Några böcker ska man smaka på, andra ska man sluka och några få ska man tugga och låta smälta / Francis Bacon
fredag 14 mars 2014
En härlig nyhet!
Via Bokhora så får jag veta att John Ajvide Lindqvist ska släppa ny bok! En mycket trevlig nyhet även om man måste vänta ända till september innan den släpps. Dock innebär det att jag kan läsa ikapp mig på Lilla Stjärna som jag av helt obegripliga skäl ännu inte läst. Här kan läsa mer om boken, vilket verkar vara en helt fantastisk skräckberättelse!
tisdag 11 mars 2014
En israelisk kriminalhistoria
Dror Mishani, Utsuddade spår Den sextonårige Ofer försvinner ifrån sitt hem, som är ett lugnt förortsområde i Tel Aviv. Han lämnar inga spår efter sig och där verkar inte finnas någon förklaring till varför han har försvunnit. En privatlärare vid namn Ze´ev som bor i samma hus och som haft Ofer som elev börjar lägga sig i utredningen. En utredning som kommissarie Avraham Avraham har hand om.
Jodå, kommissarien heter just så men vill helst kallas vid Avi. En vanlig kommissarie vid den israeliska polisen, en enkel man som gillar att titta på Law and Order, för att det är så roligt att hitta alla felen i serien. Han har lite dålig kontakt med sina föräldrar, han promenerar gärna och han gillar att fundera över saker och ting. Avi är i medelålder, en lätt grå man som inte är speciellt ovanlig på något sätt. Han gör fel i denna utredningen och han följer fel ledtrådar. Men det är just detta som en stor styrka i boken, för ja det är en israelisk deckare som utspelas i Tel Aviv men det känns ändå så vanligt. Så ordinärt på något sätt, för vardagen där är ju faktiskt likadan som vår vardag här. Det är en långsamt berättad historia, inga actionscener direkt utan historien puttrar på i maklig takt. Ledtrådar följs upp, avslutas och förändras. Jag gillade verkligen Utsuddade spår, jag fick en känsla av gamla pusseldeckare när jag läste den. Sådär som Agatha Christie hade kunnat skriva. En läsupplevelse som kändes nytt och fräscht, en trevlig kontrast mot alla de där andra hårda, mörka och actionfyllda deckare jag ofta läser. Språket är härligt och lättsmält att läsa med en lågmäld ton. Det märks att författaren har gedigna kunskaper i litteratur, många referenser till olika verk främst anglosaxiska böcker. Jag ser framemot del två i serien om Avi.
En mellanbok
Denise Mina, Red road
Den fjortonåriga Rosie lever ett mycket tufft liv, hon bor på ett av Glasgows barnhem, hon utnyttjas av sin sk pojkvän som egentligen är hennes hallick. En natt går något helt fel och en tragedi inträffar. Sedan går det femton år framåt i tiden, ett mord har inträffat i det nedgångna området Red Road och polisen Alex Morrow ska vittna i rättegången i ett fall som verkar solklart. Men det kommer visa sig vara mycket svårare än så, med förgreningar som sträcker sig långt upp i maktens korridorer.
Nu är det ett tag sedan jag läste ut denna bok och en del av innehållet är idag en aningen vagt. Jag minns att jag tycket den var välskriven precis som Minas böcker brukar vara men att jag ändå upplevde den som tunn. Tunn både i omfång och i själva historien. Denise Mina är en mycket kunnig författare och jag har verkligen gillat hennes tidigare böcker om Alex Morrow, även om jag ändå haft en aningen svårt för henne. Nu när jag läste denna så höll jag samtidigt på med Stephen Booth och av någon anledning blandade jag hela tiden ihop Alex med Booths Diane Fry. De andra personerna i boken får jag inget grepp om, de är vagt beskrivna och jag får ingen känsla för dem alls. Visst är det väldigt bra att Denise Mina inte räds att skriva om de svåra sociala problemen som finns i samhället, det är mörka böcker detta och det är rätt otäckt att läsa om Rosie. Men det fungerade inte hela vägen denna gången.
Den fjortonåriga Rosie lever ett mycket tufft liv, hon bor på ett av Glasgows barnhem, hon utnyttjas av sin sk pojkvän som egentligen är hennes hallick. En natt går något helt fel och en tragedi inträffar. Sedan går det femton år framåt i tiden, ett mord har inträffat i det nedgångna området Red Road och polisen Alex Morrow ska vittna i rättegången i ett fall som verkar solklart. Men det kommer visa sig vara mycket svårare än så, med förgreningar som sträcker sig långt upp i maktens korridorer.
Nu är det ett tag sedan jag läste ut denna bok och en del av innehållet är idag en aningen vagt. Jag minns att jag tycket den var välskriven precis som Minas böcker brukar vara men att jag ändå upplevde den som tunn. Tunn både i omfång och i själva historien. Denise Mina är en mycket kunnig författare och jag har verkligen gillat hennes tidigare böcker om Alex Morrow, även om jag ändå haft en aningen svårt för henne. Nu när jag läste denna så höll jag samtidigt på med Stephen Booth och av någon anledning blandade jag hela tiden ihop Alex med Booths Diane Fry. De andra personerna i boken får jag inget grepp om, de är vagt beskrivna och jag får ingen känsla för dem alls. Visst är det väldigt bra att Denise Mina inte räds att skriva om de svåra sociala problemen som finns i samhället, det är mörka böcker detta och det är rätt otäckt att läsa om Rosie. Men det fungerade inte hela vägen denna gången.
onsdag 5 mars 2014
Riktig Underbar fantasy!
Robin Hobb, Mördarens lärling
Jag är mycket förtjust i riktigt Fantasy, sådandär fantasy som utspelas i världar som är helt påhittad, där det finns underliga växter och träd, där det vimlar runt människor, alver och andra märkliga varelse, där miljön känna främmande och lockar en till att vilja utforska ( Varje fantasybok bör vara försedd med en tilltagen karta, gärna ordlistor och annat nördigt längst bak i boken för att få ännu mer detaljer. Jag är barnsligt förtjust i detaljer!). En fantasy kretsar ofta kring en eller flera huvudkaraktärer som ofta är omedveten om att allt kommer förändras för honom/henne, det är en kamp mellan gott och ont, ofta är det en lång resa av något slag med, dessa ingredienser brukar vara standaren kring en fantasybok.
Men vissa författare lyckas förvalta dessa ingredienser och skapa något som är helt magiskt och enastående. Robin Hobb räknas definitivt som en av dom författarna. Det var på Feuerzeugs blogg ( en mycket välskriven och trevlig bokblogg) som jag fick nyss på Hobb och dennes serie böcker. Jag har läst en hel del fantasy genom pren, en del gammalt såsom Katharine Kerr med hennes Deverryserie ( bara läst de 3 först för många år sedan, läste nyligen om del ett) Elisabeth Moon, med hennes Sagan om Paksenarrio, J.R.R Tolkien, Sagan om Ringen serien plus en hel del annat. På senare tid har jag läst och gillat bla Ola Wikander, Patrick Rothfuss, Christin Cashore. Men det är svårt att få tag på riktigt bra fantasy översatt till svenska, mycket frustrerande när man längtar efter att få försvinna bort till något magiskt land. Men då jag börjat läsa på engelska nu så är utbudet så stort att man nästan blir lite ängslig! Om vi då återvänder till Robin Hobb, så var det så att efter jag läst om henne på Feuerzeugs blogg så gick jag direkt till bibblan, hittade del ett, gick hem, slukade den, återvände till bibblan.....Men inte någon del två alls där, den fanns inte helt enkelt och det fanns bara delar av resten av serien, inte alla. Så då återstår bara att vända till engelska, där jag via Feuerzeug fått hjälp med och förklarat för mig att engelska inte ska vara alltför svår. Nu ska jag enbart se till att den tar sig hit också via någon trevlig liten bokhandlare!
Om vi nu återgår till det som inlägget egentligen skulle handlar om innan jag svävade ut i en ganska så långt sidospår, nämligen Robin Hobb och den första boken i serien om Fjärrskådarna. Serien är lång och består av olika historier. Vi har då denna första triologin om Fitz, sedan kommer en mittentrilogi som utspelas i samma värld dock men med andra personer, sedan kommer ännu en triologi där vi återträffar blanda annat Fitz. Sedan finns där några delar till tydligen, jag har ännu bara satt mig in i de där första.
Bok ett då, Mördarens lärling på svenska, den var precis sådär magiskt bra som jag vill ha min fantasy. Ett främmande land, beskrivet i detaljer men ändå inte genom att skriva läsaren på näsan hela tiden. Vissa saker är ju bara så att säga självklara och allt måste inte förklaras in i minsta lilla detalj, utan kan beskrivas via karaktärer/händelser som gör att vi som läsare ändå förstår sammanhanget. Här är landet De sex hertigdömena, det är Kung Slug som härskar och han har tre söner. Till borgen Bockborg där kungen och prinsarna bor kommer en dag en bonde, med sig har han en pojke på 6 år, han är en av prinsarnas oäkta son säger han och går sedan sin väg. Den lille pojken får snabbt lära sig sin plats i hovets underliga värld, han får en beskyddare hos stallmästaren Burrich till hans fars hästar och hundar. Pojken kommer speciellt bra överens med hundar, han har en märklig förmåga att kunna förstå dem och tala med dom. Det är pojken, Fitzs uppväxt som är det centrala i denna första delen, en historia fylld av äventyr, vänskap, skolgång med en lönnmördare blandat med en furstes utbildning och att lära sig förstå människor och hur det är med relationer. Fitz får utstå en hel del hånfulla ord och spott och spe pga att han är den han är. Hobbs värld är även skönt jämlikt, på ett snyggt sätt vävs feminism in i berättelsen och där sexistiska händelser lyfts fram utan att störa. Även de andra karaktärerna är otroligt välskrivna och de känns trovärdiga. I Hobbs värld kan även kvinnor vara starka karaktärer, de kan vara soldater eller drottningar om det råkar vara så. Fitz känns så äkta som karaktär, jag hade rent av tårar i ögonen vid ett par tillfällen för hans skull ( Nosen tänker jag främst på!) Det finns även en riktigt skön humor i boken så jag emellanåt brister ut i ett fniss. Jag älskar verkligen Hobb och hennes sätt att skriva, jag mår bra av hennes böcker då de ger mig en total verklighetsflykt av helt magiska mått. Så nu ska jag bara då se till att få hem resten av böckerna. Jag tror rent av att om jag nu ändå ska köpa böckerna att jag beställer både bok 1 och bok 2, kan börja läsa om ettan på engelska kan nog vara ett bra knep.
Jag är mycket förtjust i riktigt Fantasy, sådandär fantasy som utspelas i världar som är helt påhittad, där det finns underliga växter och träd, där det vimlar runt människor, alver och andra märkliga varelse, där miljön känna främmande och lockar en till att vilja utforska ( Varje fantasybok bör vara försedd med en tilltagen karta, gärna ordlistor och annat nördigt längst bak i boken för att få ännu mer detaljer. Jag är barnsligt förtjust i detaljer!). En fantasy kretsar ofta kring en eller flera huvudkaraktärer som ofta är omedveten om att allt kommer förändras för honom/henne, det är en kamp mellan gott och ont, ofta är det en lång resa av något slag med, dessa ingredienser brukar vara standaren kring en fantasybok.
Men vissa författare lyckas förvalta dessa ingredienser och skapa något som är helt magiskt och enastående. Robin Hobb räknas definitivt som en av dom författarna. Det var på Feuerzeugs blogg ( en mycket välskriven och trevlig bokblogg) som jag fick nyss på Hobb och dennes serie böcker. Jag har läst en hel del fantasy genom pren, en del gammalt såsom Katharine Kerr med hennes Deverryserie ( bara läst de 3 först för många år sedan, läste nyligen om del ett) Elisabeth Moon, med hennes Sagan om Paksenarrio, J.R.R Tolkien, Sagan om Ringen serien plus en hel del annat. På senare tid har jag läst och gillat bla Ola Wikander, Patrick Rothfuss, Christin Cashore. Men det är svårt att få tag på riktigt bra fantasy översatt till svenska, mycket frustrerande när man längtar efter att få försvinna bort till något magiskt land. Men då jag börjat läsa på engelska nu så är utbudet så stort att man nästan blir lite ängslig! Om vi då återvänder till Robin Hobb, så var det så att efter jag läst om henne på Feuerzeugs blogg så gick jag direkt till bibblan, hittade del ett, gick hem, slukade den, återvände till bibblan.....Men inte någon del två alls där, den fanns inte helt enkelt och det fanns bara delar av resten av serien, inte alla. Så då återstår bara att vända till engelska, där jag via Feuerzeug fått hjälp med och förklarat för mig att engelska inte ska vara alltför svår. Nu ska jag enbart se till att den tar sig hit också via någon trevlig liten bokhandlare!
Om vi nu återgår till det som inlägget egentligen skulle handlar om innan jag svävade ut i en ganska så långt sidospår, nämligen Robin Hobb och den första boken i serien om Fjärrskådarna. Serien är lång och består av olika historier. Vi har då denna första triologin om Fitz, sedan kommer en mittentrilogi som utspelas i samma värld dock men med andra personer, sedan kommer ännu en triologi där vi återträffar blanda annat Fitz. Sedan finns där några delar till tydligen, jag har ännu bara satt mig in i de där första.
Bok ett då, Mördarens lärling på svenska, den var precis sådär magiskt bra som jag vill ha min fantasy. Ett främmande land, beskrivet i detaljer men ändå inte genom att skriva läsaren på näsan hela tiden. Vissa saker är ju bara så att säga självklara och allt måste inte förklaras in i minsta lilla detalj, utan kan beskrivas via karaktärer/händelser som gör att vi som läsare ändå förstår sammanhanget. Här är landet De sex hertigdömena, det är Kung Slug som härskar och han har tre söner. Till borgen Bockborg där kungen och prinsarna bor kommer en dag en bonde, med sig har han en pojke på 6 år, han är en av prinsarnas oäkta son säger han och går sedan sin väg. Den lille pojken får snabbt lära sig sin plats i hovets underliga värld, han får en beskyddare hos stallmästaren Burrich till hans fars hästar och hundar. Pojken kommer speciellt bra överens med hundar, han har en märklig förmåga att kunna förstå dem och tala med dom. Det är pojken, Fitzs uppväxt som är det centrala i denna första delen, en historia fylld av äventyr, vänskap, skolgång med en lönnmördare blandat med en furstes utbildning och att lära sig förstå människor och hur det är med relationer. Fitz får utstå en hel del hånfulla ord och spott och spe pga att han är den han är. Hobbs värld är även skönt jämlikt, på ett snyggt sätt vävs feminism in i berättelsen och där sexistiska händelser lyfts fram utan att störa. Även de andra karaktärerna är otroligt välskrivna och de känns trovärdiga. I Hobbs värld kan även kvinnor vara starka karaktärer, de kan vara soldater eller drottningar om det råkar vara så. Fitz känns så äkta som karaktär, jag hade rent av tårar i ögonen vid ett par tillfällen för hans skull ( Nosen tänker jag främst på!) Det finns även en riktigt skön humor i boken så jag emellanåt brister ut i ett fniss. Jag älskar verkligen Hobb och hennes sätt att skriva, jag mår bra av hennes böcker då de ger mig en total verklighetsflykt av helt magiska mått. Så nu ska jag bara då se till att få hem resten av böckerna. Jag tror rent av att om jag nu ändå ska köpa böckerna att jag beställer både bok 1 och bok 2, kan börja läsa om ettan på engelska kan nog vara ett bra knep.
måndag 3 mars 2014
Amy och Nick
Gillian Flynn, Gone Girl
Amy och Nick är det lyckliga paret, paret som har allt och där livet är ständigt rosenskimrande. De lever ett fartfyllt liv i New York med många vänner och spännande jobb. Men så blir Nick uppsagd ifrån sitt jobb och de bestämmer sig för att flytta tillbaka till Nicks hemstad i Missouri. Nicks mamma är sjuk i cancer, hans far är på väg in i demensens dimma. Nick skaffar sig en bar tillsammans med sin syster Go. Men trots allt blir livet inte bra, Nick och Amy börjar gräla och livet känns alltmer svårt. På deras femte bröllopsdag försvinner Amy spårlöst, ett vardagsrum är i oordning och där är små blodspår i köket. Men det är allt. Misstankarna faller så småningom på Nick, han har ju faktiskt inget alibi för den dagen. Amys egna dagbok som utspelar sig fram till dagen då hon försvinner som vi får ta del av samtidigt som vi läser om hennes försvinnande ur Nicks synvinkel ger oss en helt annan bild av Nick än vad han själv berättar om. Men är det verkligen så? Eller vad har hänt egentligen?
Jag slukade denna boken, jag läste febrilt och jag var stum av beundran inför Gillians Flynns fantastiska sätt att berätta en historia. Steg för steg leder författarinnan oss igenom denna mörka labyrint där vi trots allt hela tiden går vilse och där man ständig finner sig stående med förvirring inför utvecklingen. Detta är en mörk berättelse med en ständig underton av att något är riktigt riktigt fel. Samtidigt är boken även lättläst med ett ständigt driv och med en vass ironisk humor. Jag njöt verkligen av boken och av historien i sig. Flynns karaktärer känns så trovärdig och de känns äkta på många sätt, emellanåt lite stelbenta men jag gillar verkligen hennes sätt att beskriva sina personer.
Slutet hade jag dock anat mig till men som jag ända in i det sista bönade om att det inte skulle bli så. Slutet känns så vansinnigt fel och jag vill mest slå på boken lite för det. Men samtidigt kanske det ändå är passande, det där slutet.
Jag hade kunnat skriva så mycket mer om denna boken men då skulle jag förstöra väldigt mycket av er läsning av den. Där är många nyanser i boken och under ytan på den perfekta kärlekshistorien döljs ett oanat mörker som Flynn återger så exakt att man ryser längs hela ryggraden.
Amy och Nick är det lyckliga paret, paret som har allt och där livet är ständigt rosenskimrande. De lever ett fartfyllt liv i New York med många vänner och spännande jobb. Men så blir Nick uppsagd ifrån sitt jobb och de bestämmer sig för att flytta tillbaka till Nicks hemstad i Missouri. Nicks mamma är sjuk i cancer, hans far är på väg in i demensens dimma. Nick skaffar sig en bar tillsammans med sin syster Go. Men trots allt blir livet inte bra, Nick och Amy börjar gräla och livet känns alltmer svårt. På deras femte bröllopsdag försvinner Amy spårlöst, ett vardagsrum är i oordning och där är små blodspår i köket. Men det är allt. Misstankarna faller så småningom på Nick, han har ju faktiskt inget alibi för den dagen. Amys egna dagbok som utspelar sig fram till dagen då hon försvinner som vi får ta del av samtidigt som vi läser om hennes försvinnande ur Nicks synvinkel ger oss en helt annan bild av Nick än vad han själv berättar om. Men är det verkligen så? Eller vad har hänt egentligen?
Jag slukade denna boken, jag läste febrilt och jag var stum av beundran inför Gillians Flynns fantastiska sätt att berätta en historia. Steg för steg leder författarinnan oss igenom denna mörka labyrint där vi trots allt hela tiden går vilse och där man ständig finner sig stående med förvirring inför utvecklingen. Detta är en mörk berättelse med en ständig underton av att något är riktigt riktigt fel. Samtidigt är boken även lättläst med ett ständigt driv och med en vass ironisk humor. Jag njöt verkligen av boken och av historien i sig. Flynns karaktärer känns så trovärdig och de känns äkta på många sätt, emellanåt lite stelbenta men jag gillar verkligen hennes sätt att beskriva sina personer.
Slutet hade jag dock anat mig till men som jag ända in i det sista bönade om att det inte skulle bli så. Slutet känns så vansinnigt fel och jag vill mest slå på boken lite för det. Men samtidigt kanske det ändå är passande, det där slutet.
Jag hade kunnat skriva så mycket mer om denna boken men då skulle jag förstöra väldigt mycket av er läsning av den. Där är många nyanser i boken och under ytan på den perfekta kärlekshistorien döljs ett oanat mörker som Flynn återger så exakt att man ryser längs hela ryggraden.
lördag 1 mars 2014
Februari
Månadens bästa: Robin Hobb, Mördarens lärling. Riktigt välskriven fantasy, något jag letat efter länge och längtat efter att läsa.
Månadens sämsta/mindre bra/ besvikelse: Att Robin Hobbs böcker inte längre säljs eller finns tillgängligt på svenska.
Månadens fakta: Två kakböcker, båda med historiska spår. Plus ytterligare en fågelbok blev utläst, Kaxiga fåglar, Brutus Östling & Staffan Ulfstrand
Månadens finaste: Eowyn Ivey, Snöbarnet. En vacker kärleksaga som utspelar sig i Alaska
Månadens engelska: Ellen Gifford, The Sercret of the Sea House. Mycket spännande bok som handlar om en gammal prästgård och om selkies, alltså sk sälmänniskor!
Månadens intressantaste: Bokcirkeln och boken av Susann Alakoski. En intressant upplevelse, mer tankar kring detta kommer snart.
Månadens antal: På något vis har jag lyckats läsa 14 st böcker i februari! Jag fattar inte riktigt hur detta kan ha gått till då jag lägger väldigt mycket tid på de där tre böckerna av Söderberg, Machiavelli och Dostojevski. De läser jag för skolan och ett arbete där. Och att många av böckerna även är annat än deckare eller annat lättsmält är också det en förvåning.
Månadens sämsta/mindre bra/ besvikelse: Att Robin Hobbs böcker inte längre säljs eller finns tillgängligt på svenska.
Månadens fakta: Två kakböcker, båda med historiska spår. Plus ytterligare en fågelbok blev utläst, Kaxiga fåglar, Brutus Östling & Staffan Ulfstrand
Månadens finaste: Eowyn Ivey, Snöbarnet. En vacker kärleksaga som utspelar sig i Alaska
Månadens engelska: Ellen Gifford, The Sercret of the Sea House. Mycket spännande bok som handlar om en gammal prästgård och om selkies, alltså sk sälmänniskor!
Månadens intressantaste: Bokcirkeln och boken av Susann Alakoski. En intressant upplevelse, mer tankar kring detta kommer snart.
Månadens antal: På något vis har jag lyckats läsa 14 st böcker i februari! Jag fattar inte riktigt hur detta kan ha gått till då jag lägger väldigt mycket tid på de där tre böckerna av Söderberg, Machiavelli och Dostojevski. De läser jag för skolan och ett arbete där. Och att många av böckerna även är annat än deckare eller annat lättsmält är också det en förvåning.
Nytt ifrån Lauren Oliver
Jag sitter här och slösurfar lite, läser lite bokbloggar, hamnar på Sagan om sagornas blogg och ser att Lauren Oliver ska komma med nytt! Författaren som skrev den underbara Delirium serien har skriva hela två nya böcker! En för young adults vid namn Panic som verkar utspelas i normal tid, verkar kretsa kring någon form av tävling. Men den verkar vara väldigt bra så hoppas den kommer ut på svenska annars får jag ta den på engelska. Sedan ska Lauren Oliver även komma ut med sin första bok för vuxna, den ska dock inte komma förrän till hösten på engelska då. Den heter Rooms och verkar handla om två spöken som besitter ett gammalt hus. Mycket trevliga nyheter!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



