tisdag 26 juli 2016

Räfvhonan av Anna Laestadius Larsson

Anna Laestadius Larsson, Räfvhonan
Rec-ex ifrån Piratförlaget, Tusen tack!

Handling:
Det är juni 1810 och det brinner en eld på terrassen till det Fersenska palatset. Grevinnan Sophie Piper rör sig oroligt fram och tillbaka, göder elden med brev och avskrifter som under inga omständigheter får hamna i orätta händer. På Stockholms gator hörs pöbeln ryta: De ska hänga räfvhonan i hennes egna tarmar och sedan supera på Haga.
Där förbereder sig drottning Charlotta på flykt. En båt väntar nere i Brunnsviken för att föra henne bort om folket bestämmer sig för att anfalla slottet. De är båda offer för en omsorgsfullt planerad hatkampanj som dirigeras från Glada tackan. En krog som ägs av Johanna, som en gång kallades Pottungen och var Charlottas tjänsteflicka.
Vad jag tyckte:
Räfvhonan är den avslutande delen i trilogin om Charlotte, Sophie och Johanna. Jag har läst de två föregående böcker och njutit av de båda, tryck på namnen så kommer ni till del ett som berör Charlotte och del två som berör Johanna.

I Räfvhonan är det alltså Sophie som står i centrum och den tid som vi nu befinner oss i är en mörk och orolig tid. Jag kände till grevinnan Sophie Piper sedan tidigare, ett namn man sett i historieböcker men aldrig tänkt närmare på än så. Anna Laestadius Larsson visar än en gång att hon kan skriva fram en historisk person på ett sätt som gör henne både levande och väldigt äkta. Jag följer alla de vindlingar Sophies liv tar och jag lider med henne genom alla nederlag och missöden. Laestadius Larsson får mig att känna som om jag är där, i Stockholm i början av 1800-talet, jag känner dofterna och andas in både blomdoft och odörer, ljuden som rör sig kring Sophie spelas upp i mina öron. Atmosfären och  detaljerna gör att den historiska miljön kliver fram och utformas till en levande scen inför mina ögon. Jag fascineras mycket av hur den tidens mode såg ut, Laestadius låter Sophie föra talan om de obekväma korsetterna och andra klädesplagg som inte är gjorda för att leva i. Mycket intressant tycker jag.

Precis som i de föregående böckerna så är jag så glad över att det är kvinnornas historia jag får läsa om, Laestadius lyfter fram just de människor som annars är så osynliga i historieböckerna. Laestadius är en skicklig författare som med stor kunskap lyckas skildra det svenska hovlivet i slutet på 1700-talet på ett sätt som både är intressant men också väldigt spännande. Det är med vemod jag läser den sista sidan, jag vill inte riktigt lämna Charlotte, Johanna eller Sophie. Jag har trivts så bra i deras sällskap och dessutom känns det som om jag lärt mig väldigt mycket om svensk kvinnohistoria genom Laestadius böcker.

Temainlägg: Tre deckare ifrån tre länder!

Här kommer då första temainlägget som ska handla om tre deckare ifrån tre olika länder!

Vi börjar med Kanada:

Louise Penny, Ett ohyggligt avslöjande

I den femte fristående boken om kommissarien Armand Gamache så den idylliska tillvaron i den pittoreska byn Three Pines förvandlats till en mörkt kaos. På det lilla värdshuset som förestås av Oliver och Gabri hittas en natt ett lik, ingen vem han är eller varför han placerat på det lilla värdshuset. Jag har tyckte mycket om alla delare i serien och jag blir lika förtjust i denna. Men jag upplever boken som betydligt mörkare än tidigare delar, det finns en tätt känsla av hopplöshet och uppgivenhet i boken. Ondska och framförallt hur ondska uppstår är centrala teman i boken och dessa frågor är något som gör Armand både uppgiven och stundtals tvivlande på om han verkligen kan göra något gott. Med mycket små medel och ett bedrägligt långsamt tempo leder Louise Penny oss in i historien. Hennes skicklighet i att skapa en både nytänkande pusseldeckare som är mycket elegant konstrurerad så bevarar hon också element ifrån äldre tiders pusseldeckare. Mycket skickligt gjort och jag längtar verkligen efter nästa del i serien.


Nu tar vi oss över gränsen och beger oss till USA:

Stephen King, Den som finner 

Den som finner är del två i Kings thriller-serie om före detta kommissarien Bill Hodges. Bok 1 heter Mercedesmördaren och Här kan ni läsa vad jag tyckte om den.  Den som finner tar upp ämnen som Stephen King tidigare skrivit om men på ett lite annorlunda sätt. Det handlar om besattheten en läsare kan få utav en författare, som tex i hans roman Lida. I Den som finner så har vi besattheten men här är det en speciell karaktär som läsaren blir djupt besatt av. Så besatt att han bestämmer sig för att författaren ska dö eftersom han behandlat sin karaktär så illa. Författarens anteckningsböcker stjäls tillsammans med mängder av pengar, dessa hamnar i en kista och sedan går tiden. Mördaren kan inte återvända men någon annan hittar skatten istället. För den unge pojken Peter så är pengarna som spelar roll. Hans familj lider svårt och pengar saknas alltid. På ett snillrikt sätt ser han till att förse sin familj med de hittade pengarna. Här måste jag nämna om hur snyggt King väver ihop bok 1 och 2, det är galet snyggt. Berättar inte hur, utan läs själva! I Den som finner är det Peters historia som står i fokus, Bill Hodges kommer in relativt sent men det är bara rätt så tycker jag. Den som finner är en smart, underhållande och välskriven thriller som man omöjligt kan lägga ifrån sig.  Stephen King vet verkligen hur han ska berätta en historia!


Och nu tar vi oss över havet för att besöka Irland!

Tana French, En hemlig plats

Tana French har skapat en helt outstanding serie böcker där den fasta punkten är  en polisstation i Dublin men där varje enskild bok handlar om en ny karaktär.  Alltså en sidokaraktär i en bok får i nästa bok en huvudroll och får leda en helt ny historia. Så skickligt gjort och det gör att man hela tiden är fast. Det går inte att sluta läsa Tana Frenchs böcker.  Hennes böcker är deckare men de rymmer även så mycket mer. Så är det med En hemlig plats med som förvisso rymmer ett brott men samtidigt är det en knivskarp skildring av unga tjejer uppväxt, om att vara populär eller inte, om att hitta sin plats och om kroppens alla nya egenheter. Dessutom är det en skildring av internatlivet på en förnäm privatskola, en plats som alltid fascinerar mig. En sluten plats, enbart för de med tillträdde och rätt "nyckel" in. Där världen utanför bara anas genom bubblan som ligger över skolan och världen där innanför. Tana French använder sig en ung polis som desperat vill komma uppåt på karriärstegen, en ung man som ska lyckas nästla sig in på denna privat flickskolan. Men han har även hjälp av en ung kvinnlig polis som hamnat på kant med många på sin arbetsplats ( Jag gissar att hon blir nästa huvudperson?) En hemlig plats bubblar, sjuder och vibrerar av liv, känslor och hemligheter. Jag sitter som helt förtrollad, nästan fastbunden och jag kommer på mig själv att jag glömmer att andas emellanåt. Tana French har ett språk som känns som om varje ord och varje mening är utvalda med exakt noggrannhet och det flödar av detaljer och bildspråket i sig är helt enastående.  En hemlig plats är en njutning att läsa och jag längtar så efter nästa del!


Oväntad paus mitt i sommarvärmen

Jaha och då blev det plötsligt tyst här igen... Inte riktigt menat denna gången men kanske ändå lite grann planerat på något sätt. Jag har tagit semester för även om man är sjukskriven kan man behöva en tids total vila, en tid då man inte måste försöka bli frisk eller arbeta fram strategier och planer inför hösten. Hösten är någorlunda planerad men några sista bitar behövs för att allt ska bli så bra som möjligt. Jag har gjort det jag kunnat och nu när sambon också har semester så blev det extra ledigt även för mig. Sedan är det varma och vackra vädret inte vidare bra för mig, min värk bli alltid så mycket värre när temperaturen stiger över 25 grader. Vårt lilla radhus har också väldigt dålig ventilation så det är som att bo i en bastu och så fort man kommer ut så är det en ännu varmare bastu!

Bloggen har fått stå och samla damm för även om jag hade orkat och velat skriva så har vi även haft en del problem med uppkopplingen.  Och nu är det egentligen alldeles för varmt för att orka skriva men har så många bra böcker jag så gärna vill skriva om så det blir en rad inlägg här nu. Det gäller att utnyttja de bra dagarna på ett så klokt sätt som möjligt.

Jag ligger hopplöst efter med böckerna, lista på utlästa böcker som ännu inte blivit skrivna om är så lång. Men jag gör som så att jag gör några tema inlägg där jag skriver om 2-3 böcker utifrån ett bestämt tema! Recensions exemplar får naturligtvis ett eget inlägg, det är det minsta jag kan göra som tack för läsningen känner jag. Hur brukar ni göra när de utlästa böckerna bli liggande på hög? Har ni något speciellt knep för att hinna med att skriva i samma takt som ni läser?

Det har ramlat in många fina böcker under sista tiden även om jag inte aktivt bett om dom. Här nedan visar jag bilder på varje bok. Bilderna är lånade ifrån förlagens hemsidor, detta för att min mobil inte riktigt fungerar som den ska just nu och jag har ingen annan kamera att använda. Men tack till alla författare som hört av sig, speciellt tack till Karl Almén Burman för hans vänliga och omtänksamma mail förfrågan.


lördag 9 juli 2016

Den som törstar av Kristina Appelqvist

Kristina Appelqvist, Den som törstar

Handling:
Professor Vidar Malmberg dör hastigt i en hjärtinfarkt och Västgöta universitets rektor Emma Lundgren måste skynda sig hem från sin semester i Rom.
Samma dag som begravningen görs en makaber upptäckt. Den världsberömda operasångerskan Angela Hansson, som kommit till Sverige för att sjunga tillsammans med kyrkokören, hittas brutalt mördad. Genast blir alla begravningsgäster misstänkta, inte minst Emma Lundgren själv.
Mordet på operasångerskan leder till att även Vidar Malmbergs död kommer i nytt ljus. Var hjärtinfarkten verkligen en naturlig följd av hans stora intresse för god mat?


Vad jag tyckte:
Den som törstar är uppföljare till Den svarta löparen. Vi är alltså tillbaka i Skövde där rektorn Emma Lundgren återigen ställs inför ett mystiskt dödsfall. Eller rättare sagt flera mystiska dödsfall.

Jag tyckte om den första boken Den svarta löparen samt bok tre som jag lyckades läsa först... Rörigt värre.  Nu ska jag alltså skriva om bok två: Den som törstar och det har trots allt gått en tid sedan jag läste ut den, april månad för att vara helt korrekt. Och trots de små stödorden jag skrivit om den så minns jag helt ärligt inte mycket av handlingen.  I mina stödord har jag använt orden som mysig pusseldeckare, lagom puttrig och lättläst. Det är lite dumt det där att man ibland inte hinner/orkar/kan skriva om böckerna direkt. För vissa de försvinner så fort ut ur ens minne, det får helt enkelt inte plats för hur många böcker som helst där uppe. Men jag vill ändå inte säga att Den som törstar är en dålig bok för det är den inte. Småstadsskildringarna är genuina och välgjorda, personerna trevliga och miljöerna är mysiga. Det är lättläst och underhållande och jag kommer säkert läsa övriga delar i serien när jag är i behov av något trevligt och lagom.

Något jag funderar lite på är att på framsidan av pocketupplagan står det " Feel-good deckare i småstadsmiljö". Jag har faktiskt inte hört uttrycket feel-good deckare innan och tycker det verkar lite knepigt. Vad vill de egentligen säga? Varför räcker det inte med det andra som står på framsidan " Pusseldeckare". Jag får nämligen inte begreppet "Pusseldeckare" att passa ihop med "Feel-good deckare".

fredag 8 juli 2016

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman

Yvonne Hirdman, Den röda grevinnan

Handling:
"Min mamma är grevinna, sa jag i det snoriga Hökarängen, till de inflyttade ljushåriga ungarna från Norrlands skogar. Inte undra på att de gav sig på mig. Men hon var faktiskt grevinna, min mor. Fru Charlotte Hirdman hade ett hemligt, kringflackande liv bakom sig innan hon blev vår »utländska« mamma i Hökarängen. Länge visste jag inte mycket mer. Och så dog hon, hux flux innan hon kunde få bli människa för en, en människa man ville veta mer om.

Min mor föddes i efterskalvet av den första ryska revolutionen i Estland, då Tsarryssland. Familjen flyttade till Österrike-Ungerns allra östligaste gränstrakter, där hon levde sin barndom under det första världskriget, med östfronten hotande nära. Hon gifte sig med en urfattig baltisk greve, Alexander Stenbock-Fermor och levde det vilda livet i Berlin under de sista åren av Weimar-republiken, innan Hitler kom till makten. Hon förälskade sig i en kommunist och flydde med honom till Moskva via Zürich. Och hon var en av de få som lyckades komma ut ur Sovjetunionen innan den stora terrorn slog till på allvar, i början av 1937.
Min mammas liv utgör en liten del av den europeiska mellankrigstidens historia. Alltid där ljuskäglan svepte fram. Ofta i mitten. Därför vill jag berätta den här historien för er."
Yvonne Hirdman ( Från förlagets hemsida)


Vad jag tyckte:
Jag brukar inte läsa biografier eller memoarer men jag fick Den röda grevinnan i födelsedagspresent. Så då ville jag ändå ge boken en chans, texten på baksidan lät intressant. Sedan började jag läsa och kunde knappt sluta läsa. Yvonne Hirdman har skrivit en biografi om sin mamma som är så spännande och intressant att man bara måste läsa lite till. Självsäkert tar Hirdman sig an projekt att försöka förstå sig på vem hennes mamma egentligen var. Men trots den självsäkra tonen och det rättframma språket talar Hirdman också om för oss att all den fakta, alla minnen, alla historier som kommer fram inte nödvändigtvis behöver vara fullt korrekta. För så är det med minnet och tiden, ju längre tiden går desto mer förvrängs våra minnen.

Via ett otal källor med en helt fantastisk källkritiskt hållning har Hirdman ändå fått fram en fullödig berättelse om en kvinnas liv och öden samtidigt som boken också är en berättelse om ett sönderslaget Europa.  Samtidigt så är Den röda grevinnan djupt personlig och emellanåt känns det som om jag sitter bredvid Yvonne Hirdman, sorterar papper, läser gamla brev och tittar på gamla fotografier. Vi sorterar och funderar på hur och vad som tas med, Hirdman vrider och vänder på texten och fakta samtidigt som hon gärna gör dramatiska utsvävningar. Dessa utsvävningar är till för att krydda historien, göra den mer dramatiskt. Det gör att jag som läsare känner mig än mer delaktig då jag kan se historien rullas upp som en film framför mina ögon. Hirdman avslutar dessa utsvävningar med " tänker jag mig att det kunde vara".  Jag skulle gärna vilja läsa om boken för att se hur det är andra gången man läser den och jag försöker övertala sambon att läsa så jag kan få prata mer om den.

torsdag 7 juli 2016

Maj och Junis månads läsning

Jag har helt glömt bort månadslistorna, möjligen är det bara jag själv som är intresserad av dom. Men har märkt det att när jag inte längre skriver upp direkt på Läst-Listan som jag har här på bloggen så har det hänt att jag tappat bort titlar jag läst. Så nu får jag ha en extra läs-lista i telefonen där jag direkt skriver upp boken efter jag läst den, tillsammans med några stödord. Minnet är verkligen svajigt just nu och jag hoppas verkligen att det snart kommer tillbaka.  Jag har också extremt många böcker att skriva om, det lär ta sin lilla tid. Men sakta men säkert beta jag av bok efter bok, dagsformen får avgöra om jag orkar eller inte. Vi har bara en stationär dator jag kan sitta och skriva vid, det blir i längden lite för obekvämt för mig. Värken tål inte riktigt att sitta här, främst benen som lätt somnar när jag sitter på skrivbordsstolen ( som egentligen är en köksstol) och somnar benen så får jag lätt kramper i dom. Så lite i taget så ska jag nog beta av alla olästa böcker, för där finns en hel del pärlor bland alla dessa oskrivna böcker!

Maj
  1.  Sabaa Tahir, Askfödd, Fa ****½ ( USA, k)
  2. Tana French, En hemlig plats, De ****½ ( Irland, k)
  3. Anna Laeistadius Larsson, Räfvhonan, R ***** ( Sverige, k)
  4. Christel Kvant, Trädens tid, F ****½ ( Sverige, k)
  5. Nevada Barr, Djup grav, De *** ½ ( USA, k)
  6. Grégoire Delacourt, Allt jag önskar mig, R *** ½ ( Frankrike, m)
  7. Elisabeth Nemert,  Ödets hav, R, *** ( Sverige, k)
  8. Valérie Tong, Cuong, Mirakelverkstaden, R *** ½ ( Frankrike, k)
  9. Helen McDonald, H som i hök, B/M, ***** ( England, k)
  10. Eva Chase, Tillbaka till Black Rabbit Hall, R **** ( England, k)
Månadens bästa: Sabaa Tahirs fantasybok Askfödd bjöd verkligen på en härlig lästund.
Månadens besvikelse: Ödets hav blev något av en besvikelse eftersom jag verkligen gillat Elisabeth Nemerts tidigare böcker. Men Ödets hav var inte alls som jag trodde.
Månadens överraskning: H som i Hök visade bjuda på en läsupplevelse långt utanför det vanliga.
Månadens fakta: Trädets tid var en både vacker och tänkvärd bok.
Månadens historiska: Räfvhonan bjöd på en  fin avslutning på en favoritserie.


Juni
  1. Lucy Robinson, Dagen då vi försvann, R, **** ( England, k)
  2. John Stephens, Smaragdernas bok, Fa, **** ( USA, m)
  3. Mark Henshaw, Snökimonon, R *** ½ ( Australien, m)
  4. Helena Dahlgren, 100 hemskaste, **** ( Sverige, k)
  5. Rachel Joyce, Två sekunder i Byron Hemmings liv, R **** ( England, k)
  6. Jenny Colgan, Det lilla bageriet på strandpromenaden, R **** ( England,k)
  7. Lisa Jewell, Den tredje hustrun, R *** ( England, k)
  8. Lars Mytting, Simma med de drunknande, R ***** ( Norge, m)
  9. Stephen King, Den som finner T **** ( USA,m)
  10. James Rebanks, Fårbondens dagbok, F **** ( England, m)
  11. Lucy Dillon, Ensamma hjärtan och hemlösa hundar. R ( England, k)
  12. Alex Marwood, Den mörkaste hemligheten, *** T 
Månadens bästa: Simma med de drunknande visade sig vara en oväntad pärla till bok.
Månadens oväntade: Att en fårbondes dagbok kunde vara så spännande att man inte kunde sluta läsa!
Månadens besvikelse: Att Lisa Jewells bok inte var fullt så bra som jag hade förväntat mig.
Månadens charmigaste: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar var så fin och charmig, som bomull för själen!
Månadens nostalgi: Hundra hemskaste bjöd på en massa minnen och en del nyheter, allt skrivet av den otroligt begåvade Helena Dahlgren.
Månadens husdjur: Att en lunnefågel kunde vara en så charmig liten karaktär att man fick lite hjärtsnörp, i Jenny Colgans bok.

Tänk om: Seriösa svar på absurda hypotetiska frågor av Randall Munroe

Randall Munroe, Tänk om: Seriösa svar på absurda hypotetiska frågor


Handling:
Från vilken höjd behöver man släppa en köttbit för att den ska vara färdiggrillad när den når marken?
Kan man använda uppochnervända kulsprutor som en jetpack?
Går det att bygga en bro av Lego över Atlanten?


I jakten på svar använder Munroe avancerade datorsimuleringar, gräver djupt i militära arkiv, pratar med kärnkraftstekniker, analyserar Star Wars-filmerna med ett stoppur, ringer sin mamma och bildgooglar djur. Munroes svar är precisa och underhållande när han förklarar allt ifrån möjligheten att hitta en eventuell själsfrände, till de många hemska sätt du kan dö på om du blandar alla grundämnen.
Vad jag tyckte:
En galen bok som tar helt absurda frågor på fullt allvar, frågorna ovanför är bara ett litet smakprov (Hämtat ifrån förlagets hemsida) En vansinnigt rolig bok som illustreras av små streckgubbar.  Nu är det ett bra tag sedan jag läste boken och en stor del har fallit ur minnet. Men jag vill ändå säga att jag tycker boken är läsvärd för alla som är vetgiriga och nyfikna på det mest konstiga frågorna.  Randall Munro har också en egen hemsida som miljontals besökare varje vecka, sidan heter xkcd.
Boken är relativt lättläst och Munroe förklarar enkelt och tydligt, även om han ibland skenar iväg i sina förklaringar och tappar bort mig på vägen genom att använda alltför svåra begrepp. Så trots det är det en härlig bok som genererar en hel del skratt, Munroe har en skön humor som tilltalar mig. 

Sjuka själar av Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson, Sjuka själar

Handling:
Först sattes träd i brand. Sedan öppnades portarna till helvetet.
Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Inte ens han själv. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka.
Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret.
Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Här ska de börja sitt nya liv. Men huset väcker stark oro hos Anna. När hon senare hittar ett järnkors nedgrävt i trädgården förstår hon att det finns någon som vill dem illa. Riktigt illa. Anna försöker vettskrämd rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent?

Vad jag tyckte:
Jag har läst en hel del av Kristina Ohlsson och gillar hennes böcker riktigt mycket. Nu när jag fick syn på Sjuka själar på biblioteket och jag insåg att den var fristående så tänkte jag att jag tar och läser denna nu. Jag har några andra delar av Kristina Ohlsson kvar att läsa, som sista delen om Fredrika Bergman och serien som börjar med Mios Blues (?). När jag sedan började läsa Sjuka själar insåg jag att den utspelade sig i Kristianstad, en stad jag själv bott i många år! Så jag kände igen många av platserna i boken och det ökade på något sätt spänningen. Jag kunde verkligen se platserna framför mig och verkligen leva mig in i bokens handling.

Själva historien utmålas som Kristina Ohlssons första skräckroman, möjligen är lite väl luttrad men skräckroman vill jag nog inte säga att det är. En psykologisk thriller med skräckelement möjligen. Men säkert uppfattar en annan läsare det annorlunda, för så är det. Jag som slukar skräckromaner på löpande band och älskar Stephen King så är väl kanske denna skräcken lite tam för mig. Men Sjuka själar är på absolut inte en dålig bok, tvärtom! Sjuka själar bjuder på rejält med spänning och otäckheter.  Det finns ett ständigt driv i berättelsen som för oss läsare framåt och tillsammans med en hel del oväntade vändningar så blir Sjuka själar en berättelse som verkligen får en att hetsläsa. Snygga personteckningar och välgjorda miljöskildringar bidrar också till att Sjuka själar blir en riktigt smart berättelse. Sjuka själar är rapp med driv i sig och det är lättläst, jag kan varmt rekommendera boken!