torsdag 9 november 2017

Equilibrium av Anna Jakobsson Lund

Anna Jakobsson Lund, Equilibrium   

Handling:
Midnattsklockan slår medan jag springer genom Kintoros sluttande gränder. Jag skulle ha varit på scenen nu, tagit emot de andra kemisternas applåder. Ingen hade vågat neka mig ett forskningsprojekt efter det här. 
Jag borde ha stannat i bankettsalen, kontrollerat den skärande smärtan. Bröt den sig ut ur mig? Hur kunde den göra det?
Klackarna slinter mot gatstenarna och jag drar av skorna. Fötterna domnar bort, men jag stannar inte. Jag måste härifrån, måste byta om innan någon ser mig. Klänningen är kladdig av blod. 
Equilibrium är berättelsen om Ari, som tvingas fly till rövarstaden Porto du Luando och söka skydd bland smugglare, nickelskojare och illusionister. Det är en roman om identitet och kön, vänskap och magi.

Vad jag tyckte:
Jag är helt mållös och känner verkligen, med tanke på mitt inlägg häromdagen, att jag saknar mina ord. För hur ska jag kunna beskriva exakt vad jag känner för Equilibrium.Hur handlöst förälskade jag blev i själva berättelsen och hur förtrollade jag blev av det helt genom magiska innehållet. Eller hur ska kunna förklara hur och varför jag blev så förtjust i Ari, Isobel, Ezra, Lene och alla de andra som jag hade äran att  tillbringa så mycket tid med. Eller hur svårt det var att lämna Porto du Luando och återvända hem till min egen gråa vardag igen. Kanske ska jag lyfta fram alla detaljerna som sprakar och vibrera av färger så intensiva att jag nästan kan ta på dom. Möjligen kan jag också lyfta fram  kläderna med dessa fantastiska trycken på, tryck som rent av berättar något om bäraren. Tatueringarna måste jag berätta om, de som varje person bär och talar om allt om deras liv men också om de är man eller kvinna eller något annat. För Equilibrium är inte bara en av årets absolut bästa fantasy. Det är också en helt igenom briljant historia om identitet, könstillhörighet, sexualitet och fördomar ( även mina egna provas en del måste jag erkänna). Där det komplexa och svåra vävs samman med det naturliga och kärleksfulla. 

Med inslag av grå vardaglig realism som utspelas på mörka och smutsiga bakgator. Varva detta med inslag av både varite och illusionister. Addera karnevaler och magiska krafter. Lägg till krig, rebeller, spioner och en liten dos dystopisk känsla. Ovanpå detta så lägg till den allra ljuvligaste kärlekshistorien.Krydda med varm vänskap, mod och lojalitet. Här ungefär har du Equilibrium!

Min ork att läsa är som jag nämnt begränsat till ca 15-30 min läsning g åt gången. Framemot slutet kunde jag inte släppa boken utan blev sittande i 1 1/2 timme.... med tårar i ögonen och en vemodig känsla fick jag sedan sova i 3 timmar eftersom jag tröttade ut mig själv så mycket. 

Jag önskar jag kunde skriva mer reflekterande och gå in på varje detalj som fick mig att falla handlöst. Där jag verkligen kunde få fram varför boken är så förbannat bra. Nu får det räcka med detta. Jag älskar verkligen Equilibrium och vet att den har en säker plats på årets topplista. Och om ni älskar fantasy så får ni absolut inte missa Equilibrium.

Jag hoppas innerligt att det kommer fler böcker!


Betyg: 5/5
Boken kommer: Rec-ex från författaren, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla, Skriva läsa leva, Bokhuset

måndag 6 november 2017

Vart tog orden vägen?

Jag saknar mina ord. Jag har alltid varit en människa som tyckte väldigt mycket om ord. Möjligen inte grammatik delen men orden i sig. Deras innebörd, betydelse och sammanhang. Jag är stolt över det stora ordförråd som jag byggt upp i mitt huvud. Ett ordförråd som har delvis byggts upp genom trogen och nitisk läsning under många år. Detta ordförråd har skapat en känsla av trygghet då jag kunnat konversera och tala för min sak eller andras sak i olika situationer. Jag har utan problem läst komplexa och svåra texter och därigenom byggt upp mitt ordförråd ännu mer. Men såklart ryms här lättsammare ord, roliga ord, gamla ord och enklare ord med.

Nu har jag tappat bort nyckeln till mitt ordförråd. Mina två sjukdomar påverkar min förmåga att använda hjärnan rätt. Hjärnan mår ok men dels får titt som tätt fibrodimma som gör mig oförmögen att tänka samt få grepp om de mest enkla saker som behövs göras och dessutom tappade jag bort ord titt som tätt. Nu när jag även (ev) har ME så blir detta än mer besvärligt. ME är svår funktionsnedsättande trötthet. Du är helt enkelt trött men betydligt intensivare och svårare än en vanlig trötthet.

Nu försvinner ord hela tiden. Mockafjäng är det nya ordet här och täcker allt från stekpanna till fjärrkontrollen. Men också ord som tendens, isolering, gemenskap som ersätts med ett ehe-ljud.....Frustration i att tappa ord får mig också att stamma lätt när jag pratar. Jag gjorde detta tidigare framförallt i pressad situationer eller när jag kände mig otrygg. Mina ord blev då mitt vapen. Nu kommer jag inte åt  dem..... vilket gör att jag känner mig både utlämnad och otrygg när jag måste samtala med någon utanför familjen. Men även att skriva är helt omöjligt svårt ibland. Tankarna vill få fram rätt ord, men de trasslar till sig på vägen ut och så skriser fingrarna helt galet.

För en tid sedan satt jag och läste lite,  och jag kunde inte komma på vad negligé var för något. Jag anade att det var ett klädesplagg utifrån kontexten (tog lite tid att hitta fram till detta ord med....) Men jag kunde inte överföra ordet till en bild i mitt huvud. Detta är en av anledningarna till att det tar väldigt lång tid för mig att läsa just nu. Dels är det tröttande rent fysiskt faktiskt men det är allra mest tröttande mentalt. Ordens innebörd och sammanhang har blivit suddiga. Tjusningen i att läsa en bok utan hinder och där jag känner att jag verkligen tar till mig ordens betydelse är borta. Den finns nog kvar för ibland glimrar det till och då blir jag överlycklig.

Att sedan läsa en helt igenom briljant bok som Anna Jakobsson Lunds Equilibrium bjuder på ännu en ny utmaning. Jag älskar fantasy som väver in begrepp och ord som hör hemma i just denna världen. Som inte finns här i vår verklighet men möjligen kan påminna om något här. Denna gång fick jag det riktigt svårt att "översätta dessa ord till en bild i mitt huvud. Detta var något oväntat att just detta skulle ta sådan energi från mig. Jag älskade boken så det gick fint till slut men det gick sakta att läsa boken.

Ord används också när man skriver och just nu både skriver och stavar jag som en kratta. Jag skrev en skiss av detta inlägg i telefonen, i ett anteckningsblock. Dels för att kunna skriva lite i taget men också för stavningskontroll. Nu när börjat blogga så upplever jag samma sak som när jag ska tala. Jag upplever det som att jag stammar även när jag skriver. Orden flyter inte ut genom fingrarna som alltid gjort. De fastnar på vägen och hittar inte fram som de ska. Jag vill alltid kunna tala "korrekt", det låter möjligen stelt och trist. Men för mig är det viktigt. Samma gäller när jag skriver tex en recension. Här vill jag få till en korrekt känsla där orden berättar precis det jag vill säga.  Genom orden vill jag försöka få fram de känslor jag kände för boken. Jag vill få till ett bra sammanhang i texten som få läsaren att tycka om texten och att den talar till dom. Men nu kämpar jag för att ens få fram orden. Denna text fick jag kämpa med väldigt länge med att skriva. Få stavningen rätt,  få orden att höra ihop, få ett flöde i texten som stämmer med det jag vill säga samt att komma ihåg alla små extra ord som tex att, det, som osv.

Åh! Vad jag saknar mina ord! Och att läsa! Och att skriva!

Tur man har kärleksfullt sällskap i sängen. 


tisdag 31 oktober 2017

Mitt första bokrelaterade inlägg på väldigt länge

Nu gör jag ett första försök att få igång denna blogg. Hur ofta det bli för dagsformen visa, kanske ett i veckan, kanske två eller så blir det bara ett varannan vecka. Min förmåga att läsa har sjunkit drastiskt den senaste tiden. Orken att läsa är väldigt kort, 30 min max därefter paus innan jag kan fortsätta. Läser jag längre så har jag planerat in läsningen innan någon av alla mina vilopauser.

Jag läste en del i augusti men jag låter de böckerna vara nu. I september började jag märka skillnaden i både antalet böcker jag läste men också hur sakta jag började läsa. Dock läste jag en hel del bra böcker i September. Dessa tänkte jag skriva om här, i kortare omdöme. Tänk komprimerad form av mina vanliga recensioner! För även förmågan och orken att skriva har tagit stryk sista tiden, kommer nog ett eget inlägg om det.  En del är rec-ex och jag hoppas förlagen är ok med denna form av rec-ex. Säg annars till så får jag försöka ordna det.

Om ni klickar er vidare via länken som finns i rubriken, med författarens namn och bokens titel, så kommer ni direkt till förlagen och får där veta det. Här återger jag bara ett kort omdöme, betyg osv.


Ray Celestine Mafiso
Översättare: Hanna Williamson
Mafioso är fortsättningen på den enastående boken Yxmannen men skildras 10 år efter dessa händelser. Författaren har också förflyttas oss till Chicago och då menar jag nästan bokstavligen talat! För det är det som gör Celestine till en så fantastisk författare, han behärskar konsten att få mig att verkligen känna, lukta, höra och uppleva det som att jag faktiskt är i Chicago i början av 1920-talet. När jag släpper boken känner jag en smula vilse då jag inte riktigt vet var jag är! I Mafioso finns det precis som titeln säger gott om anknytningar till den tidens maffiavärld, här i skildring av Al Capone.  Michael Talbot och Ida Davis som vi mötte redan i Yxmannen arbetar här för en privatdetektivbyrå. Dessutom dyker polisfotografen Jacob Russo upp samt Dante, den tidens fixare åt de kriminella. Ett brett och färgstarkt persongalleri. Mustiga och vibrerande detaljer i mängder. Det är ruffigt och rått, våldsamt och skitigt. Men också varmt och mänskligt, med empati och hopp. En välskriven och fascinerande bok enligt mitt tycke. 
Betyg: 4+/ 5
Boken kommer från: Rec-ex från Southside stories, Tack!
Andra som skrivit om boken: Dast,



Nele Nauhaus, Stora stygga vargen  
Översättare: Hjalmar Manfred Svensson 
Detta är den andra boken av författaren som ges ut på svenska men är egentligen någonstans mitt i originalutgivningen. En aningen störande men det fungerar dock även om det stundtals känns som jag missat viktiga bitar. Den stora stygga vargen är en mörk skildring av barns utsatthet i ett hårt och kallt samhälle där de vuxna sviker på de allra värsta sätten. Tema är ständigt aktuellt, se bara på #Metoo. Och det gör stundtals riktigt ont att läsa boken. Nele Nauhaus har ett rappt,drivet språk med lagom fyllighet och detaljrikedom. Färgstarkt persongalleri förstärker denna smarta och väl genomtänkta deckare. Huvudfokus ligger på poliserna Pia och Oliver som båda är mycket intressanta människor. Jag gillar verkligen denna serie men hade önskat att de börjat från början och översatt böckerna i rätt ordning. Stora stygga vargen är gripande läsning som berör starkt med sitt hemska tema. Men en bladvändare som jag starkt kan rekommendera. Perfekt läsning i höstmörkret!
Betyg: 4/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Vargnatts bokhylla och Mysterierna



Jan-Erik Fjell, Angivaren
Översättare: Sandra Rath
Första boken om den egensinniga pokerspelande kriminalkommissarien Anton Brekke. Norges nya
deckarkung sägs det om denna och i samma andetag jämförs det med Jo Nesbö. Nu är jag en av få som inte läst Nesbö, dock finns hans två första böcker om Hole här hemma. Så om dessa jämförelser stämmer vet jag inte. Vad jag vet är att Angivaren är en snabbläst och spännande deckare med en del oväntade twister. Två olika historier flätas samman här, där en av trådarna letar sig ända tillbaka till 1960-talet i New York med anknytning till maffian där. Skickligt berättat med en ledig ton som snabbt får mig att vilja fortsätta läsa. En nypa hårdkokt humor skapar en bra bakgrund men dock kan jag uppleva en viss jargong mellan Brekke och hans underordnade Torp som inte känns helt ok. Men författaren lyckas ändå styra förbi de värsta fällorna och får det hela att kännas ok med skicklig länkning mellan de två karaktärerna. Angivaren är smart, underhållande och spännande bladvändare.
Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boktokig, Mysterierna

tisdag 24 oktober 2017

Hej igen

Här var det både tomt och ödsligt. Saknaden efter bloggen och gemenskapen den ger gör att jag ska nu försöka så sakteligen att börja skriva här igen.

Ni som följer mig på Instagram vet redan en hel del varför jag inte orkat arbeta med bloggen. Men för andra som läser och där jag ser att några få verkar titta förbi fast här är så tyst. I somras blev jag väldigt sjuk och till en början trodde jag att det berodde på min fibromyalgi. Men sakta blev jag sämre och sämre. Smärtorna i kroppen var extremt intensiva, tröttheten var så massiv att jag knappt orkade vara uppe, ständiga förkylningar med heshet och halsont, minsta ansträngning skapade utmattning i kroppen och massor av mjölksyra i kroppen. När jag till slut ramlade ihop för att jag helt enkelt ansträngt mig för mycket under flera dagar i sträck. Jag svimmade inte men muskelkraften i mina ben försvann helt och helt plötsligt låg jag där på golvet. Så det blev återigen dags för besök hos läkaren. Och nu äntligen fick jag en läkare som tog sig tiden att försöka reda ut detta. Nu inväntar jag en remiss till en neurolog för en eventuell ME/CFS-diagnos.

"Kroniskt trötthetssyndrom, idag används termen ME/CFS för sjukdomen (myalgisk encefalomyelit/chronic fatigue syndrome).ME/CFS. Det är en neurologisk sjukdom, som kännetecknas av en långvarig svår funktionsnedsättande trötthet som inte går att vila bort samt post-exertional malaise, symtomförsämring efter aktivitet, i kombination med en rad andra symtomME/CFS innebär störningar i det centrala nervsystemet, liksom i immunförsvar och hormonella system. Huvudsymtomet är ansträngningsutlöst försämring, post-exertional malaise (PEM), vilket innebär att den drabbade blir kraftigt sjukare efter aktivitet. Ibland uppstår försämringen direkt, ibland efter någon eller några dagar. Typiska symtom är långvarig funktionsnedsättande utmattning, influensamående, feber, halsont, muskel- och ledsmärtor, huvudvärk, känslighet för ljud, ljus och beröring, yrsel, och minnes- och koncentrationsbesvär"
( Kort sammanfattning hämtad från Wiki samt RME,se)

Just nu är mina dagar indelade i två till tre timmars intervaller. En stund är jag uppe, försöker vara aktiv och vaken så gott jag kan. Nästa stund är det vila eller rent av sömn som behövs. Det mest basala i vardagen är nuförtiden något som tar både tid och energi och att få ihop allt det som behövs göras under en dag kan slå ut mig helt. Skulle jag behöva vara vaken och aktiv under en längre tid där jag också anstränger mig rent fysiskt så blir jag liggande i minst två dagar. Då sover jag hela dagen, oftast blir jag hes och får ont i halsen samt en allmän influensaliknande känsla i kroppen, sambon får hjälpa mig med att få i mig mat och dricka och hålla mig sällskap. Ibland hjälper han mig ut dessa dagar så jag får andas frisk luft. Jag har under denna tiden upptäckt hur många små saker man gör varje dag utan att tänka på det. Som laga kaffe, gå på toa,hämta in posten, klappa katterna, leka med hunden, duscha, klä på sig kläder osv. Så många saker man bara gör varje dag, en hel del rent av i förbifarten samtidigt som man gör andra saker. Allt detta är ett helt dagsverk just nu. Jag orkar heller inte gå längre sträckor utan att bli helt utmattad och många gånger har jag varit på väg att ramla ihop igen. Tro mig när jag säger att jag försökt att se om det går att pressa mig förbi gränsen och se om det egentligen bara är något som så att säga sitter i huvudet på mig. Det fungerar inte så bra kan jag säga...

Dessutom så har både min fibromyalgi och min migrän försämrats kraftigt under denna tiden. Har nog aldrig haft så här intensiva smärtor som nu från min fibro. Kroppen orkar helt enkelt inte hålla ihop när det är så mycket som händer på samma gång. Dessutom så finns det en svår oro och ångest över allt detta som sker. Jag som utan problem kunde gå en mil förra sommaren orkar nu knappt ta mig runt kvarteret med hunden. Jag som börjat arbetsträna och skulle påbörja en utbildning orkar nu knappt klä på mig själv. Ännu vet jag inte säkert om det rör sig om ME men alla tecknen finns där och även läkaren tror på ME. Det finns inga mediciner eller bot mot ME. Man får lära sig att leva med det så gott det går. Hur vet jag ännu inte. Troligen är det så att efter besöket hos neurologen så kommer jag få en remiss till en av de 3 kliniker i hela Sverige som specialistkliniker inriktade på ME. Dessa finns i Göteborg och Stockholm. Och den i Göteborg är privat så det kostar väldigt mycket att gå dit.

Om man ska knyta detta till bloggen så är det även så att jag i princip slutat läsa. Jag läser men väldigt lite och i kortare stunder. 15-30 min åt gången är allt jag orkar, vissa dagar orkar jag ingenting alls. Att skriva längre texter som denna har tagit mig två dagar att skriva men innan jag började skriva så har jag funderat och tänkt ut själva inlägget under längre tid än så. Jag har tappat kontakten med mig ordförråd och ofta försvinner vissa ord eller så byter jag ut dom till helt andra. Och jag sörjer det faktiskt väldigt mycket. Jag är en ordmänniskor och älskar ord. Nu kommer jag knappt ihåg de mest simpla orden och att sammanföra dom i längre meningar, både i text och i ett samtal är så svårt.

Jag är tacksam att jag orkar läsa lite men samtidigt saknar jag att få sluka en bok. Att kunna sitta i soffan och läsa i flera timmar. Rec-ex trillade in i början och mitten av september men har nu sinat helt. En sorg i det med men samtidigt så måste det vara ok. Jag kommer läsa de rec-ex jag fått, jag vet bara inte när jag orkar.  Jag hoppas alla fina förlag och författare förstår, se det som så att även om jag läser en helt ny bok som kom ut nu i höst till årskiftet/våren så blir boken uppmärksammad igen.

Kanske det blir ett inlägg i veckan, kanske ett varannan vecka. Jag får se hur mycket jag orkar. Kanske blir det ännu en paus. Vi får helt enkelt se. Jag hoppas ni tittar förbi och kanske säger hej. Jag kommer försöka läsa på era bloggar med så gott jag kan och orkar.




torsdag 14 september 2017

Murderbag av Tony Parson

Tony Parson, Murderbag   
Översättare:Gabriel Setterborg

Handling:
Kriminalpolisen Max Wolfe är alla mördares mardröm en impulsiv, egensinnig och envis yrkesman. När två män brutalt mördas i Londons West End misstänker polisen att det är en seriemördare som härjar, och Wolfe sätts på fallet. Det första offret är en rik bankman som under många år bedragit sin hustru, medan det andra offret är en hemlös man. Till en början verkar mordoffren inte ha något gemensamt, men det visar sig att de båda männen tjugosju år tidigare gick på samma skola. Vad kan ha utlöst mördarens besinningslösa vrede, och varför är just de här männen utvalda? 

Mördarens metoder och offer diskuteras flitigt i sociala medier och det är ingen tvekan om att mördaren själv följer varje steg. När någon utger sig för att vara mördaren på internet tar spekulationerna verkligen fart, och Wolfe inser att både han själv och dottern Scout är i skottlinjen


Vad jag tyckte:
Murderbag bjuder på fräsch och välskriven spänning med både intressanta karaktärer, väl genomtänkt intrig, spännande miljöer, trovärdiga dialoger och en hel del oväntade vändningar. Murderbag följer till viss del ramen för en actionfylld deckare men jag upplever att författaren vågar tänka utanför boxen som gör att Murderbag känns som en frisk fläkt i deckarfloden. Även om Murderbag egentligen inte erbjuder något originellt eller annorlunda så blir det en frisk fläkt pga författarens skicklighet i att skriva.  Max Wolfe är en spännande karaktär och jag gillar verkligen skildringen av hans roll som ensamstående pappa riktigt mycket.

Jag vill väldigt gärna läsa mer om Max Wolfe och hoppas att hans senaste bok Slaktaren i Highgate hittar hem till mig!

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bokfabriken, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Zellys bokhylla, Maddes bokblogg, Bokmalen

onsdag 13 september 2017

Två mysiga feel-good med mattema

Ruth Reichl, Delicious   
Översättare: Ann Magret Forsström

Handling:
Matnörden Billie Breslin har fått sitt drömjobb som assistent på New Yorks mest ikoniska mattidning: Delicious. En spännande värld full av stjärnkockar och delikatessaffärer i Little Italy har öppnats och Billie kan knappt förstå vilken tur hon har. Men sedan händer det som inte får hända: tidningen läggs ner och de färgstarka kollegor som Billie har börjat betrakta som sin familj tvingas gå vidare på annat håll.

Tills vidare får Billie jobba kvar för att upprätthålla tidningens garanti-hotline, för läsare som har frågor om gamla recept. Men när hon en dag hittar några mystiska brev, gömda i kontorets gamla receptarkiv, öppnas dörren till ett helt nytt äventyr...

Vad jag tyckte:
Delicious är en charmig berättelse om att våga drömma och modet att våga verkliga dessa drömmar. Det är en mysig mix av skildringar från tidningsvärlden och scener från New York. Dessutom finns här en intressant sidohistoria som förflyttar oss bakåt i tiden. Här får vi via brev uppleva en ung flickas tankar och vardagsliv under andra världskriget i Amerika. Delicious är en lättläst och underhållande berättelse. Varm och mysig på många sätt. Mängder av matnörderi och frossande i godsaker, så var inte för hungrig när ni läser boken!

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Bokmalen, Bina´s books



Louise Miller, Vägen till Sugar Maple Inn  
Översättare:Carina Jansson

Handling:
När konditorn Olivia Rawling råkar sätta fyr på en efterrätt, samt hela lokalen där hon jobbar, flyr hon till den mest trösterika plats hon kan komma på: den lilla staden Guthrie, där hennes bästa vän Hannah bor. När hon blir erbjuden ett jobb av Margaret, den grälsjuka ägaren till pensionatet Sugar Maple Inn, ser hon ingen anledning till att inte tacka ja. Tillsammans med sin överentusiastiska hund flyttar Olivia in i husets bakstuga och det dröjer inte länge innan hennes desserter frestar hela byns befolkning.

Olivia finner sig snabbt till rätta i småstadslivet, och när Martin McCracken återvänder till Guthrie för att ta hand om sin sjuka far uppstår ljuva känslor. Men när en oväntad besökare dyker upp ställs allt på sin spets. Olivia inser att hon antingen måste stanna och inse att livet inte alltid blir som man tänkt sig, eller göra det som hon gör bäst fly.


Vad jag tyckte:
Vägen till Sugar Maple Inn är en söt och mysig berättelse om vänskap, kärlek och bakning. En småstadsskildring där allt är mysigt och fint, där alla är vänner och hjälper varandra. Låter sockersöt och det är det faktiskt med. Men det finns en viss svärta som gör att berättelsen inte blir för mycket. Ibland är det skönt att få läsa utan några krav, bara njuta och låta sig underhållas. Vägen till Sugar Mapel Inn är just en sådan bok. Varm, mysig och söt berättelse. 

Betyg: 3/5
Boken kommer från: Den egna bokhyllan
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Boklusens bokblogg, Västmänländskans bokblogg, Bokstunder

måndag 11 september 2017

Coffin road av Peter May

Peter May, Coffin road 
Översättare: Charlotte Hjukström

Handling:
En man spolas upp, halvt ihjälfrusen, på en ödslig strand på ön Harris i Yttre Hebriderna. Han har ingen aning om vem han är eller hur han kom dit. Hans enda ledtråd är en karta över en rutt vid namn Coffin Road. Han vet inte vart den kommer att leda honom, bara att han måste följa den.

Kriminalinspektör George Cann korsar Atlanten till en avlägsen klippö utanför Yttre Hebriderna. Fylld av onda aningar kliver han i land på den plats där tre fyrvaktare mystiskt försvann ett sekel tidigare. Men nu finns det en ny gåta: en man hittad ihjälslagen på samma klippa.

I sitt flickrum i Edinburgh sitter tonåriga Karen Fleming och grubblar över vad som hände hennes döde far, en framstående vetenskapsman. Två år efter att man hittade hans självmordsbrev kan hon fortfarande inte tro att han frivilligt skulle ha övergett henne. Coffin Road följer dessa tre riskfyllda resor mot en enda, chockerande sanning – och insikten om att okunskap kan leda till vår död…

Vad jag tyckte:
Peter May tillhör en av mina favoritförfattare. Hans trilogi som utspelar sig på Yttre Hebriderna är helt underbara och så är även hans näst senaste bok Enter Island. Så det var med stor glädje när hans allra senaste dök upp i brevlådan. Dock hade jag betydligt svårare för att komma in i denna än vad jag hade med de andra. Jag fastnade inte på samma direkta sätt som tidigare.  När man har en favoritförfattare så är det vissa bitar som man känner igen i varje ny bok och som är en del av det som tilltalar en.  Hos Peter May är det de fascinerande miljöskildringarna som är målade på ett sätt som får en att verkligen förflyttas dit. Det är dessutom de spännande livsödena och skildringarna av karaktärerna som utgör det som tilltalar mig hos Peter May. Ett annat kännetecken är att May använder sig av två perspektiv när han berättar sinhttp://bokslut.blogspot.se/2017/09/coffin-road-av-peter-may.html historia. Här finns ett jag-perspektiv samt ett tredjepersons-perspektiv.

Allt detta finns i Coffin Road, jag kan känna de salta stänken från havet, höra vinden vråla, känna torvröken kittla i min näsa och jag kan se de karga öarna utanför Hebriderna. Vi har två perspektiv som vanligt. Den okända mannen som förlorat minnet står för jag-perspektivet medan Karen står för tredjeperson-perspektiv. Det ovanliga är att jag inte fastnar för någon av dessa. Karens beteende och sätt att agera känns inte trovärdigt och hon är alltför mycket av allt på något sätt. Mannen utan minnen är minst sagt otrevligt. Historien om att förlora minnet är intressant men pga av karaktären så kan jag inte uppbåda tillräckligt intressant att lära känna.

Dock finns här en väldigt intressant och högaktuell historia som kretsar kring det stora problemet med bi-döden. Detta lyckas Peter May mycket väl med och får med många intressanta tankar kring detta problem. Dessutom gillar jag att även denna bok utspelar sig på Yttre Hebriderna precis som han tre första böcker. Det är alltid trevligt att återvända till en plats man lärt känna tidigare genom andra karaktärer. Dessutom så är polisen Gunn en gammal bekant från just de böckerna!

Så Coffin Road är måhända inte en av Peter Mays bästa enligt mitt tycke men är ändå på det stora hela en både intressant och välskriven berättelse som jag gillar rätt bra.

En liten parentes: Insektsbett är en viktig detalj i boken men de omtalas konsekvent som getingstick, borde det inte var bistick? Det är ju bi som är en stor del av just denna berättelse.

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Rec-ex från Modernista, Tackar!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Västmanländskans bokblogg, Just nu Just här, Boktanken, Bokföring enligt Monika

fredag 8 september 2017

Helgfrågan v.36: Sorgliga böcker


Nu var det fredag igen och dags för helg. Jag tar och hakar på Mias helgfråga igen. Denna vecka frågar hon såhär via Anna Maja: Den mest sorgsna boken jag vet:

Det finns många böcker som berör mig starkt och där jag får en klump i magen. Dock så gråter jag inte så lätt, har svårt för det i övrigt med. Men visst finns det några böcker som skapat tårar precis som den Mia nämner, John Greens Förr eller senare exploderar jag.

Andra ungdomsromaner som berört mig starkt är Om jag stannar av Gayle Forman, här fulgrät jag rätt mycket vid en speciell scen.

Andra böcker som berört mig starkt är Fredrik Backmans bok Min mormor hälsar och säger förlåt, i alla en speciell scen i den boken. Sedan har vi boken och filmen Marley och jag av John Grogan som också bjöd på en hel del tårar i slutet av boken.

Om vi går bortom djurens värld så är en av de starkaste läsupplevelser som också bjöd på en del tårar Jonas Gardells Torkar aldrig tårar utan handskar.  Även Majgull Axelssons bok Jag heter inte Miriam bjöd på många tårar och värkande hjärta.



Bonusfråga (ställt av Mia): Stress påverkar oss olika, själv blir min hjärna som kokta makaroner. Men hur påverkar det dig? Läser du då och i så fall vad?

Jag är just nu sjukskriven pga fibromylagi samt utmattningssyndrom så stresshantering är minst sagt en viktig del av min vardag just nu och kommer alltid att vara det. I samband med min fibro så har jag också ett symptom som brukar kallas fibrodimma. Det är när tröttheten och ansträningen av att ständigt ha smärtor i hela kroppen skapar en tätt dimma i huvudet. Man tappar bort enkla ord eller som jag brukar göra byter ut ord helt random, att fokusera och bibehålla koncentrationen är omöjligt och att få ihop längre texter, samtal eller liknande till en helhet är superjobbigt.  Så ja stress påverkar mig absolut på ett dåligt sätt. Stress i sig kan också utlösa både värre skov med smärta men också utlösa migränanfall ( jag har också kronisk migrän nämligen) Så att hantera stress är viktigt och nödvändigt för mig för att jag ska få en någorlunda bra vardag och liv. 

Mindfulness är en viktig komponent i detta samt yoga och promenader med hunden i sakta mak. Läsningen har under senaste tiden blivit starkt drabbat av detta, tidigare har det inte direkt påverkat mig mer än i mindre omfattning. Men just nu och en tid tillbaka så har min ork varit nere på noll, jag har inte ens reservbatteriet kvar längre... Så läsningen går långsamt, det krävs många pauser för att jag helt enkelt blir för trött av att läsa i flera timmar. När det varit som jobbigast har jag hållit mig till lättlästa böcker som inte kräver alltför mycket av mig som läsare men som ändå bjuder på god läsning. Som tex Ann Rosman eller Camilla Läckberg. 

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Lina Bengtsdotter, Annabelle   

Handling:
En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves. 

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.


Vad jag tyckte:
Annabelle är en imponerande skicklig debut som bjuder på isande tätt spänning och en mörk historia med rötter långt tillbaka i tiden. Inramningen i form av den lilla orten Gullspång är helt klart en stor fördel för berättelsen tycker jag. Hopplösheten och förtvivlan i den lilla orten där alla känner alla är skickligt återgiven. Den lilla byns mentalitet och anda känns väl i genomtänkt även om jag hoppas på att verklighetens Gullspång har mer ljus och hopp än bokens variant. För håglösheten, de krossade drömmarna, de slitsamma arbetet på fabriken känns verkligen i mig när jag läser. Ett stycke känns lite extra i mig och det är scenen där någon frågor om en person varit i slagsmål med en katt och personen svarar typ nej jag har bara förtjänat mitt uppehåll ( Jag har inte boken hemma så det är inte ordagrant citerat) Personen som fick frågan arbetar på ortens industri där man tillverkar trädetaljer, såren är märken efter en hel dags arbete. Sår som aldrig försvinner. Igenkänningen på detta är hög då min egen sambo är grovarbetare inom träindustrin och han har samma rivsår längs armarna. De försvinner bara under semestern... Starkt av en författare som kan skapa en sådan skildring som ger mig som läsare en direkt igenkänning och koppling till min egen vardag.

  Polisen Charlie är en intressant karaktär som är snubblande nära att bli ännu en stereotyp polis. En sådan som dricker för mycket, är ensam och sorglig, som håller sig för sig själv och går sin egen väg. Här har ändå Linda Bengtsdotter fått till det på ett snyggt sätt, det är skildrat med glimten i ögat. Annabelle är en deckare men också en återkomst till en barndom Charlie helst velat lägga bakom sig. Genom hennes ögon får vi ett inifrån perspektiv på byn, människorna och samhället medan vi får ett utifrån perspektiv genom hennes kollega Anders.

Berättelsen rymmer tre spår, vi har först dagen då det hände där Annabelle är den som står för berättandet, sedan har vi Här och nu där polisen Charlie står för berättandet. Men vi har också en berättelse som utspelar sig i förfluten tid och skildras genom en liten flicka. Hur denna berättelse hör ihop med de andra två tar lite tid att förstå sig på. Men sakta vävs de tre historien ihop och även om slutet  är något vagt enligt mitt tycke så är Annabelle som helhet en fullträff. Detaljsäkert med hög trovärdighet skapar en tätt och väl sammansatt deckare. Här finns en stark spänning men också en eftertänksamhet och en mer lågmäld ton. Det är inte full action som gäller här utan spänningen kommer smygandes genom de små detaljerna och skildringarna av Gullspång och dess invånare.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, I hyllan, Villa Freja, Och dagarna går,

Fyra favorit i Augusti

Augusti är en månad jag helst vill glömma bort, är inne i ett fruktansvärt skov med min fibromyalagi dessutom så har jag av någon okänd anledning blivit så trött på sista tiden. Så trött att jag knappt orkar hålla mig vaken under dagen fast jag sovit hela natten. 2-3 timmar uppe, 2-3 sovande under hela dagen innan jag lägger mig och sover för natten och så har de senaste veckorna sett ut. Läkartid bokad nu så får vi se om det är fibron som spökar eller om det är något annat.

Läst har jag gjort men väldigt långsamt med många pauser. Men jag är glad att jag fortfarande läser i alla fall. Hellre sakta och lite än ingenting alls.  ( Listan är utan inbördes ordning)

  • Annabelle av Lina Bengtsdotter. En imponerande debut med både driv, spännande karaktärer och fascinerande historia. ( Rec kommer i helgen!)
  • Pappas pojke av Emelie Schepp. Den fjärde boken med Jana Berzelius och jag är förbluffad över att författaren lyckas hålla spänningen vid liv igenom 4 böcker. Enda felet är att nu börjar väntan på nästa bok...
  • Postmortem av Patricia Cornwell. En ny utgåva av en äldre thriller med rättsläkaren Kay Scarpetta. Jag hade hört mycket om denna serie och denna första bok gör mig inte besviken.
  • Dolt i mörkret av Elly Griffiths. En kär bekantskap som aldrig felar. 
Bubblare: Ännu en gång för jag nämna Mons Kallentoft och Markus Lutteman! Deras fjärde bok Heroine bjuder verkligen på rasande skicklig spänning! 


onsdag 6 september 2017

Bambi av Mons Kallentoft & Markus Lutteman

Mons Kallentoft & Markus Lutteman, Bambi 

Handling:
Synen som möter poliserna på ön är surrealistisk: överklassungdomar tycks ha utfört hedonistiska riter som slutat i blodbad.  Men när ytterligare ett kollektivt självmord inträffar står polisen fortfarande utan ett spår.

För första gången på länge verkar Zacks liv vara på rätt köl. Men en mardrömslik personlig tragedi drabbar honom och allt ställs på ända.

Samtidigt tror han sig kunna lösa självmordsfallen – om han bara lyckas följa de små rosa pillren med Bambi på.

Vad jag tyckte:
Tredje boken om Zack och det är återigen mycket välskrivet med högt tempo och intensiv spänning.  Den katt och råtta jakt Zack behöver ge sig ut på är extremt skickligt sammansatt samtidigt som Zacks privata liv påverkas av händelser från förra boken. Dessutom kommer Zacks liv ut för en fruktansvärd tragedi som faktiskt gjorde mig minst sagt arg! Men ändå snygg vändning av författarna!

Förutom Zack så får vi också andra perspektiv genom olika andra medlemmar av teamet med poliser. Både Denise och Rudolf är intressanta karaktärer som skapar andra infall och vinklar på det som händer. Just ämnet i denna boken är väl valt eftersom droger och kanske framförallt nätdroger är ett väldigt aktuellt ämne som skördar många offer varje år.

Bambi är en mörk, våldsam och vansinnigt spännande berättelse som verkligen är slukarvänlig. Här kommer vi också ännu närmare Zack och får lära känna mer på djupet. Vilket är väldigt bra men samtidigt leder till också att den där twisten som kommer gör ännu mer ont.  Välskrivet, detaljerat med många kluriga ledtrådar och snygga gestaltningar varvat med underbara miljöer gör Bambi mer än läsbar.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boklysten, Bokföring enligt Monika och Fantastiska berättelser

tisdag 5 september 2017

Tematrio: Grannar eller bristen på sådana!


Dags att komma igång med Lyrans noblessers tematrio igen tycker jag. Denna vecka vill hon att vi ska lista grannar, goda eller onda. Men jag twistar till det hela då jag sett att många av de böcker jag tänkt på redan är listade! Så jag väljer böcker där det inte finns några grannar men man kanske hade önskat att det i alla fall funnit en eller möjligen två goda grannar!

  1. Ensam på Mars av Andy Weir
  2. In i skogen av Jean Hegland
  3. Evig natt av Michelle Paver

söndag 3 september 2017

Ann Rosman

Den senaste tiden har jag inte mått så vidare bra och läsningen har gått ned drastiskt. Men mitt i allt detta hittade jag en serie böcker som både var lättlästa, spännande och intressanta. Böcker som verkligen fick igång min läsning igen och där jag kunde känna att det faktiskt gick lätt att läsa igen. Böckerna är skrivna av Ann Rosman och än så länge har jag läst de tre första delarna. Nu väntar jag på den fjärde boken men avvaktar lite med att läsa den för jag vill inte få slut på serien för fort. Jag behöver ha lite backup inför eventuella nya lässvackor under hösten. Jag har börjat läsa andra böcker nu med men det går ovanligt långsamt och jag orkar inte läsa lika mycket längre. Men det viktigaste är att jag i alla fall läser, det hade varit ännu värre om jag inte kunnat läsa något alls.

Ann Rosmans serie utspelar sig i Marstrand och är en mix av nutida deckare och historiska romaner. Huvudpersonen är polisen Karin Adler, en helt vanlig kvinna som löser nutida brott samtidigt som hon är väldigt förtjust i de historiska trådar som de fall hon får har. Alla tre böcker jag har läst har varit otroligt välskrivna där de historiska delarna smidigt vävs samman med det nutida. Det märks väldigt tydligt när man läser de historiska bitarna att författarna lagt ner mycket arbete på research och efterforskning. Något författaren själv bekräftar i sina genomtänkta efterord där hon förklarar bakgrunden till boken och hur hon gått tillväga för att skapa sin historia. Här finns ofta färgstarka och starka kvinnoporträtt men också mängder av levande miljöskildringar av Marstrand och havet däromkring. Segling förekommer en hel del, ganska så naturligt då Karin bor på en båt och älskar att segla. Jag gillar serien skarpt och kommer absolut fortsätta läsa även om jag inte råkar hamna i en ny lässvacka!

Fyrmästarens dotter   
På den lilla ön Hamneskär utanför Marstrand pågår ett intensivt arbete med att ställa i ordning en turist- och konferensanläggning. Bostäderna för den tidigare fyrpersonalen på ön ska rustas upp och den renoverade krinolinfyren Pater Noster från 1868 ska åter ställas upp på sin plats. Det är april och invigningen närmar sig. Två polska murare håller på att reparera den inre väggen i fyrmästarbostadens matkällare när de får en mycket obehaglig överraskning. Väggen ger plötsligt vika och i utrymmet bakom finner de kvarlevorna av en man. Kroppen är välbevarad men har av allt att döma legat där länge. 

Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg får hand om utredningen. Till en början har man inte mycket att gå efter bara en förteckning över försvunna personer och en vigselring. Saker och ting blir inte heller bättre av att Karins förhållande med sambon Göran är på upphällningen, och att relationen till den fyrkantige kollegan Folke närmar sig kokpunkten. Alltmedan mystiken kring den döde mannen tätnar. Vem är han? Och varför har han blivit inmurad?

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Carolina läser, Bokhyllan, C.R.M Nilsson


Själakistan 

 En sensommardag nära Carlstens fästning i Marstrand gör en besökande skolklass en hemsk upptäckt. Liket efter en kvinna i medeltida kläder och utan huvud påträffas vid den gamla Offerstenen. Strax därefter får fru Wilson sitt livs chock när hon får syn på ett kvinnohuvud i sin trädgård, högst upp på en ställning med rosor och luktärter.Kvinnan vid Offerstenen visar sig ha tillhört en grupp medeltidslajvare. 
Att man har att göra med en mycket kyligt kalkylerande gärningsman står klart när den rättsmedicinska undersökningen slår fast att den huvudlösa kroppen inte hör ihop med det påträffade huvudet.Kriminalinspektör Karin Adler och kollegorna Folke och Robban befarar nu att det kan finnas fler offer, och snart får de via polisen i Trollhättan upplysningar om ännu ett makabert fynd. En kvinnokropp utan huvud, styckad. I närheten av en grupp lajvare. 

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: ALKB, Bokföring enligt Monika


Porto Francos väktare 

En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. 
Att hon inte ska tvingas åka tillbaka. 

220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge. 
Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp. 
  


Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Med näsan i en bok, Bokhyllan, Bokföring enligt Monika

lördag 2 september 2017

Lucy Dillon * 2

Lucy Dillon, Hundra omistliga ting 
Översättare: Ann Björkhem

Handling:
Brev från den enda man hon någonsin älskat.
Ett minne från fadern hon egentligen aldrig lärde känna.
En blå glasvas som fångar ljuset en grå dag ...
Gina Bellamy börjar om på nytt efter ett år som hon allra helst skulle vilja glömma. Efter att ha gått igenom en sjukdomsperiod och därefter skilsmässa ska hon nu flytta från det vackra viktorianska huset till en betydligt mindre lägenhet. Alla saker som hon vårdat ömt så länge verkar inte längre passa den hon är. För att hitta sig själv igen bestämmer hon sig för att slänga det mesta hon äger. Endast hundra saker får hon spara, hundra personliga saker ska bli den nystart hon längtar efter. 

Att rensa bland ägodelarna väcker minnen till liv som får Gina att omvärdera sådant som hon tidigare har trott på och tagit för givet. Och att börja om blir svårare än hon har tänkt sig. 

Med hjälp av ett husrenoveringsprojekt, bästa väninnan och en hemlös greyhound vågar Gina till slut börja blicka framåt och se ljust på livet igen. Och när kärleken åter finns inom räckhåll vet hon hur viktigt det är att leva i nuet och ta vara på varje ögonblick av lycka. 


Vad jag tyckte:
Som vanligt levererar Lucy Dillon en varm feelgood av mycket hög kvalitet. Denna gång så finns här ett mörkare stråk av allvar och eftertänksamhet som jag verkligen uppskattade när jag läste den. Boken fick mig att börja fundera över vilka ting som är mina hundra omistliga ting och om det faktiskt inte kunde vara så att en del av det som belamrar mitt hem faktiskt kunde få flytta ut. Resultatet blev faktiskt en rätt ordentligt sortering här hemma! Som vanligt finns här även en hund med och det är en väldigt charmig hund men också så strykrädd. En fin skildring över hur två individer som normalt sett kanske inte skulle kunnat bli vänner faktiskt kan bli det.

Hundra omistliga ting bjuder på en känslosam och hjärtevärmande historia som berörde mig starkt. Lucy Dillons styrka ligger i hennes skildringar av karaktärernas inre liv samt hur hon lyckas återanvända samma lilla engelska stad om och om igen utan att det känns tråkigt eller som en upprepning. Hundra omistliga ting är mysig att läsa men med ett större mörker och allvar än tidigare böcker.

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Den egna bokhyllan
Andra som skrivit om boken: Bokblomman, Kattugglan,


Lucy Dillon, När livet börjar om 
Översättare: Ann Björkhem

Handling:
Libby och Jason har lämnat London för att ta över ett gammalt familjehotell på landet. De ska förverkliga sin dröm och förvandla det till en lyxig tillflyktsort för stressade storstadsmänniskor. Men projektet bjuder på fler svårigheter än de anat. Snart börjar Libby undra om det verkligen är den nystart för henne och Jason som hon hoppats på. 

En dag inträffar en otäck händelse precis utanför huset. En okänd kvinna blir påkörd och tappar minnet till följd av olyckan. När Libby erbjuder kvinnan att återhämta sig på hotellet sätter det igång en kedja av positiva händelser som kommer att förändra livet för många – och förverkliga mer än en dröm. 


Vad jag tyckte:
Av någon anledning så hade jag väldigt svårt att komma in i denna bok trots att jag normalt sätt slukar Dillons böcker. Men här stötte jag på motstånd och det tog väldigt lång tid innan jag ens läste ut den. Måhända att jag just då mådde väldigt dåligt men känslan är ändå att Dillon borde vara ett säkert kort just när man inte mår så bra. Här upplevde jag historien som en aningen svår att få grepp om och jag fastnade faktiskt inte riktigt för någon av karaktärerna. Inte så som jag gjort med alla de andra böckerna av Dillon. Boken är trots detta läsvärd för det finns ändå den där varma mysiga känslan i den och tryggheten över att återigen få befinna sig i Longhampton. Hundar förekommer rätt många som vanligt =)

Historien om att tappa bort sitt minne är dock stark och berörande, känns verkligen skrämmande att tappa bort sitt minne så komplett att man inte ens vet sitt eget namn. Renoveringen som också den är ett återkommande tema i Dillons böcker är härlig att läsa om, speciellt framemot slutet av boken.

När livet börjar om är trots mitt något negativa inställning en charmig och varmhjärtad berättelse som bjuder på snäll och vänlig läsning. Precis som Dillon brukar bjuda på.

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Min egna bokhylla
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Nellons bokblogg, Boktanken

fredag 1 september 2017

En sax i hjärtat av Marie Bengts

Marie Bengts, En sax i hjärtat 

Handling:
Året är 1957. Sömmerskan Hannah Lönn har rest till Eneby i Småland för att ta hand om sin faster Lilly som stukat foten, men sommaridyllen skakas snart av ett mord. En av medlemmarna i byns syjunta hittas mördad med en sax i bröstet. En charmig pusseldeckare där den självständiga och färgstarka Hannah Lönn tillsammans med polisen jagar efter mördaren bland den lilla ortens hemmafruar, gårdsägare och konditoribiträde

Vad jag tyckte:
En sax i hjärtat är en charmig pusseldeckare som utspelar sig på 50-talet i Småland. Kvicktänkt och underhållande på ett mycket trevligt sätt. Med tidstypiska detaljer i både språket, miljöerna, kläderna och även maten skapar en mycket trovärdig kuliss till denna klassiska pusseldeckare. I den lilla byn finns rätt många färgstarka karaktärer som är spännande att få lära känna. Som den lilla byn på landet så känns det även igen, den stora världen som ryms i på en enda plats och inom ett rätt avgränsat område. Hannah Lönn kommer infarande i den lilla byn som en virvelvind och ställer till med en hel del tokigheter. Här anas också att boken är skriven med en varm glimt i ögat utan att för den skull göra narr av eller tramsa till den klassiska pusseldeckaren.

Som sig bör är tempot långsamt där vi noggrant följer varje ledtråd, för många samtal över kaffe och vaniljhjärtan, sakta nystas det hela upp och författaren väver ihop det hela på ett riktigt snyggt sätt.



Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Just nu, Just här, Johannas deckarhörna, Mysterierna

torsdag 31 augusti 2017

Pappas pojke av Emelie Schepp

Emelie Schepp, Pappas pojke  

Handling:
En varm sommarkväll ringer en sexårig pojke till sin pappa. Skräckslagen berättar han att någon har tagit sig in i familjens hus i Norrköping. Det är det sista som hörs från pojken innan han försvinner spårlöst
Åklagare Jana Berzelius leder förundersökningen av det komplicerade fallet. Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander försöker hon ta reda på vad som ligger bakom försvinnandet. Och ju närmare sanningen de kommer desto mer personlig blir utredningen för Jana. Hon inser att det är bråttom, mycket bråttom, att hitta pojken.
Samtidigt begär den skoningslöse Danilo Peña att Jana ska besöka honom i häktet. När hon till slut går med på att träffa honom kastas hon in i en fruktansvärd kamp på liv och död, där allt sätts på spel och ingen går säker.
Vad jag tyckte:
Fjärde boken om åklagaren Jana Berzelius som bakom den polerade ytan och de strikta kläderna döljer många hemligheter. Ingen av hennes arbetskamrater skulle någonsin kunna tänka sig att Jana Berzelius är en kvinna som man bör akta sig för. Hon kan komma in i ett rum, möta en misstänkt och utan vapen hitta minst ett dussintals sätt att oskadliggöra denna individ.( Tänk vilket team hon, Lisbeth Salander samt Leonora från Rognebys böcker skulle bli!)  Men Janas historia som vi läsare fått ta del av under hela serien gör också att jag som läsare förstår mig på henne. Kanske inte alltid och ibland litar jag inte riktigt på henne men jag förstår henne bättre nu i den fjärde boken än vad jag gjorde i bok ett. Detta är en serie som bör läsas i rätt ordning och har du inte läst någon bok så bör du inte läsa mer här då det kan förekomma spoilers.

Emelie Schepps serie om Jana Berzelius handlar om mycket mer än bara Jana. I Schepps böcker får vi knivskapar, intelligenta och actionspäkade deckare som bjuder på välgenomtänkta intriger, färgstarka karaktärer och skarpsinniga iakttagelser av samhällets baksidor.  I Pappas pojke så får Jana stå tillbaka lite och vi får istället mer av själva deckarfallet som sådant.  Ett fall som verkligen får det att isa i magen och kalla kårar ila längs ryggen. Det är en mångbottnad berättelse med fler nyanser än vad man kunde trott i början av boken. Själva sluter gav mig en hel del funderingar och tankar faktiskt.

Jag gillar verkligen denna serien skarpt och det är tråkigt att ha läst ut den fjärde delen redan. Jag vill ju ha mer nu omedelbart!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Harper Collins förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Boklysten

Dimmornas hus av Alix Rickloff

Alix Rickloff, Dimmornas hus  
Översättare: Ing-Marie Höök

Handling:
En mor och en dotter har skiljts åt. På Nanreath Hall flätas deras öden samman.

Sjuksköterskan Anna Trenowyth var bara sex år när hennes biologiska mor gick bort, och minnena av lady Katherine Trenowyth har bleknat. När hon mitt under andra världskriget blir stationerad på militärsjukhuset på Nanreath Hall, det gods där hennes mamma växte upp, ser hon sin chans att komma närmare den familj hon aldrig haft någon relation till.

Snart finner hon sig indragen i släkten Trenowyths snåriga lojaliteter, hemligheter och tragedier. När svaren hon sökt efter så länge äntligen kommer i ljuset är de långt mer omskakande än hon kunnat föreställa sig.


Vad jag tyckte:
Dimmornas hus påminner mycket om Kate Morton om än på ett något blekare sätt. Det är absolut ingen kopia på något sätt men strukturen och berättelsen påminner om hur Morton skriver. Dock så står Dimmornas hus på egna ben även om det i mitt tycke inte håller hela vägen. Emellanåt tappar jag fokuset och intresset för boken. Men på det stora hela så är ändå Dimmornas hus läsvärd på ett behagligt och trevligt sätt.

Vi följer två kvinnor under två världskrig även om själva kriget inte står i direkt fokus i någon av berättelserna. Istället handlar berättelserna om kärlek och sorg, sökandet efter sanningen och om att hitta sin plats i en värld som är upp och nervänd.  Varma gestaltningar och trivsamma miljöskildringar skapar en mycket angenäm lässtund. Språkligt sett är det enkelt skrivet men på ett bra sätt. Lagom mycket detaljer och utsvävningar, en hel del skildringar av miljöer som tillsammans bildar en trevlig kuliss.

Dimmornas hus bjuder på lättläst underhållning som kan passa perfekt nu när är höstrusket är i antågande! Kryp ned i soffan med något varmt att dricka och dröm dig bort en stund!

Betyg: 3+/4
Boken kommer från: Rec-ex från Harper Collins förlag, Tackar!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Bokmysan

Veckans topplista v.35 Böcker att se framemot i höst


Nu är det dags att få igång bloggen lite tycker jag och jag börjar lite lätt med Johannas Topplista.
Denna veckan säger Johannas deckarhörna så här: Topp fem böcker jag ser fram emot att läsa i höst. Gamla, nya eller ännu ej utkomna, vilka ser ni mest fram emot att läsa? (Länkar går till förlagens hemsidor)


En bubblare skulle kunna vara Stephen King och då gärna någon av hans äldre böcker. Jag har tex Carrie i bokhyllan som jag sett som film men ännu inte läst. Jag tror den får bli en höstbok i år faktiskt.

måndag 21 augusti 2017

Leon av Kallentoft & Lutteman

Mons Kallentoft & Markus Lutteman, Leon  

Handling:
”Rummet är trångt och svettigt, luften dallrande av
primitiv upphetsning.
Zack tittar ner på revolvern på bordet. Klockan tickar neråt.
Om han går härifrån nu dör barnet.
’Okej. En kula till.’
Rummet börjar sjuda igen. Av människor som vädrar död.”

En skoningslös lek på dödligt allvar.
Ett Stockholm som aldrig har varit mörkare eller kallare.
En stad där bara de starkaste överlever …

Vad jag tyckte:
Så fort jag läst ut första boken om Zack högg jag tag i nästa del! Det gick bara inte att vänta! Precis som i första boken så är även andra boken Leon sprängfylld av action och intensiv spänning. I Leon så skapas den mest intensiva spänningen av att Zack och hans kollegor har en tid de måste hinna före. Klockan tickar nedåt för den lilla pojken och de måste till varje pris hitta honom i tid. Priset kommer visa sig bli otroligt stort, kanske rent av för stort? Med häpnad såg jag denna vändning komma och insåg hur skickliga författarna verkligen är på att bygga upp sin historia där man verkligen får sig en chock vid vissa vändningar.

Lika välskrivet som första boken med ett rappt och drivet språk, korthuggna meningar varvat med längre skapar ett hetsigt flöde som emellanåt blir lite jobbigt att läsa. Zacks drogproblem drar honom allt längre ned i mörkret och frågan är tillslut om han rent inte ska gå under därnere på botten.  Hans anknytning till Stockholms undre värld gör också denna serie en aningen speciell. En fot inom polisen och en halv fot i den kriminella världen ger två viktiga perspektiv som skapar både konflikter och spänningar inte bara för Zack. Jag gillar också skildringen av vänskapen mellan Zack och Abdula som i denna bok lyfts fram en hel del.

Smart, driven och tätt spänning med hög actionnivå! Det tog inte många dagar innan jag högg in på del tre!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Från den egna bokhyllan
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser, Mysterierna,