Dansa min docka av M.J Aldridge

M.J Aldridge, Dansa min docka

Rec-ex ifrån Lind & Co, Tusen tack!

Handling:
En ung kvinna vaknar upp i en kall, mörk källare. Hon vet inte hur hon har hamnat där eller vem som är hennes kidnappare.
Inte långt därifrån, på en öde strand, hittas kroppen efter en annan ung kvinna – en kvinna som aldrig anmäldes som saknad eftersom familjen fortsatte att motta sporadiska sms från henne efter försvinnandet. Någon ville få de anhöriga att tro att hon fortfarande levde när hon i själva verket var död.

Fyndet ger kriminalkommissarie Helen Grace kalla kårar. Det är tydligt att hon har med en galning att göra – en mycket störd person som inte bara är intelligent utan även har resurser. Och medan Helen kämpar för att lista ut vad mördaren drivs av börjar hon förstå att tiden håller på att rinna ut för någon som fortfarande lever …

Vad jag tyckte:
Tredje delen med kriminalkommissarien Helen Grace och jag tycker att denna serie blir bara bättre och bättre. Mycket har med Helen Grace att göra, hon är en väldigt komplex och intressant karaktär. Hon är egensinnig och inte alltid så lätt att ha med att göra men en sak är säker och det är att hon kan sitt jobb. I denna tredje del bli hon också utsatt för en personlig vendetta. Samtidigt som hon ska lösa ett fall där klockan obönhörligt tickar nedåt.

Själva fallet vi får följa är vansinnigt otäckt och skrämmande nog väldigt aktuellt. Att en mördare håller sina offer i "liv" genom sociala medier är riktigt otäckt men stämmer nog väldigt väl in på många personer. Jag själv har flera gamla vänner som jag inte längre träffar i verkligheten utan bara följer på sociala medier.  Sedan är det skrämmande att läsa om Ruby. Tänk att somna i sin egen säng och sedan vakna upp i ett kalt främmande rum utan att veta hur du kom dit...

M.J Aldridge skapar en tätt berättelse som känns både klaustrofobisk och nagelbitande spännande.  M.J Aldrigde har lyckats skapa en fräsch deckare som sticker ut ifrån de traditionella deckarna. Något som gör serien extra läsvärd och jag rekommenderar serien varmt. De två första i serien Ole Dole och Bro Bro Breja kräver en något tåligare mage och starka nerver. Men M.J Aldridge lyckas hålla sig på rätt sida om gränsen, det blir aldrig för groteskt eller äckligt. Det är bara vansinnigt spännande och riktigt välskrivet.