Barnet i mossen av Siobhan Dowd

Siobhan Dowd, Barnet i mossen
Översättare: Helena Ridelberg

Handling:
Tidigt en morgon hittar Fergus ett dött barn, troligen mördat, på gränsen mellan Irland och Nordirland. Fergus har mycket annat att tänka på. Hans storebror Joe har gripits för sitt samröre med IRA, oroligheterna i landet gör att allt närsomhelst kan explodera och själv måste han klara examensproven för att kunna ta sig därifrån - men ändå dras han in i mysteriet med det döda barnet i mossen, som snart tar en ny oväntad vändning.

Vad jag tyckte:
Barnet i mossen är främst en uppväxtskildring som till stora delar påminner om liknande böcker som berör unga personer och en tid i deras liv som formar och förändrar dom på något sätt. Inramat med vardagsliv. Så är även Barnet till mossen till största delen, vi möter här Fergus, en rätt vanlig kille som har en stor och kärleksfull familj. Fergus håller på att övningsköra och dessutom så kämpar han på inför examensproven, de som är så viktiga om Fergus ska ha en chans att bli något större här i livet och komma bort ifrån sin lilla hemby. Dessutom har vi själva händelsen som kommer att påverka och förändra Fergus och det är det lilla barnet som hittas i mossen. Men så kommer då det som gör att Barnet i mossen sticker ut rejält. Fegus vardagliga liv utspelar sig nämligen på Irland, mitt under själva den tiden så revolter, konflikter mellan IRA och den engelska regeringen var som allra hårdast. Mitt i detta kaos får alltså lära känna Fergus som dessutom måste tacklas med att hans bror Joe sitter i fängelset.

Siobhan Dowds mjuka och behagliga språk gör berättelsen väldigt lättillgänglig och trevlig att läsa. Jag gillar hur pass neutral Dowd  är i sin skildring av Fergus liv och det kaos som pågår under den tiden då boken utspelar sig. Vi får lära oss mycket om detta men samtidigt så är också själva händelsen med barnet i mossen i fokus. Här vill jag helst inte avslöja för mycket för att inte spoila boken. Miljöskildringarna är tydliga utan att vara alltför detaljerade och gestaltning av de olika karaktärerna känns trovärdiga och levande.

Det enda som känns lite vemodigt är att jag känner verkligen hur starkt jag gillar Dowds sätt att skriva och hur hon berättar sin historia men där jag vet att antalet böcker som hon har skrivit är begränsade. Och det för att författaren själv gick bort, väldigt ung, 2007. Så jag får njuta av de böcker hon hann skriva.

Barnet i mossen är en lågmäld vardaglig berättelse med en aningen mystik och spänning.

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Atrium förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Wherethebookslive.

Sommaren utan regn av Maggie O`Farrell

Maggie O´Farell, Sommaren utan regn

Handling:
LONDON, JULI 1976. En värmebölja som verkar oändlig har svept in över staden. Det har inte regnat på månader när den pensionerade Robert Riordan säger till sin fru Gretta att han ska gå och köpa tidningen, men aldrig kommer tillbaka. Robert försvinner och de tre vuxna barnen måste återvända hem – döttrarna Monica och Aoife som slutat tala med varandra och sonen Michael Francis som står på randen till skilsmässa – var och en med egna idéer om faderns försvinnande. Inget av syskonen anar att deras mor tror sig ha en förklaring, som hon väljer att behålla för sig själv.

Vad jag tyckte:
Sommaren utan regn är tätt och intensiv skildring av en familj i kris. Det är ett familjedrama som når sin kulm under den varmaste sommaren på många år. Värmeböljan skapar en passande kuliss till det som händer i familjen Riordan. Jag blir otroligt förtjust i Maggie O´Farells språk som känns både luftigt samtidigt som det innehåller en vass skärpa.  De olika aktörerna i detta familjedrama driver historien framåt på olika sätt och deras dynamik sinsemellan är otroligt skickligt beskrivet. Jag känner verkligen att jag befinner mig där tillsammans med familjen och tack vare att jag får läsa om händelserna utifrån mammans perspektiv, de båda döttrarnas perspektiv och sonens perspektiv gör att jag får en enhetligt bild av det som pågår. Jag kommer så nära dem alla att nära boken väl är slut så känns det faktiskt lite tomt. Jag skulle väl kunna gnälla lite och säga att jag saknar faderns perspektiv, det är ju ändå han som är den utlösande katalysatorn till detta familjedrama. Men samtidigt så är det ju hans försvinnande som är det stora och att han då är den tysta delen skapar ytterligare en spänning i detta drama.  Vi får i Sommaren utan regn en betraktelse över en familjs splittring men också en betraktelse över en familj som våga se sig själva i spegeln och vågar börja närma sig varandra igen. Kanske kommer tiden läka alla sår nu när det allra mest blivit luftat? 

Läs och njut!