En ung kvinnlig politiker Merete Lynggard försvinner spårlöst och trots ett massivt utredningsarbete så återfinns hon inte. Det spekuleras hejvilt om vad som egentligen hänt Merete Lynggard men tiden går och spåren kallnar. 5 år senare så är det dags för Carl Mörk (jag vet inte hur man gör danskt ö?) att återvända till jobbet som polis. Mörk var med om en tragisk skottlossning, ett bakhåll där hans närmsta partner dog och hans andra partner ligger helförlamad på sjukhus. Polisledning vill helst inte ha tillbaka Mörk och funderar på hur dom kan på ett lagom snyggt sätt omplacerar honom där inte märks så himla mycket. Efter en del turer så skapas avdelning Q, en cold case avdelning som ska ledas av Carl Mörk och hans nya mycket märkliga assistent Hafez el- Assad. De blir lämplig placerad i källaren, helt utom synhåll. Detta arrangemang passar Carl väldigt fint, han vill inte jobba egentligen, han plågas av skuldkänslor och mår inte alls bra. Men så dyker ett fall upp, det om Merete och där finns något som drar i Carl Mörk.
Jag gillar Mörk, även om han är snubblande nära att ramla ner i det trötta gamla polisträsket. Ni vet bitter, skild/ungkarl, lätt alkoholist polis som dessutom vägrar samarbeta med någon och gör livet väldigt krångligt helt i onödan och som gärna utsätter sig för extrem dödsfara av helt ologiska skäl. Men Mörk lyckas hålla sig på fötterna och blir en bra karaktär att följa med på. Hans assistent Hazef bildar en fin kontrast och bidrar även med en del humor. Delar av boken får vi följa med en kvinna, en kvinna som sitter inlåst i en kal cell, inga möbler alls, det enda hon har där inne är sina kläder. Vem är kvinnan? Varför befinner hon sig i denna cell, år efter år? En halsbrytande och nagelbitande resa tar sin början. Jag blev väldigt förtjust i denna bok, den känns annorlunda mot de flesta vanliga dussindeckarna som finns där ute. Mot slutet hetsläste jag av ren frustration och för att spänningen gjorde mig knäpp. Jag har även ett svag minne åt att jag svor högt mitt under läsningen, vilket föranledde en konstig blick ifrån Underbar. Mörk och Assad är en osannolik duo som emellanåt är rätt osmarta men jag trivs väldigt bra i deras sällskap. Jag slukade även i rask takt följande två delar om Mörk och Assad, och jag väntar otåligt på del fyra som bör komma ut inom snart.
Överflödig kommentar, håller med den var en riktig nagelbitare. Kan min kära resecent tala om i vilken ordning jag ska läsa de andra. Man hinner ju liksom inte riktigt med dig. Ha en bra vecka.
SvaraRaderaHej, jag har nyss börjat läsa boken. Jag har dog lite tidspress på den, för mamma måste snart lämna tillbaka deen, så vi får se när jag väl är klar vad jag tycker, har faktiskt kommit till 100-tal sidorna, och jag får väl börja inse att du har rätt, när man väl läser så försvinner tiden.
SvaraRaderaHa det så bra kram