Om att läsa på olika sätt

Igår kväll började jag fundera lite mer på hur jag läser en bok och hur jag upplever boken när jag läser den. Det var Ann Patchetts bok I undrens tid som fick mig att börja fundera mer över detta. Oftast när jag läser en bok så upplever jag boken, jag känner med personerna i boken och jag delar deras historia med dem. Men jag gör det som en betraktare/Iakttagare, jag står lite vid sidan om och tittar in. Inte så att boken för det är dålig eller svår att läsa, det känns bara mer naturligt för mig som läsare att stå vid sidan av och få uppleva bokens historia och personer på det viset. I andra böcker så sugs jag verkligen in i själva boken, jag är verkligen där i boken tillsammans med bokens personer och jag är med om alla upplevelser och händelser på ett mer närgående sätt.

Så som i  Ann Patchetts bok där jag verkligen är med Marina, huvudpersonen, hela tiden. Jag upplever Sydamerikas hetta och klibbighet med henne, jag känner hennes frustration och förvirring, jag känner dofterna av jorden och gyttjan ifrån den tröga floden. Jag är hennes skugga på många sätt. Att läsa på detta sättet är mer utmattande faktiskt, det andra sättet tillåter mig en viss distans till böckernas innehåll men att läsa såhär som jag gör nu med Patchett går in under skinnet på mig. Det första sättet betyder inte att boken jag läser är dålig skrivet eller att jag inte uppskattar den, för det gör jag oftast men kanske är det så att jag saknar en viss gemensam punkt eller delad känsla med det jag läser som gör att jag inte kan kliva in helt i den bokens värld. Oftast är denna läsningen vanligast vid alla de vampyr/varulvs/ fantasy/ dystopier jag läser, där jag av naturliga skäl inte har någon punkt eller känsla som ger mig en väg in i boken. Inte så att jag inte lever mig in i boken för det, jag känner alltid med personerna i boken och jag får tankar och känslor även vid denna läsningen.

Dock kan jag faktiskt hos vissa böcker finna att även om jag skulle vilja verkligen gå in i boken så kan jag inte det, författaren i sig sätter stopp för det. Som tex nu när jag läser Steglitsan av Donna Tartt så upplever jag den känslan att författaren vill att jag ska enbart vara en betraktare/iakttagare, hon "tvingar" mig att stå vid sidan om och följa Theodore på avstånd. Det är intressant att fundera över detta med läsning och hur man (jag) läser olika böcker.  Hur läser du olika böcker? Har du olika sätt att läsa böcker på?