Jag har nu äntligen påbörjat läsningen av Pestens tid av Stephen King, den har skvalpat runt i mitt inre bibliotek ett bra tag nu. Mitt inre bibliotek är det där stället i mitt huvud där jag mentalt skriver ner allt jag vill läsa, allt som verkar intressant och allt som jag tycker jag bör komma ihåg när det gäller böcker och läsning. Dock så kommer ungefär hälften av allt som trycks in där att försvinna, en del försvinner och lämnar inga spår efter sig medans annat dyker upp helt oväntat vid de mest märkliga tider. Denna bok har dock fastnat där, antagligen eftersom jag gett mig den på att läsa allt mästaren King har skrivit.
Pestens tid är en fet bok, den slutar på ca 1222 sidor och då har jag inte räknat med förordet eller efterordet. Men jag har nu läst ca 500 sidor i den och detta är riktigt bra läsningen. Dock har det fått en sidoeffekt, jag börjar känna mig rätt hypokondrisk... Pesten tid handlar, väldigt förkortat, om att en superinfluensa släpps lös och människor dör som flugor. Så varje hostning eller nysning får mig numera att stirra lite smått förskräckt på den som råkat hosta eller nysa. För det är så det börjar i boken, du börjar hosta, sedan nysa och sedan går det riktigt fort. Vi pratar här om en influensa med en dödlighetsgrad på 99.4 % och som är extremt smittsam. Nu ska jag bege mig in i Kings värld igen, har bara ca 800 sidor kvar nu ju. *ler*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar