tisdag 19 februari 2013

Bokrean...

Ja vad ska man egentligen säga om den? Jag har förtvivlat bläddrat mig runt hos både Bokus, Bokia och Adlbris men ingenstans finner jag något riktigt bra fynd. Inget som väcker minsta lilla habegär. Jag blir bara trött av den faktiskt. Och rent av lite uttråkad, utbudet känns inte spännande utan mest som en upprepning av förra årets rea. Nej i år blir det ingen förbokning utan jag kommer besöka byns lilla bokhandel och göra en liten resa in till stora staden för att kolla läget där. Det är allt. Sedan kanske jag lägger en beställning på böcker jag verkligen längtar efter. Vi får se hur det blir med den saken. 

Ja jösses...

Februari månad lär verkligen bli årets sämsta månad, det kan jag nästan garantera redan nu. Vi har ca en vecka kvar på månaden och jag har än så länge läst 3 böcker. Det är en rejäl minskning då jag normal läser 10-12 böcker per månad. Inte så att jag stressar upp mig för det för så kan det bli ibland när livet, jobb och vardag krockar alltför mycket. Men visst känner jag en viss frustration över att mitt andningshål har försvunnit så drastiskt. Jag har påbörjat mängder av böcker, har säkert 5 stycken påbörjade böcker, men jag kommer ingenvart med dem. De är alla bra böcker som lovar gott och det är böcker jag verkligen vill läsa. Men kan inte koncentrera mig och inget känns rätt. Det måste verkligen ske en förändring nu, såhär kan jag ju inte ha det. Vi får väl se om jag lyckas avsluta någon av alla de påbörjade böckerna innan februari är över.  


Äntligen!

Carin Gerhardsen kommer ut med en ny bok i Hammarbyserien i maj! Läs mer på Nordstedts sida, det lovar verkligen gott!

För mycket lycka, Alice Munro

Detta är en novellsamling och jag har alltid så svårt att veta hur jag ska skriva om en sådan. Ska man skriva lite om varje novell, välja ut någon enstaka eller bara skriva allmänt i grova drag om hela boken? Jag väljer nog att skriva övergripande om hela samlingen. 

Denna novellsamling handlar om vanliga människor, oftast en kvinna, som hamnar i en svår situation där hen måste fatta ett beslut eller hen måste välja en ny inriktning på livet. Det handlar om hur olika val eller beslut kan omforma en som människa och hur detta kan komma att påverka ens hela liv. Novellerna känns så vardagliga och äkta.. Det känns som det är riktiga människor vi möter här, där vi under en kort tid får lära känna dem och  följa dem under en kort period i deras liv. Alice Munro har ett språk som är starkt och alltigenom äkta, varje novell känns precis lagom lång. Novellerna blir aldrig överbelastade och för långa men samtidigt så blir de inte heller för tunna och för korta. Två ord som fastnade hos mig när jag läste dessa noveller är lågmäld och finstämt, det är så Alice Munros noveller känns när man läser dem. Man blir lugn av att läsa Munro, läsningen ger en något att tänka på och fundera över allt medan man läser i en maklig och behaglig takt. Själva Munros sätt att skriva manar en just till detta, att läsa makligt och lugnt, hennes sätt att skriva är så lågmält och enkelt. Men där finns även en skärpa och ett djup bakom orden, Alice Munro har en skarp insikt om hur det är att vara människa och det får vi ta del av i dessa noveller.  

Läs och njut!

tisdag 12 februari 2013

Översättningsmiss

Ibland kan man stöta på små missar i översättningarna av olika böcker och det kan faktiskt störa en  rätt mycket. Det är ju viktigt att fånga det författaren vill säga och förmedla rätt känsla när man översätter en bok. Jag stötte på ett exempel häromkvällen och jag kan faktiskt inte släppa det. Översättningen är annars mycket välgjord och flyter på fint, jag har inte lagt märke till något speciellt under läsningen av de andra delarna i serien. Boken jag läste var George R.R. Martin, Svärdets makt. Nu är det enbart min personliga uppfattning att det är en miss men missen jag stötte på dök upp i ett kapitel som har Daenerys som röst, i min pocketupplaga så är vi på sidan 94. Daenerys talar om hur hon kom till världen borta på Draksten: "Daenerys Stormfödd kallades hon, för hon hade kommit till långt borta på Draksten medan den våldsammaste stormen i mannaminne rasade utanför ön, en storm som hade slitit ner vattenkastare från borgmurarna och gjort kaffeved av faderns flotta" 

Ordet jag stör mig på är fetat och understruket, kaffeved. Det är ett vanligt ord man använder i dagligt tal men jag stör mig på det för mig veterligen så finns där inget kaffe i De sju rikena. Ingenstans i boken eller i de andra delarna har jag stött på att någon druckit kaffe och Daenerys har befunnit sig i  exil på andra sidan Smala havet där jag inte kan tänka mig att de dricker kaffe heller. Om man nu gör en jämförelse med att fartygen splittrats som kaffeved då borde man väl rimligen känna till ordet kaffe för att kunna använda det som bildspråk? Brasved tycker jag det borde ha stått, det hade passat bättre in och fungerat bättre som jämförelse. Brasor förekommer ju i boken och bör då kunnas användas som bild istället.

fredag 8 februari 2013

Siri Hustvedt, Sorgesång

Erik är en framgångsrik psykoanlytiker som nyss har förlorat sin far och tillsammans med sin syster Inga ger de sig i kast med att sortera och gå igenom faderns alla papper, brev och dagböcker. När Erik börjar läsa igenom allt detta så finner han ett märkligt brev som antyder att där finns en hemlighet ifrån hans barndom som fadern aldrig någonsin nämnt ett ord om. Erik blir som besatt av att lösa denna gåtan och även besatt av att läsa igenom alla dagböcker i ett försök att minska den distans som alltid funnits där mellan far och son. Samtidigt kämpar hans syster Inga med sina egna problem. Hon har precis förlorat sin man, han som var en stor och mycket omtalad författare. Men även han var en man med hemligheter. Sedan finns där även Miranda och hennes dotter, de har precis flyttat in i det hus som Erik äger.

Fragmentarisk var min första spontana tanke när jag läst klart boken. Förvirrande var nästa ord.Möjligen är det så att min vintertrötta hjärna inte riktigt orkade ta in allt som händer i boken, inte riktigt orkade analysera alla bilder som Hustvedt strösslar omkring sig och inte riktigt orkade se sambanden. Jag märker att boken är välskriven och språket är väldigt exakt och starkt men just nu passar inte denna bok mig. Jag kommer ge Siri Hustvedt ännu en chans lite längre fram när jag orkar förstå det hon skriver.

Klassisk fantasy

Robert Jordan Sagan om Drakens återkomst, Del 1 Farornas väg

Rand och hans vänner blir tvingade att ge sig iväg ifrån sin hemby, de som aldrig varit längre än max en dagsresa måste nu ge sig iväg på en lång och farofylld resa. Som sällskap har de en marknadsgycklar, en Aes Sedais ( en kvinna som har kraften) och hennes väktare. De flyr ifrån Ondskans hantlangare i hopp om att nå Tar Valon, en säker plats i en tid som börjar uppvisa märkliga tecken och där onda ting börjar komma i rullning. Av någon anledning är de onda ute efter dessa fem ungdomarna, men ingen vet varför.

Detta är en klassisk fantasy som följer mallen 1 A väl:  en eller flera unga människor som lever sina vanliga enkla liv i någon mindre del av världen, de känner till omvärlden mestadels via sagor och sägner, något hemskt händer, de måste ut på en resa för att upptäcka vem de är och för att stoppa ondskan. Men samtidigt tar Jordan dessa vanliga elementen och vrider om dem så att de får en ny innebörd och i Jordans böcker så är det inte så himla svart och vit enbart där de goda är goda och de onda är onda, utan där finns en gråskala där emellan också. Man kan vara god men man kan även ond samtidigt. Nu är det så att denna serien rymmer 12 böcker på engelska och 22 på svenska, den sista har inte blivit översätt än. Alltså så är alla böcker delade på två och för mig känns det då som om läsningen blir stympad, precis när vi kommit igång och den långa startsträckan är över så tar boken slut. Men jag gillar boken och jag kommer fortsätta läsa.  Detta är böcker sprängfyllda med detaljer om denna nya världen, där finns ett rikt kulturliv och mängder av udda karaktärer som skapar intresse och gör att man vill veta ännu mer. Jordan skriver väldigt bra, språket är lättsamt och där finns även humor i boken.  Naturligtvis finns där en utmärkt karta och även en ordlista som förklara vissa saker lite närmare, såsom tex vad Aes Sedais är egentligen. 

onsdag 6 februari 2013

Hyllvärmare del 2

Den första omgången hyllvärmare gick inte så vidare bra, jag skyller på en vintertrött hjärna. Jag har dock kommit halvvägs genom Fowles bok Samlaren och jag har övergett Brunner helt. Den boken kändes inte alls lockande, den är kanske jättebra men jag hade inte lust att läsa den alls. Så Brunner fick flytta ner i tvättstugan där någon annan vänlig själ kan ta hand om den. Så en ny ordnades fram och Fowles får hänga med in i Februari. Blir där tid över så låter jag Underbar dra ytterligare en till bok. Dessa två blir det till att börja med, Fowles är som sagt påbörjad. 





lördag 2 februari 2013

Svåra val

Richelle Mead. Andens kraft

Jag tänker inte berätta så mycket om handlingen för er då detta är femte delen i en serie som kallas Vampire Academy och man bör läsa dessa böcker i en följd. Och jag tycker verkligen att man bör läsa dessa böcker, för detta är kraftfulla, starka, humoristiska och underhållande böcker. Här finns mängder av vampyrer men inte en enda av dom glittrar. Vampire academy är precis som det låter en skola för vampyrer och det är här vi lära känna Rose Hatawhay och Lissa Dragomir. Rose är en dhampir, en halvvampyr som ska utbildas för att bli en beskyddare. Lissa är moroi, en levande helvampyr. Moroi har valt att inte döda för att få föda utan använder sig av levande, frivilliga människor som ger dem föda. Dock så finns det även strigori därute, de är de odöda vampyrerna som dödar för födans skull och de vill väldigt gärna utplåna alla morois. Och det är där beskyddarna kommer in i bilden, de ska beskydda moroi ifrån strigori. Rose är en de alla vi får lära känna här, och hon är en kaxig, självsäker, stark, rättfram och tuff tjej som inte tar skit ifrån någon. Det är så skönt att det är just tjejerna som står i fokus i denna serien och de är inte några trånande våp utan de står på egna ben. Såklart finns här killar som även de är starka och självständiga, inte glittrande någonstans. Och såklart finns där kärlek, kärlek som bränner och gör väldigt ont, kärlek som får oanade konsekvenser. Och där finns vänskap och gemenskap.  Mead håller en lagom nivå på att förklara alla detaljer kring moroi, dhampirer och strigorier, det blir aldrig för mycket utan det känns på något konstigt sätt äkta. Man läser ett stycke och man känner att "ja men jo, så kan det säkert vara". Mycket spännande böcker med mycket action och spänning.

Meads böcker är min lustläsning, den läsning som jag tar till när jag behöver något som jag vet kommer ge mig en härlig lässtund och där jag vet att allt blir bra till slut. Detta är helt enkelt j-vligt bra läsning som alltid leverar.

Läs serien i denna ordningen: 

  1. Törst
  2. Fruset blod
  3. Skuggkysst
  4. Löftet
  5. Andens kraft
  6. Yttersta offret

Det Undre London

Neil Gaiman, Neverwhere

Richard Mayhew är en helt vanlig ung som har ett bra och intressant jobb, han har goda vänner och en fin fästmö och han har en trevlig bostad. Ett bra och stabilt liv helt enkelt. Men så en dag räddar han en ung flicka som heter något så konstigt som Door.  Door är jagad av två underliga män och Richard hjälper Door att komma undan. På sin flykt undan männen hamnar de i det Undre London, en värld som är fylld av magiska ting och underliga varelser och som göms under det vanliga London. När Richard återvänder till det vanliga Övre London så upptäcker han dock att allt det där han hade innan, jobb, bostad, vänner och fästmö, det är borta nu. Det är rent av så att ingen kan se honom faktiskt. Så Richard måste bege sig ner till det Undre London igen för att hitta sanningen om hur han ska kunna återvända till det Övre London.

Detta är en fartfylld, annorlunda och humoristisk fantasybok, lite som en Alice i Underlandet historia. Jag älskar verkligen hur Neil Gaiman leker med orden, som tex att det finns en tunnelbana som heter Earls Court (Hov) och naturligtvis finns just där en Earl som håller hov i en av vagnarna. Dock är detta hov och många av de underliga ting som sker nere i det Undre London enbart synligt för den som tillhör det Undre London. Jag gillar karaktärerna i boken, de är intressanta och spännande att lära känna. Jag slukade boken och njöt verkligen av historien. Enda minuset är att jag vill ha mer, mer detaljer, mer information om det Undre London och jag vill ha kartor. Boken hade gärna fått vara dubbelt så lång! Men tydligen är detta en bok som baserats på en tv-serie, för tydligen skrev Neil Gaiman ett manus till en tv-serie och sedan byggde han upp en bok av det. Nu vill jag väldigt gärna ser tv-serien med.