Coffin road av Peter May

Peter May, Coffin road 
Översättare: Charlotte Hjukström

Handling:

En man spolas upp, halvt ihjälfrusen, på en ödslig strand på ön Harris i Yttre Hebriderna. Han har ingen aning om vem han är eller hur han kom dit. Hans enda ledtråd är en karta över en rutt vid namn Coffin Road. Han vet inte vart den kommer att leda honom, bara att han måste följa den.

Kriminalinspektör George Cann korsar Atlanten till en avlägsen klippö utanför Yttre Hebriderna. Fylld av onda aningar kliver han i land på den plats där tre fyrvaktare mystiskt försvann ett sekel tidigare. Men nu finns det en ny gåta: en man hittad ihjälslagen på samma klippa.

I sitt flickrum i Edinburgh sitter tonåriga Karen Fleming och grubblar över vad som hände hennes döde far, en framstående vetenskapsman. Två år efter att man hittade hans självmordsbrev kan hon fortfarande inte tro att han frivilligt skulle ha övergett henne. Coffin Road följer dessa tre riskfyllda resor mot en enda, chockerande sanning – och insikten om att okunskap kan leda till vår död…

Vad jag tyckte:
Peter May tillhör en av mina favoritförfattare. Hans trilogi som utspelar sig på Yttre Hebriderna är helt underbara och så är även hans näst senaste bok Enter Island. Så det var med stor glädje när hans allra senaste dök upp i brevlådan. Dock hade jag betydligt svårare för att komma in i denna än vad jag hade med de andra. Jag fastnade inte på samma direkta sätt som tidigare.  När man har en favoritförfattare så är det vissa bitar som man känner igen i varje ny bok och som är en del av det som tilltalar en.  Hos Peter May är det de fascinerande miljöskildringarna som är målade på ett sätt som får en att verkligen förflyttas dit. Det är dessutom de spännande livsödena och skildringarna av karaktärerna som utgör det som tilltalar mig hos Peter May. Ett annat kännetecken är att May använder sig av två perspektiv när han berättar sinhttp://bokslut.blogspot.se/2017/09/coffin-road-av-peter-may.html historia. Här finns ett jag-perspektiv samt ett tredjepersons-perspektiv.

Allt detta finns i Coffin Road, jag kan känna de salta stänken från havet, höra vinden vråla, känna torvröken kittla i min näsa och jag kan se de karga öarna utanför Hebriderna. Vi har två perspektiv som vanligt. Den okända mannen som förlorat minnet står för jag-perspektivet medan Karen står för tredjeperson-perspektiv. Det ovanliga är att jag inte fastnar för någon av dessa. Karens beteende och sätt att agera känns inte trovärdigt och hon är alltför mycket av allt på något sätt. Mannen utan minnen är minst sagt otrevligt. Historien om att förlora minnet är intressant men pga av karaktären så kan jag inte uppbåda tillräckligt intressant att lära känna.

Dock finns här en väldigt intressant och högaktuell historia som kretsar kring det stora problemet med bi-döden. Detta lyckas Peter May mycket väl med och får med många intressanta tankar kring detta problem. Dessutom gillar jag att även denna bok utspelar sig på Yttre Hebriderna precis som han tre första böcker. Det är alltid trevligt att återvända till en plats man lärt känna tidigare genom andra karaktärer. Dessutom så är polisen Gunn en gammal bekant från just de böckerna!

Så Coffin Road är måhända inte en av Peter Mays bästa enligt mitt tycke men är ändå på det stora hela en både intressant och välskriven berättelse som jag gillar rätt bra.

En liten parentes: Insektsbett är en viktig detalj i boken men de omtalas konsekvent som getingstick, borde det inte var bistick? Det är ju bi som är en stor del av just denna berättelse.

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Rec-ex från Modernista, Tackar!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Västmanländskans bokblogg, Just nu Just här, Boktanken, Bokföring enligt Monika

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Lina Bengtsdotter, Annabelle   

Handling:
En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves. 

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.

Vad jag tyckte:
Annabelle är en imponerande skicklig debut som bjuder på isande tätt spänning och en mörk historia med rötter långt tillbaka i tiden. Inramningen i form av den lilla orten Gullspång är helt klart en stor fördel för berättelsen tycker jag. Hopplösheten och förtvivlan i den lilla orten där alla känner alla är skickligt återgiven. Den lilla byns mentalitet och anda känns väl i genomtänkt även om jag hoppas på att verklighetens Gullspång har mer ljus och hopp än bokens variant. För håglösheten, de krossade drömmarna, de slitsamma arbetet på fabriken känns verkligen i mig när jag läser. Ett stycke känns lite extra i mig och det är scenen där någon frågor om en person varit i slagsmål med en katt och personen svarar typ nej jag har bara förtjänat mitt uppehåll ( Jag har inte boken hemma så det är inte ordagrant citerat) Personen som fick frågan arbetar på ortens industri där man tillverkar trädetaljer, såren är märken efter en hel dags arbete. Sår som aldrig försvinner. Igenkänningen på detta är hög då min egen sambo är grovarbetare inom träindustrin och han har samma rivsår längs armarna. De försvinner bara under semestern... Starkt av en författare som kan skapa en sådan skildring som ger mig som läsare en direkt igenkänning och koppling till min egen vardag.

  Polisen Charlie är en intressant karaktär som är snubblande nära att bli ännu en stereotyp polis. En sådan som dricker för mycket, är ensam och sorglig, som håller sig för sig själv och går sin egen väg. Här har ändå Linda Bengtsdotter fått till det på ett snyggt sätt, det är skildrat med glimten i ögat. Annabelle är en deckare men också en återkomst till en barndom Charlie helst velat lägga bakom sig. Genom hennes ögon får vi ett inifrån perspektiv på byn, människorna och samhället medan vi får ett utifrån perspektiv genom hennes kollega Anders.

Berättelsen rymmer tre spår, vi har först dagen då det hände där Annabelle är den som står för berättandet, sedan har vi Här och nu där polisen Charlie står för berättandet. Men vi har också en berättelse som utspelar sig i förfluten tid och skildras genom en liten flicka. Hur denna berättelse hör ihop med de andra två tar lite tid att förstå sig på. Men sakta vävs de tre historien ihop och även om slutet  är något vagt enligt mitt tycke så är Annabelle som helhet en fullträff. Detaljsäkert med hög trovärdighet skapar en tätt och väl sammansatt deckare. Här finns en stark spänning men också en eftertänksamhet och en mer lågmäld ton. Det är inte full action som gäller här utan spänningen kommer smygandes genom de små detaljerna och skildringarna av Gullspång och dess invånare.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, I hyllan, Villa Freja, Och dagarna går,

Bambi av Mons Kallentoft & Markus Lutteman

Mons Kallentoft & Markus Lutteman, Bambi 

Handling:

Synen som möter poliserna på ön är surrealistisk: överklassungdomar tycks ha utfört hedonistiska riter som slutat i blodbad.  Men när ytterligare ett kollektivt självmord inträffar står polisen fortfarande utan ett spår.

För första gången på länge verkar Zacks liv vara på rätt köl. Men en mardrömslik personlig tragedi drabbar honom och allt ställs på ända.

Samtidigt tror han sig kunna lösa självmordsfallen – om han bara lyckas följa de små rosa pillren med Bambi på.

Vad jag tyckte:
Tredje boken om Zack och det är återigen mycket välskrivet med högt tempo och intensiv spänning.  Den katt och råtta jakt Zack behöver ge sig ut på är extremt skickligt sammansatt samtidigt som Zacks privata liv påverkas av händelser från förra boken. Dessutom kommer Zacks liv ut för en fruktansvärd tragedi som faktiskt gjorde mig minst sagt arg! Men ändå snygg vändning av författarna!

Förutom Zack så får vi också andra perspektiv genom olika andra medlemmar av teamet med poliser. Både Denise och Rudolf är intressanta karaktärer som skapar andra infall och vinklar på det som händer. Just ämnet i denna boken är väl valt eftersom droger och kanske framförallt nätdroger är ett väldigt aktuellt ämne som skördar många offer varje år.

Bambi är en mörk, våldsam och vansinnigt spännande berättelse som verkligen är slukarvänlig. Här kommer vi också ännu närmare Zack och får lära känna mer på djupet. Vilket är väldigt bra men samtidigt leder till också att den där twisten som kommer gör ännu mer ont.  Välskrivet, detaljerat med många kluriga ledtrådar och snygga gestaltningar varvat med underbara miljöer gör Bambi mer än läsbar.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boklysten, Bokföring enligt Monika och Fantastiska berättelser

Pappas pojke av Emelie Schepp

Emelie Schepp, Pappas pojke  

Handling:

En varm sommarkväll ringer en sexårig pojke till sin pappa. Skräckslagen berättar han att någon har tagit sig in i familjens hus i Norrköping. Det är det sista som hörs från pojken innan han försvinner spårlöst. 

Åklagare Jana Berzelius leder förundersökningen av det komplicerade fallet. Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander försöker hon ta reda på vad som ligger bakom försvinnandet. Och ju närmare sanningen de kommer desto mer personlig blir utredningen för Jana. Hon inser att det är bråttom, mycket bråttom, att hitta pojken.

Samtidigt begär den skoningslöse Danilo Peña att Jana ska besöka honom i häktet. När hon till slut går med på att träffa honom kastas hon in i en fruktansvärd kamp på liv och död, där allt sätts på spel och ingen går säker.

Vad jag tyckte:
Fjärde boken om åklagaren Jana Berzelius som bakom den polerade ytan och de strikta kläderna döljer många hemligheter. Ingen av hennes arbetskamrater skulle någonsin kunna tänka sig att Jana Berzelius är en kvinna som man bör akta sig för. Hon kan komma in i ett rum, möta en misstänkt och utan vapen hitta minst ett dussintals sätt att oskadliggöra denna individ.( Tänk vilket team hon, Lisbeth Salander samt Leonora från Rognebys böcker skulle bli!)  Men Janas historia som vi läsare fått ta del av under hela serien gör också att jag som läsare förstår mig på henne. Kanske inte alltid och ibland litar jag inte riktigt på henne men jag förstår henne bättre nu i den fjärde boken än vad jag gjorde i bok ett. Detta är en serie som bör läsas i rätt ordning och har du inte läst någon bok så bör du inte läsa mer här då det kan förekomma spoilers.

Emelie Schepps serie om Jana Berzelius handlar om mycket mer än bara Jana. I Schepps böcker får vi knivskapar, intelligenta och actionspäkade deckare som bjuder på välgenomtänkta intriger, färgstarka karaktärer och skarpsinniga iakttagelser av samhällets baksidor.  I Pappas pojke så får Jana stå tillbaka lite och vi får istället mer av själva deckarfallet som sådant.  Ett fall som verkligen får det att isa i magen och kalla kårar ila längs ryggen. Det är en mångbottnad berättelse med fler nyanser än vad man kunde trott i början av boken. Själva sluter gav mig en hel del funderingar och tankar faktiskt.

Jag gillar verkligen denna serien skarpt och det är tråkigt att ha läst ut den fjärde delen redan. Jag vill ju ha mer nu omedelbart!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Harper Collins förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Boklysten

Leon av Kallentoft & Lutteman

Mons Kallentoft & Markus Lutteman, Leon  

Handling:

”Rummet är trångt och svettigt, luften dallrande av

primitiv upphetsning.

Zack tittar ner på revolvern på bordet. Klockan tickar neråt.

Om han går härifrån nu dör barnet.

’Okej. En kula till.’

Rummet börjar sjuda igen. Av människor som vädrar död.”

En skoningslös lek på dödligt allvar.

Ett Stockholm som aldrig har varit mörkare eller kallare.

En stad där bara de starkaste överlever …

Vad jag tyckte:
Så fort jag läst ut första boken om Zack högg jag tag i nästa del! Det gick bara inte att vänta! Precis som i första boken så är även andra boken Leon sprängfylld av action och intensiv spänning. I Leon så skapas den mest intensiva spänningen av att Zack och hans kollegor har en tid de måste hinna före. Klockan tickar nedåt för den lilla pojken och de måste till varje pris hitta honom i tid. Priset kommer visa sig bli otroligt stort, kanske rent av för stort? Med häpnad såg jag denna vändning komma och insåg hur skickliga författarna verkligen är på att bygga upp sin historia där man verkligen får sig en chock vid vissa vändningar.

Lika välskrivet som första boken med ett rappt och drivet språk, korthuggna meningar varvat med längre skapar ett hetsigt flöde som emellanåt blir lite jobbigt att läsa. Zacks drogproblem drar honom allt längre ned i mörkret och frågan är tillslut om han rent inte ska gå under därnere på botten.  Hans anknytning till Stockholms undre värld gör också denna serie en aningen speciell. En fot inom polisen och en halv fot i den kriminella världen ger två viktiga perspektiv som skapar både konflikter och spänningar inte bara för Zack. Jag gillar också skildringen av vänskapen mellan Zack och Abdula som i denna bok lyfts fram en hel del.

Smart, driven och tätt spänning med hög actionnivå! Det tog inte många dagar innan jag högg in på del tre!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Från den egna bokhyllan
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser, Mysterierna,

En man från ingenstans av Greg Hurwitz

Greg Hurwitz, En man från ingenstans
Översättare: Gabriel Setterborg

Handling:
Evan Smoak växte upp i den topphemliga organisationen Orphan, en gren inom det amerikanska försvarsdepartementet. Där tränades han till att bli en briljant lönnmördare – tills han en dag hoppade av och blev Nowhere Man, utsatta människors sista hopp. 

Att lämna Orphan gör man dock inte ostraffat … Neddrogad och förvirrad vaknar Smoak upp i en luxuös säng, utan en aning om var i världen han befinner sig. Vet hans kidnappare om att deras gisslan är en av världens skickligaste mördare? I sin fångenskap nås Evan av ett desperat rop på hjälp och som alltid agerar han fullt ut när någon befinner sig i verklig nöd.

Vad jag tyckte:
Jag blev riktigt förtjust i Hurwitz första bok om Evan Smoak som heter Vem är Evan Smoak. Här är då andra boken och ja jag blev lika förtjust denna gången. En man från ingenstans har en helt annan iscensättning än första boken vilket jag tycker är både spännande och intressant. Det skapar förnyelse samtidigt som det fördjupar den redan pågående historien om just Evan Smoak på ett riktigt snyggt sätt.  Jag jämförde i min recension om den första boken Evan Smoak med James Bond. Nu måste jag lägga till James Bond korsad med MacGuyver!

En man från ingenstans är actionfylld trots att vi under större delen av boken befinner oss på en och samma plats faktiskt. En författare som lyckas skapa en så tätt och intensiv spänning som ändå till största delen utspelas på en och samma plats gör mig riktigt imponerad. Dock så blir det efter ett tag, typ efter minst det tredje flyktförsöket lite  " Åh men herre gud kan de inte ge sig någon gång!".
Som jag nämnde här ovan så leder även denna historia till att vår kunskap om Evan Smoak fördjupas på ett riktigt bra sätt. Författaren addera fler sidor till honom och gör honom än mer mänsklig.

Boken slutar naturligtvis med en rejäl cliffhanger och jag kommer definitivt läsa nästa del med!

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bokfabriken, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Bokföring enligt Monika,

Balthasar Bruns detektivbyrå: Mysteriet med den försvunna katten av: I.V Steinman

I.V Steinman, Balthasar Bruns detektivbyrå: Mysteriet med den försvunna katten
Översättare: Helena Stedman

Handling:

Mitt under ett segt och trist sommarlov får Henny syn på en intressant lapp på bibliotekets anslagstavla. På lappen står det att en detektiv letar efter en assistent. Henny blir nyfiken och söker upp detektiven, som heter Balthasar Brun och är en gammal man med krulligt hår och en stor pipa i mungipan.

Balthasar är tveksam till om en liten flicka verkligen klarar av att vara assistent till en äkta mästerdetektiv, så Henny gör en överenskommelse med honom: Om hon klarar av att leta rätt på en försvunnen katt på max en vecka, så får hon jobbet. Och plötsligt är sommarlovet inte så segt och trist längre…

Vad jag tyckte:
Boken med den väldigt långa titeln riktar sig mot barn i mellanåldern men fungerar fint för en vuxen med att läsa. Det är en både charmig och väldigt tilltalande berättelse där de fina små teckningarna bidrar väldigt mycket till själva berättelsen. Boken är lättläst med tydlig text och stora bokstäver, för mig som vuxen går det ju väldigt fort att läsa boken. Men det var en mycket trevlig lässtund där jag skrattade högt ett par gånger. Här finns gott om underfundigheter och kvickheter som verkligen är tilltalande.

Det är lite som att läsa en Kitty-bok som är riktad och skriven för yngre läsare. Jag blev väldigt förtjust i den och jag hoppas den får många läsare. Passar fint till läsare som vill har något som är lagom spännande och med lite klurigheter i sig.

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Modernista förlag, Tack!
Andra som skrivit om boken:

Ung kvinna saknad av Clarie Douglas

Clarie Douglas, Ung kvinna saknad  
Översättare: Carla Wiberg

Handling:
En natt för tjugo år sedan försvann Sophie Coller. Hon lämnade ingenting efter sig, förutom en ensam sneaker på den gamla piren och ett stort tomrum i hjärtat på sin bästa vän Francesca. Nu har en kropp hittats, och Francesca dras tillbaka till den kuststad som hon så länge försökt glömma. Kanske kommer sanningen om vad som hände Sophie till sist att komma fram. Ändå börjar Francesca önska att hon inte hade återvänt.

Vart hon än vänder sig möter hon spöken ur sitt förflutna. Samma gamla ansikten, samma tillhåll, som i hennes ungdom. Men om någon vet vad som faktiskt hände Sophie den där kvällen måste hon ändå få veta. Det är bara det att den sortens avslöjanden kan kosta en allt man håller kärt: familj, psykisk hälsa, till och med livet

Vad jag tyckte:
Ung kvinna saknad är en spänningsroman med ett lågmält tempo men där spänningen absolut inte saknas. Långsamt, lager för lager avslöjas sanningen om det som har hänt.  Ung kvinna saknad är stämningsfull med en stark ton av vemod och sorg. Jag gillar att följa Francesca både då och nu, se skillnaderna och hur minnet kan skapa falska bilder av det förflutna samtidigt som det man tror sig har sagt och gjort visar sig skilja sig när man granskar det förflutna när åren gått. Perspektiven skifta genom att man följer Sophies dagboks anteckningar skrivna för 18 år sedan men i nutiden är det Francesca som har rösten i nutiden.

Mörka skiftningar och stämningsfylld atmosfär skapar en läsvärd och spännande roman som är lättläst på ett bra sätt. Det finns en touche av det övernaturligt, en liten doft av spökhistoria som verkligen passar väl in. Det tar inte över utan bidrar bara till att skapa den mörka stämningen och lägger ett lager av mystik över det hela som är riktigt välgjort. Jag tycker författarens val av plats är riktigt bra, en typisk engelsk kuststad som om somrarna är fylld av liv och rörelse och folk men under vintern är tom och ödslig. Perfekt scen för just denna historien!


Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Louise Bäckelin förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Mysterierna, Vargnatts bokhylla, I hyllan, Just nu Just här

Zack av Mons Kallentoft & Markus Lutteman

Markus Lutteman & Mons Kallentoft, Zack 

Handling:

ALLA HJÄLTAR FÖDS UR TRAGEDIER

Fyra asiatiska kvinnor hittas brutalt avrättade i en lägenhet. En femte dumpas svårt stympad utanför Södersjukhuset. Att döma av hennes sargade kropp har hon blivit attackerad av hundar.

Tjugosjuårige Zack har gjort kometkarriär inom Stockholmspolisen. På dagarna är han en driven kriminalinspektör vid Särskilda enheten. På nätterna flyr han verkligheten med droger på klubbar. Han vet att det inte kommer att hålla, men de blodiga minnena från hans barndom driver honom mot avgrunden.

Jagad av polisens internutredare försöker Zack tillsammans med kollegan Deniz att lösa den värsta mordvågen i Sveriges moderna historia. Handlar det om kvinnohat, rasism eller människohandel? Det enda som är säkert är att fler kvinnor kommer att dö om de inte hittar mördaren.

Vad jag tyckte:
Ibland blir man minst sagt förvånade över varför man inte läst en viss bok. Just Zack är en sådan bok för mig. Jag har läst en massa positivt om den, fick tom hem boken i form av en pocket från Bookmark förlag men ändå har det dröjt innan jag läst den. Men nu har jag då äntligen gjort det och jädra vilken häftig bok detta är! Det är högt tempo, snabba växlingar, intensivt och fruktansvärt spännande. Zack är verkligen en anti-hjälte, trasig och missbrukare, med ett tungt förflutet bakom sig. Men de båda författarna lyckas göra denna trasiga och besvärliga person till något levande och äkta samtidigt som de lyckas hålla honom bort från skitstövel-gränsen. Ofta möter man just denna sort av poliser i deckare, missbrukare, bittra, ungkarlar med mörkt förflutet och svår barndom. Dessa förvandlas lätt till ynkliga skitstövlar som trampar på allt och alla och verkar inte bry sig om att de kör fram som ångvältar. Dessa figurer är inte lätta att tycka om eller ens  uppbåda intresse för att läsa om. Men Zack sticker ut, han balanserar på gränsen och ibland trampar han verkligen över och gör de som står honom nära illa. Dock så verkar han genuint vilja dom väl och han försöker verkligen ställa saker till rätta. Zack är en karaktär som fastnar hos en och som växer dels under denna första boken men också i de kommande delarna. Riktigt snyggt gjort av författarna måste jag säga. Deniz som också har en stor del i berättelsen är också även hon en intressant karaktär som jag verkligen gillar. Samt Zack barndomsvän Abdula, det är starkt skildrat deras vänskap och historia.

Dessutom så har de båda författarna skapat en hisnande berättelse som är full av högexplosiv spänning och fartfyllda scener. Emellanåt sitter man och skakar lite på huvudet, för inte jagar man folk i den polisiära verkligheten genom att hoppa runt mellan balkonger...Men det tar dock inte många sekunder innan man glömmer bort sina invändningar för man har inte tid att funderar på sådant när tempot är så högt som i denna bok. Själva fallet som Zack står inför är både mörkt och vansinnigt otäckt, det skär i hjärtat när jag läser vissa delar av berättelsen. Mörkret, det skitiga och råa, våldet och vansinnet är dock välbalanserat så det blir inte för mycket utan bara lagom mycket.

Så fort jag slutat läsa denna bok så kastade jag mig över nästa del som som tur var fanns inne på biblioteket! Nu väntar jag ivrigt på del tre, Bambi som jag hoppas ska komma in på biblioteket snart. Sedan hoppas jag på den fjärde delen möjligen hittar hem till mig via förlaget  =) Om jag har tur =)

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bookmark förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Bokföring enligt Monika, Bokraden

Bakom din rygg av Sofie Sarebrant

Sofie Sarenbrant, Bakom din rygg 

Handling:

Du avslöjar alla hemligheter för en person som står bakom din rygg med en vass sax i handen. Någon du inte känner, men som vet mer om dig än din egen partner. Någon som du inte behöver se i ögonen. En som inte har tystnadsplikt. Välj inte fel frisör.

Ingenting är sig likt på Stefanos populära frisörsalong efter att Angelica börjar jobba där. Jenny, som länge har trånat efter Ste­fano, märker hur han nu blint lyder Angelicas minsta vink. Kort därefter börjar kunder med koppling till salongen att hittas mördade. Anklagelserna kastas fram och tillbaka mellan de tre frisörerna, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.

Vad jag tyckte:
Bakom din rygg är inte en vanlig deckare utan mer en psykologisk spänningsroman fylld av intrigerande frisörer, svekfulla vänner, rivalitet samt ett och annat mord. Jag blev riktigt förtjust i denna bok som är min första av Sofie Sarenbrant. Skarpsinnigt berättad men möjligt lite väl övertydlig emellanåt. Just valet av frisörsalong som utgångspunkt för en spänningsroman känns rätt nytt och annorlunda. Uppfriskande med en helt ny miljö!

Jag gillar känslan av en amerikansk såpa genom den glamour och flärd som är viktiga delar på Salong De Luca. För detta är en fashionabel salong som lockar det rika och kända. Bakom din rygg står din frisör och vips så har alla dina små hemligheter fått vingar. Men alltför många hemligheter kan lätt skapa kaos.

Bakom din rygg var lättläst och underhållande på många sätt. Sofie Sarenbrants rappa språk skapar driv och spänning som växer i takt med de korta kapitlen. Smart skrivet och jag fastnade direkt. Dessutom gillar jag att Angela, Jenny och Stefano skiftas om att berätta för att detta ger med djup åt berättelsen och vi får allas sidor av saken.  Slutet kom dock lite väl abrupt men det kan också beror på att det eventuellt kommer en fortsättning (?)

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bookmark förlag, Tusen tack
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Mysterierna, Boklysten, Just nu Just här,

I en mörk, mörk skog av Ruth Ware

Ruth Ware, I en mörk, mörk skog

Översättare: Ylva Mörk

Handling:
En oväntad inbjudan dyker upp i den tillbakadragna författaren Noras mejl – det är barndomsvännen Clare som ska gifta sig. En av Clares väninnor håller på och organiserar en möhippa, och vill gärna att Nora kommer trots att det var åratal sedan Nora och Clare hade någon kontakt.
Väl på plats, långt ute i skogen, för en helg med sprit och lekar, gör alla sitt bästa för att bjuda till, men snart uppstår spänningar mellan både nya och gamla bekantskaper. Är alla verkligen där på samma premisser? Varför är Nora bara bjuden på möhippan men inte på bröllopet? Och vem är det egentligen Clare ska gifta sig med?

Kontakten med omvärlden är i det närmaste obefintlig i det isolerade huset. Mobiltäckningen är usel och den fasta telefonen fungerar inte. Inom loppet av ett dygn går möhippan från krystad och märklig till våldsam och katastrofal – och Nora hamnar på sjukhus.
Frågan är bara vad som hänt från det att hon och de andra lämnade huset tills det att hon vaknade upp i en sjukhussäng. Hur har hon fått alla skador? Var är de andra? Och varför sitter det poliser på vakt utanför rummet där hon ligger?

Och framför allt – varför minns hon inte vad det är som har hänt?

Vad jag tyckte:
I en mörk, mörk skog är en spännande historia som bjuder på en småläskig historia som dock inte riktigt lyckas nå hela vägen fram för mig. Nu är det ett tag sedan jag läste ut den men minns att när boken var slut så kände jag mig mest som "Jaha". Bitvis är I en mörk, mörk skog ruskigt bra och det glimrar till riktigt ordentligt om både språket och handlingen. Men som helhet tappar den något för mig då jag inte riktigt tycker historien smälter ihop till en snygg helhet. Utan hela historien känns rätt krystad och inte vidare trovärdig. Jag menar så mycket spektakel och mördande för en sådan sak? Förvisso förstår jag upprördheten och sorgen men 10 år är rätt lång tid och att sedan flippa ur såhär...Försöker undvika spoilers så därför blir det här möjligen lite konstigt för er som inte läst. Men nja detta gick inte riktigt ihop sig för mig.  Upptrappningen mot det där hemska som hänt som vi redan i inledning får en hint om visade sig vara rätt enkelt och jag anade tidigt vart berättelsen vart på väg. Men själva miljön som Ruth Ware valt att placera sin berättelse är skickligt uppbyggd och helt rätt för denna sorts av spänningshistoria.

Men som sagt emellanåt så var det riktigt spännande med en tät obehaglig stämning som gav några kalla kårar.  I en mörk, mörk skog är ju en debutbok så jag kommer fortsätta läsa om det kommer fler böcker av Ruth Ware på svenska.  Baserat på de små bitarna som faktiskt stämde och som hon verkligen fick till såsom miljöskildringarna och den bitvis täta stämningen.

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Lind & Co, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Vargnatts bokhylla, Maddes bokblogg,

Hetta av Jane Harper

Jane Harper, Hetta 
Översättare: Jessica Hallén

Handling:
Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet. 

Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer – men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan länge begravda lögner tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen.

Vad jag tyckte:
Jane Harpers debutbok Hetta bjuder på nervpirrande spänning och dramatik som kryper in under skinnet på en. Hettan och torkan som drabbat Australien är här inte bara en kuliss eller fond utan spelar en mycket viktig del i själva historien och förloppet av händelserna i boken. Desperationen och hopplösheten när grödorna torkar bort och boskapen dör av svält skapar i den lilla staden Kiewarra  en tryckkokare av starka och upprörda känslor. När sedan en av stadens invånare skjuter hela sin familj så är bristningen nära. När dessutom Aron Falk återvänder hem till staden efter tjugo år för att besöka sin väns begravning då är gränsen verkligen nådd. Aron och Luke har i många år anklagats för att mördat den unga flickan Ellie men om det verkligen är så eller inte får vi reda på först i slutet av boken.  Vägen dit är snårig och minst sagt känsloladdad. Steg för steg växer spänningarna i den lilla staden och emellanåt blir det så spänt att jag nästan håller andan. Mörka hemligheter döljer sig i det förflutna och en hel del människor vill låta det som varit vara medan andra desperat söker efter sanningen.

Med oerhört säker penna skapar Jane Harper levande och äkta personskildringar samt fantastiska miljö och naturskildringar. Där hon låter små detaljer bygga upp en tätt intrig som från början till slut känns helt igenom trovärdig. Det växande obehaget och den dåliga stämningen gör verkligen att tryckkokaren sjuder ordentligt. Spåren tillbaka i tiden och de delar som utspelar sig där är snyggt inflätat i den moderna historien. Jag kan verkligen förstå alla de lovord och hyllningar som Hetta fått för jag kunde verkligen inte sluta läsa.


Betyg: 5/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boklysten,  Just nu Just här, Böcker & Dammråttor

Eldpojken av S.K Tremayne

S.K Tremayne Eldpojken
Översättare: Ylva Mörk

Handling:

Den perfekta mannen. Den perfekta styvsonen. Den perfekta lögnen?

När Rachel gifter sig med mörka, stiliga David är det som att allt faller på plats. Den delade lägenheten i Londons södra förorter ersätts med ett fantastiskt hus i Cornwall, och singellivet med en kärleksfull man och en tillgiven styvson.

Men gradvis förändras pojken Jamies beteende. Han kommer med otäcka profetior och säger sig vara förföljd av sin döda mors vålnad. Först tänker Rachel att han gör det för att straffa henne, men inser snart att han är mer traumatiserad än hon trott.
När hon tar upp det med David möter hon bara motstånd; han vill inte alls prata om Jamies utbrott. Inte heller får Rachel veta detaljerna kring Davids före detta frus plötsliga död mindre än två år tidigare. Sommar blir till höst och när vintern närmar sig börjar Rachel frukta att det ligger något i Jamies hemska ord: ”Du kommer att dö i jul.”

Vad jag tyckte:
Eldpojken är en mörk modern spökhistoria som bär med sig ett eko av Dauphne Du Mauriers Rebecka. Iscensättningen med den ödsligt belägna godset i Cornwall, beläget precis vid klippkanten och de gamla gruvorna skapar en perfekt atmosfär för den kusliga historia som Tremayne skickligt målar fram med ett elegant och sirligt språk. Vi har den unga kvinnan som förälskar sig i en något äldre änklingen vars första fru dött under mystiska omständigheter. I Eldpojken adderar vi dessutom den unga styvsonen Jamie vars märkliga beteende skapar stora problem för Rachel. Gränsen mellan det verkliga och galenskap är hårfin och jag är verkligen förtjust i just sådana här psykologiska thrillers. Speciellt när det finns inslag av det övernaturliga.

Sakta bygger Tremayne upp stämningen och när allt kulminerar mitt i en förödande snöstorm så avskärmar våra huvudpersoner i total isolering så sitter jag som på nålar. Eldpojken bjuder på kuslig läsning med ett lågmält tempo men där det ändå inte saknas tempo eller ett konstant driv som för läsningen framåt. Jag gillar även de historiska inslagen med skildringarna över gruvorna och livet för de som var beroende av arbetet i dessa gruvor.  Däremot så hade jag lite problem med Rachel, emellanåt så blir hon lite för klichéartad och vissa tankar kring psykisk ohälsa kändes lite unkna, kan inte säga så mycket mer för att inte spoliera handlingen helt. Men i övrigt så gillade jag Eldpojken och det var en riktigt härlig ruggig läsning som gav en och annan kall kår längs ryggen.

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Lind & Co, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Med näsan i en bok, Boktok73 

Ett långt spår av blod av Mason Cross

Mason Cross, Ett långt spår av blod   
Översättare: Gabriel Setterborg

Handling:
»Det första du bör veta om mig är att mitt namn inte är Carter Blake. Det namnet är lika lite mitt som hotellrummet jag bodde i när de anlitade mig.«

När Caleb Wardell, den ökände Krypskytten från Chicago, rymmer från death-row två veckor före sin avrättning vänder sig FBI till Carter Blake. Han är en man med en unik förmåga att spår upp personer som inte vill bli hittade, och en person som Wardell dessutom är bekant med sedan tidigare.
Tillsammans med Elaine Banner - en ambitiös FBI-agent som förenar livet som singelmamma med en alltmer framgångsrik karriär - måste Carter spåra Wardell, som nu förflyttar sig över USA och dödar till synes slumpmässigt.

Men Carter och Elaine finner sig snart vara åskådare mer än aktörer i fallet. Och medan de desperat försöker förstå sig på en man som dödar av ren lust, uppdagar de ett virrvarr av lögner och korruption som ska skaka om hela landet.

Vad jag tyckte:
Ett långt spår av blod är en smart och välskriven actionhistoria som jag fastnade direkt i. Med en hyperspännande intrig, smarta och intressanta karaktärer, ett rappt, lite kärvt språk så blir Ett långt spår av blod till ren läsfest.  Snabba kapitel men ändå inte för korta, Mason Cross tar sig, trots det höga tempot, tid till att utveckla både historien och karaktärerna. Här ges utrymme för andningspauser samtidigt som det fördjupar hela läsupplevelsen.

Ett långt spår av blod är mer åt det hårdkokta hållet och spar inte på otäcka detaljer men trots att det finns mycket blodigheter så blir det ändå inte för mycket. Troligen har det med det kärva språket som är rätt avhållsamt med detaljer och långa miljöskildringar som gör att det inte blir för mycket.

Jag känner ett visst släktskap mellan Lee Child och Mason Cross, jag säger inte att det är så men eftersom jag är mycket förtjust i Lee Childs karaktär Jack Reacher kan jag inte låta bli att påminnas och dra vissa paralleller mellan dessa böcker. Mason Cross karaktär Carter Blake påminner om Reacher men känns ändå som en mer modern och uppdaterad variant. Blake har inget emot kostymer eller kreditkort men han gillar ändå att hålla sid vid sidan av, inte synas för mycket utan vara en hjälte i det tysta. Blake är expert på att hitta dom som verkligen inte vill hittas. Hans arbete användas av de allra flesta som vill verka lite vid sidan om lagen men inte för mycket. Blake har dock principer och starkt behov av rättvisa. Dessutom så har vi även en stark och självständig kvinna, FBI-agenten Banner som gör att det inte blir så genom maskulint och macho som i Childs böcker.  Det hela känns mer uppdaterat och modernt på det sättet. Sedan har vi även skurken själv, Wardell som är en av de tre berättarrösterna. Intressant att även få följa skurken och lära oss hans historia via honom och inte enbart via de som jagar honom-  Just detta med flera olika berättarperspektiv skapar spänning och varation när man läser. Här har vi förstapersonsperspektiv med Blake och tredjepersonsperspektiv med Banner och Wardell. Ett bra sätt att hålla igång drivet och farten på dock så blir det rätt ytliga personbeskrivningar men samtidigt tycker jag det är en del av just denna sortens böcker. Som jag nämnde innan så tycker jag ändå författaren vid några tillfällen stannar upp och tar sig tiden att göra mindre fördjupningar så på det stora hela är jag väldigt nöjd ändå.

Intrigen med den otäckt onda prickskytten är ruskigt spännande att läsa om och det hela blir ganska snart en intensiv katt-och råtta jakt som sker i ett halsbrytande tempo. Smart, intelligent och genomtänkt intrig samt ruskigt spännande så jag kan starkt rekommendera boken om du gillar denna sortens av böcker. Jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker på svenska med Carte Blake.

En liten parentes: Jag nämner Lee Child i mitt omdöme och på något sätt hade jag missat att just han blurpat på boken! Såg det nu när jag skulle hämta bild och länk från förlaget!

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Modernista förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Just nu Just här,  Bozenbook, 

Konklaven av Robert Harris

Robert Harris, Konklaven  
Översättare: Svante Skoglund

Handling:

Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.

Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på …

Vad jag tyckte
Konklaven är just en sådan bok jag nog lätt missat om jag inte haft min bokblogg ( med lite hänvisning till helgens bokfråga). Men fick ett trevligt mail från Ylva på Bookmark förlag om jag var intresserad av läsa just Konklaven. Just den dagen hade jag sett mycket om just denna boken på olika bokbloggare och min nyfikenhet var definitivt väckt. Så jag tackade jag även om bokens innehåll möjligen inte tillhör det jag brukar läsa. Konklaven handlar om just det som titeln säger, den helige Fadern Påven har dött och kardinaler från hela världen samlas i Vatikanen för att hålla val. Inte hade jag heller tänkt mig att jag skulle finna just en sådan här berättelse så oerhört spännande!

Robert Harris är en ny författare för mig, jag vet vem han är men har aldrig läst honom. Men han är en skicklig författare som verkligen behärskar konsten att skriva fram en otroligt bra och intressant historia. Det märks också att Harris gjort noggrann research inför boken då det finns små detaljer som känns verkligen äkta och där jag känner att jag verkligen får lära mig något nytt. Som tex när kardinal Lomeli, som är vår berättarröst, ska klä på sig. Den yllekaftan han bär har 33 knappar, en påminnelse över Jesus korta liv. Och där varje klädesplagg har en helig bön som bes varje gång kläderna tas på. Jag är helt fascinerad över alla dessa ritualer, riter och heliga ceremonier som omsvärmar livet i Vatikanen. Och hur oerhört rigoröst själva valet är, det är omgärdat av heliga ritualer och där kardinalerna är totalt isolerad ifrån omvärlden under hela valet.

Men även om kardinalerna är heliga män så är det också bara människor och konklaven fylls med maktspel, girighet och intriger som gör läsning riktigt spännande. Sista delen slukar jag eftersom jag bara måste få veta hur det hela slutar! Konklaven bjuder på både spänning och historia/religion-lektion samt får mig att börja googla intensivt om just den katolska kyrkan och speciellt Vatikanstaten.

Betyg: 4- /5
Boken kommer från: Bookmark förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Johannas deckarhörna,  Vargnatts bokhylla

Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck

Cecilia Ekbäck, Midnattssolens timme
Översättare:Ulrika Jannert Kallenberg

Handling:
Sommaren 1856. När Magnus Stille blir skickad av sin svärfar, justitieministern, att kartlägga området runt Svartåsen i Lappland tjänar det som täckmantel för ett helt annat uppdrag. Tre män – en präst, en lagman och en ännu oidentifierad man – har nyligen hittats mördade i en prästgård i den avlägsna regionen. En äldre same påstås ha utfört dådet och Magnus uppdrag är att försiktigt ta reda på vad det är som har hänt. Kungen är på väg att sälja de olönsamma gruvorna i Lappland och ingenting får störa den kommande affären. Svartåsen har redan rykte om sig att vara en plats med mystiska krafter och dolda hemligheter.

Men Magnus svärfar har även ett annat mer privat uppdrag åt honom. Eftersom han starkt ogillar sin dotter Lovisas sätt att leva låtar han henne följa med Magnus på den mödosamma resan norrut. Detta omaka par – en man uppfostrad till att tjäna staten och en ung, rik kvinna som vägrar att leva efter samhällets normer – reser tillsammans från den civiliserade huvudstaden upp till den mytiska trakten kring Svartåsen. Området är befolkat av nybyggare, med sitt grovhuggna sätt att bedriva politik och religion, och samer som med sin förkristliga tro alltid har bott runt Svartåsen. Magnus och Lovisa har ingen aning om vad som väntar dem, men resan in i midnattssolens land och mötet med den äldre samekvinnan Ester kommer att för alltid förändra dem.

Vad jag tyckte:
Då beger vi oss återigen till Svartåsen. Denna mystiska plats någonstans i Lappland där berget ruvar på mörka hemligheter och där gränsen till andra sidan verkar osedvanligt tunn Tiden denna gång är 1856, alltså ca 100 år senare än den första boken I vargavinterns land. Vi har även här den samiska mytologin som flätas in den realistiska vardagslivet i Svartåsen. Herr Magnus Stolle som rest hist från Stockholm för att försöka ta reda på hur det kommer sig att en människor brutalt mördare tre personer i Svartåsens lilla prästbostad och sedan sätter sig ned och inväntar rättsväsendets långa arm. En väntan på 8 dagar då det inte finns några farbara vägar ändå fram till Svartåsen. Med sig i hasorna har Stille dessutom fått unga Louisa, hans hustru syster. Ett så kallad besvärligt fruntimmer ty hon vill inte behaga sig och infinna sig i den rätta kvinnliga formen. Detta är två av rösterna men vi har även den äldre samekvinna Ester samt en kursiv röst som återberättar små stycken instoppat mellan huvudkapitlen.

Cecilia Ekbäcks första bok I vargavinterns land knockade mig totalt. Det gör tyvärr inte riktigt Midnattssolens timme. Men det är inte en dålig bok, tvärtom! Bitvis är det mycket ruskigt där mörkret ruvar under bergets vakande tyngd. Där det isolerade läget bidrar till att skapa en tätt och kuslig ton. Jag är fascinerad över den historiska anknytningen och jag gillar verkligen att få läsa om de samiska traditionerna och myterna. Språkligt sett är även Midnattssolens timme en fullträff. Rakt men ändå på något sätt sirligt och snirkligt men utan att författaren tappar bort oss på vägen. Miljöskildringarna är så vackra och jag blir hänförd av det trolska som döljs i de lappländska skogarna. Även karaktärena är skrivna på ett sätt som gör dom väldigt levande och äkta. Louisas kapitel tilltalar mig mycket då hennes personlighet är minst sagt speciell. Även Esters delar, den äldre samekvinnans historia är både mörk och otäck men som person är hon ytterst fascinerande att få lära känna. Magnus Stille både känns och uppför sig som en typisk man från 1800-talets mitt. Han är korrekt,artig, belevad och väl-lärd samtidigt är till en början helt oförstående om att en kvinna skulle kunna tänkas likna mannen på något sätt. Det historiska känns väl genomtänkt och där detaljerna känns äkta.

Midnattssolens timmar är både välskriven och spännande med en mystisk och trolsk ton där författaren trappar upp spänningen på ett snyggt sätt. Där intrigen långsamt vecklas ut och vi får följa olika ledtrådar och spår.  Det lite lågmälda varvas med mer rafflande och spännande scener som tillsammans bildar en väldigt bra helhet där drivet och lusten att fortsätta läsa aldrig stannar av. Kulturkrockarna mellan det samiska sättet att leva livet, byborna i den lilla avlägsna byn samt Magnus och Louisas livsstil ifrån huvudstadens brus och myller är snyggt skildrade som väcker både känslor och engagemang ifrån mig som läsare.

Anledningen att boken inte knockade mig som första boken är att jag inte riktigt få samma känsla när jag läser boken. Personerna som är med påverkar inte mig lika mycket och den där stämningen som jag fick i första boken vill inte riktigt infinna sig. Men jag vill absolut inte avråda någon från att läsa boken utan snarare tvärtom! Läs själva och njut av en kuslig spänningsroman som utspelar sig i midnattssolens land.

Betyg: 4- /5
Boken kommer från: Rec- ex ifrån Wahlström & Widstrands, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Just nu Just här

De vackraste av Karin Slaughter

Karin Slaugther, De vackraste

Handling:
Alla har hemligheter. Vissa är bara mer brutala än andra.

Hennes man blir kallblodigt mördad.
Hennes syster är spårlöst försvunnen.

När Claire börjar nysta i det förflutna förstår hon att livet hon levt aldrig varit på riktigt, och att hennes man inte var den hon trodde. Snart inser hon att sanningen är grymmare än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Vad jag tyckte:
Jag var helt säker på att De vackraste skulle vara en del i författarens serie om Will Trent. Men det visade sig att De vackraste var en helt fristående bok och där Will Trent inte alls är på överhuvudtaget.... Så förvirrande det kan bli ibland.  Och jag måste faktiskt erkänna att jag såhär ett par veckor efter läsningen har svårt att minnas vad boken handlade om. Jag är inte så säker på att det är boken i sig som det är fel på utan på att jag har lite dåligt minne nuförtiden. För jag minns ju att den var bra.

Precis som Slaughters bok De fångade är De vackraste en mörk och rå skildring av fruktansvärda händelser. Där hemligheterna som kommer fram i ljuset är av de mest otäcka jag läst om på väldigt länge. Möjligen finns det en förklaring till varför jag inte minns boken helt här också. För i långa stycken så är det väldigt detaljerat beskrivet råa övergrepp och tortyr. Jag är en mörkerälskande läsare som inte väjer för råa eller otäcka böcker. Men jag vill ändå att det ska finnas en balans, en slags gräns för hur detaljerat det får lov att bli utan att det bara blir effektsökerier och makabert. Hellre låta vissa bitar bara anas eller förtydligas genom en snygg formulering eller liknande. I De vackraste upplever jag ett ständigt illamående och där jag märker att jag börjar skumma texten för att det blir för mycket. Möjligen är jag numera en lite mer känslig läsare som börjar värja mig mot alltför mycket mörker. Men pga detta så tappar De vackraste mycket av den där nervpirrande andlösa läsningen just för att jag orkar inte med allt det räliga och råa. Jag upplever helt enkelt att Karin Slaughter går lite för långt bortom den där gränsen som jag tycks behövs för att balanser det råa och otäcka på ett snyggt sätt.

Intrigen som sådan löper på fint utan några större logiska hål vad jag kan se och författaren är otroligt skicklig på att skapa ett driv som gör att man bara vill läsa lite till. Karaktärerna känns trovärdiga om än något väl polerade på något sätt. Lite överdrivna i sina agerande och hur de fattar sina beslut. Men de funkar ändå någotsånär bra.  Karin Slaughter är utan tvekan en skicklig författare som behärskar konsten att skapa isande psykologiska thriller som får en att hålla andan och tända lampan. Så jag kommer läsa mer av henne, det var bara det att just denna sortens vidrigheter var bara för mycket för mig just nu.

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Vargnatts bokhylla, Maddes bokgodis och Mysterierna

Mörka platser av Gillian Flynn

Gillian Flynn, Mörka platser 

Handling:
Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde – och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.

Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med de som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt.

Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare.

Vad jag tyckte:
Jag läste och tokgillade Gone girl, därefter blev jag totalt golvad av Vass egg och jag gillade verkligen kortromanen En sån som du. Under hela denna tiden som varade under nästan 3 år så låg Mörka platser i hyllan med alla de andra olästa. Där låg den ensam och bortglömd och det tog nära 3 år innan jag började läsa den bok som hyllats och hypats av alla. Varför den blev så undanskuffad och undanträngd, det vet jag verkligen inte.

 För Mörka platser är en bok som kryper in under skinnet på dig, den skaver och den gör ont. Mörka platser är en skitig och mörk berättelse om människor som befinner sig långt utanför samhällets bortre gräns. Här finner vi Libby Day, en hjältinna som verkligen inte på något sätt är lätt att tycka om eller som egentligen är så vidare hjältinne-aktig. Nej Libby Day som råkar vara den enda överlevande i sin familj, den familj som slaktades så brutalt av hennes egen bror, är inte precis den docksöta lilla flickan som är älskvärd och som har strålglansen av att vara just den enda överlevande. Nej Libby Day är tjurig och tvär, svår att tycka om och det tar tid för mig att ens ta mig till hennes avigheter och kantigheter. Men detta är lite av Gillian Flynns signum tycker jag, att hon tar just de karaktärerna som så att säga står helt utanför. De karaktärer som är skeva och kantiga och inte så älskvärda. De vars historia och ord skaver och gör en lätt illamående. Just dom plockar Gillian Flynn fram och sätter i rampljuset där vi "tvingas" till att försöka förstå dom istället för att ta avstånd ifrån dom. Hon visar oss vad som finns bakom skevheten och det kantiga, hon belyser fulheten och det skitiga och får oss att förstå att där bakom finns det så mycket mer att hämta. Där bakom finns det förklaringar som gör att vi läsare kan börja känna med karaktärerna och där vi kan känna förståelse bortom skevheten och fulheten. Flynn lockar inte in oss i berättelsen, hon kastar in oss med huvudet före och litar på att vi själva kan reda ut den härva vi hamnat mitt uppe i med förståndet i behåll och möjligen ett par läxor rikare framemot slutet.  Med sylvassa formuleringar och kristallklart språk så skalar Flynn bort det ena lagret efter det andra. Där språket sprakar och fräser som en ilsken katt men också där det mjuka och fluffiga får ta plats. För om något skaver och gör ont så behövs det mjukt fluff för att lindra fallet och hindra skavet från att gå alltför djupt. Kanske behövde Mörka platser ligga i hyllan i nästan 3 år för att jag skulle vara redo att ta mig till den? För det är en bok som kräver, i alla fall för mig, sin tid och sin plats. För bara några månader sedan hade jag inte orkat läsa den, det mörka och skeva hade varit alltför svårt att ta sig till och jag hade med största sannolikhet inte orkat läsa den då. Men nu var det rätt tid och rätt plats!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Olästa-böcker-hyllan
Andra som skrivit om boken: Bokgodis, Bokdamen,  I hyllan, Boktanken och C.R.M Nilsson

Blodmåne av Markus Lutteman

Markus Lutteman, Blodmåne  

Handling:
En noshörningshona dödas brutalt på Kolmårdens djurpark medan svenske rockstjärnan Rob Chasey roar sig med att trasha hotellrum i New York.

Några timmar senare finner han sig själv på den sydafrikanska savannen, mitt i en global härva av smuggelkarteller och korrumperade diplomater.

Där visar det sig att han själv är främsta villebrådet, och att den enda han kan lita på är den omutligt vackra parkskötaren Thabisa.

Helt oväntat hittar Rob Chasey ett motangrepp – frågan är bara om det även kan rå på det syndikat som ligger bakom mordet på den svenska noshörningen.

Vad jag tyckte:
 Markus Lutteman har skrivit många intressanta dokumentära böcker bland annat El Choco som jag gillade mycket. Jag har ännu inte läst de böcker han skrivit i samarbete med Mons Kallentoft. Blodmåne är dock hans eget verk och som sådant är det ruskigt spännande och stundtals riktigt otäckt. Blodmåne är en fiktiv berättelse som dock bygger på en noggrann undersökning och studie av just tjuvjakt och dess enorma verksamhet. Längst bak i boken finns ett gediget källregister med all fakta som Lutteman använt sig för att skapa Blodmåne. Men denna fakta tycker jag är snyggt invävt i den fiktiva berättelsen där den används som ledtrådar och vägvisare under de märkliga händelser som sker för Rob Chasey. Blodmåne är en riktigt bladvändare med ett högt tempo och ett bra driv.

Karaktärerna känns en aningen stelbenta och stereotypa, bland annat finns här en romantisk sidospår som känns rätt onödig. Det finns ändå mycket intressanta drag hos personerna som ändå gör dom läsvärda. Hela den verksamhet som Lutteman beskriver i denna boken är sjukt att läsa om. Jag visst om tjuvjakten som pågår men jag har nog inte riktigt förstått omfattning och vilka enorma belopp som är i omlopp på grund av detta.  Han ger också en insiktsfull skildring över hur de människor som tjuvjagar inte gör det för vinnings skull. Utan istället är de desperata och fattiga människor som försöker överleva och där de rika som är en del av tjuvjägare-ringen beställer exempelvis horn så kan dessa utsatta människor få mat på bordet och slippa känna sig hungriga. Lutteman visar upp att utnyttjandet av de mest utsatta är en stor del av själva tjuvjagande och att det inte borde vara här som problemet ska fixas utan istället borde man gå ännu högre upp.

Jag gillar också starkt att författaren väljer att donera en del av de intäkter han får ifrån boken till välgörande ändamål.

Jag kan starkt rekommendera Blodmåne då det är en välskriven, underhållande och samtidigt en väldigt viktig bok som lyfter fram ett högst angeläget ämne. ( Ett litet plus i kanten för att Arboga nämns, den stad jag bodde i innan jag flyttade till södra Småland.)

Betyg: 4+ / 5
Boken kommer från: Rec-ex ifrån Bookmark förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Mysterierna, och Dast

Kall, Kall jord av Adrian McKinty

Adrian McKinty, Kall, kall jord

Handling:
Två personer har hittats döda. Den ena har lämnats, mördad, i en bil vid vägkanten. Det var meningen att man skulle upptäcka honom snabbt. Mördaren vill sända ett budskap. Den andra personen är en ung kvinna som hittats hängd i ett träd långt inne i skogen. Utan tvivel ett självmord. Kvinnan hade alldeles nyligen fött barn, men det finns inga spår av barnet på platsen.

På ytan tycks ingenting förena de två fallen. Men kriminalinspektör Sean Duffy vet att det finns kopplingar, och att de bara väntar på att tas fram i ljuset. Sean har löst sex mord i sin karriär, men har hittills aldrig lyckats ställa någon av gärningsmännen inför rätta. Den här gången är han fast besluten om att någon ska få betala...

Vad jag tyckte:

Kall, Kall jord var en riktig överraskning och en riktigt bra sådan med. Jag var inte helt säker på vad det var för bok, utom att det var en deckare då. Men jag visst inte att den utspelades i Nordirland i början av 80-talet. Mitt i upploppen och hungerstrejk, bland kaoset och det närmast krigs lika konflikterna som utspelades mellan de två olika grupperingarna. Min kunskap om denna tid och plats var rätt vaga innan jag började läsa så det blev en hel del googlande under läsningens gång. Jag tyckte om själv atmosfären och stämningen i boken, där kaoset och rebellernas krigföring bidrog till att göra även själva mordgåtan extra intressant. Bara som exempel är hur Sean Duffy, den polis vi följer, varje morgon kontrollerar sin bil för att där inte ska vara någon bomb fastsatt eller hur han och hans kollegor undviker in i det längsta vissa områden i staden för att det är förenat med livsfara för just poliser att åka in i dessa områden. Just Sean Duffy är också en riktigt intressant karaktär, en katolsk polis på en plats där en hel del av konflikterna rör sig mellan katoliker och protestanter. Alla hans kollegor är ju protestanter. Men det finns inga konflikter mellan dom utan de försöker bara utför sitt jobb på det bästa sätt som går i en kaotisk tid. Sean Duffy påminner mig väldigt mycket om unge Morse ifrån tv-serien som berör Morse som ung polis på 50-talet. Seans karaktär och lite akademiska/lärda stil är väldigt lik unge Morse tycker jag. Sean Duffy är också väldigt långt ifrån standardmallen som återfinns i många deckare, där polisen är stöpt i samma form. Han ( det är ofta en han) är alkoholiserad, osocial, ungkarl och extremt bitter. Sean Duffy är en relativ ung man, smart och intelligent, tar gärna en vodkadrink och lyssnar på musik på LP-spelaren, umgås naturligt med kvinnor, har en del vänner och verkar vara rätt levnadsglad för det mesta. Det socialrealistiska med den historiska anknytningen är riktigt välgjord och gör att boken verkligen lyfter. Just denna tiden och händelserna är något som i alla fall jag inte visste mycket om och det är alltid intressant att veta mer om nya saker och händelser. Detta förstärks också genom hur skickligt författaren återger detaljer som känns väldigt tidstypiska för just 80-talet.

Emellanåt så tappar själva mordhistorien farten och det blir lite för mycket runt omkring som tar upp platsen. Men i övrigt så gillar jag verkligen Kall. kall jord där författarens lite kärva språk och tuffa jargong passar väl ihop med både personerna och historien. Dessutom gillar jag också den mörka humorn som finns insprängt i historien. Det gör att berättelsen verkligen lyfter ett snäpp. En annan sak jag gillar också är hur Sean och hans kollegor faktiskt verkar trivas att arbeta tillsamman. Det finns en tuff macho jargong mellan dom men också mycket värme och vänskap. Det är lite för ofta man läser deckare där intrigerna på arbetsplatsen, konflikterna med de högre cheferna och liknande tar alltför stor plats. Men så är det alltså inte här. Kamratskapen känns inte heller stel eller konstlad utan riktigt äkta. Tiden och det kaos som råder fungerar nog också som en slags gemensam vilja att överleva dagen. Det knyter kollegorna samman verkar det som. 

Kall, Kall jord är en mörk berättelse med mycket spänning som jag gillade riktigt mycket.  Jag hoppas verkligen att det översätts fler delar i denna serie.

Betyg:4/5

Boken kommer från: Biblioteket

Andra som skrivit om boken: Boktok73, Mitt bokintresse, Bokraden, Lottens bokblogg.