Lina Bengtsdotter, Annabelle Handling:
En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves.
Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.
Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.
Vad jag tyckte:
Annabelle är en imponerande skicklig debut som bjuder på isande tätt spänning och en mörk historia med rötter långt tillbaka i tiden. Inramningen i form av den lilla orten Gullspång är helt klart en stor fördel för berättelsen tycker jag. Hopplösheten och förtvivlan i den lilla orten där alla känner alla är skickligt återgiven. Den lilla byns mentalitet och anda känns väl i genomtänkt även om jag hoppas på att verklighetens Gullspång har mer ljus och hopp än bokens variant. För håglösheten, de krossade drömmarna, de slitsamma arbetet på fabriken känns verkligen i mig när jag läser. Ett stycke känns lite extra i mig och det är scenen där någon frågor om en person varit i slagsmål med en katt och personen svarar typ nej jag har bara förtjänat mitt uppehåll ( Jag har inte boken hemma så det är inte ordagrant citerat) Personen som fick frågan arbetar på ortens industri där man tillverkar trädetaljer, såren är märken efter en hel dags arbete. Sår som aldrig försvinner. Igenkänningen på detta är hög då min egen sambo är grovarbetare inom träindustrin och han har samma rivsår längs armarna. De försvinner bara under semestern... Starkt av en författare som kan skapa en sådan skildring som ger mig som läsare en direkt igenkänning och koppling till min egen vardag.
Polisen Charlie är en intressant karaktär som är snubblande nära att bli ännu en stereotyp polis. En sådan som dricker för mycket, är ensam och sorglig, som håller sig för sig själv och går sin egen väg. Här har ändå Linda Bengtsdotter fått till det på ett snyggt sätt, det är skildrat med glimten i ögat. Annabelle är en deckare men också en återkomst till en barndom Charlie helst velat lägga bakom sig. Genom hennes ögon får vi ett inifrån perspektiv på byn, människorna och samhället medan vi får ett utifrån perspektiv genom hennes kollega Anders.
Berättelsen rymmer tre spår, vi har först dagen då det hände där Annabelle är den som står för berättandet, sedan har vi Här och nu där polisen Charlie står för berättandet. Men vi har också en berättelse som utspelar sig i förfluten tid och skildras genom en liten flicka. Hur denna berättelse hör ihop med de andra två tar lite tid att förstå sig på. Men sakta vävs de tre historien ihop och även om slutet är något vagt enligt mitt tycke så är Annabelle som helhet en fullträff. Detaljsäkert med hög trovärdighet skapar en tätt och väl sammansatt deckare. Här finns en stark spänning men också en eftertänksamhet och en mer lågmäld ton. Det är inte full action som gäller här utan spänningen kommer smygandes genom de små detaljerna och skildringarna av Gullspång och dess invånare.
Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, I hyllan, Villa Freja, Och dagarna går,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar