Denna boken tog sin början som en debattartikel Jonas Hassan Khemir skrev i Dn strax efter bombdådet 2010 i Stockholm. (Här kan ni läsa den). En artikel jag minns att jag läste då och fastnade för dess styrka och engagemanget som fanns i texten. Sedan kom då denna lilla boken hösten 2012, ca 127 sidor lång men med ett innehåll som är riktigt kraftfullt. Det är en text som ska läsas långsamt och där man ska tänka noga när man läser. Inte så att texten är svår eller komplicerad, den är bara annorlunda och väldigt stark.Boken handlar om en ung man vid namn Amor, vi får följa honom med honom under 24 timmar, dels via hans funderingar och dels via telefonsamtal. Det dygn som följer på den där bombningen. Amor har lovat sin kusin Ahlem att fixa ett nytt borrhuvud så han måste bege sig in till Stockholm. Via de telefonsamtal Amor för under sin resa in till staden får vi känna på hur det är att inte höra till, att vara annorlunda med ett namn som just nu denna dagen inte är ett bra namn. Just nu är det en dag då man verkligen måste vara helt normalt, bete sig normalt, uppföra sig normalt och inte väcka misstankar. Boken väcker frågor om identitet och om gemenskap, att höra till. Att vara en del av samhället. Amors tankar och funderingar snurrar långsamt på och blir alltmer förvirrande ju närmare slutet vi kommer. Det är en mycket intressant bok som väcker en hel del tankar. Men som även är svår att få grep om då Khemir har en väldigt egen stil då han skriver. Men helt klart läsvärd.
Boken ska nu även bli teater, det är Riksteatern som ska sätta upp den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar