måndag 21 december 2015

Årets sista inlägg

Jag skulle under helgen rensat undan de allra sista oskrivna recensionerna som väntar på sin tur men istället blev jag liggande i en riktigt otäck influensa. Idag mår jag bättre men snart är det jobb och sedan går jag på ledighet. Julen står för dörren och därefter kommer nyårsfirandet. Men i år så är vårt firandet präglat av både sorg och saknad eftersom den 29/12-14 så kom vi hem ensam med ett tomt koppel. Vår älskade JumJum hade fått somna in och vandrat vidare ensam över regnbågsbron.  Som ni ser har jag ändrat bakgrunden, det brinnande ljuset är till alla er som precis som vi firar jul och nyår med sorg och saknad i era hjärtan.

Så detta blir det sista inlägget ifrån mig detta året. För jag lär inte hinna eller orka skriva något under de följande två veckorna. Från den 27 och en vecka framåt så kommer jag och kära sambon har vår första långa ledighet på väldigt länge så då ska vi bara njuta, sova så mycket vi kan, läsa massor, gå långa promenader och bara vara. Samt fira JumJum och hans liv.

Men första veckan i januari då kommer det istället mängder av recensioner, årslista, sammanfattningar och en hel del annat trevligt. Så jag hoppas alla mina läsare återvänder hit då!

Ett extra stort tack till alla förlag och författare som under 2015 förgyllt min läsning med massa fina recensions-exemplar!

Ha en riktigt fin jul och ett riktigt gott nytt år till alla bloggare och alla mina läsare! Hoppas julen och nyår blir precis så som ni vill ha den! Ta hand om er nu och krama era nära och kära lite extra hårt!



torsdag 17 december 2015

Minitarymakaren av Jessie Burton

Jessie Burton, Miniatyrmakaren

Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling:
En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har anlänt från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin.
Först senare dyker Johannes upp – och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga: en exakt kopia av deras hem i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt.
Nella blir till en början förbryllad av den slutna världen i hushållet Brandt, men i takt med att hon uppdagar dess hemligheter förstår hon vilka allvarliga faror som hotar dem alla. Håller miniatyrmakaren deras öde i sina händer? Och kommer hon i så fall att vara nyckeln till deras räddning eller orsaken till deras fall?

Vad jag tyckte:

Miniatyrmakaren är en sagoskimrande skattkista till bok men en saga där det ruvar mörka hemligheter och svek i skuggorna. Jessie Burtons debutroman är en roman som vibrerar av liv, färg och doft! Det är en sagoskatt på så många sätt och där språkets lätt poetiska touch bidrar till att öka välbehaget när man läser boken.  Jag gillar när författare som skriver historiska böcker skriver på ett sådant sätt att jag faktiskt förflyttas bakåt i tiden när jag läser. Så är i Miniatyrmakaren, jag förflyttas till Holland, år 1686 och där jag genom orden får uppleva dofterna, livet, ljuden, detaljerna, tiden och samhället så som det var då. Skicklig gjort! Att detta är Jessie Burtons debutroman är svårt att föreställa sig då hennes språk känns så väl utvecklat och skickligt sammansatt, hennes karaktärer är så levande och full av djup, hennes miljöer och detaljer så målande beskrivna att man ser dom framför sig.

I centrum finns ett miniatyrskåp som möjligen har en magisk förmåga men allra mest tycker jag att det är en roman om kvinnor. Urstarka kvinnor som trots sina ödeslotter och de svåra val de tvingas göra ändå på något sätt lyckas överleva. Nella, Marin och Cornelia är tre kvinnor som jag blir uppriktigt förtjusta i. Tre kvinnor som kanske inte alltid kommer överens men eftersom de lever under samma tak med samma hemligheter att dölja så måste de samarbeta för att kunna överleva. Miniatyrmakaren är en roman som berör på djupet och som skapar känslor av vemod, sorg och förtvivlan men också känslor av vänskap, hopp och värme.

Ta och läs den i jul, kryp ned i soffan med pralinerna och lite glögg och låt dig svepas bort i både tid och rum!

onsdag 16 december 2015

Små svarta lögner av Sharon Bolton

Sharon Bolton, Små svarta lögner
Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling:
Vad är det värsta din bästa vän skulle kunna göra mot dig?
Det var visserligen inte mord. Ett ögonblicks ouppmärksamhet, en tragisk olycka – och två barn är döda. Dina barn.
Du bor i ett litet ö-samhälle och kan därför inte undkomma kvinnan som har förstört ditt liv. Varje slumpartat möte blir en plågsam påminnelse om vad du har förlorat – din familj, din framtid, din psykiska hälsa.
Hur länge dröjer det innan hämndbegäret blir för svårt att motstå? Om du saknar skäl att leva vidare, varför då inte låta dina mörkaste tankar bli till handling?
Så: Vad är det värsta du skulle kunna göra mot din bästa vän?

Vad jag tyckte:

Oj vad detta vad bra! Sharon Bolton befäster verkligen sin plats på min älsklingslista med denna boken!  Det finns en så stark intensiv och nästan klaustrofobisk spänning i denna boken att det kryper under huden på mig. Det lilla ö-samhället som ligger på Falklandsöarna, mycket spännande plats som jag verkligen inte läst något ifrån, det fåtalet bofasta där alla känner alla och det isolerande läget öarna har är viktiga komponenter i denna thriller.

Boken utspelas under ett fåtal dagar men vi får följa tre röster. Först är det Catrin som har talan, mamma som förlorade sina barn och under tre dagar får vi följa henne och höra hennes version av händelserna som skedde och det som sker nu. Här inleds det med en scen som utspelar sig under vatten när Catrin dykt ned för att ta prover på någon havsväxt, ni som läst vet vad jag menar. Men den scenen tycker jag sätter själva känslan inför det som ska komma, den inledningen glömmer inte jag i första taget. Sedan finns där en scen med strandade valar som också träffat rätt i magen....

Efter Catrin tar Callum vid och fortsätter med sin version av det som hände då och det som sker nu. Callum är en veteran som stred i Falklandskriget och som stannade kvar efter krigsslutet. Han lider av posttraumatisk stress och får underliga minnesluckor och flashbacks. Även hans berättelse utspelas under samma dagar som Catrin Därefter tar Rachels röst vid, kvinnan som var Catrins bästa vän och den som orsakade hennes barns död. Även hennes berättelse utspelas under samma tidsperiod.

Detta med tre röster, samma tidsperiod som sedan flätas ihop under sista delen av Rachels berättelse är så snyggt gjord. Det flyter på fint och det känns inte märkligt att förflytta sig mellan de olika rösterna eller ens att vi i de olika delarna går tillbaka några dagar för att kunna starta på samma dag. Det är otroligt skickligt gjort tycker jag.  Bolton bygger också mycket skickligt upp den nutida historien med de försvunna barnen och hon vilseleder mig så duktigt att jag efter en tid anklagar i princip varenda en på ön!  Själva miljön och landskapet Bolton valt är också otroligt väl beskrivna och det känns verkligen som om jag är där. Jag läser med andan i halsen och spänningen byggs på hela tiden så att jag drivs på som läsare för att nå fram till slutet och sanningen.

Jag kan varmt rekommendera denna!


Morsarvet av Christina Granbom

Christina Granbom, Morsarvet
Rec-ex ifrån Hoi förlag, Tack!

Handling:
Mildred Carlesten kommer efter en tid som polis i Stockholm till den lilla byn Kungsör. Med sig i bagaget har hon ett trasigt förhållande och skulden över att i tjänsten ha skjutit ihjäl en människa. När två kroppar hittas skändade i skogarna runt byn verkar spåren först inte leda någonstans. Mördaren finns inte i några register och dessutom verkar mer än en person vara inblandade.
Kyrkoherden i byn erbjuder sig att hjälpa till. Känslorna mellan honom och Mildred och växer och hon börjar åter tro på kärleken, trots hans uppenbara problem att handskas med sin hårda uppväxt. Kan han hjälpa henne lösa fallet? Efter hand skönjer Mildred ett mönster. Gärningsmannen är besatt av synd och rening. Och han är inte färdig än....
Vad jag tyckte:

Jag bad om att få denna som rec-ex ifrån Hoi förlag tack vare att boken utspelas i Kungsör eftersom jag själv bott i Arboga, som ligger bara några få mil bort ifrån Kungsör. Jag har spenderat en del tid i Kungsör då det finns en väldigt fin vandringsled där. Så det kändes lite smått makabert att läsa boken när det första liket upptäcks, för på just den platsen liket hittas har jag suttit och fikat tillsammans med sambon och hunden efter att vi vandrat längs Jägaråsen i Kungsör....

Jag uppfattade boken som en traditionell deckare men fick snabbt ändra den uppfattningen för det som jag fick var något mycket mörkare och mycket mer obehagligt än en vanlig standardeckare. Mildred Carlsten är en mycket intressant karaktär att lära känna och jag blir riktigt förtjust i henne, lite barsk och envis men ändå väldigt varm och sårbar.  

Christina Granbom lyckas också väl med att skildra det vardaglig och enkla i en liten by, de vanliga människorna och det vardagliga skeendet. Måhända att det är lite för många röster som vill vara med och berätta men det går att hantera. Språket är rättframt och enkelt, vilket gör boken väldigt lättläst men utan att för den sakens skull bli för enkelt.

Morsarvet är en stabil debutdeckare som sticker ut en del med sitt mörker och de obehagliga vändningarna som historien tar. Kanske en aningen förutsägbar men på det stora hela så är det en riktigt bra deckare. En bladvändare! Och jag vill väldigt gärna läsa nästa del i serien!

Hunden som skäms. Myt eller sanning? av Per Jensen

Per Jensen, Hunden som skäms. Myt eller sanning?

Handling:
Hundar har en unik förmåga att förstå och kommunicera med oss människor, utvecklad under årtusenden av nära samliv. Faktum är att de på många sätt förstår oss bättre än vad vi själva gör. Under senare år har forskarna på allvar börjat glänta på dörren till hundarnas inre liv. Vi har lärt oss att deras tankar och känslor framförallt kretsar kring en sak: relationen till människor.


I den här boken berättas om de nya rönen kring hundarnas intelligens och känsloliv. Kan de verkligen skämmas när de gjort något förbjudet? Har de sinne för rättvisa och blir de svartsjuka? Hur ser deras tidsuppfattning ut? Hur mycket förstår de av vårt språk? De nya insikterna i hundens innersta tankar gör det svårt att någonsin betrakta den på samma sätt igen.
Per Jensen är professor i etologi vid Linköpings universitet. Han är initiativtagare till och undervisar på universitetets populära kurser i hundens beteendebiologi

Vad jag tyckte:

Per Jensens bok är en fullspäckad faktabok om de allra senaste forskningsrönen kring hundar, framförallt de forskningsrön och teorier som kommit fram om hundars känslovärld. Jag läser och jag fascineras! Boken är verkligen proppfull av spännande och intressanta tankar och forskningsrön kring hunden. Jag lever ju själv med hund och har gjort så i hela mitt liv så för mig var det extra intressant att få veta så mycket mer om just hundar och deras känslor.  Jag har själv alltid trott på att mina hundar är kapabla till att visa och förstå känslor och med Jensens bok så får jag en gedigen grund att bygga detta på. Här får jag en insikterna om att det finns så mycket mer för mig att lära mig när det kommer till mina hundar.

Även om boken är sprängfylld med fakta så blir det aldrig tungläst, emellanåt kan det väl hastas fram lite mycket och vissa bitar avklaras lite för snabbt enligt mitt tycke. Men det är som Jensen säger att han i denna boken vill sammanställa så mycket han kan hitta om de olika forskningsrönen och bygga på det. Och det gör att det ändå känns gediget och trovärdigt, mängder av källmaterial så att man på egen hand kan studera vidare!  Det känns också fint att Jensen använder sig av sina egna två hundar för att visa på exempel och förtydliga vissa saker.

Hunden som skäms är en fantastisk bok som fördjupar våran förståelse om våra älskade hundar och ger oss insikter om vad som döljs bakom deras pannben. En underbar läsning!

onsdag 9 december 2015

Veckans bokbloggsfråga: Vecka 50

Barnboksbloggen har startat upp en veckofråga som påminner om den mycket saknade
Bild ifrån Barnboksblogen
Bokbloggsjerkan. Ett mycket trevligt initiativ tycker jag, detta är dock inte första frågan men första gången jag orkar och hinner svara!

Såhär går det till säger Barnboksbloggen:
  1. Jag lägger ut en ny fråga varje vecka (företrädesvis på måndagar i fortsättningen).
  2. Du svarar på frågan i din egen blogg.
  3. Du länkar till ditt svar i kommentarerna till mitt frågeinlägg.
Frågorna kan handla om allt möjligt som rör böcker, författare och kanske framförallt själva bokbloggandet. Du behöver inte vara med varje vecka, utan du väljer själv att besvara de frågor du tycker låter intressant.


Och här är då Vecka 50:s fråga:

Brukar du be om/ta emot recensionsexemplar? Vad tycker du om de krav som förlagen ibland kan ha för att skicka ut recensionsexemplar (exempelvis när det gäller bloggens besöksantal)? Och vad anser du att du har för skyldigheter som bokbloggare när det gäller recensionsexemplar?

Ja jag brukar be om och ta emot recensionsexemplar men har aldrig mött eller fått några specifika krav ifrån förlagen. Det enda jag stött på är att vissa förlag bara skickar digitala böcker och inte fysiska böcker, här brukar jag oftast tacka nej om det inte är så att det är en bok jag verkligen vill läsa.  Detta är också något jag är mer noga med nu än i början, att tänka igenom de förfrågningar jag får innan jag bestämmer mig. Det blev lätt så att jag sa ja alltför snabbt och sedan växte det dåliga samvetet. 

Nu ber jag enbart om böcker jag vet jag vill läsa och tackar ja till de förfrågningar som jag verkligen blir nyfiken på. Därefter läser jag rec-exen i tur och ordning, vart efter de landat i min brevlåda. Jag får också någon enstaka gång rec-ex utan att jag bett om det, de läser jag i mån av tid och intresse. De jag bett om eller fått förfrågan om prioriteras först. Det är tycker jag är min skyldighet att läsa de böcker jag frågat om eller sagt ja till. Dessutom försöker jag också skicka iväg ett kort mail till förlaget eller författaren när jag läst ut och skrivit om boken på bloggen. Dessutom tycker jag det är min skyldighet att vara ärlig i mitt omdöme, även om jag fått boken. Att om jag inte tycker om boken så ska jag på ett så rakt och tydligt sätt förklara detta, det går inte bara att dissa boken tycker jag utan man måste också kunna förklara varför man inte tycker om boken. 


måndag 7 december 2015

Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund

Anna Jakobsson Lund, Aldrig ensamma

Rec-ex ifrån författaren, Tusen tack!

Handling:
När Systemet inte är det största hotet - vem väljer du att lita på?

Tillbaka i huvudstaden. Allt ser ut som vanligt, men ingenting är sig likt.
Samtidigt som de högklassade förbereder sig för val planerar rebellerna ett attentat som ska ändra spelreglerna för alltid. Ava blir inblandad på båda sidor. Lögn, myt och sanning trasslas ihop och snart vet hon inte vem hon kan lita på.


Levi kämpar mot vansinnet. Leymah säger att han har glömt vem han egentligen är. Att han är stark nog att kontrollera sin förmåga. Han måste tro henne om han ska kunna rädda sin syster.


Ava, Levi och Leymah tvingas ta hjälp av gamla vänner och oväntade bundsförvanter för att få den kunskap de behöver. Men vem är det som förföljer dem? Vem har räknat ut sanningen?


Vad jag tyckte:

Jag har skrivit denna recension många gånger om nu, i mitt huvud och likväl nu när jag sitter här och ska skriva den så blir det tyst i huvudet! Varför ska det vara så svårt att skriva om böcker man verkligen älskar?

Aldrig ensamma är alltså fortsättningen på Tredje Principen och Anna Jakobsson Lund ( AJL) väver smidigt en övergång mellan de två böckerna så är historien fortlöper utan hack eller glapp. Återigen möter vi Ava, Leymah och Levi men denna gången befinner vi oss i centralstaden där gruppen ska försöka motarbeta systemet inifrån med hjälp av motståndsrörelsen. Men alltför snart inse de alla tre att det motståndsrörelsen vill kanske inte helt överensstämmer med det de vill göra och de kommer också inse att de inte kan lita på någon då lögner och svek är något som som kommer att förgöra deras tillit. Men de har varandra, de har alltid varandra och i Aldrig ensamma ( mycket passande titel för övrigt!)  så fördjupas den vänskap som påbörjades i första boken. ( Ett stort tack till författaren för att du vågar låta bli kärlekstrianglar! Kärlek anas i denna boken men det känns som att författaren kommer hålla det på rätt sida och på rätt sätt)

I första boken fick vi en rejäl grund att stå på där vi fick lära känna världen som är väldigt välbekant med en trasig Öresundsbro, samer och Ikeaskyltar och där vi fick en inblick i vad Systemet är och vad som pågår i detta nya samhälle. I Aldrig ensamma får vi en ännu djupare inblick i allt detta och även en förståelse att centralstaden som sådan skulle kunna vara London. ( Titta närmare på omslaget som ger en viss hint! Ett omslag som för övrigt är väldigt snyggt!)

 I Aldrig Ensamma är mörkret mycket större och mycket svartare och där hopplösheten och förtvivlan är centrala känslor. Dock så finns det en fin humor i boken som lyfter upp en och som gör att man inte drunknar i allt detta mörka och svarta. Samtidig får vi  i Aldrig ensamma också djupdyka ned i karaktärernas inre och lära känna dom på djupet samtidigt som banden mellan de tre stärks och de tre binds samman ännu tightare. En vänskap som är så fint berättad, så varm och innerlig och så stark. Så när sista delen av boken kommer sitter jag med andan i halsen och maniskt mumlande " Snälla författaren, gör inget dumt, Snälla författare gör inget dumt" om och om igen!

Jag älskar verkligen den dystopiska genren, en kärlek som började med Suzanne Collins Hungerspelen för några år sedan och där jag läst en mängd dystopiska serier sedan dess. Men på sista tiden så har jag tappat den där första kärlekskänslan för hela genren, den har börjat kännas som om den går på repeat och stagnerat. Ända tills jag läste AJL:s Tredje Principen i våras! I hennes bok fann jag den där första kärlekskänslan igen, den där jag hade när jag först upptäckte genren. Men det var ändå något helt nytt för AJL tar hela den dystopiska genren, stoppar ner den i sin mixer och blandar ned mängder av nya detaljer och spår så att berättelsen känns både nyskapande och fräsch samtidigt som den också är väldigt normbrytande i sitt sätt att bemöta könsroller. Samma kärlekskänsla får jag i Aldrig ensamma och jag är så glad för det!

Aldrig ensamma håller en lika hög kvalitet som första boken Tredje Principen med sina välskrivna detaljerna , de levande miljöskildringarna och de trovärdiga karaktärerna.  Så har ni inte läst AJL:s serie så kommer den passa utmärkt under julgranen i år!

Ps: Kan avslöja att AJL har en definitiv plats på min favoritlista över årets lästa böcker och det två gånger om! DS

[Geim] av Anders de la Motte

Anders de la Motte [Geim]

Handling:
Småfifflaren Henrik HP Pettersson hittar en dag en mobiltelefon och blir inbjuden att spela ett spel: ett Alternate Reality Game som utspelar sig mitt i den intet ont anande Svennevärlden. Efter att han klarat inträdesprovet erbjuds han en rad olika kittlande uppdrag som alla filmas, för att senare visas upp på en rankinglista och bedömas av ett slutet nätcommunity. HP fångas snabbt av spänningen och belöningarna, men snart skall han upptäcka att det som till en början verkat vara en relativt oskyldig lek, istället är något betydligt obehagligare.

Polisinspektör Rebecca Normén är HPs totala motsats. Hon har järnkoll på sitt liv och alla yrkesmässiga mål prydligt inprickade på karriärskartan. Som nyanställd på Säpos livvaktsrotel får hon visserligen mestadels enkla skyddsobjekt, men efter en dramatisk incident stiger hennes stjärna raskt och hon flyttas till elitgruppen. Allt vore perfekt, om det inte var för de där lapparna som någon lämnar i hennes klädskåp. Vem som än skriver dem, känner till obehagligt mycket om hennes förflutna.


HP:s och Rebeccas världar närmar sig oundvikligen varandra. Men om verkligheten bara är ett spel, vad är då egentligen på riktigt?


Vad jag tyckte:
Geim är en riktig hyllvärmare som köptes på en bokrea för några år sedan, det var sambons inköp men även jag kände då ett visst intresse för att läsa den.  Nu har jag då läst den och nja jag blev inte så överdrivet förtjust i den. Inte var så bra som jag hade trott eller hört men det var heller inte en dålig bok. Utan det var en bok som bjöd på något annorlunda och nytt, med massa action och spänning.

Det jag hade svårast för och som gjorde att jag hade svårt att ta mig till boken var språket i boken, det är fyllt med slang och svordomar. Förvisso passar det väl ihop med HP som karaktär och med historien men jag fick aldrig riktigt kläm på det. Nu är jag tveksam om jag ska fortsätta läsa serien eller ge upp den. För där finns mycket som är bra med boken men samtidigt så vet jag inte riktigt.

Någon som läst serien och kan antingen säga "Ja, fortsätt läs!" eller "Nej, låt den vara och läs något annat!"

En uppdatering om rec-ex och blurpar!

Här har det varit tyst och stilla igen men orken finns inte riktigt där just nu. Jag har stora problem med min värk och nu är det framförallt höger handled som börjat spöka ordentligt. Så att skriva är väldigt besvärligt då smärtan sitter i tummen och ned i handleden, det lilla jag orkar skriva försöker jag använda till mitt lilla skrivprojekt. Och den lilla energi jag har över går till att sköta arbetet, ta hand om alla djuren och vara med sambon. Men jag saknar bloggen och hela bloggvärlden så jag ska försöka komma tillbaka. 

Läser gör jag men väldigt långsamt. Dock så har jag hela denna högen att beta av! Mängder av fina rec-ex som trillat in under en längre period, tre av dom är dock utlästa och en är påbörjad. Miniatyrmakaren, Små svarta lögner och Aldrig ensamma är utlästa och väntar på att bli omskrivna. Laini Taylor är påbörjad. Bilden är lite suddig så hoppas ni ser vilka böcker det är, skriver upp dom om ni inte ser:
* Mot vägs ände, Rolf Råde
* Aldrig ensamma, Anna Jakobsson Lund ( Utläst)
* Jag var här, Gayle Forman
* Skönheten, Christian Johansson
* Små svarta lögner, Sharon Bolton ( Utläst)
* Miniatyrmakaren, Jessie Burton (Utläst)
* Utpost,  Ann Aguirre
* Vägra följa John, Annelie Påmark och Carl Österberg
* Hallahem, Susanne Trydal och Daniel Åhlin
* Huset, Jens Daniel Burman
* Gudar och monster, Laini Taylor (påbörjad)



Ett av rec-ex innehöll också en överraskning! Nämligen min första "blurp"! Det var i Utpost som det fanns ett litet citat ifrån min recension av första boken i serien Enklaven! Så häftigt! Och lite märkligt faktiskt.


tisdag 1 december 2015

Novembers läsning

Novembers läsning var verkligen bottenlågt. Aldrig förr har november varit en så seg och mörk månad, min sämsta tid på året brukar generellt sätt vara januari/februari. Men i år så blev det redan i november. Min kropp är här, jobbar på nya jobbet, trivs bra och försöker ta hand om fibromyalgi
smärtan på bästa sättet. Men mitt hjärta och mina tankar är kvar i november 2014, den tid då vi kämpar med näbbar och klor för vår älskade JumJums skull. Vi kämpade för honom och tillsammans med honom, dygnet runt men vi förlorade vår kamp den 29/12..... Så i år blev varje dag i november och under den  kommande månad tuffa. Varje dag så är det något som påminner en och tårarna börjar rinna.  Sorgearbetet hade kommit en bit på vägen men det är så med sorg, den kommer och går. Och just denna tiden är nu en så stark påminnelse om förra året. Så läsningen var väldigt låg i november och lär vara lika låg i december. Läser gör jag men otroligt långsamt, på kvällarna efter jobbet ( jobbar rätt sent, är ofta inte hemma förrän vid sjutiden) så orkar jag inte läsa varken fysiskt eller psykiskt.

Så nu gäller det att ta djupa andetag och ta en dag i sänder. Har ni tips på varm och snäll läsning så tipsa gärna! Jag behöver läsning som vadderar mig i snällhet och värme just nu. Mörka deckare och skräck får stå åt sidan ( förutom mitt efterlängtade rec-ex ifrån Zombie förlag, Christer Johanssons nya bok Skönheten)

  1. Jennifer McMahon, Vinterfolket, S *****
  2. Lupina Ojala, Felice, S/E-novell ****
  3. Anders de la Motte, Geim, T ***
  4. Jean Hegland, In i skogen, *****
  5. Anna Jakobsson Lund, Aldrig ensamma, Dys *****
  6. Jörn Lier Horst, Vinterstängt, De *** ½
  7. Christin Granbom, Morsarvet, De *** ½
  8. Sharon Bolton, Små svarta lögner, T **** ½
Månadens bästa: I detta låga antal lästa böcker så finns det hela tre fullpoängare! 
Månadens sämsta/mindre bra: Jag kom inte helt överens med boken Geim men ska nog ändå läsa bok två för att se om denna känsla ändrar sig.
Månadens tankeväckare: Felice av Lupina Ojala var en oväntat finstämd skräcknovell som rymde många allvarliga element.
Månadens spänning: Sharon Boltons ohyggligt spännande och otäcka Små svarta lögner avslutade november på ett väldigt fint sätt.

söndag 29 november 2015

Egen medicin, Anna B Green

Anna B Green, Egen Medicin

Rec-ex ifrån Torakova förlag, Tack!
( Jag hittar tyvärr inte någon hemsida kopplad till förlaget så länken går till en nätbokaffär)

Handling:
David är en ung läkare och Clara dotter till en framgångsrik läkemedelstillverkare. Vid bröllopet
är lyckan fullkomlig, men snart börjar Clara och 
svärmor Lydia visa oroande tecken på att må allt
sämre. Kan de vara biverkningar av de piller som
svärfadern så frikostigt har försett dem med?

David får kontakt med en kvinna som har arbetat i företaget och avskedats efter att ha varit kritisk.
Han börjar allt mer tvivla på det ymniga medicinerandet och sitt yrkesval. Familjeidyllen rämnar tills de står 
inför en katastrof, som ändå inger hopp. 


Vad jag tyckte:

En annorlunda roman med ett ämne som jag vanligen inte brukar läsa, jag skulle nog vilja säga att Egen Medicin är en slags medicinsk spänningsroman och jag brukar inte läsa så många böcker som så konkret rör sig kring just detta område. Fokuset i boken är verkligen inom medicinens värld och framförallt de konsekvenser som kan komma utav detta. Om när mediciner används inte för att göra folk friska utan för att göra rika ännu rikare. 

En sak jag hade lite svårt för var att författaren skiftar fokus väldigt snabbt, emellanåt så hoppar man framåt i tiden och till en helt ny plats bara genom att man vänder sida och utan att man fått någon förvarning. Det gör att läsningen blir lite hackig och rytmen störs en del av detta. Dessutom så gillar författaren att använda sig av liknelser, något som kan vara på sin plats emellanåt och som dessutom kan ge författaren utrymme att leka lite med språket. Men i Egen medicin blir det lite för mycket av liknelserna, det staplas på varandra nästan. Men det är en helt ok debut med en del spänning i sig. 

Något som är extra intressant är just att författaren själv, som är en pseudonym, jobbar inom sjukvården, vilket ju ger en extra stark känsla av äkthet och att författaren vet vad hon skriver om. 

fredag 27 november 2015

Hönan som drömde om att flyga, Sun-Min Hwang

Sun-Min Hwang, Hönan som drömde om att flyga

Handling:
Detta är berättelsen om en höna som heter Knopp. En dag tröttnar hon på att lägga ägg efter ägg bara för att se dem forslas iväg till marknaden.

Varje dag tittar hon ut genom ladugårdsdörrarna och ser de andra djuren ströva fritt. Knopp suktar efter ett annat liv. Hon planerar att fly ut i friheten och drömmer om att få ta hand om ett av sina ägg själv.


Vad jag tyckte:

Hönan Knopps berättelse är så vemodig och så innerligt vacker, hennes längtan efter att bli mamma och hennes dröm om att flyga känns i  hjärtat. Knopps vänskap med anden Såskopp är så fin och så vackert skildrad att det nästan gör ont att läsa om.

Sun-Min Hwangs berättelse sägs enligt förlaget sida vara en modern klassiker Sydkorea som har läst av miljontals och det förstår jag verkligen. Hönan som... är en precis som det skrivs på förlagets sida en universell berättelse om vänskap, kärlek och mod. Allt berättat av en kavat och stark liten hönan vid namn Knopp. I det inledande stycket där Knopp sitter i sin trånga lilla värpbur, betraktande trädet som hon ser utanför lagårdsdörren om hon lägger huvudet på sned, ser sitt lilla ägg rulla iväg ifrån henne och sedan bäras bort ifrån henne. Hennes hjärtskärande förtvivlan över att återigen se sitt lilla ägg bäras iväg är så innerligt och skickligt beskrivet att jag får en tår i ögonen.

Hönan som drömde om att flyga är en sinnligt vacker berättelse som passar alla då den rymmer så många fina tankar och frågor om vad kärlek är, om man kan älska ett barn som inte ser ut som en själv, om frihet och om vänskap.

 Läs den långsamt och njut av den, ta den till dig och ta dig till hönan Knopp.

Vassa föremål av Gillian Flynn

Gillian Flynn, Vassa föremål
Rec-ex ifrån Modernista förlag, i form av en e-bok.
Tusen tack!

Handling:
På sin chefs begäran beger sig Chicagojournalisten Camille Preaker till sin hemstad Wind Gap i Missouri, för att rapportera om fallet Natalie Wood, en tioårig flicka som är spårlöst försvunnen. Året innan kidnappades nioåriga Ann Nash under liknande omständigheter och hittades kort därefter mördad.
Camille har inte satt sin fot i hemstaden på åtta år och bävar inför att återse sin mor Adora. Relationen har alltid varit ansträngd och Camille inser snart att ingenting har förän­drats; Adora håller henne på avstånd så som hon alltid gjort, samtidigt som hon verkar närmast besatt av att ta hand om Camilles tretton­åriga halvsyster Amma, en bedårande men också manipulativ flicka som på ett märk­ligt sätt håller hela den lilla staden i sitt grepp.
Camille börjar intervjua de försvunna flickornas anhöriga, men i takt med att pussel­bitarna faller på plats tycks sökandet efter sanningen på ett oroväckande sätt leda henne tillbaka till den egna familjen, till ett sårigt förflutet som nu till slut hunnit ikapp henne.

Vad jag tyckte:
 Detta är den andra boken jag läser av Flynn, den första var Gone Girl men Gillian Flynn räknas redan som en älsklingsfavorit. Hennes mörka, destruktiva och råa berättelser med sina trasiga och skeva karaktärer tillsammans med den täta och intensiva spänningen som sakta kryper in under skinnet på dig. Jag var väldigt förtjust i Gone Girl, mer än vad många andra var möjligen men Vassa föremål seglar med lätthet förbi den boken. Camille är en sådan karaktär som på något sätt kryper tättintill en, en person som man bryr sig om och som man vill att allt ska gå bra för. Men så enkelt är aldrig livet och det är en svindlande resa vi beger oss ut på tillsammans med Camille.

Den där instängda känslan i den lilla staden, de försvunna små flickorna, de märkliga invånarna och Camilles egna mor skapar tillsammans en ohyggligt mörkt och rå berättelse om svek, skuld, destruktivt beteende och lögner. Camilles lillasyster Amma är nog en av de otäckaste karaktärerna jag möt på länge, jag blir uppriktigt rädd för henne och mår illa av hennes beteende.  Samtidigt så finns det en enkel och självklar feminism i Flynns böcker där människor är människor oavsett vilket kön de råkar ha, men den är smidigt invävt i texten och blir aldrig påstridig utan den är bara självklar på något sätt.

Jag älskar också Gillian Flynns exakta och välformulerade språk, det är behagligt att läsa samtidigt som det bjuder på en uppfriskande lekfullhet med orden. För trots mörkret och det råa så finns det en svart humor i denna bok, en tragikomisk humor med bitsk underton. Men som sådan är den ändå välbehövlig och ger lite lättnad åt historiens mörker.

Så nu ska jag ta och ge mig på Mörka Platser som ligger i min läshög och väntar på sin tur! Sedan hoppas jag att tomten kommer med hennes allra senaste!

torsdag 26 november 2015

Själarnas bok av James Oswald

James Oswald, Själarnas bok

Handling:
De döda är begravda, men ondskan är inte glömd...

Varje jul under tio år hittas en ung kvinnas kropp i Edinburgh. Mördarens tillvägagångssätt är identiskt från jul till jul: De döda kvinnorna placeras ut i olika vattendrag, nakna, noggrant rengjorda och med ett rakt snitt över halsen. Tio år, tio kvinnor.
Det sista offret, Kirsty Summers, var den dåvarande kriminalassistenten Tony McLeans fästmö. Men detta år, 1999, begick julmördaren ett misstag; i källaren under ett antikvariat fann McLean den makabra tortyrkammare där kvinnorna bragts om livet och kunde till sist sätta stopp för Donald Andersons blodiga framfart.
Tio år senare blir Anderson mördad i fängelset. Men när julen börjar närma sig hittas ännu ett kvinnolik och mordet bär alla julmördarens kännetecken. McLean är övertygad om att han har att göra med en copycat-mördare, men kan samtidigt inte värja sig för den oundvikliga frågan: Satte han dit fel man?
Motvilligt måste McLean återvända till sitt livs mest plågsamma fall och försöka få klarhet i vad han missat tio år tidigare.

Vad jag tyckte:
Jag blev väldigt förtjust i Oswalds första bok om kriminalkommissarie McLean där jag faktiskt tyckte riktigt mycket om att Oswald vävde in det övernaturliga i sin deckare. Även här finns det övernaturliga med men är något nedtonat. Jag såg framemot att få återse McLean och hans kollegor men jag blev faktiskt en aningen besviken på Själarnas bok.

Det är en ruggig berättelse med mörka undertoner och en svag antydan om något bortom verkligheten. Men jag saknar djupet och nerven ifrån första boken, här känns karaktärerna trötta och livlösa på ett märkligt sätt. Jag saknar drivet och den torra humorn som fanns i första boken.  Men ändå så finns där mycket som tilltalar mig och som gör att även Själarnas bok blir en riktigt trivsam upplevelse. Även om drivet och nerven är mer nedtonad i Själarnas bok så är det som finns kvar tillräckligt för att skapa en ruggig och tätt historia som bjuder på en hel del spänning och intressanta vändningar.  Den karga skotska miljön och detaljerna ifrån staden Edinburgh är också riktigt välgjorda och gör läsningen än mer trivsam.

Jag tycker också mycket om legenden som kretsar kring Själarnas bok, det tillför något nytt och annorlunda till deckarhistorien. Sedan tycker jag också om att vi får veta mer om McLean och hans förflutna, ett förflutet som är minst sagt mörkt och obehagligt. Så Själarnas bok får ett bra betyg men inte lika bra som första boken Flickoffret. Men jag rekommenderar den ändå varmt om man är sugen på en riktigt välskriven, mörk och skrämmande deckare som bjuder på finstämda miljöer och intressanta karaktärer. Nu ser jag framemot att del tre i serien som ska komma i mars nästa år. För författaren slutar ju Själarnas bok med en rejäl cliffhanger som gör en riktigt nyfiken på fortsättningen!

Själarnas bok utspelar sig i juletider så det passar ypperligt väl att läsa den tillsammans med glöggen och pepparkakorna!

onsdag 25 november 2015

Det är så logiskt, alla fattar utom du, Lisa Bjärbo

Lisa Bjärbo, Det är så logiskt, alla fattar utom du

Handling:
I fyra år har Johan varit kär i sin bästa kompis. I fyra år har han lyckats dölja det. I fyra år har han bitit ihop, lyssnat och spelat intresserad när hon har babblat om sina kärlekshistorier. Men nu går det snart inte längre. Han kommer att explodera. Rolig och träffsäker romandebut i Johanna Lindbäck-anda! 

Johan och Ester har varit bästa kompisar sedan tidernas begynnelse. Först satt de bredvid varandra i sandlådan, nu är de 16 år och sitter bredvid varandra i gymnasieklassrummet på Katedralskolan i Växjö. De vet precis allt om varandra. I alla fall nästan. Det är bara en sak som Johan inte har talat om för Ester - han har varit kär i henne de senaste fyra åren, och tycker inte att det här med bästa kompisar räcker längre. Han vill ha mer. Tyvärr verkar Ester bara ha ögon för den där pinnen med gitarren. Han med hårdrocksfrisyr och slitna converse, som tar henne med till replokalen när utestället har stängt. Adam. Ester får gåshud bara hon hör namnet. Hon förstår inte alls varför Johan tjurar så mycket den här hösten, livet är ju fantastiskt! I alla fall är det fantastiskt fram till den där halloweenfesten, när allt händer på samma gång. När Adam sviker, världen snurrar och Johan inte klarar av att hålla tyst längre ... 


Vad jag tyckte:

Det är så logiskt.... är en varm berättelse om förälskelse, skilsmässor, vänskap och tonårsliv. Allt berättat på ett äkta och vardagligt sätt som gör att man bryr sig om personerna och där själva historien känns på riktigt. Vänskapen mellan Ester och Johan är så fint berättad att jag får små fjärilar i magen. Och Johans tysta förälskelse i Ester är så vacker och så fin.  Skollivet och vardagslivet skildras på ett mycket trovärdigt sätt, det känns helt naturligt och enkelt.  Lisa Bjärbo har ett enkelt och rättframt språk som är behagligt att läsa, det flyter på fint utan några större stopp på vägen. Samtidigt finns där en så skön härlig humor i Bjärbos språk, torr, ironisk och underfundig humor som jag verkligen gillar.

Det är så logiskt.... är en bok som gör att  man skrattar, myser och fäller en liten tår, en härlig feel-good roman för unga och vuxna läsare. En mysig bok som värmer fint i höstmörkret.  

Jag är väldigt nyfiken på Lisa Bjärbos allra senaste bok Djupa Ro men jag har en fix ide om att jag ska läsa böcker i rätt ordning. Så har jag en ny författare vill jag gärna läsa från bok 1, om det är möjligt innan jag tar mig an den bok som är nyast. Ibland så blir det inte riktigt så utan jag läser den senaste boken först och går sedan tillbaka och läser igenom hela författarens verk, om jag gillar det jag läser förstås. Men Djupa ro har lång kötid på mitt lilla bibliotek så då kan jag ju passa på att läsa mig igenom Bjärbos tidigare böcker medan jag väntar! 

Ole Dole av M.J Aldridge

M.J Aldridge, Ole Dole

Handling:
Ett ungt förälskat par vaknar upp ur medvetslöshet, desorienterade och fångna i något som verkar vara en kakelklädd container. Det är mörkt och kallt, och det är omöjligt att ta sig ut. Deras fängelse tycks först vara helt tomt men när de famlar i mörkret finner de två saker: en pistol och en mobiltelefon. Det ringer i mobilen. En röst talar om att vapnet är laddat med en kula. Den som skjuter den andra kommer att bli fri och få leva. Därefter bryts samtalet.
Det tar två veckor av hunger, skräck, smuts och kyla innan en av dem ger efter.
Någon har satt den här typen av kidnappningar i system; fler par försvinner – arbetskollegor, mor och dotter, två prostituerade kvinnor. Alla ges samma förutsättningar och alla ställs inför samma ultimatum. En får leva. En ska dö.
Kriminalkommissarie Helen Grace och hennes kollegor har aldrig upplevt något liknande. De ser inget samband mellan offren. Helen är skicklig, stark och rättfärdig. När Helen äntligen tycker sig se ett mönster i utredningen är lösningen långt värre än hon någonsin kunnat ana.
(Text ifrån Lind förlags hemsida, jag tog dock bort en del som jag ansåg vara för avslöjande så ni vet om det!)

Vad jag tyckte:

Ole Dole är verkligen en magstark historia som kräver en läsare med starka nerver! Det är en mörk, rå och skitig historia som verkligen känns i magen när man läser den.  En viss inspiration av SAW-filmerna tycker jag att det känns som men berättad på ett helt eget vis. Vansinnigt spännande där man bara ska läsa några rader till, bara ett kapitel till..... Samtidigt så är det också riktigt skickligt återgett de psykologiska vändningarna och känslorna som offren ställs inför. Både valet om att leva eller dö, döda eller dödas för att sedan kämpa mot överlevnadens skuld och det faktum att man dödat en annan människa.

Kriminalkommissarie Helen Grace är i sig också en intressant karaktär som sticker utanför de vanliga standarmallen och som det tar lite tid innan man lär känna och förstå sig på. Dessutom finns där några riktigt intressanta sidokaraktärer som på ett snyggt sätt vävs in i historien och får sin del i historiens förlopp. Aldrigde har konstruerat en  mycket skickligt sammansatt historia där detaljerna sakta mejslas fram men där tempot hela tiden ökar upp till nagelbitarspänning.

Ole dole är alltså en sjukt spännande thriller/deckare som kräver en läsare med stark mage! Jag blev riktigt imponerad över denna och jag hoppas verkligen att det kommer översättas fler av Aldrigde.



tisdag 24 november 2015

Själens dunkla rum av Peter Robinson

Peter Robinson, Själens dunkla rum

Handling:

När två pojkar försvinner under mystiska omständigheter sprids skräck i engelska North Yorkshire. Senare hittas spår av blod i en övergiven hangar och en husvagn som tillhör en av ungdomarna bränns ner. Kommissarie Banks och hans team står till en början oförstående. Tills en dramatisk bilolycka inträffar och en fruktansvärd historia rullas upp.

Spåren leder till traktens slakterier … och utredningen tar en helt ny vändning. Alan Banks och hans kollegor för en ojämn kamp mot klockan och situationen blir alltmer hotfull. Sakta går det upp för Banks att han själv står på tur att drabbas av det grymmaste öde
.
(Text ifrån Forum förlags sida)

Vad jag tyckte:

Jag upplevde i Peter Robinsons föregående bok om Alan Banks att författaren tappat lite av geisten och jag tyckte att det hela inte blev riktigt så bra som det brukar vara. Men i Själens dunkla rum så tycker jag ändå att Robinson hämtat sig en hel del och han serverar en stabil historia med väl genomtänkt intrig och med levande personporträtt. Det jag gillar riktigt mycket är att både Annie Cabot och Winsome Jackson får ett större utrymme i denna boken än vad de haft i tidigare böcker. Det uppskattar jag verkligen för det gör att serien får ett nytt liv genom dessa nya rösterna.  Och som vanligt så är det brittiska hedlandskapet där och tillför en massa trevligheter, gillar verkligen Robinson skicklighet i att skriva fram detta landskap så väl så att det känns som om man är där. 

Själv mordgåtan och de omkringliggande historierna är väl genomarbetade och skickligt konstruerade. Lagom med spänning men så som det ska vara i en brittisk deckare så är tempot lite långsammare. Det är genom pusslandet, pratande, tedrickandet och pubbesöken som man hittar lösningen, inte genom skottlossning, biljakter och vansinniga påhitt om att förfölja någon mitt i natten!

Så om jag efter föregående boken Revolutionens barn var tveksam att läsa vidare så är jag nu återigen tillbaka i Robinsons värld! 

måndag 23 november 2015

Och sen Paulette- En fransk feel-good pärla!

Barbara Constantine, Och sen Paulette

Handling:
Ferdinand är i sjuttioårsåldern och lever ensam på en stor tom gård sedan sonen flyttat därifrån med sin familj. En dag, efter en våldsam storm, hotar grannen Marcelines tak att rasa in och Ferdinand föreslår att hon ska flytta in hos honom. 
Efter hand ansluter fler personer och bildar ett udda kollektiv på gården. Den nyblivna änklingen Guy, systrarna Lumière som drivs från sitt hus, ett par vilsna studenter, en spirande kärlek och några djur. Och sedan Paulette …
( Text ifrån Sekwa förlags hemsida)

Vad jag tyckte:
Detta är en kärleksfull och varm bok om vänskap och mod. Om att våga bryta gamla invanda spår och våga prova något nytt. Boken är full av excentriska och charmig karaktärer som alla bidrar med en del av sin livshistoria.  Vi får i inledning lära känna de olika karaktärerna väl där deras olika livsöden skildras med ett enkelt och direkt tilltal, det känn stundtals väldigt filmiskt när man läser om de olika personerna. Språket är finstämt och lättsamt, det känns franskt på något märkligt sätt!

Och sen kom Paulette är en riktigt fransk pärla till feel-good bok. En sådan där bok som lägger sig som bomull kring själen och som man läser ut med ett leende på läpparna och kanske en liten tår i ögonvrån. Och sen kom Paulette är en gemytlig bok som berättar om vänskap, kärlek och en och annan svårighet. Det finns också en hög med fantastisk djur med, åsnan är nog min favorit! Boken vill visa på att det mitt i denna mörka världen så finns det också godhet och medmänsklighet, där man som läsare känner att man fått ta del av en upplyftande och värmande bok som tror på människan.

I en tid som denna, där mörkret lagt som en tätt filt över Europa och där det franska folket lider av det fruktansvärda dåd som inträffade förra fredagen. Så tror jag att det kan behövas något ljusare, något som visar på att det finns medmänsklighet och kärlek i här världen.

Detta är en bok som passar som Kära Mams-tips!

Odd och Frostjättarna, Neil Gaiman

Neil Gaiman, Odd och Frostjättarna


Handling:
Vikingapojken Odd längtar efter våren. Han har längtat länge. Det verkar nästan som om någon bestämt att det ska vara vinter för evigt. Världen är mörk och kall. Alla vikingar håller sig inomhus och väntar otåligt på våren. Odd är tolv år gammal och är en envis och listig pojke som helst håller sig för sig själv. Hans riktiga pappa är död.

En natt när han övernattar i sin pappas gamla skogshuggarkoja händer det något märkligt. Något som är så fantastiskt att det är tur att det händer just Odd, som inte bara är listig och klok utan också ovanligt hjälpsam. Odd blir nämligen väckt av tre djur den där natten i kojan. En räv, en örn och en björn. De har kommit för att be Odd om hjälp mot de hemska frostjättarna som vill att det aldrig mer ska bli vår.

Vad jag tyckte:
Med denna lilla pärla till bok så seglade Gaiman rakt in på min nya Älsklings-lista!  Jag älskar Gaimans magiska, lekfulla och fantasifulla penna som verkar kunna skapa den ena bra boken efter den andra! I Odd och Frostjättarna tar han sig an den nordiska mytologien och han gör det med bravur!  Odd, denna lilla kille som haft så mycket otur råkar ut för en samling djur och där det kommer visa sig att det är bara Odd och hans nya vänner som kan sätta stopp för den eviga vintern. Gaiman väver inte både vänskap och mod i denna korta lilla bok. Jag gillar verkligen hur Gaiman tar de traditionella dragen i en saga och stöper om dom i en egen Gaimansk form av det hela. I Odd och frostjättarna får vi också prov på den Gaimanska humorn som alltid är närvarande i hans böcker. En humor som drar åt det burleska hållet utan att för den sakens skulle bli för mycket.

Odd och frostjättarna är en charmig och fin liten berättelse. Där berättelsen lyfts fram genom de vackra svart-vita bilderna som är ritade av Mark Buckingham.

söndag 22 november 2015

Den ökända historien om Frankie Landau Banks av E Lockhart

E. Lockhart, Den ökända historien om Frankie Landau Banks
Rec.ex ifrån Lavender Lit förlag, Tusen tack!

Handling:
Frankie Landau-Banks har förändrats under sommarlovet. När hon till hösten kommer tillbaka till sin internatskola blir hon tillsammans med den populära Matthew Livingston.
I Matthews sällskap får Frankie en ny social status och nya vänner, men hon träder också in i en värld full av hemligheter. Hon får nys om att Matthew är med i ett hemligt sällskap, ett sällskap där bara killar är välkomna.
Frankie vägrar låta sig nedvärderas på grund av sitt kön. Hon vet att Matthew ljuger och undanhåller saker för henne. I tysthet börjar hon därför smida planer för att visa att hon är smartare än killarna.
Vad jag tyckte:
Jag älskade E.Lockhart förra bok " Kanske är det allt du behöver vet" men jag föll inte lika pladask för denna boken. Istället fick jag låta boken växa fram och nu när det gått en tid sedan jag läste ut den minns jag den med värme och den har även mognat en del. Så mitt omdöme blir nog högre idag än om jag hade skrivit om den direkt faktiskt.

Jag blir störtförtjust i uppkäftiga och kaxiga Frankie. Frankie som vill gå sin egen väg och absolut inte tänker hindras av att hon inte är en kille. Den ökända.... är en stark feministisk bok som är både smart och rejält underhållande samt riktigt uppkäftig.  Men det feministiska blir en pekpinne-aktigt eller propagerande utan Lockhart smyger in det i texten, väver skickligt in det i berättelsen så att det känns helt naturligt och äkta. Den ökända.... rymmer också vänskap och vänskap som skildras på ett varmt och humoristiskt sätt. Men kärleken är sådan att Frankie inte låter sig förminskas av sin kille, hon vägrar vara någons "Lilla gumman". Starkt och häftigt! Och väldigt välbehövligt med en sådan stark karaktär som Frankie. Och allt detta utspelas i en internatskolmiljö! Älskar internatskolmiljöer!

"Det är bättre att vara ensam, resonerar hon, än att vara med någon som inte ser vem man är. Det är bättre att leda än att följa. Det är bättre att ta till orda än att hålla tyst. Det är bättre att öppna dörrar än att stänga folk ute. Hon tänker inte vara enkel och rar. Och tänker inte vara den folk säger åt henne att vara. Lilla gumman är död.”" Sagt av Frankie! 

lördag 21 november 2015

Löftet av Marie Åberg

Marie Åberg, Löftet
Rec-ex ifrån författaren, Tack!

Handling:
Det handlar om den unge Görans uppväxt före och under andra världskriget i Hälsingland och Stockholm. Huvudpersonen är inspirerad av författarens egen fars levnadsöde men är fiktion.
När kriget bryter ut förändras sågverksarbetarsonen Görans liv. Han byter det slitsamma livet som utauktionerad arbetskraft till det hårda livet som soldat. Göran anmäler sig som frivillig under Finska vinterkriget och blir spanare bakom fiendens linjer.
( Text ifrån författarens hemsida)
Vad jag tyckte:

Jag läste för rätt länge sedan Marie Åbergs första bok i en planerad trilogi, boken var Och kvar stod en röd resväska. Jag blev väldigt förtjust i den bok och jag hade del två hemma men av olika skäl så blev den liggande.

Nu har då äntligen läst den och jag är återigen imponerad av Marie Åbergs skicklighet i att skildra svenska modern historia på ett så förträffligt sätt. Göran är en ung man som under sin uppväxt fått slita hårt och där familjelivet inte alltid var så lätt. Här får vi veta mer om barnauktioner som faktiskt förekom ända in på 20-talet här i Sverige. Tänk dig att stå som ett litet barn på 5-6 år eller som Göran 12 år, en mängd främmande människor står och budar om dig, den som lägger högst bud får ta med dig hem..... Oftast blev det nog så att dessa föräldralösa barn hamnade på ställen där de utnyttjades som gratis arbetskraft. Marie Åberg skildrar detta väl med ett enkelt och rättframt språk. Ett språk som emellanåt känns rätt kärvt men just denna känsla passar väl in på historien och Göran. Porträttet av Göran är väldigt levande och själva skildringen av hans liv känns realistisk

Löftet bjuder också på en trovärdig historisk skildring av en tid som ligger relativt nära oss själva. Jag trivs bra med Marie Åbergs sätt att skriva och hennes språk tilltalar mig mycket. Det känns vardagligt och äkta, realistiskt och ömsint.

Så om du vill ha en levande, trovärdig och intressant skildring av svensk historia sedd ur helt vanliga människors perspektiv så ta och läsa Åbergs båda böcker.  Böckerna är också inspirerade av Marie Åbergs egna föräldrars livsöden vilket tillför ytterligare en nyans till själva berättelsen.

fredag 20 november 2015

In i skogen av Jean Hegland- En skimrande vacker bok!

Jean Hegland, In i skogen
Rec-ex ifrån Magic Wonders förlag, Tusen tack!



Handling:
Efter år av krig, miljöförstöring och resursslöseri står USA vid randen av en samhällskollaps.
Systrarna Nell och Eva lever med sina föräldrar i utkanten av det lilla samhället Redwood i norra Kalifornien. Nell förbereder sig för antagningsproven till prestigefyllda Harvard University medan Eva pressar sig själv för att bli den perfekta prima ballerinan. Sakta men säkert förändras livet runt dem när eltillförseln blir alltmer opålitlig, matleveranserna avstannar och skolorna stänger.
I väntan på att elen ska komma tillbaka och samhället börja fungera normalt igen jobbar systrarna hårt för att upprätthålla de färdigheter som behövs för att de ska kunna följa sina drömmar. Men hur länge kan man kämpa för att följa sina drömmar när världen förändras och vad händer med människan när drömmarna tar slut?   ( Text ifrån förlagets sida)
Vad jag tyckte:

Jag fick en fråga ifrån Vanja Persson om jag var intresserad av att läsa deras första översatta bok. Och det  var ju då denna, en nyutgåva av Jean Heglands bok In i skogen.  Så nu har jag läst och är helt matt av lycka då detta är en helt otrolig bok. Den är hjärtskärande vacker, så oändligt sorglig men också så glimrande hoppfull. Nu denna veckan med attackerna i Paris i färskt minne, IS framfart över Europa och ett Sverige som höjer terrorhotnivån till den näst högsta så blir det också en skarp samhällskritik bok.  Nell och Evas värld har ju fallit samman av krig, miljöförstöring och slöseri av jordens resurser, tre element som klingar alltför verkligt även utanför bokens värld.

Att få följa Nell och Eva på deras resa är en säregen upplevelse, berättelsen skildrar väldigt långsamt där saker och ting får ta sin tid. Själva kollapsen av samhället sker inte över en natt, det sker gradvis där en sak efter en annan försvinner.  Nell och Eva bor redan i avlägset beläget hus tillsammans med sina föräldrar och efter kollapsen blir de än mer isolerade. Det är Nell och Eva vi får följa, världen utanför är mest ett brus där man bara får fragmentariska bitar om vad som egentligen pågår. Så detta är inte en actionspäckad apokalyptisk  skildring. Nej istället är det en vardaglig skildring över vad som faktiskt  kan ske när det som man är van vid kollapsar, när sjukhus stängs, elen försvinner, bensinen tar slut, när affärerna stänger för att all mat är slut, skolor slår igen och där regeringen står handfallna inför det faktum att deras samhälle har gått under. In i skogen får vi följa två vanliga systrar, Nell som drömmer om att komma in på Harvard och Eva som drömmer om att bli balettdansös.  Nell och Eva är precis som du och jag faktiskt, vanliga människor som försöker överleva i en förändrad värld.

Jag älskar verkligen denna boken, den borrade sig in under huden på mig och rätt in i hjärtat. Vid vissa scener flödar tårarna, inte fulgråt utan istället stilla tårar av förtvivlan och sorg. Jag gillar hur författaren lyckas mejsla fram sina karaktärer så intensivt levande framför mina ögon. För hur länge orkar man upprätthålla sina drömmar? Hur länge orkar man kämpa egentligen? Skogen som omringar huset har även den en viktig roll i berättelsen och jag älskar Heglands sätt att beskriva skogen som både en vän och en fiende.

Jean Heglands språk vibrerar av känslor och det är otroligt vackert, det är en njutning att läsa det. Och det känns som att översättaren Karina Berg Johansson har varit varsam när hon översatte boken då jag inte upplever det som att jag läser någon annans text än just Jean Hegland. Så en eloge till översättaren!

In i skogen är en bok jag varmt kan rekommendera då det är en skimrande vacker och sorgsen berättelse om systerskap, mod, drömmar och hopp. I dessa dagar som gäller blir den även en påminnelse om att vår egna värld faktiskt håller på att spricka. Boken blir en påminnelse om hur skört vårt liv här på jorden är och hur nära en kollaps vi faktiskt är just nu.  Så läs och förundras över hur en såhär pass gammal bok, boken kom i original ut redan 1996 och på svenska kom den första gången ut 1998, kan idag blir en skrämmande insikt om hur nära vårt egna samhälle är en kollaps.
Detta är en läsupplevelse som jag kommer bära med mig länge och som jag säkert kommer att läsa om.  Ett extra tack till Magic Wonders förlag som ger ut denna bok på nytt, den förtjänar verkligen att uppmärksammas på nytt!

Boken finns numera också som film, den släpptes under hösten i Kanada. Jag hoppas att den kommer hit till Sverige med.

Jag har som sagt fått boken som rec.ex men om ni vill köpa boken så finns där ett kanonerbjudande på förlagets hemsida, ett erbjudande som gäller fram till bokens release-datum den 25/11.  Länk till förlaget hittar du längst upp i detta inlägg!

Jag vill också bara nämna det otroligt vackra omslaget! Klockrent till själva boken och så himla vackert. Det man inte ser på bilden här är att systrarna glittrar i guldigt och grönt medan boken i sig är kritvit! Så vackert!

torsdag 19 november 2015

Jörn Lier Horst * 2!

Jörn Lier Horst, Jakthundarna

Handling:
William Wisting är en erfaren utredare vid polisen. Han är samvetsgrann, noggrann och sympatisk. Hela sitt yrkesliv har han ägnat sig åt att jaga brottslingar, men plötsligt kastas rollerna om. Wisting stängs av från sin tjänst efter misstanke om att ha fabricerat bevis i en sjutton år gammal mordutredning. Mannen som dömdes för brottet har släppts. Och Wisting angrips av både kollegor och media.

Utan tillgång till polisens resurser inleder Wisting en egen utredning för att ta reda på sanningen. Han får hjälp av sin dotter, som är kriminalreporter, men de är långt ifrån att lösa gåtan när en ung kvinna försvinner och det kopplas samman till det tidigare mordet.
Nu börjar jakten för att hitta henne i tid.

( Text ifrån Lind Förlags hemsida)

Vad jag tyckte:
 Jakthundarna bevisar att de norska författarna verkligen kan konsten att skapa stabila deckare med tätt stämning och spänning! Jakthundarna är måhänd något långsammare deckare då en stor del av handling kretsar kring att läsa det som hände då för länge sedan. Men jag läser och jag njuter! Jag tycker också om William Wistings dotter Line. Line är reporter och en en kvinna med skinn på näsan, jag upplever henne som mycket stark och smart. Även William Wisting är en trevlig karaktär utan några direkta drag av den klassiska deckarmallen 1A.  Historien som sådan är spännande och med många intressanta utvecklingar.  Jakthundar är alltså en riktigt bra deckare som bjuder på en härlig lässtund.  Gillar också hur stabil och kärleksfull relationen mellan far och dotter är, det gör det hela ännu trevligare tycker jag.

Dessutom tycker jag det är extra intressant att författaren själv är utredare inom polisen och själv blivit utsatt för något liknande med fabricerade bevis. Det var också därför författaren valde att skriva just Jakthundarna.




Jörn Lier Horst, Grottmannen 

Handling:
William Wisting är en erfaren utredare vid polisen – rättskaffens, sympatisk och samvetsgrann. I Grottmannen kommer döden honom obehagligt nära när det i grannhuset hittas en man som varit död i fyra månader. Liket sitter uttorkat i tv-fåtöljen framför en flimrande skärm, läpparna är tillbakadragna och blottar de svartgula tänderna. Mannen liknar mest en mumie. Det finns inga tecken på våld, man misstänker inget brott.
Wistings dotter Line, som är kriminalreporter, blir illa berörd. Hur kan en människa som lever mitt i samhället vara så ensam att ingen saknar honom under så lång tid? Hon beslutar sig för att skriva en featureartikel om mannen och börjar intervjua grannar och gamla skolkamrater. Nästan samtidigt hittas ännu ett lik, en man som också varit död i flera månader och som nästan är omöjlig att identifiera. I hans ficka ligger en lapp med fingeravtryck – fingeravtryck som tillhör en amerikansk seriemördare som är efterlyst av FBI. Är det den döde som är seriemördaren eller går det sistnämnde lös i Norge? Finns det kopplingar mellan de två gamla liken?
Detta blir upptakten till den största jakten någonsin i landet på en misstänkt, och det är avgörande att inget läcker ut till pressen, vilket också skapar spänningar mellan Line och hennes pappa.
( Text ifrån Lind förlags hemsida)
Vad jag tyckte:
I Grottmannen så skruvas spänningen upp ett par hack jämfört med Jakthundarna.  Här hittas alltså en man död i sitt hus, där han suttit i flera månader utan att någon saknat honom. Just detta tycker jag är så fruktansvärt tragiskt och så oerhört ledsamt. Att en människa kan vara så fullständigt ensam att ingen saknar hen när hen dör, ingen som märker att man inte längre finns med i livet.  Horst skildrar detta väl, ömsint och med omtanke tycker jag.  

Dessutom så kopplar Horst in en internationell tråd i sin berättelse och han får det faktiskt att fungera riktigt bra. FBI anländer till Norge och känns väldigt normala, inte som superpoliserna man kan se på tv utan vanliga enkla personer som kommit för att bistå den norska polisen med råd kring en seriemördare de känner väl. 

Grottmannen är en spännande deckare med ett konstant driv och en tätt spänning. Samtidigt så rymmer den även mer vemod och allvar än den förra boken. Jag läser och jag njuter!

onsdag 18 november 2015

Tematrio: Verklighetsflykt

Lyran pratar denna veckan om att ibland är världen och verkligheten bara för mycket. Där även ens läsning tenderar att bara handla om mörker och elände så kan man behöva något lättare och snällare för att orka läsa vidare.

Därför ber Lyran oss att: Berätta om tre böcker som lättar upp i tillvaron!
( Älskar verkligen bilden som kommer ifrån Lyrans sida!)

Jag slukar ju mörker och elände i form av skräck/thriller och deckare på löpande band när det gäller läsningen varvat med en och annan roman om just elände och trasiga människor och mörker. Men ibland måste jag bara ha något fluffigt och snällt för att orka med. Jag har nog egentligen tre kategorier som jag då vänder mig till:


  1. Feel-good, ett riktigt fint exempel här är Barbara Constantine med boken Och sen kom Paulette. En fransk feel-good pärla som verkligen är ljus och vänlig.
  2. Amerikansk ungdomsbok i stil med tex Sarah Dessen med boken Mycket mer än så. Amerikansk kuststad, ungdoms förälskelse, vänskap och värme. Sockersött fluff som inte blir för sockersött.
  3. När det krisar ordentligt så vänder jag mig till Tolkien och läser återigen om Frodo, Sam och Gandalf och alla de andra. Ibland blir det en bok, ibland blir det två. Men kan även här rekommendera Tove Jansson och hennes muminböcker, det passar perfekt när man behöver en motvikt till mörker och elände.
Som en liten bubblar kan jag ju även nämna Diana Gabaldon och hennes underbara serie om Clare och Jamie, det är snart tid känner jag att dyka in i den fjärde delen. Det kan vara välbehövligt med en dos av dessa två i novembermörkret!