onsdag 23 mars 2016

Flickan med snö i håret av Ninni Schulman

Ninni Schulman, Flickan med snö i håret

Handling:
En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade. Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? När poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord visar det sig snart att Hedda har levt ett dubbelliv.
En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare i skogen några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.
Journalisten Magdalena Hansson har lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexåriga adoptivson Nils efter en uppslitande skilsmässa. Hon är trött och deprimerad och hoppas att lugnet på landsbygden och tryggheten i uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka. Magdalena engagerar sig känslomässigt i den försvunna Heddas öde och börjar undersöka fallet närmare. Snart inser hon att den fridfulla bygden bär på hemligheter som vissa gör vad som helst för att dölja.

Vad jag tyckte:
Flickan med snö i håret följer en ganska så klassisk deckarmall där vi har det lilla samhället som drabbas av bestialiska mord, vi har en liten landsortpolisstation och vi har även en journalist som återvänt till sin hembygd som råkar trassla in sig i både utredningen och med en av poliserna. Men jag tycker Schlulman lyckas väl med de klassiska elementen utan att det känns alltför kliché-artat. Istället blir Flickan med snö i håret en riktigt trivsam läsupplevelse som bjuder på en lagom spännande deckargåta med intressanta karaktärer och trevliga miljöskildringar.

Dessutom lyckas Schulman också väva in ämnen som berör landsorten vs storstaden, klassperspektiv med en blandning av vardagsliv och  relationer mellan människor. Ninni Schulman kryddar alltså sin ganska så vanliga standar-deckare med en nypa socialrealism och det blir faktiskt rätt lyckat. Ninni Schulman har ett gott öga för detaljerna som lyfter historien över den deckarflod som sköljer över en hela tiden.  Själva brottet är snyggt konstruerat men kan ibland hamna lite väl långt ut  ur fokus när det vardagliga tar över. Men det vävs ihop på ett snyggt sätt som känns trovärdigt och stabilt.

Jag kommer läsa de efterföljande delarna med glädje, det behövs även böcker som på alla sätt är lagom. De är på inga sätt dåliga men de bildar inte heller WOW-känslor men istället bidrar det med en trevlig känsla. De blir en fin läsupplevelse men utan att kräva för mycket av en.

2 kommentarer:

  1. Åh, den här har jag varit sugen på i flera år, har den på min boktolva 2016 så nu är det väl snart dags :)

    SvaraRadera
  2. Jag håller helt med dig om att det behövs böcker som är "lagom". Välskrivna, genomtänkta, bra - men inte så där så man blir helt euforisk. En god deckare eller fin relationsroman är fyller en viktig funktion som trivsam nöjesläsning när man behöver komma bort från vardagen.

    SvaraRadera