onsdag 30 april 2014

April

 Här kommer en liten lista för April månad, om ni vill läsa hela listan eller läsa mer om de böcker jag skrivit om gå då in under fliken Läst 2014 så hittar ni allt där!

Månadens bästa:  Anders Björkelid slog knockout på mig med sin underbara bok Ondvinter och fortsättningen Eldbärare som visade sig vara en riktigt välgjord svensk fantasy med hög kvalitet.
Månadens sämsta/mindre bra/ besvikelse:  Terry Goodkind var en helt ok fantasy men den knockade mig inte.
Månadens fakta:  Ola Skinnarmos häftiga bok om den resa han gjorde i Shackeltons fotspår.
Månadens finaste:  Upptäckten av vilken enastående författarinna Elin Wägner är.
Månadens engelska: Ingen engelska avklarad denna månad men har två på gång.
Månadens intressantaste: Hannah Kents En mörderska bland oss var en mycket intressant upplevelse.
Månadens deckare/thriller: Tom Rob Smiths enastående bok Barn 44.
Månadens dystopi: Marie Lu, som förvisso borde fått en egen kategori redan förra månaden då jag läste del 1 då. Men hon får vara med här med båda böckerna, Legend och Prodigy, smarta, välskrivna och mycket underhållande böcker med en hel del nytt i sig.
Månadens antal: 13 stycken denna månaden och jag begriper inte riktigt vad som hänt! Jag har då aldrig läst så här mycket som detta året, och då är vi bara i inledningen av året. Det är riktigt härligt då jag känner att läsningen verkligen får och kan ta plats nu, att läsningen innehar en stor del av vardagen och helgerna. Mycket beror på att min Kära Sambon numera också är en riktigt inbiten läsare och vi går gärna och lägger oss tidigt så vi hinner läsa både en och två timmar innan vi ska sova!



Omslagsonsdag: Ur olästa hyllan

Bokpotaten driven en mycket trevlig blogg och hon har varje onsdag något som kallas Omslagsonsdag.  Det hela går ut på att man som bloggar letar fram och lägger in omslag som passar i det tema Bokpotaten valt ut. Jag är rätt förtjust i just omslag och omslagsdesign, jag blir väldigt påverkad av bokens yttre. Det händer att jag väljer en bok just för omslagets skull men oftast är det flera faktorer som spelar roll vid valet. Men jag gillar snygga omslag, omslag där man tänkt till lite extra och omslag som passar med boken i sig.

Så denna vecka ska vi välja ut omslag ifrån alla de olästa böcker som finns i våra hyllor. Och jag kan erkänna att det finns ett par stycken att välja emellan. Men jag fokuserar på de böcker som jag äger och som jag tror kommer bli lästa inom kort. Jag väljer bort alla låneböcker då jag inte äger de utan de är ju bara på tillfälligt besök här. =)


Dubbelseende!

Jag satt och slösurfade lite, tittade lite på Deckarspecialistens sida över nya deckare/thrillers.  (Deckarspecialisten är en mycket trevlig liten affär, specialiserade på just det som namnet säger). Med ena öga ser jag titeln Gården och tänker "Aha, vad  trevligt. Där är Tom Rob Smiths senaste bok. Men nej vänta nu lite... Är inte boken lite väl gul för att stämma in på den bild jag sett av hans nya bok?" Och jo det visade sig vara så för den bok jag fått syn på var Simon Becketts nya bok som också råkar heta Gården!






 Här är då Tom Rob Smiths bok och ovanför är som synes Simon Becketts! Förvisso verkar det som att Becketts ska utkomma i november medan Smiths kommer nu under sommaren.
Simon Becketts Gården utkommer på Minotaur Förlag och Tom Rob Smiths Gården  utkommer på det för mig okända lilla förlaget Stimpla publishing. Och båda verkar ha en ung man i centrum, en man på flykt och där det dyker upp mörka hemligheter.  Intressanta verkar de både två så läsa ska jag definitivt göra.




tisdag 29 april 2014

En familjesaga med mörka toner

Lisa Jewell, Fågelburen

Familjen Bird är en lycklig familj, de bor i ett stort hus med en vildvuxen trädgård. De fyra barnen, Meg, Bethan, och tvillingarna Rory och Rhys har en idyllisk barndom med massor av kärlek och värme. Familjen Birds kök är en plats där det alltid finns tid över för alla små och stora händelser. Mamma Lorelei är en kärleksfull mor med nära till skratt och har ett fladdrigt hjärta som älskar alla de små detaljerna som regnbågar, silkigt papper och barnens alla teckningarna. Pappa Colin är närvarande men samtidigt inte. Han försöker bringa ordning och reda men misslyckas för det mesta. Så lever livet i familjen Bird, ända fram till den där påsken då allt kommer att förändras för alltid.  Det som tidigare bara anats hos mamma Lorelei, att hennes psyke är relativt skört och som hon väljer att lindra genom att tvång-samla, det bryter nu ut för fullt och hon kan inte längre stoppa sig. Så sakteligen bryts familjen sönder och de sprids för vinden, kontakten mellan dem som en gång var så självklar är nu borta. Allt medan Lorelai fortsätter sitt samlande, hon bygger ett rede av föremål där hon kan gömma sig och väva sin egen minnesbild av vad som har hänt. Varje föremål är ju ett minne, en påminnelse om något som har hänt. En trasig vattenkokare är inte bara en trasig vattenkokare utan en påminnelse om den där lyckliga vinterdagen så de skulle göra varm choklad och så gick vattenkokaren sönder. Om de nu slänger vattenkokaren så slänger man ju även bort själva händelsen i sig. Det är hjärtskärande att läsa om Loreleis psykiska ohälsa och att läsa om familjen som en gång var så lyckliga men nu brutits sönder. Meg,den äldsta dottern är den som talar främst, hon som så länge stridit för att få någon att förstå hur sjuk hennes mamma egentligen är. 

 Boken berättas dels ifrån barnens barndom, jag tror den delen börjar någon gång på 80-talet, detta varvas med nutiden som är 2011. Sedan växlar de två historierna ända tills de möts igen på slutet 2011 med den händelse som i nutid driver familjen Bird tillbaka till sitt barndomshem. Påsk är den helg som är en av de röda trådarna i boken, påsken som var en helig helg för framförallt Lorelei. Sakta växer en helhetsbild fram och man börjar förstå de underliggande hemligheterna. Karaktärerna växer fram under läsningen där man i lugnt tempo får lära känna hela familjen Bird.  Detta är en varm bok som berör områden som kärlek, familjen och förståelse, allt berättat med en säker och kärleksfull penna.   Men det är inte bara en mysig och varm berättelse för i allt detta fina göms det mörka och svåra. Det där som sliter itu en hel familj.  Att man ibland måste möta sina demoner och ibland måste man våga börja prata, alltför att kanske hitta tillbaka till någon man en gång älskade men som man förlorade på vägen. Att kunna acceptera att livet ibland inte blir såsom man tänkt sig men att i slutände kanske det blev om inte bra så i alla fall ok.

måndag 28 april 2014

Att finna en liten bokpärla

Elin Wägner, Norrtullsligan + andra historier.

Jag satt i solen idag i på vår lilla uteplats, katterna låg i gräset och njöt av värmen, hunden snusade under busken i skuggan. Solen sken, träden och buskarna  var ljuvligt gröna och fåglarna kvittrade, jag njöt i alla enkelhet av en ledig stund. Mitt val av läsning visade sig ge mig något utöver det vanliga just denna fina eftermiddagen. Det visade sig att jag hittat en riktig bokskatt, en skimrande pärla som under promenaden med hunden några timmar senare väckte en känsla av vemod i mig. Alla dessa kvinnor Elin Wägner skriver om, all deras längtan efter något mer, alla deras drömmar om frihet och om kärlek gav mig en känsla av sorgsenhet. Jag läser om Verna, den dödsjuka flickan som längtar efter ge sin syster Ingar en god man som kan älska henne, lilla Verna som så tålmodigt inväntar sin egen död med en sorgsen undran om vad som kommer hända henne efter döden. Vernas andra syster Mirjam som längtar efter att få bo på landet, på Sjöboda och få råda över sig själv, något som ju inte på något vis kan för sig. En ensam kvinna kan inte råda över sig själv inte! Jag läser om Nini, som arbetar på frisörsalong och med längtan som värker i bröstet när hon ser sina arbetskamrater hämtas av sina beundrare efter arbete. Nini som faller för en författare och släpper sina krav på att vara en god kvinna. Jag läser om Norrtullsligan, om Elisabeth, Emmy, Eva och Baby, kontorsflickor som sliter ont för att kunna försörja sig själv. Även om männen i deras närhet inte tycker det är riktigt rätt att en kvinna försörjer sig själv, det är ju inte så det ska gå till. Men flickorna vill så mycket, de drömmer om frihet och högre lön och de längtar efter att kunna försörja sig själva och stå på egna ben. jag läser om Gertrud som så gärna vill vara något mer än Birgers lilla flicka. Alla dessa kvinnor tar jag mig till och dagens ljuvlighet står i kontrast till den innerliga texten Elin Wägner målar fram med sin penna. Språket är sirligt och lätt ålderdomligt men det tilltalar mig i sin vackra ton, den ton som både är anspråkslös men ändå så innerlig i alla de tillbakahållna känslorna.

Elin Wägners böcker utkom i början av 1900-talet, själva Norrtullsligan utkom 1908, de andra texterna som medföljer min utgåva är utgivna spridda under Wägners levnadstid. Jag skulle vilja veta mer om Elin Wägner, hon verkar ha varit en kvinna som trodde starkt på sig själv och på kvinnan. Hennes böcker och texter var nog mycket kontroversiella då när de utkom, för ännu var kvinnans roll en svår roll. En roll där kvinnan inte riktigt räknades som en riktig  människa ännu, hon hade hade inte ens rösträtt.

Just den utgåva jag har är utgiven av Vårt Hems förlag och serien kallades Vårt hems gyllene bibliotek. Denna serie innehöll en rad böcker av svenska författare, en hel del manliga men även några kvinnliga. Seriens författare är för mig till största delen okända, såsom tex  Ludwig Nordström, Berit Spong eller Erik Falman. Men några få är kända även för mig såsom tex Hjalmar Bergman, Verner von Heidenstam och Erns Ahlgren ( Victoria Benedictsson). Jag har faktiskt turen att ha fått överta hela denna serien! Böckerna är gultbrunt skinn med en relif i guld på framsidan och författarnamnet tryckt i guld på bokpärmen. På insidan av boken står det såhär " Svenskt liv och leverne. I staden och på landet. I nuet och historien. Bland herrar, borgare och bönder. Skildrat av de förnämsta samtida berättarna".  Serien utgavs mellan 1929-1930. En riktig bokskatt som nu bor i min bokhylla, jag undrar så vad för fler bokpärlor som döljs bakom deras pärmar. Jag älskar verkligen när jag ger mig ut i okända farvatten och vågar läsa sådant som andra uppfattar som mossigt och föråldrat. Speciellt när det visar sig att de gamla böckerna kan ännu idag ge en läsare en fin läsupplevelse.

På wikipedia finns en kort beskrivning av serien och en lista över alla böckerna, läs mer Här

En annorlunda reseskildring

Guy Delisle, Pyongyang

Guy Delisle är en serietecknare ifrån Kanada och denna bok är något så annorlunda som hans reseskildring över hans tid i Pyongyang, Nordkoreas huvudstad där han jobbade i två månader med tecknad film, i form av en reseskildring skriven i serieformat! Boken är tecknad i svart-vitt, med gråa toner, där Guy funderar kring det vardagliga i ett land som är så slutet och så styrt av landets stora ledare.  Det är en fascinerande bok som ger en fantastisk inblick i ett land man (jag) inte vet mycket om. I svarta, gråa och vita toner skissar Guy Delisle upp enkla bilder som uppvisar ett märkligt land med ett folk som lever sina liv hängivet i den stora landsfaderns skugga. JJag fascineras över hur Guy Delisle med så små medel kan få fram så många detaljer och väcka så många funderingar. Guy Delisle är inte ute efter att berätta om fakta, även om små detaljer såklart slinker in i berättelsen ändå, han är enbart ute efter att försöka skapa en bild av ett så märkligt land som Nordkorea. Han försöker förstå alla de lätt absurda detaljerna i det vardagliga livet. han som västerlänning får inte röra sig fritt i staden, han ska alltid åtföljas av en guide och en tolk. Han försöker komma dem närmare, ställer frågor om det han ser när de rör sig i staden men får sällan några svar. De är alltid vänliga och kamratliga men aldrig förtrogna. Jag gillade verkligen boken och jag ser framemot att läsa hans andra serieromaner, jag har för tillfället hans serieroman om hans tid i Jerusalem hemma. 

söndag 27 april 2014

En ytterst obehaglig sovjetisk deckare

Tom Rob Smith, Barn 44

Året är 1953, vi befinner oss i Moskva, Sovjet och personen vi följer är säkerhetspolisen Leo Demidova och jag får hela tiden påminna mig om att det jag läser är en deckare med viss verklighetsanknytning och att boken inte är en dystopi signerad exempelvis Orwell eller Boye. Båda dessa författare dyker upp i mitt huvuder under tiden jag läser Barn 44, mycket har med det järngrepp Stalin har över landet och hur totalitärt jag upplever Leos liv är. Leo som är en krigshjälte, en officer som är en hängiven sovjetmedborgare och med en fast lojalitet mot staten. En stat där det inte kan begås brott, där brott helt enkelt inte finns. En stat som samtidigt kan tortera "anklagade" misstänkta för brott mot staten. Hur oskyldig du än är så lär du snart vara skyldig, tortyr kan få en att erkänna precis vad som helst. En stat där barn hittas brutalt mördade fast det inte ska finnas några mördare alls. Leos tvivel börjar sakta växa och när han sedan ställs inför ett helt absurt val så måste han rubba hela sin inre identitet för att ens kunna överleva.

Boken är en skrämmande upplevelse och är du minsta känslig för grymheter mot barn eller djur så läs då inte boken. Boken är fylld av grymheter, orättvisor, lidande och förvrängda ideer som gör en som läsare rent skogstokig. Jag svär högt flera gånger under läsningens gång och häpnas över de rent absurda resonemangen som finns i boken. Med vetskapen att boken är en blandning av fakta och fiktion gör läsning ännu bättre,  de två sidorna är noggrant balanserad och avvägda. Språket är rättframt och väldigt träffsäkert i sin enkelhet där varje ord känns helt rätt. Fallet som finns i boken bygger på ett verkligt fall, där mördaren hette Andrei Chicatilo En man som när han dömdes hade mördat 52 barn mellan 1978-1990. Även andra detaljer har Tom Rob Smith hämtat ifrån verkligheten såsom dagböcker och liknande källmaterial, han har en bra lista i slutet av boken om man är intresserad av att veta mer.

 Karaktärerna i boken känns ytterst trovärdiga, vissa är väldigt skrämmande när de uppvisar sin trofasta sovjetiska medborgare ansikten. Leos fru Raisa är en karaktär jag gillar skarpt, hon är intelligent och skarp i sitt sätt att försöka överleva.Leos trofasthet till Stalin och hans sätt att resonera får det bokstavligen att krypa i mig. Han är så troende och han uppvisar en sådan kyla i sätt mot andra människor. Men ett litet litet korn fastnar i honom, under ett förhör med en sk spion som efter lite tortyr i form av en sanningsspruta med ren kamfer erkänner att han självklart är en spion om de nu vill att han ska vara det. Leo börjar undra om mannen kanske trots allt är oskyldig? När Leo sedan fortsätter sin utredning kring det barn som råkade utför en "olycka"  och hittades död. Fadern hävdar högt att sonen blivit mördad, men får snart finna sig i att ändra sin åsikt om man han nu inte vill bli skickade till ett arbetsläger, brott existerar ju inte så det kan heller inte vara ett mord. Leo håller först fast vid statens teori om en olycka men snart hittas ännu ett barn dött. Vad är det som har hänt egentligen?

Skildringarna av miljöerna i Sovjet känns träffsäkra, de målar upp ett kyligt samhälle i ett kargt och sträng natur som kan vara obarmhärtigt kallt.

En fantastisk bok som berör mig på djupet, jag är arg, ledsen, förtvivlad, ursinnig och i små stunder glad över de där små små glimtar av ljus och hopp.Jag mår illa under läsningens gång och jag fascineras över hur Tom Rob Smith har lyckats skriva en så enastående fantastisk bok.

En sak jag ständigt funderade över när jag läste boken var huvudpersonens namn, han heter Leo. Med tanke på min tidigare hänvisning om Boye så är det rätt intressant att huvudpersonen i hennes bok Kallocain också heter Leo! Tom Rob Smith är halvsvensk och bör ju rimligen kommit i kontakt med Karin Boyes romaner.

Jag har nu påtvingat Kära Sambon boken så att jag kan få diskutera mina känslor ordentligt.


fredag 25 april 2014

Bokbloggsjerka 25-28 april

Annika som driver en alldeles förträfflig bokbloggen, Annikas litteratur och kulturblogg startade för väldigt länge sedan något hon kallar Bokbloggsjerka. Annika skriver helt enkelt en fråga, varje fredag, varpå en hel hög med trevliga bokbloggar svarar på frågan i sina egna bloggar. Jag har följt jerkan länge, det är väldigt intressant att se de olika svaren och följer jerkan runt i cyberrymden! Man lägger in en länk under kommentarerna så det är lätt att följa jerkan. Nu tänkte jag pröva att vara med på denna jerkan, är alltid trevligt att förnya bloggen och få in mer inlägg som inte bara är rena recensioner. Så här kommer min första bokbloggsjerka, och Här kan ni läsa mer om jerkan i sig.


( Sedan så är Annikas egna blogg alltid trevlig läsning och jag har fått många bra tips av hennes sida. Fokusen på bloggen ligger på Deckare. Det är faktiskt Annikas "fel" att jag fastnat så totalt i Stephen Booths böcker igen!)



Känner du igen dig i något eller några av de påståenden som du kan läsa om på ”21 signs you´re suffering from a book hangover”?
Vilket eller vilka i så fall?

Nr 5 kan jag direkt hålla med om. "You’ve ordered everything else the author has ever written.". Kanske inte direkt beställt allt men i vart fall lånat allt, jag går lätt upp i en författare som är ny och som jag gillar.

Nr 6 kan jag också hålla med om "And furiously researched any possibility of a sequel". Det händer var och varann dag faktiskt.  Nr 7 faller väl in här med då "Or any possibility of a movie adaptation."

De andra kan jag väl hålla med till viss del, men jag har inte en enda favoritbok jag läst sönder och ständigt bär med mig. Jag är en känsloläsare och vissa böcker är favoriter för en viss tid, en viss tid då de passar bättre än andra och då håller jag de lite extra kära. Så de sista är svåra att relatera till känner jag. Visst kan jag ibland uppleva en matthet efter en extra bra bok som gör det svårt att hitta något som passar in, ofta bryter jag tema på boken helt och hållet och det brukar fungera.   Jag läser faktiskt väldigt sällan om, jag har lite för bra minne när det gäller att komma ihåg böckernas innehåll. Så jag kan emellanåt plocka fram ett trevligt bokminne och "läsa" om boken på så sätt istället.


onsdag 23 april 2014

Ojdå, jag missade världsbokens dag idag.

Jaha, världsbokens dag gick mig helt förbi. Jag uppmärksammade det förra veckan, la på minnet att titta inom biblioteket. Kanske rent av skriva något intressant på bloggen. Men nu är dagen snart slut och allt jag orkat idag är att sitta i soffan och snörvla och klia mig i ögonen. Jag är inte överdrivet förtjust i björkar för tillfället kan man kanske säga....

Så världsbokens dag fick klara sig utan mig idag. Läsningen kommer jag ägna mig åt ikväll som vanligt.

En söt liten karamell

Lisa Jewell, Våga flyga

 Leah brukar sitta och betrakta huset som ligger mittemot hennes lägenhet. Ett hus som i folkmun brukar kallas Påfågelhuset. Huset ägs av en ung poet vid namn Toby och hans hus är fullt av vindrivna människor som behöver en trygg hamn. Toby ställer alltid upp för alla och han begär inte mycket tillbaka. Nu vill Toby gå vidare, han måste gå vidare och då måste huset säljas. Men hur ska han kunna sälja huset? Då måste han även vräka sina inneboende, de människor som han tar hand om men som han egentligen inte känner. Av en slump så blir det till Leah han vänder sig och ber om råd och hjälp.

Detta är en tidig bok av Lisa Jewell och jag fann den faktiskt vara i lite sötaste laget. Den är väl sockrad emellanåt och slutet blir faktiskt rent av lite för mycket. Jag gillar Jewell språk, det finns där redan då, det språk jag uppskattade och gillade i både Syskonmakaren och den helt nya Fågelburen. Ett varmt språk med charm och humor insprängt i sig.  Lisa Jewells böcker kretsar gärna kring bohemiska och kreativa människor och så är fallet även i denna bok. De är jordnära och enkla människor som känns trovärdiga för det mesta.

Det är en mysig bok att läsa, en trevlig bok att försjunka i  för en stund och som inte kräver alltför mycket av dig som läsare.

Men ursäkta mig! Omslaget! Är nog ett av de fulare omslag jag sett på sistone, det stämmer ju inte ens med innehållet i boken eller med personerna i boken.  Där är ett par av Lisa Jewells böcker som alla har liknande fula omslag. Som tur är så har det ändrat på det nu med de senaste böckerna. Både Syskonmakaren och Fågelburen har riktigt bra omslag.

Här är tex det engelska omslaget, en av versionerna, mycket finare och det passar mycket bättre med själva innehållet i boken.



Isländskt mörker

Hanna Kent, En mörderska bland oss


Året är 1829 och platsen är Norra Island. Ett dubbelmord har begåtts, Natan Keitilson och en bekant till honom har mördats. Agnes Magnusdottir har anhållits för morden tillsammans med två andra.  Agnes hålls i fängsligt förvar hos en familj på gården Korsna. Något familjen till en början inte alls gillar, att ha en mörderska boende hos sig är inte vad de vill. Men med tiden inser det att allt kanske inte är så som de trott och att Agnes inte är den kallblodiga mördare de trott. En ung präst som fått i uppdrag i att förbereda Agnes inför sitt straff börjar samtala med Agnes och Agnes börjar berätta om sitt liv och hur det kunde ända såhär. Med ett mord på den man hon älskade.

Detta är en oväntat vacker berättelse så fylld med mörker och förtvivlan att det emellanåt gör ont att läsa den. Hela boken bygger på en sann händelse och Agnes har funnits på riktigt, ja de flesta människorna har faktiskt funnits på riktigt. Hannah Kent har ägnat lång tid åt att forska i gammalt källmaterial och det gör att bokens historiska del känns trovärdig.  Det jag upplevde av läsningen var att den kändes så "isländsk" i sin stil, en karg stil med en poetisk underton med målande beskrivningar av ett kallt och karg natur. Men författarinnan är ifrån Australien! Hannah Kent var på Island som utbytesstudent och blev förälskad i landet, när hon sedan hörde talas om fallet med Agnes växte hennes intresse och allt det hon forskade rätt på blev då denna bok.

 Den lilla dalen där Agnes växte upp, människornas trångsynthet inför en kvinna som uppför sig inte riktigt så som ska, en kvinna som dessutom är en oäkting beskrivs med skarp penna och med tydlighet så förstår man livet i denna nordliga del av Island. Även om hur farligt det kan vara att låta sig snärjas alltför hårt av en kärlek som egentligen är helt fel och fylld av mörker är träffsäkert beskrivet där man som läser förstår Agnes och hennes val. Jag fascineras av de tydliga porträtten av familjen Agnes blir satt i fängsligt förvar hos, Husbonden Jon, hans hustru Margret och de två döttrarna Steina och Lagua. De känns äkta och fulla av liv, de är lika intressanta att lära känna som det är att lära känna Agnes. Även den unga prästen Toti är intressant i sin beskrivning. Miljöbeskrivningarna över Norra Island är väldigt målande och detaljrika, jag får direkt en bild av det landskap boken utspelar sig i. Jag läste extra långsamt enbart för att få lov att njuta av Hannah Kents underbara språk och hennes känsla för sina karaktärer.  Sista kapitlet läste jag faktiskt med tårar i ögonen och med nackhåren resta.

Top Ten Tuesday, Top Ten Characters Who X ( En dag försent)

Idag så är temat lite mer valfritt, som ni ser i rubriken så handlar det om att välja 10 karaktärer som X, vad X ska betyda får vi välja själva. Min första tanke här blev 10 karaktärer som jag fortfarande tänker på fast det var länge sedan jag läst ut boken och som jag gärna skulle sitta och prata med, kanske rent av äta en bit mat med.

* Ben Cooper ( Stephen Booth). Ben är en så jordnära person och jag gillar verkligen när han blir ivrig kring de historiska delarna av sin stad och Peak District. Jag skulle vilja höra fler av hans historier.
* Sam  ifrån Maggie Stiefvaters serie om Mercy Fall. Sam som älskar musik och som älskar Grace men som om vintern förvandlas till varg.
* Wulf ifrån Anders Björkelids serie om Blodet. Wulf är en så fin karaktär och jag tog honom till mig redan från början. Jag vill att allt ska gå honom väl.
* Flamma ifrån Kristin Cashores böcker.  Flamma som inte vill vara ett monster, som vill passa in och vara som alla andra. Mitt hjärta gjorde lite extra ont när jag läste om henne.
* Cinna ifrån Hungerspelen. Hans mod värmde när jag läste om det och jag beundrar hans kamp.
* Clare ifrån Audrey Niffeneggers bok Tidsresenärens hustru. Hennes kärlek till Henry, hennes tidsresande man, är så vacker och så stark.
* Maja och Johannes ifrån Per-Anders Fogelströms serie om De vita bergens barn. Böckerna som kommer innan hans Mina drömmars stad serien. I den första delen handlar det om Maja och Johannes, deras öde griper tag i mig och jag fäster mig vid dem båda snabbt.
* Margret ifrån Hannah Kents bok En mörderska bland oss. Även om jag greps starkt av huvudpersonen Agnes så är det faktiskt Margret jag tänker på nu efteråt mest. Denna kvinna som ofrivilligt under sitt tak får ta emot en mörderska men som förändras under tidens gång och börjar förstå Agnes. Hennes slit för att hålla döttrarna säkra och trygga är starkt att läsa om. Hon är en så rättfram kvinna med en stark stolthet för sitt hem och sina barn.
* Sam ifrån Tolkiens böcker. Han är så lojal mot Frodo att jag ibland vill sparka honom därbak för att få honom att säga ifrån. Han ger verkligen allt för sin vän/husbonde.
* Saphira ifrån Christoffer Paolins serie om Eragon. Ja detta är min lista och då får en safirblå drake lov att finnas med. Sapphira är en så klok drake, tjurig som få emellanåt men samtidigt så vis. Och med en syrlig tunga =)

tisdag 22 april 2014

Bokblogg förvandlas tillfälligt till hundblogg

Ja idag förvandlas min bokblogg för tillfället till en hundblogg, detta för att det är en mycket speciell dag idag. Idag fyller nämligen får finaste hund JumJum 11 år! I sju år har vi delat livet tillsammans och upplevt mycket ihop. Det senaste året har varit tungt för JJ då han drabbades av anaplasma (fästingfeber) förra våren, hela hösten fick han sedan nya utbrott av anaplasman och nu är han en märkt hund med värkande kropp, trötthet och en förändrad personlighet. Men JJ är också en fighter och än är han inte redo att ge upp. Så vi säger inte Hejdå riktigt ännu. Så länge JJ mår ok och där han visar att han vill vara med så får han det oavsett hur förändrad han än har blivit. Vi vet ju att inom en snar framtid så måste vi fatta det där beslutet, det där beslutet som gör så vansinnigt ont. Men inte riktigt ännu, just nu njuter vi av varje dag och tar vara på den tid vi har kvar tillsammans. Vår älskade Skumbanan!

Första bilden är ifrån förra sommaren, när han hade hämtat sig ifrån det första stora anfallet av anaplasman. Nästa bild är tagen 2007. Och sista bilden är ifrån mars i år.




måndag 21 april 2014

Ännu en belöningsbok =)

Jag klarade av ännu en kurs veckan innan påsk och därmed så blev det ännu en belöningsbok. Samma dag jag avslutade kursen var jag inom min mataffär och där snubblade jag över denna boken. Ett enda exempel låg på reabordet och såg ensamt ut så självklart fick det följa med hem! Boken det handlar om Bea Uusmas bok Expeditionen: En kärlekshistoria. Jag har längtat efter den sedan i vintras, längtade ännu mer efter den när den fanns på bokrean för 199 kr men pengar fanns inte då. Nu var det halva reapriset! Så för ynkliga 98 kr fick jag den inbundna och illustrerade utgåvan! Känns nästan som ett rån, alldeles för billigt för en bok som denna här ju.   Läsningen påbörjades i helgen, den fick bli min och Kära Sambons nya högläsningsbok. Än så länge är jag väldigt nöjd med den, väldigt fascinerande läsning faktiskt.




Mörk svensk fantasy av fantastisk kvalitet.

Anders Björkelid, Ondvinter

Wulf och Sunia, tvillingar med ett mycket speciellt band emellan sig, de lever på en gård tillsammans med sin far. Gården ligger lite avskilt åt, en bra bit ifrån byn och resten av folket, ett medvetet val ifrån deras far. Men Sunia och Wulf har aldrig förstått varför. Deras far är en märklig man och som det kommer visa sig en man med många hemligheter. Hemligheter som berör Sunia och Wulfs härkomst och vilka de egentligen är.  En dag kommer en främling till gården och strax därefter rasar hela Sunia och Wulfs liv samman och de får fly ensamma ifrån deras gård.En Ondvinter närmar sig med snabba steg, en vinter som kyler inte bara huden utan som förfryser ditt sinne med. Wulf och Sunia får även snabbt lära sig om Blodet, de är Barn av Blodet men de vet inte riktigt vad det innebär ännu.

Svensk fantasy som är riktigt välskrivet och oerhört skickligt berättad är man inte helt bortskämd med men Björkelid levererar en helt fantastisk bok som man både vill sluka samtidigt som man vill läsa extra långsamt för att få boken att räcka lite längre. Här har vi en författare som inte väjer att skriva om mörka ting, där allt inte är svart eller vitt utan där finns mängder av gråa nyanser däremellan. Ett val kan nämligen både vara rätt och fel på samma gång. Sunia och Wulf  trovärdiga karaktärer som känns nyanserat berättade och de känns mänskliga. Det speciella bandet mellan de två gör att första delen av boken är skriven i vi-form, ett annorlunda begrepp som dock får en ännu djupare innebörd lite längre fram i historien. Jag vill inte tala om vad för jag tror det förtar känslan av läsningen. Jag fäster mig snabbt vid Sunia och Wulf, jag lider med dem och jag fryser med dem. Även de andra karaktärerna är intressanta och fyllda av liv, Bergsfrun tex och Wunan är två andra favoriter.

 Jag sugs in i boken och jag fängslas även av språket i sig, det är lätt gammaldagssom passar väl ihop med berättelsen i sig. Språket är även fyllt med mörka ord som vättesnara, galgmän,domarring och ondvinter som får ens nackhår att resa sig.  Jag får en känsla av nordisk asatro på något sätt, jag tänker på alla de naturväsen vi har i den svenska naturen såsom vättar, troll och skogsrå. Även vissa miljöbeskrivningar får mig att tänka på riktigt gammal svensk skog.  Jag älskade verkligen denna boken och det tog inte många dagar innan jag såg till att ha bok nr 2 i min hand. ( En bok som lästes ut nu under påsken!) Underbar läsning för alla fantasyälskare.

( Och titta gärna lite extra på omslaget! Det är verkligen mycket passande och riktigt snyggt!)

Fördelar med en kollaps

Jonathan Tropper, Fördelarna med en kollaps

Silver är en lönnfet, medelålders avdankad trummis som sedan ett antal år sedan bor i det hus som kallas Versailles. Ett hus där just sådan som Silver drar sig tillbaka till, där skilda och rätt tragiska människor bor istället för att leva de där villa-idylliska liv de en gång hade. Silvers exfru ska gifta om sig med en läkare och hans dotter visar sig vara gravid. Livet är inte helt på topp för Silver och en dag drabbas han av en kollaps. Beskedet om att han är på väg att dö pga ett bråck på stora kroppspulsådern får han av sin exfrus blivande man. Allt känns rätt mörkt enligt Silver, lika bra att låta naturen ha sin gång och avsluta det ganska så miserabla liv han lever anser Silver. Nu är det dock andra i hans närhet som tycker han är en skitstövel för det och ger sig i kast med att få Silver att ändra sig. Silvers kollaps gör även att det där filtret som bör finnas mellan det som tänks tyst i sitt eget huvud och det som sägs högt inte riktigt fungerar som det ska.

Lad-lit kallas visst ibland Troppers romaner och till viss del kan jag väl hålla med om det. Det är skruvade böcker med mycket humor och lika mycket mörker. Tänk er en riktigt amerikanskt drama med familjerelationer, kärlek, sorg och tragedi, blanda sedan detta med en riktig amerikansk komedi med smarta repliker, trassel och komplikationer så får ni Troppers böcker. Dock fastnade jag faktiskt inte riktigt för denna boken, det känns lite för mycket, lite för överdrivet och lite för sockersött för att blir en riktigt bra helhet. Jag njuter dock precis som vanligt av Troppers språk och hans vassa humor, jag berörs av Silvers liv och av hans vänner och familjen. Det är behagligt att läsa en bok av Tropper och jag gillar det verkligen. Tropper har verkligen förmågan att skapa trasiga, dysfunktionella och sorgliga karaktärer och göra dem älskvärda och där man berörs av deras svårigheter.

Påskläsning

Det blev verkligen inte mycket läst under påsk här och det som blev läst var  inte påskdeckare utan fantasy.  Påsken fylldes istället med en massa annat trevligt så jag är ändå nöjd med helgen. Långfredagen var jag och Kära Sambon ute på tur i skogen med vår hund, lördagen så var Kära föräldrarna här och vi har grillpremiär i det underbara soliga vädret och söndagen hanns det förvisso meds lite läsning på förmiddagen innan vi åkte på påskmiddag hos Kära systern och hennes sambo. Idag så vilar jag, egentligen borde jag ägna dagen åt studierna men vi får se hur det blir med det senare idag.

Dock så läste jag klart en bok under skärtorsdagen som passade rätt bra in på påsken, boken handlar nämligen om häxor! Det var Jessica Spotswoods Farlig förmåga, boken ska vara inne på bibblan imorgon och det var kö på den så den fick hastigt flytta framåt i läskön och knöka sig förbi alla de andra böckerna.  Sedan blev även Ola Skinnarmos fantastiska bok utläst i helgen, vår högläsningsbok, den handlar om den resa Ola gjorde som gick i Shackletons fotspår.  Även en svensk fantasybok, del 2, av Anders Björkelid blev utläst igår kväll. Så blev min påskhelg, lite läsning och en massa socialt mys med familjen!

onsdag 16 april 2014

Påskdeckare/Spänning

Att läsa en deckare till påsk verkar ha blivit något av en tradition här i Sverige.  Det lär ha kommit ifrån Norge ifrån början där traditionen även rör sig kring att det visas deckare på Tv runt påsken. En kort introduktion får man Här. Här i Sverige har de större bokaffärerna hakat på trenden och har ofta kampanj med Påskdeckare. Här kommer då några tips ifrån mig och ifrån Kära sambon av lämpliga deckare till Påskens läsning!

* Louise Penny, Den grymmaste månaden. En väldigt lämplig bok som faktiskt utspelar sig under just påskhelgen. Dock är det tredje boken i en serie och är man noga med att hänga med i sidohistorierna så bör man börja med Mörkt motiv. Det är lite som Morden i Midsumer fast i en lite pittoresk by vid namn Three Pines i Canada. Och kommissarien heter inte Barnaby utan Gamache.
* Fred Vargas, Budbäraren En mycket annorlunda fransk deckare, fylld med underfundigheter och syrlig humor med en mycket speciell polis i huvudrollen,  Kommissarie Adamsberg. Detta är en deckare som kräver en del av läsaren och man får inte förvänta sig en traditionell deckare för då blir man lätt besviken. Men om man kan bortse ifrån det så får man sig ett läsäventyr som är något alldeles extra.
* Stephen Booth, Svart hund. Min nya "kärlek" inom brittisk deckare. Poliserna Ben Cooper och Diane Fry är mina nya favoritkaraktärer och Peak District där böckerna utspelar sig i är helt fantastiska. En dag ska jag ta mig dit för att besöka den vackra naturen jag läser om i Booths böcker. Brittisk deckare som är mer åt pusselhållet, mer klurande och frågor än action och blodiga scener. Brotten  i sig är dock mörka och människorna trovärdiga och ibland skrämmande.
* Hanna Kent, En mörderska ibland oss. Inte en renodlad deckare utan mer en en livshistoria med ett mord som röd tråd. En mörk kärlekssaga och ett fascinerande levnadsöde om Agnes Magnusdottir, året är 1829.  Boken baseras på verkliga händelser och personer.
* Tom Rob Smith, Barn 44. En mörk och ytterst skrämmande deckare som utspelas i Sovjet, 1953 med en säkerhetspolis i huvudrollen. Flera gånger under läsningen får jag påminna mig om att det är inte en dystopi i stil med Orwell eller Boye utan detta är verkligheten. Vissa drag är baserade på just verkligheten.

Kära Sambons tips:
* Lars Kepler, Hypnotisören. Spännande deckare med många oväntade twister.
* Dennis Lehane, En drink före kriget. Intressant deckare med en privatdetektiv i rollen. Patrick, privatdetektiven, är en bra karaktär mycket för att han vuxit upp på "fel" sida av Boston, han förstår de människor han letar efter och han bryr sig om de utsatta. Dialogerna mellan honom och hans medarbetare Angie är kvicktänkta och skarpa. Lite råare deckare men med skön svart humor.
* Hjorth & Rosenfeldt, Det fördolda. Spännande svensk deckare med en udda huvudkaraktär. Riktigt bra läsning med mycket spänning.

tisdag 15 april 2014

Tio bokiga saker man önskar sig, Top Ten Tuesday

Denna veckas Top Ten Tuesday handlar om bokiga saker som inte är böcker man önskar sig.

* Vi är i stort behov av riktigt fina, noga utvalda tavlor till våra väggar här hemma. Så kanske någon sådan här hade passat in någonstans?


* Fina smycken är aldrig fel och ser dom ut så här så tackar inte jag nej i alla fall. Eller så skulle jag verkligen vilja ha en sådan där härmskrikebrosch som Katniss har i Hungerspelen.
* Kanske en liten bokstöds-kudde för att avlasta händerna och armarna? En sådan här.
* Litterär tatuering hade inte heller varit fel, kanske i form av något riktigt bra bokcitat.
* En stor öronlappsfåtölj som man verkligen kan sjunka ner i och bosätta sig i med en god bok
* Lästid! Detta är väl något man alltid önskar att man hade mer av! Oceaner av tid för att verkligen läsa, läsa och läsa.
* En riktigt skönt solstol så att man kan sitta ute i solen och läsa.
* Fler bokhyllor behöver man väl alltid och ett helt bibliotek hade verkligen inte varit fel, ett riktigt engelskt bibliotek med öppen spis, murriga tapeter och inbyggda bokhyllor.

En söt karamell med syrlig bismak

Jojo Moyes, Livet efter dig  

 Lou Clark mister sitt jobb som cafebiträde och utan hennes magra inkomst får hon och hela hennes familj det svårt att klara sig. Lou försörjer inte bara sig själv utan av de andra fem i hushållet, föräldrarna, morfar, systern och hennes lille son. Pappa jobbar en del men det räcker inte till. Så nu när Lou står utan jobb så blir allt mycket svårt. Efter en tid får hon dock ett jobb, som sällskapsdam/assistent åt Will. Will är förlamade i nästan hela kroppen och hans liv är över enligt honom själv. Medan Lou är en enkel tjej med arbetarklass bakgrund, med små ambitioner och ännu bosatt hemma hos föräldrarna så är Will rik, varit väldigt framgångsrik inom aktiebranschen och levt ett fartfyllt liv. Nu ska då Lou försöka få Will att förstå att livet är rätt ok ändå. Och att han ska vilja leva kvar, allt enligt hans mors krav på Lou.

Jag blev direkt fäst vid Lou, hon känns så äkta och hennes familj så trovärdiga med sitt kärleksfulla gnabbande och bråken som uppstår. Hela hemmet är fyllt av folk och det är ständig rörelse, medan Lou känner sig fast utan drömmar eller ambitioner. Just den känslan känner jag igen själv och kan identifiera mig med. Även Wills dryga och rätt elaka sätt kan jag även förstå till viss del, inte fullt ut då men den frustrerade känslan av att en egen kropp sätter upp hinder kan vara väldigt tärande. Will har bestämt sig för att han ska avsluta sitt eget liv och en stor del av boken behandlar just ämnet om aktiv dödshjälp på ett fint och medmänskligt sätt, det vältrar inte i det nattsvarta men författaren faller heller inte för att förenkla eller "gullifiera" ämnet som sådant. Boken är en feel-good anser jag men med mörka undertoner och jag blir riktigt arg på både Will och Lou emellanåt.  En varm berättelse som berör en men emellanåt tycker jag nog att det blir lite för sött, lite för gulligt för att det ska kännas helt trovärdigt. Där är en scen som berör Lou och en händelse som hon var med om som jag tycker försvinner alltför lätt, jag tror faktiskt att historien inte hade lidit om den inte funnits med alls. Sedan så har vi Lous pojkvän, Maratonmannen, som är en dryg typ som jag bara vill slå lite hårt i huvudet.

Så på det stora hela är jag nöjd med Livet efter dig, det var en finstämd läsupplevelse som berörd och kändes varm.

måndag 14 april 2014

Lååångsam läsning!

Stephen King, Varsel

( Länken går denna gång till en bokhandel, min utgåva är en pocket ifrån 1980, ifrån Legenda förlag, omslaget är inte heller detsamma. Mitt är mycket fulare, ska fota det och lägga in det senare)

Jag är ett stort fan av Stephen King, jag älskar  hans böcker och skräms av dem. Jag gillar verkligen hans äldre verk men uppskattar även hans nyare. Varsel, eller The Shining som nog de flesta mer känner till den som pga filmen med samma med Jack Nicholson i huvudrollen, är en bok som jag faktiskt påbörjade redan i Augusti förra året men som jag avsluta nu denna månaden.

 Jag har faktiskt ingen aning om varför det tog så orimligt lång tid att läsa ut den. Längden på boken är inte av tegelstenskaraktär som många av Kings böcker brukar vara och det är definitivt inte något fel på innehållet. Det kan vara så att det är just det att innehållet är så bra att jag under den relativt tunga höst jag genomled inte orkade ta mig till historien. Det var knappt jag orkade läsa de sista kapitlen för boken sög tag i mig och gjorde mig faktiskt illamående. Jack Torrance psykiska sammanbrott letar sig in under skinnet på en, hans fru Wendys växande rädsla och hans lilla grabb Dannys förtvivlan gör att jag får ont i magen. Historien i korthet är att Jack har fått ett jobb, han ska sköta och ta hand om Overlock Hotel under vintern. Overlock Hotel är beläget uppe i bergen och under vintern så är man fast där. Jack kämpar med alkoholism och en tärande känsla av hopplöshet, två saker som fått hans liv att kantra helt. Tiden på Overlock är tänkt att bli en nystart. Men Overlock är inte som vilket hotell som helst. Danny är en femårig pojke som har strålningen, alltså är han synsk, något som inte alls är bra att vara på Overlock Hotel. Overlock är en ond plats fylld med mörker och förtvivlan. Filmen som är baserad på boken är i sig oerhört ruggig och där man lätt får ont i magen av. Men att boken till så stor grad bygger på Dannys röst och upplevelser är nytt för mig och detta lilla barns förtvivlan och skräck är jobbig att bära på. Även kocken Halloranns delaktighet och samhörighet med Danny är gripande och bidrar mycket till historien.  Jag är stum av beundran inför Kings sätt att berätta en historia och han växer verkligen i anseende hos mig efter denna bok.

Här kan man även anspela på det inlägg jag skrev för en stund sedan om förväntningar/förhoppningar. Stephen King har nämligen, närmare 20 år efter denna boken gavs ut, skrivit en fortsättning, den boken heter Dr Sömn och i den är nu Danny en medelåldersman som återigen beger sig till Overlock. Ska man våga läsa den?

Tänk om dygnet hade 48 timmar? Eller tänk om dygnet hade ännu fler timmar än så?

Karen Thompson Walker, En tid för mirakel 

Ja tänk om dygnet hade fler timmar än vad den har nu? Vi har nog alla önskat att dygnet har 48 timmar istället för 24, alltför att hinna med alla måsten och krav. Julia är 12 år och bor i Kalifornien tillsammans med sina föräldrar.  För henne och alla andra blir detta faktiskt verkligt, dygnet har börjat förlänga sig själv. Minuter läggs till de 24 timmarna dygnet egentligen ska bestå av, snart blir minuterna till timmar och snart vänds allt upp och ner. Hur ska man strukturera samhället när dygnet blivit flera timmar längre? Växter och djur börja dö pga förändringarna och för att jordens rotation har börjat sakta in, denna insaktning bidrar också till att jordens gravitation förändras. Mitt i allt detta försöker Julia förstå sin egen barndom och förändring till att bli äldre, barndomsvänner förändras, kroppen förändras och Julia blir kär för första gången. Detta samtidigt som man ska förstå detta nya som förändrar samhället och dess synsätt, samtidigt som ens vardag inte längre är sig själv och där de vuxna beter sig märkligt åt.

Detta är en stark berättelse berättad ur ett barns perspektiv, ett perspektiv som ju längre historien pågår blir allt vuxnare och mognar i sitt sätt att se på världen och omgivningen. Karen Thompson Walker har ett träffsäkert språk och hennes detaljsinne är intressant att följa. Detta är en skrämmande bok därför det känns inte som en orimlighet eftersom jordens rotation  faktiskt saktar in redan. Läs mer här.

Insaktningen sker gradvis, det är inte en massiv  naturkatastrof utan det handlar om några minuter i taget och några förändringar i taget. Denna förändringen tillsammans med den bitterljuva uppväxtberättelsen om Julia skapar en vacker historia som berör en på djupet. Livet och vardagen måste ju fortsätta även om ens verklighet förändras och katastrofen inträffat. Julia är en sådan där karaktär som fastnar hos en, en som blir nästan som en vän och hennes historia stannar kvar hos en länge efter man slutat läsa boken. Det är en melankolisk berättelse fylld av lågmäldhet och värme, jag berörs av den och jag är glad att detta är en bok jag faktiskt äger och inte enbart har lånat på bibblan.

Förväntningar/Förhoppningar, den fruktade bok nr 2

I samband med att skrev mitt omdöme om Khaled Hosseinis bok Och bergen svarade började jag fundera kring detta med de förväntningar/förhoppningar man som läsare skapar när man läst en bok av antingen en debutant eller en bok av en helt ny författare som redan har en hel del utgivet som givit en något speciellt. Det kan vara en bok som gjorde att man berördes på djupet, det kan vara en bok som fick en att gråta eller skratta, det kan vara en bok som skapade en känsla av välbehag. Helt enkelt en bok som något alldeles extra, en bok som det finns ett magiskt skimmer kring. Sedan tar man upp bok nr två och allt det där man kände inför bok nr 1 ligger som en dimma framför en, känslorna kring bok 1 lägger sig i vägen för den nya läsupplevelsen som väntar i bok 2.  För tänk om bok nr 2 inte är lika bra? Vad ska man då ta sig till? Vågar man ändå läsa bok nr 3? Man borde verkligen se varje bok som ett enskilt verk, en fristående bok med sina egna förutsättningar men det är svårt. Speciellt svårt är det när det gäller en favoritförfattare såsom tex Hosseini, jag gillade verkligen både bok 1 och 2 men bok 3 blev ett platt fall och alla mina förväntningar sjönk som en sten. Vad händer med bok nr 4 då? Vågar jag läsa den?

Ännu värre är det då med debutanter, de författare som gett en en helt enastående bok redan i bok 1, hur ska de kunna ge en samma upplevelse igen? Ska de lyckas i bok 2? Vad jag förstått så är detta nog inte bara en rädsla hos läsaren utan även hos författaren själva.

Jag har en lång rad med debutanter där jag väntar med dels stundtals skyhöga förhoppningar dels orimligt låga förväntningar. Allt för att förbereda mig inför bok nr 2.  Några exempel på debutanter som jag väntar på, i vissa fall kan det vara så att de egentligen inte är debutanter utan mer att de precis fått sin första bok utgiven på svenska, är Hanna Kent som precis gett mig en helt magisk läsupplevelse med sin En mörderska bland oss, Sarah Winman med sin underbara När Gud var en kanin eller Julie Otsuka med den vackra och intensiva Vi kom över havet.

torsdag 10 april 2014

Stad av aska

Cassandra Clare, Stad av aska 


Spoilervarning om du inte läst del 1, Stad av skuggor.

Del två i serien Mortal Instrument och vi får återigen träffa Clary, Jace, Simon, Luke och alla de andra ifrån bok 1 Stad av skuggor.  Scenen är fortfarande New York men ett New York som rymmer en hel värld vid sidan om den vanliga. Vårt gäng med skuggjägare kämpar fortfarande för att sätta stopp på Valentine och Clarys mamma ligger ännu i magiframkallad koma. Clarys bästa vän blir omvandlad till vampyr och den pojke Clary trodde sig vara kär i, Jay, är egentligen hennes bror. Det är fullt upp med andra ord och det är fartfylld underhållning med massa action och spännande inslag i form av varulvar, demoner och feer. Jag är mycket förtjust i denna sortens av urban fantasy, det är helt kravlöst och väldigt slukarvänligt utan att för den skulle vara dåligt skrivet. Det är dock svårt att skriva alltför mycket om handlingen då det finns risk att man spoilrar del 1 för mycket. Men jag gillade denna, lite segt emellanåt och Clary blir lätt lite störig som person. Även Jace har sina sidor som är lite lagom irriterande. Lättläst och underhållande, jag kommer definitivt läsa del 3 också.

När förväntningarna blir för stora

Khaled Hosseini, Och bergen svarade.

Jag läste Flyga drake av Hosseini och jag rös av den vackra historien och berördes på djupet av Tusen strålar solar. Jag grät av båda böckerna och jag älskade Hosseinis speciella sätt att berätta en historia. Jag älskade hans vackra språk och hans sinne för detaljer. Så när så äntligen en ny bok skulle komma ut av honom så skruvades såklart förväntningarna upp till max. Det är aldrig bra att börja läsa en bok av en författare vars tidigare verk man älskat med så höga förhoppningar.

Det är lätt att luftslottet spricker och allt går i kras. Och bergen svarade är inte på något sätt en dålig bok, tvärtom. Det är en hjärtslitande berättelse om förlust, kärlek, sorg och uppväxt.  Språket skimrar precis som förr och detaljsinnet finns där men i själva historien fattas något. Jag upplever den som rörig och osammanhängande. I korta drag så börjar historien om två syskon där det ena syskonen säljs till en rikare familj. Alltför att den lilla familjen med den nya mamman och syskonet ska ha råd att överleva vintern, så att inga fler barn i familjen dör av kölden.  Sedan påbörjas en färd via en mängd andra människor och deras levnadsöden som ofta enbart har svaga kopplingar till de ursprungliga systern och brodern. Jag vill ju veta mer om dem, om Pari och Abdullah, jag vill veta hur deras uppväxt vart och vad som hände med dem. Det får jag förvisso veta, men först framemot slutet och då mycket kort.  Vi får möta barnens styvmorbror, han som övertalade barnens far att sälja Pari. Vi får möta Paris nya mamma Parwana. Vi får möta en grekisk läkare som övertar Paris barndomshem. Plus några till, det blir för mycket och för rörigt. Pari möter vi först på slutet i boken, ett kort kapitel som ung kvinna. Sedan får vi möta Abdullah som gammal men inget om åren däremellan.  Alla levnadsöden är var för sig fängslande och berörande, om det kanske varit en novellsamling. Mer uppdelat så kanske känslan varit annorlunda efter läsningen. Men visst finns där stunder då det glimrar till lite extra, då den där magiska känslan som Hossein är så duktig på infinner sig och då njuter jag lite extra.

Mars

Här kommer något försenat en sammanfattning för mars månads läsning. Om ni vill se hela listan gå in under fliken Läst 2014.

Månadens bästa: Karen Thompson Walker, En tid för mirakel. En helt enastående bok som griper tag i en och berör en ordentligt.
Månadens sämsta/mindre bra/ besvikelse:  Khaled Hossein, Och bergen svarade. Den var väl inte direkt dålig men i jämförelse med hans två andra så blev jag lite besviken faktiskt.
Månadens fakta:  Ceasar Milan, Ceasars hundar. En intressant biografi/hundfakta bok som gett oss båda en hel del nyttigt som vi kan använda på vår egen hund.
Månadens finaste: Lauren Oliver, Liesl och Po. En vemodig spökhistoria om sorg och vänskap. Med ljuvliga blyertsteckningar.
Månadens engelska: 
Månadens intressantaste:  Ceasar Milan
Månadens deckare: Tana French, Otrygg hamn. Fjärde gången hon skriver om Irland och fjärde gången hon lyckas med en fullträff!
Månadens antal: 12 st blev det läst och jag är smått chockad över hur min läsning sett ut dessa tre första månaderna. De senaste åren så har jag knappt läst mer än 6 böcker per månad under årets tre första, mycket pga hur illa jag tycker om de månaderna. Men kanske är livet så mycket bättre nu att det även påverkar läsningen positivt! 

Belöningsbok!

Jag brukar ge mig själv en belöningsbok så fort jag klarat av en kurs, jag läser just nu in betygen för vidare studier. För några veckor sedan klarade jag Litteraturkursen och jag köpte då en belöningsbok som jag helt glömt bort att visa. Jag hittade den på mataffären på deras bokrea och blev så förtjust i den. Det är en bok om berömda målningar med fördjupande detaljstudier i. Jag och Kära Sambon har suttit och bläddrat och förundrats över målningarna i omgångar nu. Det är en fin bok, rejäl är den med med måtten 26 x 31 cm och vikt på ca 1.6 kg! Innehållet sträcker sig från 1100-talet fram till modern tiden. Boken ger en bra presentation av några av de största verken och vi får även lära oss om hur konsten har förändrats genom århundraden och historien.  Upplägget är som så att först kommer själva målningen på ett uppslag med en presentation av bilden, några konkreta fakta och en faktaruta kring konstnären. När man sedan vänder bladet kommer då en uppslag med detaljstudier där de zoomar in på vissa detaljer och förklarar tex symboliken i det som syns, här på detta uppslag finns även lite över teknikerna konstnären använt och annan information kring tavlan eller liknande verk.

En trevlig bok som ger en inblick i de stora verken med fina fotografier som naturligtvis inte detsamma som att se tavlan i verkligheten men för en vetgirig så ger detta en del nya kunskaper kring ett område jag själv känner att jag vet för lite om. Mysigt även att sitta med Kära Sambon och studera och prata kring tavlorna.  En lärorik bok fylld med vackra tavlor och några som man inte tycker är fullt så vackra.  Länk till förlaget Här.




tisdag 8 april 2014

Top Ten Tuesday

Tisdag igen och åter dags för en temalista. Denna vecka vill de att vi ska göra en lista över de mest unika böcker vi läst. Återigen tolkar jag fritt efter mitt eget huvud och väljer de jag funnit vara unika eller speciella på något sätt och jag väljer att enbart utgå ifrån texten i sig.  Böcker där texten i sig sticker ut lite extra. Länk här till huvudinlägget.

* Jag, En, David Levithan En annorlunda bok på så sätt att boken huvudperson inte är av kött och blod, En är ett väsen av något slag som hela tiden måste flytta runt och bo i andra människors kroppar. En är inte ond och tar inte över helt och hållet, En är bara så att säga på besök en dag sedan flyttar En vidare. Sedan blir En kär. Otroligt vacker bok med ett unikt sätt att se på en människa och vad denna består av.
En liten parlör för älskande, David Levithan En kärlekshistoria berättad i form av ett ordbok! Vacker och annorlunda
* Rör mig inte, Tahare Mafi En dystopi bok med ett emellanåt plågsamt vackert språk. Poetiskt och fint. Unika är de ständiga överstrykningarna i boken, ett intressant grepp som fungerar riktigt bra
* Cinder, Marissa Meyer Här har vi en välkänd saga fast i ny tappning.  Askungen är omvandlad till cyborg! Mycket välgjort och spännande.
* En tid för mirakel, Karen Walker Thompson Om hur dagarna blir allt längre och hur dygnets timmar sakta ökar. En katastrof sedd ur ett barns ögon.
*Fredrik Backman.  Hans sätt att skriva är både unikt och helt underbart att läsa.
*Vi kom över havet, Julie Otsuka Om japanska postorderbrudars hårda och kalla liv, berättat ur en enda gemensam röst.

måndag 7 april 2014

Legend

Marie Lu, Legend 

Västra USA finns inte mer, numera heter det Republiken och det pågår ett ständigt krig med grannarna. June är född i en elitfamilj, hon fick toppoäng på det test alla unga går igenom. Ett test som visar vart i samhället de hör hemma. Day däremot misslyckades på sitt test och han lever nu utanför samhället, ständigt på flykt och ständigt jagad. När så Junes bror Metis mördas så är det Day som blir den misstänkte och June den som ska hitta honom. Men allt är kanske inte riktigt såsom det ser ut att vara egentligen eller?

Jodå vi har allt läst det innan, dystopi-serierna haglar tätt och jag kan inte låta bli att falla pladask för Legend. Den uppfyller alla mina krav på en riktigt bra dystopi, vi har en pojke och vi har en flicka, vi har ett samhälle styrt med militärisk precision, vi har indelningar av samhället och vi har en brytpunkt där allt vänds upp och ner, vi har såklart även kärlek med i bilden. I Legend förvaltas dessa ingredienser väl och blir till en mycket givande dystopisk skildring. Några oväntade drag skapar en känsla av något nytt  och intressanta karaktärer gör läsning mycket spännande. Här har vi dels en sympatisk person i rollen som den "onde" eller i vart fall på "fel" sida ifrån början och sedan har vi en skum typ som kanske inte är så dålig som man tror från början. Det är spännande rakt igenom och jag njuter av det, jag kanske hade önskat en del fördjupning inom vissa områden men kanske det kommer i nästa bok. För precis som sig bör så är numera en dystopi i princip alltid förpackad i tre delar, jag skulle vilja se en dystopi som står på egna ben eller är i 2 delar, 4 delar eller rent av 5 delar! Lite tacksam är jag dock för att vi faktiskt inte fick uppleva någon direkt kärlekstriangel, något som är annars något av standar i en dystopi numera. 



onsdag 2 april 2014

En n sorts inlägg!

Det finns en engelska sida som varje tisdag kör en temafråga, det kallas Top ten tuesday och jag tänkte att det kunde vara ett lättsamt sätt att fylla bloggen med annat än bara recensioner. Länk till sidan Här.

Nu är det förvisso onsdag idag men det får bli såhär idag. Denna veckas tema handlar om Top Ten “Gateway” Books/Authors In My Reading Journey. Vilket jag tolkar som de tio böcker som fick mig att börja läsa men även författare som fick mig att fortsätta läsa.

* Sagan om Isfolket, Margit Sandemo. Denna bokserie som jag faktiskt inte avslutat har en speciell plats i början av mitt läsliv. Så som jag minns det så var det mamma som prenumererade på dessa och jag knep dem varefter de blev lediga.
* Kitty böckerna, Caroline Keene. Här var det även föräldrarna som försåg mig med dem och jag slukade dem. Jag har en hel banankartong fylld med böcker om Kitty, det är de med röd rygg ifrån Wahlströms.
* Elisabeth Georges deckare slukade jag en höst som var både tung och svart men via henne började min kärlek till brittiska deckare.
* Jag minns också en julbok, varje jul fick vi i vår strumpa en bok, detta var många år sedan. Tror jag kan ha varit en 13 år? Idag minns jag inte författaren eller titeln men jag minns känsla av att det var en tjock vuxenbok än idag! Det var något om en ranch, en kärlekshistoria minns jag med, hästar var även de inblandade. Framsidan hade starka färger i lila och orange tror jag. (Minns du mamma?)
* Suzanne Collins skapade för bara några få år sedan en stark kärlek till dystopier
* Selma Lagerlöf med serien Löwensköldska ringen återväckte min lust till att våga läsa äldre böcker
*Stephen King, Det. skräckens mästare byggde fram en stark förkärlek till den mörkaste skräcken och de otäckaste monstrena
* Ifrån min barndom minns jag inte riktigt vad jag läste faktiskt, jag får en känsla av att någon bok där borde vara grunden till att läsning. Jag minns att mina föräldrar läste en del för mig men minns inte vad. (Mamma, du kanske kan vara till hjälp här?)

tisdag 1 april 2014

Titta här!

Det är livsfarligt att skriva inlägg! När jag skriver inlägg försöker jag hitta boken på de förlag boken kommit ut på och då är det lätt att man snubblar över godbitar som skapar läsbegär! Såsom Neil Gaimans nyaste bok Oceanen vid vägens slut. Bara omslaget i sig skapar stark läslust och författarnamnet i sig borgar för en god läsupplevelse. Läs mer Här.

En charmig spökhistoria för unga

Lauren Oliver, Liesl & Po

 Liesl har precis förlorat sin pappa och hon är nu föräldrarlös. Hennes elaka styvmor har låst in henne på vinden och Liesl känner sig helt övergiven. Men en dag så får hon ett besök. Besökaren heter Po, hen är ett spöke och lite luddig i kanterna och med dåligt minne så därför vet hen inte om hen är han eller hon. Med sig har Po Knytet, en hund/katt, också hen lite suddig i kanterna. Samtidigt så betraktar Will längtansfullt den söta flickan i vindsfönstret och drömmer om att bli hennes vän. Will är lärling till en elak magiker och han trivs inte alls där. Världen är ständigt grå och solen orkar aldrig riktigt titta fram, men så har det varit länge nu så människorna bryr sig inte om det. Ett missöde med en låda som sägs innehålla världens mäktigaste magi så påbörjas ett äventyr för våra unga karaktärer där vi även får lära känna Mo, en vänlig jätte och hans katt Vänstris.

Detta är en fin saga om vänskap och om sorg, lågmält berättat som understryks av de vackra blyertsteckningarna gjorda av Kei Acedera. Jag berörs av berättelsen och finner den vara en mycket vacker bild utav sorgens alla sidor. Samtidigt är det en fin bild av hur vänskap kan rädda hela världen och locka fram solen igen. Jag myste när jag läste boken och fann den vara en charmig och söt historia. Karaktärerna i boken är livfulla och stundtals så fnissar man högt åt de olika dråpligheterna. På vissa ställen jämförs boken med både Dickens och Roald Dahl och jag kan enbart hålla med i detta.  Författarens efterord ger boken ännu ett djup och en innebörd som berör en starkt.
 Ett läsäventyr för både stora och små.