som aldrig får chansen att växa och bli för evig. Callum och Lilahs ålder är en av de saker jag gillar bäst med boken. De är båda runt 40 år, stabila karriärer båda två och starka i sig själva. Deras känslor för varandra är laddade såklart, speciellt under de förutsättningar som råder. Men i sig själva är det starka och tror på sig själva. Det gillar jag, en vuxen kärleksrelation med vuxna och mogna människor.

Jag utan dig bjuder på känslosam läsning som griper tag och stundtals får jag en klump i magen. När sedan slutet kommer så rinner både en och två tårar längs mina kinder.  Boken jämförs med både David Nicholls En dag och Jojo Moyes Livet efter dig. En jämförelse som verkligen stämmer bra tycker jag. Precis som dessa böcker är Jag utan dig är skildring om livet och döden och om kärleken som övervinner allt. Den röda tråden i Jag utan dig är att hur viktigt det är att leva här och nu, att ta vara på livet medan det pågår för man vet aldrig när det tar slut.

Språket i boken är mjukt och behagligt på ett väldigt fint sätt. Jag utan dig är en fin liten berättelse som berör och väcker känslor. Både Callum och Lilah känns levande och trovärdiga, de är karaktärer som man bryr sig om. Mycket beror på Kelly Rimmers förmåga att ge dom små detaljer och personlighetsdrag som gör dom speciella och som man kan relatera till.  Dessutom är Rimmer skicklig på att skapa läsvärda och intressanta dialoger. Älskar verkligen Lilah och Callums samtal, kaxiga och roliga.

Jag utan dig är en romantisk kärlekshistoria som både berör och väcker tankar. En varm skildring som får mig att både le och gråta en smula.

Betyg: 3+ / 5
Boken kommer från: Rec-ex från Modernista förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Hyllan, Nilmas bokhylla, Zellys bokhylla, Bam tycker och Beas bokhylla

Gender Bender-day!

Bild lånad från Bokhuset.
Bokhuset skrev två riktigt roliga och intressanta inlägg som hon kallar för Gender Bender-day. Det hela går ut på att hon har tagit populära böcker och letat upp specifika scener där hon byt hon mot kön på karaktärerna. Oehort intressant att läsa och också en aningen skrämmande att se hur stor skillnad det blir när man byter kön. Läs hennes inlägg Här och Här

Jag läste en bok i helgen och där hittade jag en scen som jag direkt kände att jag ville prova att byta kön på =) Gissa först och läs sedan längst ned!

Scenskifte:
Mats kom utdansande från sovrummet till Soft cells "Tainted love" i kort kjol och paljettlinne med det svartfärgade, långa håret uppsatt i en stor knut. 
" Kan jag gå så här?" sa han och fladdrade med lösögonfransarna.
" Du är skitsnygg" sa Hans. Mats som uppenbarligen laddat halva dagen med glittersmink och nagellack, för förbi med sina nypedikyrerade barfotafötter och lyfte en av köksstolarna till vardagsrummet. Hans följde efter. Rummet som annars brukade vara perfekt städat, var belamrat med ratade kläder och hårprodukter. Mitt i röran stod en dator uppslagen. Det var därifrån musiken kom.

"Är det ändå inte för mycket?" frågade Mats och synade sig själv i spegelväggen medan hon ställde ner stolen framför den.
"Nej, det är säkert" sa Hans "Lita på mig"
Mats satte en plattång i eluttaget, lade den på stolen och gick bort till datorn. /..../

"Kom och sätt dig din surpuppa" sa Mats. Hans satte sig på köksstolen och såg på sin egen spegelbild. Han hade kostat på sig en ny klänning i alla fall, en småblommig sak, som egentligen inte var hans stil, men ganska söt. Och för första gången på flera år hade han låtit Mats både klippa, färga och göra slingor. Lisas veckopendling var inte bar till ondo. Hans studerade Mats lockteknik, det såg så enkelt ut när han gjorde det men var en helt annan sak när han skulle försöka själv."

Måste hitta fler sådana här scener och byta könet i dom! Riktigt kul!



Boken är Ninni Schulmans senaste bok Välkommen hem och handlar egentligen om när Magdalena och Jeanette ska göra sig fina inför klassåterträffen. Är inte just detta något som enbart utspelar sig mellan kvinnor? Finns det någon bok som skildrar män som samlas och gör sig fina innan de ska gå ut?

söndag 12 februari 2017

En naturlig död? av Dorothy Sayers

Dorothy Sayers, En naturlig död?  

På svenska finns inte många delar att köpa, en hel del på engelska men vill man ha de svenska får man leta på antikvariat eller på biblioteket. Storytel hade tydligen just denna delen och några andra, så länken här uppe går dit!

Handling:
Den rika gamla damen dör mycket tidigare än vad läkaren väntat. Blev hon plötsligt sjuk eller handlar det om mord? Hobbydetektiven Lord Peter Wimsey börjar undersöka fallet med hjälp av sin pålitliga bekänt Bunter och fröken Alexandra Katherine Climpson, en skvallrande ungmö med en gåva för att ställa de rätta frågorna.

Det intrikata spåret leder från en vacker Hampshire-by till en våning i det fashionabla London där Wimsey med list försöker få fram den svårfångade sanningen

Vad jag tyckte:
Jag är väldigt förtjust i Dorothy Sayers karaktär Lord Peter Wimsey, jag tror att han är min favorit bland detektiver ifrån denna tiden då Sayers var verksam. Han är en rik överklass lord, smart och intelligent men med medkänsla och ett varmt hjärta. Han är aldrig direkt arrogant eller egoistisk utan förlitar sig mycket på sina kollegor och anser att även kvinnor bör användas vida sådana här kluriga fall då de besitter mystiska kunskaper som ingen man kommer i närheten av. Han är sinnebilden av artig och välutbildad lord som konsten att röra sig i de fina salongerna. Hans lärda sida blandas med en stark förkärlek till förstahands utgåvor av litterära och historiska skrifter. Det finns många kulturhistoriska och litterära hänvisningar i böckerna om Lord Peter Wimsey. Wimsey själv erkänner att han sysslar med deckargåtor för att han är så nyfiken och vetgirig, han lockas av det mystiska.

Just denna bok En naturlig död? utkom 1927. Lord Peter Wimsey med sin ständiga sidekick butlern Bunter  samt kriminalkommissarien Parker löser de mest kluriga gåtor som kan hittas på. Inte får vi heller glömma Miss Climpson, en helt ovärderlig hjälpreda som är mycket användbar i de situationer där en kvinnlig varsam hand är till större nytta än en klumpig man som bara ställer till det för sig!

Sayers böcker är charmiga och fulla av torr brittisk humor med en riktigt kluriga gåta. I En naturlig död? har vi ett möjligt mord men det gäller att bevisa att det verkligen är ett mord och i så fall behöver man hitta motivet och även mördaren.  Förtjusande trevlig läsning!

Betyg: 4 / 5
Boken kommer från: Egna hyllan, en omläsning
Andra som skrivit om boken: Marias bokliv, Ett hem utan böcker

lördag 11 februari 2017

Utmaning: Den bästa: Konserten



Denna helg ska Lyrans noblesser går på konsert med sin dotter och därför undrar hon:
Vilken är den bästa konsert du varit på? Berätta!

Jag lyssnar inte direkt på musik, föredrar tystnad faktiskt och jag är inte heller direkt någon konsert-människa. Men jag har faktiskt två starka minnen ifrån två helt olika konserter som definitivt platsar som bästa konsertminnet.

Den första var förra sommaren där jag strax innan konserten, ca 1 och ½ månad innan, blivit sjuk. Först var det akuten med hjärtproblem som sedan visade sig vara utmattningssyndrom. Jag hade mått väldigt dåligt en lång tid och det tog helt enkelt stopp. Jag var väldigt skör och extremt trött. Men just denna konsert hade varit inplanerad en längre tid och jag ville så gärna åka dit. Och det visade sig att just den konserten, ja hela den kvällen blev ett av de finaste minnen på väldigt länge. Ett minne som sedan bar mig igenom sorger och tragedier. Mycket för att jag fick dela minnet med min älskade mamma och min ena kära syster. 

Konserten var Diggiloo, utomhuskonsert där vi satt i det gröna så att säga. Vi hade picknick med oss och en massa gott att tugga på. Det regnade av och till men det gjorde liksom inte så mycket. Jag minns extra mycket när Magnus Johansson ställde sig på scenen för att spela trumpet, snacka om gåshud! Och just i den sekund han började spela kom solen fram och lyste upp hela scenen! Magiskt! En underbar kväll som jag kommer bära med mig länge. Och extra fint var det att bli så omhändertagen av min mamma och syster. Jag kände mig verkligen älskad den kvällen och det var till så stor hjälp under den kommande tiden.

Klippet nedan är inte från just där vi var men hittade inte något som var just därifrån. Men här får man i alla fall smakprov på Magnus Johansson!




Nästa konsertminne är ifrån något som var mycket mindre men som ändå gick rätt in i hjärtat på mig. Återigen får vi ta en kort bakgrundshistoria.  2009 levde jag ensam då jag lyckats bryta mig fri ifrån ett mycket destruktivt förhållande. Som sagt så lyssnar jag inte mycket på musik men en kär vän gav mig denna låt som en uppmuntran. Denna låt blev sedan min styrkelåt, den låt jag lyssnade på när jag kände att min ork och livslust höll på att sina. Konsertminnet kommer ifrån 2013 då jag bodde i Västmanland, närmare bestämt Arboga.  En lördag mitt i sommaren var där någonslags festival eller jippo av något slag i byn. Och Sarah Löfgren var där! Hon sjöng akustiskt med bara en kille som spela gitarr. En liten folkpark, en sen sommarkväll och jag var där med min nya kärlek. Han som läkt mig och gjort mig hel. När hon sjöng just låten Starkare, min ledsång igenom nattsvart helvete, då grät jag. Jag hittar inga videos ifrån den spelningen men här kommer själva låten i alla fall.


Sjöfararen av Diana Gabaldon

Diana Gabaldon, Sjöfararen  

OBS: Tredje delen i Outlander-serien. Läs Främlingen först, sedan Slända i Bärnsten och därefter Sjöfararen, sedan kan du komma tillbaka hit =)

Handling:
När Claire återvänder till sin egen tid är hon gravid. Äktenskapet med Frank Randall återupptas och hon föder dottern Brianna, som är en avbild av sin far, den rödhårige skotske ädlingen Jamie.

Åren går men med dottern Brianna som en ständig påminnelse om Jamie bleknar kärleken aldrig. När Frank dött gör Claire efterforskningar vilka tyder på att Jamie har överlevt det blodiga slaget vid Culloden. Claire vågar språnget och ännu en gång vill ödet att hon förenas med Jamie. Tillsammans får de åter fly från det jakobitiska Skottland. De hamnar i det exotiska Västindien där politiska intriger och voodomagins mörka mysterier drabbar dem


Vad jag tyckte:

De böcker jag har i Outlander-serien är de äldre utgåvorna, de är mina kära mammas böcker. Och Sjöfararen är där delad i två delar, omslaget här uppe visa bok två men bok ett ser exakt likadan ut. I de nya utgåvorna, gjorda av Bookmark förlag är omslagen uppiffade och Sjöfararen är en enda del, precis som i originalet.  Även de andra två jag läst i serien har de äldre omslagen men när jag skrev de omdömen orkade jag tydligen inte leta rätt på rätt omslag.

Sjöfararen är alltså del tre i serien och i föregående bok så skildes Clarie och Jamie åt på grund av fruktansvärda händelser. I Sjöfararen återser vi Claire i nutid ( 1960-talet) då hon tillsammans med sin numera vuxna dotter återvänder ifrån USA till Skottland för att kanske återfinna Jamie. Att ta reda på vad som hände honom efter det att de två skilts åt. Andra boken fokuserar sedan på det som händer därefter vilket innefattar en seglats över Stilla havet, ett par besök i Västindien och en tripp till Amerika. Sjöfararen är smäktande romantiskt, fartfyllda äventyr och ren underhållning! Det är lättläst och lättsmält av riktigt hög kvalitet. Diana Gabaldon kan verkligen berätta en historia på ett sätt som gör att i alla fall jag är som fastklistrad. Serien om Jamie och Clarie är perfekt verklighetsflykt och sådana böcker behövs ibland tycker jag. Ren och skär "quilty pleasure"!

I den nya utgivningen är det lite mer än 1000 sidor av just sådan läsning! I den gamla utgåvan som jag har är det två delar där jag läste del ett och sedan lades boken på is bra länge. Två eller tre månader tog det innan jag tog tag i den igen. Men det gick att hänga på direkt utan att behöva läsa om första delen. Möjligen blev det så för att första halvan av boken kändes mer som en transportsträcka inför det som sker i andra halvan av boken.  Här blir det istället en himla massa som händer på en och samma gång och dessutom lite för mycket av allt. Men jag gillar serien ändå och kommer definitivt fortsätta läsa.

Språket är lika levande och intensivt som i de förra delarna men i denna del så krockar min syn med de gammalmodiga uttryck och rasistiska tillmälen som användes förr i tiden med varandra. Jag tycker nog att Gabaldon kunde värjt undan detta en aningen bättre.

Nästa del i serien är också i min utgåva delad i två delar, de kommer jag dock se till att läsa i ett svep.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Lån ifrån kära mamma
Andra som skrivit om boken: Hyllan,  C.R.M Nilsson och  Läsfåtöljen