Stiefvater levererar ännu en gång!

Kretsen, Maggie Stiefvater

Jag föll handlöst för Stiefvaters serie om Mercury Falls vargarna, Grace, Sam, Cole och Isabel är fortfarande med mig och jag läste sista delen med vemod över att det nu var över. Jag vet att Stiefvater gett ut en bok till innan denna, Dödsritten men den har jag ännu inte våga läsa. Jag var rädd att den inte skulle nå upp och att min beundran för Stiefvater skulle få sig en törn, att hon inte skulle kunna ge mig en lika stor och fin läsupplevelse som hon gav mig med Mercury Falls- serien. Men så en dag stod där en ljusblå bok med en stor tecknad korp i hyllan för nya böcker på mitt lilla bibliotek. Det var Stiefvaters nya serie Kretsen som kallade på mig och pockade på min uppmärksamhet så den fick följa med hem. Jag började läsa och återigen föll jag handlöst! Hon lyckades trollbinda mig ännu en gång!


Denna gång tar hon mig med till en liten stad vid namn Henrietta där Blue bor. Blue är inte riktigt som alla andra, hon lever med sin mamma och en mängd mostrar av olika slag, det i sig är inte så märkvärdigt kanske men när man då berättar att Blues mamma och tillhörande mostrar alla är medium då blir det genast lite annorlunda. Dock så är Blue inte alls synsk på något sätt dock så har hon en annan gåva ( jag kommer inte ett bättre ord för det)  och det är att hon kan förstärka de andras synskhet så att de uppfattar allt det där som finns vid sidan om oss mycket klarare och tydligare. Blue är en härlig person att lära känna, hon känns trygg med sig själv och hon har skinn på näsan. Blue kommer dock få en uppenbarelse, hon ser för första gången en ande och detta sker på Sankt Markus afton. En natt då man kan se andar och de andarna är de personer som kommer att dö under det följande året. Anden Blue ser är en ung man, en man hon alldeles snart kommer möta i verkliga livet. Och den vetskapen kommer väga tungt på Blues axlar. För Blue har ända sedan hon varit liten fått höra att när hon kysser sin sanna kärlek så kommer antingen den personen eller Blue att dö. Är denna anden just den unge mannen som är Blues sanna kärlek?  Denna unge man som visats sig för Blue är Gansey. Han är tillsammans med sina vänner  Ronan, Adam och Noah elever vid en prestigefyllda privatskolan, de är "Ravenboys" ( Korppojkar). De har slagits sig samman för att leta rätt på en mytomspunnen begravd kung som sägs finns någonstans Amerika, ledtrådarna måste hittas och svar måste sökas på alla de frågor de unga pojkarna har. Och strax så möts Blues vägar med dessa pojkars väg, och de skapar en tyst överenskommelse. De ska tillsammans ge sig ut för att hitta svaren och för att hitta denna mystiska kung, den "sovande" kungen som kan ge dem svar på allt de vill veta.

Detta är så himla bra skrivet, det känns äkta och naturligt. Samspelet mellan de unga männen och senare mellan de och Blue är intressant och komplext. Jag är faktiskt mest förtjust i Adam, han hör inte riktigt hemma i de andra rika och priviligerade värld. Han är arbetarklass med ett hem som är fyllt av våld och problem. Men han har gett sig den på att han ska skapa sig själv ett bättre liv, han slet hårt för att komma in på privatskolan då han visste att han via den utbildningen har störst chans att komma vidare och komma bort. Han sliter hårt hela tiden och hans stolthet står ofta i vägen för honom. Jag gillar även de andra pojkarna, Ganesy verkar vara en mycket härlig person, stolt och stark. Ronan är en butter ung man, sur och ofta elak. Noah i sig är ett kapitel för sig, läs boken så förstår du! Och underbara Blue! Ja jag är förälskad i denna boken och jag känner mig rätt fangirlig när det kommer till Stiefvater!  Boken är fylld av detaljer som alla är väl uttänkta och alla fyller de en funktion, läsningen känns aldrig tung utan det flyter på fint hela tiden. Som läsare är det bara till att följa med och njuta av färden. Alla personer känns välkomponerade och man får snabbt grepp om varje individ som är med i boken. Även Blues mamma och alla hennes mostrar är fint återberättade och man får genast en härlig känsla av dem. Jag längtar nu väldigt mycket efter del två i denna serien.

Grattis på Världsbokens dag!

Ja idag är det Världsbokens dag, en dag som instiftades 1995 av Unesco och vars syfte är att fira läsningen, böckerna och författarna. Men det är också en dag då Unesco vill att vi ska lyfta värnandet om upphovsrätten och människors fria tillgång till information. Här i vår lilla stad så firas Världsbokens dag med författarbesök och försäljning av böcker. Om tiden finns så kanske jag tittar förbi. Annars ägnar jag mig åt att läsa lite extra mycket idag och begrunda vad läsningen faktiskt givit mig under alla åren. 

Tegelstensläsning pågår!

Jag har nu äntligen påbörjat läsningen av Pestens tid av Stephen King, den har skvalpat runt i mitt inre bibliotek ett bra tag nu. Mitt inre bibliotek är det där stället i mitt huvud där jag mentalt skriver ner allt jag vill läsa, allt som verkar intressant och allt som jag tycker jag bör komma ihåg när det gäller böcker och läsning. Dock så kommer ungefär hälften av allt som trycks in där att försvinna,  en del försvinner och lämnar inga spår efter sig medans annat dyker upp helt oväntat vid de mest märkliga tider. Denna bok har dock fastnat där, antagligen eftersom jag gett mig den på att läsa allt mästaren King har skrivit. 

Pestens tid är en fet bok, den slutar på ca 1222 sidor och då har jag inte räknat med förordet eller efterordet.  Men jag har nu läst ca 500 sidor i den och detta är riktigt bra läsningen. Dock har det fått en sidoeffekt, jag börjar känna mig rätt hypokondrisk... Pesten tid handlar, väldigt förkortat, om att en superinfluensa släpps lös och människor dör som flugor. Så varje hostning eller nysning får mig numera att stirra lite smått förskräckt på den som råkat hosta eller nysa. För det är så det börjar i boken, du börjar hosta, sedan nysa och sedan går det riktigt fort. Vi pratar här om en influensa med en dödlighetsgrad på 99.4 % och som är extremt smittsam. Nu ska jag bege mig in i Kings värld igen, har bara ca 800 sidor kvar nu ju. *ler*

Charmig Feel-Good med en nypa salt

En nypa salt, Maria Goodin

Meg växer upp med sin ensamstående mamma, en mamma som är väldigt excentrisk och som fyller Megs dagar med de mest osannolika historierna såsom att man kan odla spaghetti i blomlådorna och att man kan använda mjölkflaskorna till att fånga små älvor. Under hennes tidiga barndom älskar Meg sin knepiga mamma och alla hennes historier men ju äldre Meg blir desto svårare blir det att tro på dessa historier. Och i skolan går Meg från att ha varit en rolig skolkamrat fylld med påhitt och sagor till att vara udda och konstig. Så Meg vänder sin mamma ryggen åt och bestämmer sig för att hon enbart ska förlita sig på fakta och vetenskap och det skaffar hon sig genom sin utbildning där hon läser om gener och arvsmassa. Konkreta fakta, noggrant utredda och samlade i vetenskapliga termer, det är det Meg klamrar sig fast vid numera. Hennes stora kärlek är Mark, en framstående forskare som är förtjust i Meg när hon håller sig på rätt sida och inte råkar återfalla i barndomens mönster med sagor och historier. Megs mamma blir dock allvarligt sjuk och Meg återvänder till den isolerade stugan för att dels ta hand om sin mamma. Men hon vill även försöka förmå sin mamma att för en gångs skull berätta sanningen om vem hon är och vem Megs far är. Megs mamma har dock skaffat sig en trädgårsmästare som ganska snart kommer göra situationen ännu mer komplicerad för Meg.

Detta är en charmig historia om relationer, om uppväxt och om att försonas. Det handlar också om att hitta tillbaka till varandra igen efter en längre tids slitningar, Meg och hennes mamma glider ju ifrån varandra när Meg växer upp. För även om Megs uppväxt är lycklig och fylld av sagoskimmer så blir just detta ett stort hinder när Meg växer upp och vill ha riktiga svar. När sedan Meg utsätts för mobbning i skolan just pga dessa sagor drivs det in en kil mellan mor och dotter. Men frågan är just i boken varför Megs mor envist vägrar släppa sina historier, vad är det för mörker hon försöker dölja med sagoskimmer? Och är det säkert att Meg verkligen vill veta sanningen?  En nypa salt är en fin historia som man slukar lätt, det är som fluffigt godis men inuti det fluffiga godiset visar det sig att det göms något riktigt surt. Jag gillar hur Goodin skriver, hon har ett språk som flyter på lätt och det är fullt av läsglädje. Hennes karaktärer är intressanta och känns fulla av liv, de är inte några stela pappdockor. Jag stör mig dock så mycket på Megs pojkvän, den rationella och logiska forskare, han är en skitstövel! Jag gillar även den romans som spirar fram under historiens gång, den är fint berättad utan för mycket socker eller slisk på sig. Så läs och njut av en söt och charmig berättelse som har en nypa salt i sig.

En paranoid man

Jag ringer mina brödrar, Jonas Hassan Khemir

Denna boken tog sin början som en debattartikel Jonas Hassan Khemir skrev i Dn strax efter bombdådet 2010 i Stockholm.  (Här kan ni läsa den). En artikel jag minns att jag läste då och fastnade för dess styrka och engagemanget som fanns i texten.  Sedan kom då denna lilla boken hösten 2012, ca 127 sidor lång men med ett innehåll som är riktigt kraftfullt. Det är en text som ska läsas långsamt och där man ska tänka noga när man läser. Inte så att texten är svår eller komplicerad, den är bara annorlunda och väldigt stark.


 Boken handlar om en ung man vid namn Amor, vi får följa honom med honom under 24 timmar, dels via hans funderingar och dels via telefonsamtal. Det dygn som följer på den där bombningen. Amor har lovat sin kusin Ahlem att fixa ett nytt borrhuvud så han måste bege sig in till Stockholm. Via de telefonsamtal Amor för under sin resa in till staden får vi känna på hur det är att inte höra till, att vara annorlunda med ett namn som just nu denna dagen inte är ett bra namn. Just nu är det en dag då man verkligen måste vara helt normalt, bete sig normalt, uppföra sig normalt och inte väcka misstankar.  Boken väcker frågor om identitet och om gemenskap, att höra till. Att vara en del av samhället. Amors tankar och funderingar snurrar långsamt på och blir alltmer förvirrande ju närmare slutet vi kommer.  Det är en mycket intressant bok som väcker en hel del tankar. Men som även är svår att få grep om då Khemir har en väldigt egen stil då han skriver. Men helt klart läsvärd.

Boken ska nu även bli teater, det är Riksteatern som ska sätta upp den.

Rubinröd

Rubinröd, Kerstin Gier

Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag   hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet! 

Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Tillråga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna. (Text hämtad ifrån förlagets sida)

Detta är en söt historia med en viss charm men dock så föll jag inte för den. Hade jag varit i den ålder boken riktar sig till så hade jag sannolikt älskat den. Men ibland får man helt enkelt inse att man är för vuxen för vissa böcker. Jag har läst andra mellan-ålders böcker och gillat dem men inte denna gången.  Det är absolut inget fel på boken i sig, historien är spännande och intressant. Personerna är roliga och fint tecknade.  Historien i sig har en djup i sig och är komplicerade, det är inte för enkelt trots att boken riktar sig till unga mellan 12-15. Författaren litar på att läsaren klarar sig själv.  Som sagt en söt och charmerande bok men inget för mig. 

Samfundet

Jag läste nyligen ut del två i serien om Samfundet men insåg att jag inte skrivit om del ett ännu. Så har kommer del ett och del två i samma inlägg! Så läs inte hela inlägget om du är rädd för spoilers. 

Jag måste bara få göra en kommentar kring omslagen, jag gillar dem verkligen. De är riktigt snyggt gjorda och passar perfekt in på innehållet i böckerna. 


Matchad, Ally Condie

Här befinner vi oss i en värld där Samfundet styr allt. Vad du ska arbeta med, när du ska sova, hur mycket du ska äta, vad du ska göra på din fritid och vem du ska älska och leva med. Och även när du ska dö. När du fyller 17 år så matchas du ihop med en perfekt partner, en som stämmer helt överens med den statistik Samfundet har över dig. Cassie fyller 17 och det är dags för hennes matchnings-bal. Hon ser framemot den och det känns bra att nu äntligen få veta vem som är hennes partner. Samfundet är ju en trygghet och alla litar på dem och deras beslut.  Cassie blir matchad med sin barndomsvän Xander, något som är väldigt ovanligt men något som är ännu mer ovanligt är att när Cassie ska titta på det lilla mikrochip där all info finns om hennes partner så är det ett annat namn som dyker upp. Ky Markhams bild finns där istället för Xander. Har Samfundet gjort fel? Ky är ju inte ens en godkänd medborgare, han är en avvikelse. Vad ska Cassie nu göra? Vem ska hon välja? Varför har Samfundet gjort fel? De kan väl inte göra fel?

Det är en intressant bok detta, fylld av motsägelser och spänning. Jag gillar verkligen uppbyggnaden av denna nya världen och jag retar mig så på Samfundet som styr allt. Bara tanken på att allt du gör är bestämt i förväg och anpassat av Samfundet. Hela ditt liv är styrt och kontrollerat in i minsta detalj men det är så skickligt gjort att du som medborgare finner att ditt liv är rätt trevligt. Så länge du inte börjar fundera allt för mycket... Jag hade blivit väldigt frustrerad över att behöva leva på det viset.
Personerna är intressanta att lära känna, min favorit här är definitivt Ky. Han har ett djup som saknas hos Cassie. Cassie är här väldigt naiv och blåögd. Vilket förvisso behövs i en dystopi, en karaktär som är ovetande om de problem samhället skapat och vilka begränsningar de egentligen har. Och brytpunkten då denna karaktär börjar syna samhället lite noggrannare, börjar fundera och ifrågasätta är snyggt gjort av Condie. Och det behövs även en karaktär som Ky. En karaktär som redan ifrågasätter samhället och som står vid sidan om, och som kan hjälpa den tvekande personen. Jag gillar uppbyggnaden av världen i sig och alla miljöerna i boken. Mycket bra läsning. Ally Condie har ett vackert språk som är väldigt njutbart att läsa. Jag älskar även dikterna i boken, de där som är förbjudna och som Ky ger till Cassie som gåvor. 


Korsad, Ally Condie


Vi får möta Cassie igen och Ky men denna gång är dem på flykt.Samfundet som styr världen har skickat bort de båda på varsitt håll och nu måste de finna varandra igen. Cassie ger sig iväg på en svår resa för att finna Ky och på sin väg finner hon nya vänner. Kärleken driver Cassie framåt precis som den gör för Ky. 

Det är trevligt att återvända till denna värld, att åter få möta Cassie och Ky och läsa om deras kamp. Jag gillar verkligen att Ky lär Cassie att skriva precis som han i förra gav henne förbjudna dikter. Dock så håller den inte riktigt måttet, denna bok är segare och faktiskt även en aningen platt emellanåt. Det gjorde att en känsla av besvikelse dök upp hos mig, första boken var helt fantastik och jag läste den med förtjusning.  Men jag hoppas att sista delen rycker upp sig och ger mig som läsare ett fint och bra slut.