Ensamfararen av Maria Isacsson

Maria Isacsson, Ensamfararen

Handling:
Valdemars och Sagas vägar korsas – vid första anblicken ett obetydligt möte. Han snubblar på en stig i Observatoriehöjden i Vasastan och hon räcker den äldre mannen en hjälpande hand. Strax därefter blir Sagas pappa oväntat sjuk. Det står snart klart att pappans sjukdom inte kan förklaras med naturliga orsaker. Samtidigt drabbas ytterligare personer i Sagas närhet av sjukdom och dödsfall under oklara omständigheter.

Händelserna skrämmer och väcker frågor: Hur väl känner Saga egentligen människorna i sin närhet? Vem är det som tar sig in i hennes lägenhet när hon inte är hemma? Och vem är mannen som ger sig ut ensam i sin båt sent om kvällar och nätter?

Svaren söker sig bakåt i tiden. En tragisk händelse för länge sedan avslöjar sig, som ställer Saga inför svåra vägval. Invid hennes sida finns Valdemar, som själv brottas med skuld och sorg. Sagas och Valdemars vänskap växer sig allt starkare, när de behöver varandra som mest.

Vad jag tyckte:
Ensamfararen är en vemodig och sorgsen skildring av hemligheter och lögner och om vuxna barns relation med sina föräldrar.  I Sagas uppväxt så pågick livet i tysta viskningar och dolda aningar, det smögs på tå och luften var tung att andas. Med ett mjukt böljande språk som gör läsningen mycket behaglig att läsa så skildras ensamhet och längtan efter att om så bara för en gång att någon höjde rösten och röjde undan alla dolda spår.

Ensamfararen bjuder på en väldigt fin läsning där det mjuka språket nästan känns som viskningar. Ibland blir det lite för tyst och lite för dimmigt, jag saknar riktlinjerna och de tydliga hänvisningarna till vad det är som skett och vad det är som sker. Valdemars och Sagas möte blir jag inte riktigt klok på, det känns lite osannolikt deras möte men då det växer fram en väldigt fin vänskap mellan dom så känns det ändå ok. Valdemars egna historia som varvas med Sagas känns verkligen, jag tycker faktiskt att han blir väldigt orätt behandlad av sin egen familj faktiskt.  Och jag kan inte se hur den händelsen skulle kunna leda till ett så oförsonligt hat.

Titel får sin förklaring under berättelsens gång, vill inte avslöja för mycket men det är en mycket sorgsen berättelse som lett fram till denna titel.

Ensamfararen bjöd på en annorlunda läsupplevelse med mycket sorgsenhet och vemod som skildras med ett mjukt vackert språk. En stark skildring med mycket känslor som verkligen griper tag i en.

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Hoi Förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Just nu Just här

Den röda adressboken av Sofia Lundberg

Sofia Lundberg, Den röda adressboken


Handling:
Livet är som ett pärlband av människor. Vi möts och vi älskar, vi skiljs åt, vi skrattar förtroligt i djup vänskap, vi går igenom nederlag och vi får våra hjärtan krossade.

Doris har haft samma adressbok sedan 1928. I den finns hennes alldeles egna pärlband av människor som hon mött genom livet. Nu lever hon ensam i en lägenhet på Bastugatan i Stockholm. De flesta av namnen i adressboken är överstrukna, döda, och de enda avbrotten i ensamheten är hemhjälpens besök och samtalen med systerdotterdottern Jenny på andra sidan Atlanten. En dag börjar Doris skriva ner sina minnen om vännerna i adressboken. Så att Jenny, som blir den enda att minnas Doris, också får tillgång till hennes minnen.

Vad jag tyckte:
Det är alltid lite vanskligt att läsa en bok som en nära familjemedlem eller någon annan ber en att läsa med orden " Det är en så fantastik bok, jag älskar den verkligen!". För tänk om man inte själv gillar boken alls? För mig i alla fall känns det lite svårt att tycka illa om en bok som är en annan persons favoritbok. Så är fallet med denna boken, min kära mamma läste denna och hyllade varmt. Hon ville gärna att jag skulle läsa den. Så till slut gjorde jag det, lite små ängslig. Men det visade sig att jag inte behövt vara orolig. I detta fallet så visade det sig att jag och kära mamma tyckte lika mycket om boken.

Den röda adressboken är varmt och ömsint skildring över ett liv som sträcker sig från 1928 och fram till våra dagar.  Livet som skiftar ifrån Stockholm till Paris, sedan New York och en stund i England för att återvända hem till Stockholm. Vår berättarröst tillhör Doris, kvinnan som ung flicka fick den röda adressboken i present. I den har hon noggrant antecknat alla personer som kommit och gått i hennes liv. Numera är de allra flest namn överstrukna med kommentaren Död i kanten. Så många liv som skymtar förbi och så många öden vi får ta del av.

Med varsam hand och ett fjäderlätt språk berättar Sofia Lindberg sin historia. Hon skildrar den gamla Doris vånda inför ålderdomen och om hennes ensamhet när alla hennes kära försvunnit. Systerdottern som bor i USA finns ändå där, ständigt närvarande. Med närvaro och känslosamhet lyfter författaren fram sina karaktärer. Den röda adressboken är en finstämd och vacker skildring över flera människors liv och öden. Sorg och ensamhet varvas med vänskap och kärlek i en berättelse som jag kommer bära med mig länge.

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Mamma =)
Andra som skrivit om boken: Cissigrip, Bokstunder  och Endast Eböcker